Sammanträdeshandlingar, 2 MB - öppnas i nytt fönster

Datum 

KOMMUNLEDNINGSFÖRVALTNINGEN 2010-08-17 

SAMMANTRÄDESHANDLINGAR 

TILL KALLELSE 

Sammanträdande organ Kommunstyrelsen 

Tid 

Plats 

SAMMANTRÄDESHANDLINGAR 

Sid Ärenden till kommunfullmäktige 

Onsdagen den 25 augusti 2010, kl. 8.15 

KTS-salen, Vita Huset 

2 Taxa för miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar för offentlig kontroll enligt 

Lag om handel med vissa receptfria läkemedel, Tobakslagen och Alkohollagen 

Sid Ärenden till kommunstyrelsen 

7 Fritt Val av hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning 

15 Remiss av rapporten ”Sjuksköterskors specialistutbildning – vilket slags 

examen?” 

79 Ansökan från Communicare om medfinansiering till projektet ”Vad ska du bli?” 

Sid Uppföljningar/Utvärderingar 

85 Återrapport gällande ansökan om utvecklingsmedel 2010 för att stärka stödet till 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 

KOMMUNLEDNINGSFÖRVALTNINGEN Besöksadress: Djulögatan 41, Gröna Kulle Org.nummer 212000-0340 

Utdelningsadress Telefon: 0151-570 07 

641 80 KATRINEHOLM Telefax: 0151-570 25 

www.katrineholm.se E-post: kommunledningsforvaltning@katrineholm.se

_! IZatrineholms kommun '\ 

SAMMANTRÄDESPROTOKOLL 

Sammanlrádesdalum 

Miljö- och hälsoskyddsnämnden 2010-06-10 § 47 114 

Justerandes sign 

Dnr 2010-733 -491 

CR 

Blad 

KATRINEHOLMS KOMMUN' 

Kommunstyrelsen 

Taxa för miljö- och hälsoskyddsnämndens 

offentlig kontroll enligt Lag (2009:730) om handel med 

vissa receptfria läkemedel, Tobakslagen (1993:581) och 

Alkohollagen (1994:1738) 

Beslut 

11 Jt 

uLdragsbe-stÇrk:a,d9 . i 

Miljö- och hälsoskyddsnämden antar miljöfårvaltningens ytrande som sitt eget. 

Förslag til beslut 

Miljö- och hälsoskyddsnärden beslutar anta de av miljöförvaltningen upprättade 

förslag til Taxa enligt bifogade dokument. 

Under nämndens överläggningar ytrar sig Jessica Ljunggren, Lars-Åke Eriksson, 

Ami Rooth, Tomas Grandin. 

Miljöförvaltningens skrivelse 2010-05-11: 

"Bakgrund 

(' /'-.,\ ",, eJ. ,~,.r 

~.- - \/ ~. 

Enligt ovanstående lagstiftning ska kontrollen på dessa tre områden utØ'as av 

kommunen. I beslut i kommunfullmäktige har kontrollansvaret ålagts miljöoch 

hälsoskyddsnärden, (se Kommunfllmäktige 2009-01-19 § 8 avseende 

tobak och öl klass 2 och 2009-12-14 § 28 avseende handel med vissa 

receptfria läkemedel). 

Mot bakgrund av detta har miljö- och hälsoskyddsnämnden utarbetat förslag 

på kontrollavgift. 

Förslaget grundar sig på principen om kontrolltimmar per år utifrån 

kontrollbehov multiplicerat med timtaxan. 

r ,. 

! .. ,~ 

'J-.J,l.,'~ ) 

Prolokollsuldragtil1 

Kommunfullmäktige

_! IZatrineholms kommun '\ SAMMANTRÄDESPROTOKOLL 

Sammanlrädesdalum 

Miljö- och hälsoskyddsnämnden 20 L 0-06-1 O § 47 iis 

Justerandes sign 

(fC Æ._ 

Utd"g'br""d~ 

J_'_G\ 

Beslutsmotivering 

Förslaget grundar sig på principen om full kostnadstäckning." 

Taxa receptfria läkemedel 20 L 0-04 redovisas som bilaga till protokollet under 

beteckningen Miljö- och hälsoskyddsnämndens handling nr 9/2010. 

Taxa tobak och öl klass 20 L 0-04"redovisas som bilaga till protokollet under 

beteckningen Miljö- och hälsoskyddsnämndens handling nr 10/2010 

I 

Lir, , 

X CLf.Î\_ 

J ''-. 

, 

1-.(.(' \ 

Prolokollsuldragliir 

81ad

i'oj__ Jt 

Miljö- och hälsoskyddsnämndens handling 9,20 L O 

Taxa för miljö- och halsoskyddsnamndens verksamhet 

enligt lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria 

läkemedel 

(nledande bestämmelser 

L § Avgift enligt denna taxa tas ut för miljö- och hälsoskyddsnämndens 

verksamhet enligt ovanstående lag. 

Avgiftsskyldig 

2 § Avgiftsskyldig är den som bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet 

enligt ovanstående lag. 

Avgifter 

3 § Avgift för tillsyn över försälj ni 

ng av handel med vissa receptfria 

läkemedel ska betalas med 3000 kronor per år (fast årlig avgift) och 

motsvarar fyra kontrolltimmar. Den fasta avgiften omfattar kalenderår 

och ska betalas i förskott. Sådan avgift ska betalas från och med det att 

fårsäljning har anmälts tillläkemedelsverket. Fast årlig avgift ska 

betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår som 

verksamheten bedrivs. 

Avgift för extra offentHgkontroll 

5 § Om påvisandet av bristande efterlevnad medfår offentlig kontroll som går 

utöver den normala kontrollverksamheten, tas avgift ut för nedlagt kontrolltid 

enligt kommunens timtaxa. 

För sådana åtgärder tas timavgift ut. Timavgift debiteras i efterhand 

efter utfört tillsynsbesök. 

6 § Avgift ska betalas med 750 kronor för varje hel timme eller 375 kronor 

för varje påbörjad halvtimme nedlagd handläggningstid på ärendet 

(timavgift). 

7 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden får för varje kalenderår (avgiftsår) 

besluta att ändra fast angivna avgifter samt den avgift som ska utgå per 

timme handläggningstid med en procentsats som motsvarar de tolv 

senaste månadernas fårändring i konsumentprisindex (totalindex) räknat 

fram till den L oktober året före avgiftsåret. 

Basmånad för indexuppräkning är oktober månad 2009. 

Timavgiften avrundas till närmaste tiotal kronor. 

Nedsättning av avgift 

8 § Om det finns särskilda skäl, får milj ö- och hälsoskyddsnämnden - med 

hänsyn till verksamhetens omfattning, tillsynsbehovet och övriga omständigheter 

- sätta ned eller efterskänka avgiften. 

Föreslagen taxa.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens handling 10/2010 

Taxa för miljö- och hälsoskyddsnämndens verksamhet 

enligt Tobakslagen (1993:581) och Alkohollagen (1994:1738) 

Inledande bestämmelser 

L § Avgift enligt denna taxa tas ut får miljö- och hälsoskyddsnämndens 

verksamhet enligt tobakslagen och alkohollagen. 

Avgiftsskyldig 

2 § Avgiftsskyldig är den som bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet 

med tobaksvaror och öl klass 2. 

Avgifter 

3 § För handläggning avanmälan enligt 12 c § tobakslagen eller 6 § 

alkohollagen tas avgift ut med fåljande belopp 

Handläggning avanmälan om fårsäljning av tobak 

Handläggning avanmälan om fårsäljning av öl klass 2 

Handläggningsavgift debiteras i efterhand efter det att anmälan 

registrerats. 

4 § Avgift får tillsyn över fårsäljning av tobaksvaror eller öl klass 2 ska 

två 

. betalasffed 1500kronoi-per-i- (fast årlig avgift) och motsvarar 

kontrolltimmar. Den fasta avgiften omfattr kalenderår och ska betalas i 

fårskott. Sådan avgift ska betalas från och med det att försäljning av 

tobak eller öl klass 2 har anmälts. Fast årlig avgift ska betalas med helt 

avgiftsbelopp får varje påbörjat kalenderår som verksamheten bedrivs_ 

I det fall fårsäljning sker av både tobak och öl klass 2 reduceras 

kontrollavgiften med 25 % dvs. till 2250 kr årlig kontrollavgift. 

Avgift för extra offentlg kontroll 

5 § Om påvisandet av bristande efterlevnad medfår offentlig kontroll som går 

utöver den normala kontrollverksamheten, tas avgift ut får nedlagt kontrolltid 

enligt kommunens timtaxa. 

För sådana åtgärder tas timavgift ut. Timavgift debiteras i efterhand 

efter utfårt tillsynsbesök. 

6 § Avgift ska betalas med 750 kronor får varje hel timme eller 375 kronor 

får varje påbörjad halvtimme nedlagd handläggningstid på ärendet 

(timavgift). 

7 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden får får varje kalenderår (avgiftsår) 

besluta att ändra fast angivna avgifter samt den avgift som ska utgå per 

timme handläggningstid med en procentsats som motsvarar de tolv 

senaste månadernas fårändring i konsumentprisindex (totalindex) 

räknat fram til den L oktober året fåre avgiftsåret. 

föreslagen taxa 

750 kr 

750 kr

Basmánad får indexuppräkning är oktober månad 2009. 

Timavgiften avrundas till närmaste tiotal kronor. 

Nedsättning av avgift 

8 § Om det finns särskilda skäl, får miljö- och hälsoskyddsnämnden - med 

hänsyn till verksamhetens omfattning, tillsynsbehovet och övriga om- 

ständigheter - sätta ned eller efterskänka avgiften. 

Denna taxa träder i kraft från den dag då kommunfullmäktiges protokoll 

med beslutet justerats.

g LANDSTINGET 

.'l.\;;¡;'.~GG.\;iE 

Landstinget Sörmland 

Fax 0155-28 g'i 15 

SÖRMLAND 

Gemensam Hjälpmedeisnämnd 

0,":':.i\1 

20 !0-06-03 

. KATRNEOlMS-KOMMU- 


Till kommunstyrelsen 

2010 -o6~ O " 

vm kommunen fortsätta med Fritt Val av hjälpmedel 

för personer med funktionsnedsättning 

Bakgrund 

Landstinget Söimland har under åren 2008-2009 som ett av tre landsting 

ingått i projektet "Fritt val av hjälpiuedel". Förutom landstinget deltog också 

sex av länets kommuner. Kommuner som valde att avstå var Strängnäs, Flen 

och Vingåker. Projektet avslutades i och med utgången av 2009. 

Fritt Val av hjälpmedel omfattade under projekttiden i huvudsak Hjälpmedélscèntralens 

verksamhetsområde. Hjälpmedelscentralen drivs gemensamt 

för länets kommuner och landsting genom en särskild överenskommelse 

med gemensam nämd för hjälpmedeL. 

Målgrupp under projektet var bnù(are som bedömdes ha behov av hjälpmedel 

och som önskade välja sitt hjälpmedel själv. De brukare som valde 

själva fick av sin förskrivare ett bidrag via en rekvisition för att själv inhandla 

och därefter äga sitt hjälpmedeL. Det fria valet bedömdes som ett 

beslut om egenvård. I de fall bnikaren valde ett dyrare hjälpmedel än rekvi- 

sitionsbeloppet betalade brukaren mellanskillnaden. 

Under projekttiden var det möjligt för brukaren att välja fritt bland ett stOlt 

antal produktområden. Undantagna var specialanpassade hjälpmedel, vissa 

medicinska behandlingshjälpmedel, datorer i skolverksamhet med delat 

och Oltopedteknik. Totalt under 

kostnadsansvar, samt hjälpmedel får hörsel 

projekttiden valde knappt 70 brukare att nyttja möjligheten til "Fritt val". 

De fria valen fördelade sig på flera olika typer av hjälpmedel, från enklare 

till mer komplicerade. De flesta fria valen gjordes av brukare i åldern 40-64 

år. 

Repslagareg3tan 19 

nn 0155-24 50 00 

6"11 88 Nyköping 

E_pcsllandstinget.sormland(§dILs.e 

:?_~. "p ,J~ ,.,:l. J';" r".'" .="",,,,, '";"",,c.,::.;l.Oa '~':":"'l -.:,u',,~,'.\'2~' y., ~.; .~;" F",: '1.'1 ..",,, .. ;~, '~""'''.o.'-' 1.'"_ '.;'o'n,',n'~e' ,'l' J-:ò )l o-j .,~ 

g . 

SiD 1(5\

OJ LANDSTINGET SÖRMLAND 

20 i 0-06-03 HH-HOHIO-ÚI6 

De brukare som använt sig av möj Iigheten av Fritt Val har oftast en god 

uppfattning om vilket hjälpmedel de önskar. För dessa bmkare ökar livskvaliteten 

när de får de hjälpmedel de anser vara mest funktionella för dem. 

Generellt ger bruarna ett positivt omdöme av fritt val i den utvärdering 

som gjoiis av Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi. (se bilaga l.) 

De brukare som inte önskade välja fritt hade fOlisatt tillgång till hjälpmedel 

på traditionellt sätt genom Hjälpmedelscentralens försorg, 

Uppföljning 

Hjälpmedelsinstitutet lämnade i april en slutrapport om projektet Fritt val 

til regeringen, Hjälpmedelshuvudmännen förutsätts ta del av regeringens 

fortsatta ställningstagande och beakta detta i den fortsatta verksamheten, 

Förutsättningar för fortsättning av Fritt Val 

En fOlisatt verksamhet med Fritt Val kan genomföras inom ramen för 

Hjälpmedelscentralens ordinarie verksamhet under fÖlUtsättning att inga 

stön-e volymökngar sker och att yterligare produktområden inte tilförs. 

Omfattning 

Foiisatt verksamhet bör omfatta motsvarande hjälpmedel som under projekttiden. 

Fritt Val skall vara möjligtf6r den enskilde brukaren i samband 

med att nytt behov av hjälpmedel uppstår. 

Reparationer 

Det är väsentligt att fritt valda hjälpmedel tì.ingerar så länge som möjligt för 

blUkaren, För hjälpmedel som används frekvent är det vik'tigt att brukaren 

kan lita på att få hjälp med reparationer när så behövs. 

Eget ägande innebär att konsumentköplagen är tillämplig vilket lägger ansvaret 

på leverantören för garantireparationer under garaiititiden, Sjukvårdshuvudmannen 

har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvar får att brukare 

har tilgång till de hjälpmedel de har behov 

av. För övriga reparationer förvi- 

utsätts därför en lösning där brukaren under en femårsperiod via ett rek 

sitionsförfarande kan avropa medel för servicekrävande åtgärder. 

.:~.: 'ie: 2,.~' :~_ :.:.J:' " _,-I" ::, o".,_,,~, _\;""",,""'''_''', .1"" ;lw'l-.i.r:1" Y,'" .:: ",-,'Fo:t -¡el '~n "~,~ ,.",,,n,,,,,__,," __:"0 '-, _,r..,:niL", :(":. :~..j, .,) ~C: 

SID 2('3) 

"

OJ Lo\NDSTINGET SÖRMLAND 

'.;' ,,- . ~cc .-, '" : . .-, ',," 

Nödvändiga beslut 

20 10-06-03 HH-HOH10-016 

En fortsättning fönitsätter beslut i respektive kommunstyrelse för hjälpmedel 

med kommunalt kostnadsansvar samt beslut i landstingsstyrelsen för 

landstingsfinansierade hjälpmedeL. 

Vil kommunen fortsätta med Fritt Val? 

Nämnden för Habilitering och Hjälpmedel har föreslagit Landstingstyreisen 

att som ett komplement til den ordinarie hjälpmedelsförsärjningen, fortsätta 

för landstingsfinansierade hj älpmedel. 

verksamheten med Fritt Val 

Den Gemensamma nämnden för teknska hjälpmedel vil genom detta brev 

fråga länets kommuner om Er syn på en fortsättning för Fritt VaL. 

År kommunen vilig att foiisätta verksamheten med Fritt Val under 

fÖl1tsättningama som anges ovan? Svar önskas före 16 september. 

LANDSTINGET SÖRMAND 

För gemensamma nämden för tekniska hjälpmedel 

i ~~ ~Jl:~ 

/' Richard Karlsson 

Ordfårande 

Bilagor: 

l) Mer information om nationella slutrappOlten Fritt Val samt 

e_nkätundersölmingen 

2) Hjälpmedelstyper som har vJrit möjliga att utnyttja inom Fritt Val 

,.:;"'" . .' '"" "'l' :0,' ;- : ~.. J ~ 1-; ,o, S:03\-3\

. L.\NDSTI;'CET SÖRMLAND 

BILAGA 1 

Mer information 

20 L 0-06-03 HH-HOH 10-0 16 

Den nationella slutrapporten om Fritt Val samt enkätundersökningen som 

återges i sammandrag nedan finns att läsa på n¡ww.hLse/frittval 

Sammanfattning av enkätstudie Fritt Val, Institutet fór Hälso- och 

Sjukvårdsekonomi 

Hösten 2008 fick Il-IE (Institutet får hälso- och sjukvårdsekonomi) i uppdrag 

av Hjälpmedelsinstitutet att medverka i utvärderingen av projektet fritt 

val av hjälpmedel och inhämta brukarens erfarenheter av att själva köpa/välja 

sitt hjälpmedeL. I denna rapport redovisas resultaten av dels en enkätstudie 

bland brukare som med hjälp aven rekvisition själv köpt/valt sitt 

hjälpmedel, dels en intervjustudie med förskrivare i de tre försökslandstingen. 

Syftet med enkätstudien var att belysa om brukarens livskvalitet och 

användbarhet av hjälpmedlet fårbättades, om THtt val av hjälpmedel är 

mindre lämpligt för vissa målgrupper eller hjälpmedel samt hur bruaren 

har fått information om alternativa möjlighcter att få tilgång til hjälpmedeL. 

Enkäten skickades ut til samtliga brukare i Kronoberg, Stockholm och 

Sörniland som fått en rekvisition sedan projek1et starade i maj 2008 till 31 

juli 2009, totalt 514 personer. Svarsfrekvensen var 69 procent. Jämföii med 

den grupp som erhållt rekvisitioner är mänen något övel1'epresenterade 

bland dem som svarat på enkäten. De yngre åldersgrupperna har en något 

säme representativitet i enkäts\'aren. 

Generellt ger brukarna ett positivi omdöme av fritt vaL. Drygt 80 procent av 

brukama upplevde i hög grad att det val' delaktiga i valet av hjälpmedeL. Tre 

av fyra brukare var i hög grad nöjda med bemötandet som försäljaren/leverantören 

visade dem i samband med köpet. 

Drygt 70 procent av brukarna kan tänka sig att använda fritt val igen. 

Av de brukare som haft ett motsvarande hjälpmedel tidigare s\'arade sju av 

tio att användbarheten av hjälpmedlet har ökat när man själv tick möjlighet 

att käpa/välja sitt hjälpmedeL. 

':P!~ ',;; 2:~' ;,)_.:(,:" ,- ,"" _""",,,,,,~.~,io:-,,,,tl1"l,i i'~I,t;,:.' ;1.;.'',-,;,: ~O': ,:,,\)) ."" :_0,:' il! "" , ~,:.,' ",~,r'_."'C~ ~~, '":;,"..,;:,r""" :,1' ~-:;;-:" "~ '1 

SiD 4(ô\

., 

. L.~NDST!NGET SÖRMLAND 

20 L 0-06-03 HH-HOH10-OI6 

Jämfår brukaren sina erfarenheter av fritt val med tidigare förskrivningar av 

hjälpmedel upplever bruara en större delaktighet jämfårt med tidigare 

förskri vni ngsprocesser . 

De faktorer som brukaren upplevde som viktigast när de bestämde sig för att 

själv köpa sitt hjälpmedel var hjälpmedlets funktion, möjligheten att välja 

och ett bredare sortiment_ Att själv äga sitt hjälpmedel, att ha möjlighet att 

välja fårsäljare och hjälpmedlets varuärke var mindre viktigt. För de som 

köpt en hörapparat var tilgången til reparation viktigare, medan hjälpmedlets 

utseende hade stöiTe betydelse för dem som köpt en rollator. 

Förskrivare och vårdpersonal har hittils varit en viktig infoimationskanal 

och vilket hjälpmedel 

får att informera brukara om själva systemet IÌitt val 

de köpte. Samtidigt visar enkäten att det inte är enbait genom sin förskrivare 

som bruaren har nåtts av inormationen - informationen om fritt val 

hjälpmedel som bnikaren valt kommer 

vis att biukaren eller hanslhennes anörig är aktiv 

och de 

från olika typer av kanaler exempel- 

och själv söker rätt på 

informationen. En majoritet av bnikania (knappt 60%) är nöjda med inormationen 

de fått om frtt val, men samtidigt var ca 20 procent av dem inte 

nöjd med informationen. Det är långt ifrån alla bl1kare som instämde i 

påståendet att det var lätt att hitta information om vilka hjälpmedel som 

finns. Det var också endast drygt hälften av brukarna som upplevde att det 

var lätt att välja vilket hjälpmedel som hal1lhon skulle köpa. 

Läs undersökningen i sin helhet på www.hi.seljÌ.ttval 

:,"'3 '.." 2)2 '¡:".¡:,;:~ ' .;, _ -,0"';'" :",,. "':""~ ,":,,:,,'_' ".:~-:. ',,:.2"" J':"', ¡:i o,,' "; .~I" ."i.~' '.;~i..,.,-"",i"z _".r. "c "ro- c' .J .:~.¡:, 

3,:) 5(d)

g L";-DSTI;-GET SÖRMLAND 

BILAGA 2 

20 L 0-06-03 HH-HOH10-OI6 

Hjälpmedelstyper som har varit möjliga att utnyttja inom Fritt val 

under projekttiden och så även under fortsättningen. 

Samtliga hjälpmedel har varit möjliga att nyttja inom Fritt Val fårutom 

nedan angivna undantag. 

1. Specialanpassningar samtliga hjälpmedelstyper. Med specialanpassning 

avses hjälpmedel som vi går in i och gör konstruionsmässiga ingrepp 

i, alternativt fårändrar den ursprungliga leverantörens avsedda syfe 

med hjälpmedlet. Dvs. ibland kräver brukarens funkonsnedsättning att 

vi måste göra någon form av ingrepp i hjälpmedlet får att det skall 

passa brukarens behov. 

2. Eldiivna rullstolar och sulkys til barn med svår sittproblematik dvs. för 

att få til en bra sittanpassnig får ett barnvuxen med svår sittproblematik 

krävs specifik kompetens. 

3. Medicinska behandlingshjälpmedel där patientsäkerheten kan äventyras 

om det inte blir rätt hjälpmedel t.ex. respiratorer, CPAP och BlPAP, 

inhalatorer. 

4. Medicinska behandlingshjälpmedel med tidsbegränsade lån, dvs. lån en 

koi1 tid för en behandlingsperiod 

). Datorer till barn i skolan där landsiinget och skolhuvudmannen har ett 

delat kostnadsansvar föl' hyra av dator. 

6. Hörseltekniska hjälpmedel 

7. Ortopedtekniska hjälpmedel 

8. Hårersättningar 

_::".:: 'ip, :;, ,,'. :l f',' .'" ~,~~"". .'_:'l',:"\:",,,,"',~"":; L_,' ':oC"-i.~.' :y o:. c:: ."c; ,=n'( 'I" '~n, ',j;3 '"r",..,.""" j,., '.:¡,r~'" ,.. __.... .0":' '., V 

S:D 3(3;

IZatrineholms kommun '\ 

Vård- och omsorgsnämnden 

Dur VON 2010:65-709 

i KATRINEHÖlMKOMMUN 

i Kommunstyrelsern 

DELEGATIONSPROTOK! LL 

O"om . 2010 -OJ- O 1 

2010-07-01 § 4 Hllffdlfngsnurnmer Plandläggare 

fl(e);' 8/ Wz, 

D/arts 

Yttrande över Landstinget Sörmlands fönrågan om 

kommunen vill fortsätta med Fritt Val av hjälpmedel för 

personen med funktionsnedsättning 

Vård- och omsorgsnämndens beslut 

Vård- och omsorgsnämndens ordförande beslutar med stöd av gällande delegation att 

anta vård- och omsorgsförvaltningens förslag til yttrande som nämndens eget och 

översända det til kommunledningsförvaltningen. 

Ärendebeskrivning 

Landstinget Sörmland har under åren 2008-2009 varit ett av tre landsting som ingått i 

projektet "Fritt val av hjälpmedel". Projektet innebar att bruare som bedömdes ha 

och som önskade själv, fick välja sitt hjälpmedeL. Fritt Val av 

behov av hjälpmedel 

hjälpmedel 

omfattande under projekttiden i huvudsak Hjälpmedelscentralens 

verksamhetsområde. 

