Sirenen nr 5 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

36 P B å min gamla kår i Malmö drivs projektet ”Kvinnlig brandman”. Det ska pågå i två år och går ut på att det finns för få kvinnor inom räddningstjänsten. Är det så unikt? 1998 startade Stockholms brandförsvar projektet ”Kvinnor i utryckningsstyrkan”. Målen var att fastställa kvinnors potential inom utryckningsstyrka och att utarbeta en adekvat testmodell. Jag tycker att Stockholm därmed skapat en utmärkt grund för att värdera kvinnors medverkan i utryckningsstyrkor. Professor Åsa Kihlbom, Arbetslivsinstitutet, satt i ledningen för projektet, vilket ökar dess trovärdighet. Visade sämre disciplin En fråga som inte debatterats, men som är intressant i Stockholmsprojektet handlar om disciplinen. Instruktörerna upplevde att kvinnorna jämfört med männen visade sämre disciplin, initiativförmåga och självkännedom, ja till och med att de var arroganta och använde ett grovt språk. De ifrågasatte övningar och tycktes ha dålig uppfattning om när målet för en övning var nått. Instruktörerna menade även att kvinnorna inte stöttade eller hjälpte varandra. I manliga grupper som utbildas ser man oftast att alla hjälps åt. När jag läste detta från Stockholmsprojektet blev jag mycket fundersam. Hela brandmannayrket går ju ut på lagarbete och att man stöttar varandra i alla lägen. Det kom även fram en del an- randmannayrket är i grund och botten ett hantverksyrke och bör, enligt min mening, så vara även framgent. Det finns de som menar att yrket är tungt och kräver stor muskelstyrka och man anser därför att kvinnor inte hör hemma inom räddningstjänsten. Debatten om kvinnliga brandmän är dock något onyanserad och den tar inte heller hänsyn till alla fakta. Brandmannayrket är och har länge varit tillgänglig för alla. Fram till i dag har brandmän anställts av kommunerna varpå dessa, på grund av lagkrav, har skickats till utbildning vid någon av Räddningsverkets skolor. Kommunerna har då också betalat lön och traktamente un- dra saker i projektet som att kvinnorna hade svårt med bärbara stegar, slanglådor, övningsdockor, motorsågar och motorkapar. Men egentligen är det inte så överraskande, kvinnor har inte samma muskelstyrka som män. Jag inser att det är som att svära i kyrkan att ta upp dessa frågor, men jag konstaterar att instruktörerna skrev det i sin rapport och det har aldrig kommit fram i debatten. Detta är hyckleri I Malmö-projektet slår projektledaren fast att ”det handlar inte om att kvotera in kvinnor”. Ändå innebär projektet att tjejerna under två år ska tränas för att klara de krav som ställs på brandmän. Vid åtta tillfällen får de chansen att göra om momenten som ingår i antagningprovet. Om de till slut klarar alla momenten blir de tillsvidareanställda brandmän. Jag tycker att detta är hyckleri. För mig rör det sig om inkvotering och inget annat. Projektet kostar sju miljoner och jag ställer mig mycket tveksam till om detta är det rätta sättet att få in fler kvinnor i räddningstjänsten. Jag högaktar tjejen i Solna som arbetar som brandman. Hon är väl den enda från Stockholmsprojektet som fortsatte. Hon säger att ”naturligtvis ska vi anställas på lika villkor”. I Lund anställde man vid senaste intagningen två tjejer, utan att först ha ett projekt på två år. Alltså finns det möjligheter för tjejer att trots allt få arbete som brandman. der utbildningstiden. Skillnaden med Räddningsverkets förändrade utbildning, är att antagningen till utbildningen sker av Räddningsverket och att utbildningen kommer att finansieras av eleverna själva, åtminstone kost och logi eftersom utbildningen som sådan precis som tidigare är kostnadsfri. Ingen garanti De fysiska krav som ställs för utbildningen