BILAGA A Skolans valfardspaket gymnasiet.pdf - Kokkola

LÄROPLAN FÖR GYMNASIEUTBILDNINGEN I KARLEBY STAD
SKOLANS VÄLFÄRDSPAKET
1

Skolans välfärdspaket innehåller praktisk information avsedd som ett stöd för att
främja välfärden i stadens gymnasier.
En tvärsektoriell arbetsgrupp tillsatt av styrgruppen för läroplansarbetet för
gymnasieutbildningen i Karleby stad har svarat för sammanställningen av
informationspaketet.
Medlemmar i arbetsgruppen:
- specialpsykolog Virpi-Liisa Kykyri, ordförande
- lektor Maarit Pakarinen, sekreterare
- skolkurator Päivi Kaustinen
- skolkurator Eva-Maria Nygård
- specialungdomsarbetare Tuula Mylläri
- avdelningsskötare Satu Lohilahti (samkommunen för Karlebynejdens hälsocentral)
- projektarbetare Saara Lång (bastrygghetscentralen)
Följande personer har bistått gruppen:
- Tuula Heikkilä, Ulla Piirainen, Pirkko Huikuri, Eija Varis, Lars Wentin, Åsa Levander,
Timo Fält, Jaana Laitinen (bildningscentralen)
- Oili Hagström (bastrygghetscentralen)
- Mikael Brännkärr, Pentti Haimakainen (Karleby polisinrättning)
- Pirkko Herronen, Pirjo Mansikka-aho (samkommunen för Karlebynejdens hälsocentral)
2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning
2 Mobbning, våld och trakasserier
2.1 Förebyggande av och ingripande mot mobbning i skolan
2.2 Sexuella trakasserier: förebyggande och ingripande
2.3 Förebyggande och bemötande av våld
3 Främjande av mental hälsa
3.1 Depressioner hos unga
3.2 Självdestruktivt beteende hos unga
3.3 Ätstörningar
3.4 Beroende
4 Kokkopas – Missbrukar- och mentalvårdstjänster för unga i
Karleby
5 Förebyggande av tobaksrökning och användning av
berusningsmedel
5.1 Förebyggande av användning av tobaksprodukter
5.2 Strategi för att förebygga användningen av berusningsmedel och
narkotika
5.3 Arbetsfördelning och engagemang
5.4 Modell för tidig identifiering och tidigt ingripande
6 Modell för krishantering
6.1 Handlingsschema för krissituationer
6.2 Exempel på kriser och tillvägagångssätt
6.3 Åtgärder för att främja och utveckla handlingsberedskap i krissituationer
7 Rekommendationer
7.1 Praktiska åtgärdsrekommendationer
7.2 Kursplan
3

1 Inledning
Hur mår våra elever? Frågan har under de senaste åren diskuterats inom både den
grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Både i Finland och på annat håll i
världen har betydelsen av att elever och studerande mår bra accentuerats. Skolans välfärd
studeras på ett mer omfattande och övergripande sätt än tidigare. Som konkreta bevis på
intresset kan nämnas utvecklingen av olika utvärderingsinstrument för välfärden (t.ex.
Konu 2002) och den alltmer systematiska utvecklingen av elevvården som ett led i
läroplansprocessen i skolorna.
Det har blivit en utmaning för skolorna i Karleby att främja de studerandes välfärd. Som ett
perspektiv för utvecklingsarbetet har valts en modell för skolans välfärd (Konu 2002). I
modellen är välfärd, fostran, undervisning och inlärning förankrade i varandra. Välfärden
delas in i fyra delområden: förhållanden i skolan, sociala relationer, möjligheter till
självförverkligande och hälsa.
TID
OMGIVNING
UNDERVISNING
OCH FOSTRAN
HEM
SKOLAN
VÄLFÄRD
having loving being health
INLÄRNING
Modellen kan ses som ett hjälpmedel vid utvärderingen av välfärden i skolan. Den kan
också användas för att planera och vidta åtgärder för att främja välfärden.
Utifrån enkäten Hälsa i skolan 2005 kan det konstateras att det finns behov av att främja
välfärden hos de studerande i stadens gymnasier avseende alla de delområden som
framgår av modellen ovan. De studerande ansåg bl.a. att de hade för mycket skolarbete
(46 procent). Närmare hälften av de studerande hade studiesvårigheter. Under det
senaste året hade 14 procent utsatts för fysiskt hot. Två procent av dem som hade
besvarat frågorna hade minst en gång i veckan blivit mobbade, och 26 procent uppgav att
de led av huvudvärk varje vecka. Cirka var fjärde gymnasist var kraftigt berusad minst en
OMGIVNING
4

gång i månaden. Ett flertal gymnasister kände sig ensamma: tio procent saknade nära
vänner.
Det lönar sig att främja välfärden i skolan
Det är viktigt och det lönar sig att satsa på att alla skall må bra i skolan. Ur de studerandes
synvinkel kan skolsamfundet jämföras med en arbetsgemenskap. Det kan dras paralleller
mellan att må bra i skolan och att må bra på arbetsplatsen. En studerande som upplever
sig må bra kan lättare nå bra inlärningsresultat. Studier som avancerar smidigt och goda
studieprestationer främjar också den totala välfärden. Och tvärtom: illabefinnande gör den
studerande mottaglig för problem i anslutning till studieprestationerna och studier som
avancerar långsamt äventyrar den studerandes totala välfärd. Det är med tanke på
skolans grundläggande uppgift, dvs. inlärning, viktigt att lyfta fram välfärden som ett
centralt objekt.
Avsikten med ”Skolans välfärdspaket” är att lyfta fram centrala delfaktorer i välfärden, t.ex.
mental hälsa och upplevd trygghet i skolsamfundet, och att uppmuntra lärare och övrig
personal att i skolans vardag främja allas möjligheter att få må bra. Det går, och det lönar
sig, att ta itu med olika faktorer som främjar eller äventyrar välfärden. Arbetsgruppen vill
fästa uppmärksamhet vid att det vardagliga arbetet för att främja välfärden oftast inte
kräver att aktörerna har specialfärdigheter utan snarare att de är frimodiga och
handlingskraftiga och att det finns ett systematiskt tillvägagångssätt. Om hela skolan
engagerar sig i att förebygga mobbning och trakasserier krävs det inga större bedrifter av
de enskilda medarbetarna. Det gäller alltså att i den konkreta verkligheten kunna ta itu
med olika vardagliga företeelser saker utifrån gemensamt fastställda anvisningar.
Det är bra att komma ihåg att de små vardagliga handlingarna ofta är viktiga vid stödjandet
av de ungas uppväxt och utveckling. För att unga i risksituationer skall ha möjligheter att
klara sig i livet kan det vara av avgörande betydelse att de har åtminstone en god
vuxenrelation. Grupphandledarna i gymnasiet har i sin roll möjligheter att bygga upp
relationer av detta slag. Relationen till en enskild studerande kan vid behov fördjupas. Det
behövs inte sådana färdigheter som professionella hjälpare eller terapeuter har utan det
räcker bra med den livserfarenhet som en vuxen har, och vilja att lyssna och söka
lösningar tillsammans med den unga.
”Skolans välfärdspaket” innehåller också noggranna anvisningar om hur identifiera de
situationer där det lönar sig att anlita dem som tillhandahåller specialiserade,
professionella tjänster för att kunna stödja den unga. Arbetsgruppen hoppas att skolans
personal kommer ihåg att den alltid har möjlighet att vid behov konsultera olika
sakkunniga. Personalen har rätt att utan särskilt samtycke på ett allmänt plan och utan att
nämna en studerande vid namn be sakkunniga om råd. För att personalen skall kunna
diskutera en enskild studerande med utbildad hälso- och sjukvårdspersonal krävs det dock
att den studerande ger sitt samtycke. Om det i lugn och ro har förts diskussioner med den
studerande, och om denne tillsammans med personalen har fått fundera på och komma
överens om vad skolan bör få veta, ger den studerande vanligen sitt samtycke till att
behövliga instanser konsulteras. Ofta räcker det om skolans personal vet att den
studerande får den hjälp han eller hon behöver. Skolan kan då koncentrera sig på frågor i
anslutning till studierna. I vissa fall behöver dock skolan få klarare anvisningar om hur den
5