Katrineholms kommun har nu fått en förfrågan från Landstinget Sörmland hur 

kommunen ser på en fortsättning för Fritt Val av hjälpmedeL. En fortsättning 

förutsätter beslut i kommunstyrelsen. Landstinget önskar svar före den 16 september 

2010. 

Kommunledningsförvaltningen har den 8 juni 2010 översänt brev från Gemensamma 

Hjälpmedelsnämnden för vård- och omsorgsnäinndens utlåtande om kommunen vil 

fortsätta med Fritt Val av hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Svar 

önskas senast den 6 augusti 2010. 

Vård- och omsorgsnämnden sammanträder nästa gång den 26 augusti 2010. Enligt 

gällande delegationsordning får ordföranden fatta beslut i frågor som är så 

brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. 

Vård- och omsorgsförvaltningens förslag til yttrande 2010-06-29: 

Under projekttiden var det L -2 brukare från Kairineholm som använde möjligheten 

til Fritt VaL. Skäl som angavs för att välja bort det fria valet var att det verkade 

krångligt. Butiker och utställningar finns närmast i Örebro och Stockholm samt för 

mindre hjälpmedel i Norrköping. Totalt sett är det inte heller så många brukare i 

Sörmland som använde sig av möjligheten att göra ett eget val, kanske beroende på 

att Sörmland redan idag erbjuder ett bra och generöst utbud av produkter. För de brukare 

som ändå använde sig av möjligheten gav det ett mervärde. Utvärderingen visade 

att det gav en ökad livskvalité och ökad delaktighet. Bedömning är att det största 

behovet avser yngre funktionsnedsatta brukare. 

UldragSbestycand'f /1 

/ ,~ . "Il 

o . l1d1r-/ 

Protokolls1.tdragTi

-I IZatrineholms kommun '\ 

Vård- och omsorgsnämnden 

45-10yllrande kLIfriu val 

hialnm~del 

DELEGATIONSPROTOKOLL 

Datum 

2010-07-01 § 45 

Det fria valet medför inte några kostnadsökningar, brukaren betalar själv mellanskill- 

naden mellan ordinarie produkt i sortiment och eventuell merkostnad för annan produkt. 

Viss mindre administration kan tilkomma både för förskrivare och Hjälpmedelscentral 

men är inte avgörande. 

Vård- och omsorgsförvaltningens bedömning är att det är positivt att Katrineholms 

kommun fortsätter erbjuda ett fritt val av hjälpmedel utifrån de förutsättningar som 

gäller idag för våra brukare. 

Underskrift 

(¡j~?!èjtçt~¿&y) 

Monica J oiisson 

Ordförande 

"~.lf'N L_- 

Protokollsuldragtil 

Kommunledningsförvaltningen, akten 

vira'" och C¡VJJcr¡SI1¿f:IJctt./)

www.hsv.se 

R:l1-''-'OiAr I '---¡.i- . -. )'¡-I(ì,)1" ,_V v. P:\ 

SjukskÖterskors 

specialistutbi Idning 

-- ":11,.,, -Ia"s ~x'nn"n) 

.1,:¡..Cl,.,i Ò' ,-~a,'~, 

o HÖGSKOLEVERKET 

'i Swedish National Agency for Higher Educa(ion

R:-ipP')('i: 20'10:5 R 

Sjuksköterskors 

specìalistutbildning 

- vilke-t slags eX?tnien? 

o HÖGSKOLEVERKET 

~ Swedish National Agency for Higher Education

Högskoleverket . Lunrmakargatan 13 . Box 7851, 103 99 Stockholm 

tfn 08-563 085 00 . fax 08-563 085 50 . e-post hsvêhsv.se . www.hsv.se 

Sjuksköterskors specialistutbildning 

- vilket slags examen? 

Utgiven av Högskoleverket 2010 

Högskoleverkets rapportserie 2010:5 R 

ISSN 1400-948X 

Innehåll: Högskoleverket, analysavdelningen. Aija Sadurskis 

Omslagsbild: Namn 

Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning 

Tryck: Rydheims Tryckeri AB, Jönköping, april 2010 

Tryckt på miljömärkt papper

Sammanfattning 

Uppdraget 

Innehåll 

Specialistsjuksköterskeutbildn ingen 

Specialistsju ksköterskeexamen 

Några uppgifter om den utbildning som ges 

Vilka förutsättningar ger regelverket? 

Hur specialistsjuksköterskeexamen vuxit fram 

Sjuksköterskeutbildningar sedan 1952 

Nuvarande specialistutbildning växer fram 

Begäran om en översyn 

Vården i framtiden 

Krav på kompetens 

Ansvar och styrning 

Skilda åsikter om specialistsjuksköterskeutbildningen 

Olika funktioner för specialistutbildningen 

Specialistsju ksköterskeutbildningens utform ning 

Stort behov av flexibiltet 

Modeller för vidareutbildning 

Slutsatser 

Bilaga 1: Utredningsarbetet 

Referensgrupp (i bokstavsordning) 

Hearingar 

Bilaga 2: Nuvarande förordningstext (fulltext) 

Bilaga 3: Utbildning i diabetesvård 

Kompetensbeskrivning och förslag til utbildning 

Bilaga 4: Uppdraget 

5 

6 

7 

7 

7 

10 

13 

13 

13 

16 

17 

18 

21 

28 

28 

30 

33 

36 

39 

42 

42 

42 

44 

48 

61

Sammanfattning 

Högskoleverket har på regeringens uppdrag utrett hur examensordningen kan 

utformas får att sjuksköterskornas specialiseringsutbildning ska motsvara de 

krav vården ställer. Utredningsarbetet har framför allt bedrivits genom olika 

möten med berörda lärosäten, företrädare för vårdgivare och sjuksköterskor- 

nas organisationer. 

De förändringar som vården genomgår medfår nya arbetssäu och arbets- 

uppgifter och innebär förändrade krav på kompetens. Högskoleverket kon- 

staterar au det finns en samsyn mellan berörda parter om behovet av ytterligare 

utbildning för sjuksköterskor men stora åsiktsskillnader om hur denna 

utbildning bör utformas. Det är dock klart att får att sjuksköterskorna ska 

kunna följa vårdens förändringar behöver deras specialiseringsutbildning ha 

stor flexibilitet. 

Högskoleverket konstaterar att högskoleförordningens examensordning är 

eu ramverk som bör vara robust och övergripande. Specialisering för sjukskö- 

terskor inom ramen för examensordningen kan vara i form av 

antingen en 

yrkesexamen eller en generell examen. Verket konstaterar också au det finns 

missuppfattningar om vilka förutsätrningar examensordningen ger vad gäller 

au utfärda både en yrkesexamen och en generell examen på samma meriter. Av 

tänkbara olika säu aU utforma en yrkesexamen är en examen utan fastslagna 

inriktningar det alternariv som kommer närmast de önskningar som uttryckts 

i utredningen. Alternativet är att sjuksköterskornas specialisering är i form av 

en generell examen (magister- eller masterexamen), vilket ger en mycket hög 

grad av flexibilitet. Båda examenskategorierna har får- och nackdelar och kan 

vara lämpliga för olika syften. 

Högskoleverket konstaterar aU det finns en stor oro för kvaliteten i utbildningen. 

För att säkra kvaliteten är det viktigt aU lärosätena samarbetar så att 

utbildning bara ges av de lärosäten som har hög kompetens inom ett givet 

område. 

En förutsättning för aU få en utbildning med hög kvalitet och relevans för 

vården är också aU högskolan och vårdgivarna samarbetar betydligt bätte än 

i dag. Det gäller både utformningen av utbildningen och behover av specialistutbildade 

sjuksköterskor. Högskoleverket ber därfår regetingen ge verket i 

uppdrag aU utreda hur högskolan och vården fakriskt samarbetar. 

5

Uppdraget 

Högskoleverket har fått i uppdrag av regeringen (se bilaga 4) att föreslå hur 

specialistsjuksköterskeexamen bör utformas för att skapa förutsättningar för 

att utbildningen ska kunna följa kunskapsutvecklingen inom vården. Verket 

ska också föreslå hur forändringar av befintliga inriktningar och införandet av 

nya inriktningar på specialistsjuksköterskeutbildningen bör hanteras. Regeringen 

utvecklar inte bakgrunden till uppdraget närmare, men nämner att 

bristen på specialistsjuksköterskor är ett problem, liksom hur utbildningens 

olika inriktningar möter vårdens behov inom olika områden. 

Att utredningen görs av Högskoleverket innebär med nödvändighet att 

utbildning, snarare än vård, står i forgrunden. Verket har tolkat uppdraget som 

att beskriva, och om möjligt föreslå, hur examensordningen kan utformas för 

att sjukskörerskornas specialiseringsutbildning ska svara mot de krav vården 

ställer och kommer att ställa. Varje lärosäte har ansvar for innehåll och organisation 

i den utbildning det ger, vilket innebär att dessa frågor ligger utanför 

Högskoleverkets mandat, och foljaktligen utanför denna utredning. 

Högskolan har ett grundläggande ansvar för kvaliteten i den egna verksamheten, 

men jämförelser med framgångsrik verksamhet på andra håll är en av 

de saker som driver fram högre kvalitet i utbildningen. Högskoleverket pekar 

därför i uttedningen på goda exempel att ta fasta på. 

Denna utredning har gjorts parallellt med en stötte utredning inom Socialdepartementet, 

2009 års Behörighetsutredning (S 2009:2). Direktiven till 

Behörighetsutredningen inkluderar ett uppdrag att göra en övergripande 

utredning av frågan om bristen på specialistsjuksköterskor och lämna förslag 

på åtgärder som ska syfta til att fler sjuksköterskor specialistutbildar sig. 

Utredningarna har alltså olika uppdrag, men med stora beröringspunkter. Det 

är ofrånkomligt att frågor om planering och dimensionering tas upp även i 

Högskoleverkets uttedning, men de står inte i fokus. 

Som stöd i utredningsarbetet har Högskoleverket haft en referensgrupp, 

där olika berörda intressenter varit företrädda. Verket framför ett stort tack 

för värdefulla synpunkter. 

6

S pedal istsj u ksköters keutbi Id n ingen 

Specialistsjuksköterskeexamen 

Specialistsjuksköterskeexamen infötdes åt 2001, och reviderades i samband 

med en större översyn av högskolans utbildningar år 2007. Som framgår av 

bilaga 2 ril högskoleförordningen (examensordningen) har specialistsjuksköterskeexamen 

ett antal inriktningar som ska framgå av examensbeviset. Exa- 

men kan ges inom något av områdena anestesisjukvård. intensivvård, opera- 

tionssjukvård, ambulanssjukvård, kirurgisk vård, medicinsk vård, onkologisk 

vård, hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, psykiatrisk vård, vård av 

äldre eller som distriktssköterska. För att få examen ska studenten ha uppfyllt 

kursfordringar om 60 högskolepoäng' (respektive 75 högskolepoäng för 

inriktning mot distriktssköterska). Studenten ska också dels ha fullgjorr en 

verksamhetsförlagd del av utbildningen som är anpassad efter behovet för respektive 

inriktning, dels ha fullgjort ett självständigt arbete, men omfattningen 

av arbetet är inte specificerad i examensordningen. 

I examensordningen finns tolv gemensamma mål för specialistsjuksköterske- 

examen, uppdelade på kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt vär- 

deringsförmåga och fårhållningssätt. För respektive inriktning finns dessutom 

1-3 ytterligare måL. Varje lärosäte som ger specialistsjuksköterskeexamen kan 

dessutom ställa upp ytterligare preciserade krav. 

Grundläggande behörighet för att antas til en utbildning som leder till specialistsjuksköterskeexamen 

är legitimation som sjuksköterska. Därutöver kan 

det lärosäte som ger utbildningen ställa krav på särskild behörighet. 

Förordningstexten i sin helhet finns i bilaga 2. 

Några uppgifter om den utbildning som ges 

Antallarosaten 

Med reservation för att två lärosäten inte har haft kvar sitt examenstilstånd 

under den period som denna utredning gjorrs är det 26 lärosäten som utfärdar 

specialistsjuksköterskeexamen. Vilka de är framgår aven lista över deltagare i 

en hearing som Högskoleverket ordnat, se bilaga i. 

Behörighetskrav 

Alla lärosäten som ger specialistsjuksköterskeutbildning läsåret 2009/10 och/ 

eller 2010/11 ställer upp särskilda behörighetskrav för antagning (se avsnittet 

Vilka ftrutsättningar ger regelverket? för en förklaring av behörighetsreglerna). 

L. Vilket motsvarar 40 poäng, som var kravet före år 2007 dà poäng ersattes med högskolepoäng. 

7

De är framför allt av två slag: krav på tidigare högskolestudier och krav på 

yrkeserfarenhet efter grundutbildningen til sjuksköterska: 

. Av lärosätena kräver så gott som alla antingen att sjuksköterske- 

utbildningen är enligt 1993 alternativt 2007 års examensordning, eller 

kandidatexamen med lämplig intiktning. Kravet kan också vara 90 högskolepoäng 

(60 poäng) i omvårdnadsämnet eller en vetenskaplig metodkurs 

av viss, minsta omfattning. 

. Drygt 80 procent av lärosätena ställer upp krav på yrkesverksamhet mellan 

grundutbildning och specialistutbildning. Tre fjärdedelar av dem kräver 

ett år, vilket alltså är absolut vanligast. Resterande fördelar sig ungefär 

jämnt mellan antingen sex månader eller två år. Kraven är inte alltid 

desamma för alla inriktningar. Kravet är ofta högre för inriktningen mot 

distriktsvård och det förekommer på ett par ställen att inget krav ställs för 

inriktningen mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. 

Erbjudna inriktningar 

Vilka inriktningar inom specialistsjuksköterskeutbildningen som erbjuds 

varierar stort. Enligt en genomgång av uppgifter på lärosätenas webbplatser 

om erbjudna utbildningar läsåret 2009/10 och/eller 2010/11 är inriktning 

mot distriktssköterska vanligast (18 lärosäten), följt av inriktning mot vård av 

äldre (14), intensivvård (i3), anestesisjukvård (12), hälso- och sjukvård för barn 

och ungdomar respektive psykiatrisk vård (ii), operationssjukvård respektive 

ambulanssjukvård (9), onkologisk vård (5), kirurgisk vård (i) och medicinsk 

vård (o). Observera att dessa siffror kan ha varierat mellan åren. men ordningsföljden 

har antagligen varit ungefär densamma. 

Registrerade studenter 

Tabellen nedan visar antalet studenter som var registrerade på specialistsjuk- 

sköterskeprogram höstterminerna 2001 til och med 2008.2 Siffror från våtter- 

minerna har inte tagits med men är genomgående lägre. 

Kvinnor Män Totalt 

Ht 2001 1484 168 1652 

Ht 2002 1939 242 2181 

Ht 2003 2117 248 2365 

Ht 2004 2233 301 2534 

Ht 2005 2536 393 2929 

Ht 2006 2902 453 3355 

Ht 2007 3018 492 3510 

Ht 2008 3040 508 3548 

2. Källa: Nu-statistikdatabasen. 

8

Examinerade specialistsjuksköterskor 

T abenen nedan visar anralet examinerade specialistsjukskärerskor läsåren 

2000/or tin och med 2007/08, per inriktning.' 

2000/01 2001102 2002/03 2003/04 2004/0S 200S/06 2006/07 2007/08 2008/09 

Ambulanssjukvård 40 65 87 122 118 186 175 205 

Anestesisjukvård 6 122 164 207 166 174 212 218 241 

Intensivvård 10 115 147 214 195 194 210 277 245 

Operationssjuk- 30 89 83 84 114 168 157 137 

vård 

Medicinsk vård 3 2 2 8 1 

Kirurgisk vård 24 10 30 9 28 13 

Onkologisk vård 9 13 12 45 28 52 43 43 29 

Distriktssköterska 19 175 531 471 536 500 562 689 632 

Hälso- och sjukvård 

för barn och 

ungdom 8 47 106 121 189 135 220 172 228 

Psykiatrisk vård 3 41 111 39 101 108 124 154 180 

Vård av äldre 10 53 53 43 41 49 50 38 

Summa 55 593 1278 1344 1477 1468 1 785 1971 1949 

3. Källa: Scatistiska centralbyrån, Universitets- och högskoleregistret. 

9

Vilka förutsättningar ger regelverket? 

I de samtal som Högskolevetket fött inom denna uttedning har det kommit 

fram att det finns missuppfattningar om regleringen av högskolans verksamhet. 

I detta avsnitt beskrivs därför de förutsättningar för en utredning av specialistsjuksköterskeexamen 

som regelverket ger. 

De regler som styr den specialistsjuksköterskeutbildning som ges av den 

statliga högskolan finns i huvudsak i högskolelagen (1992:1434) och högskole- 

förordningen (1993=100). För de enskilda utbildningsanordnarna (Ersta Sköndal 

högskola, Röda korsets högskola och Sophiahemmet högskola) finns i 

stället bestämmelser i lagen (1993:792) om tilstånd att utfärda vissa examina. 

Ansvarsfördelningen på högskoleområdet 

Huvudtanken bakom 1993 års högskolereform var att universitet och högskolor 

skulle ges större frihet när det gällde bland annat studieorganisation, 

utbud av utbildning och antagning av studenter. Tidigare fanns centrala beslut 

om vilka utbildningar som varje lärosäte fick ge, och vilket innehåll utbild- 

ningarna skulle ha. I stället infördes en mål- och resultatstyrning där mål för 

examina framgick aven examensordning. Lärosätena fick i stor utsträckning 

rätten att själva besluta vilka examina de skulle ge, även om det infördes en 

förhandsprövning (prövning av examenstillstånd') för framför allt yrkesexamina. 

Tolkningen av målen för examen, och utbildningens innehåll, är helt 

frågor för lärosätena själva att besluta om. 

Fram til år 1992 fanns en myndighet, Universitets- och högskoleämbetet, 

som ansvarade för de frågor som högskolan i och med reformen tog över. Behovet 

av att ha kvar en central myndighet för tilsyn, ansvar för statistik m.m. 

ledde til att Högskoleverket bildades år 19% och utvärdering av högskoleutbildning 

tilkom senare som arbetsuppgift för verket. En avgörande skillnad 

mot Universitets- och högskoleämbetet är att Högskoleverkets roll som rillsynsmyndighet 

utesluter att verket samtidigt kan besluta om den verksamhet 

man utövar tilsyn över. 

Olika slags examina 

Vilka examina ett statligt lärosäte kan utfärda finns uppräknat i bilaga 2 till 

högskoleförordningen, den så kallade examensordningen. Inga andra examina 

får utfärdas (6 kap. 4 § högskoleförordningen). Av examensordningen framgår 

att det finns examenskategorier: generella examina, yrkesexamina och konstnärliga 

examina. Alla examina är placerade på någon av nivåerna grundnivå, 

avancerad nivå eller forskarnivå. 

4. Examenstillstånd kallades tidigare for examensrått. 

10

Utbildning som ledet til en examen på avancerad nivå bygger på en examen 

på grundnivå.5 Ett exempel är att en specialistsjuksköterskeexamen (yrkesexamen 

på avancerad nivå) bygger på en sjuksköterskeexamen (yrkesexamen 

på grundnivå). Ett annat exempel är att en magisterexamen (generell examen 

på avancerad nivå) kan bygga på en kandidatexamen (generell examen på 

grundnivå). En magisterexamen kan också bygga på en sjuksköterskeexamen. 

så länge den senare omfattar minst 180 högskolepoäng. 

Kombination av yrkesexamen och generell examen 

I den examensordning som gällde före år 2007 stod det att "om kurser som 

ingår i en yrkesexamen sammantaget uppfyller de krav som ställs för en magister- 

eller kandidatexamen, såväl med avseende på längd som fördjupning, skall 

det framgå av examensbeviset om studenten begär det". I nuvarande examensordning 

har detta utgått. Aven ny bestämmelse i högskoleförordningen 

framgår att det i examensbeviset ska anges vilka kurser som ingår i examen 

(6 kap. 10 § högskoleförordningen). Det innebär att när en yrkesexamen och 

en generell examen utfärdas på samma meriter ska detta framgå av examensbeviset. 

För övrigt svarar varje lärosäte med sitt examenstilstånd för kvaliteten 

i de examina de utfärdar, och därmed vilken utbildning (i form av program 

eller fristående kurser) som kan uppfylla kraven för en examen. Att målen 

för examen är uppfyllda måsre bedömas mot examensbeskrivningarna i examensordningen. 

Regeringen har nyligen uttalat' om denna företeelse. att det finns flera skäl 

til att der är olämpligt att utfärda två olika typer av examen på samma underlag. 

Ett skäl är att det kan ge intrycket att yrkesexamen inte skulle ha samma 

status, eller samma tydliga nivåplacering, som en generell examen. Det kanske 

allvarligaste skälet, enligt regeringen, är dock att det riskerar att undergräva 

rydligheten i den svenska examensstrukturen. Det framgår inte av propositionen 

om regeringen avser att ändra regelverket så att utfärdandet av sådana 

dubbla examina försvåras. 

Examinas benämning, omfattning, mål 

och självständigt arbete 

Av examensordningen framgår att en examen ska benämnas enligt vad som 

anges i examensordningen och i förekommande fall ett för- eller efterled som 

anger examens inrikrning. Högskolan besrämmer vilket för- eller efterled som 

ska användas, ril exempel magisterexamen i omvårdnad. Om det för en viss 

examen finns angivna inrikrningar ska dock en av dem väljas och framgå av 

examensbeviset. 

5. Eftersom det inte är relevant för den diskussion som förs i delta avsnitt, bortses här från de 

långa yrkesutbildningar, till exempel läkarutbildningen, som leder till en examen på avancerad 

nivå utan att ha fõregåtts aven examen på grundnivå. 

6. Proposition 2009/10:89. 

11

För varje examen anges omfattningen i högskolepoäng. Sedan år 2007 

anges exakt omfattning för varje examen. Den utbildning som en examen 

baseras på kan alltså inte variera i längd. 

I examensordningen anges också mål för varje examen. Målen för en examen 

är (för samtliga examina) av tre slag: kunskap och förståelse, fÚdighet 

och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. För varje ryp av 

mål finns krav i några få punkter. Hur studenten når dessa må!, dvs. utbildningens 

organisation och innehåll, är helt en sak for lärosätet att bestämma. 

För alla examina krävs ett självsrändigt arbete. För sjukskörerskeexamen, 

liksom för andra examina som omfattar minst 180 högskolepoäng, ska arberers 

omfattning vara minst 15 högskolepoäng. För magisterexamen krävs ett 

självständigt arbere på 15 högskolepoäng medan ingen omfattning finns specificerad 

för specialistsjukskörerskeexamen. 

Tilträde 

Tilträde til högre utbildning regleras i högskoleforordningens sjunde kapiteL. 

Grundregeln är att frågor om antagning avgörs av högskolan. För varje nivå 

(grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå) gäller att den sökande ska uppfylla 

grundläggande behörighetskrav. Grundläggande behörighet for rilträde 

till specialistsjuksköterskeutbildning har den som har legitimation som sjuk- 

sköterska (7 kap. 29 § högskoleförordningen). För tilträde til magisterutbild- 

ning ger avlagd kandidatexamen eller yrkesexamen om minst 180 högskolepoäng 

grundläggande behörighet. Motsvarande krav for tilträde til utbildning 

på forskarnivå är en examen på avancerad nivå. alternativt fullgjorda kursfordringar 

om minst 240 högskolepoäng, varav minst 60 på avancerad nivå. 

Till kraven på grundläggande behörighet enligt högskoleforordningen kan 

det komma särskilda behörighetskrav som lärosätet ställer upp. Sådana särskilda 

krav ska dock vara helt nödvändiga for att studenten ska kunna tillgo- 

dogöra sig utbildningen (7 kap. 25, 31, 40 §§ högskoleförordningen). Det är 

rimligt att kraven for att antas til en utbildning är kopplade til den examen 

utbildningen syftar til. Att låta behörighetskraven styras av att utbildningen 

ska leda till en magisterexamen, utöver yrkesexamen, strider mot hela tanken 

bakom examenssystemet. 

12

Hur specialistsjuksköterskeexamen 

vuxit fram 

Sjuksköterskeutbildningar sedan 1952 

Sjuksköterskeutbildningen har förändtats mycket under det senaste halvseklet. 

Specialiseting mot olika slags verksamhet har periodvis utgjort en avslutande 

del av grundutbildningen, periodvis legat eftet avslutad grundutbildning.' 

