Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Liten Geologisk Encyklopedi - GeoNord
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
KALK, (lime) - (1) Egentligen kalciumoxid (CaO), s.k. bränd eller osläckt kalk, men också<br />
gemensam benämning på detta och kalciumhydroxid (Ca(OH)2), s.k. släckt kalk. Släckt kalk<br />
bildas vid inverkan av vatten på bränd kalk. Kalk (osläckt) framställs ur kalksten genom<br />
bränning vid hög temperatur (> 900 o C). (2) Vardaglig beteckning på ämne som innehåller<br />
kalciumkarbonat t.ex. bergarten kalksten eller mineralet kalcit (kalkspat).<br />
KALKARENIT, (calcarenite) - Kalksten huvudsakligen uppbyggd av partiklar av sandstorlek,<br />
dvs. 63 m - 2 mm. Sedimentär bergart.<br />
KALKKRUSTA, (caliche) - Ytligt jordlager som litifierats genom karbonatcementering.<br />
Mäktigheten varierar från några centimeter upp till en dryg meter. Kalkkrusta bildas i<br />
varma, arida eller semiarida områden genom att karbonathaltigt vatten p g a kapillärkraft<br />
stiger upp till markytan och avdunstar, varvid karbonatet utfälls.<br />
KALKSANDSTEN, (calcareous sandstone) - Kalcitcementerad sandsten. Jfr sandig kalksten.<br />
Sedimentär bergart.<br />
KALKSLAM, (lime mud) - Finkornig (< 30 m) kalcit och/eller aragonit. Synonym mikrit.<br />
KALKSLAMSTEN, (lime mudstone) - Kalksten, till övervägande del ( > 90%) bestående av<br />
mikrit. Synonym mikrit(isk kalksten); ung. Synonym kalcilutit. Sedimentär bergart.<br />
KALKSPAT, (calcite) - Mineralet kalcit, CaCO3.<br />
KALKSTEN, (limestone) - Karbonatbergart bestående huvudsakligen av kalcit och vars<br />
terrigena inslag understiger 20%. Även sedimentbergart med ursprung i kemiskt sediment<br />
och huvudsakligen bestående av kalciumkarbonat, t ex ortoceratitkalksten.<br />
KALOTTBERG, (till-capped hill) – Typ av berg som förekommer främst i Norrlands kustland<br />
och består av berg som är delvis renspolade under den forna högsta kustlinjen (marina<br />
gränsen). Denna bortspolning lämnar en residualjord bestående av större rundslipade block<br />
och stenar. Ovanför den forna kustlinjen lämnades moränen oberörd vilket tillåter skogen att<br />
växa där och bilda en kalott. Ett vackert exempel utgör Listershuvud i Blekinge. Från forna<br />
kustnivån på ca 55 m ö. h. och ned till havsnivån finns, längs en km-lång sluttning, en<br />
residualjord bestående av rundslipade stenar och block avlagrade i tydliga strandterrasser.<br />
KALKTUFF, TUFF, (tufa, calcareous tufa) - Avlagring bestående av en porös massa av<br />
kalciumkarbonat utfälld ur kalkhaltigt vatten, hårdheten är mycket skiftande. Ger upphov till<br />
en porös sedimentär bergart som benämns travertin, vilken bl.a. bildas omkring källor eller<br />
bäckar. Travertin är i början vitgul eller vitgrå men får med åren en gul, röd eller brun<br />
ytfärg. En typ av kalksten som används som material till byggnader. Travertin användes till<br />
Colosseum och andra av Roms berömda byggnader.<br />
KAMBRIUM, (Cambrian) - <strong>Geologisk</strong> period som inleder den fanerozoiska eonen. Den äldsta<br />
av de sex paleozoiska perioderna, vilken varade från ca 542 till 488 miljoner år tillbaka i<br />
tiden. Namnet har uppkommit genom att geologer undersökte berg i Wales med avlagringar<br />
från kambrium och har därför namngivits efter det latinska namnet för Wales, Cambria.<br />
Kambrium (542–488 miljoner år sedan) är den kanske märkligaste tiden i livets utveckling<br />
på Jorden. Talrika skalbärande djurformer uppträdde för första gången i haven. Vid<br />
periodens slut existerade faktiskt redan så gott som alla fyla i djurvärlden.<br />
KAMBROSILUR, (”Cambro-Silurian”) - Undre paleozoikum (kambrium, ordovicium, silur) i<br />
Skandinavien, ofta något oegentligt använt även om de områden där kambrium eller<br />
ordovicium saknas.<br />
KAME, (kame) - [kejm] - En och annan kulle (s.k. kamekulle) eller kulligt landskap (s.k.<br />
kamefält eller kamelandskap) till största delen bestående av isälvssediment, framför allt grus<br />
och sand avsatta i sprickor i dödisen. Förekommer ganska allmänt ovanför högsta kustlinjen,<br />
och är även vanliga i områden med israndbildningar, t. ex. mellansvenska israndzonen.<br />
KANJON, (canyon) - Erosionsform i berggrunden, djup dalgång nedskuren av ett vattendrag<br />
samt begränsad av branta bergssidor. Dessa bildningar är vanliga i västra Nordamerika där<br />
berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade, t.ex.”Grand<br />
29