skall agera för att på ett lämpligt sätt kunna stödja den studerandes möjligheter att lösa
sina problem.
Bemötande av unga som har svårigheter
Vid studier av hur marginalisering utvecklas hos unga har det visat sig att skolan och
inlärningen spelar centrala roller. Bland de viktigaste faktorerna som förklarar den negativa
utvecklingen kan nämnas sådana misslyckanden i skolarbetet som får den studerande att
känna sig generad eller förnedrad. För att främja de ungas välfärd och trygga deras
uppväxt är det viktigt att i olika sammanhang ge dem möjligheter att vara delaktiga och att
vara lyhörd inför och se dem.
Arbetsgruppen vill lägga vikt vid de två ovan nämnda iakttagelserna och de möjligheter
som finns till att föra samman dem i en åtgärdsmodell som kan användas i vardagen för att
främja välfärden. Delaktighet stödjer på ett markant sätt de ungas uppväxt och kan ses
som en skyddande faktor i olika risksituationer. Som mål för skolan kan sättas att
problemområden i anslutning till inlärning och studier utreds på ett sätt som främjar de
ungas delaktighet och respekterar de ungas behov av att bli hörda och sedda. Den här
enkla principen kan iakttas på ett flertal olika sätt i skolan.
Forskningsprofessor Matti Rimpelä vid Stakes har konstaterat att de unga bör få hjälp på
ett sådant sätt att de själva inte märker att de får hjälp. Genom att studera skolans
vardagspraxis går det att identifiera olika sätt att agera för att på ett mera obemärkt sätt ge
de unga möjlighet att ta till tals de frågor som är viktiga för dem, och som ofta också är
mycket svåra. Det behövs också färdigheter för att kunna till tals frågor av detta slag på ett
sätt som inte hämmar den enskilda studerandes egen delaktighet och aktivitet. Personalen
bör ha livserfarenhet, förmåga att möta svårigheter utan rädsla och förmåga att visa
empati. Skolorna bör uppmuntras till att gemensamt diskutera frågorna och de anställda
bör uppmuntras till att stödja varandra. För att ha större chans att handla rätt i konkreta
problemsituationer är viktigt att öva sig i att möta svårigheter och ta till tals svåra saker.
Det har visat sig att det finns två påtagliga fallgropar för den som i sitt arbete konfronteras
med svåra frågor. Det kan för det första vara svårt att se eller möta de faktorer som
orsakar den djupaste smärtan. Det kan för det andra vara svårt att se andra sidor än
problemen hos den som har svårigheter. Det är svårt att möta den hela människan, att se
det ljusa, det mörka, smärtan, glädjen, tröttheten och kraftkällorna. Att kunna möta den
hela människan är dock berikande – och viktigt för den som vill hjälpa. Den som vill hjälpa
en annan måste acceptera den andra som en helhet, och utgå från dennes egna
premisser.
Skolans välfärdspaket som ett led i läroplanen för gymnasieutbildningen i Karleby
stad
För att modellen för välfärden i skolan skall kunna tas i bruk krävs det omfattande
arbetsinsatser, nytänkande och tillbörliga arbetsredskap. Med detta i åtanke fattades det i
samband med läroplansarbetet för gymnasieutbildningen i Karleby stad ett beslut om att
utarbeta ”Skolans välfärdspaket” som en bilaga till den läroplan som färdigställdes våren
2005.
6

Vid stadens gymnasier betonas bl.a. följande av gymnasieutbildningens uppgifter:
att mogna till ansvar för sig själv, sin nästa och miljön
att mogna som människa: stödja personlig tillväxt, betona ansvarskänsla, säkra
fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.
Värderingar som betonas i stadens gymnasier:
tolerans: att tolerera olikheter
samhällelig gemenskap och öppenhet: att stärka gemenskapskänslan bland dem
som arbetar i skolsamfundet, att ta hänsyn till och bry sig om andra människor,
goda seder, ärlighet, öppet informationsutbyte och växelverkan.
Samarbetet mellan hem och skola skall ordnas så att de studerande får stöd i olika frågor
avseende både studier och välfärd samt i eventuella problemsituationer. Åtgärder för att
följa och stödja de studerandes studier och välfärd vidtas enligt en arbetsfördelning som
har gjorts upp. Vid varje gymnasium har det tillsatts en tvärsektoriell elevvårdsgrupp som
är aktiv och som sammankommer regelbundet. Den samarbetar med hem och
myndigheter och lägger vikt vid att så tidigt som möjligt upptäcka och ta itu med problem.
Till den rikstäckande läroplanen för gymnasiet hör olika temaområden. De är samhälleligt
betydelsefulla utmaningar som all fostran och utbildning står inför och de utgör samtidigt
aktuella etiska ställningstaganden. Som exempel på mål för de olika temaområdena kan
nämnas att de studerande skall kunna bedöma den egna livsstilen, fatta beslut och arbeta
för den framtid som de anser värd att sträva efter.
Av de olika temaområdena stiger särskilt hälsa och trygghet fram. I gymnasiet bör man
låta de studerande uppleva delaktighet, ömsesidigt stöd och rättvisa.
Målet i anslutning till temaområdet hälsa och trygghet är att de studerande bl.a. skall
kunna hantera besvikelser, motsägelsefulla upplevelser och konflikter utan våld
våga ta ett individuellt ansvar för de övrigas hälsa och välbefinnande samt för
klimatet i studiegemenskapen
själv våga ta emot stöd av andra
identifiera allvarliga problem och kunna söka hjälp och anlita välfärdstjänster.
Skolans välfärdspaket stödjer målen som framgår av läroplanen för gymnasieutbildningen i
Karleby stad och erbjuder arbetsredskap för att nå målen.
7

2 Mobbning, våld och trakasserier
2.1 Förebyggande av och ingripande mot mobbning i skolan
Definition
Med mobbning avses att en studerande upprepade gånger och systematiskt utsätts för
andras medvetna, negativa handlingar. Vid mobbning har förhållandet mellan makt och
styrka vanligen rubbats; den som blir mobbad kan av någon anledning inte försvara sig
mot den som mobbar.
Det finns direkt och indirekt mobbning. Den direkta mobbningen kan ske verbalt, t.ex.
genom att ge öknamn, skälla ut och håna, och/eller fysiskt, t.ex. genom att slå, sparka eller
skuffa. Som exempel på indirekt mobbning kan nämnas att någon upprepade gånger
lämnas utanför gruppen, att det pratas bakom ryggen på någon eller att det görs försök att
också få andra att undvika eller förhålla sig negativt till personen i fråga (social
manipulation). Även offentlig förnedring är exempel på indirekt mobbning. Både
studerande och lärare kan göra sådant som gör att andra känner sig förnedrade.
Mobbning är ett gruppfenomen som är förankrat i de mänskliga relationerna. Mobbning
förekommer inte bara i skolor som konflikter mellan studerande utan också i relationer
mellan vuxna. Både studerande och elever kan bli offer för mobbning. Mobbningen är
förankrad i gruppens roller, normer och interna strukturer. De normer och regler som
gruppen har styr medlemmarnas beteende. Det ställs förväntningar på
gruppmedlemmarna avseende beteendet. Gruppen belönar dem som följer normerna och
bestraffar dem som inte följer normerna.
I en grupp finns det på ett naturligt sätt företrädare för olika roller, t.ex. tysta försvarare. Till
mobbning hör outtalade regler om hur gruppmedlemmarna bör förhålla sig till mobbningen
och till den som blir mobbad. Vid utredning av mobbning är det viktigt att alla i gruppen
tänker över sitt eget beteende och sin egen roll. Till skolans uppgifter hör att uppmuntra
studerande till att skapa en atmosfär som inte tillåter mobbning.
Enligt enkäten Hälsa i skolan (2005) ansåg två procent av gymnasieeleverna i Karleby att
de har blivit utsatta för mobbning. De undersökningar som riktas till elever ger ett
tillförlitligare resultat om deltagarna först får information om fenomenet mobbning och dess
former. Annars blir det ofta så att endast fysisk mobbning uppmärksammas.
Identifiering
Det finns ett flertal signaler som tyder på att någon kan vara offer för mobbning, t.ex. ökad
frånvaro, ångest, depression, sämre studieprestationer, lägre studiemotivation och
isolering. Den som utsätts för mobbning kan också få psykosomatiska symptom, t.ex.
sömnlöshet och huvudvärk. Oftast yppar sig symptomen först efter det att mobbningen
pågått under en längre tid. Det är då ytterst viktigt att systematiskt reda ut fallet. Vuxna får
8