Enligt 1952 års studieordning läste de blivande sjukskötetskorna någon av 

specialiseringarna medicinsk sjukvård, kirurgisk sjukvåtd, kirurgisk poli- 

klinik, sinnesjukvård, operationssköterskearbete, röntgenarbete, laboratotiearbete 

samt distriktsvård, barnsjukvård eller barnmorskeatbete eftet två 

inledande, gemensamma år. När srudieotdningen gjotdes om 1966 lades spe- 

cialisetingen efter grundutbildningen och omfattade alternativen medicinsk 

sjukvård, kirutgisk sjukvård, psykiatrisk vård och åldringsvård, anestesisjukvård, 

intensivvård, opetationssjukvård, hälso- och sjukvård för barn och ung- 

dom, öppen hälso- och sjukvård samr obstetrisk och gynekologisk vård. Efrer 

1982 låg en del specialisetingar i grundutbildningen (allmän hälso- och sjukvård, 

operationssjukvård, psykiattisk vård, ögonsjukvåtd, onkologi (radioterapi) 

och diagnostisk radiologi') medan andra låg utanför (anestesisjukvård, 

intensivvård, hälso- och sjukvård för barn och ungdom, öppen hälso- och 

sjukvård, ortoptik, obstetrisk och gynekologisk vård samt onkologisk omvårdnad). 

I och med 1993 åts examensotdning blev sjuksköterskeutbildningen en treårig 

genetalistutbildning, med allmän inriktning mot hälso- och sjukvård 

som en anpassning til ditektiv inom ED. Ftågan om lämplig utfotmning av 

sjuksköterskornas specialisering löstes inte samtidigt. 

Nuvarande specialistutbildning växer fram 

Landstingsförbundet 1994 

I en rapport, Rapportfrån Landstingsfrbundets projekt Ny sjuksköterskeutbildning 

(1994), diskuterar en projektgrupp två modeller föt vidareutbildning av 

sjuksköterskor. I den första modellen arbetar sjuksköterskan som allmänsjuk- 

sköterska för att efter en tids ytkesverksamhet inom ett visst område komplettera 

den erfarenhet hon eller han fått med kurser inom området. Vilka 

kurserna borde vara, och därmed ktaven för specialiseringen, formuleras av 

förettädare för hälso- och sjukvården och professionen och stadfåsts av Social- 

7. Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. Betänkande av 1994 års 

behörighetskomminé (SOU 1996:138). 

8. Ranrgensjuksköterskeexamen, som infórdes 2001, ersatte specialisering mot diagnostisk 

radiologi fór sjuksköterskor. 

13

styrelsen i föreskrifter. Det innebär att hälso- och sjukvården har ansvarer för 

vidareutbildningen. med vårdhögskolorna som utförare. Landstingsförbundets 

andra modell liknar den första, men i stället för föreskrifter skulle Soci- 

alstyrelsen utfärda allmänna råd om kompetenskrav för sjuksköterskerjänster. 

Behörighetsutredningen 1996 

Den dåvarande Behörighetsutredningen diskuterar i sitt betänkande Ny 

behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område (SOU 1996:138) tänkbara 

modeller för sjuksköterskornas specialistutbildning. Utredningen utgår i sina 

modeller från att det krävs en fastare reglering, vilket ses som ett sätt att garantera 

att det finns sjuksköterskor med tillräckligt hög kompetens inom alla 

centrala vårdområden. Enligt utredningen borde vidareutbildningen bygga 

på en tilräckligt bred grundutbildning tillsammans med att "viss tjänstgöring 

inom den aktuella specialiseringen ägt rum innan man påbörjar vidareutbildningen". 

Mot den bakgrunden diskuterar utredningen två modeller. Den 

första har läkarnas specialisering, dvs. inom ramen för en anställning, som 

förebild. Behörighetslagstiftningen skulle kompletteras med en ny bestäm- 

melse om att sjuksköterskor som genomgått vidareutbildning skulle få specialistkompetens. 

Vilka specialiteter som vore aktuella skulle regleras i förordning 

och Socialstyrelsen skulle bemyndigas att utfärda föreskrifter om mål 

för specialiteterna. Mot denna modell talar, anser utredningen, att sjuksköterskornas 

vidareutbildningar är "skolinriktade på ett helt annat sätt än läkarnas 

och tandläkarnas specialiseringstjänstgöring". Någon närmare förklaring till 

vad denna "skolinriktning" består i, eller varfór sjuksköterskornas utbildning 

måste vara mer skolmässig än läkarnas, ger utredningen inte. Det var det resonemang 

som låg bakom utredningens fórslag, som utgör kärnan till nuvarande 

specialistutbildning för sjuksköterskor. 

Enligt utredningen borde sjuksköterskornas vidareutbildning knytas til 

den lagstiftning som reglerar högskoleutbildningen. Utbildningen borde vara 

reglerad och omfatta vissa specialiteter. De yrkesområden eller yrkesfunkrioner 

som nämns som tänkbara är disriktsvård, hälso- och sjukvård för barn och 

ungdomar, geriatrisk vård, psykiatrisk vård, ögonsjukvård, ottoptik, onkologisk 

vård, intensivvård, anestesisjukvård, operationssjukvård, allmän vård, 

fóretagshälsovård, särskilt medicinskt ansvar inom den kommunala hälso- och 

sjukvården, arbetsledande ställning samt tjänst med ständig nattjänstgöring. 

Även om listan hade utökats, framför allt med speciella typer av tjänstgöring, 

så var specialiseringarna i allt väsentligt desamma som funnits åtminstone 

sedan tidigt 1950-tal. 

Remissvar 1997 

I sitt remissvar på betänkandet Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvår- 

dens område framhöll Högskoleverket att utvecklingen sedan 1993 varit att de 

svenska universiteren och högskolorna utvecklar sitt urbud av andra yrkesinrikrade 

utbildningar än sådana som avslutas med yrkesexamen med ett flertal 

14

utbildningsprogram som leder rill generella examina av olika längd för art til- 

godose behover av urbildning för yrkesverksam her inom hälso- och sjukvård. 

Sådana utbildningar ger såväl studenrer som högskola den frihet som krävs 

för art anpassa utbildning till arbetsmarknad. Vidare framhöll verket art det 

som bör känneteckna yrkesexamina är art de avser yrkesverksamhet som är 

stabil över lång tid, dvs. art yrkesexamina anpassade efrer kortsiktiga behov 

på arbetsmarknaden bör undvikas. Examensordningen får inre permanenta 

en utformning av utbildningen som inre längre är efterfrågad på arbetsmark- 

naden. Ju mer komplext och heterogenr yrkesliv, ju mer allmänna måste examina 

utformas. Högskoleverket avstyrkte betänkandets förslag till förmån för 

en vidare utredning av lämplig omfartning, innehåll och djup i specialistkurser 

som skulle motsvara Socialstyrelsens föreskrifrer och allmänna råd. 

Regeringsuppdrag 1998 

Högskoleverket fick i uppdrag av regeringen' i januari 1998 art bland annat 

lämna förslag til utbildning av specialistsjuksköterskor med olika inriktningar 

samt målbeskrivningar för dessa. En av förutsärtningarna i uppdraget var art 

specialistutbildningen skulle omfatta 20 poäng, dvs. en rermins högskolestu- 

dier (motsvarande 30 högskolepoäng). I rapporten Nya yrkesexamina inom 

hälso- och sjukvård-ett regeringsuppdrag (Högskoleverkets rapportserie 1998:28 

R) beskrivs två utgångspunkrer för arbetet: att förslagen är formulerade mot 

bakgrund av förarbetena till högskoleförordningen, och art man utgått från 

hur existerande målbeskrivningar inom vårdområdet är skrivna. Verket ansåg 

inre att specifika yrkeskrav borde vara preciserade i högskoleförordningen. 

Sådana krav skulle lämpligen formuleras av Socialstyrelsen. 

I sitt arbete tog Högskoleverket emot ett stort anral skrivelser från berörda 

parter. En genomgående uppfattning var att en termins påbyggnad på grund- 

utbildningen til sjuksköterska var för lite. Verket konstaterade också att ert 

krav på art hela utbildningen skulle vara så kort inre var fórenlig med att 

utbildningen skulle motsvara de befintliga, icke reglerade, specialistutbildningarna. 

Teoridelen av utbildningen skulle kräva en rermin, vilket skulle 

lämna den kliniska delen utanför utbildningen. Verket framförde också art det 

vore olämpligr att dela ansvaret för utbildningen på så sätt art högskolan ansvarade 

för den teoretiska delen och sjukvårdshuvudmannen för den kliniska 

delen av utbildningen. I stället borde utbildningen i sin helhet vara högskolans 

ansvar, för art säkerställa utbildningens akademiska värde och så art grundutbildningen 

och specialistutbildningen skulle kunna samordnas. Vidare ansåg 

verket art der inre var lämpligt art precisera ett anral specialistinriktningar i 

högskoleförordningen, för att göra det möjligt atr anpassa utbildningen till 

utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Detta ställningstagande låg till 

grund för det förslag verket lade fram, en examen utan angivna inriktningar. 

9. Uppdrag til Högskoleverket att lämna förslag til målbeskrivningar avseende nya yrkesexamina 

för vissa vårdutbildningar m.m., U98/240/UH. 

15

Regeringsuppdrag 1999 

I maj 1999 gav regeringen Högskoleverket och Socialstyrelsen i uppdrag att 

fotmulera examensmål for de flesta av de specialiseringar som Behörighetsuttedningen 

föreslagit. Specialiseringarna var specificerade: av uppdraget ftam- 

gick att målbeskrivningat skulle utformas föt specialistsjuksköterska inom 

akutsjukvård med inriktning mot intagnings- och /akutsjukvård, anestesisjukvård, 

intensivvård, opetationssjukvåtd respektive prehospital sjukvåtd: allmän 

hälso- och sjukvåtd med inriktning mot specialiserad kirurgisk våtd, speciali- 

serad medicinsk våtd respektive onkologisk vård; vård av batn och ungdomar; 

arbete som disktriktskötetska; psykiatrisk våtd och omsorg; omvårdnad av 

äldte; samt ortoptik och barnoftalmologi. Föt specialiseringen mot omvåtd- 

nad av äldre fanns dessutom en uppräkning av vilka moment som skulle ingå. 

Nuvarande specialistsjuksköterskeexamen införs 

I mats 2001 infötdes specialistsjukskötetskeexamen i examensordningen med 

elva inriktningat. När examensotdningen gjotdes om 2007 gjotdes mindte 

justetingar och examen fick den utformning den hat i dag (se bilaga 2). 

Begäran om en översyn 

I separata skrivelser har både Sveriges kommuner och landsting (SKL) och 

Vårdforbundet tillsammans med Svensk sjuksköterskeförening (SSF), daterade 

2008-01-19 respektive 2008-04-10, bett regeringen utreda specialistsjuksköterskeutbildningen. 

SKL framfor att det finns för få specialistsjuksköterskor med rätt kompetens. 

Våtden forändras mycket vilket ställer höga krav på kompetens men 

utbildningen, till exempel de inriktningar som finns, behöver bätte svara 

mot vårdens behov. SKL ger också konkreta exempel på obalanser i inriktningarna. 

Utbildningssystemet behöver bli mer flexibelt, öppet och anpassat 

efter behoven. 

Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening skriver att de ser ett stort 

behov av specialistkompetens men att antalet specialistsjuksköterskor minskat. 

Behovet av specialisering har förändrats, och nuvarande examen tillgo- 

doser inte behovet av kompetens i dagens vård. De vill att en översyn görs av 

relevans, behov av inriktningar och nivåanpassning till examenssystemet. De 

vill också att all specialistutbildning ska ge åtminstone magisterexamen, att 

krav ska ställas på bland annat relevant forskning på lärosätet, att utbildnings- 

utbudet bör öka och "antalet platser" ökas kraftigt, med bibehållen kvalitet. 

16

Vården i framtiden 

Av direktivet till denna urredning framgår att specialisrsjuksköterske- 

utbildningen bätte ska kunna följa kunskapsutvecklingen inom vården. Det 

har därför vatit nödvändigt att sätta in utbildningen i det sammanhang som 

den förväntade framtida vården utgör. Frågor om hur man ser på vårdens 

utveckling har av det skälet ställts i de samtal som verket haft under utredningens 

gång. Samtalen har också kretsat kting hur dessa förändringar kan påverka 

hur sjuksköterskorna kan och bör arbeta, och kring skilnaden mellan grundutbildade 

och specialistutbildade sjuksköterskor. I dessa samtal framträder ett 

antal förändtingar, som här sammanfattas som tre trender: nya behandlingsmöjligheter, 

strukturella förändringar och patienten i centrum. 

Nya behandlingsmöjligheter 

Sjukvården blir alltmer specialiserad och kvalificerad, med fördjupat specia- 

listkunnande. Stora framsteg på de medicinska och medicintekniska områ- 

dena gör att mer avancerade behandlingar blir möjliga. Sofistikerade former 

av informationsoch kommunikationsteknik, IKT, öppnar nya möjligheter 

inte bara för journalsystem och övervakning, utan också för diagnostik och 

behandling. Neonatalvården har ändrats mycket genom att för tidigt födda 

barn överlever i större utsrräckning och behöver avancerad sjukvård. Bättre 

behandlingsmetoder gör att dödligheten minskar i stora sjukdomsgrupper, 

framför allt hjärt- och kärlsjukdom. En del sjukdomar, som diabetes, blir däremot 

vanligare, liksom fetma. Det innebär att människor lever med tillstånd 

där livsstilsfaktorer har stor betydelse. 

Till detta kommer den demografiska faktorn: med ökad medellvslängd 

har andelen äldre i befolkningen ökat. Samtidigt ökar andelen äldre med flera 

sjukdomar och olika slag av funktionsnedsättningar. Vård i livets slutskede 

kommer att vara en allt viktigare del av vården. 

Med en sjukvård som kostar allt mer ökar kraven på effektivitet, vilket är en 

del av förklaringen til den allt starkare betoningen på att arbeta evidensbaserat. 

Det är en utmaning för vården att finna former för att sprida den forskning 

som finns om bättre sätt att arbeta. 

Strukturella förändringar 

Sjukvårdslandskapet har ändrats mycket, med fler huvudmän, och fler slags 

huvudmän, som vårdgivare. Två stora teformer, Psykiatri 

reformen och Ädelre- 

fotmen, har inneburit förskjutningar i ansvar och uppgifter mellan kommuner 

och landsting. Kommunerna varierar i hut stott deras ansvar är och det är stor 

skillnad mellan regioner som har, respektive inte har, ansvar för hemsjukvård. 

Med Ädelreformen har kommunerna fått ett nytt ansvat för yrkesgrupper som 

av tradition inte varit kommunanställda. Der har inneburit en utmaning för 

17

den kommunala hälso- och sjukvården arr definiera yrkesroller i verksamheten. 

och arr rekrytera den komperens som behövs. 

Öppenvården har fårr större betydelse i jämförelse med slutenvården. 

Inom öppenvården görs behandlingar, till exempel en del urologiska ingrepp. 

som tidigare förutsarre inläggning på sjukhus. Sjukhusen blir allt mindre, 

och patienter förväntas bli hemskickade allt tidigare. Det innebär arr mycket 

mer vård bedrivs i hemmen, även avancerad vård, och av alla slags patienter. 

Begränsade resurser gör det samtidigt nödvändigt arr vara kosrnadseffektiv. 

Vården fórväntas bli mer gränslös, med en samordning av de europeiska 

sjukvårdssystemen.lo En ökad export av vård kan bli ett resultat av specialiseringen 

av vården. Fler patienter kan komma art söka vård utomlands, respektive 

komma hit från andra länder. 

Patienten i centrum 

Patienten får en alltmer central roll i vården. Genom err tillägg i hälso- och 

sjukvårdslagen (HSL 2 a §) har patientens rärr till kontinuitet och säkerhet 

klargjorts, liksom att vården ska bygga på respekt fór patientens självbestäm- 

mande och integritet. Regeringen har också nyligen lagt fram en propositionII 

som syftar til att ytterligare stärka patientens ställning genom att verksam- 

hetschefen får ett tydligare ansvar för att vården anpassas efrer patientens 

behov. Patientens rätt til information, anpassad efter dennes förutsärrningar, 

beskrivs som central för att skapa en patientcentrerad vård. I regeringens satsning 

på vårdforskning ingår också Centrum fór personcentrerad vård, som 

helt nyligen bildades vid Göteborgs universitet. 

Några av de mest framgångsrika sjukhusen i världen arbetar systematiskt 

med att sätta patienten i centrum, och svensk vård lär av internationella exem- 

peL. Vården vid det nya sjukhus som ska ersärra Karolinska sjukhuset i Solna 

kommer arr utgå från vårdprocessen snarare än traditionella organisatoriska 

enheter, enligt en nationell IT-strategi. Vården ska organiseras i medicinska 

teman som omfattar flera discipliner och som kan följa patienten. I en rapportl2 

konstaterar förvalrningen för Nya Karolinska Solna arr arbetssärret 

ställer krav på kontinuerlig fortbildning och rotationstjänstgöring, liksom på 

snabb utveckling av informationstekniken. 

Krav på kompetens 

Med ett enkelt antagande om att de är yrkesverksamma mellan 25 och 65 års 

ålder, kommer de sjuksköterskor som utbildas i dag arr arbeta under perioden 

2010-2050. De förändringar som vården genomgårr, och kommer att 

10. Hälso- och sjukvården (SOV 2007:12). 

Il. Stärkt ställning för patienten - vårdgaranti, fast vårdkootakr och förnyad medicinsk 

bedömning, prop. 2009/10:67. 

12. Förslag Koncept Verksamhetsinnehåll Nya Karolinska Solna Universitetssjukhus, 2009-05- 

29. 

18

genomgå. medför nya arbetsuppgifter och kan innebära förskjutningar mel- 

lan yrkesgrupper. Det är inte säkert att de yrkesroller som finns i dag också är 

de roller som kommer att finnas i framtiden. Det innebär också att kraven på 

komperens förändrats och sannolikt kommer att förändras ytterligare. 

Nya arbetsuppgifter 

Sjuksköterskor utför i dag arbetsuppgifter som de inte tidigare utfört, til 

exempel att göra endoskopiundersökningar, eller att åka hem till patienter 

och ge blodtransfusioner. Til det kommer specialmottagningar för diabetes, 

urologi m.m., där sjuksköterskor ansvarar för att patienten får vård av lämplig 

person. Det ställs också högre krav än tidigare på de sjuksköterskor som arbetar 

i kontakt med äldre i alla delar av hälso- och sjukvården att de ska kunna 

ge vård som tidigare i stötte utsträckning gavs inom slutenvården. Det ställer 

både större krav på specifika förmågor och på bred komperens. Arbetet ställer 

också stora krav på självständighet och på att ha kunskap om de regler som 

finns inom vården. Det gäller att snabbt kunna planera och ta komplicerade 

beslut, inte minst när sjuksköterskan arbetar i en miljö där hon eller han inte 

har annan personal att konsultera. 

Med nya typer av ingrepp följer också andra krav på information til patienter. 

Kraven på patientcentrerad vård medför att kraven på kvalitet i information 

och dialog ökar. Art kunna samtala med patienter och anhöriga blir en 

allt viktigare förmåga, och promotivt och preventivt arbete kan väntas bli 

en allt större del av arbetet. De som arbetar i vården möter patienter med 

olika kulturell bakgrund. Det ställer krav på att förstå och kommunicera med 

patienter, familj och anhöriga inte bara ur den egna kulturen, utan också från 

andra kulturer. 

Patientcentrerad vård kommer att ställa stora krav på samordning mellan 

olika delar av vården. Det gör att vårdpersonalen blir viktig för kontinuiteten, 

men också att den som koordinerar vårdinsatserna, oavsett var vården bedrivs, 

har en betydelsefull rolL. Samtidigt ökar kraven på att arbeta i team och att 

kunna använda sig av informationsteknik som ett hjälpmedeL. Kravet på att 

arbeta evidensbaserat förutsätter förmåga och intresse att ta till sig forskning. 

Det medför högre krav på all vårdpersonal. 

Specialistsjuksköterskan i det patientnära arbetet 

Ökade krav medför ett ökat behov av vidareutbildning för sjukskörerskorna. I 

samtal som utredningen fört med verksamhetschefer, chefssjuksköterskor och 

vårdutvecklingsledare så framgår dock att arbetsuppgifterna mellan grund- 

utbildade och specialistutbildade sjuksköterskor inte skiljer sig så mycket, så 

länge sjuksköterskan stannar i kliniskt arbete. Der gör att många specialistutbildade 

väljer en karriär med bätte arbetsförhållanden, till exempel fårre 

nattpass, eller högre lön, som en chefskarriär. För att motivera sjuksköterskor 

att vidareutbilda sig och stanna i det patientnära arbetet. är det viktigt att 

differentiera arbetsuppgifter bätte än i dag. Det gäller inte minst fysiskt krä- 

19

vande specialiteter, som inom operarionssjukvården. Stora enherer har en fördel 

genom arr det är lärrare art låra arbetsuppgifter rorera, och ha farre runga 

skifr per person, när personalen är srörre. På så särr kan fler specialisrutbildade 

motiveras att stanna kvar i patientnara arbete. 

Lönesärrningen ligger naturligtvis helr utanför denna utredning. men der 

är ofrånkomligr arr viljan arr vidareutbilda sig påverkas av belöningar av olika 

slag. 

20

Ansvar och styrning 

En stor del av arbetet i denna utredning har krersat kring frågor om ansvar, 

finansiering, styrning och kommunikarian. Hur högskolan sryr sin inrerna 

organisarion, och kommunicerar med andra högskolor och vårdgivare. avgör 

högskolan själv, och frågorna ligger därför uran f ör Högskoleverkets mandar. 

Efrersom frågorna har sror betydelse för specialistsjukskörerskeutbildningens 

kvalirer går de dock inre arr borrse från i denna rapporr. 

Ansvar för specialistsjuksköterskeutbildningen 

Arr hälso- och sjukvårdspersonal ska urföra sirr arbete enligt verenskap och 

beprövad erfarenher framgår av lagen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälsooch 

sjukvårdens område (LYHS). Det övergripande ansvaret för arr det finns 

den personal som behövs för att kunna ge god vård regleras i hälso- och sjuk- 

vårdslagen (HSL 1982:763). Det närmare ansvaret för kompetensförsörjningen 

beskrivs i en av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12). Av föreskriften 

framgår arr det systematiska kvalitetsarbete som ska finnas i vården ska inne- 

hålla err ledningssystem för kvalitet och patienrsäkerhet. Systemet ska säker- 

ställa arr det finns rutiner för arr tillgodose att personalen har nödvändig kom- 

petens för arr utföra aktuella arbetsuppgifter. Det ska också finnas planer för 

personalens kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov. 

Tills för knappt tio år sedan var landstingen huvudmän för sjuksköterskeutbildningen. 

När staten 2002 tog över huvudmannaskapet för utbild- 

ningen 13 fick högskolan, som redan sedan några år var utbildningsanordnare, 

hela ansvaret, inklusive för innehållet i den kliniska utbildningen. Därmed 

skildes ansvaret för kompetensförsörjningen från ansvaret för utbildningen. 

och vårdens behov och perspektiv, som tidigare varir självklara utgångspunkter, 

riskerade arr trängas tilbaka. Många av de problem som finns med specialistsjuksköterskeutbildningen 

kan anragligen föras tilbaka på hur denna 

delning har hanrerats av respektive huvudman. Som framgår av avsnitt nedan 

gäller det både utbildningens utformning och dess dimensionering. 

Ersättning för klinisk utbildning 

Err lärosäte som ger specialistsjuksköterskeutbildning får ersärrning för denna 

utbildning ur lärosätets grundutbildningsanslag från regeringen på samma sätt 

som för annan urbildning, i form av ersärrning för helårsstudenrer och helårsprestarioner. 

Ersärrningen avser hela utbildningen, alltså även den verksamhetsförlagda, 

kliniska utbildningen (VFU). Alla beslut om inrern fördelning 

av utbildningsanslaget från regeringen farras av lärosätet. 

13. Proposition 2000/01:71, Nyet huvudmannaskap för vårdhögskoleutbildningar. 

21

Högskolan betalar för studenrernas kliniska utbildning, som framföt allt 

ges inom landstingsdriven eller kommunal vård. På många håll får kommuner 

mindre etsätrning fòr VFU-platser än landstingen, ellet ingen ersättning 

alls, vilket är en källa til srot ittitation bland fòrettädate för kommuner. Flera 

lärosäten hävdar att den ekonomiska regleringen när våtdutbildningarna flyttade 

övet från landstingen till den stadiga högskolan innebär att landstingen, 

til skillnad från kommunerna, nu ska kompenseras nät de tar emot studenrer. 

Regeringen har dock konstateratl4 att ersättningen til högskolan inre påverkas 

av var kostnaderna för utbildningen ligger, och att "ersättningen fòr praktik 

inom primärkommunal verksamhet bör vara en avtalsfråga". Några formella 

hinder för att betala ersättning finns alltså inre. 

Bland en del fòrettädate för högskolan finns ett missnöje med hur ersätt- 

ningen för den kliniska utbildningen används av vårdgivarna, och de anset 

inte att de hat tillräcklig konrroll. Detta är emellertid något som måste lösas 

i de avtal som tecknas mellan högskolan och vårdgivaten. 

