Sirenen nr 5 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

22 Sirenen Nr 5 • 2003 Dalarnas brandmän kartlägger hotbilden De börjar bli experter på värsta tänkbara scenario. Och hur man undviker det. I Dalarna kartlägger brandmännen kommunernas risker. Sedan två år är riskinventering en del av det ordinarie jobbet som brandman. Den här eftermiddagen har brandmännen Stefan Glad och Lars-Erik Ramström i Mora bokat in ett besök hos ALO Teknik. Företaget ligger på Industrivägen, har 38 anställda och konstruerar maskiner som tillverkar sågblad. Eftersom brandmännen har beredskap åker de i 310:an, ”den lilla” befälsbilen, larmställen finns i baksätet. Kommer det ett larm avbryter de inventeringen. Kostnadsfri inventering De jobbar alltid i par och är noga med att tala om att besöket inte är en brandsyn eller myndighetsutövning, utan en riskinventering som är helt kostnadsfri. – Se det som gratis hjälp att se över ert brandskydd. Det vinner både ni och vi på. Vi ger förslag på hur ni kan höja säkerheten på företaget, förklarar Stefan Glad när de tas emot av företagets kvalitetschef, Per Lind. – Vem ansvarar för brandskyddet på arbetsplatsen? undrar brandman Lars-Erik Ramström. – Bra fråga, säger Per Lind och ser ut som ett levande frågetecken. Han ser lika förvånad ut när han får veta att regelbunden brandsyn kommer att försvinna när den nya lagen om skydd mot olyckor träder i kraft och i stället ska företaget skriftligt redogöra för sitt brandskydd. Systematiskt brandskyddskontroll är inget han hört talas om. – Meningen är att ni själva ska ordna med brandskyddet i framtiden, dokumentera och kontrollera att det fungerar, förklarar Stefan Glad. Scenariotänkande Med checklista i handen synar de byggnaden inifrån och ut. Larm, brandcellsgränser, särskilda risker och utrymningsplaner. Grunden i riskinventeringen är att ställa sig frågorna: vad kan hända, hur troligt är det att det händer och vad blir konsekvensen? Det vill säga att tänka i scenario. Förutom att företaget inte har någon brandskyddsansvarig, påvisar inventeringen ett tiotal brister i brandskyddet. Larmet är visserligen kopplat mot SOS Alarm men räddningstjänsten saknar nycklar till företaget. Andra brister är avsaknaden av orienteringskarta vid centralapparaten och för få angreppsvägar. – Efter inventeringen skriver vi ett förslag på förebyggande åtgärder och återkopplar till företaget. Det kan vara både tekniska och organisatoriska åtgärder. I vissa fall tar vi fram en insatsplan och övar på objektet. Hittills har Mora räddningstjänst inventerat ett femtiotal av de totalt 250 brandsyneobjekt som finns i kommunen. Pär Kjellin är brandmästare i Mora och ser mycket positivt på arbetet. – Alla kommuner gör riskanalyser i dag, men risken är stor att de bara blir hyllvärmare. Vi vill med vår modell jobba med riskanalys så att det blir ett användbart verktyg. Hittills har man inte ramlat över några obehagliga överraskningar. Resultatet av inventeringen av farligt gods-trafiken bekräftade det man redan anat. Under en vecka, 24 timmar om dygnet, räknade brandmännen alla transporter med farligt gods som körde genom Mora. Antalet – 1,6 per timme – bedöms som stort med tanke på att huvudleden skär rakt genom tätorten, 100 meter från gågatan. – Någon annan väg finns inte. En Mot en ny tid. Brandmästare Pär Kjellin, räddningstjänsten i Mora, tror på ett tryggare samhälle när fler tvingas ta ansvar för säkerheten i kommunen. olycka skulle kunna få ödesdigra konsekvenser. Det bästa vore en trafikled runt centrum. Andra sårbara områden är kommunens äldreboenden