kännedom om bara en del av alla mobbningsfall och på så vis åtgärdas endast en del av
fallen. Den egna åldersgruppen känner vanligen bättre till om det förekommer mobbning.
Studier har visat att personligheten hos den som mobbar ofta präglas av aggressivitet som
inte bara riktas mot mobbningsoffret utan också mot övriga studerande, föräldrar, syskon
och lärare. Den som mobbar har ett behov av att ha makt över andra och kan också vara
mera högljudd och störande än de övriga studerande. De som mobbar har, i motsats till
det som ofta hävdas, vanligen inte dålig självkänsla och är vanligen inte heller osäkra eller
missnöjda med sig själva. De kan däremot ha ett stort behov av självhävdelse och tål inte
kritik.
Det bör ordnas kurser för de anställda för att de skall kunna känna igen mobbning. De
studerande bör även få lämplig undervisning. På så vis höjs skolans beredskap att
förebygga och ingripa mot mobbning. Genom regelbundet återkommande enkäter om
mobbning signalerar arbetsgemenskapen att det är viktigt att lyfta fram de faktorer som
belastar arbetsklimatet. Det är viktigt att komma ihåg att mobbning kan förekomma överallt
och i alla mänskliga relationer om man inte värnar om ett klimat som präglas av respekt
och uppskattning för varandra.
Det är bra att informera om mobbning vid föräldramöten. Det är viktigt att samarbeta med
föräldraföreningen och hemmen. De studerande som är myndiga bör vägledas i att ta
ansvar för sitt eget beteende och i att respektera andra. Grundläggande kunskaper om de
faktorer som karaktäriserar ett bra arbetsklimat är viktiga även senare i arbetslivet.
Följder av mobbning
Vid mobbning lider den som utsätts för mobbning och även alla andra i gruppen.
Den som utsätts för mobbning kan drabbas av skolfobi och få olika psykosomatiska
symptom (se avsnittet om identifiering). Det har visat sig att offren oftare än övriga
studerande lider av ångest och har dålig självkänsla. Om tillståndet blir långvarigt kan
offret få problem i sina relationer till omvärlden, vilka kan yppa sig som blyghet och
svårigheter i att knyta parrelationer. Mobbning äventyrar alltid den ungas utveckling. Det
som kamraterna tänker om en påverkar på ett påtagligt och naturligt sätt den normala
utvecklingen. Den som i en kamratgrupp under den grundläggande utbildningen
upprepade gånger och systematiskt utsätts för mobbning får en sårad självkänsla. De som
går i gymnasiet kan bära på traumatiska erfarenheter av mobbning som har pågått under
många läsår.
I extrema fall kan mobbning leda till självdestruktivitet som kan ta sig uttryck i allt från
missbruk till självmordsrisk.
Om de roller och normer som gruppen har stödjer mobbningen kommer alla sociala
relationer inom gruppen att förvrängas. Inre normer kan rättfärdigförklara ett beteende som
individerna var för sig uppfattar som olämpligt. I en grupp av detta slag kommer
arbetseffektiviteten och trivseln att sjunka.
Ingripande
9

Målet för ingripande mot mobbning i skolan är nolltolerans. Det går att ingripa mot
mobbning på ett effektivt och systematiskt sätt. Skolmobbning förekommer hela tiden och
arbetet för att bekämpa mobbning tar aldrig slut.
Om mobbning uppfattas som ett gruppfenomen bör det vidtas åtgärder på kollektiv nivå.
Det lönar sig att ingripa mot mobbning på olika nivåer på samma gång, dvs. på skol-,
grupp och individnivå.
Skolnivå
Gemensamt fastställda, skolspecifika metoder för agerandet gör att de vuxna kan
känna sig säkrare vid ingripandet och att inlärningsmiljön bli tryggare för alla.
Regelbundet återkommande enkäter ger behövlig information om mobbning; utöver
den rikstäckande enkätundersökningen Hälsa i skolan, (som genomförs vartannat
år) bör det också finnas skolvisa enkäter.
Skolspecifika anvisningar bör ligga till grund för utredningen av de fall som kommer
fram (olika arrangemang, t.ex. ett team som har särskild kännedom om mobbning
eller annan liknande arbetsfördelning).
Ett klimat som inte godkänner mobbning bör främjas = att stärka samhörigheten.
Det bör vara lätt att ta till tals mobbning; studerande/vårdnadshavare bör veta vem
de skall vända sig till om de utsätts för eller upptäcker mobbning
Skolans gemensamma regler bör främja en trygg skolgemenskap.
Gruppnivå
Alla i gruppen bör få information om att mobbning förekommer.
De roller i gruppen som främjar mobbning bör identifieras och omvandlas.
Det egna beteendet bör granskas.
Alla i gruppen bör engagera sig i antimobbningsverksamhet och känna till
antimobbningsregler.
Olika arbetsredskap bör användas, t.ex. inlevelseövningar och rollspel.
Diskussioner och överenskommelser inom gruppen om fortsatta åtgärder.
Uppföljning.
Individnivå
Åtgärder mot mobbning bör omedelbart vidtas om mobbning iakttas; den
studerande som utsätts för mobbning eller den som observerar mobbning redogör
för sina upplevelser för grupphandledaren, rektorn eller ämnesläraren.
På skolan bör det tillsättas en arbetsgrupp som omedelbart tar itu med ärendet
(t.ex. elevvårdsgrupp, grupphandledare osv.).
Alla fall av mobbning bör utredas.
Det bör föras individuella diskussioner med dem som har deltagit i mobbningen och
med den som har blivit mobbad.
Det bör ordnas ett gemensamt möte för parterna och målet är att nå samförstånd.
Den som har utsatts för mobbning bör få stöd.
10

Föräldrarna bör vid behov vara närvarande.
Uppföljning.
Eftervård
Det är inte bara den som har utsatts för mobbning som behöver vård utan även den som
mobbar kan behöva hjälp och stöd för att klara av situationen. En studerande som utsätts
för mobbning kan också själv mobba. Det är bra att ta upp ärendet i elevvårdsgruppen och
tillsammans dryfta eventuella stödåtgärder för de olika parterna. I allvarliga fall skall det
göras en brottsanmälan hos polisen. Det är viktigt att utse en person som är ansvarig för
uppföljningen av mobbningsfallet och att dokumentera eftervården.
Förebyggande
För att kunna förebygga mobbning är det viktigt att utveckla goda relationer bland
personalen och de studerande. Genom att prata och informera om mobbning kan klimatet
bli öppnare. Olika företeelser kan på så vis lättare komma fram. Skolan kan också på
samma gång accentuera sin negativa inställning till mobbning. Olika gemensamma
evenemang o.d. främjar den totala välfärden i skolan. Tolerans för olikheter och gott
uppförande främjar ett bra och positivt arbetsklimat. Nolltolerans avseende mobbning är
viktig.
Till förebyggande åtgärder i anslutning till mobbning i skolan hör också att årligen se över
den skolvisa planen med tillhörande anvisningar.
Källor
Salmivalli, Christina. 1999. Koulukiusaaminen ryhmäilmiönä. Gaudeamus. Tampere.
Salmivalli, Christina. 1998. Koulukiusaaminen. Kalvosarja. Edita. Helsinki.
Salmivalli, Christina. 1998. Koulukiusaaminen. Kasvattajan käsikirja. Edita. Helsinki.
Salmivalli, Christina. 2003. Koulukiusaamiseen puuttuminen. Kohti tehokkaita
toimintamalleja. PS-kustannus. Jyväskylä.
Sari Haapakorpi, Sami Hiltunen, Pirtta Holopainen, Tiina Koivulintu, Eeva Liesilinna,
Juhana Malme, Sanni Siitari & Antti Stenberg. 2004. Sopusakki. Eväitä kiusaamisen
vähentämiseksi. Suomen Poikien ja Tyttöjen Keskus – PTK. Helsinki.
2.2 Sexuella trakasserier: förebyggande och ingripande
I ett nötskal:
11

till de grundläggande mänskliga rättigheterna hör fysisk och psykisk integritet
med sexuella trakasserier avses sådant som den utsatta upplever som obehagligt
och kränkande
sexuella trakasserier kan anta olika former
trakasserier och övergrepp har negativa och allvarliga följder för individen och
arbetsgemenskapen
alla bär ansvar för den verksamhetskultur som präglar studiemiljön och
arbetsgemenskapen
om du blir föremål för trakasserier skall du genast tala om det för någon och söka
hjälp
gemenskapen bör genast ingripa mot sexuella trakasserier eller övergrepp
du bör bemöta andra på ett sådant sätt som du själv önskar bli bemött.
Till de grundläggande mänskliga rättigheterna hör alltså fysisk och psykisk integritet. Både
unga och vuxna har rätt till en trygg studie- och arbetsmiljö. Sexuella trakasserier kan vara
en form av mobbning. Sexuella trakasserier är inte ömsesidiga. De är oönskade av
den som utsätts för dem och det handlar om att utnyttja sexualitet och sexuella
fantasier. Trakasserierna upplevs på ett individuellt sätt. Avgörande är den utsattas
upplevelse. Sexuella trakasserier och övergrepp är grava företeelser som bör tas på
allvar. De får inte nonchaleras, bortförklaras med hjälp av humor, glömmas bort eller
kringgås. Utomstående får inte förhålla sig osakligt till sexuella trakasserier och övergrepp.
Hur kommer sexuella trakasserier till uttryck?
Trakasserierna kan komma till uttryck på t.ex. följande sätt
någon kallas för t.ex. hora, homo och lesbo
prat, antydningar och förslag av sexuell natur
tvetydiga anmärkningar om kropp, klädsel eller privatliv
visning av pornografiskt material
gester eller blickar som väcker anstöt
uppvaktning, textmeddelanden och e-post som väcker anstöt
förslag om eller krav på sexuellt umgänge
fysisk beröring, närmanden eller rentav våld
våldtäkt eller försök till våldtäkt
våldtäkt är alltid straffbart (enligt 20 kap. 1 § i strafflagen).
Vad leder trakasserierna till?
Sexuella trakasserier och övergrepp har negativa och allvarliga följder för individen och
gemenskapen. På arbetsplatsen skapar sexuella trakasserier i rask takt en obehaglig
sexistisk subkultur som inte är förenlig med en bra inlärnings- och arbetsmiljö.
Kollektiva missförhållanden
försvårar vardagen och arbetet
minskar trivseln i arbetet och försämrar klimatet
försämrar inlärning och arbetsresultat
12