Styrning av utformningen av utbildningen 

Ur ett kvalitetssäkringspetspektiv är det självklart att en vetksamhet bata kan 

bli framgångsrik om det finns en tydlig, konsekvent och ttansparent styrning. 

Väl fòrankrade avtal, stytgrupper med tydliga mandat och tespekt föt 

varandras roller borde vara självklarheter. Trots det är det slående i de samtal 

utredningen fört med företrädare fòr vårdgivare och lärosäten att det finns 

stora brister i kommunikationen mellan dem. Avnämare fòr vårdutbildningar 

är landsting, kommuner och privata vårdgivare. Särskilt landstingen beskrivs 

som stora organisationer av lärosätena) där ett gott samarbete på en nivå inte 

alltid får genomslag på andta nivåer. Kommunföreträdare beskriver hur de är 

dåligt företrädda i samarbetena, trots att en allt stötte del av vården bedrivs 

av kommuner. Och de privata vårdgivarna, som ståt fòr en allt större del av 

vården, nämns knappast alls av lärosätena. 

Ur samtalen framträder i stället en bild av högskolan som leveranrör och vår- 

den som mottagare, som när förettädare fòr vårdgivate säger att vad de "behöver 

skiljer sig helt från vad högskolan levererar"15. De säger också att de måste 

"uppvakta lärosätena". Lärosätena, å sin sida, framhåller att vårdgivarna inre 

har kunskap om hur utbildningen fòrändrats, vilket anryder att förändringen 

är något som högskolan beslutar om och vårdgivaren informeras om. Paradoxalt 

tycks svårigheterna fòrsvinna när vårdgivaren tar initiativet til utbildning: 

"när vi köper uppdragsutbildning går plötsligt allt". Det man beskriver är inre 

ett samarbete, utan en marknad. Glädjande nog finns det, kanske starkast hos 

vårdgivarna, en insikt om att man måste ta ett större ansvar for samarbetet. 

Flera av de företrädare för vården utredningen talat med säger att de måste ta 

ett ansvar för utbildningen, på samma sätt som för vården. "det borde inre ses 

14. Regeringsbeslut 2005-12-15, Begäran om resurser för verksamhetsfórlagd utbildning inom 

sjuksköterskeutbildning m.m. 

15. Citaten i avsnittet är hämtade från de hearingar som utredningen genomfört, se bilaga l. 

22

som en förhandlingsfråga". Att även högskolan kan ta alltfor lätt på samarbetet 

visar til exempel en rapport om utbildning i psykiatri från Socialstyrelsen" 

där de konsraterar att endast 5 av 24 lärosäten som ger sjuksköterskeutbildning 

och besvarat frågan, sagt att de ansåg sig ha en utbildning som svarade 

mot vårdens behov. 

Det måste också finnas en varaktighet i samarbetet för att det ska bli fram- 

gångsrikt. Det betyder att det inte kan vara personberoende. Ett lärosäte 

beskriver att "en forutsättning för samarbete är ... vilka som vill arbeta tilsammans, 

en ny chef kan innebära en ny situation". Det är säkert inget ovanligt 

förhållande. men likafullt knappast acceptabelt. Kontakter mellan parterna 

tas dessutom ibland bara vid behov: ett lärosäte beskriver hut det närmaste 

landstinget kontaktat lärosätet nät ett nytt sjukhus skulle byggas och frågan 

om kompetens aktualiserats. 

Det samarbete som finns i dag mellan utbildning och våtdverksamhet är 

ofta informellt. En form av kommunikation som beskrivs av flera lärosäten är 

att aktivt använda studenternas examensarbeten, dels genom att välja ämnen 

som är relevanta för den kliniska verksamheten, dels genom att visa upp dem 

utanför högskolan. Det finns också samarbete inom forskning och utveckling. 

Dessa verksamheter är lovvärda, men kan inte ersätta formella samarbeten i 

organ som styr utbildningen. 

Förutsättningarna för samarbete varierar också över landet. Regioner med 

bara ett lärosäte är i en annan situation än till exempel Stockholm eller Skåne, 

med flera lärosäten. För ett landsting innebär det samarbete med flera lärosäten, 

som kan ha motstridiga önskemåL. Omvänt kan en högre grad av specialisering 

for varje lärosäte, där lärosätet utbildar for en stor del av landet, 

innebära att det blir allt mer oklart vilken vårdgivare som högskolan ska kom- 

municera med. 

Goda exempel 

Högskoleverket tycker att det är viktigt att peka på goda exempel på samarbete 

som ändå finns. Uppräkningen är naturligtvis inte uttömmande. 

. Stockholms läns landsting har sedan 2006 tre ordinarie platser i utbildningsstyrelsen 

på Karolinska institutet. vilket har haft betydelse för infly- 

tandet över utbildningen. 

. Det har pågått ett samverkansprojekt mellan fem lärosäten (Sophiahem- 

met, Umeå universitet, Högskolan i Gävle, Luleå tekniska universitet och 

Mittuniversitetet) om utveckling av utbildningen. Projektet frågade sjuk- 

sköterskor i verksamheten vad de behöver för utbildning om fem år. I projektet 

ingick personer med stort inflytande vilket gjorde att projektet blev 

förankrat och att många vile bidra. Däremot lyckades man inte lösa frågan 

om den verksamhetsförlagda utbildningen (se avsnittet Stort behov av 

flexibilitet). 

lG. Utbildning i psykiatri - en explorativ studie av läkar- och sjuksköterskeutbildningarna, 

Socialstyrelsen 2009. 

23

. Luleå tekniska universitet (LTU) bjöd in fóreträdare för vården till presentationer 

av examensarbeten men de hade sällan tid att delta. Oå åkte 

studenter och lärare i stället till sjukhuser och det gjorde att personalen 

kom till presentationerna. LTU har en kontinuerlig dialog med kommun 

och landsting, med träffar två gånger per termin där problem och behov 

av kurser diskuteras. Frågor som tagirs upp är: Hur upplever arbetsgivarna 

sjuksköterskornas kompetens? och Vilka specialistutbildningar är 

aktuella? 

. Linnéuniversitetet, som nyligen bildats genom en sammanslagning av 

Växjö universitet och Högskolan i Kalmar, beskriver hur ett nytt lärosäte 

kan innebära nya förutsättningar för samarbete med avnämare. Kom- 

munrepresentanter ingår där i en styrgrupp som diskuterar hur vårdutbildningen 

ska bedrivas och vilken forskning kommun och universitet 

kan göra tillsammans. 

. Flera lärosäten beskriver goda samarbeten med kommuner: Högskolan 

Väst har en samarbetsgrupp för VFU, ett avtal är på gång och för första 

gången ingår hemsjukvård i studenternas VFU. Örebro universitet och 

Högskolan Oalarna har avtal där kommuner får ersättning för VFU i 

form av forrbildningsinsatser, där lärosätet ställer upp med pedagogiska 

resurser, fóreläsningar, kurser och lektorer. Uppsala kommun samfinansierar 

kliniska lektorer, och betalar för tre doktorandtjänster, och Uppsala 

universitet betalar för studenternas VFU i kommunens vårdverksamhet. 

. Landsting och kommuner i Jämrlands och Västernorrlands län har ett 

bra samarbete med Mittuniversitetet. Oet finns en referensgrupp, en samverkansgrupp 

och avtal om VFU. Verksamheten garanterar att de tar 

emot studenter, hur många och garanterar kvaliteten i VFU, till exempel 

i handledningen. I varje kommun finns en ansvarig kontaktperson gentemot 

Mittuniversitetet, vilket har betytt mycket för kommunerna och ökat 

intresset för utbildning. 

. Göteborgs universitet har i samarbete med Högskolan i Borås, Karlstads 

universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet arbetat med 

att utveckla en didaktisk modell för genomförande av examensarbeten 

inom specialistutbildningarna, oberoende av inriktning, med fokus på 

delat engagemang mellan lärosätenas institutioner och vårdverksamheter. 

. Oen nya specialistsjukskörerskeutbildningen vid Uppsala universitet är 

ett gott exempel på samarbete om verksamhetsfórlagd utbildning. Orga- 

nisation och ansvar regleras i avtal mellan universitetet, Uppsala läns 

landsting och Uppsala kommun. Samverkan med avnämare om utbildningen 

är över huvud taget stark. 

Som jämförelse kan nämnas att det för utbildningar på gymnasienivå, till 

exempel til undersköterska, finns väl fungetande samarbetsformer som företrädare 

för vården ser som en intressant modelL. Oet är certifierade så kallade 

givare samverkar 

vård- och omsorgscollege, där utbildningsanordnare och vård 

24

om utbildning inom omvårdnadsområdet, både grundutbildning och kompetensutveckling 

för anställda. 

Strategisk planering och dimensionering 

Utbildningsanordnare och avnämare behöver inte bara samarbeta om utformning 

av utbildningen, utan också om dimensionering. Det finns ett glapp mel- 

lan det antal av ett visst slags specialistsjuksköterskor som utbildas i en region 

och det antal som vården anser behövs, och ett ännu större glapp om vården 

i större utstäckning skulle anställa specialist ut bildade sjuksköterskor i stället 

for grundutbildade. Liksom när det gäller samarbetet om utbildningens 

utformning går uppgifterna isär om vem som bär (den största) skulden. Från 

ett lärosäte framfors att arbetsgivarna har kort framförhållning: först var det 

brist på anestesispecialister, nu överskott. Ett annat lärosäte berättar att när 

landstinget anser att det finns brist inom en specialistkompetens och satsar 

på lön under utbildningen blir det kö till utbildningar som annars är svåra 

att fylla. Flera lärosäten delar uppfattningen att man försökt vara flexibel, ge 

webbaserad utbildning etc., men att avsaknaden av strategisk planering i vården 

gör dimensioneringen av utbildningen svår. Vårdgivarna ser konkurrensen 

mellan lärosäten som förödande: lärosätena konkurrerar, startar och lägger ner 

utbildningar oavsett vårdens behov. Samtidigt ser man dock att det inte finns 

någon kontinuitet i den egna efterfrågan. 

Företrädare for vårdgivarna ser den ekonomiska styrningen av utbildningen 

som ett problem, att srudentpengen styr lärosätenas agerande, inte verksamhetens 

behov. Det riskerar att leda til att lärosätena startar sådana utbildningar 

som det finns många sökande til, snarare än utbildningar som behövs i vården 

eller inom områden där lärosätet har hög kompetens. Det hindrar också lärosätena 

att starta utbildningar om grupperna inte kan göras tillräckligt stora, 

vilket har gjort att verksamheten ibland avkrävts garantier för antal studenter. 

Högskoleverket har flera gånger framfort att resurstilldelningssystemet till 

lärosätena hindrar effektiv verksamhet och strategiska samarbeten. I stället vill 

verket se ett system som skapar förutsättningar for lärosätena att profilera sig, 

att samverka sinsemellan och att koncentrera sin verksamhet. 

Kartläggning av kompetens 

Både utbildningsanordnare och vårdgivare är överens om att ryckigheten i 

dimensioneringen gör planeringen svår, lärosätena sårbara och försvårar ett 

kontinuerligt kvalitetsarbete. Ett problem som lyfts i utredningen är att vårdgivarna 

har dålig kunskap om vilken kompetens de faktiskr har. Ett exempel 

som ges är att en högskola var på väg att lägga ner sin psykiatriinrikrning; när 

landstinget stod infor det hotet gjorde det en inventering och plan för kompetensbehovet, 

och utbildningen kunde fortsätta. Högskoleverket konstaterar 

att långsiktighet är viktig. En förutsättning for högskolan att kunna anpassa 

sitt utbildningsutbud efter vårdens behov är att vården tar reda på vilka behov 

som finns. 

25

Men en inventering av dagens komperens räcker inte. Den bild av vården 

som framträder är att den blir allrmer slimmad och resultatinriktad, med 

snabb forändringstakt. Det innebär allt högre krav på vårdpersonalen och allt 

mer av srategiskt tänkande. Det innebär också allt högre krav på att vårdgi- 

varna har kompetensplaner för de sjuksköterskor de anställer. Ett gott exempel 

som utredningen mött är arbetet med kompetensförsörjning vid Karolinska 

Universitetssjukhusets akutklinik i Huddinge. Sedan drygt tio år arbetar kli- 

niken med så kallade kompetensstegar'7, varav 

en är för sjuksköterskor. Syf- 

ter är att skapa en struktur för utveckling av komperens och ansvar. Stegen 

fungerar som underlag för verksamheten genom att klargöra vilken kompetens 

som finns och möjliggöra strategiska rekryteringar. För den anställde 

visar sregen utvecklingsmöjligheterna på kliniken. Stegen är indelad i fem 

nivåer som består av formella krav (utbildning, erfarenhet) och mål i form 

av uppgifter och ansvar. Från nivå tre kan sjuksköterskan inrikta sig mot ett 

specifikt område och ta ansvar for utvecklingsarbete inom området. Stegen 

är också kopplad till systematisk reflektion kring sjuksköterskans kompetens 

i relation til hennes eller hans kompetensnivå. och används i dialogen om 

utbildning och kompetensutveckling vid utvecklingssamtal mellan sjukskö- 

terska och chef. 

Ansvar på olika nivåer 

En önskan att problemet med styrningen av utbildningen ska lösas genom 

centrala regler går som en röd tråd i svar som Högskoleverket fått i arbetet 

med denna utredning. Ett återkommande önskemål är, til exempel, att det 

borde finnas centrala riktlinjer för vad utbildningen ska innehålla och vilken 

kompetens sjuksköterskor ska ha. Även om man borrser från att det knappast 

finns någon gemensam uppfattning om vad innehållet ska vara, så är det nog 

bara att konstatera att samhället utvecklas mot allt mer av decentralisering av 

beslut och allt mer av målstyrning, och det är inte sannolikt att den utvecklingen 

kommer att vända. 

etens beskrivningar. I stället är 

Socialstyrelsen gör inte, som tidigare, komp 

det, som nämnts ovan, verksamhetschefen eller motsvarande som dels fördelar 

arbetet på ett sådant sätt att kraven på god vård uppfylls, dels ansvarar 

för att den personal som ska utföra olika arbetsuppgifter har den kompetens 

som krävs." Det är endast ett fåtaL, specificerade. arbetsuppgifter som är förbehållna 

en viss yrkesgrupp. Den statliga styrningen kan ses som en balans 

mellan säkerhet och utveckling: för att inte hindra nödvändig utveckling av 

utbildning och vård är den centrala styrningen så liten som möjligt, och utgör 

bara ett slags yttersta säkerhetsnät. Staten utövar styrning genom Högskole- 

verket och Socialstyrelsen, tilsynsmyndigheter för högskolan respektive vår- 

17. Uppbyggnaden följer den rekommendation som är utvecklad av sis, Ledningssystem for 

kompetensförsörjning (2004). 

18. Socialstyrelsen redogör för hur regel 

26 

sjukvàrden och tdndvdrden? Socialstyrelsen 2004. 

verket ska colkas i skriften Vem fdr göra vad i hiilso- och

den. Högskoleverket prövar rätren att ge yrkesexamina, som specialistsjuksköterskeexamen, 

och kan dra in tilstånder om utbildningen visar sig ha alltför 

legitimationer, och 

srora brister. Socialstyrelsen utfärdar i förekommande fall 

kan dra in dem vid allvarliga brister i yrkesutövningen. Det finns däremot 

inget krav på återkommande kontroller av kunskaper och fÜdigheter fór att 

få behålla legitimationen, dvs. ingen kontroll av att kunskaperna som bär upp 

legitimationen är tillräckliga. 

Socialstyrelsen har också till uppgift att se till att vården följer det regelverk 

som finns, vilket bland annat innebär reglerna om säkring av de vårdanställdas 

kompetens. För att kunna göra det behöver det finnas instrument som kan 

utgöra säkerherssystem i vården. Ett sådant porentiellt system är LMS, Learning 

Management System, en webbaserad urbildningsplarform. Socialstyrelsen 

beskriver i en förstudie" att ett sådant system har förutsättningar att bidra 

til kompetensutveckling inom hälso- och sjukvården, och ber regeringen ge 

styrelsen i uppdrag att utreda hur ett nationellt LMS kan organiseras, styras 

och finansieras. 

Kompetensurveckling är också individens ansvar. Att uppgradera sina kunskaper 

borde vara ett eget intresse fór alla som arbetar i vården, men det bör 

också finnas system som underlättar och ger incitament. En modell är att 

arbeta aktivt med att varje vårdanställd har en porrfolio över olika kompetensutvecklande 

insatser, kopplad til individuella kompetensplaner och lönesättning. 

19. Learning lv/anagemem System i svensk hälso- och sjukvård. En förstudie, Socialstyrelsen 2010. 

27

Skilda åsikter om 

special istsj u ks köterskeutbi Id n ingen 

Bland de grupper som berörs av specialisrsjukskörerskeurbildningen finns 

många, och delvis motstridiga, önskemål om vad utbildningen ska innehålla 

och hur den ska organiseras. Skilnaderna bottnar både i olika syn på utbildningens 

funktion och på dess utformning. I detta avsnitt redovisas punkter 

där utredningen funnit att det finns olika uppfattningar. 

Olika funktioner för specialistutbildningen 

Kompensera för brister i grundutbildningen 

En vanlig uppfattning bland de företrädare for vårdgivare som utredningen 

talat med har varit att grundutbildningen til sjuksköterska dels är btistfällig, 

dels varierar så mycket att det skapar osäkerhet om vad sjukskötetskorna har 

med sig in i specialistutbildningen. Alltför mycket ska in på grundutbildning- 

ens tre år, anser även många företrädare for lärosäten, och delar av nödvän- 

digt stoff måste behandlas inom specialiseringsåret. Många av de önskemål 

som framfort handlat därför i lika stor utsträckning om grundutbildningen. 

Exempel på sådana önskemål ät att alla sjuksköterskor behöver få bättre kunskaper 

om äldres och barns hälsa, bättre formåga att arbeta i team med andra 

yrkesgrupper, bätte kunskaper i hygien och bätte förmåga att etablera en 

vårdkulrur. 

Leda til många olika specialiseringar 

Den nuvatande specialistsjukskötetskeutbildningen har elva inriktningar. 

Som beskrivits ovan i avsnittet Hur specialistsjuksköterskeexamen vuxit fram är 

det områden som ärvts från tidigare sjuksköterskeutbildningar. Andra inriktningar 

hat tidigare haft liknande status, och i de kontaktet verket haft under 

detta utredningsarbete har två nämnts som särskilt saknade: akutsjukvård 

och ögonsjukvåtd. i den diskussion som fötts har dock en rad andra områden 

fort fram som lämpliga egna inriktningar, ellet subspecialitetet (diabetes, 

barnpsykiatri, kroniska sjukdomar, folkhälsoatbete, nutrition, smärta, före- 

tagshälsovård, skolhälsovård m.Il.). Det visat på den nuvatande utbildningens 

paradox: på en gång för många och för få inriktningat. Det är också kärnan i 

den kritik mot nuvatande examensordning som Högskoleverket tidigare fram- 

fört, liksom att indelningen i inriktningar inte följet någon logisk princip; 

inriktningarna motsvarar åldersgrupper, diagnoset, behandlingsfotmer eller 

organisation. 

28

Förbereda för olika slags verksamhet 

Sjuksköterskor arbetar i mycket olika vetksamheter, vilket påverkar kraven på 

specialisering. Inom områdena anestesi, intensivvård och operation är specialisering 

i praktiken en förutsätrning för att utföra arbetet. många uppgifter 

är av teknisk natur och områdena behandlas knapphändigt undet grundutbildningen 

till sjuksköterska. Det innebär att specialistutbildningen antingen 

måste ha ett mycket specifikt innehåll, ellet vara lång, om den ska motsvara 

verksamhetens krav. Det innebär också tydliga krav på den kliniska delen av 

utbildningen. Det finns till och med uppfattningen bland flera utredningen 

talat med att dessa specialisetingar bör ha en egen legitimation, som barnmotskorna. 

Andra specifika verksamheter är de speciella sjuksköterskeledda 

mottagningar som finns, till exempel diabetesmottagningar. Föt dem krävs 

sjuksköterskor med specifika kunskaper. 

Inom andra områden är specialistsjuksköterskans roll mindre tydlig. I 

denna utredning har en återkommande kritik varit att sjukvården inte anställer 

specialistsjuksköterskor, eller ger samma arbetsuppgifter till sjuksköterskor 

oavsett om de bara har grundutbildning eller specialistutbildning. För atbete 

inom dessa områden kan specialistsjuksköterskeutbildningen i stället handla 

om att ge mer generella kompetenser, som fórmåga att leda gruppet eller föra 

samtal med patienter. 

En distinktion som gjotts av flera företrädare för lärosäten och sjuksköterskeorganisationer 

i samtal med utredningen är mellan specialistutbildning och 

funktionsutbildning. Om utbildningen domineras av stoff som krävs för att 

arbeta inom ett specifikt område så kommer den inte i tillräcklig utsträckning 

att ge de generella kompetenser som en specialistsjuksköterska bör ha, som att 

kunna utveckla vården, anser de, och det kommer då att vara en funkrionsutbildning. 

Med det synsättet är specialistsjukskötetskeutbildningen dock snarare 

än fórdjupning än en specialiseting. 

Möjliggöra strategisk användning av kompetens 

En skilnad mellan sjuksköterskors och läkates specialiseringar är att de fötta 

ges som utbildningsprogram f tam till en examen inom högskolan. De har 

dätmed mer karaktären av något som sjukskötetskan äget, fritt från vårdens 

verksamhet. Även om våtdgivaren ofta bidrar ekonomiskt till utbildningen, till 

exempel genom att låta en anställd sjuksköterska specialisera sig inom ramen 

för sin anställning, är utgångspunkten föt utbildningen, och utformningen 

av den, inte identifierade behov i en specifik verksamhet, och det ät inte självklart 

att utbildningen kan användas som en del av vårdens strategiska kompetensförsörjning. 

Vara en brygga til forskarutbildning 

När en ny examensotdning började gälla 2007 infördes en ny nivå. avancerad 

nivå. För att antas till utbildning på forskarnivå krävs i dag examen på 

avancerad nivå, eller motsvarande omfattning av studier på avancerad nivå. 

29

Enligt tidigate examensotdning räckte det att ha gått igenom grundläggande 

högskoleutbildning om minst 120 poäng, rill exempel en sjuksköterskeutbildning, 

för att vara formellt behörig til forskarutbildning. Om sjuksköterskor 

ska kunna gå vidare till forskning krävs nu en påbyggnad på deras grundurbildning. 

Specialistsjuksköterskeexamen, magisterexamen eller masterexamen 

är alla på avancerad nivå och ger den formella behörighet som krävs. 

Speciali stsjuksköterskeutbildni ngens utformn i ng 

Utbildningsanordnarnas kompetens 

Att sjuksköterskeutbildningen, både på grundnivå och specialisering, ska vila 

på vetenskaplig grund är självklatt och okontroversiellt. Att det innebär att 

endast de lärosäten som hat hög kompetens inom ett område ska ge urbildning 

inom det området, är en allmän uppfattning hos dem utredningen talat med. 

Hög akademisk kompetens bör i normalfallet innebära att lärosätet har forskning 

inom det aktuella området. Vilken forskning som ska anses vara relevant 

är antagligen met kontroversiellt: om till exempel omvårdnadsforskning. 

medicinsk forskning eller båda ska utgöra grund fór urbildningens forskningsanknytning. 

Det är inte heller självklart hur många forskare som ska krävas. 

För yrkesurbildningar gäller också att det på lärosätet bör finnas hög yrkesmässig 

kompetens. Företrädare för vårdgivare framhåller att det är et problem 

att många av dem som undervisar på utbildningen inte har aktuella yrkeskunskaper, 

och att det är något som måste lösas. De anser också att dålig ekonomi 

i högskolan leder til att få föreläsare tas in med fàrska kunskaper. 

Utbildningens längd 

Den utbildning som ligger til grund för en specialistsjuksköterskeexamen ska 

omfatta 60 högskolepoäng, (75 högskolepoäng för inriktning mot distriktssköterska) 

enligt examensordningen, dvs. ett års heltidsstudier (ett och ett 

kvarts år). Studietiden kan naturligtvis förlängas genom att studietna bedrivs 

på deltid, något som flera företrädare för vårdgivare gärna ser som ett sätt att 

bätte koppla utbildningen till den kliniska verksamheten. Själva poängomfattningen 

uppfattas dock som ett problem av många av dem utredningen talat 

med av ett annat skäL. Det finns en ambition i högskolan att låta utbildningen 

ligga til grund för både en specialistsjuksköterskeexamen och en magisterexa- 

men, och att därför kräva att det ingående självständiga arbetet omfattar 15 

högskolepoäng (se avsnitt Vilka förutsättningar ger regelverket? ovan om skillnad 

i krav på arbetets omfartning mellan olika examina). Resterande moment 

kan behöva minskas i motsvarande mån, vilket av många ses som ett problem. 