och den årliga Vasaloppsveckan då tusentals människor vistas i kommunen och vi har skidspår rakt genom stan. Bredda arbetet Nu återstår det kanske svåraste arbetet – att låta säkerhetstänkandet genomsyra all verksamhet i kommunen. Många kommuner lever med traditionen att frågor rörande skydd mot olyckor är ”brandkårens bekymmer”. I Mora är nästa steg att sätta samman en så kallad riskhanteringsgrupp som ska ligga under kommunstyrelsen. – Mora är en typisk svensk kommun, med underskott i budget och andra problem att brottas med. Vi måste marknadsföra säkerhetsfrågorna för att väcka intresset hos tjänstemän i andra förvaltningar och politiker, säger Pär Kjellin. Han menar att en god analys av kommunens risker är en förutsättning för att kunna prioritera och satsa på rätt saker. - Nu kan vi exempelvis presentera att farligt godstrafiken är en risk. Hur kan vi få en tryggare lösning i Mora? Om vi vill ha det. Sådant kan en riskhanteringsgrupp ta tag i. KATARINA SELLIUS Stockholm tidigt ute – ändå blir d I Stockholm skissas redan på handlingsprogram. – Men det kommer att ta tid. De flesta kommunala tjänstemän är fortfarande ovetande om vad den nya lagen kommer att innebära för dem, säger Mats Kero vid räddningstjänsten i Stockholm. Anledningen till att Stockholm varit tidigt ute med ambitioner att möta nya lagen beror på att de redan 2000 fick kommunfullmäktiges uppdrag att se över den nuvarande räddningstjänstplanen. – När förslaget till ny lag om skydd mot olyckor blev aktuellt var det naturligt att vi omformade arbetet och började tänka i termer av handlingsprogram, säger Mats Kero och pekar på fyra områden där de tänkt djupare och som så småningom ska formuleras i ett separat handlingsprogram inom räddningstjänsten: - Förebyggande verksamhet, - Utryckningsorganisation, - Olycksförloppsutredningar, - Personalens kompetens och färdighet. – Vi eftersträvar en större frihet i sättet att nyttja resurserna, vilket kan leda till nya former för hur vi använder vår perso- Tema nya lagen nal. Det känns också spänstigt att på allvar börja utvärdera olyckor. Det sker alldeles för sällan i dag, vi måste börja lära oss av det som hänt. Inga färdiga lösningar – Men det finns inga färdiga lösningar och vissa problem i tänket finns kvar. Som när vi tittar på risker och analyserar dessa. Då är kopplingen till handlingsprogrammet inte alltid glasklar, menar Kero och förklarar: – En riskanalys av en kemisk industri visar att ett stort utsläpp skulle kunna få mycket stora konsekvenser. Men hur ska vi hantera den vetskapen, det är inte rimligt att dimensionera styrkor efter ett sådant scenario. Frågan är vilken ambitionsnivå vi ska ha. Inventering av riskkällor I arbetet med handlingsprogram tar man avstamp i en inventering över riskkällor och statistik över ofta förekommande ”vardagsolyckor”. Ett 30-tal typolyckor identifieras som sedan analyseras utifrån olyckans fem skeden (förhindra olyckan, lindra konsekvenser i förväg, förbereda insats, utföra insats samt återkoppla). – Detta för att vi ska se hur vi ska skydda staden och dess människor mot olika typolyckor. Här kommer vi nog att se stora skillnader: vissa typolyckor lönar det sig att jobba förebyggande mot, medan andra får vi nöja oss med att försöka hantera när och om de skulle inträffa. Det gäller att formulera mål mot typolyckorna, både för förebyggandearbetet samt för räddningsinsatsen, förklarar Ulf Lundström, Stockholms Brandförsvar. – Exempel vid räddningsinsats kan vara att vi åtar oss att utföra livräddning och brandsläckning vid typolyckan ”lägenhetsbrand”, medan vi kan-