den som utsätts för trakasserierna kan isoleras och det kan spridas rykten och
skvaller om honom eller henne
den yrkesmässiga kompetensen hos den som utsätts för trakasserierna kan
ifrågasättas
orsakar sjukfrånvaron, uppsägningar, byte av arbetsplats, omskolning och
omfördelning av uppgifter.
Individuella missförhållanden
koncentrationssvårigheter (arbete, studier)
försämrad studie- och arbetsförmåga
skol- och arbetsplatsfobi
det egna utseendet och beteendet ifrågasätts
sämre självkänsla
skam- och skuldkänslor
stress och psykosomatiska symptom, t.ex. sömnlöshet, huvudvärk och magsmärtor
ilska, ångest och depression
den egna sexuella identiteten störs
mentala problem på långsikt.
Hur agera vid sexuella trakasserier?
Vad kan du själv göra om du utsätts för trakasserier?
Det gäller att genast ingripa mot trakasserierna och inte hemlighålla dem.
Kom ihåg att du har rätt till fysisk och psykisk integritet.
Säg tydligt ifrån när någon utsätter dig för sexuella trakasserier. Du kan t.ex. säga:
”Rör mig inte” eller ”Låt mig vara i fred”.
Beskyll dig inte själv för det som har hänt.
Om trakasserierna inte upphör, eller om du inte kan sluta att tänka på dem, skall du
tala om det som har hänt för någon. Du kan prata med någon som du känner
förtroende för på skolan eller arbetsplatsen.
Försök undvika situationer där du måste vara ensam med den som trakasserar dig.
Klä det som händer i ord. Det lönar sig inte att låtsas att allt är bra eller att tro att
problemet kommer att lösa sig av sig självt.
När du har för avsikt att tala med den som trakasserar dig är det bäst att du har ett
vittne. Vittnet behöver inte delta i samtalet.
Om det är omöjligt att möta den som trakasserar dig öga mot öga eller om muntliga
uppmaningar inte leder någonvart, kan du skriva ett brev. I brevet kan du på ett
lugnt och sakligt sätt redogöra för det som har hänt, var och när det hände, och
vilka känslor det väckte. Låt den som trakasserar dig få veta vad du förväntar dig av
honom eller henne framöver. Spara bevismaterialet.
Gör anteckningar om det som har hänt. Ta reda på om det finns ögonvittnen. Ta
också reda på om någon annan har blivit trakasserad på din arbetsplats.
Tala om det som har hänt och sök hjälp: Brottsofferjouren 06-831 95 18;
Våldtäktskriscentralen 0800-978 99; Tukinainen 09-586 03 60.
Vad bör du göra om du får reda på att det förekommer trakasserier och
övergrepp?
13

Det är viktigt att snabbt och effektivt ingripa mot sexuella trakasserier och övergrepp.
Skolans rektor svarar för att studiemiljön är trygg.
Det är av stor betydelse hur du reagerar om du är den första som en studerande eller
arbetskamrat anförtror trakasserierna för. Det är viktigt att den som har blivit utsatt för
trakasserierna omges av sådana personer som tror på och stödjer honom eller henne. Det
är bra om den utsatta inte behöver känna sig ensam och om du visar att du faktiskt
lyssnar.
Det är viktigt att du på ett medvetet sätt kan vara lugn och behärskad när du lyssnar. Den
som har blivit trakasserad kan då känna tillit för dig (det finns någon som lyssnar och tar till
sig informationen).
Om du som kamrat får reda på trakasserier och övergrepp är det viktigt att du inte ensam
börjar fundera på sakerna. Samtala med offret om vem (någon vuxen) ni kan vända er till.
Vem kan hjälpa?
Om du blir utsatt för sexuella trakasserier på din arbetsplats och om trakasserierna trots
uppmaningar inte upphör, skall du gå tillväga på följande sätt:
Underrätta omedelbart din chef om vad som har hänt.
Besök företagshälsovården (Työplus) eller vänd dig till övriga sakkunniga inom
hälso- och sjukvården för att få hjälp.
Ta kontakt med en arbetarskyddsfullmäktig eller en förtroendeman och gör en
anmälan om trakasserierna.
Gör en brottsanmälan eller lämna in en begäran om undersökning.
Be att elevvårds- eller krisgruppen i skolan samlas.
Diskutera ärendet på din arbetsplats.
Om du blir utsatt för sexuella trakasserier i din studiemiljö
Samtala med dina föräldrar om det som har hänt.
Prata med din grupphandledare, skolhälsovårdaren, skolkuratorn, skolpsykologen
eller någon annan vuxen som du har förtroende för. Det är ofta lättare att prata med
en vuxen av samma kön.
Om du blir utsatt för sexuella trakasserier, försök till våldtäkt eller våldtäkt utanför skoltid
Ta kontakt med jourmottagningen vid hälsocentralen eller polisen.
Samtala om det som har hänt med en vuxen som du kan lita på.
För att det som har hänt skall kunna bevisas skall du inte tvätta dig förrän du har
blivit undersökt av en läkare.
Hur förebygga sexuella trakasserier?
Alla bär ett ansvar för den verksamhetskultur som råder på arbetsplatser eller i
studiemiljöer.
14

Den som känner sig trygg och har en sund uppväxt och utveckling har större chanser att
må bra och lära sig. Det är viktigt att frågor i anslutning till sexualitet tas upp i skolan och
att personliga rättigheter beaktas. Temat bör på ett naturligt och positivt sätt anpassas
efter de studerandes utvecklingsnivå och basera sig på saklig information.
Allmän sexualfostran omfattar olika värden och etiska ställningstaganden. Alla bör
behandla andra som de själva vill bli behandlade. Det är viktigt att respektera andra och
också sig själv. Det är viktigt att dra klara gränser för hur man låter sig bli behandlad.
Länkar
http://www.seksuaaliterveys.org
http://www.sttk.fi
www.tukinainen.fi
http://www.vaestoliitto.fi/seksuaaliterveys/
Litteratur
Anttila, Anna (toim.) 2004. Lapsuuden muuttuva maisema. Puheenvuoroja seksualisoinnin
vaikutuksesta. Stakes. Raportteja 284.
Heinämaa, Sara, Näre, Sari. 1994. Pahan tyttäret: sukupuolitettu pelko, viha ja valta.
Gaudeamus. Helsinki.
Heiskanen, Markku & Piispa, Minna. 1998. Usko, toivo, hakkaus. Helsinki.
Honkatukia, Päivi, Niemi-Kiesiläinen, Johanna & Näre, Sari. 2000. Lähentelyistä
raiskauksiin: tyttöjen kokemuksia häirinnästä ja seksuaalisesta väkivallasta.
Nuorisotutkimusverkosto. Helsinki.
Kauppinen, Kaisa & Purola Mari. 2001. Flirtti, häirintä, jännite: seksuaalinen ahdistelu
työpaikalla. Työterveyslaitos. Helsinki.
Kinnunen, Merja & Korvajärvi, Päivi (toim.) 1996. Työelämän sukupuolistavat käytännöt.
Vastapaino. Tampere.
Korhonen, Päivi & Kuusi, Meri. 2003. Sukupuolinen häirintä peruskoulussa: muistoja ja
merkityksiä. Sosiaali- ja terveysministeriö. Helsinki.
Mankkinen, Teija. 1995. Akateemista nuorallatanssia – Sukupuolinen häirintä ja ahdistelu
Helsingin yliopistossa. Helsingin yliopisto. Tasa-arvotoimikunta. Yliopiston paino. Helsinki.
Puuronen, Anne & Välimaa, Raili (toim.) 2001. Nuori ruumis. Gaudeamus. Helsinki.
Sunnari, Vappu (toim). 2003. Leimattuna, kontrolloituna, normitettuna: seksualisoitunut ja
sukupuolistunut väkivalta kasvatuksessa. Oulun yliopisto. Oulu.
Varsa, Hannele. 1993. Sukupuolinen häirintä ja ahdistelu työelämässä: näkymättömälle
nimi. Sosiaali- ja terveysministeriö. Helsinki.
15