Den verksamhetsförlagda utbildningen 

Problemet med att specialistsjuksköterskeurbildningen är en angelägenhet 

för både vården och högskolan blir särskilt tydligt i den verksamhetsförlagda 

urbildningen. VFU, och en stor del av kririken mot utbildningen kretsar kring 

30

den.'o Det är på flera håll brist på platser och det är brist på handledare med 

tillräcklig akademisk kompetens. Företrädate för vårdgivare framför att de 

flesta lärosätens krav på att handledande sjuksköterskor ska ha lägst magister- 

examen är ett stort problem för att man vare sig har råd att vidareutbilda till 

en sådan examen eller tillräckligt många sjuksköterskor som vill 

läsa till en 

magisterexamen. Lång yrkeserfarenhet kombinerad med handledarutbildning 

eller pedagogisk utbildning bör kunna vara ett alternativ, anser de. Såväl företrädare 

för vårdgivare som för lärosäten framför att ansvaret för VFU behöver 

tydliggöras, och att kvaliteten behöver säkras. 

Kliniska adjunkter och lektorer, dvs. personer som är anställda i vården men 

med ansvar för klinisk utbildning av sjuksköterskor, eller som har en anställning 

som är delad mellan lärosäte och vårdgivare, kan spela en central roll för 

utbildningen. Innehållet i de kliniska lektoraten och hur väl de används verkar 

dock variera en hel deL. I ideal fallet har de kliniska lektorerna en tydlig förankring 

i den kliniska verksamheten men har samtidigt ansvar för atr genomföra 

kliniska kurser och examination. Der forekommer dock att de bara har liren 

kontakt med kliniskt arbete genom att de inte hör rill en klinisk avdelning. 

Lärosären som utredningen talat med framhåller att det är viktigt att den 

verksamhetsförlagda delen av utbildningen ligger på rätt nivå, dvs. att den blivande 

specialistsjuksköterskan verkligen får träna det som tagits upp i utbildningens 

teoretiska delar. Der finns också synpunkter på att studenterna inte 

ska praktisera på avdelningar där de tidigare varit verksamma eller planerar att 

arbeta efter utbildningen. Att tidigare eller framtida kollegor ska bedöma stu- 

dentens studieprestationer kan vara känsligt samtidigt som studentens verksamhetsforlagda 

utbildning kan bli liktydig med en arbetsplatsinskolning. 

Detta är dock en omdiskuterad fråga. Inom vissa områden, där den verksamhetsförlagda 

utbildningen är omfattande och syftar til helt nya arbetsuppgifter, 

till exempel inom anestesisjukvården, och en sjuksköterska varvar 

anställning på en sådan klinik med studier, ska det inte medföta att arbetsperioderna 

räknas som vetksamhetsförlagd utbildning. I andta fall kan VFU på 

den egna arbetsplatsen vara en tillgång för utbildningen. Om utbildningen 

ges på distans kan VFU ges på klinik på hemorten där sjukskötetskorna redan 

arbetar och där de kan ttäna specifika moment. Detta gället ftamfor allt for 

utbildningar som inte innehåller nya tekniker och praktiska fardigheter utan 

där tidigate erfarenheter och kunskaper ska fördjupas och vidateutvecklas. 

Specialistutbildning för äldre sjuksköterskor 

Lärosätena har inte identiska tillträdeskrav (se ovan avsnittet Några uppgif 

ter om den utbildning som ges) men kräver i allmänhet en examen med vad 

som brukat kallas för C-nivå i omvårdnadsämnet, eller motsvarande. Företrädare 

för vården anser att det hindrar yrkesverksamma sjuksköterskor med 

en grundutbildning före 1993 att få tillträde, vilket de ser som ett problem för 

20. Se också Utvdrdering av grundutbildningar i medicin och vtÌrd vid svenska universitet och hög~ 

skolor, Högskoleverkets rapportserie 2007:23. 

31

en stor grupp i vården. Uttrycket "två vägar in, två vägat ut" används av föte- 

trädate föt vårdgivare för att beskriva att även de som saknar kandidatexamen 

eller motsvarande ska kunna få tillttäde till specialistutbildningen. och att 

specialistsjuksköterskeexamen inte nödvändigtvis behöver kombineras med en 

magisterexamen. Lärosätena verkat i allmänhet anse att problemet lösts genom 

att de erbjuder övetbtyggande kutset som ger behörighet. 

Gemensamt innehåll 

Vårdfötbundet med flera har fört fram sex kompetensområden som flera lärosäten 

och sjuksköterskornas organisationer framhåler som lämpliga grunder 

föt utbildningen: vårdtagaren i fokus, teamarbete och samverkan med andra, 

evidens baserad våtd. förbättringsarbete och kvalitetsutveckling, säker vård 

samt informatik. En fråga som tagits upp i de samtal uttedningen fört är 

i vilken utstäckning olika specialistutbildningar kan sammanfalla, dvs. ha 

gemensamt innehålL. Stoff som alla utbildningat bör innehålla, enligt de lärosäten 

som ger utbildningarna, är förbättingskunskap, ledarskap, patientsäkerhet, 

kommunikation, mötet med patienter, etik och pedagogik, liksom 

vetenskapsteori och metod. Omfattningen av sådana gemensamma moment. 

och huruvida de böt utgöra egna kurset eller ingå som perspektiv i tespektive 

utbildning, finns det däremot helt olika uppfattningar om. 

Regionala och nationella behov 

Som diskuterats ovan (se avsnitt Ansvar och styrning) finns bland många av 

dem uttedningen talat med en önskan om att utbildningen borde bli mer lika 

över landet för att svara mot nationella behov av kompetensförsörjning inom 

vården. Mot det står ett önskemål om att utbildningen mer anpassas til 

lokala 

och regionala behov, som framförs av framför allt företrädare föt vårdgivare. 

32

Stort behov av flexibilitet 

L föregående avsnitt har Högskoleverket redogjort för olika uppfattningar och 

skilda önskemål om specialistsjuksköterskeutbildningen som kommit fram i 

kontakter med vårdgivare, lärosäten och intresseorganisationer för sjuksköterskor. 

Att sjuksköterskorna faktiskt behöver mer än den grundläggande treåriga 

utbildningen är dock en allmän uppfattning. Naturligtvis finns också 

gemensamma önskemål, framför allt att utbildningen måste vara flexibeL. I 

detta avsnitt diskuteras vad det kan innebära. 

Flexibiltet mot reglering 

När grunden lades til den nuvarande specialistsjuksköterskeutbildningen21 

fanns kompetensbeskrivningar för vårdpersonal, utfärdade av Socialstyrelsen, 

i en annan utsträckning än i dag. Sådana beskrivningar utgår från ett synsätt 

där tydliga yrkesgrupper har centralt reglerade arbetsuppgifter. Under de år 

som gått har tiltron till en sådan central reglering minskat till förmån för en 

tro på att den närmast berörda vårdverksamheten har bäst förståelse för vilka 

arbetsuppgifter som finns, och vilken kompetens som behövs för att utföra 

dem. Sjuksköterskornas arbetsuppgifter är inte fasta, utan underställda verk- 

samhetsmålen och vilka arbetsuppgifter de kommer att få beror på deras faktiska 

kompetens. Avregleringen av högskolan har på motsvarande sätt inneburit 

att den styrning av utbildningens innehåll som tidigare fanns har ersatts 

av mål som studenten ska uppfylla. Det är ett ansvar för utbildningssystemet 

att följa utvecklingen av vården, men ett minst lika stort ansvar för vårdgivare 

att klargöra sina behov av utbildning. 

Utbildning som följer vårdens förändring 

Specialistutbildningen behöver vara flexibel på flera sätt. Mångfalden av 

verksamheter inom vården, och förändringen av vården, ställer krav på en 

utbildning som kan följa förändringarna. De som arbetar i vården måste vara 

beredda på att arbetsuppgifter förändras och även att delta i förändringsarbetet. 

En handlingsberedskap för fårändring är därför något som utbildningen 

behöver ge. En förutsättning för att kunna förändra vården är naturligtvis stor 

kunskap om hur vården fungerar, vilket ytterligare understryker behovet av 

en nära koppling mellan vård och utbildning. 

Utbildning som del av livslångt lärande 

Sjuksköterskornas utbildning behöver också sättas in i ett livslångt perspektiv: 

en grundutbildning följd aven specialisering, dvs. en inriktning mot en 

21. Ny behörighetsreglering på hälso~ och Jjukvdrdens område /lull. BettÏnkande tZU 1994 års behörighetskommitté 

(SOV 1996:138). 

33

specifik verksamhet, och därefter återkommande vidareutbildning av olika 

slag. Grundurbildningen har en särställning eftersom den ger den legitimation 

som ska vara garantin för yrkeskompetens. Gränsen mellan specialisering 

takt gör att 

och vidareurbildning är mer otydlig. Vårdens snabba förändrings 

sjukskörerskor kan få specialisera sig på nytt, och det är inte självklart att det 

ska behöva innebära att de genomgår en helt ny specialisrutbildning. Kurser 

som ger flexibilitet kommer att behövas som alternativ. 

Specialisering för sjuksköterskor med äldre utbildning 

Specialisrutbildningen behöver också vara flexibel för att passa olika grupper 

av sjuksköterskor. Även om urbildningen framför allt utformas med tanke på 

dem som gått igenom dagens grundurbildning till sjuksköterska, så finns det 

stora grupper av verksamma sjuksköterskor med äldre utbildning, av vilka 

många har åtskiliga års yrkesverksamhet kvar, som också behöver kunna specialisera 

sig. Utformning av behötighetskrav och validering av reell kompetens 

behöver ta hänsyn även til denna grupp. Som redan nämnts bör den avsedda 

specialistsjuksköterskeexamen avgöra behörighetskraven, inte en tänkt samtidig 

magisterexamen. 

Flexibla VFU-former 

Flexibla srudieformer, i form av srudier på deltid eller nätbaserad undervisning, 

har i urredningen förts fram som ett srarkr önskemåL. Deltidsstudier kan vara 

ekonomiskt fördelaktiga för både vården och sjukskörerskan om hon eller han 

kan varva srudier och arbere. Det kan också, åtminsrone delvis, lösa problemer 

med att sjuksköterskor inte får ledigt för srudier, genom att en korrare ledighet 

är lättare for arbetsgivaren att planera in. Nätbaserad undervisning kan också 

bli en nödvändigher om bara det eller de lärosäten som har hög kompetens på 

ett område ger en viss urbildning, och det blir svårare att hitta utbildningen 

nära hemorten. Försök som har gjorts, til exempel det samarbete som bedtivits 

mellan Sophiahemmet, Mittuniversiteter, Högskolan i Gävle, Umeå universiret 

och Luleå tekniska universitet, har också visar stor porentiai. Medan 

de inblandade högskolorna hittade sätt att fordela kostnaderna för de teoretiska 

momenten, visade det sig dock svårt att hantera den verksamhetsförlagda 

urbildningen. Praktiska tillämpningar kan till en del göras inom högskolan, 

i form av simuleringar, eller som i det aktuella exemplet, fälrsrudier. Sådana 

lösningar kan ha bäting på det allmänna problemet att hitta tillräckligr många 

VFU-platser, men kan inte helt ersätta patientkontakr, särskilt inte när sjukskörerskorna 

förbereds för en alltmer patientcentrerad vård. Det är viktigt att 

fördelen med att studera vid ett lärosäte med specifik kompetens inte innebär 

att den verksamhetsforlagda utbildningen utarmas. 

Anställning til utbildning 

Inom delar av vården, till exempel inom operationssjukvården. finns det knappast 

någon plats för sjuksköterskor med bara grundutbildning, vilket påverkar 

34

möjligheten att anställas innan man gjott sin specialisering. Även om det finns 

åtskilliga exempel på att sjuksköterskor får lön under utbildningstiden, kan det 

vara intressant att nämna det uppdrag att genomföra en specialistutbildning i 

anestesisjukvård som flera sjukhus inom Stockholms läns landsting de senaste 

två åren har gett åt Röda korsets högskola, för att lösa behovet av anestesisjuksköterskor. 

Sjuksköterskor har fått söka anställning på de aktuella klinikerna 

och man har i samarbete med högskolan varvar kliniska och teoretiska studier 

under 15 månader. På så sätt kan teoretiska studier bättre anpassas till de 

behov som vården har. De studerande har fått studielön under utbildningen 

och antalet sökande har varit storr. 

35

Modeller för vidareutbildning 

I detta avsnitt beskrivs tre principiellt olika sätt att lösa sjuksköterskornas specialistutbildning. 

Av skäl som bör ha framgått är det troligr att det kommer 

att finnas mer än en lösning, beroende på sjuksköterskornas och vårdgivarnas 

behov. Eftersom bara mål och resultat i form av examina är centralt reglerade. 

och därmed det enda som regeringen har att ta ställning til, avser modellerna 

bara examensordningen. 

Yrkesexamen 

Inom ramen för en yrkesexamen på avancerad nivå, som bygger på en utbildning 

på grundnivå till sjuksköterska, finns det tre möjliga modeller: 

1. En specialistsjuksköterskeexamen, där det av examensbeviset ska framgå 

vilken av vissa specificerade inriktningar som examen avser (nuvarande 

specialistutbildning). Denna konstruktion är förenad med åtminstone tre 

problem: 

. Uppräkningen av fasta inriktningar stänger andra inriktningar ute. 

Hur många inriktningar som skulle kunna behövas går inte att säga, 

inte minst för att antalet kommer att variera över tid, i och med att 

vården förändras. 

. Specialistsjuksköterskeexamen har, som alla examina, en fastslagen 

längd. Det kan jämföras med att den utredning som föreslog nu- 

varande specialistutbildning (se avsnittet Hur specialistsjuksköterske- 

examen vuxit fram) såg det som nödvändigt att en bedömning gjordes 

av lämplig längd på varje intiktning. 

. Konstruktionen för specialistsjuksköterskeexamen avviker dessutom 

från övtiga examina i examensordningen, som inte specificerar olika 

framtida verksamhetsområden. 

2. En specialistsjuksköterskeexamen utan angivna inriktningar, vilket mer 

liknar hur examensordningen för övrigt är uppbyggd. Der skulle då, som 

för andra yrkesexamina, vara lärosätets och arbetsmarknadens ansvar 

att definiera vilka utbildningar som krävs för att ge den kamperens som 

36 

arbetsmarknaden behöver. Av examensbeskrivningen för speciallärarexamen, 

en annan yrkesexamen, framgår att lärosätet ska ange i examensbeviset 

för vilken verksamher utbildningen är avsedd. Samma modell skulle 

kunna användas för specialistsjuksköterskeexamen. Målen i examensbeskrivningen 

skulle kunna urgå från de gemensamma mål som redan finns 

(och för övrigt utgör en majoriter av målen, se bilaga 2) och kompletteras 

med målet att studenten ska "visa förmåga att arbeta inom den verksamhet 

som utbildningen förbereder för, i enlighet med preciserade krav som 

högskolan ställer upp". Att sådana specificerade krav ska ställas upp kan 

också regleras i examensbeskrivningen. Examen kan då fä så bred eller

smal karaktär som önskas, utifrån att den tiktar sig mot olika verksamhet 

och i olika utsträckning behöver kunna byggas på med ytterligate utbildning. 

Denna modell skulle dock inte lösa problemet att specialiseringar 

inom olika områden kräver olika längd på utbildningen. 

3. En tredje modell är att dela upp specialistsjuksköterskeexamen i olika 

examina (anestesisjuksköterska, distriktssjuksköterska osv.). Det skulle 

kunna lösa problemet med längden på utbildningen. men inte problemet 

med hur många sådana examina som skulle behövas. 

Utbildning på avancerad nivå som kan ligga til grund för en 

magister- eller masterexamen 

Specialistsjuksköterskeutbildningen leder i dag ofta til både en yrkesexamen 

och en generell examen, en magisterexamen (se avsnittet Vilka ftrutsattningar 

ger regelverket?). Det finns också exempel på specialisering i form av utbildning 

som leder til bara en magisterexamen, som inom ögonsjukvård, som inte finns 

som inriktning i specialistsjuksköterskeexamen. Behovet av att ge utbildning 

inom områden som inte finns i examensordningen har lett till att vi i dag har 

två parallella utbildningsvägar til specialistkompetens för sjuksköterskor. 

Även om generella examina ofta är kopplade til utbildningsprogram är det 

vanligare än för yrkesexamina att examen baseras på fristående kurser som 

studenten väljer. Utbildningen byggs då nedifrån och upp, snarare än uppifrån 

och ned, som är fallet med fardiga utbildningsprogram, och utbildningen kan 

variera, beroende på studentens val av kurser. Det är sedan lärosätets ansvar 

att avgöra huruvida kurserna kan ligga till grund fór en examen genom att 

studenten uppfyller de mål lärosätet ställt upp fór examen. och hur examen 

ska benämnas. 

Medan yrkeskopplingen ska vara grundvalen för yrkesexamina. är en sådan 

koppling inte given för generella examina. Det finns därför anledning att här 

särskilt understryka vikten av att högskola och vårdgivare samarbetar fór att 

utbildningen ska sätta vårdens behov i första hand. Ett intressant exempel är 

den utbildning i diabetesvård som getts vid Uppsala universitet i flera år, och 

som formulerats i ett samarbete mellan flera företrädare för vårdgivare och 

högskola (se bilaga 4). Universitetet erbjuder flera fristående kurser av olika 

längd, som vänder sig till studenter från hela landet och enligt uppgift är översökta. 

Kurserna kan kombineras i ett "kurspaket" och ligga til grund för en 

magisterexamen. En examensbeteckning som universitetet då har använt är 

"magisterexamen i vårdvetenskap med inriktning mot diabetesvård". Förkunskapskravet 

til kurserna är sjuksköterskeexamen och minst två års arbete som 

sjuksköterska. För kursen Vetenskaplig metod och uppsats ökar behörighetskra- 

vet och sammanfaller med behörighetskravet fór magisterexamen. Det innebär 

och behov hos dem som 

att utbildningen kan anpassas efter olika önskemål 

söker sig dit. Kurserna kan naturligtvis läsas i kombination med kurser om 

annat än diabetesvård och då ge en examen med en annan inriktning. 

37

Önskemål om en utbildningsrnodelI som beståt av bas. specialiseting och 

högspecialiseting har forts fram under utredningsarbetet, och en sådan modell 

låter sig enkelt förena med de två generella examina som finns på avancerad 

nivå, magister- och masterexamen. 

Vidareutbildning i form av specialiseringsanställning 

I arbetet med denna utredning har flera personer ifrågasatt det rimliga i att 

sjuksköterskornas och läkarnas specialiseringar skiljer sig åt. Medan sjukskö- 

terskorna har en ettårig utbildning inom högskolan, består läkarnas specialisering 

aven så kallad ST-tjänst: tjänstgöring inom en specifik verksamhet 

under minst fem års tid, med en utsedd handledare. Utbildningen görs efter 

den t8 månader långa allmänna tjänstgöringen (AT) och ska följa ett individuellt 

utbildningsprogram, där de moment och kurser som krävs för att uppfylla 

målen för utbildningen finns inskrivna. För att få specialistbeteckning 

ska läkaren dessutom göra dels ett vetenskapligt arbete, dels ett kvalitetssäk- 

ringsprojekt. Som vi har beskrivit ovan i avsnittet Hur specialistsjuksköterske- 

examen vuxit fram ansåg den dåvarande Behörighetsutredningen att läkarnas 

modell vore den bästa även för sjuksköterskorna men valde ändå att föra 

fram nuvarande modell i sitt betänkande. Det finns uppenbara fordelar med 

läkarrnodellen, inte minst att utbildningen är tydligt kopplad til verksamhetens 

behov. Specialiseringen är också kopplad till en anställning, vilket skulle 

kunna minska etr problem som många högskolor påtalat, att sjuksköterskor 

inte får ledigt for att studera. Sjuksköterskan behöver heller inte söka studie- 

stöd, under förutsättning att hon eller han får lön hela tiden. 

Högskoleverket gör bedömningen att en eventuell förändring av sjuksköterskornas 

specialisering så att den liknar läkarnas skulle ktäva en omfattande 

utredning av regelverk och finansiering och ligger utanför detta uppdrag. Det 

ligger också utanför Högskoleverkets kompetensområde, och behandlas inte 

ytterligare. 

38

Kvaliteten i utbildningen 

Slutsatser 

I denna utredning möts högte utbildning, och den teglering som styt den, och 

våtden med sin teglering. Många synsätt är gemensamma, och gåt tilbaka 

på samma ptincip fór statlig reglering, mål- och resultatstyrning. Det innebär 

att såväl utbildningsanordnare som vårdgivare i stor utsträckning fattar beslut 

om den egna verksamheten. Högskoleverket kan dock konstatera att det bland 

dem utredningen talat med finns en stor oro för att kvaliteten i utbildningen 

inte ska kunna upprätthållas i ett sådant decentraliserat system. Som redan 

påpekats är en återgång rill centralt utformat utbildningsinnehåll eller kompetensbeskrivningar 

fót olika yrkeskategorier i vården vare sig önskvärd eller 

möjlig. Att denna oto finns behöver dock erkännas. 

Socialstyrelsen har en viktig roll som tilsynsmyndighet för att se til att de 

regler som finns om kompetensförsörjning i vården efterlevs. Hur det ska göras 

ligger det naturligtvis utanför denna utredning att kommentera. Högskoleverket 

kan inom ramen för sina utvärderingar av utbildningskvalitet, som tydli- 

gare än tidigare ska fokusera utbildningarnas resultat, ta fasta på hur väl specialistsjuksköterskeutbildningen 

lever upp til kraven inom vården. Ytterst kan 

Högskoleverket dra in examenstilstånd om utbildningens kvalitet är för låg. 

När ansvaret fór utbildning är decentraliserat ökar ansvaret för högskolan 

att säkra kvaliteten i utbildningen. Atr utbildningarna uppfattas som alltför 

olika av företrädare för vårdgivare, och att det framfórs önskemål om gemensamma 

utbildningsplaner, tyder på att de lärosäten som ger utbildningen inte 

kommunicerar tillräckligt med varandta. Behovet av samordning blir akut 

när flera lärosätens verksamhetsförlagda utbildning bedrivs i samma region. 

och vårdgivaren måste anpassa sig till utbildningar med olika utformning. En 

ökad samverkan mellan lärosäten kan också betyda en mer generös behandling 

av enstaka studenter som vil göra sin kliniska utbildning på hemorten, trots 

atr de inte studerar vid det lokala lärosätet, vilket kommer att bli vanligare 

med utveckling av distansutbildning. Som Högskoleverket flera gånger påpe- 

kat är det angeläget att resurstilldelningssystemet inte ställer hinder i vägen 

för samarbeten. 

En förutsätrning fór att utbildningen ska få hög yrkesrelevans är dock, som 

redan påpekats flera gånger, att den utformas av högskola och vårdgivare tillsammans. 

Det ligger inte minst i sjuksköterskornas intresse - en utbildning 

som dåligt fórbereder fór yrkeslivet slår mot deras anställningsbarhet. Även om 

former för samarbete är parternas ansvar att bestämma, kan Högskoleverket 

konstatera att det utan ett formaliserat samarbete kan bli svårt att åstadkomma 

en utbildning av tillräckligt hög kvalitet. Mot bakgrund av vad som kommit 

fram i denna utredning anser Högskoleverket att regeringen bör ge verket, i 

39

samverkan med Socialsryrelsen, i uppdrag atf urreda vilka former högskolans 

och vårdens samarbete tar sig i dag. 

Skillnad mellan yrkesexamen och generell examen 

Det svenska högskolesystemet har en, i jämförelse med omgivande länder, 

ovanlig konstruktion, med en delning av examina i två skilda slag. Högskoleverket 

har observerat atf det finns brister i förståelsen av systemet. Om 

utbildningen ligger til grund för en yrkesexamen eller en generell examen är 

kanske inte så intressant för studenterna - de väljer kurser eller utbildningsprogram 

utifrån intresse och en förhoppning om intressanta arbetsuppgifter 

efter avslutade studier. För högskolan förefaller skilnaden mellan examenskategorier 

inte heller vara tydlig - det är till exempel mycket vanligt atf specialistsjuksköterskeutbildningar 

rutinmässigt leder till både en specialistsjukskö- 

terskeexamen och en magisterexamen. Och för avnämaren, i detfa fall vården, 

förefaller inte heller distinktionen vara av betydelse. Det som betyder något, 

är att utbildningen verkligen motsvarar vårdens behov. 

Det finns dock en tydlig formell skilnad mellan yrkesexamina och generella 

examina. Även om all utbildning i någon mening är yrkesförberedande, 

är ytkesexamina kopplade til etf specifikt yrke och dess krav. För atf en högskola 

ska få utfärda en yrkesexamen krävs tilstånd från Högskoleverket, vilket 

markerar att denna examen inte är en fråga endast för högskolan själv. När 

högskolan regelmässigt utfärdar två olika slags examina efter samma utbildning 

om studenterna ansöker om en sådan dubbelexamen, riskerar examinas 

särart atf försvinna. Atf det finns brister i kommunikationen mellan högskola 

och vårdgivare är säkert inte en följd av denna sammanblandning, men det 

är symptomatiskt. 

