Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

sig frågan vilken syn på ansvar vi vill förmedla till eleverna.
Är det bilden av ansvar som liktydigt med att följa regler
uppsatta av andra eller vill vi se en ansvarsfull individ som en
individ som har en väl förankrad förmåga att ta självständig
ställning till vad det innebär att agera ansvarsfullt i skilda
situationer? I skolans läroplaner är ansvar och inflytande
nära sammankopplat. Inflytande ses som en demokratisk
rättighet och ansvar som en demokratisk skyldighet. För att
kunna ta ansvar krävs att elever också har inflytande och ett
utrymme att kunna ta ansvar för. För att ett inflytande ska
kännas meningsfullt fordras också att man tillsammans med
andra kan fatta självständiga beslut. Att ha en bild av att
ansvarstagande är att lyda riskerar att urholka känslan för det
meningsfulla med att delta i demokratiska processer.
ANSVAR OCH UNDERVISNINGENS FORM
I min undersökning finns en tydlig koppling mellan elevernas
ansvar för sitt skolarbete och ett undervisningsmönster
där elever arbetar enskilt men med samma uppgifter och där
arbetet bedöms utifrån samma bedömningskriterier. Detta
är i sin tur ett exempel på en generell tendens i den svenska
skolan, att elever ges möjlighet att påverka när de ska göra en
uppgift och att läraren uppträder mer som handledare under
elevens eget arbete än som förmedlare av kunskap i undervisning
av hela klassen.
Att ta ansvar för skolarbetet ses av eleverna i min undersökning
som att arbeta självständigt och att arbeta självständigt
är att arbeta själv vilket i sin tur betyder att inte behöva
anpassa sig till andra. Det är bättre att det är individuellt för
annars blir det inte så självständigt då måste man anpassa sig
till andra. De ideala arbetsuppgifterna under studiepassen
anses vara de som inte fordrar hjälp av läraren eller samarbete
med kamraterna. I arbetets organisation och elevernas eget
ansvar för arbetet finns en frihet som eleverna uppskattar
men som också kan vara bedräglig. Vill jag hellre gå och sätta
mig i kafeterian den här lektionen så får jag väl göra det ... det
är ju mitt eget ansvar att jag jobbar under studiepassen. Den
som väljer att inte arbeta anses få skylla sig själv då oansvarighet
anses påverka betygen negativt.
Ett undervisningsmönster där elever självständigt tar
ansvar för sitt arbete och uppgifterna är anpassade efter vars
och ens förutsättningar och behov är en självklarhet. Lärares
strävan att skapa en trygg skolmiljö för alla elever genom att
bland annat uppmärksamma elever som individer är lovvärt.
Problemet med den starka fokuseringen på individens eget
LITTERATUR
Bauman, Z. (1995). Life in Fragments
– Essays in Postmodern Morality.
Oxford: Blackwell.
Broady, D. (1981). Den dolda
läroplanen. Stockholm: Symposion
Bokförlag.
Söderström, Å. (2006). ”Att göra
sina uppgifter, vara tyst och lämna in i
12 | RELIGION & LIVSFRÅGOR
tid” Om elevansvar i det högmoderna
samhället. Karlstad: Karlstad University
Studies.
Utbildningsdepartementet. (1994).
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet:
Lpo 94. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Utbildningsdepartementet. (2006).
arbete ligger i stället i hur denna kommer till uttryck i det
konkreta skolarbetet. Innebär denna individualisering att
arbetet i skolan privatiseras blir ansvaret också lätt en privat
angelägenhet. Det finns en tydlig konflikt mellan lärares strävan
att hjälpa barn och unga att utvecklas till självständigt
reflekterande altruistiska individer å ena sidan och strävan att
göra arbetet i skolan till en privat angelägenhet å den andra.
Tänk om vi i fokuseringen på det individuella ansvaret för
skolarbetet är med och stödjer utvecklingen av egoistiska
individualister som får svårt att klara de krav på anpassning
som alltid finns när människor ska få det att fungera tillsammans.
Elever och lärare ger uttryck för en ”ansvarsideologi” som
stämmer med bilden av dagens samhälle som ett samhälle
präglat av individualism. Fram träder en syn på individen
som autonom och självstyrande. Fram träder samtidigt en
ensam individ helt hänvisad till sig själv och som vid misslyckanden
enbart har sig själv att skylla.
Visst visar mina observationer under studiepassen att de
flesta lever upp till bilden av den ansvarsfulla eleven. Samtidigt
utnyttjar eleverna friheten under dessa lektioner till att
bygga och fördjupa relationerna med kamrater och lärare.
Detta sociala ansvartagande tas vid sidan av arbetet och blir
många gånger ett hinder för det ansvar eleverna förväntas
ta för arbetet. Ansvar för de sociala relationerna är ovillkorligt
ett kollektivt ansvar. Ansvar för arbetet i skolan ses av
eleverna och lärarna först och främst som individuellt. Det
är intressant att leka med tanken att också elevernas ansvar
för skolarbetet skulle vara ett kollektivt ansvar. Skulle det
kunna utmana en samhällsideologi som ser den autonoma
och självstyrande individen som ett ideal? Skulle det också
kunna utmana den officiella skolideologins poängtering av
elevers ansvar för sitt eget arbete (se Utbildningsdepartementet,
1994; 2006)? Skulle ansvaret för de sociala relationerna
kunna tas i och genom arbetet och inte, som nu, på bekostnad
av detta arbete?
Skolan är full av värden då det vi gör och det vi säger, ja
till och med det vi undviker att göra och det vi undviker att
säga, blir värdeladdat. Skolan är också värdefull då lärare och
elever tillsammans visar sig kunna dela gemensamma värden.
En fråga är hur vi kan skapa en större medvetenhet om vilka
dolda värden som finns i vårt sätt att tänka och handla?
Kanske kan vi då undvika att hamna i omedvetna situationer
där olika värden kommer i konflikt med varandra.
ÅSA SÖDERSTRÖM
Läroplan för de frivilliga skolformerna,
Lpf94. Stockholm: Skolverket.
Ziehe, T. (1984). Kulturell friställning
och narcissistisk sårbarhet. I J. Forsnäs
(Red.), Ungdomskultur – Identitet och
motstånd. Stockholm: Akademilitteratur.