2.3 Förebyggande och bemötande av våld
Kapitlet innehåller allmänna anvisningar om bemötandet av våld i olika situationer och
grunder för skolans egen plan för förebyggande av våld. Varje skola bör ha egna
anvisningar, som regelbundet ses över, eftersom förhållandena i skolorna är olika och de
konkreta åtgärderna vid hot om våld också är beroende av de lokala förhållandena.
Rätt till en trygg studiemiljö
21 § i gymnasielagen
I samband med att läroplanen utarbetas skall utbildningsanordnaren utarbeta en plan för
att skydda de studerande mot våld, mobbning och trakasseri samt verkställa planen och
övervaka att den iakttas och förverkligas. Utbildningsstyrelsen skall i grunderna för
läroplanen ge bestämmelser om hur denna plan skall utarbetas.
Utbildningsanordnaren skall godkänna en ordningsstadga eller utfärda andra
ordningsbestämmelser som läroanstalten skall tillämpa för att främja den interna
ordningen i skolan, ostörda studier samt trygghet och trivsel i skolsamfundet.
I den ordningsstadga och andra ordningsbestämmelser som avses i ovan kan utfärdas
sådana regler om de praktiska arrangemangen och ett korrekt uppförande som är
nödvändiga för tryggheten och trivseln i skolan. Dessutom kan regler utfärdas om hur
läroanstaltens egendom får hanteras och om hur man får vistas och röra sig i
skolbyggnaden och på skolområdet.
Arbetsgrupp för minskande av våld bland barn och unga, 24.2.2005
För att garantera att inlärningsmiljön är trygg skall utbildningsanordnaren utarbeta en plan
enligt de lagar som gäller för utbildning och grunderna för läroplanen för att skydda de
studerande mot våld, mobbning och trakasseri samt verkställa planen och övervaka att
den iakttas och förverkligas. En förutsättning för att planen skall lyckas är att hela
skolsamfundet och de studerandes föräldrar förbinder sig till planen.
Avsikten är att minska förekomsten av mobbning och våld genom att främja skolans
fysiska och psykiska omvärld. För att stödja de studerandes välbefinnande bör tillräckliga
elevvårdstjänster tillhandahållas.
Våldssituationer i skolan, grundläggande principer:
Våld accepteras inte.
En allvarlig våldssituation i skolan berör hela gemenskapen.
I en våldssituation är de anställda alltid tvungna att utifrån den aktuella situationen
avgöra vilka förfaringssätt som kan anses vara de bästa.
Ingen får lämnas ensam – hjälp tillkallas och ges alltid vid behov.
Viktigt att se till att eftervård alltid ordnas.
16

Allmänna anvisningar för bemötande av våld
Allmän anvisning: allvarlig våldssituation 1
Försök omedelbart återställa lugnet, visa beslutsamhet.
Tala lugnt, dra klara gränser.
Säg att våld inte accepteras. Påminn om följderna. Erbjud en hederlig reträttväg.
Be den som uppför sig våldsamt att sätta sig ner.
Uppför dig själv på ett lugnt sätt.
Be om hjälp.
Allmän anvisning: allvarlig våldssituation 2
Om verbala insatser inte hjälper.
Tillkalla hjälp: kollegor, polis.
Om en minderårig är involverad bör föräldrarna tillkallas.
Läraren bör, i samband med att han eller hon försöker återställa lugnet, överväga
vilka medel som bör tillgripas för att han eller hon skall kunna skydda sig själv och
eleverna.
Om den studerande trots upprepade uppmaningar inte lugnar ner sig, har läraren
rätt att kränka den studerandes fysiska integritet.
Läraren får försvara och skydda sig. Det är dock inte tillåtet att använda för kraftiga
medel. Den mängd våld eller hot om våld som den som brukar nödvärn får
använda, skall stå i proportion till hotet/våldet den hotade utsätts för.
Allmän anvisning: omedelbart stöd för den som har utsatts för våld
Den som har utsatts för fysiskt våld bör genast föras till läkare för undersökning av
skadorna – fysisk och även psykisk akutvård.
Om offret är ett barn bör föräldrarna kontaktas.
Om offret är en ung person bör dennes stödperson och/eller föräldrar kontaktas.
Om offret är en vuxen som tillhör skolans personal bör arbetsgemenskapen erbjuda
sitt stöd.
Den som har utsatts för plötsliga, aggressiv övergrepp bör så snabbt som möjligt
erbjudas krishjälp.
Allmän anvisning: omedelbart stöd för den som har brukat våld
Princip: ingen bör lämnas ensam.
Den som har brukat våld behöver också hjälp.
Den som har gjort sig skyldig till våld kan vara rädd, skämmas eller ha ångest eller
skuldkänslor.
Klander och straff direkt efteråt kan leda till att situationen bara förvärras och att det
destruktiva beteendet framkallas på nytt.
Lyssna och kom överens om fortsatta åtgärder.
17

När den som har brukat våld upplever att det finns någon som lyssnar kan det leda
till att han eller hon inte känner sig övergiven trots att det som har begåtts inte kan
accepteras.
Om det är frågan om en minderårig studerande bör föräldrarna senast nu tillkallas.
De bör få vara med och komma överens om de fortsatta åtgärderna.
Allmän anvisning: omedelbart stöd för den som har varit vittne till en våldssituation
Ge tid för frågor och känslor.
Det kan vara skrämmande och obehagligt att se våld.
Det är viktigt att så snabbt som möjligt samtala med vittnena om allt det som hände
och vilka känslor som väcktes.
De som känner stor ångest efter händelsen får inte lämnas ensamma. I fråga om
minderåriga bör man förvissa sig om att t.ex. någon är hemma och tar emot.
Det är bra att grupphandledaren eller en annan lärare, som de studerande känner,
diskuterar ärendet med de studerande.
Allmän anvisning: eftervård i anslutning till våldssituationer
Skolan bör informera om händelsen utifrån skolans krisplan.
Skolan bör vid behov i samråd med polisen komma överens om detaljer kring
informationen.
Eftervård, dvs. psykologisk debriefing, ordnas vid behov
alltid vid en ytterst allvarlig situation eller om det finns ett flertal offer eller
personer som har utsatts för hot om våld
skolans krisgrupp eller elevvårdsgrupp bör bedöma behovet av eftervård och se
till att tillbörliga tjänster tillhandahålls.
Förebyggande av våld
Goda mänskliga relationer och god interaktion i skolan.
Gemensamma spelregler som alla känner till.
Gemensamma värden och handlingsmodeller även för konfliktlösning.
Möjligheter till att träna väsentliga, sociala färdigheter.
Tillgång till hjälp vid skolsvårigheter: studerande och lärare.
Våld accepteras inte – skolan ingriper mot våld.
Förebyggande av mobbning – mobbning är den vanligaste formen av våld i skolan.
Skolvis plan
Skolan ledning och personal ansvarar för förebyggandet av våld.
Rektorn är ansvarig för att skolan gör upp en egen plan och att alla anställda
känner till den.
Elevvårdsgruppen, eller någon annan grupp som har tillsatts för ändamålet, kan
svara för att en skolvis plan görs upp. Gruppen bör även svara för information om
planen och se till att den följs och ses över årligen.
18

Som ett led i planen fastställs ansvarsfördelningen i konkreta situationer
I samband med att planen görs upp och ses över bör också behövliga
kontaktuppgifter kontrolleras (t.ex. nödnummer). Det är viktigt att noggrant planera
var de utplaceras i skollokalerna (t.ex. på dörrar).
I samband med att den skolvisa planen görs upp är det också bra att skolans
ordningsregler ses över avseende förebyggande av våld.
Den skolvisa planen används vid introduktion av ny personal och i tillämpliga delar
för att göra de studerande förtrogna med skolan.
Obligatorisk uppföljning och utvärdering
Resultaten av enkäten Hälsa i skolan och eventuella övriga skolvisa
undersökningar beaktas. Tillvägagångssätten i de situationer där våld och hot
aktualiserades under det föregående läsåret gås igenom och de utvecklingsbehov
som har stigit fram i anslutning till dem kartläggs.
Olika former av våld som riktas mot barn
FYSISKT VÅLD
Med aktivt, fysiskt våld avses t.ex. att slå, sparka, strypa, bränna (t.ex. med cigarett) och
lugga och skaka barn (t.ex. shaken baby syndrome). Med passivt, fysiskt våld avses att
vård av barn försummas.
PSYKISKT VÅLD
Med aktivt, psykisk våld avses att barn kontinuerligt utsätts för klander, skräms upp,
förnedras eller retas. Passivt, psykiskt våld innebär att barn totalt nonchaleras.
KEMISKT VÅLD
Aktivt, kemiskt våld innebär att barn t.ex. tystas eller sövs ner med lugnande mediciner
eller alkohol. Den passiva formen kan komma till uttryck i form av att barn inte får de
läkemedel eller den kost som de behöver.
SEXUELLT VÅLD
Aktivt, sexuellt våld innebär att barn utsätts för sexuell misshandel, tvingas till samlag eller
utsätts för kränkande beteende. Passivt, sexuellt våld innebär att barn förförs med
sexuella handlingar eller konfronteras med pornografi.
EKONOMISKT VÅLD
Med aktivt, ekonomiskt våld avses t.ex. att utpressa pengar av ett barn, smutsa ner
kläder, söndra egendom, t.ex. cykel, eller hindra barn från att gå hem. I passiv form
innebär ekonomiskt våld att barns grundläggande behov inte möts, de får t.ex. inte mat
och kläder.
STRUKTURELLT VÅLD
Det strukturella våldet kommer i samhället till uttryck som sådana bestämmelser, normer
och förfaringssätt som inte beaktar barns rättigheter och utvecklingsmöjligheter.
19