Detfa betyder inte atf det är vatfentäta skotf mellan examenskaregorierna. 

En följd av atf examen, men inte urbildning, är reglerad i examensordningen är 

atf kurser inte är förutbestämda för etf vissr slags examen. Både specialisrsjuksköterskeexamen 

och magisterexamen ligger på avancerad nivå, och det finns 

inga formella hinder mot atf kompletfera antingen en specialisrsjuksköterskeexamen 

eller en magisterexamen med ytferligare 60 högskolepoäng för atf få 

en masterexamen. Det kan på så sätf finnas etf överlapp mellan kategorierna. 

Utbildningar och examina kan kombineras, och bygga på varandra. men det 

bör göras med eftertanke. 

Oavsett examenskategori, är examensordningen bara ett ramverk som ska 

fyllas med innehåll. Som ramverk ska det vara robust och övergripande, och 

inte behöva ändras så snart förhållanden i omvärlden förändras. 

Fördelar och nackdelar med olika examina 

I föregående avsnitf har Högskoleverket tagit upp hur sjuksköterskornas specialisering 

kan utformas, baserar på respektive examenskategori. Det finns för- 

och nackdelar med båda, vilket gör atf Högskoleverker har svårt atf enrydigt 

förespråka en enda lösning. 

40

En yrkesexamen 

Som beskrivits ovan finns det tre olika modeller för en yrkesexamen för sjuksköterskornas 

specialisering, inom ramen för examensordningen: en examen 

med olika inriktningar (dagens modell), en examen utan inriktningar eller 

flera olika examina. Av dessa ger det mellersta alternarivet. en examen utan 

inriktningar, den största flexibiliteten, och är inte minst därför det bästa av 

de tre alternativen. Den stora nackdelen, som redan påpekats, är att omfatt- 

ningen på examen är densamma, oavsett vilket behov i vården den ska täcka. 

Om denna modell för specialistutbildning väljs, förutsätter det att en ny 

examen införs i högskoleförordningen, och att den nuvarande specialistsjuksköterskeexamen 

med olika inriktningar tas bort. 

En generell examen 

Generella examina är betydligt mer flexibla än yrkesexamina. Jämfört med 

dagens specialistsjuksköterskeexamen finns helt andra förutsättningar att 

anpassa utbildningen till kunskapsutvecklingen i vården. Om utbildningen 

ges som ett utbud av kurser som om så önskas kan leda til en examen, snarare 

än som fasta program, kan utbildningen lättare anpassas til återkommande, 

livslångt lärande. Det kan också uppfartas som en fördel att utbildningen är 

tydligare placerad i en Bolagnastruktur. 

Nackdelen med en magisterexamen som specialistexamen är att det inte 

finns någon förhandskontroll av att lärosätet har tillräcklig förmåga art ge 

utbildningen i form av prövning av examenstilstånd. Det finns inte heller 

samma självklara förväntan på att högskola och vårdgivare samarbetar som 

när det gäller yrkesexamen, vilket innebär höga krav på intern kvalitetssäkring 

i högskolan. En annan nackdel är att behörighetskraven för att få en magisterexamen 

kan stänga ute sjuksköterskor med en äldre utbildning. 

Det är värt att påpeka art högskolan redan är helt fri att ge utbildningar 

enligt denna modell. Det kräver alltså inga ändringar av högskoleförordningen. 

Koppling til skyddad yrkesbeteckning 

Ändringar av högskoleförordningen kan få återverkningar på andra regel- 

verk. I lagen (1998:53) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 

(LYHS) och förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens 

område (FYHS) finns bestämmelser om skyddad yrkestitel och skyd- 

dad specialistbeteckning för sjuksköterskor, som i viss omfatrning är kopplade 

till bestämmelserna om specialistsjuksköterskor i högskoleförordningen. En 

statlig uttedning, 2009 års Behörighetsutredning (S 2009:2). utreder ett antal 

frågor som rör behörighetsregleringen inom hälso- och sjukvården, och i den 

utredningens uppdrag ingår att lämna förslag på åtgärder som ska syfta till 

att fler sjuksköterskor specialistutbildas. Behörighetsuttedningen har möjlighet 

att förslå de förändringar av LYHS och FYHS som den finner påkallade 

med anledning av sitt uppdrag. 

41

Bilaga 1: Utredningsarbetet 

I arbetet med denna urredning har Högskoleverker knutir ril sig en referensgrupp, 

hållit så kallade hearingar med olika berörda paffer, hafr ett anral 

mer informella konrakrer, personligen eller per telefon, och ragir emot skriftligr 

underlagsmaterial. Arbeter har delvis bedrivits i samarbere med 2009 års 

Behörighetsurredning. 

Högskoleverker har under arberer ragit emor skrivelser, vilka anses besva- 

rade genom denna rapporr. 

Referensgrupp 

Eeva Borg, Vårdföreragen 

Anna Ehrenberg, Högskolan Dalarna 

Pernila Ek, Socialstyrelsen 

Ulla Falk, Vårdförbundet 

Britt-Inger Saveman, Umeå universiret 

Gunilla Strand, Sveriges kommuner och landsting 

Birgitta Wedahl, Svensk sjuksköterskefórening 

Hearingar 

Hearing med företrädare för landsting och kommuner 

Landstinget Västmanland, Landstinget i Kalmar län, Mariestads kommun, 

Norrbottens läns landsting, Region Värmland, Landstinget i Östergötland, 

Landstinget Halland, Landstinget i Värmland, Landstinget i Uppsala län, 

Göteborgs kommun, Landstinget Gävleborg, Kommunförbundet Skåne, 

Region Skåne, Västa Götalandsregionen, Örebro läns landsting, Stockholms 

läns landsting, Landstinget Dalarna, Landstinget Blekinge och Sveriges kom- 

muner och landsting, SKL. 

Hearing med berörda lärosäten 

Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Borås, Högskolan Dalarna, Ersta 

Sköndal högskola, Högskolan i Gävle, Göteborgs universitet, Högskolan i 

Halmstad, Hälsohögskolan i Jönköping, Karlstads universitet, Karolinska 

institutet, Högskolan i Kristianstad, Linköpings universitet, LinnéunIversItetet, 

Luleå tekniska universitet, Lunds universitet. Malmö högskola, Mittuni- 

versitetet, Mälardalens högskola, Röda korsets högskola, Högskolan i Skövde, 

Sophiahemmet högskola, Umeå universiter. Uppsala universitet, Högskolan 

Väst och Örebro universiter. 

42

Hearing med berörda specialistsektioner eller motsvarande 

inom Svensk sjuksköterskeförening 

Astma och allergisjukskötetskeföreningen, Disttiktsskötetskeföreningen i 

Sverige, Föreningen för sjuksköterskor inom gastroenterologi i Sverige, Föreningen 

för telefonrådgivning inom hälso- och sjukvård - TRIHS, Ortopedisjuksköterskor 

i Svetige, Psykiattiska riksföreningen, Riksföreningen för 

akutsjuksköterskor, Riksföreningen för anestesi- och intensivvård, Riksförening 

för barnsjuksköterskor, Riksföreningen för företagssköterskor, Riksföreningen 

för operationssjukvård, Riksföreningen för sjukskörerskor inom 

trauma, Riksföreningen för sjuksköterskor inom urologi, Riksföreningen för 

sjuksköterskan inom äldrevård, Riksföreningen för skolsköterskor, Riksföreningen 

för ögonsjukvård, Sjuksköterskor i cancervård, Sjuksköterskor för palliativ 

omvårdnad, Specialistföreningen för öron-, näs- och halssjuksköterskor, 

Svensk förening för sjukskörerskor i diabetesvård, Svensk njurmedicinsk sjuksköterskeförening, 

Sveriges sjuksköterskor inom området smärta och Vårdper- 

sonal inom cardiologi. 

43

Omfattning 

Bilaga 2: Nuvarande 

förord n ¡ngstext (fulltext ) 

Specialistsjuksköterskeexamen med angivna inrikrningar uppnås efter att studenten 

fullgjort kursfordringar om 60 högskolepoäng med undantag av intiktningen 

mot distriktssköterska, där examen uppnås efter att studenten fullgjort 

kursfordringar om 75 högskolepoäng. 

Därtill ställs krav på av Socialstyrelsen utfärdad legitimation som sjukskö- 

rerska. 

Mål 

För specialistsjuksköterskeexamen skall studenten visa sådan kunskap och förmåga 

som krävs för att självständigt arbeta som specialistsjuksköterska. 

Kunskap och förståelse 

För specialistsjuksköterskeexamen med respektive inriktning skall studenten 

. visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt 

forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan 

vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen, 

och 

. visa fördjupad kunskap i planering, ledning och samordning av vård- och 

hälsoarbetet. 

Färdighet och förmåga 


. visa fördjupad fórmåga att självständigt och i samverkan med patient och 

närstående identifiera vårdbehov och upprätta omvårdnadsplan, 

. visa förmåga att leda och utvärdera omvårdnadsåtgärder, 

. visa fördjupad fórmåga att initiera, genomföra och utvärdera hälsofrämjande 

och fórebyggande arbere, 

. visa fórmåga att integrera kunskap samt analysera, bedöma och hantera 

komplexa frågeställningar och situationer, 

. visa förmåga att medverka vid och självständigt utföra undersökningar 

och behandlingar inklusive vård i livets slutskede, och 

. visa vårdpedagogisk förmåga. 

Värderingsförmåga och förhållningssätt 


. visa självkännedom och empatisk förmåga, 

44

. visa förmåga art med helherssyn på människan göra åtgärdsbedömningar 

utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med sär- 

skilt beaktande av de mänskliga rärtigheterna, 

. visa förmåga ril ett professionellt förhållningssärt gentemot patienter och 

deras närstående, och 

. visa förmåga art identifiera sirt behov av yrterligare kunskap och art fortlöpande 

utveckla sin kompetens. 

Inriktningar 

För specialistsjuksköterskeexamen med inrikrning mot anestesisjukvård skall 

studenten också 

. visa förmåga art ansvara för övervakning och utförande av lokal 

och gene- 

rell anestesi, analgesi och sedering i samband med operationer, undersökningar 

och behandlingar av patienter, och 

. visa förmåga art tilämpa sina specialistkunskaper vid stora olyckor och 

katastrofer. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård skall stu- 

denten också 

. visa förmåga art observera och bedöma funktionen hos patienter avseende 

alla organsystem och patientens psykiska tillstånd samt förmåga art vid 

behov initiera och självständigt utföra medicinska åtgärder, och 


katastrofer. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot operationssjukvård 

skall studenten också 

. visa förmåga art ansvara för aseptik, insttumentering, infektions- och 

komplikationsförebyggande åtgärder i samband med operationer, behandlingar 

och undersökningar av patienter samt förmåga art hantera biolo- 

giska preparat, och 


karastrofer. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot ambulanssjukvård skall 


. visa förmåga art självständigt bedöma den sjukes eller skadades somatiska 

och psykiska status och omedelbara behov samt visa förmåga art genom- 

föra de åtgärder som krävs för patienter under starkt varierande förhållan- 

den, och 

. visa förmåga art tillämpa sina specialistkunskaper vid stora olyckor och 

katastrofer. 

45

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot kirurgisk vård skall 


. visa förmåga att hos patienter med behov av kirurgiska insatser observera, 

bedöma och åtgärda komplexa vårdbehov. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot medicinsk vård skall 


. visa förmåga att hos patienter inom medicinsk vård observera, bedöma 

och åtgärda komplexa vårdbehov. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot onkologisk vård skall 


. visa förmåga att hos patienter med behov av onkologisk vård observera. 

bedöma och åtgärda komplexa vårdbehov, och 

. visa sådan kunskap och färdighet som krävs för att arbeta med bland 

annat cytostatikaterapi och strålbehandling. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvårdför 

barn och ungdomar skall studenten också 

. visa förmåga att självständigt bedöma, planera, genomföra och utvärdera 

de åtgärder som behövs för att främja den fysiska, psykiska och sociala 

hälsan och förebygga uppkomsten av sjukdom och sjukdomskomplikationer, 

. visa förmåga att hos batn och ungdomar i olika utvecklingsstadier obser- 

vera, bedöma och åtgärda komplexa vårdbehov, och 

. visa sådan kunskap som krävs för att ansvara för hälsoundersökning och 

vaccinationsverksamhet. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot psykiatrisk vård skall 

studenren också 

. visa förmåga att observera, bedöma, åtgärda och utvärdera komplexa 

vårdbehov, 

. visa fórmåga att möta människor i kris, och 

. visa sådan kunskap och färdighet som krävs för att medverka i behandling, 

habilitering och rehabilitering inom psykiatrisk vård och omsorg. 

För specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot vård av äldre skall stu- 

denten också 


de åtgärder som behövs för att främja den fysiska, psykiska och sociala 

hälsan och förebygga uppkomsten av sjukdom och sjukdomskomplikatio- 

ner, och 

. visa förmåga att hos äldre patienter observera och bedöma komplexa 

behov av vård och rehabilitering. 

46

För specialisrsjukskörerskeexamen med inriktning mor distriktssköterska skall 

studenren också 


de årgärder som behövs for att främja fysisk, psykisk och social hälsa hos 

patienrer och förebygga uppkomsten av sjukdom och sjukdomskomplikatIaner, 

. visa förmåga att observera och bedöma komplexa behov av vård, habilitering 

och rehabilitering hos pari en ter, och 

. visa sådan kunskap som krävs for att ansvara för hälsoundersökning och 

vaccinationsverksamhet. 

Självständigt arbete (examensarbete) 

För specialistsjuksköterskeexamen skall studenren inom ramen for kursford- 

ringatna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete). 

Övrigt 

För specialisrsjuksköterskeexamen skall studenten ha fullgjort en verksamhetsforlagd 

del av utbildningen aven omfattning som är anpassad efter behovet 

för respektive inriktning. 

I examensbeviset skall utbildningens inriktning anges. 

För en specialistsjuksköterskeexamen med en viss inriktning skall också 

de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för 

kraven i denna examensbeskrivning. 

47

48 

Bilaga 3: Utbildning i diabetesvård 

Kompetensbeskrivning och 

förslag til utbildning 

KOMPETENSBESKRIVNING 

OCH FÖRSLAG TILL UTBILDNING 

FÖR LEGITMERAD SJUKSKÖTERSKA 

MED SPECIALISERING I D1ABETESVÂRD

KOMPETENSBESKRIVNING OCH FÖRSLAG TILL UTBILDNING 

FÖR LEGITMERAD SJUKSKÖTERSKA MED SPECIALISERING 

I DIABETESVÄRD 

3 

49

50 

I N NEHÅLLSFÖRTECKNI NG 

3 FÖRORD 

4 ARBETSPROCESS 

:; BAKGRUND 

6 DIABETESSJUKSKÖTERSKANS SPECIFIKA KOMPETENSOMRADEN 

7 UTBILDNING OCH KOMPETENS 

8 NIVÅ 1.1: LEG. SJUKSKÖTERSKA MED SPECIALISERING I DIABETESVÂRD 

9 NIVÂ , .2: LEG. SJUKSKÖTERSKA MED AVANCERAD SPECIALISERING i DIABETESVÂRD 

(MAGISTEREXAMEN) 

10 NIVÅ 2: LEG. SJUKSKÖTERSKA MED AVANCERAD SPECIALISERING I DIABETESVÂRD 

(MASTER 

EXAMEN) 

11 NIVÅ 3: lEG. SJUKSKÖTERSKA MED AVANCERAD SPECIALISERING l DIABETESVÂRD 

(DOKTORSEXAMEN) 

12 REFERENSER 

Produktionsfakta 

Responstryck 2010, andra upplagan 

4

FÖRORD 

Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvàrd (SFS 

D) bilda- 

des 1983 och har år 201 O cirka 1 250 medlemmar. Föreningens 

syite är att samla och organisera sjuksköterskor med specialintresse 

för diauetesvård. 

SFSD arbetar för sjuksköterskors kompetensutvecklîng, utbildning 

och forskning inom diabetesvàrden och förutsätter att sjuksköterskor 

i diabetesvård arbetar utifrån vetenskap och beprövad 

erfarenhet j enlighet med gällande förfauningar och de 

riktlinjer som styr diabetesvården. Arbetet ska även präglas av 

ett etiskt förhållningssätt. 

Den snabbtökande kunskapen om diabetessjukdomen och den 

snabba medicinska utvecklingen inom diabetesvården medför 

ett ökat utbildningsbehov. 

SFSD har funnit det angeläget at! utarbeta ett dokument där 

det klargörs vilken kompetens och uthildning sjuksköterskan 

5 

behöver för att arbeta inom diabetesvården. $F$Ds styrelse tillsatte 

år 2004 en arbetsgrupp med uppgift att utforma ett sådant 

dokument. Arbetet har skett i samarbete med Svensk sjukskö- 

terskeförening (SS F). 

Syftet med kompetensbeskrivningen är alt den ska kunna 

. utgöra vägledning och rekommenrlation till universitet och 

högskolor vid planering av utbildningar 

. användas som underlag vid organisering och planering av 

diabetesvård 

. vara till hjälp för arbetsgivare vid anställning av diabetessjuksköterskor 

i vården 

klargöra diabetessjuksköterskans kompetens för personer 

med diabetes och deras anhöriga. 

51

ARBETSPROCESS 

För att förankra arbetet har arbetsgruppen gjort en inventering 

av vad som är vikliga kunskaper för en diabetessjuksköterska 

och vilka förmågor som krävs för att utföra arbetet. Såväl diabetessjuksköterskor 

som personer med diabetes har bidragit 

med värdefulla synpunkter. 

Vidare har arbetsgruppen granskat vetenskapliga artiklar ur 

ett patieni- och vårnperspektiv. Under arbetets gång har gruppen 

dessutom haft kontakt med Socialstyrelsen och Svenska 

Diabetesförbundel. $FSDs nätverk har utgjort referensgrupp. 

FÖLJANDE PERSONER 

HAR INGÅTT I ARBETSGRUPPEN 

Lillemor Fernstföm, utvecklingssjuksköterska inom dîabetesvård 

vid Landstingets UndeivisningsCenlrum för Diabetes, 

LUCD, CeFAM, Stockholm 

P;a HanJs, diabetessjuksköterska, medicinkliniken, Uddevalla 

sjukhus och Högskolan Väst 

Karin Jofiansson, distriktssköterska och diabetessamordnare i 

Kronobergs län 

Åsa JÓ/JSOfl, utvecklingssjuksköterska inom diabetesvård vid 

landstingets UndeNisningsCentrum för Diabetes, LUCD, CeFAM, 

Stockholm 

Kristina Pilstróm, diabetessjuksköterska vid Akademiska barnsjukhuset, 

Uppsala 

Karin WikbJad, professor i diabetesvård, Uppsala universitet 

Cerrlirud Östlinder, FoUU-sakkunnig, Svensk sjuksköterskeförening, 

har varit adjungerad rådgivare till arbetsgruppen. 

Kompetensbeskrivningen har reviderats 2010 av Britt-Marie Carlsson. 

Janeth Leksell, Karin Wikb/ad. Högskolepoäng anges nu enligt, fe. TS 

(European Credit Transfer System) L poang '" 1.5 Iiogskolepoàng 

Referem/istan har uppdaterats. 

52 

6

BAKGRUND 

Diabetes är en växande folksjukdom såväl i Sverige som internationellt. 

Ökningen har gått så snabbt aU man idag talar 

om en hotande diabetespandemi. Sjukdomen kännetecknas av 

absolut eller relativ insulinbrist, förhöjt blodsocker och rubbningar 

j ämnesomsättningen som på sikt kan leda till skador 

i blodkärl och nerver. De vanligaste formerna av diabetes betecknas 

typ 1 och typ 2. De håda formerna skiljer sig åt på 

väsentliga punkter, både avseende orsakssamband och behandling. 

Typ 1 diabetes debuterar oftast i barn- och ungdomsåren, 

medan iyp 2 diabetes oftare debuterar i vuxen ålder. I 

Sverige har 4 procent av befolkningen diabetes, vilket motsvarar 

drygt 400 000 personer. Av dessa har cirka 85-90 procent 

typ 2 diabetes. 

Adekvat medicinsk behandling, omvårdnad och förebyggande 

åtgärder är helt avgörancie för hälsoutvecklingen hos en 

person med diabetes. Sjukdomen påverkas av mat, fysisk aktivitet 

och andra sjukdomar men även av psykologiska faktorer 

som till exempel stress och oro. En stor del av behandlingen 

utgörs av egenvård och det är därför av yttersta vikt att personen 

med diabetes får tillgång till adekvat och individanpassad 

vård samt fortlöpande undervisning, handledning och stöd. 

Diabetessjuksköterskor med relevant utbildning behövs för aH 

tillgodose patientens behov av god och säker vård. Stöd till 

anhöriga/familj är också en viktig uppgift. 

7 

i slutet av 1970-talet utarbetades det första vårdprogrammet 

för diabetesvårrlen i Sverige och år 1996 publicerade 

Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vård och behand- 

ling vid diabetes mellitus vilka reviderats 1999 och 201 O. 

Riktlinjerna innehåller rekommendationer för adekvata och 

effektiva vårdinsatser. Det övergripande målet för behandlingen 

är att förhindra akuta och långsiktiga komplikationer 

av sjukdomen och därmed ge förutsättningar för bibehållen 

god livskvalitet. Vidare påpekas i de nationella riktlinjerna 

att behandlingen bygger på egenvård och att patient- 

utbildning därför är ell centralt tema i diabetesvården. Enligt 

Socialstyrelsen bör personen med diabetes ha tillgång till ett 

vårdteam med väl integrerad kunskap om olika aspekter av 

sjukdomen. Speciellt påpekas alt diabetessjuksköterskan har 

en viktig roll både i den medicinska behandlingen och vid 

omvårdnaden av personer med diabetes. 

Sedan slutet av 1970-talet har sjuksköterskor på olika sän 

specialiserat sig i diabetesvård och idag finns ett stort antal diabetessjuksköterskor 

verksamma i specialistsjukvården för barn 

och vuxna, i primärvården och i den kommunala vården. De 

har ofta förvärvat 15-30 högskolepoäng i diabetesvård och har 

dessutom omfattande kunskaper genom långvarig yrkeserfarenhet, 

vilket kan tilgodoräknas (valideras) j eventuell fortsatt 

utbildning. 

53

DIABETESSJUKSKÖTERSKANS SPECIFIKA KOMPETENSOMRÅDEN 

Diabetessjuksköterskans arbete baseras på vetenskap och beprövad 

erfarenhet och med utgångspunkt i de individuella behov 

som personen med diabetes har. Följande kompetenser är viktiga 

för en diabetessjuksköterska: 

VÅRDVETENSKAP 

ha fördjupade kunskaper om det dagliga livet för personer 

med diabetes och med respekt för den enskilde individens 

val och livssituation. 

stödja patientens egenvård och delaktighet i behandlingen 

utforma behandlingsåtgärder i dialog med personen med 

diabetes 

uppmärksamma och agera på förändringar som är orsakade 

av diabetessjukdomen 

vara förtrogen med praktiska moment j egenvården som 

blodsockermatning och injektionsteknik 

vara medveten om sjukdomens psykologiska konsekvenser 

och krisbearbetning 

ha fördjupade kunskaper om sjukdoms- och komplikations 

förebyggande åtgärder på individ- och samhällsnivå 

MEDICINSK VETENSKAP 

ha fördjupade kunskaper om diabetessjukdomarna och diabetesrelaterade 

sjukdomar, deras uppkomstmekanism, fysiologi 

och patologi 

regelbundet följa upp patientens hälsotillstånd 

ha fördjupade kunskaper om insatser för att förebygga kom 

plikationer 

ha kunskaper om läkemedels användning och ordination 

vid diabetes 

vara väl förtrogen med hur blodsockret påverkas av dosjusteringar 

av blodsockersänkande tabletter och insulin samt ha 

kunskaper om blodtrycks- och blodfettssänkande läkemedel 

PEDAGOGIK 

stödja och uppmuntra personer med diabetes och anhöriga 

att ta eget ansvar för sjukdomen och dess vård och behandling 

kunna bedöma individuellt utbildningsbehov 

54 

8 

i dialog med personen med diabetes kunna handleda och 

ge stöd för att han/hon ska kunna leva ett bra liv med diabetes 

informera och undervisa personer med diabetes samt närstående 

om diabetessjukdomen saväl individuellt som i grupp 

. stödja egenvårdsresurser för personer med diabetes 

LEDARSKAP 

leda, organisera och planera en sjuksköterskeledd mottagning 

organisera och leda dagvårdsverksamhet och andra former 

av utbildningsinsatser 

organisera och initiera samverkan med andra yrkesgrupper 

och team, exempelvis fatteam, ögonklinik och specialistmödravård 

i syfte att kontinuerligt utveckla och förbättra diabetesvårrlen 

initiera och vara delaktig i arbetsgrupper rörande diabetesvården 

på olika nivåer 

FORSKNING OCH UTVECKLING 

vara väl insatt i senaste forskningsresultat för aU kunna bedriva 

evidensbaserad diabetesvård 

följa utvecklingen inom diabetesområdet och ansvara för 

införandet av nya rutiner och metoder 

initiera, medverka och/eller bedriva utvecklingsarbete/forskningsarbete 

inom området diabetesvård 

använda nationella diabetesregister som underlag för kontinuerligt 

förbättringsarbete.

