Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

More documents

Recommendations

Info

arn då?” säger en flicka i år 5 frågande, och hennes kamrat fyller i: ”Det är liksom barnen ni försöka lära, då ska ni ju inte göra saker som vi inte får göra tycker jag.” Att man själv inte får bestämma hur man ska klä sig inomhus i skolan upplever en del elever som kränkande. De menar att lärarna därigenom behandlar dem som ”småbarn”. ”Alltså, vi ska respektera varandra, men då tycker inte jag att de respekterar oss /.../ Ja, alltså, att de behandlar en som en liten unge typ. Att man inte ska få bestämma sånt själv” (flicka, år 5). Elever är också kritiska när de upplever att lärare behandlar elever olika, t.ex. att tjejer får mindre skäll än killar för samma slags regelbrott. Några flickor i år 5 tycker t.ex. att det är orättvist av läraren när hon skäller på eller bestraffar hela bänkgrupper (t.ex. att alla i den bordsgruppen får gå sist till maten) trots att inte alla i gruppen har pratat. ”Och de som har varit tysta då, ja, som typ Maria då, får också skäll bara för att hon liksom råkar sitta i det bordet” (flicka, år 5). Vidare visar såväl mina elevintervjuer som observationer att motsättningar som då och då uppstår i olika situationer mellan regler eller mellan regler och lärares beteenden ibland skapar etiska dilemman för elever. Om läraren t.ex. kollektivt säger åt klassen att vara tyst för att det är så ”pratigt” i klassrummet, får man då fortsätta att hjälpa sin klasskamrat med ett mattetal (och därmed följa regler som handlar om att vara en bra kompis, att vara snäll och hjälpsam) eller ska man sluta med detta (och därmed följa regler som säger att det ska vara tyst i klassrummet och att man ska lyssna till och göra som lärare säger)? PEDAGOGISKA REFLEKTIONER Mitt ärende här att ge elevers röst uppmärksamhet, inte att hålla med dem i all den kritik som de framför. Elevintervjuerna visar att regler och lärares arbete med dem väcker en mängd etiska frågor hos elever, vilket i sin tur pekar på pedagogiska utmaningar. Enligt Schimmel (2003) kan lärare etablera och upprätthålla regler utifrån två olika grundläggande ansatser. I en traditionell och auktoritär ansats är regler vanligtvis restriktiva, otydliga och oförklarade. Pedagogiskt kunnande och god undervisning kommer sällan till uttryck när lärare kommunicerar och förmedlar regler till eleverna. LITTERATUR Boostrom, R. (1991). The nature and functions of classroom rules. Curriculum Inquiry, 21, 193-216. Jackson, P.W., Boostrom, R.E. & Hansen, D.T. (1993). The Moral Life of Schools. San Francisco: Jossey-Bass Publishers. Johansson, E. & Johansson, B. (2003). Etiska möten i skolan. Stockholm: Liber. 16 | RELIGION & LIVSFRÅGOR Schimmel, D. (1997). Traditional rule-making and the subversion of citizenship education. Social Education, 61, 70-74. Schimmel, D. (2003). Collaborative rule-making and citizenship education: An antidote to the undemocratic hidden curriculum. American Secondary Education, 31, 16-35. Skolverket (2000). Nationell kursplan Vanligtvis inbjuds inte heller eleverna i att vara med och utveckla och revidera reglerna på skolan. Deras känslor av orättvisa trivialiseras och avfärdas oftast som subjektiva och själviska. Till skillnad från detta uppmuntras både lärare och elever i en kollaborativ och pedagogisk ansats att delta i att utveckla och revidera skol- och klassrumsregler. Här föreligger klara procedurer för elever när det gäller att kunna ifrågasätta, utmana eller föreslå regler. <strong>Lärare</strong> har ett pedagogiskt eller undervisande arbetssätt i relation till regler. Regler är förklarade och tydliga. De är rättvisa och ”goda” i den betydelsen att de är relevanta för de pedagogiska målen, är lätta att förstå, möjliga att upprätthålla, samt inte är diskriminerande, kränkande, vaga, godtyckliga eller i konflikt med konstitutionella värden. Det finns en balans mellan rättigheter och skyldigheter/ansvar i regelsystemet. Religionsundervisningen skulle kunna bidra till skolans gemensamma värdegrundsarbete och elevers etiska lärande genom att bl.a. göra regler samt deras tillämpningar i skolan till utgångspunkt för reflektioner och diskussioner. Hur kan olika regler motiveras såväl som problematiseras utifrån olika etiska perspektiv? Reflektioner kan knytas till frågor om ansvar, plikter, rättigheter, delaktighet, dialog, omsorg, konsekvenser, överenskommelser, makt etc. Diskussionen kan dessutom fördjupas genom kännedom om etiska regler, tankar och system från olika religioner och livsåskådningar (jfr. Skolverket, 2000) i sökandet efter reglers och medinflytandets bakomliggande motiv, antaganden och värden. Härigenom kontextualiseras etikundervisningen i religionsämnet till elevers skolvardag, vilket ökar förutsättningarna för elevers meningsskapande och känsla av relevans, samtidigt som undervisningen kan relatera detta till andra mer omspännande kontexter (etiska traditioner och synsätt, religioner och livsåskådningar). Tillsammans med samhällskunskap och historia kan religionsämnet utgöra en kunskapsbas för och vägledning i ett iscensättande av en kollaborativ och pedagogisk ansats till regler och regelarbete i skolan och därmed på ett medvetet sätt bidra till skolans etiska och demokratiska medborgarutbildning. ROBERT THORNBERG för religionsämnet i grundskolan. Hämtat den 18 september 2007 från Skolverkets hemsida: http://www3. skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=S V&ar=0708&infotyp=24&skolform= 11&id=3886&extraId=2087 Thornberg, R. (2006). Värdepedagogik i skolans vardag: Interaktivt regelarbete mellan lärare och elever. Linköping: Linköpings universitet.
