Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord

tillstånd och kan ta upp stora mängder vatten varvid volymen kraftigt ökar. I Sverige
förekommer bentonit som tunna lager i kambrosiluriska bergarter. Det mäktigaste lagret (1,8
m tjockt) är funnet på Kinnekulle i Västergötland. Bentonitleran spelar även en stor roll i
slutförvaret av använt kärnbränsle där den används som en buffert mellan berggrunden och
kopparkapseln. Bentonitlera används också vid klarning av viner och som
klumpförebyggande medel.
BERGART, (rock) - Fast beståndsdel i jordskorpan, som bildar berg och berggrund.
Sammansatt av ett eller oftast flera mineral av varierande mängd. En bergart kan vara
sedimentär (avlagrad eller kemiskt utfälld), magmatisk (utkristalliserad ur en magma) eller
metamorf (omvandlad). Bergarter är utgångsmaterialet för bildningen av den lösa
jordavlagringen genom de vittringsprodukter som avsätts i form av moräner eller andra
sediment. Olika bergarter ger upphov till olika jordar med skilda egenskaper och
kornstorlekssammansättningar. Jordarnas bildning från bergarterna hänger i vårt land
samman med inlandsisars och vattens inverkan. Bergarterna indelas efter deras
uppkomstsätt.
BERGARTSLÄRA, (petrology) - Petrologi
BERGGRUND, (bedrock) - Fast berg, antingen blottat eller täckt av lösa sediment- eller
jordlager. Jfr fast klyft.
BERGOLJA, (petroleum) - Petroleum.
BERGSKEDJA, (mountain range) - Sammanhängande system av mer eller mindre parallella
bergsryggar. Bergskedjor har bildats genom veckning eller kantställning av berggrundsblock
vid tektoniska rörelser. Sådana processer kallas bergskedjebildning eller orogenes. Mindre
lämplig benämning är bergskedjeveckning. Bergskedjorna har ofta avsevärd höjd, delvis
beroende på bergarten som vanligen är motståndskraftig mot erosion men kanske främst
genom isostatiska jämviktsrörelser. Exempel på bergskedjor är Appalacherna, Klippiga
bergen, Alperna, Himalaya och den Skandinaviska fjällkedjan (Skanderna) som ingår i
Kaledoniderna. Även platåer med längsgående karaktär kan anses ingå i en bergskedja. Ur
geologisk synvinkel rekommenderas användandet av begreppet veckberg.
BINDSTEN, (bindstone) - Autokton kalksten bestående av rambyggande organismer med
sedimenterade kalkpartiklar i hålrummen. Synonym revkalksten. Jfr bioherm.
BIOFACIES, (biofacies) - Ett sediments eller en bergarts biologiska utbildning eller karaktär,
dvs dess fossilinnehåll, ofta använt vid lateral jämförelse.
BIOGEN, /BERGART/, (biogenic) - Bildad genom någon form av biologisk inverkan. De flesta
kalkstenar är biogena, liksom även alla biokemiska bergarter.
BIOHERM, (bioherm) - Kalkstensmassa, oftast ett rev, formad som en dôm eller lins och
uppbyggd av sedentära organismer, vanligen rambyggare.
BIOKEMISK, /BERGART/, (biochemical) - Bestående av mineral som utfällts under inverkan
av organismer. Kalktuffer och hornstenar kan t ex vara biokemiska bergarter. Jfr biogen.
BIOSTRATIGRAFI, (biostratigraphy) - Stratigrafi eller lagerföljd baserad på fossil, dvs
studium av successionen av taxa inom sedimentära lagerföljder. Biozon är den
grundläggande biostratigrafiska enheten.
BIOTISK, (biotic) - Hänförande sig till livsformer och livsyttringar.
BIOTIT, (biotite) - Mörkbrun eller svart glimmer med formeln K(Mg,Fe)3AlSi3O10(OH,F)2.
Karakteriseras av sin perfekta spaltbarhet efter ett plan och sin mörka färg. Vittrar lätt varvid
guldglänsande ytor bildas (”kattguld”). Mineralet tillhör gruppen fyllosilikater. Förekommer
rikligt i graniter, granodioriter, pegmatiter och dioriter. Lättvittrat mineral som utgör en
viktig kaliumkälla i skogsmarken.
BIOZON, (biozone) - Et (tredimensionellt) avsnitt av lagerföljden, karakteriserat av förekomst
av ett eller flera bestämda taxa, vanligen arter.
BITTERSALT, (bitter salt) - Hydrat av magnesiumsulfat med formeln MgSO4.7H2O. Saltet
framställdes första gången 1694 ur mineralkällorna i den engelska kurorten Epsom. Den
11