UTBILDNING FÖR LÄRARE: ”Vågar jag ingripa?”
PROBLEM VEM ANGÅR ÄRENDET? ÅTGÄRDER SKALL MEDDELAS TILL
- en elev stör i
klassen
- en elev slår en
annan elev, inga
skador
- en elev slår en
annan elev, lindriga
skador (skråmor,
blåmärken)
- en elev slår en
annan elev, allvarliga
skador
- en elev tar fram en
kniv
- en elev utpressar
pengar e.d. av någon
- en elev mobbar
andra elever
- en elev förstör
skolans egendom
- en elev förstör en
annans elevs
egendom
- en elev snattar
skolans eller en
annans elevs
egendom
- en elev kommer
berusad till skolan
- en elev hotar läraren
muntligt/skriftligt, med
kniv/fysiskt våld
- elevens
vårdnadshavare hotar
läraren
- skolans interna ärende
(skollagstiftningen)
- skolans interna ärende - diskussioner,
överenskommelse
- barnskyddet - diskussioner,
överenskommelse,
stödåtgärder inom
barnskyddet för
- diskussioner o.d. - vårdnadshavare
barnet/familjen
- barnskyddet + polisen - stödåtgärder inom
barnskyddet, psykiskt stöd
på skolan (krisgrupp),
allmän rätt att gripa redan
- skolans interna ärende, om inte
annat har hänt
vid lindrig misshandel
- kniven tas bort, diskussion
+ klarläggning av
spelreglerna (kniven till t.ex.
vårdnadshavare)
- barnskyddet + polisen - stödåtgärder inom
barnskyddet, förhandling
och medling mellan barnens
- i början skolans interna
ärende; om mobbningen är
allvarlig och har pågått länge
hör det till barnskyddet (+
polisen)
- vårdnadshavare kan göra
brottsanmälan
- i lindriga fall skolans interna
ärende
- skall alltid utredas och skötas i
samråd med skolan och båda
barns vårdnadshavare
- barnskyddet + polisen (som
även andra snattare)
- skolans interna ärende vid
första gången (om inget annat i
det förflutna)
- om det upprepas, anmälan till
barnskyddet + polisen
- vid muntliga/skriftliga hotelser
bedöms hotfullheten uttryckligen
ur lärarens synvinkel
- hotelse med ett konkret vapen
och våld hör alltid till barnskyddet
+ polisen
- då elevens vårdnadshavare
hotar bedöms hur verkligt läraren
upplever hotet
föräldrar
- diskussioner, stödåtgärder
på skolan och inom
barnskyddet
- medling om ersättning av
skadorna
- medling om ersättning av
skadorna, allmän rätt att
gripa redan vid lindrig
skadegörelse
- återlämning eller ersättning
av egendom, annan
överenskommelse, allmän
rätt att gripa
- kartläggning av barnets
situation, är allt ok hemma
- läraren är tjänsteman och
det kan då räknas som
motstånd mot
tjänsteman/våldsamt
motstånd mot tjänsteman
(läraren har då allmän rätt
att gripa)
- läraren är tjänsteman och
det kan då räknas som
motstånd mot
- vårdnadshavare
- meddelas alltid till båda
parternas vårdnadshavare
- alltid brottsanmälan
- vårdnadshavare
- om större summor eller/och
pågått under en längre tid,
alltid brottsanmälan
- vårdnadshavare,
brottsanmälan om allvarliga
fall
- vårdnadshavare
- vårdnadshavare
- vårdnadshavare,
brottsanmälan behövs inte i
lindriga fall
- vårdnadshavare
- vårdnadshavare,
brottsanmälan vid behov
- vid behov meddelas till
polisen och/eller
brottsanmälan
20

- elevens
vårdnadshavare
uppträder störande i
skolan/för övrigt
- elevens
vårdnadshavare
intresserar sig inte för
barnets skolgång
- en elev har droger
med sig i skolan
- en elev har alkohol
med sig i skolan
- en elev har
cigarretter/snus med
sig i skolan
- en elev har kniv /
annat eggvapen med
sig i skolan
- misstanke om stulen
egendom
- en elev har en
mobiltelefon med sig i
skolan
- skolans interna ärende, men
om det stör skolfriden (offentlig
frid) kommer polisen på begäran
- extremfall av försummelse hör
till barnskyddet
tjänsteman/våldsamt
motstånd mot tjänsteman
- kan räknas som brott mot
offentlig frid
- skolan: ge föräldrarna
möjlighet till diskussion
- barnskyddet: kartläggning
av familjens situation och
eventuella stödåtgärder
- barnskyddet + polisen - noggrann kartläggning av
barnets situation och
nödvändiga åtgärder inom
barnskyddet, stödåtgärder
- de som inte har fyllt 18 år får
inte inneha alkoholdrycker (inte
heller läsksprit eller öl av klass I)
- skolans interna ärende, det är
ett barnskyddsärende om t.ex. ett
barn under 10 år röker
- beroende på situationen och till
vad eleven tänkt använda
vapnet, vanligen skolans interna
ärende
o.d.
- utredning av varifrån
eleven fått alkoholen, bl.a.
vem som skaffat den eller
om det om det är frågan om
snatteri
- utredning av vem som
säljer till minderåriga,
meddelas till
hälsomyndigheterna
(eventuellt snatteri utreds
också)
- vapnet tas bort, ges till
t.ex. vårdnadshavare
- barnskyddet + polisen - läraren har inte rätt att
undersöka en väska, kläder
e.d., har dock allmän rätt att
gripa (droger, vapen, farligt
eggvapen, stulen egendom)
- polisen tillkallas
- skolans interna ärende, i
årskurserna 1–6 är det förbjudet
att ha mobiltelefonen på under
lektionerna
omedelbart
- bör återlämnas till eleven
efter skoldagen
- vid behov meddelas till
polisen och/eller
brottsanmälan
- behov av åtgärder inom
barnskyddet och bedömning
av möjliga stödåtgärder kan
göras i samråd med familjen
- vårdnadshavare,
brottsanmälan
- vårdnadshavare (vid laglig
anskaffning och om
innehavaren inte har fyllt 15
år); vid behov
barnskyddsmyndigheterna
och polisen (15 år fyllda kan
bötfällas)
- vårdnadshavare
- vårdnadshavare
- farliga föremål lämnas alltid
till polisen
- vårdnadshavare,
brottsanmälan
- vårdnadshavare (vid behov)
Vem har anmälningsplikt? Alla som hör till skolan personal har anmälningsplikt i fråga om
barnskyddsärenden och brottmål.
Källa: Helsingfors stads socialverk / Projektet Klaari
http://www.hel2.fi/Sosv/klaari/hankkeet/rohkeuskoulutus.htm
Schablonen är avsedd att användas som ett hjälpmedel vid diskussioner. Med hjälp av
den går det att lyfta fram och diskutera viktiga frågor i anslutning till olika
problemsituationer i syfte att hitta och komma överens som lämpliga tillvägagångssätt.
Schablonen kan användas i samband med t.ex. fortbildningsdagar för lärare.
21

Medlingsverksamhet
Medling
Medling vid brott enligt barnskyddslagen (5 § 3 mom. i barnskyddslagen).
När det finns misstanke om att ett barn har begått ett brott ankommer det på
socialnämnden att särskilt bevaka barnets intresse och i samråd med vårdnadshavarna
stödja barnets utveckling till en ansvarskännande individ.
Vid medling möter barnet eller den unga som har begått ett brott och dennes föräldrar
brottsoffret i frivilliga medlares närvaro. Parterna behandlar frågor i anslutning till brottet,
dvs. orsaker, konsekvenser, känslor och åtgärder för att gottgöra skadorna.
Till de fostrande uppgifter som medlingssituationen och gottgörandet har hör t.ex. att lära
sig att själv ta ansvar för sitt beteende, lära sig lösa konflikter och förebygga
återfallsbrottslighet.
Det strider vanligen mot ett barns intresse om det utifrån rättspraxis döms till skadestånd
på grund av brottskador. Skadeståndsskyldigheten för ett brott fastställs ofta genom en
rättegång där endast de lagöverträdare som har fyllt 15 år är närvarande. Skadan skall
ersättas solidariskt, vilket innebär att alla svarar för hela beloppet i förhållande till
målsägande. Ett stort skuldbelopp sporrar inte till arbete o.d.
Under medlingen förs förhandlingar om skadestånd med den målsägande. Målet är alltid
att skadan ersätts solidariskt. Var och en av gärningsmännen svarar för sin andel i
förhållande till målsägande. Det förs förhandlingar om jämkning, tidtabeller för betalning
och alternativa skadeståndsformer (arbetsersättning).
Även de lagöverträdare som inte har fyllt 15 år hänvisas till medling när brottet har orsakat
brottskador som skall gottgöras. Medlingen har då en fostrande uppgift och visar för de
unga att samhället fördömer det brott som har begåtts
Om medlingen leder till goda resultat i ett målsägandebrott kan den straffrättsliga
behandlingen av målet avslutas (skadegörelser på privat egendom, lindriga brott)
I fråga om brott som hör under allmänt åtal kan medling inte utplåna möjligheten att målet
avgörs i tingsrätten och att den unga straffas för sina handlingar. Medlingen kan då
beaktas som en strafflindringsgrund vid straffdomen.
Skolkamrater som medlare
Det centrala syftet med medlingsverksamheten är att främja de studerandes
livskompetens och på så vis minska sådana faktorer som stör skolans verksamhet.
Målet med medlingsverksamheten är att skapa ett lösningsinriktat skolklimat som inte
accepterar våld, droger och mobbning och som främjar arbetsron.
Medlingen kan leda till att den studerande tar ansvar för sina handlingar och i samråd med
läraren kommer överens om hur han eller hon kan ersätta skadorna. Med medling avses
22