kommer inte att skilja sig i den förändrade utbildningen, utan kommer som tidigare huvudsakligen att baseras på Arbetarskyddsverkets föreskrifter för rökdykning. Man ska då också komma ihåg att Räddningsverket under fle- Ordet fritt Malmös kvinnoprojekt är inkvotering – för sju miljoner Foto: BO NYSTRAND Emma Persson, en av deltagarna i de tester som genomfördes i våras i projektet Kvinnlig brandman. Leif Svensson anser att hans gamla kår satsar sju miljoner på förtäckt inkvotering. De flesta tjejer som läser detta tycker väl att jag är en gammal mansgris och motståndare till kvinnor i räddningstjänsten. Men jag vill betona att jag vill att fler tjejer ska bli brandmän. Det jag vänder mig emot är att det på min gamla kår i ra år har utbildat kvinnliga brandingenjörer, som det har ställs motsvarande krav på. Och detta har aldrig varit något problem. Dessutom har debatten om kvinnliga brandingenjörer aldrig varit så högljudd som den om kvinnliga brandmän, vilket kan tyckas märkligt. Med det förändrade utbildningssystemet finns det fortfarande inte någon garanti för att antalet kvinnliga brandmän kommer att öka, eftersom det fortfarande är kommunerna som anställer brandmän. Dessutom kan kommunerna ställa egna fysiska och mentala krav på vem man anställer. För en kommun är det ju rimligt att anställa de som är ”bäst”, såväl fysiskt som mentalt. Problemet Malmö satsas sju miljoner kronor på något som i mina ögon påminner om inkvotering. Nu får jag väl ta på mig min gamla hjälm och solglasögonen nästa gång jag går på gymmet på Malmö Brandkår. Risken finns ju att jag möter de är här att vi kanske inte till fullo har utrett vad som är ”bäst”, dvs. vilka krav brandmannayrket ställer på fysisk och mental kapacitet. Kanske krävs något annat Det som man kanske inte heller alltid har tagit hänsyn till tidigare, är att av samtliga brandmän som anställs kommer en viss andel att utbildas vidare till brandbefäl (brandförmän) varav ytterligare ett antal kommer att utbildas ytterligare (till brandmästare). Motsvarande fortbildningssystem kommer att finnas även i framtiden, men man ska komma ihåg att som brandbefäl är det kanske inte alltid den fysiska förmågan som är avgörande för fram- Sirenen Nr 5 • 2003 projektanställda tjejerna. Men jag tar gärna en diskussion med dem. Det är ju för övrigt inte deras fel att de hamnat i ett projekt som är förtäckt inkvotering – kritiken ska i stället riktas mot de ansvariga för denna kvinnosatsning. Leif Svensson En glad pensionär, Malmö SVAR DIREKT: från Malmö Brandkår: Projektet kvinnlig brandman startades i januari 2003. Syftet med projektet är att förbättra möjligheterna för kvinnor att bli brandmän. Ingen av de kvinnliga projektdeltagarna kommer att anställas om de inte klarar de ordinarie anställningskraven. Sedan starten har kvinnorna genomgått introduktionsutbildning och deltagit i operativ räddningstjänst. I stället för att jag som chef eller projektledaren försöker beskriva projektet här uppmanar jag de som undrar, att kontakta tjejerna själva eller deras befäl och kollegor för att höra hur det faktiskt fungerar i Malmö. Leif, du kommer aldrig att behöva hjälm och mörka glasögon när du kommer till oss på kåren. Ken Henningson Brandchef Erling Johansson Projektledare Nya utbildningen ingen garanti för fler kvinnor gång. Det kanske krävs något annat. Personligen är jag dock övertygad om att en ökad andel kvinnor inom räddningstjänsten, inklusive en generellt ökad kompetens inom räddningstjänsten hade kunnat uppnås på andra sätt än ett förändrat utbildningssystem. Och dessutom till en lägre kostnad, eftersom det förändrade utbildningssystemet inte kommer att bli billigare för samhället. Stefan Svensson Tekn.dr.
