Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord

och träffade Jordens yta under devon för 360-368 miljoner år sedan. Insjön Siljans form är
ett direkt resultat av kraterns utseende. Nedslagets effekter syns också tydligt i berggrunden
i området då de ordoviciska och siluriska bergarterna ligger som en ring runt Siljan.
SILLIMANIT, (sillimanite) - Mineral uppträdande i smala prismor eller stråliga prismaknippen
med fettartad, glasglänsande glans. Kemisk sammansättning Al2SiO5.
SILT, (silt) - Kornstorleksfraktion mellan 2 - 63 m. Geoteknisk term som omfattar och ersätter
fraktionerna mjäla och finmo enligt Atterbergs skala.
SILT, (silt) - Okonsoliderat sediment bestående av 2-63 m stora partiklar.
SILTIT, (siltite) - Bergart huvudsakligen bestående av partiklar av siltstorlek, dvs 2-63 m. Jfr
siltsten.
SILTSTEN, (siltstone) - Terrigen klastisk bergart som till > 2/3 består av partiklar av siltstorlek,
d.v.s. 2-63 m. Jfr siltit.
SILUR, (Silurian) - Den yngsta tidigpaleozoiska perioden, täckande tidsintervallet 444 - 416 Ma
f.nd. Silur är även namnet på motsvarande system. Geologisk period som kännetecknas av
att primitiva svampar och kärlkryptogamer uppträdde samt att leddjuren kröp upp på land.
Silur (444–416 miljoner år sedan) har fått sitt namn efter silurerna, en keltisk stam som
bodde söder om ordovikerna i södra Wales.
SILVER, (silver) - Metalliskt grundämne med den kemiska beteckningen Ag. Förekommer i
naturen såväl som gediget silver och i mineralet silverglans, argentit med formeln Ag2S.
SIMA, (sima) - Petrologisk benämning på jordskorpans undre tyngre lager (oceanbottnen och
kontinenternas underlag), vilket består av basaltiska bergarter innehållande kisel (Si) och
magnesium (”ma”). Jfr sial.
SJÖMALM, (bog iron ore) - En hård limonit, som bildas på sjöbottnen, särskilt vanlig inom de
delar av Sveriges urbergsområden, där även myrmalmerna äro vanligast. Sjömalm bildar
kul-, skiv- eller kakformiga konkretioner, som alltefter sin form och storlek kallas krut-,
hagel-, ärt-, pärl-, bön-, penning-, skraggmalm (kakformig sjömalm) m.m. Den på
sjöbottnen utfällda järnockran samlar sig kring allehanda föremål (gräs, bark o.s.v.); därav
de växlande formerna. Sjömalm som jämte myrmalmerna spelat en stor roll vid den svenska
järnindustriens utveckling, består huvudsakligen av limonit men även av mindre mängder
humussubstans, mangan, fosfor och svavel samt mekaniska inneslutningar, såsom sand och
lerslam, varför järnhalten vanligen uppgår till endast 25—40%. Smältning av sjömalm
förekommer numera ej sedan början av1930-talet. Vid Åminne i Småland upptogs sjömalm
(3,000 ton) sista gången 1933 ur sjön Vidöstern.
SJÖNÖT, (Trapa natans) - Vattenväxt (Trapa natans) med ett ganska säreget utseende och
många underliga avvikelser. Den fullväxta plantan är ettårig och består av en lång stjälk,
som står upprätt i vattnet och når en längd av omkring en meter. I dess topp sitter bladen och
blommorna i en rosett, som hålls flytande genom bladskaftens blåslika uppsvällning. Dessa
flytblad har rutformig skiva av mer eller mindre brunröd anstrykning. Stjälken bär dessutom
undervattensblad, av vilka de nedersta sitter motsatta och är små, jämnbreda och utan
särskilt utbildad skiva, men de övre (som går näst före rosettbladen) sitter strödda och har
bladskivor, som allt mer närmar sig de fullt utbildade bladens. Dessa undervattensblad faller
av inom kort, och vid deras fästpunkter bildas de hårfint delade vattenrötterna som består av
en uppåtriktad trådrot med talrika fina grenar i tre till fem rader. Slutligen har stjälken även
enkla, nedåtriktade trådrötter, som fäster den vid bottnen. Sjönöten innehåller ett ätligt frö.
Växten hör hemma i södra och mellersta Europa samt Asien. Den iakttogs senast 1916 i
Sverige i sjön Immeln i Skåne. Talrika frukter har påträffats som fossil i igenvuxna sjöar och
torvmossar i södra Sverige från den postglaciala värmetiden. Det nordligaste fyndet är från
Börjesjön, nordväst om Uppsala.
SKARN, (skarn) - Gammal svensk bergsmannabenämning på kalcium- och/eller magnesiumrika
silikater, framförallt av typen amfibol, pyroxen, epidot och granat, vilka är associerade med
järn- och sulfidmalmer. Begreppets innebörd har senare vidgats att även omfatta kalcium-
66