ett lösningsinriktat och fredligt sätt att lösa konflikter. Medlingen utgår från en fastställd
struktur. Medlaren leder dialogen mellan de två parterna.
De båda parterna kan föra fram sin syn på situationen och med hjälp av medlaren lösa
konflikten. Det är särskilt viktigt att parterna själva hittar en lösningsmodell som de är
nöjda med.
En grupp studerande kan också vara medlare. De studerande kan då omedelbart reda ut
en konflikt. De studerande som har deltagit i kurser för medlare kan alltså omedelbart
medla när en konfliktsituation uppstår.
Finlands Röda Kors ordnar kurser i medling för lärare och elever. För kurserna svarar
Röda Korsets utbildare. Kurserna utgår från en positiv tankemodell och ett lösningsinriktat
närmelsesätt. Kurser i medling erbjuds i form av paket som skräddarsys utifrån de behov
och intressen som de olika skolorna har.
Källa http://www.redcross.fi/nuoret/kouluyhteis/verso1.html
3 Främjande av mental hälsa
3.1 Depressioner
Mental hälsa
Med mental hälsa avses att både kropp och själ är i balans och mår bra. Med barns och
ungas mentala hälsa avses förmåga att bl.a. stå i växelverkan med andra, visa känslor, gå
i skola, njuta av livet och tåla besvikelser och motgångar. Till god mental hälsa hör också
tillräcklig självkänsla och förmåga att uppskatta andra.
Mental hälsa innebär att du kan :
acceptera dig själv
vara ”du” med sig själv
förstå att du är värdefull
acceptera dina begränsningar, se på dig själv med humor
bli glad av det du gör
tåla besvikelser och motgångar
lösa problem och svårigheter
vara flexibel och anpassa dig.
Faktorer som främjar din mentala hälsa:
att du har en bra relation till en vuxen
att du förstår ditt eget liv och dess betydelse
att du ser dig själv som värdefull
att du kan och vill lära dig nya saker
att du upplever att du behövs
att du har goda vänner och närstående människor
att du har en meningsfull uppgift
23

att du kan prata om problem och bekymmer
att du kan lösa konflikter
att din omgivning är trygg.
Vad är depression?
I dagligt tal avses med termen depression ett övergående känslotillstånd. Alla som är trötta
är dock inte deprimerade. Det är normalt att övergående drabbas av sorg och
nedstämdhet vid olika förändringar eller förluster i livet (t.ex. skilsmässa, dödsfall och
besvikelse). Med den medicinska termen depression avses en långvarigare och djupare
form av nedstämdhet.
Frigörelse från de känslomässiga band som hör till barndomen sker i viss mån som ett
slags sorgarbete och kan leda till att unga känner sig deprimerade. Vid bedömning av
depressioner hos unga är det viktigt att skilja mellan olika former av nedstämdhet. En form
av nedstämdhet kan på ett naturligt sätt vara förankrad i det sorgarbete som hör till den
aktuella utvecklingsperioden. En annan form kan dock leda till att den normala
utvecklingen rubbas. Till både sorg och depression kan höra förluster eller hot. Sorgen har
ofta ett objekt som är förknippat med minnen. Sorg innebär att aktivt och tankemässigt
bearbeta olika faktorer som hör ihop med objektet. Symptomen på allvarligare former av
depression är av djupare och mera förlamande karaktär. Den deprimerades självkänsla
präglas ofta av en känsla av tomhet. Vid depression är känslan av förlust ofta förknippad
med känslor av att vara värdelös och med självanklagelser, vilka inte är långvariga vid
sorgreaktioner.
Till depressioner kan höra olika symptom, t.ex. nedstämdhet, irritabilitet, likgiltighet och
nedsatt funktionsförmåga. Det kan bli svårt att uträtta vanliga ärenden. Vid sidan av
kärnsymptomen (nedstämdhet, irritabilitet, likgiltighet, oförmåga att uppleva välbefinnande)
kan även andra symptom yppa sig.
En allvarlig depression kan vara ett hinder för utveckling i ungdomsåren. Det går dock att
behandla depressioner och därför är det viktigt att känna igen dem. De centrala
symptomen är nedstämdhet, irritabilitet och likgiltighet. Till syndromet kan på samma gång
höra olika symptom, t.ex. kraftlöshet, kontinuerlig trötthet, nedsatt koncentrationsförmåga,
självanklagelser eller mindervärdeskänsla, sömnsvårigheter, aptit- och viktförändringar,
rastlöshet, långsamhet, hopplöshet, dödslängtan och självmordstankar.
Med långvarig depression avses ett tillstånd där symptomen på depression har varat
under minst ett års tid. Vid yrkesmässig användning av termerna nedstämdhet eller
depression bör deras innebörd alltid förklaras.
Hur kommer en depression till uttryck?
Depression kan yppa sig på många olika sätt. Unga är nödvändigtvis inte medvetna om att
de är deprimerade. De kan vara lättirriterade, vresiga eller arga. De som är deprimerade
råkar i högre grad ut för konflikter med familjemedlemmar och vänner än de som inte är
deprimerade. Depression kan yppa sig som en signal, ett symptom, ett syndrom eller en
sjukdom. När den yppar sig som en signal kan den vara relativt kortvarig och återspeglas i
24

l.a. ansiktsuttryck och långsammare kroppsrörelser och vitalfunktioner. Symptom på
depression kan vara långvarigare och intensivare. De kan framkallas vid en långvarig
stressituation i samband med bl.a. förluster, förändringar och misslyckanden. Symptomen
är dock inte långvariga. Med depression som ett syndrom eller en sjukdom avses vanligen
en sådan form av djup och långvarig nedstämdhet som markant försvårar livet.
Hos unga kan kontinuerlig rastlöshet vara ett symptom på depression. Det är svårt att
uthärda depression och därför söker den unga kontinuerligt aktiviteter eller andras sällskap
för att hålla de negativa känslorna på avstånd. Till depression hör ofta missbruk av
berusningsmedel, främlingskap, självmordsförsök och lösa sexuella förbindelser (särskilt
hos flickor). Vanligtvis har de unga sömnstörningar och minskad aptit. Till symptombilden
hör nästan alltid också sämre självkänsla och självförtroende. Även vid lindriga
depressioner förekommer ofta skuld- och mindervärdeskänslor. De som är deprimerade
kan också ha somatiska symptom. Som exempel på övriga symptom kan nämnas att
känna sig likgiltig eller olustig, vakna flera timmar tidigare än det vanliga, må sämre på
morgonen, ha kännbart långsammare psykomotorik, bli upprörd, sakna aptit och minska i
vikt.
Symptom på depression observeras ofta i skolan. Pojkar kan t.ex. uppföra sig dåligt
medan flickor lättare drar sig undan. De som är deprimerade har konstaterats ha
inlärningssvårigheter av olika grad och prestera sämre jämfört med utgångsnivån.
Problemen avseende uppförandet kan yppa sig som frånvaro från skolan eller störande
beteende under lektionerna. Man bör även fästa uppmärksamhet vid om någon lämnas
utanför gemenskapen i klassen. En studerande som lider av koncentrationssvårigheter
kan inte på samma sätt som de andra ta till eller lära sig nya saker utan kan upprepade
gånger misslyckas, vilket kan leda till att han eller hon inte kommer till skolan. De som är
involverade i mobbning, både de som mobbar och blir mobbade, kan ha allvarliga
symptom på depression och självdestruktiva tankar.
Vad kan framkalla depression?
Det finns inga entydiga orsaker till depression. Det går inte heller att skuldbelägga någon
för att en ung person insjuknar. Depressionen kan utgå från genetiska, neurobiologiska,
psykologiska och sociala faktorer. De psykologiska faktorerna hör ihop med den ungas
unika personlighet och den växelverkan och de mänskliga relationer som han eller hon
har. Det finns större risker för att insjukna i depression om man under barn- och
ungdomsåren förlorar en nära mänsklig relation och om det inom familjen finns belastande
faktorer, t.ex. ständiga gräl, kommunikationssvårigheter, skilsmässa eller
anpassningssvårigheter inom den ombildade familjen. Närstående till dem som begår
självmord utsätts för en kraftig stressfaktor. Barn och unga som utsätts för t.ex.
nedvärdering, underkastelse och mobbning får sämre självkänsla och kan bli mottagligare
för depressioner. Även de som blir besvikna i förhållande till sina egna önskningar eller
mål, och som ständigt upplever misslyckanden, kan insjukna i en depression. De unga
som utsätts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld löper större risk att insjukna.
De som är deprimerade tar till sig de signaler från omgivningen som kan tolkas som
tecken på misslyckande, förlust och otillräcklighet. De unga erfar att de negativa
företeelserna beror på dem själva och att de positiva företeelserna är slumpartade och
beror på omgivningen. Känsloskalan krymper till att bara omfatta sorg, hat,
25

