Vad i gestaltterapeututbildningen har påverkat ... - Gestaltakademin

på de här känslorna… och efter att jag hade fått tag på de här känslorna fick jag gå runt i
den här stora ringen där alla satt då va, alla mina kurskamrater. Så fick jag be då en av de
här som påminde om alltså om min pappa väldigt mycket. Och så fick jag så att säga gå på
honom. Eh, och då kände jag att då blev jag ännu mer arg, alltså det var en ilska som var,
alltså jag blev nästan rädd för mig själv. Det var jätte-jättestarkt då va.”
Eh, vänta ett tag du får trycka i stället, putta honom. Och han for ju liksom som en vante, va.
Och hon sa, vi får väl ta upp en till. Och så tog de upp en till och då fick jag putta, liksom, det
blev inget motstånd heller. Till slut så var det fem personer på golvet, som jag puttade
framför mig. Alltså fem personer, som jag liksom puttade.
Och jag blev…jag var totalt helt slut. Jag var…alltså det kändes som en total mental
rensning. Jag hade inte ont i ryggen, jag hade ingen värk nånstans
(Informant nummer fyra)
Att få gå in en känsla och få utlopp för den och inte behöva hålla igen kan vara enormt
befriande. Det som händer när man går in i en känsla är bland annat att man upptäcker
positiva aspekter av de sidor hos sig själv som man har upplevt som jobbiga. Det jobbiga
mister sin tidigare "makt" som negativ påverkan. Det blir mer avladdat och kan bli en tillgång.
Det bidrar till att göra personen helare när sidor som man tidigare har hållit ifrån sig blir något
man tar till sig som den del av sig själv som den faktiskt är.
Att få bli omhändertagen av utbildningsgruppen och läraren efter att man har varit med om en
genomgripande upplevelse är värdefullt. Det är viktigt att få utrymme att ta till sig
upplevelsen i lugn och ro, som en viktig del i sin utveckling. Att också få gå in i känslan av att
vara omhändertagen, att andra tar hand om kontrollen en stund, är en värdefull erfarenhet. Att
få ta sig tid att erfara och erövra även den känslan. Att så är man också, man har också behov
av att släppa ansvar och bara få känna tillit till att omgivningen vill en väl. För många är det
en ovan erfarenhet, att bara få vara i varande, utan aktivitet och ansvar för andra.
”Det var precis som att jag var i en bubbla, va, det var som att jag var ett litet barn, som,
som, hade blivit pånyttfödd, som…Ja, det var verkligen, det var som en födelse.
Jättejättestarkt. Jag var i den här bubblan. Jag blev liksom klappad och omhändertagen…Jag
lät mig vara kvar i den här bubblan. Och det var väldigt, ja, jag tyckte att det var jättestarkt
30