Olycksfall med barn i hemmet är alltför vanliga, exempelvis där barn i obevakade ögonblick kommer över giftiga vätskor (som på den arrangerade bilden). Civilförsvarsförbundet anser att olyckor i hemmet borde vara en enorm utmaning för frivilligheten i Sverige. Dags att återuppliva visionen om en bred självskyddsutbildning D e flesta olyckorna inträffar paradoxalt nog i våra egna hem. De som drabbas drabbas är framför allt barn och äldre. Hemmet är alltså inte någon trygg borg. Faktum är att inte i någon annan miljö i Sverige skördas det fler dödsoffer till följd av olyckor än i hemmen. Det finns anledning att tala om ett folkhälsoproblem. Många som dör eller skadas gör det ”helt i onödan”. De största förebyggande satsningarna riktas fortfarande mot vägtrafiken och bränderna. För vägtrafiken har riksdagen till och med fattat beslut om en ”Nollvision”. Många blir 80+ Den av regeringen inrättade Barnsäkerhetsdelegationen har uttalat att Sverige bör fortsätta att arbeta intensivt för att inte mista sin internationellt ledande position inom barnsäkerhetsarbetet. Vi hoppas att det görs för barnens skull. Men bakom alla vackra fraser måste man tyvärr konstatera att Civilförsvarsförbundet är ganska ensamt om att satsa på praktisk barnsäkerhetsutbildning. Förbundet når varje år ett par hundra tusen barn och föräldrar med utbildningar som Hitta Vilse och första hjälpen för barn. Samtidigt kommer den i särklass största befolkningstillväxten under de närmaste decen- nierna att ske inom åldersgruppen 80+. Samtidigt har dagens vårdapparat uttalade svårigheter att klara av de behov som redan finns. Här borde finnas en enorm utmaning för frivilligheten i Sverige. Fler, äldre och friskare pensionärer som i ökad omfattning bor hemma behöver råd och utbildning för att kunna och våga leva ett tryggt men aktivt liv. Orkade inte fullfölja På 1960-talet hade riksdagen en vision om en självskyddsutbildning som skulle omfatta hela folket. Alla medborgare skulle få lära sig grundläggande hemsäkerhet, brandskydd och första hjälpen. Riksdagen var på rätt spår, men orkade inte fullfölja denna ambition. Detta trots att ”vanligt folk” inte enbart är de som skadas mer än andra, de har också en unik möjlighet att själva förebygga och hantera situationer där liv och egendom riskerar att skadas. Inget väl fungerande samhälle kan klara sig utan en kunnig och engagerad befolkning. Det borde vi mer än de flesta andra ha lärt oss vid det här laget. Civilförsvarsförbundet är en av de främsta aktörerna inom det säkerhetsfrämjande området. Vi har under ett drygt decennium utbildat närmare två miljoner människor för att göra dessa mer säkerhetsmed- vetna och kapabla att själva agera för den egna säkerheten. Flera hundra miljarder Många gånger är det enkla och billiga åtgärder som krävs för att uppgradera sin egen säkerhet. Problemet är att alltför många fortfarande lever i ett tillstånd av aningslöshet, som har kommit att bli en av de i särklass största farorna i Sverige. Skadorna kostar stora summor. Beräkningar visar på att det handlar om åtminstone cirka 40 miljarder årligen i form av vård och rehabilitering etcetera. Det är ungefär lika mycket som det militära försvaret kostar oss. Uppskattningar visar att de så kallade humanvärdet, det vill säga det mänskliga lidandet, kan värderas till ett nästan tio gånger så högt belopp, alltså närmare 400 miljarder kronor – varje år. Låt oss återuppliva riksdagens vision om en bred självskyddsutbildning som når hela folket. Men lär samtidigt av dagens svenska verklighet och satsa huvuddelen av resurserna på de två grupper (barn och äldre) som främst drabbas och på det område (våra hem) där de flesta olyckor verkligen sker. Hans C Pettersson, v ordf Anders M Johansson, generalsekreterare Civilförsvarsförbundet Tris tar nytt grepp om begreppen Räddningsverket och Tris, (Teknikrelaterad informationssamverkan) har påbörjat ett arbete i syfte att utveckla en standard för räddningstjänsten. Standarden kommer att omfatta termer och begrepp för processen larm och ledning och syftar till att underlätta samverkan och informationsutbyte inom den kommunala räddningstjänsten samt att ge förutsättningar för kostnadseffektivare teknikutveckling. – Arbetet