Sirenen Nr 5 • 2003 Foto: KATARINA SELLIUS Vad kan hända här då? Brandmännen Lars-Erik Ramström och Stefan Glad vid räddningstjänsten i Mora, inventerar risker hos industrier på orten. Här synas företaget ALO Teknik i sömmarna. Kvalitetschef Per Lind anar att vissa detaljer i brandskyddet kunde vara bättre. Senare får han kostnadsfritt ett förslag på åtgärder från räddningstjänsten. Syftet är att göra företaget till en tryggare arbetsplats. Att locka fram viljan hos personalen. Det har varit det viktigaste för att få riskprojektet i Dalarna att snurra. Alla heltidsanställda brandmän och brandförmän i Dalarna jobbar numera med riskinventering. När länsriskprojektet började fanns förebyggande avdelningar och operativa avdelningar som levde skilda liv. – Gränser har suddats ut i takt med att projektet växt sig starkare ute i räddningstjänsterna. ske endast åtar oss att göra punktvisa livräddningsförsök och begränsa branden vid typolyckan ”brand i komplex anläggning”. Politikerna tar ställning Det åskådliggör räddningstjänstems kapacitetstak för politiker, allmänhet och brandförsvarets egen personal. – Ansvariga politiker får sedan ta ställning till om de angivna åtagandena är acceptabla för respektive typolycka. Om man finner att ambitionerna är för låga får man omfördela resurserna eller tilldela ytterligare medel för att öka slagkraften Det bestämdes tidigt att alla brandmän och befäl skulle vara med, på så vis blir det inte ett isolerat projekt. Alla strävar med gemensam ansträngning åt samma håll, säger brandingenjör och projektledare Jonas Röjås, räddningstjänsten Dala Mitt, som varit den som initierat projektet. Omställningen till ett helt nytt sätt att arbeta med risker har inte gått helt smärtfritt. mot just den typolyckan, menar Lundström. Ska snarast påbörjas I våras tog räddningstjänsten i Stockholm nästa stora steg – helhetsperspektivet: Hur ska skyddet mot olyckor ordnas för Stockholms stad? Frågan ligger nu som ett ärende hos kommunfullmäktige. Där föreslår brand- och räddningsnämnden att arbetet med stadens handlingsprogram snarast påbörjas. – Vi tror att det är lämpligt att stadsledningskontoret och brandförsvaret tillsammans samordnar arbetet. Tema nya lagen Passning till räddningscheferna: – Tala inte om hur jobbet ska göras Jonas Röjås – Det har varit motsättningar.Brandmannayrket är ett fysiskt krävande arbete och nu ska man plötsligt sätta sig vid en dator och mata in riskdata från inventeringar och rita insatsplaner. Det tar lång tid att ändra attityder och det är en process som inte kan forceras. Efter två år lever projektet av sig själv. Ledningen har haft en viktig roll i arbetet. – Räddningschefens uppgift – Vi ser framför oss ett handlingsprogram för hela staden med övergripande målformuleringar. Detaljerna får växa fram i åtaganden och arbetssätt ute i de olika förvaltningarna. På så vis kan olika säkerhetsingredienser vävas in i den normala verksamheten. Arbetet med handlingsprogrammet förutsätter aktiv medverkan från flertalet förvaltningar och bolag i staden. Kommer inte att hinna Hittills har dock inte frågan om handlingsprogram fått den tyngd räddningstjänsten hoppats på. har varit att sätta långsiktiga mål, förklara varför målen är bra och sedan stötta personalen i arbetet. Det viktiga är att inte tala om hur målet ska nås och hur jobbet ska göras. Personalen är inte intresserad av att göra ”chefens jobb”. Brandmännen bestämmer själva hur arbetet läggs upp och de har fått förtroende att göra det, säger Röjås. KATARINA SELLIUS et svårt att klara tidplanen – Det