Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord

KATAKLAS, (cataclasm) - Typ av mekanisk metamorfos innebärande att beståndsdelarna i en
bergart spräcks upp och mals ned. Effekterna av kataklas påträffas i mylonitzonen, en starkt
mylonitiserad (deformerad) zon i Sydvästsveriges gnejsberggrund.
KATAKLASTISK BERGART, (cataclastic rock) - Metamorf bergart som bildats genom
krossning av äldre bergart.
KATAZON, (cata zone) - Djupzon i jordskorpan. Efter graden av djup i jordskorpan, och
därmed metamorfosens intensitet, skiljer man på epi-, meso- och katazonal
regionalmetamorfos. Katazonen uppträder på 30–35 km djup i jordskorpan med ett
temperaturintervall på 700–800 °C och ett tryck på 8 000 atm. Här bildas främst olika typer
av gnejs beroende på utgångsmaterialet.
KATTGULD, (weathered biotite) - Folklig benämning på vittrad biotit som erhållit en
pärlemorartad guldgul metallglans i vittringsytan.
KATTSILVER, (weathered muscovite) - Folklig benämning på vittrad muskovit som erhållit en
pärlemorartad silvrigt metalliknande glans.
KEDJESILIKATER, (chain silicates) - Inosilikater. I denna silikattyp är kiselsyretetraedrarna
(SiO4) 4- hopkopplade till oändliga kedjor, vilka i sidled binds till varandra genom katjoner.
Det finns två kedjetyper. Dels enkelkedjor och dels dubbelkedjor.
KEMISK (BERGART), (chemical) - Bestående av oorganiskt utfällda mineral. Evaporiter och
droppsten är exempel på kemiska bergarter.
KENOZOIKUM, (Cenozoic) - Den yngsta av de tre fanerozoiska erorna (de senast förflutna 65
Ma t.o.m. nutid), omfattande perioderna tertiär och kvartär.
KEROGEN, (kerogen) - Fast organisk substans som bildas vid omvandling av växt- och
djurrester i sediment och sedimentära bergarter. Även fast brännbart organiskt ämne som
utgörs av en blandning av delvis identifierade och ofta svavelhaltiga vax-, harts- och
fettämnen. Kerogen i sedimentära bergarter kan utvinnas som petroleum genom destillation.
KIL, (wedge) - Kilformad litosom, dvs en litosom som tunnas ut lateralt och försvinner. Jfr iskil.
KIS, (sulphide) - Namnändelse på vissa mineral i gruppen sulfider, exempelvis svavelkis,
kopparkis och magnetkis. Gammal term för sulfidmineral. Förekommer även i begreppet
kismalmer.
KISELALG, DIATOMÉ, (diatom) - Grupp av alger med skelett uppbyggt av kisel. Olika arter
påträffas i nästan alla typer av fuktiga miljöer, inkl. sött och salt vatten.
KISELKALKSTEN, (siliceous limestone) - Kalksten med hög halt av kiseldioxid. Ex vis
kritkalksten från Limhamnsområdet i Skåne.
KISELSYRA, (silica) – Uttryck för kiseldioxid (SiO2) i kemiska bergartsanalyser. Ej att
förväxla med mineralet kvarts som också har den kemiska formeln SiO2.
KISELSYRETETRAEDER, (silica tetrahedron) - Fyra syreatomer i tetraedrisk koordination
kring en kiselatom bildande ett slags ”byggstenar” som silikatmineralen uppbyggs av.
Omfattar även lermineralen.
KITTELFÄLT, (kettle plain) – Benämning på ett område med rikligt med dödisgropar, s.k.
kittlar.
KLASTISK, (BERGART), (clastic) - Bergart som utgörs av fragment vilka bildats genom
vittring av äldre bergarter och mineral och som transporterats en längre eller kortare sträcka
från moderklyftet. Sandsten och lerskiffer är exempel på klastiska bergarter.
KLASTISK TEXTUR, (clastic texture) – Benämning på textur som uppkommer då små eller
stora mineral- eller bergartsfragment bildar en bergart. De flesta sedimentbergarter är
klastiska, till exempel konglomerat, sandsten och lerskiffer, Även vulkaniska bergarter kan
ha en klastisk textur, och benämns då pyroklastiska.
KLEV, (cliff) – Uttryck i svensk dialekt för brant bergvägg, klyfta eller trång och brant stig.
Ordet som är besläktat med klippa ingår i ortsnamn.
31