RUNE LARSSON Religion, livsvärld och undervisning Betonandet av religionslärandet som ofrånkomligt och kontinuerligt pågående på en offentlig samhälls- och skolarena är inte unikt för den svenska religionspedagogiska debatten. I sin artikel beskriver Rune Larsson, universitetslektor emeritus vid Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund samt direktor i RPI Arbetsgemenskapen för religionspedagogik, hur professor H-G Heimbrock, Sverigeaktuell föreläsare, formulerar och diskuterar frågan utifrån sin tyska kontext. RELIGIONSKUNSKAP MED VÄXANDE AKTUALITET Det finns minst två goda skäl för ett sekulärt samhälle att se till att varenda elev i den svenska skolan får med sig en rejäl portion religionskunskap ut i livet. Det ena är en tilltagande religiös och kulturell pluralitet. Det andra handlar om en globalisering som tränger rakt in i den lokala livsmiljön, i skolan, hemmet och fritiden. Tillsammans innebär detta fantastiska möjligheter till nya kunskaper. Samtidigt hotas både enskilda människor och samhället som helhet av konflikter, fruktan, osäkerhet och misstänksamhet inför det okända. Kort sagt behöver vi alla – inte bara de unga – bygga upp en slags livskompetens för att hitta vår identitet i mångfalden och kunna navigera oss fram i tillvaron med mod att leva i förändring. I den kulturella mångfalden finns också religionen, särskilt om begreppet vidgas till att innefatta alla de oräkneliga former som rör människors försök att tyda sin tillvaro, om det nu sker i religiösa termer, andra former av livsåskådningar eller liknande tolkningsmönster. FÖRÄNDRING – UPPBROTT – NYANSATS Snabba och radikala förändringar är både spännande, utmanande och påfrestande men framför allt nyskapande. När de beprövade vägarna eller mönstren inte längre kan användas – och det märks på många sätt – brukar det alltid dyka upp entusiastiska nydanare. Är de riktigt duktiga förser de oss inte bara med en tydlig och trovärdig sjukdomsdiagnos utan föreslår också lämpliga åtgärder för hälsans återställande. Det stämmer bra också inom religionspedagogikens område. Märkligt nog finns det nästan alltid gott om visionärer och förnyare, som inte bara konstaterar att vi hamnat i en slags återvändsgränd utan också ser nya möjligheter. Jag har valt att lyfta fram en av dem, nämligen Hans-Günter Heimbrock och några av de tankar han framför i sin bok om religionsundervisning i europeisk kontext, Religionsunterricht im Kontext Europa. Einführung in die kontextuelle Religionsdidaktik in Deutschland (2004). Redan det där med ”kontextuell religionsdidaktik i Tyskland” avslöjar något viktigt om hans grundläggande idé. Det tillhör människan att leva i en konkret, lokal miljö, som i sin tur utgör en del av en större gemenskap. Heimbrock har valt Europa som den yttre cirkeln och söker sig sedan, via den egna nationen in mot klassrummet som den mycket konkreta lokala miljön. På vägen dit avslöjar han också sitt personliga engagemang för storstaden, som för hans del sedan många år är Frankfurt med dess myller av kulturella, religiösa, sociala och ekonomiska livsyttringar. Heimbrock är ovanligt välinformerad om den aktuella situationen för skolans religionsundervisning i en rad europeiska länder. Det ger honom goda förutsättningar att känna igen de utmaningar skolan som helhet och religionsundervisningen i synnerhet står inför. Han ser inte lösningen i att kopiera modeller som utvecklats hos andra. Varje land och region har sin unika kontext. Däremot finns det anledning att dra lärdom av hur man i olika delar av Europa försökt möta den nya situationen. OM ATT LEVA I MÅNGFALD Var och en som sätter sig med skolans ”styrdokument” eller gör sina val av läromedel har förhoppningsvis innan dess skaffat sig någon form av vägledande grundidé om den planerade undervisningen, kalla det en religionspedagogisk ”approach” eller modell. Det kan handla om sådana grundläggande frågor som kunskapssyn, människosyn och samhällssyn. Det ger stadga och struktur i sökandet efter redskap som passar in i ens eget tänkande. Heimbrock inleder sin bok på ett förtjänstfullt sätt med att ange de fyra huvudtankar som varit vägledande för honom. 1) För det AT T LÄRA OM, AV OCH FÖR LIVET 4:07 | 17
Page 1 and 2: NR 4 • 2007 RELIGIONSKUNSKAP - AT
Page 3 and 4: REDAKTÖREN HÄLSAR Religionskunska
Page 5 and 6: för kunskap om olika livsåskådni
Page 7 and 8: och religiösa traditioner har fåt
Page 9 and 10: AT T LÄRA OM, AV OCH FÖR LIVET 4:
Page 11 and 12: Beskrivningar av dagen samhälle ge
Page 13 and 14: Söker du ett läromedel som skapar
Page 15: Maria: Och sen det där med keps, o
Page 19 and 20: minoritetskulturer, om makt och mak
Page 21 and 22: att göra. Därav kan man dock inte
Page 23 and 24: sätt som han hade kartlagt och ord

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?