Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
OROGEN ZON, (orogenic zone) - Orogent bälte.<br />
ORSTEN, (stinkstone, antraconite) - Mörkfärgad, bituminös kalksten, ofta med karakteristisk<br />
”oljelukt” (fotogenlukt) i färskt brott. Förekommer vanligen i bankar eller linsformade<br />
konkretioner i bituminös skiffer (oljehaltig alunskiffer). Synonym antrakonit.<br />
ORTHIT eller ALLANIT, (orthite, allanite) - Ett brunt till svart, halvmetalliskt glänsande<br />
mineral med komplicerad sammansättning. Kan karakteriseras som en epidot med de<br />
sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan.<br />
ORTO-, (ortho-) - Prefix som anger att en metamorf bergart ursprungligen varit en magmatit,<br />
t.ex. en ortognejs som varit granit. Orto- används även för att skilja en sedimentär bergart<br />
som ortokvartsiten (kvartssandsten) från metakvartsiten som är en metamorfit. Jfr para-.<br />
ORTOCERATIT, (orthoceratite) - Fossil bläckfisk i familjen nautiloidéer. De flesta<br />
ortoceratiterna hade ett rakt rörformat skal och var uppbyggda av ett antal kamrar genom<br />
vilka ett längsgående rör, en sifunkel, löpte, men det finns även exempel på ortoceratiter<br />
med böjda skal. Bläckfiskens mjukdelar fanns i ena änden av detta rör och i takt med att<br />
djuret växte lade det en ny boningskammare till de övriga. Ortoceratiterna antas ha varit<br />
snabba rovdjur och simmade främst baklänges. För att göra detta krävdes att de äldsta<br />
kamrarna var fyllda med kalkspat, men även i ortoceratitens undre delar för att skapa en<br />
primitiv köl. De längsta ortoceratiterna (endoceratiderna) kunde bli upp till 10 meter.<br />
Ortoceratiterna levde mellan ordovicium och äldre krita, (500-130 miljoner år sedan). Idag<br />
återfinns ortoceratiter som fossil i kalksten från bland annat Öland, Östergötland och<br />
Västergötland och många känner igen dem som avlånga "rör" i kalkstenstrappor och golv<br />
samt fönsterbräden.<br />
ORTOGNEJS, (ortho gneiss) - Prefixet markerar att gnejsen utvecklats ur en granit. Prefixet<br />
”orto” anger att en metamorf bergart ursprungligen varit en magmatit, dvs en magmatisk<br />
bergart.<br />
ORTOKLAS, (orthoclase) - Ofärgat, vitt eller svagt färgat, monoklint mineral tillhörande<br />
alkalifältspaterna och med sammansättningen KAlSi3O8. Mineralet definierar hårdheten 6 i<br />
Mohs´skala. Ortoklas är ett bergartsbildande mineral samt en högtemperaturvariant av<br />
kalifältspat. Ortoklas håller en högre grad av kristallografisk symmetri än mikroklin.<br />
ORTOKVARTSIT, (orthoquartzite) - En sedimentär bergart, mycket ren kvartssandsten med ><br />
95% SiO2. En benämning som används för att skilja en sedimentär bergart från<br />
metakvartsiten som är en metamorfit. Synonym kvartsarenit, kvartssandsten.<br />
ORTOROMBISK, (orthorhombic) - Tillhörande ett av de sex (sju) kristallsystemen<br />
(isometriska eller kubiska, tetragonala, hexagonala, (trigonala), monoklina, triklina och<br />
ortorombiska systemen). Kalciumkarbonat kan t ex kristallisera antingen hexagonalt<br />
(trigonalt) som kalcit eller kalkspat uppvisande en perfekt romboedrisk spaltning eller<br />
ortorombiskt som aragonit.<br />
ORTSTEN, (ortstein) - Stenliknande klump, konkretion eller lager av utfällningar, oftast med<br />
järnföreningar, som bildats under markytan, vanligen i sand- eller moränjordar. Ortsten är en<br />
form av skenhälla som är bunden till podsoljordar.<br />
OXID, (oxide) - Kemisk förening mellan syre och annat grundämne där syret är den<br />
elektronegativa beståndsdelen. Processen då en oxid bildas kallas ofta oxidation. Oxiderna<br />
är en av de vanligaste och mest betydelsefulla kemiska föreningarna på Jorden och<br />
förekommer i mycket olika skepnader bildade av de flesta grundämnen, dock inte<br />
halogenerna. Icke-flyktiga oxider såsom SiO2 löser sig i starka alkalier och bildar salter men<br />
inte i vatten och kallas därför enligt gammal uppfattning för sura oxider. Oxider som löser<br />
sig i vatten eller starka syror kallas basiska oxider. En ansenlig del av jordskorpans malmer<br />
är oxider. Reduktion av oxider till oxidens andra grundämne vid sidan av syre har sedan<br />
förhistorisk tid utnyttjats för framställning av främst metaller, bl.a. med hjälp av kol.<br />
52