Vad i gestaltterapeututbildningen har påverkat ... - Gestaltakademin

Kontaktcykeln
Kontaktcykeln innebär en beskrivning av processen hur vi går in i och ur kontakt med vår
omgivning. Kontaktcykeln, eller energicirkeln, enligt gestaltterapin, innebär följande process:
man märker att man behöver något. Man blir medveten om vad man behöver, till exempel att
ett socialt eller biologiskt behov uppstår. Man mobiliserar energi för att agera. Man agerar.
Man kommer i kontakt vilket innebär att man gör det man behöver göra. Man blir mättad och
tillfreds av kontakten. Man drar mig tillbaka. Gestalten är avslutad. Behovet som man har
uppmärksammat är tillfredsställt och tar inte längre uppmärksamhet (Clarkson, 1999).
Kontaktstilar eller försvar
Det finns flera psykologiska mekanismer med vilka vi kan hindra oss själva att tillfredsställa
våra behov och hindra kontakten med oss själva och vår omgivning. De ses i gestaltterapi som
självreglerande handlingar och fungerar också som försvar i kontakten med omgivningen.
Dessa mekanismer är skadliga när de används omedvetet och förhindrar meningsfull
integration av behov och erfarenheter. De kan också innebära ett hälsosamt och användbart
sätt att förhålla sig när de används medvetet. Att undersöka dessa kontaktstilar i gestaltterapi
innebär att man kan undersöka och arbeta med strukturen på ett neurotiskt beteende
(Clarkson, 1999).
Konfluens är ett sätt att göra sig omedveten om den aktuella situationen och att hålla fast vid
något som man har upplevt som positivt (Perls, Hefferline & Goodman, 1994). Det kan
handla om två personer i en relation som kommer samman i en gemensam känsla och utan att
uppleva gränsen mellan sig, att de är olika. De uppträder sinsemellan som att de skulle vara en
person och allt som kan tydliggöra gränsen mellan dem upplevs som ett hot mot förhållandet.
Viss konfluens i ett förhållande kan vara positiv, till exempel för empatisk förståelse av en
partners upplevelse. Permanent upplevelse av sammansmältning med den andre leder dock till
förlust av känslan av själv och förlust av givande kontakt med den andre (Clarkson, 1999).
Projektion innebär bland annat att man inte förmår kännas vid sidor av sin personlighet som
delar av sig själv och i stället lägger över dem på andra. Det här hindrar personen att helt
känna vad han behöver för att tillfredsställa ett behov (Clarkson 1999). Man kan uppleva
känslan av ett behov som fristående från sig själv och se det som något som ”finns i luften”.
Om man inte förmår identifiera den här känslan som sin egen utan utgår från att det kommer
från den andre, kan det uppstå stora misstag i förhållande till människor i omgivningen (Perls,
16