Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord

STENKOL, (coal) - Brännbar bergart bestående av över 50 viktprocent och över 70
volymprocent kolhaltiga ämnen (genomsnittligt ca 85% av grundämnet kol). Stenkol bildas
genom omvandling av snabbt ackumulerade växtdelar p g a förhöjt tryck och temperatur i
syrefattig miljö. De karbonska och tertiära systemen är de rikast kolförande.
STENSALT, (rock salt) - Evaporitbergart, bestående huvudsakligen av grovkristallin halit,
vilken uppträder som domer, pluggar eller mäktiga lager. Termen används också för att
beteckna mineralet halit, NaCl, som är mjukt (2,5 i Mohs´skala) och lättlösligt i vatten.
Stensalt bildas i sedimentär miljö genom indunstning av salthaltigt vatten. Synonym halit.
STICKSOND, (soil probe) - Handtagsförsedd smal stålstång med djup ränna eller slits som
används vid jordartskartering. Inspektionsborren är 100 cm lång med 10 mm diameter.
Spetsen, som är härdad har tre 5 cm långa spår och en 20 cm lång öppen slid. Såväl spår som
slid har fått sådan utformning att de är självrensande vid neddrivningen. Vid neddrivningen
erhåller man viss kännedom om jordarterna genom neddrivningsmotstånd och ljud. I sand
och finkornigare sedimentjordarter kan prov erhållas genom att borren, på önskat djup, vrids
runt under någon belastning. Prov av den aktuella jordarten fastnar därvid som regel i
borrspetsens spår och följer med vid uppdragningen. Sticksonden finns även utformad som
en s.k. geologkäpp och har då ett rundat paraplyhandtag. Den totala längden är 110 cm med
15 mm diameter. Den är försedd med en längsgående skåra vilket möjliggör en enkel
provtagning genom att vrida borren. Skåran är 90 cm och graderad var 10:e centimeter från
10–90 cm.
STRANDFÖRSKJUTNING, (shorelevel displacement) – Havsstrandens eller insjöstrandens
långsiktiga höjdförändring som orsakas av balansen mellan isostatiska och eustatiska
jämviktsrörelser. De kvartära strandförskjutningarna är resultatet av dessa nivåförändringar.
STRANDGRUS, (beach gravel) – Genetisk beteckning för en avlagring som domineras av
grusfraktionen.
STRANDKLAPPER, (shingle) - Strandavlagring bestående av okonsoliderat, väl rundat
material av övervägande grovgrus och sten (ca 20 - 200 mm i kornstorlek). Klassificeras
som svallsediment.
STRANDLINJE, (shoreline) – Gränslinje mellan land och hav eller land och sjö. Äldre
strandlinjer karakteriseras ibland av strandvallar eller strandterrasser belägna på annan nivå
än den nutida strandlinjen.
STRANDPELARE, (sea-stack) – Se rauk.
STRANDTERRASS, (berm, beach berm) – En terrass bildad genom vågors erosion och
sedimentation. Strandterrasser förekommer ofta i serier över varandra och vittnar om
tidigare vattennivåer.
STRANDVALL, (raised beach) – Vall av lösmaterial som ackumulerats på stranden av vågorna.
Strandvallar består vanligen av grus och sten. De förekommer ofta i serie över varandra och
vittnar om tidigare vattennivåer.
STRATIFIERING, (stratification) - Skiktning hos sedimentära bergarter. Synonym lagring.
STRATIGRAFI, (stratigraphy) - Den gren av geologin som befattar sig med beskrivning och
klassifikation av bergarter i deras relation till varandra. Huvudsakligen avses den
sedimentära lagerföljden med hänsyn till lagrens inbördes åldersrelationer (kronostratigrafi)
som med lagrens fördelning, form, petrografiska karaktär (litostratigrafi) och övriga
egenskaper. Därjämte innefattar begreppet stratigrafi också tolkningen av de sedimentära
lagren som vittnesbörd om geologiska miljöer och geologisk utveckling i förfluten tid med
t.ex. fossilinnehåll (biostratigrafi).
STRATIGRAFISK FÄLLA, (stratigraphic trap) - En kolvätefälla som är enbart litologiskt
betingad, dvs reservoaren överlagras av en impermeabel bergart.
STRATOVULKAN, (strato volcano) - Skiktvulkan.
STRATUM, pl. STRATA, (stratum, pl. strata) - Allmän term för ett bergartsskikt, oberoende av
tjocklek. Synonym lager (layer, bed).
70