15.09.2013 Views

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

Nr. 4 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

första måste religionsundervisningen bedrivas utifrån en<br />

kontextuell religionspedagogik. 2) Detta förutsätter en ansats<br />

i ett livsvärldsorienterat perspektiv. 3) För det tredje finns det<br />

anledning att lära av utvecklingsarbetet i andra länder; det<br />

lokala och nationella hör hemma i en europeisk kontext,<br />

där det välkända och näraliggande möter det annorlunda<br />

och främmande i den egna kontexten. 4) Den kontextuella<br />

och livsvärldsorienterade religionspedagogiken måste vara<br />

regional och lokal.<br />

En grundtanke hos Heimbrock är att den stora, omfattande<br />

europeiska kontexten inte är något avlägset, långt<br />

borta. Tvärtom är den något som möter oss i den lilla, lokala<br />

värld, där vi lever livet till vardags. Den europeiska pluraliteten<br />

blir konkret närvarande i det lokala, i det enskilda<br />

klassrummet. Därför blir en av religionsundervisningens<br />

uppgifter i varje del av Europa att hjälpa eleverna att hantera<br />

den mångfald de redan är en del av. Om religion och kultur<br />

tidigare kunde ses som en enande faktor handlar det idag om<br />

att bygga upp en kompetens för att leva tillsammans och att<br />

hitta en personlig identitet i pluraliteten.<br />

INTERKULTURELLT LÄRANDE<br />

Uppgiften för skola och religionsundervisning kan inte<br />

längre begränsas till att förmedla kunskaper om de stora<br />

religionernas tro och traditioner. Den kunskapen är viktig<br />

och nödvändig men ändå otillräcklig, också när vi breddar<br />

området från en enda, historiskt dominerande religion till<br />

många religioner och livsåskådningar. Det mönstret känns<br />

igen i den svenska miljön sedan mer än ett halvsekel.<br />

Vi känner också igen modellen med att komplettera<br />

kunskapen om de institutionella religionerna med elevernas<br />

livsfrågor eller att till och med låta dessa bli startpunkten<br />

in mot om religionernas och livsåskådningarnas kunskapsområden.<br />

Den modellen var ett sätt för skolan att placera<br />

eleven i centrum och ge rum för livet i hela dess brokighet,<br />

att ta livets och tillvarons spänningsfyllda komplexitet och<br />

människors olikheter på allvar och i allt detta söka vägar till<br />

gemenskap mitt i pluraliteten utan att förneka olikheter och<br />

motsättningar. I svensk tradition talade vi om att växla över<br />

från en alltmer besvärande religiös och livsåskådningsmässig<br />

splittring till det som ibland beskrevs som en problemgemenskap<br />

som delades av många.<br />

Här menar nu Heimbrock att vi behöver ta ännu ett<br />

steg. Utöver att göra skolan till en plats för att skaffa sig<br />

kunskaper om religioner och bearbeta elevernas livsfrågor<br />

i alla dess former behövs ett nytt förhållningssätt till den<br />

lärande människan i hennes kulturella och sociala kontext.<br />

Som människor är vi invävda i vår egen lokala kultur. Detta<br />

bestämmer vårt sätt att uppfatta, tolka och handla. Hela<br />

skolan, religionsundervisningen och den enskilde eleven<br />

lever och existerar i den historiskt givna kulturen med dess<br />

invanda mönster för tolkningar och förståelse – redan innan<br />

vi reflekterar över detta. I den meningen är människan redan<br />

från början kulturellt och religiöst sammanflätad med den<br />

näraliggande miljön. Detta sätt att – redan på ett omedvetet<br />

18 | RELIGION & LIVSFRÅGOR<br />

plan – förhålla sig till den omgivande verkligheten kalllar<br />

Heimbrock för livsvärld, ett begrepp som lånats från<br />

Edmund Husserl och dennes efterföljare.<br />

EN LOKAL, KONTEXTUELL<br />

OCH LIVSVÄRLDSORIENTERAD UNDERVISNING<br />

Vad är det då som driver Heimbrock till att efterlysa en kontextuell<br />

och livsvärldsorienterad undervisning? I pedagogiskt<br />

avseende handlar det om en uppgörelse med en, som han<br />

menade, alltför snäv kunskaps- och människosyn. I samband<br />

med sin kritik av naturvetenskapens och humanioras<br />

benägenhet att begränsa kunskap till det objektivt vetbara<br />

och historiskt kontrollerbara införde Husserl i början av<br />

1900-talet begreppet livsvärld (Lebenswelt) som ett sätt att<br />

beskriva människans hållning till den omgivande verkligheten.<br />

Den verklighet vi erfar och föreställer oss är alltid tolkad<br />

genom de ”färgade glasögon” som den egna kontexten försett<br />

oss med. Detta är något som påverkar oss redan i ett förmedvetet,<br />

oreflekterat tillstånd. Därför ligger det också nära<br />

till hands att med Merleau-Ponty peka på att förhållandet<br />

till omvärlden förmedlas genom alla kroppens sinnen. Den<br />

lärande människan kan därmed beskrivas som ett kroppssubjekt.<br />

I detta ligger också insikten om att vi skaffar oss kunskap<br />

om både ting och människor redan på ett för-reflekterat sätt<br />

genom alla kroppens sinnen – utan att denna kunskap först<br />

måste passera genom det kritiska tänkandet.<br />

Därmed har också sagts att människan i sitt lärande<br />

inte bara framträder som ett kropps-subjekt. Hon är också<br />

sammanflätad med sin kontext. Heimbrock konstaterar att<br />

begreppet använts både i hermeneutisk och befrielseteologisk<br />

tradition. I det första fallet har intresset ofta varit inriktat på<br />

att söka sig fram till texternas möjliga ”ur-betydelse” genom<br />

att skala bort så mycket som möjligt av tidsberoende tolkningar.<br />

I den befrielseteologiska traditionen, som Heimbrock<br />

själv anknyter till, ställs subjektet i centrum i sin kontext<br />

med allt vad det innebär.<br />

Det i sin kontext tolkande subjektet gör alltid något med<br />

texten genom att den tolkas utifrån subjektets förståelsehorisont.<br />

Heimbrock talar här om en ”kontextualisering”. När<br />

detta sker ”landar” texten i tolkarens konkreta verklighet,<br />

då dess mening genom det tolkande kontextuella kroppssubjektet<br />

satts i förbindelse med dess konkreta verklighet.<br />

Lite tillspetsat kan man säga att det tolkande subjektet blivit<br />

medförfattare till texten.<br />

KONTEXT – KULTUR – RELIGION<br />

I Heimbrocks livsvärldsorienterade religionspedagogik<br />

ingår utöver begreppet kontext också kultur och religion. Jag<br />

begränsar mig till att lyfta fram några, som jag uppfattar det,<br />

särskilt intressanta aspekter på dessa.<br />

Det är inte längre möjligt att tala om en viss nationell<br />

kultur. I dag handlar det alltid om kulturer i pluralis.<br />

När detta väl har sagts anmäler sig en lång rad frågor och<br />

problem, exempelvis om förhållandet mellan majoritets- och

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!