Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord

ANCYLUSGRÄNSEN, (Ancylus limit) - Ancylussjöns högsta nivå. Se under Ancylussjön
ANCYLUSSJÖN, (Ancylus Lake) - Sötvattensstadium för c:a 10 700–9 800 år sedan i
Östersjöns utvecklingshistoria. Namnet kommer av att toppiga hattsnäckor av släktet
Ancylus (särskilt Ancylus fluviatilis) kan hittas i sedimenten. Ancylussjön, som är det tredje
stadiet i Östersjöns utveckling, uppkom genom att den kraftiga landhöjningen efter istiden
grundade upp avloppet via Närkesundet från det kortvariga bräckta Yoldiahavet.
Inströmningen av saltvatten avbröts och ett rent sötvattentillstånd blev följden. Ancylussjöns
utlopp kom att ske dels genom ett sund i Göta älvdalen, dels genom Otteidsundet i södra
Norge. (Tidigare ansågs avloppet ha skett genom den s.k. Svea älv mellan Kilsbergen och
Tiveden. Vid Degerfors låg det s.k. Sveafallet, som skulle ha varit större än Niagarafallen.
Detta torde dock aldrig ha haft med Ancylussjöns avlopp att göra.) De båda utloppen
grundades upp och smalnade, vattenytan steg. På grund av den hastigare landhöjningen i
norr kom vattenmassan att förskjutas söderut, varvid vattenytan steg i söder,
ancylustransgressionen. Ancylussjöns nivå nådde sitt högsta läge, ancylusgränsen, och
ancylusvallen utbildades för c:a 10 300 år sedan. Denna är tydligast på Öland och Gotland,
men den kan också ses på många ställen längs exempelvis Smålandskusten, dock inte längre
söderut. Ancylussjön låg då 10–15 m över havsytan. Västerhavet transgrederade (vattenytan
steg) och fick via Stora Bält kontakt med Ancylussjön, som nu övergick till att bli det
bräckta Littorinahavet. Vänern avsnördes samtidigt från den tidigare Ancylussjön. (Tidigare
ansågs Ancylussjöns nya utlopp ha gått via Dana älv vid nuvarande Stora Bält.)
ANCYLUSTRANSGRESSIONEN, (Ancylus transgression) - Vattenståndshöjning hos
Ancylussjön p.g.a. hastigare landhöjning i norr än i söder och som ledde till Ancylussjöns
högsta nivå. Se även under Ancylussjön.
ANCYLUSVALLEN, (Ancylus wall) - Terrängformation som bildats där Ancylussjön haft sin
högsta nivå. Ancylusvallen är tydligast på Öland och Gotland, men den kan också ses på
många ställen längs exempelvis Smålandskusten, dock inte längre söderut. Se även under
Ancylussjön.
ANDESIN, (andesine) - ett silikatmineral i plagioklas-serien. Mineralet är ofärgat eller vitt.
ANDESIT, (andesite) - vulkanisk bergart, ibland porfyriskt utbildad, med strökorn av plagioklas
(andesin), amfibol och biotit. Andesit motsvarar djupbergarten diorit. Magmatisk ytbergart.
ANHYDRIT, (anhydrite) - Ortorombiskt saltmineral, besläktat med gips, men utan kristallvatten
(CaSO4), vanligt i evaporitlagerföljder.
ANORTIT, (anorthite) - Ett mineral i gruppen plagioklasfältspater som förekommer rikligt i
jordskorpan. Anortit har den kemiska sammansättningen CaAl2Si2O8 (kalcium, aluminium,
kisel, syre). Anortit hör till det triklina kristallsystemet och har en hårdhet på 6–6,5.
Mineralets spaltning 3 (perfekt/god/dålig) och färgen är normalt färglös eller vit. Brottet är
ojämnt till mussligt och glansen glasig. Anortit är den mest kalciumrika fasta lösningen
bland plagioklaserna där albit återfinns i seriens andra ände. Anortit förekommer i
magmatiska och metamorfa bergarter. Anortit har även hittats på platåer på månen och i
prover från kometen Wild 2 som upptäcktes 1978.
ANRIKNINGSHORISONT, (illuvial horizon, B horizon) - En horisont (t.ex. rostjord i en
podsol) i ett jordlager vilken har berikats genom tillsats av material från överliggande
horisonter. De ackumulerade materialen kan vara sesquioxider (järn- eller
aluminiumföreningar), karbonater, lösliga salter, lermineral eller en blandning av två eller
flera av dessa material. Dessa ansamlingar kan förekomma i form av beläggning eller
konkretioner eller kan fördelas mer eller mindre enhetligt i horisonten. Jfr skenhälla.
ANSTÅENDE, (solid bedrock, bedrock) - Förekomst av berggrund. Jfr in situ, autokton, fast
klyft, utgående.
ANTIKLINAL, (anticline) - En uppveckning, dvs. den konvexa sidan är riktad uppåt.
7