UTBILDNING OCH KOMPETENS 

I det följande beskrivs specialisering och avancerad specialisering inom ämnesområdet diabetesvard. Specialiseringen bygger på 

grundutbildning till leg. sjuksköterska 180 högskoJepoang eller motsvarande. 

LEG. SJUKSKÖTERSKA 180 HÖGSKOLE 

Se kompetensbeskrivning för leg.sjuksköterska. 

POÄNG 

LEG. SJUKSKÖTERSKA MED SPECIALISERING OCH AVANCERAD SPECIALISERING INOM DIABETESVÅRD 

Utbildningen är indelad i tre nivåer. För att arbeta som diabetessjuksköterska krävs minimum nivå 1 .1 omfattande 30 högskolepoang. 

Det innebär att leg. sjuksköterska med 30 högskolepoang i diabetesvård efter genomgången utbildning har kompetens att arbeta 

inom kommunal vård, inom primärvård eller vid specialistmottagning. 

Nivå Utbildning Kompetens 

Nivå 1.1 30 högskojepoäng Leg. sjuksköterska med specialisering i diabetesvård 

Nivå 1.2 37,5 högskolepoang Leg. sjuksköterska med avancerad specialisering i diabetesvård 

(Magisterexamen) 

Nivå 2 60 högskolepoang Leg. sjuksköterska med avancerad specialisering i diabetesvård och med 

utvecklingsansvar (Masterexamen) 

Nivå 3 180 högskolepoäng Leg. sjuksköterska med avancerad specialisering i diabetesvåru och med ansvar för 

diabetesvårdforskning och evidensbaserad diabetesvård (Doktorsexameni 

9 

55

NIVÅ 1, 67.5 HÖGSKOLEPOÄNG 

Nivå' omfattartvåsteg. Deiförstasteget, nivå 1.1, omfattar 30högskolepoängochuigörbaskunskaperfören diabetessjuksköterska med 

specialisering i diabelesvård. Det andra steget, nivå 1.2, 37.5 högskolepoang, ger en avancerad specialisering och omfattar förutom 

utbildning i diabetesvård även fördjupad utbildning i farmakologi. Sammanlagt ingår 15 högskolepoang farmakologi i nivå 1, vilket 

torde öka diahetessjuksköterskans möjligheter att förskriva läkemedel vid diabetes. Lakemedelsförskrivning kräver särskilt beslut av 

Socialstyrelsen. 

NIVÅ 1.,30 HÖGSKOLEPOÄNG 

Förkunskaper 

. sjuksköterskeexamen och svensk legitimation (sjuksköterskeutbildning 180 högskolepoäng enligt 1993 års studieordning eller 

sjuksköterskeutbildning enligt äldre studiegång kompletterad med omvårdnadsvetenskap 30 högskolepoäng vid universiteVhögskola). 

Validering av tidigare studier och klinisk erfarenhet bedöms individuellt 

. minst två års yrkeserfarenhet som leg. sjuksköterska. 

Nivå l.l-kurser Innehåll Kompetens 

Diabetesvård i 

15 högskolepoäng 

Diabetesvård Il 

7,5 högskolepoäng 

Patient- och anhörigutbildning 

7,5 högskolepoäng 

56 

Diabetessjuksköterskans roll 

Fysiologi och patofysiologi 

Typ 1 och typ 2 diabetes 

Behandling och egenvård 

Förskrivning av hjälpmedel 

Livsvillkor vid diabetes 

Patientutbildning 

Organisera och samverka med andra yrkesgrupper 

Diabetes hos barn och ungdomar 

Sena komplikationer vid diabetes 

Diabetes i olika kulturer 

Vetenskaplig metodik med projektarbete 

Diabetessjukdomens utbredning i ett globalt perspektiv 

Diahelesrelaterade sjukdomar 

Behandling vid typ t respektive typ 2 diabetes 

Andra former av diabetes 

Graviditetsdiabetes 

Diabetes under pubertet och adolescens 

Pedagogiska metoder 

Attityder, motivation, empowerment, compliance och coping 

Diagnostik av utbildningsbehov 

Utvärdering av utbildning 

Hälsa och livskvalitet som effektmått i patientutbildning 

Organisera utbildningsinsatser 

Praktisk träning i patient- och anhörigutbildning och utvärdering 

av effekter av utbildningen 

10 

Leg. sjuksköterska som genomgått nivå 

1.1,30 högskolepoäng, har följande 

kompetens: 

Sätta upp mål för behandling tillsammans 

med läkare, patient, närstående 

och i förekommande iall andra yrkeskategorier. 

Ansvara för patientens omvårdnad i anslutning 

til undersökning och behandling 

och följa upp behandlingsresultat. 

Självständigt utföra och medverka vid 

undersökning och behandling, lill 

exempel utföra fotundersökningar, 

tolka blodsockervärden och ändra 

insulin och tablettdoser inom angivna 

intervalL. 

Utbilda patienten samt närstående om 

diabetessjukdomen och hur den kan 

påverka det dagliga livet. 

Stödja patientens egenvårdsförmåga. 

Kontinuerligt kvalitetssäkra och dokumentera 

effekter av vård och behandling.

NIVÅ 1.2, 37.5 HÖGSKOLEPOÄNG 

Förkunskaper 

sjuksköterskeexamen och svensk legitimation (sjuksköterskeutbildning 180 högskolepoângenligt 1993 års studieordningellersjuksköterskeutbildning 

enligt äldre studiegång kompletterad med omvårdnadsvetenskap 30 högskolepoäng vid universitet/högskola). 

Validering av tirligare slurller och klinisk erfarenhet hedöms individuellt 

minst två års yrkeserfarenhet som leg. sjuksköterska 

30 högskolepoäng diabetesvård (Nivå 1.1 eller motsvarande utbildning/yrkeserfarenheU 

minst sex månaders klinisk erfarenhet av diabetesvård med tillräckligt stort patientunderlag. 

Nivå 1.2-kurser Innehåll Kompetens 

Valbar kurs: Pedagogiska teorier Leg. sjuksköterska, som genomgått 

Vuxenpedagogik Kommun ikationsteorier 67.5 högskolepoäng diahteskurser 

7.5 högskolepoäng Transkulturell kommunikation (Nivå 1) erhåller Magisterexamen och 

Didaktik har utöver Nivå 1.1 även fóljande 

Metoder för beteendeförändring kompetens: 

Organisation och ledarskap 

Självständigt ansvara för sjuksköterske- 

Farmakologi 1* Grundläggande farmaci ledd diabetesmottagning. 

7.5 högskolepoäng Farmakodynamik 

*Kan ersättas av Farmakokinetik Förskriva och dosera läkemedel 

7.5 högskolepoäng Farmakologisk behandling vid diabetes vid diabetes (förutsätter beslut av 

farmakologi i distrikts- Biverkningar och interaktioner Socialstyrelsen). 

sköterskeutbildning Barn och läkemedel 

Äldre och läkemedel 

Ta initiativ till och j samverkan med vårdteamet 

införa evidensbaserade metoder 

Farmakologi 11 läkemedel för behandling av diabetes inom diabetesvården. 

7.5 högskolepoäng Förskrivning av läkemedel 

Valbar kurs: Barnets utvecklingsstadier 

Diabetesvård för barn Hormonella förändringar vid pubertet, inverkan på diabetes 

och ungdom Insulinbehandling 

7.5 högskolepoang Undervisning av barn/ungdomar 

Riskbeteenden 

Komplikationer 

Evidensbaserad diabetesvård 

Valbar kurs: Diabetes hos den äldre personen 

Diabetes och äldre Assisterad egenvård 

7,5 högskolepoäng Insulinbehandling 

Speciella problem i samband med boende inom kommunal 

omsorg 

Vetenskaplig metod Specifika metoder inom diabetesvårdforskning inkluderande 

och uppsats, eget arbete omfattande 15 högskolepoäng 

15 hö skolepoang 

g 

11 

57

NIVÅ 2,60 HÖGSKOLEPOÄNG FORSKARFÖRBEREDANDE UTBILDNING (MASTEREXAMEN). 

Förkunskaper 

sjuksköterskeexamen och svensk legitimation (sjuksköterskeutbildning 180 högskolepoäng enligt 1993 års studieordning eller 

sjuksköterskeutbildning enligt äldre studiegång kompletterad med omvårdnadsvetenskap 30 högskolepoäng vid universitet/hög 

skola), Validering av tidigare stu(i1er och klinisk erfarenhet bedöms imlivkluellt 

minst två års yrkeserfarenhet som leg. sjuksköterska 

67.5 högskolepoang diabetesvård (Nivå 1 eller motsvarande) 

minst sex månaders klinisk erfarenhet av diabetesvård med tillräcklígt stort patientunderlag. 

Nivå l.l-kurser Innehåll Kompetens 

Teorier inom diabetesvård. Health beliet model Leg. Sjuksköterska med avancerad 

forskning Barretts powerteori specialisering i diabetesvård 

7.5 högskolepoäng Self-eUicacy-teorier och med utvecklingsansvar 

Health promotion model 

Self-regulation model 

(Masterexamen) 

locus of controi 

Ansvara för att evidensbaserade 

Empowerment 

metoner inom niabetesvården 

Stress och coping 

Prochaska's stages of change 

används och uppdateras. 

Diabetesvård Diabetes i ett internationellt perspektiv 

i ett globalt och mång- Diabetesvård i U-land respektive l-land 

kulturellt perspektiv Kleinman monel of cuiturai assessment 

7.5 högskolepoäng Olika kulturers och religioners influens på diabetes 

och egenvård 

Patientmöten med tolk 

leva med diabetes 

Pedagogiska, psykologiska Kriser och krisbearbetning 

och sociala aspekter på dia- Samhällets stöd 

betesvård Handledning 

7.5 högskolepoang 

Specifik vetenskaplig metodik DatainsamJingsmetoder 

inom diabetesvårdforskning Statistik 

7.5 högskolepoäng 

Kvalitativa analysmetoder 

Individuellt vetenskapligt 

arbete 30 hö skole oän 

g p g 

58 

Enligt egen projektplan 

12

NIVÅ 3, FORSKARUTBILDNING (DOKTORSEXAMEN) 

FÖRKUNSKAPER 

Forskarutbildningen är för nalVarande under revidering för att öka anpassningen till övriga Europa. För att få (eda pil vilka krav pà 

förkunskaper som gäller vid det universitet du avser att studera vid bör du kontakta studierektor ¡ör forskarutbilrlningen vid det 

aktuella universitetet. 

INNEHÅLL 

Forskarutbildningen genomförs enligt individuell studieplan. 

KOMPETENS 

Leg. sjuksköterska med avancerad specialisering i diabetesvård och med ansvar för forskning inom diabetesvård och evidensbaserad 

diabetesvård. Initiera, leda och genomföra forskningsprojekt inom diabetesvården. 

13 

59

REFERENSER 

Hanberger L, Ludvigsson ), Nordfeldi S. Qualîty of care ¡rom the 

patients perspective in pediatric diabetes care. Diabetes Res elin Prac! 

2005; Nov iEpubl. 

Hörnsten Å, Sandström H, Lundman B. Personal undersiandings of 

illness among people with type 2 diabetes. J Adv Nurs 2004; 47(2): 

174-82. 

Hörnsten Å, Stenlund Hi Lundman B,Sandström H. Improvements in 

HbA 1 c remain afler 5 years - a iollow up of an educational intervention 

iocusing on patients' personal understanding of type 2 diabetes. 

Diabetes Res elin Pract 2008; 81 :50-5. 

Jack L Jr, Airhihenhuwa CO, Namageyo-Funa A, Owens MO, Vinicor F. 

The psychosocial aspects of diabetes care. Using collaborativc care to 

manage oJder adulis with diabetes. Geriatrics 2004; 59(5):26-31. 

Kompetensbeskrivningförlegitimeradsjuksköterska.Socialstyrelsen2005. 

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/ Arti kelkatalogl Attachments/ 

9879/2005-105-1_20051 052.pdf 201 0-01-17 

Schram MT, Baan CA, Pouwer F. Depression and quality of lie in patients 

with diabetes: a systematic review from the European depression 

in diabetes (EDID) research consortium. Curr Diabetes Rev 2009, May 

5(2):112-9 

Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för diabetesvàrden. Stockholm, 

Socialstyrelsen 2010. 

http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktl injerfordiahetesvarden 

/2010-01-17 

SOSFS 2000:1 (Grundförfattningl Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna 

råd (SOSFS 2000:1) om täkemedelshantering i hälso- och sjukvården 

60 

14 

Ändringsföreskrift SOSFS 2001 :17 

Socialstyrelsens föreskriíter om ändring i föreskrifterna och allmänna 

råden ISOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvård," 

SOSFS 2008:1 iGrundföriattningl Socialstyrelsens föreskrifter om användning 

av medicintekniska produkter i Iiälso- och sjukvårdf'n 

Statens Beredning för Medicinsk utvärdering (SBUl. Patientutbildning 

vid diabetes - en systematisk litteraturöversikt. Rapportnr: 2009, 195: 

ISBN 978-91 -85413-30-0; 155,'. 1400-1403 

Statens Beredning för Medicinsk utvärdering (SBUi. Egna mätningar av 

Iilodglukos vid diahetes utan insulinbehandlingar - en systematisk litteraturöversikt. 

Rapportnr: 2009, 194; ISBN 978-91-8541 3-31-7; ISSN 

1400-1403 

Taylor MO, Frier BM, Gold AE, Deary 1); Edinburgh Prospektive Dia- 

betes Study. Psychosocial factors and diabetes-related outcomes ¡ollowing 

diagnosis of Type L diabetes in adults: the Edinburgh Prospective 

Diabetes Study. J Adolesc Health 2002; 31 (4): 381-5. 

van Dam HA, van der Horst FG, Knoops L, Ryckman RM, Crebolder 

HF, van den Borne BH. Social support in diabetes: a systemalÍc review 

of controlled intervention studies. Patient Educ (ouns 2005; 59(1):1- 

12. Epub. 

Viklund G. Education for teenagers with type-l diabetes. Akademisk 

avhandling, 

Uppsala Universitet, Uppsala 2008. 

Wikblad K, (Redaktör). Omvårdnad vid diabetes. Lund, 2006; ISBN 

914403539X

Själva regeringsuppdraget i fulltext. 

a 

-,,- 

REGERINGEN 

Ulbi Idn ingsdepartemenlel 

Bilaga 4: Uppdraget 

Regeringsbeslut 11,3 

2009-05-13 U2009/3072/UH 

Högskoleverket 

Box 785 i 

10399 Stockholm 

Uppdrag angående specialislsjuksköterskeexamen 

Regeringens beslut 

Regeringen uppdrar åt Högskoleverket att föreslå hur 

specialistsjuksköterskeexamen bör utformas för att skapa förutsättningar 

för att utbildningen ska kunna följa kunskapsutvecklingen inom vården. 

I uppdraget ingår att föreslå hur förändringar av befintliga inriktningar 

och införandet av nya inriktningar på specialistsjuksköterskeutbildningen 

bör hanteras. 

Hägskoleverket ska i arbetet samverka med Socialstyrelsen och övriga 

berörda myndigheter och organisationer. 

Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet 

(Utbildningsdepartementet) senast den 1 april20iO. 

Finansiering av Högskoleverkets kostnader för uppdragets genomförande 

ska ske inom ramen för anslaget för myndighetens verksamhet. 

Ärendet 

Specialistsjuksköterskeexamen infördes 200 i i den s.k. examensordningen, 

bilaga 2 till högskoleförordningen (1993: 100), och finns i dag 

med elva olika inriktningar. Tio inriktningar omfattar 60 högskolepoäng, 

och inriktningen mot distriktssköterska omfattar 75 högskolepoäng. 

Kraven för de olika inriktningarna är i examensbeskrivningen 

formulerade utifrån såväl verksamhetsområde som medicinska 

specialiteter. För var och en av dessa inriktningar finns det angivet vilka 

förmågor, färdigheter och kunskaper som studenten ska tillägna sig 

utöver vissa gemensamma måL. För att få specialistsjuksköterskeexamen 

ställs krav på legitimation som sjuksköterska. En legitimerad 

sjuksköterska som har specialistsjuksköterskeexamen enligt 

högskoleförordningen har enligt 3 kap. 9 § lagen (1998:531) om 

Po!ad",,, 

lO333Stoc''Klm 

8essa,." 

Orollomgg,i,015 

r.i.I,",jy.1 

0l30,ioco 

rel"'" 

JB-216B13 

f_oo'I.",g;,I,.:",lñcoatioo.mo;,t'Y."" 

61

62 

2 

yrkesverksamhet p:' hälso- och sjukvårdens område rätt att använda en 

titel som motsvaras aven specialistsjuksköterskeexamen i 

högskoleförordningen (skyddad specialistbeteckning). 

Det råder i dag brist på specialistsjuksköterskor i Sverige. Det har också 

påtalats problem med dagens specialistsjuksköterskeutbildningar, 

framför allt vad gäller hur utbildningarnas inriktningar möter vårdens 

behov av specialistutbildade sjuksköterskor inom olika omrãden. I juni 

2008 hölls ett möte på Utbildningsdepartementet med företrädare för 

hiilso- och sjukvårdssektorn, lärosäten och berörda myndigheter för att 

diskutera vad som kan och bör göras för att råda bot på bristen på 

specialistsjuksköterskor. Under mötet framkom bL.a. att en översyn av 

styrningen av utbildningarna och deras innehåll bör genomföras. Flera 

förslag om att modifiera befintliga och att införa nya inriktningar på 

specialistsjuksköterskeutbildningen, har också framförts ¡ skrivelser till 

Utbildningsdepartementet av företrädare för lärosäten, landsting och 

yrkesföreningar. Högskoleverket har i en tidigare rapport (1998:28 R) 

uttryckt att det inte är lämpligt att precisera ett antal specialistinriktningar 

i högskoleförordningen. 

Med stöd av regeringens bemyndigande den 2 april 2009 har ansvarigt 

statstråd gett en särskild utredare i uppdrag att utreda ett antal frågor 

som rör behörighetsregleringen inom hälso- och sjukvården samt vissa 

frãgor inom socialtjänsten (52009:02). I uppdraget ingår enligt 

direktiven til utredningen bl.a. att utreda och lämna förslag på åtgärder 

som ska syfta till att fler sjuksköterskor specialistutbildar sig (dir. 

2009,25). 

Pã regeringens vägnar 

Lars Leijonborg 

Anna Humble

Kopia till 

50cialdepanementet/HS 

Finansdepanementet/BA 

J ordbruksdepanememet/EL T 

Socialstyrelsen 

Uppsala universitet 

Göteborgs universitet 

U meå universitet 

Linköpings universitet 

Karolinska institutet 

Luleå tekniska universitet 

Karlstads universitet 

Växjö universitet 

Örebro universitet 

Minuniversitetet 

Blekinge tekniska högskola 

Högskolan i Borås 

Högskolan Dalarna 

Högskolan i Gävle 

Högskolan i Halmstad 

Högskol:n i Kalmar 

Högskolan Kristianstad 

Högskolan i Skövde 

Högskolan Väst 

Malmö högskola 

Mälardalens högskola 

Ersta Sköndal Högskola AB 

Röda Korsets Högskola 

Sophiahemmet Högskola 

Stiftelsen Högskolan i Jönköping 

Sveriges förenade studentk£rer 

Sveriges universitetslärarförbund 

Sveriges universitets- och högskoleförbund 

Sveriges kommuner och landsting (SKL) 

Vårdförbundet 

Svensk sjuksköterskeförening 

J 

63

Högskoleverket är en myndighet för frågor som rör universitet och högskolor. 

Verket arbetar med kvalitetsbedömningar, tillsyn. uppföljningar, utveckling av 

högre utbildning, utredningar och analyser, bedömning av utländsk utbildning 

och studieinformation. 

Läs mer på vår webbplats www.hsv.se. 

~ HÖGSKOLEVERKET 

"W Swedish t'htional .A.gency for Higher Edw::it;on

KA'lRINI1HcÍLMS KOMMUN 


i010 O'" . ¡- 3 O 

Handnl'§§riumm~t 

;! ~CW' ..' . 'i JfD)) ',,'-. 

H~"~I~GGBr. 

Dlii,(?I,n,., 

Ll~enu.~~~r '-7/. I u,.! r "J,i.~; ..',) \ '..J'-!V) 

i 

GoMMUNICA 

gli ~//:n'"" ~ 

c:1".ç, ..na.l. l-'(.-L/..~ t~l 

d.O/ú:;¿ 1S0 

ANSÖKAN OM MEDFINANSIERING d.OIO '5' 7:;) 

I-â(med ansöker den ¡deeIla föreningen Communicare om medfinansiering il 110 000 kr och en andamålsenlig lokal. se 

bilaga, (vars värde speciiceras i ett eventuellt b;fallsbeslut) som Katrineholms kommun tillhandahåller till projektel Vad 

ska du bli? Medfinansieringen är per år. Projeklel är planerat all starla 15 janu." 2011 och sk. pågå fram 1111 sisl. 

december 2013 

Ovrlga medfinansiärer till projektet Vad ska du bli? är t:u sociala fonden Oslra Mellansverige. ingående kommuner. 

finansiärer k.n tillkomma efterhand (e,empelvls Ungdomsstyrelsen) t:tt 

Arbetsfömedlingar och privata aktörer. ¡:Ier med 

villkorat beslut från kommunerna är i deUa läge nödvändigt för aU processen inte ska stanna av. 

Vid ett eventuellt bifall från kommunens sida är beslutet endast giltigt under förutsMtnlng .tt övriga medflnanslärerl eller 

andra alternativa medrinansiärer ger sitt bifall till projektet. 

Bifogas ett projektuikast till projektet V.d ska du bli? Bifogas även en tydlig beskrivning över v.d projektägaren menar 

med ändamålsenliga lokaler samt en organisationsskiss över hur projektet skall organiseras. 

Kontaktperson är: 

Markus ~jalmarsson. Verksamhetschef Communicare 

T el, 054- 13 75 72 070-552 71 51 

Om svar för medfinansiering önskas senast 31 augusti 2010. Ansökningar till £U.programmet kommer att skickas in 

senast den 16 september 2010 för beslut i december 2010. I september måste ansökan vara kompleU med 

medrinansierings6eslut bifogade i ansökan. 

~~ 

Karlstad 2010-06.08 

Markus eljalmarsson, Verksamhetscher

elMMUNICA 

PROJEKTBESKRIVNING VAD SKA DU BLI? 

Bakgrund 

I slutet av 2008 slog finanskrisen till och försatte Sverige och övriga Europa i en 

oerhört svår situation. Arbetslösheten har skjutit i höjden och den grupp som har 

absolut svårast att komma in på arbetsmarknaden är ungdomar. 

Samtidigt är alltfler unga vilsna och vet inle vad de vill göra i framtiden. Många vet 

inte vilket yrkesområde de ska välja och de har inte fått prova på olika yrkesroller 

under skoltiden. Kunskapen om vilka yrken som finns att tillgå är alltför ofta låg. 

Communicare har under perioden 2008.08-01 - 2010-12-31 drivit 

ungdomsprojektet Job College framgångsrikt i stora delar av östra Mellansverige. 

Prognosen är att projektet. när det avslulas. har coachat drygt 1500 unga bort från 

egen försörjning. Det finns 

utanförskap och bidragsberoende till någon form av 

fortfarande mycket kvar att göra och behovet av insatser är stort. Communicare 

kommer därför att ta med sig erfarenheter från Job College och vidareutveckla 

ansökan till sociala fonden med ett projekt som har 

projektet och gå in med en ny 

fått namnet "Vad ska du bli?". 

V ad är Communicare? 

Communicare är en ideell förening som arbetar för att unga människor skall göra 

det de drömmer om. ¡:öreningen jobbar med att stimulera entreprenörskap. 

handlingskraft och motivation hos unga män och kvinnor. Vi arbetar för att skapa 

bestående atttydförändringar i samhällets syn på entreprenörskap. handlingskraft 

och egna initiativ hos unga människor. Communicare har mycket framgångsrikt drivit 

blivit 

projekt som stimulerar entreprenörskap. Organisationen har till exempel 

omnämnda som gott exempel i EU:s vitbok om ungdomspolitik i Europa samt 

utsetts till bäst i Sverige på Entreprenörskap av Nutek. Organisationen har 

dessutom blivit utsedd av Ungdomsstyrelsen att driva Navigatorcentra. som ett av 

fem pilotprojekt i Sverige 2004. Over 800 ungdomar har startat företag. över 

3000 har fått arbete och hundratals har provat lyckan utomlands efter att ha varit 

på Communicare. 