kommer också att ligga till grund för att bjuda in myndigheter och andra intressenter i detta arbete, ju förr dess bättre. Det är ju många organisationer som träffas på de olika skadeplatserna, säger projektledaren Inge Nilsson vid räddningstjänsten i Göteborg. Går att hantera Det inledande arbetet har visat att det finns en stor samsyn kring behovet av någon form av standard. Samtidigt finns det farhågor för det komplexa i sakfrågan. – Många minns debatten om begreppen ”räddnings- Räddningsverket utlyste förra året forskningspengar och nu har tio forskningsprojekt valts ut. 116 ansökningar kom in till verket. Sammanlagt motsvarade ansökningarna 230 miljoner kronor. Det totala beloppet att fördela är 24 miljoner kronor. I snitt alltså drygt två miljoner kronor per projekt. I höst ska inriktning, omfattning, kostnader och genomförande diskuteras med de projektansvariga. Samtliga projekt ska påbörjas under 2004. Utöver de tio utvalda projekten finns en handfull projekt på en reservlista. Huruvida dessa projekt blir aktuella för finansiering beror på utfallet av diskussionerna med de 10 utvalda projekten. Beviljade projekt: ■ Ragnar Andersson, Karlstads universitet: Riskprognosticering som underlag för samhällets övergripande säkerhetsplanering ■ Anna Olofsson, Mitthögskolan: Att värdera och kom- 37 tjänst - brandförsvar -brandkår”, men vi inom Tris är övertygade om att det går att hantera den här typen av frågor. Det som stärker oss i denna övertygelse är att vi har engagerat Sis, Swedish Standards Institute för att driva projektet. Sis har stor kunskap och erfarenhet från tidigare standardiseringsarbeten. – Arbetet kommer att leda till termkataloger, informationsdefinitioner, tekniska dokument av olika slag och motsvarande, men kanske framför allt till gemensamma synsätt och metoder som underlättar den framtida utvecklingen. Målsättningen är att skapa: - gemensam terminologi för kommunal räddningstjänst - effektiv samverkan mellan öppna och kommersiella system - en generell datamodell för kommunal räddningstjänst Arbetet så här långt finns dokumenterat på hemsidan http://tris.srv.se E-postadressen till projektet är tris@srv.se och Inge Nilsson välkomnar synpunkter. Tio forskare delar på 24 miljoner municera risk och säkerhet i ett heterogent samhälle ■ Magnus Rönn, Kungliga tekniska högskolan: Samhällsplanering med miljö och säkerhet i fokus ■ Birgitta Johansson-Hidén, Karlstads universitet: Kommunikation och dialog i den kommunala räddningstjänstens verksamhetsutveckling ■ Barbro Johansson, SMHI: Översvämningsprognoser. Utveckling av metoder för rikstäckande system ■ Kent Lindqvist, Linköpings univeritet: Kommunbaserat säkerhetsfrämjande arbete ■ Lucie Laflamme, Karolinska institutet: Orsaker och utlösande faktorer till fallrelaterade frakturer bland äldre ■ Lars Fredholm, Lunds tekniska högskola: Effektivare ledning vid storskalig räddningstjänst och krishantering ■ Margaret Simonsson, SP, Borås: Emissioner från bränder. Metoder, modeller och mätningar ■ Gerry Larsson, Försvarshögskolan: Ledarskap och beslutsfattande under stress vid komplexa olyckor
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Sirenen Nr 5 • 2003 Debatt Revirt
Page 5 and 6: Sirenen Nr 5 • 2003 Döda i bosta
Page 7 and 8: Fakta om nya utbildningen tjänst
Page 9 and 10: Foto: PER LARSSON Hon ska basa öve
Page 11 and 12: Sirenen Nr 5 • 2003 Räddningstj
Page 13 and 14: Sirenen Nr 5 • 2003 Skärsläckar
Page 15 and 16: Sirenen Nr 5 • 2003 Vid årsskift
Page 17 and 18: unerna använda den befintliga poli
Page 19 and 20: Foto: EVA-LENA LINDBÄCK Personal u
Page 21 and 22: Sirenen Nr 5 • 2003 Räddningsver
Page 23 and 24: Sirenen Nr 5 • 2003 Foto: KATARIN
Page 25 and 26: Sirenen Nr 5 • 2003 - Området sk
Page 27 and 28: En ny vardag för Perra Jönsson Br
Page 29 and 30: Sirenen Nr 5 • 2003 Nyheter Brand
Page 31 and 32: ts Sirenen Nr 5 • 2003 Foto: ARNE
Page 33 and 34: Så farligt är ammoniak 4-5 ppm Ef
Page 35: ehövs Foto: JOHAN EKLUND Vilken ut
Page 39 and 40: Sirenen Nr 5 • 2003 Marknadsinrik
Page 41 and 42: Sirenen Nr 5 • 2003 Platsannonser
Page 43 and 44: Sirenen Nr 5 • 2003 Helgardering

Sirenen nr 5 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?