finns större frågor för politiker att ta itu med. Vi har inte fått fram vårt budskap och tjänstemännen inom de flesta förvaltningar och bolag är nog ganska ovetande om vad den nya lagen kommer att innebära för dem. – Jag kan redan nu säga att omställningstiden är för kort för oss , vi kommer inte att hinna få fram ett handlingsprogram till 2005. Att skära på tvären genom en så här stor stad och få med alla förvaltningar tar tid. KATARINA SELLIUS Riskinventering i Dalarna 23 Mora räddningstjänst och Räddningstjänsten Dala Mitt (Falun, Borlänge och Säter) påbörjade 1999 ett riskinventeringsarbete med syfte att öka riskmedvetenheten, förbättra säkerheten och låta kommunernas riskbild styra räddningstjänstens verksamhet i större utsträckning än tidigare. Arbetet innebar att all räddningstjänstpersonal, såväl utryckande som förebyggande, deltog i att inventera, identifiera och eliminera risker. Länsriskprojektet 2001 gick länsstyrelsen och samtliga räddningstjänster i Dalarna samman i ett regionalt riskprojekt. Kommunerna satsade 3.60 kronor/kommuninvånare och år. Syftet var att införa en ny modell för riskhantering (med Mora och Dala Mitts riskanalysmetod som förlaga). Riskinventeringar har pågått under två år och 850 objekt i länet – hotell, industrier, sjukhus, vårdinrättningar och skolor – har hittills analyserats avseende brand- och explosionsrisker. Räddningstjänsternas arbete ska fungera som en tändande gnista för att respektive kommun ska förbättra sitt säkerhetsarbete. I de nya handlingsprogrammen ska kommunerna redovisa risker, sätta upp mål för säkerheten och ange hur säkerhetsarbetet är anordnat. Mål Målet är att länets medborgare ska tillförsäkras en trygg och säker miljö, där riskerna för olyckor fortlöpande ska minskas. 2008 ska antalet högriskobjekt ha minskats med 30 procent. Högriskobjekt: När en inventering är gjord lägger man in resultatet i en riskmatris med sannolikhet på ena axeln och konsekvens på andra axeln. Sammanvägningen av sannolikhet och konsekvens blir den samlade risken på en skala 1-5. Därefter bedöms vilka åtgärder som bör genomföras för att minska risken. En 4:a eller 5:a innebär att det är ett högriskobjekt. Gis, geografiskt informationssystem: Dalarnas räddningstjänster har gått samman om Gis. Resultatet av riskinventeringarna matas in i en riskdatabas, kopplad till ett en riskkarta. GIS är ett bra hjälpmedel för att behandla stora informationsmängder, presentera riskbilder och som stöd vid räddningsinsatser.
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Sirenen Nr 5 • 2003 Debatt Revirt
Page 5 and 6: Sirenen Nr 5 • 2003 Döda i bosta
Page 7 and 8: Fakta om nya utbildningen tjänst
Page 9 and 10: Foto: PER LARSSON Hon ska basa öve
Page 11 and 12: Sirenen Nr 5 • 2003 Räddningstj
Page 13 and 14: Sirenen Nr 5 • 2003 Skärsläckar
Page 15 and 16: Sirenen Nr 5 • 2003 Vid årsskift
Page 17 and 18: unerna använda den befintliga poli
Page 19 and 20: Foto: EVA-LENA LINDBÄCK Personal u
Page 21: Sirenen Nr 5 • 2003 Räddningsver
Page 25 and 26: Sirenen Nr 5 • 2003 - Området sk
Page 27 and 28: En ny vardag för Perra Jönsson Br
Page 29 and 30: Sirenen Nr 5 • 2003 Nyheter Brand
Page 31 and 32: ts Sirenen Nr 5 • 2003 Foto: ARNE
Page 33 and 34: Så farligt är ammoniak 4-5 ppm Ef
Page 35 and 36: ehövs Foto: JOHAN EKLUND Vilken ut
Page 37 and 38: Olycksfall med barn i hemmet är al
Page 39 and 40: Sirenen Nr 5 • 2003 Marknadsinrik
Page 41 and 42: Sirenen Nr 5 • 2003 Platsannonser
Page 43 and 44: Sirenen Nr 5 • 2003 Helgardering

Sirenen nr 5 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?