Communicare har under många år arbetat med attitydförändring när det gäller 

entreprenörskap hos unga män och kvinnor. Att få individer att vilja bli något. att bli 

jobbskapare istället för passiva arbetstagare är något centralt i Communicares sätt 

att arbeta. I alla de projekt som Communicare hittills bedrivit har olika 

attitydförändringskampanjer bedrivits för att få ungdomar att vilja utveckla det 

personliga entreprenörskapet. De konkreta projekt som Communicare har bedrivit 

hittills kan dock beskrivas som övervägande reaktivt. Man sätter in insatser först när 

ungdomar går ut i arbetslöshet. Det optimala vore givetvis att arbetet med att 

utveckla individer till att bli arbetsskapare och arbetstagare vore ännu mer proaktivt. 

Att man förhindrar ungdomar att överhuvudtaget hamna i en situation som 

arbetslös. AH utveckla det personliga enlreprenörskapet "i lid" innan problem 

uppstår.

Arbete och studier, Omvärldskunskap 

Under tiden i projektet kommer information från lokala arbetsgivare och branscher 

aH erbjudas projektdeltagarna. Vad krävs för att få arbete? Vilken utbildning måste 

man ha? Olika temadagar arrangeras med fokus på eH områdaiJageLi'öjlighetei- 

ges aH prova på yrken utifrån vilja och kompetens. ~är arbetas också med att ta 

och ta 

fram en slagkraftig CV, presentationsteknik och vikten av att själv vara aktiv 

för sig för aH öppna vägar till en anställning. 

Inspirationsaktiviteter 

f:öreläsningar om entreprenörskap, uppvisande av unga förebilder som lyckats med 

"sin grej" ÄH ändra aHityder hos unga är en viktig del i projektet. ~ntreprenörskap 

och aH göra sin grej istället för aH förlita sig på aH någon annan gör saker åt dig 

måste bli eH mer realistiskt alternativ än tidigare. 

Praktiskt upplägg 

Upplägget under en arbetsvecka i projektet kommer aH bestå av två delar. ~n del 

är förlagd till arbetsplatsen (kontoret) och är schemalagd och den andra delen är 

arbetstid under eget ansvar och kan ske internt eller externt från kontoret. 

Projekt i projektet 

Projektet kommer aH jobba för aH få olika småprojekt aH arbeta med från 

kommunen_ Genom aH arrangera olika aktiviteter och aH ge deltagarna fullt ansvar 

för vissa områden utvecklas deltagarnas personliga entreprenörskap oerhört 

mycket. ~xempel på projekt som kan ingå i projektet ä" Nationaldagsfirande, olika 

temadagar" på torget", tipspromenad. stadsvandring mm. 

Coaching 

Deltagarna i projektet har tillgång till coaching enligt Communicares 

effektiva coachingmetoder. Coachingen 

resultatfokuserade arbetssäH och bevisat 

kommer aH fokusera på eH antal kunskapsområden. 

Kunskapsområdena beskrivs kortfaHat nedan, 

Coaching 

Øfektiv coaching används för aH skapa resultat. I grupp och individuellt jobbas det 

proaktivt mot det önskade läget. ~ ventuella hinder i vägen och resurser som behövs 

för aH nå det önskade läget identifieras. Aktiva handlingar för aH motverka 

eventuella hinder och skapa de resurser som behövs görs. 

Personligt entreprenörskap 

Denna del i metodiken utvecklar individens personliga entreprenörskap. Med 

personligt entreprenörskap menas att utveckla den inneboende kraft som finns hos 

alla människor. ~ntreprenörskap är ett säH att tänka som innefaHar ett 

förhållningssäH till livet. Det handlar om förmågan aH se en möjlighet och ha kraften 

aU göra någonting av den.

Projeklagare och projeklperiod 

Communicare är projektägare. Projektet kommer aH drivas under en 3-års period 

under 2011-01-15 och avslutas 2013-12-31. 

Samarbelsparlners 

Arbetsförmedlingarna. kommunerna. t:U. privata näringslivet och 

branschorganisationer.

MEDFINANSIERING AV LOKALER TILL PROJEKT "VAD SKA DU BLI?" 

C omm.u~icka_in_e~_~_y_a~söka~Jill t:sLcådet£ör_etLsoci.lrnnri'prnj..kl "nri"r 

perioden 2011-2013. Man kan se projektet som en vidareutveckling av Job College där vi tar med 

oss erfarenheter från projektet för aH spetsa till det yHerligare. Vi har ansökt om en kontant 

urredfina(1~jerin~ sar1t_ändamålsenliga lokaler. Nedan följer en specifikation av vad vimenar m_ed 

ändamålsenliga lokaler: 

Lokalen ska vara handikappanpassad. 

I projektets lokal skall det finnas: 

l. t:H konferensrum som rymmer minst 25 personer. 

2. 1 samtalsrum för enskilda samtal. 

3. L möblerat kontor (skrivbord. stol 

4. Utrustning: 

5. Kök: 

och bokhylla). 

a. t:nhetliga stolar för 25 personer i konferensrummet med tillhörande bord. 

b. Databord och stolar för 5 datorer. 

c. Whiteboard. blädderblock. tillgång till aH låna projektor, 

a. Kylskåp 

b. Mikrovågsugn 

c. Porslin för 25 personer 

d. Kaffebryggare och vaHenkokare 

e. Diskmöjligheter 

6. i= ast telefon med abonnemang 

7. L mobiltelefon med abonnemang till vår coach 

8. T rådlöst internetabonnemang där vi kan ansluta 5 datorer (som anskaffas av projektet). 

9. Tillgång till 1 personalparkeringar. 

Samtliga lokalytor skall städas minst en gång per vecka. 

i=ör aH skapa trivsel 

och kunna profilera projektet och skapa enhetliga kontor skall kommunen avsäHa 

20.000kr i en uppstartskostnad för aH smycka ut lokalen vid behov. (i=ärg. tavlor, tyg. filtar, fåtöljer, 

blommor etc).

o 

E 

ID C'. 

-5 ~ 

en :: 

ê -c 

o ro 

:¡ ~ 

ro en 

.~ -c 

c ro 

~ :: 

~ 

O

IZatrineholms kommun '\ 

SOCIALFORVAL TNINGEN 

Behandlingsgruppen 

SOCIALFÖRVAL TNINGEN 

Behandlingsgruppen 

641 80 KATRINEHOLM 

ww.katrineholm.se 

Datum 

2010-07-06 


Återrapport gällande ansökan om utvecklingsmedel 2010 

för att stärka stödet til våldsutsatta kvinnor och barn 

som bevittnat våld 

I samband med arbetet med att ta fram planerna i Katrineholm och Flen gjordes en 

inventering och genomlysning av de verksamheter som på olika sätt arbetade med 

denna typ ut av våld. Detta gällde både professionella organisationer och 

friviligorganisationer. Aktuell brottstatistik inventerades. I detta arbete framkom att 

det fans en relativt bra grund att stå på i kvinnofridsarbetet. Frida är en verksamhet 

som arbetar med frågor som rör relationsvåld. Frida erbjuder stöd, samtal, 

information, rådgivning, hjälp att ta kontakt med myndigheter, stöd i rättsprocessen 

med mera. Frida driver tilsammans med Svenska kyrkan kvinnogrupper med 

självhjälpskaraktär. Frida arbetar inom Katrineholm, Flen och Vingåker. 

Familjeenheten erbjuder även gruppverksamhet för bar som bevittnat våld i 

familjen. Dessutom verkar kvinnojouren Miranda med kommunalt stöd inom detta 

område. Det fans dock några saker som man upplevde sakades, bland annat: 

. att män som utövar våld i sin relation får adekvat stöd och behandling. 

2007 erhöll Katrineholms kommun i samverkan med Vingåkers och Flens 

kommuner medel från länsstyrelsen får att stara en mansmottagning som riktade 

sig til män som utövat våld i nära relation. De två fårsta verksamhetsåren har 

präglats av mycket arbete med att fårana mottagningen med 

samverkanspartners såsom respektive fårvaltning, polisen, frivården och andra 

verksamheter som arbetar med kvinnofridsfrågor. Ett omfattande informationsoch 

"marknadsfåringsarbete" har även genomfårts inom sjukvården, 

föreningslivet och inom privata näringslivet. 

Följande mål skall gälla med utgångspunkt från Katrineholms kommuns: 

Handlingsplan mot relationsvåld och Flens kommuns Kvinnofridsplan och 

handlingsplanen mot våld i nära relation. 

. att fler utövare av relationsvåld får behandling som kan förebygga återfall i 

våldsbrott. (antal) 

. att kunskapen bland Katrineholms, Flens och Vingåkers innevånare ökar i frågor 

som rör relationsvåld. (Informationstillfållen) 

· att direkt berörda anställda i kommunen ska ha tilräcklig kunskap om dessa 

frågor. 

Besöksadress: Friggagatan 5 

Telefon: 0150-57000 vx 

Telefax: 0150-48 81 00 

socialforvaltningen(§katrineholm.se 

1 (2) 

Org.nummer 212000-0340

BrevAlerrarinort 

Datum Vår beteckning 

2010-07-06 

. att samtalsbehandling får män som utövar relationsvåld fortsätter utvecklas i 

samverkan med andra liknande verksamheter. 

Huvudmålet är att etableringen av denna verksamhet i regionen som innefattar 

Katrineholms, Flens och Vingåkers kommuner ska bli permanent. Verksamheten 

skall vila på en professionell grund utifrån A TV:s (alternativ til våld) 

behandlingsmodell och ska ledas av samtalsledare med erfarenhet av 

samtalsbehandling och människor i kris. Målsättningen med samtalsbehandlingen är 

att våldet ska upphöra och att männen får nya redskap att fårebygga sina 

våldsimpulser. I samverkan med kommunens familjebehandlingsenhet ska en modell 

med familjebehandling för utövaren och offret att utarbetas. Utvecklingsdelen handlar 

även om att utveckla modellen för att infatta hela familjen. Verksamheten ska också 

vara lättilgänglig och präglas av trygghet och kunskap. Ett långsiktigt 

fårankingsarbete måste ske får att befästa verksamheten. 

Utvecklingsledaren vid Katrineholms kommuns socialfårvaltning kommer 

tilsammans med övriga kommuner och verksamhets ansvariga att vara ansvarig för 

uppföljning och utvärdering av verksamheten. Verksamheten kommer att 

dokumenteras i kommunens verksamhets system Treservas webbdel. 

En styrgrupp kommer att formeras med representanter får all tre kommunerna. 

Beslut om tildelning av medel tas av länsstyrelsen får hösten 2010. Katrineholms, 

Flens och Vingåkers kommuner har i ovannämnda ansökan ansökt om 

520 000 kronor för att fortsätta utvecklingen av mansmottagningen i regionen. 

Katrineholm 2010-07-06 

Erik Spolander 

Verksamhetscheflbehandlingsgruppen 

2 (2)

IZatrineholl1S kommun '\ SAMMANTRÄDESPROTOKOLL 

Sarnmonlrådosdiiium 

Socialnämndcii 2010-06-16 § 78 

14 

JuslefMdessign 

Dnr: 2010:38-759 Handläggare: Erik Spolander 

Ansökan om medel för förstärkt och kvalitetsutvecklat 

stöd til våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 

Socialnämndens beslut 

Socialnämnden beslutar att godkänna förvaltningens ansökan om medel frän 

länsstyrelsen för förstärkt och kvalitetsutvecklat stöd til våldslItsatta kvinnor och 

barn som bevittnat våld. 

Ärendebeskrivning 

Socialförvaltningen i Katriiieholm har för avsikt att hos Länsstyrelsen ansöka om 

medel för förstärkt och kvalitetSlItvecklat stöd til våldsutsatta kvinnor och barn som 

bevittnat våld för att utveckla mansmottagningen i KatrÌneholm. 

Ansökan sker i samverkan med Flens och Vingåkers kommuner. 

Ärendets handlingar 

. 11änsteskrivelse från socialförvaltningen 201O-06-0L. 

. Inbjudan alt ansöka om medel för förstärkIoch kvalitetsutvecklat stöd till 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. 

Socialnämndens överläggning 

Under nämndens överläggning yttrar sig Else-Marie Gustafsson (s), Matti TUl'inen (s) 

samt verksal1hetschef Erik Spolander. 

ß./~ 

Prolokollsuldiagtll 

KOl1mu nled ningsförvaltningen, länssty relsen, 

handläggaren, akten 

Dfad

Ansökan om utvecklings medel 2010 för att stärka stödet til 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 

Så här hanterar du det elektroniska ansökningsformuläret 

Sida 1 av 6 

. Innan du börjar fylla i ansökan, spara ner formuläret i din dator, namnge med kommunens 

namn och projektets namn. 

. Fyll i ansökningsformuläret (klicka dig fram med tab-tangenten, musen eller pillangenterna). 

Undvik semikolon och enter i texten. 

. Spara det ifyllda ansökningsformuläret i din dator. 

. Skicka ansökan som ett worddokument med e-post till länsstyrelsen. Skriv också ut rapporten, 

underteckna den och skicka den med vanlig post. 

Fylls i av länsstyrelsen efter att kommunen har fyll i ansökan 

1. Projektets namn 

I Manmottagningen 

2. Sökande och sökt belopp 

Kommuner skrivs som t.ex. Miölbv eller Borås, inte Miölbv Kommun eller Borås Stad. 

Sökande kommun Beslutande nämnd 

Katrineholms kommun Socialnämnd 

Sökande kommuns adress, postnummer, ort Kontaktperson, namn och funktion, telefon 

64 i 80 Katrineholm samt e-post 

Ev. statsdel Erik Spolander Verksamhetschef0150 578 49 

erik.spolander (ikatrineholm.se 

Medsökande kommun 1 Medsökande kommun 2 

Flens kommun Vingåkers kommun 

Ev. stalsdel Ev. statsdel 


Ev. stalsdel Ev. statsdel 


Ev. statsdel Ev. statsdel 


Ev. statsdel Ev. stalsdel





Sökt belopp från iansstyrelsen 

kronor (anges med siffror) 

Avser ansökan en fortsattning på ett projekt som beviljats utvecklingsmedel ur anslaget för år 

2007/2008 eller 2009? 

i: Projektet har beviljats medel ur anslaget för 2007/2008 

D Projektet har beviljats medel ur anslaget för år 2009 

D Nej, ansökan avser ett nytt projekt. 

3. Nuläge och problembeskrivning 

Sida 2 av 6 

Beskriv nulaget gallande kommunens arbete gallande våld i nara relation. Beskriv exempelvis vad 

ni kanner til om omfattningen av och behoven hos våldsutsatta kvinnor i kommunen. Beskriv 

också vilka problem ni ser i det befintliga arbetet - och vilket av dessa problem det planerade 

projektet avser att lösa. 

I samband med arbetet med att ta fram planerna i Katrineholm och Flen gjordes en inventering och 

genomlysning av de verksamheter som på olika sätt arbetade med denna typ ut av våld. Detta 

gällde både professionella organisationer och friviligorganisationer. Aktuell brottstatistik 

inventerades. I detta arbete framkom att det fanns en relativt bra grund att stå på i 

kvinnofridsarbetet. Frida är en verksamhet som arbetar med frågor som rör relationsvåld. Frida 

erbjuder stöd, samtal, information, rådgivning, hjälp att ta kontakt med myndigheter, stöd i 

rättsprocessen m. m. Frida driver tilsammans med Svenska kyrkan kvinnogrupper med 

självhjälpskaraktär. Frida arbetar inom Katrineholm, Flen och Vingåker. Familjeenheten erbjuder 

även gruppverksamhet för barn som bevittnat våld i familjen. Dessutom verkar kvinnojouren 

Miranda med kommunalt stöd inom detta område. Det fanns dock några saker som man upplevde 

saknades, detta var bL.a: 

- Att män som utövar våld i sin relation rar adekvat stöd och behandling. 

2007 erhöll Katrineholms kommun i samverkan med Vingåkers och Flens kommuner medel från 

länsstyrelsen får att starta en mansmottagning som riktade sig til män som utövat våld i nära 

relation. 

De två första verksamhetsåren har präglats av mycket arbetet med att fårankra mottagningen med 

sanverkanspartners såsom resp förvaltning, polisen, frivården och andra verksamheter som arbetar 

med kvinnofridsfrågor. Ett omfattande informationsoch "marknadsföringsarbete" har även 

genomförts inom sjukvården, fóreningslivet och inom privata näringslivet.

Sida 3 av 6 

Har kommunen granskats av iansstyrelsen i den förstarkta tilsynen av kommunernas arbete med 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld? 

l8 Ja 

Nej 

D 

Om nej gå vidare till punkt 4 

Om ja: Beskriv hur ni åtgardat eller planerar att åtgarda eventuella brister som uppmarksammats i 

tillsynen. 

Länsstyrelsen synpunkter handlade i stor utsträckning om kommunens information 

kvinnofridsfrågor på webben. Detta är nu förbättrat. 

4. Projektets mål 

Ange vilket eller vilka mål ni har för projektet. Målen ska vara matbara så att det går att avgöra om 

måien uppnåtts. 

Följande mål skall gälla med utgångspunkt från Katrineholms kommuns Handlingsplan mot 

relationsvåld och Flens kommuns Kvinnofridsplan och handlingsplanen mot våld i nära relation.. 

-Att fler utövare av relationsvåld får behandling som kan fårebygga åter fall i våldsbrott.( antal) 

-Att kunskapen bland Katrineholms, Flens och Vingåkers innevånare ökar i frågor som rör 

relationsvåld.(Informationstillfållen) 

-Att direkt berörda anställda i kommunen ska ha tilräcklig kunskap om dessa frågor. 

-Att samtalsbehandling för män som utövar relationsvåld fortsätter utvecklas i samverkan med 

andra liknande verksamheter. 

Huvudmålet är att etableringen denna verksamhet i regionen som innefattar Katrineholms, Flens 

och Vingåkers kommuner ska bli permanent. 

Verksamheten skall vila på en professionell grund utifrån A TV:s behandlingsmodelloch skall ledas 

av samtalsledare med erfarenhet av samtalsbehandling och människor i kris. Målsättingen med 

samtalsbehandlingen är att våldet skall upphöra och att männen får nya redskap att fórebygga sina 

vålds impulser. I samverkan med kommunens familjebehandlingsenhet ska en modell med 

familjebehandling att utarbetas. 

Verksamheten skall också vara lättilgänglig och präglas av trygghet och kunskap. 

5. Projektets målgrupp 

Ange projektets målgrupper 

Kryssa endast i sarskilda grupper av våldsutsatta kvinnor (t.ex. kvinnor med missbruksproblem) 

om insatserna särskil riktas till sådana grupper. i annat fall ingår dessa grupper i den större 

målgruppen våldsutsatta kvinnor generellt. 

O Våldsutsatta kvinnor generellt, inklusive flickor under 18 år. 

O Våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsattning 

O Våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem 

O Våldsutsatta kvinnor med utlandsk bakgrund 

O Våldsutsatta kvinnor i samkönade relationer 

O Våldsutsatta aidre kvinnor 

O Barn som bevittnar våld 

l8 Man som utövar våld 

O Annan målgrupp, ange vilken

6. Projektets insatser 

Beskriv vilka insatser ni planerar att utföra för att uppnå projektets måL. 

Sida 4 av 6 

Katrineholms, Flens och Vingåkers kommuner avser att i samverkan med lokal kvinnojour och 

övriga samverkansparter driva en professionell behandlings- och stödverksamhet får män som 

utövar våld i sin relation. Dessa män kommer att erbjudas samtal i grupp eller individuellt 

En behandlingsmodell ,A TV, kommer att fortsätta att utvecklas och fårhoppningsvis bli en 

förankrad del av av socialtjänstens verksamhet. Utvecklingsdelen handlar även om att utveckla 

modellen får att infatta hela familjen. 

Ett långsiktigt fårankringsarbete måste ska får att befästa verksamheten. 

7. Förväntat resultat 

Beskriv vilket resultat/effekt ni förvantar er av projektet. 

8. Samarbetspartners - bifoga avtal 

Ange vem eller vilka som ska genomföra projektets verksamhet. Bifoga skriftligt avtal om andra 

aktörer. t. ex. ideella föreningar eller andra myndigheter ska genomföra insatser i projektet. Av 

avtalet ska bl.a. parternas roll och ansvar i projektet framgå. Om projektet bygger på samverkan 

med en eller flera kommuner ska förutom avtalet ett beslutsprotokoll bifogas från ansvarig namnd i 

varje kommun. 

Katrineholms kommun i samverkan med Flens och Vingåkers kommuner. 

9. Tidsplan 

Nar planerar ni att starta projektet? 

(anges som åååå-mm-dd, t.ex. 2010-06-30) 

2010-06-0 i 

10. Uppföljning av projektet 

Nar planerar ni att avsluta projektet? 

(anges som åååå-mm-dd, t.ex. 2010-07-30) 

2011-05-31 

Beskriv hur kommunen kommer att dokumentera och följa upp projektet. 

Utvecklingsledaren vid Katrineholms kommuns socialfårvaltning tilsammans med 

verksamhets ansvariga kommer att vara ansvarig får uppfåljning och utvärdering av verksamheten. 

Verksamheten kommer att dokumenteras i kommunens verksamhetssystem Treservas webb 

deL. 

11. Kommunens ordinarie verksamhetsstöd til ideella föreningar som stödjer 

personer utsatta för våld i nära relation 

Ange om och hur mycket kommunen ger i ordinarie verksamhetsstöd till ideella föreningar inom 

området. Rakna inte med statliga utvecklingsmedeL. Kommunens kostnader för bistånd til individer 

ska inte raknas med. 

2009 (utfall) 380.000 kronor (anges med siffror) 

2010 (budget) 380.000 kronor (anges med siffror) 

12. Budget 

Specificera vad Belopp 

pengarna ska 

användas til 

Kommunal Frivilligorganisations Annan Summa 

verksamhet verksamhet

Sida 5 av 6 

Personal, Inklusive 450.000 Tkr Tkr Tkr 450.000 

sociala avgifter Tkr 

Kostnad för insatser Tkr Tkr Tkr Tkr 

(Alla typer av 

kostnader, fysiska 

investeringar, 

arvoden til konsulter, 

driftskostnader etc. 

Lokalhyra 30.000 Tkr Tkr Tkr 30.000 Tkr 

Inventarier Tkr Tkr Tkr Tkr 

Administration 20.000 Tkr Tkr Tkr 20.000 Tkr 

(telefon, datorer, 

kontorsutrustning 

m.m.) 

Utvärdering Tkr Tkr Tkr Tkr 

Övrigt 20.000 Tkr Tkr Tkr 20.000 Tkr 

Summa kostnader Tkr Tkr Tkr 520.000 

Tkr 

13. Sammanfattning av de insatser som projektet söker medel för 

Ange projektets planerade insatser och om de ska utföras i kommunal och/eller ideell regi. Ett eller 

flera a iternativ 

kan anaes. 

Kommunal Ideell 

drift drift 

Förebyggande arbete (t.ex. information, värderings- och atttydarbete i D D 

skolar) 

Stöd- och/eller behandlingsinsatser ¡z D 

Handlingsplaner och rutiner D D 

Utbildning D D 

Inventering av omfattning och/eller behov hos målgruppen. D D 

Nya boendeplatser (t.ex. jourboende, stödboende eiler annat lämpligt D D 

tillfälligt boende) 

Ny mottagning för våldsutsatta kvinnor D D 

Ny mottagning för män som utövar våld ¡z D 

Annan organisationsutveckling (förutom ny mottagning enligt ovan) D D 

Utveckling av intern samverkan inom kommunen ¡z D 

Utveckling av extern samverkan med andra myndigheter och/eller ideella D D 

föreningar 

Etablering av ny ideell förening D 

Annan insats, 1 ange vilken: D D 

Annan insats 2, ange vilken: D D

I 

14. Övrig information tillänsstyrelsen 

15. Bilagor 

BesluIsprotokoll från socialnämnd eller motsvarande i: 

Skriftligt avtal gällande samverkan med ideell förening D 

Skriftlig avtal gällande samverkan med andra myndigheter i: 

Annat, ange vad D 

Sida 6 av 6 

16. Underskrift 

Ansvarig chef undertecknar på pappersulskrift som skickas lillänsstyrelsen. Ansökan skickas även 

med e-o ost tillänsstvrelsen. 

Ort och datum Underskrift 

Namnförtydligande

Sammanträdeshandlingar, 2 MB - öppnas i nytt fönster

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?