självanklagelser och olycka. De unga känner sig hjälplösa och klarar inte av att påverka
sina egna omständigheter. En naturlig försvarsmekanism blir således att dra sig undan.
De sociala faktorerna är förankrade i de mänskliga relationerna. Om sociala nätverk
saknas och om de endast erbjuder ett svagt stöd kan risken för att insjukna öka. Sociala
svårigheter inom familjen, t.ex. arbetslöshet och ekonomiska problem, har under den
senaste tiden ökat. Många får inte heller den omsorg som de behöver och lever i
avsaknad av föräldraskap. Psykiska och fysiska sjukdomar inom familjen eller den
närmaste kretsen ökar risken att insjukna i depression. Depression är dock inte en
sjukdom som nedärvs automatiskt.
Goda och trygga mänskliga relationer och stöd av närstående kan skydda mot depression
och minska de verkningar som tidigare motgångar har.
Att söka hjälp
Varför är det viktigt att söka hjälp?
Om en depression upptäcks och behandlas i ett tidigt skede kan den drabbade tillfriskna
snabbare och nya depressionsperioder kan förebyggas. Depression kan nästan alltid
botas. En av skolhälsovårdens viktigaste uppgifter är att identifiera de psykiska symptom
som bör behandlas (sinnesstämning tas upp i samband med hälsokontroller). I samband
med att problemen utreds på skolan bör det tas ställning till hur allvarliga de psykiska
symptomen är och om de kräver konsultation av sakkunniga och behandling. Om den
unga ger sitt samtycke bör familjen involveras så tidigt som möjligt. Kommunikation med
familjen i fråga om den ungas tillstånd kan främja datainsamlingen och planering och
genomförande av vård.
Vilka åtgärder kan vidtas?
det är viktigt att ta itu med problemet och att ta det till tals så tidigt som möjligt
skolan kan med den ungas samtycke tillkalla utomstående sakkunniga (t.ex.
personal från ungdomspolikliniken vid MÖCS) för bedömning av den ungas mentala
hälsa
vården inleds vanligen med en undersökningsperiod (3–5 möten), under vilken det
bedöms hurdan vård den unga behöver och vilka målen för vården är (familjen, och
eventuellt skolan, kan delta i planeringen)
de primära vårdformerna är olika former av psykoterapi och stödjande av det
sociala nätverket
när diagnosen depression har ställts bör det tas ställning till om öppenvården är
tillräcklig eller om det behövs sjukhusvård. Beslutet påverkas av depressionens
svårighetsgrad och familjens resurser
vid vård av den unga är det viktigt att på lång sikt se till att de personer som
engageras i vården inte byts ut
vårdpersonalen har tystnadsplikt och får inte kontakta någon utan den ungas
samtycke
depressionen försämrar markant den ungas livskvalitet och inverkar negativt på
mänskliga relationer både inom och utanför hemmet
26

det är viktigt att följa hur den unga klarar sig i det vardagliga livet, skolan kan vidta
åtgärder för att stödja en smidigare skolgång
det kan ta längre tid för att återställa funktionsförmågan än det tar att lindra
symptomen på depression
vid allvarliga och upprepade depressioner kan den unga dessutom ordineras
antidepressiva läkemedel
antidepressiva läkemedel är inte beroendeframkallande.
Vem går det att vända sig till?
ofta hjälper det att prata med föräldrar, övriga vuxna och vänner
vid allvarlig depression behövs utomstående hjälp
i skolan går det att vända sig till en skolhälsovårdare, skolläkare, kurator, psykolog,
grupphandledare eller ämneslärare
familjerådgivningsbyrån
Mellersta Österbottens centralsjukhus; ungdomspolikliniken, ungdomsavdelningen
Samtalsjour/samtalstjänst
Rikstäckande kristelefontjänster, Föreningen för Mental Hälsa i Finland 0203
4455 66 (tis.–lör. kl. 15–06, sön. och mån. kl. 15–22)
i akuta situationer går det att kontakta jourmottagningen vid hälsocentralen.
Länkar
Om depression hos unga (Terkkari.net), på finska
Depression (Introspekt.fi), på finska
Depression hos unga - Information till ungdomar och deras familjer;
Folkhälsoinstitutet, på finska (Nuorten masennus - Tietoa nuorille ja heidän
perheilleen, Kansanterveyslaitos)
Om självmord / Finlands Ungdomssamarbete Allians rf (Alli.fi)
(Itsemurha on epätoivoisen ratkaisu) Suomen Nuorisoyhteistyö - Allianssi ry
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Tuki.net
Källor
Haarasilta Linnea & Marttunen Mauri. 2000. Nuorten depressio- tietoa nuorten kanssa
työskenteleville aikuisille.
http://www.ktl.fi/attachments/suomi/julkaisut/ohjeet_ja_suositukset/nuortendepressio.pdf
Haarasilta Linnea & Marttunen Mauri. 2000. Nuorten masennus- tietoa nuorille ja heidän
perheilleen.
http://www.ktl.fi/attachments/suomi/julkaisut/ohjeet_ja_suositukset/nuortenmasennus.pdf
Moilanen, Irma, Räsänen Eila, Tamminen Tuula, Fredrik Almqvist, Kirsti Kumpulainen,
Jorma Piha (toim.) 2004. Lasten- ja nuorisopsykiatria. Duodecim.
27

3.2 Självdestruktivt beteende hos unga
Vad avses med självdestruktivt beteende?
Under ungdomstiden funderar många på livets mening och döden ur bl.a. filosofiska och
religiösa synvinklar. Det är emellertid inte normalt att unga återkommande tänker på
döden eller har självdestruktiva tankar.
Med självdestruktivt beteende avses sådana tankar och handlingar som vållar en själv
skada eller leder till döden. Självdestruktivt beteende kan omfatta både en medveten och
omedveten vilja att dö. Självdestruktivt beteende kan ta sig uttryck som en vilja att begå
självmord, fantasier och tankar om ens egen död, självdestruktiva handlingar och
handlingar som präglas av likgiltighet för ens egen säkerhet. Med direkt självdestruktivitet
avses sådana handlingar som skadar en själv och som är förenade med en vilja att dö
(tankar om självmord, självmordsförsök, självmord). Med indirekt självdestruktivitet avses
sådana handlingar som leder till att någon upprepade gånger utsätter sig för risker utan att
medvetet sträva efter att dö (t.ex. att ta risker i trafiken, missbruka berusningsmedel, skära
sig eller missköta sig vid allvarliga sjukdomstillstånd).
Hur vanligt är självdestruktivt beteende hos unga?
Det är svårt att ange exakta siffror avseende självdestruktivitet och självmordsförsök hos
ungdomar eftersom det är svårt att veta när det är frågan om ett självmordsförsök, ett
självmord eller en olycka.
Självdestruktivt beteende har blivit vanligare i ungdomsåren och förekommer mest hos
unga i åldern 15–19 år. Självmordsförsök är vanligare hos flickor än hos pojkar.
Självmordsmortaliteten är dock högre hos pojkar. En stor del av de unga som riskerar
begå självmord får inte psykiatrisk vård. De ungas självmordsförsök och symptom
uppmärksammas inte i tillräcklig grad.
Vad kan orsaka självdestruktivitet hos unga?
Självdestruktivitet är inte en sjukdom i sig utan i bakgrunden finns vanligen symptom på
mental ohälsa. Till självdestruktivitet kan höra depressioner, manodepressiva symptom,
missbruk av berusningsmedel och störningar i kontrollen av impulser och hanteringen av
känslor. Hos flickor är självdestruktivitet ofta ett symptom på depression medan det hos
pojkar hör ihop med asocialt beteende och missbruk av berusningsmedel.
Självmordsförsök är vanligen ett resultat av ett flertal, långvariga problem. Självdestruktivt
beteende kan inte förklaras utifrån en enskild faktor. Om en ung person har långvariga
problem kan en separat händelse däremot vara en utlösande faktor och övergången från
tanke till handling kan då ske impulsivt. För unga är vänner och sällskap viktiga. Vuxna bör
komma i håg att även när ett kortvarigare förhållande tar slut kan det kännas oöverkomligt.
Familjens roll är viktig i fråga om de ungas självmordsbenägenhet. Faktorer som kan
framkalla självmordsbenägenhet är olika händelser i anslutning till skilsmässor, vilka ofta
28

leder till att en ung person förlorar en viktig person och känner sig åsidosatt.
Självmordsbenägenhet anses höra ihop med depressioner, en negativ jaguppfattning,
känsla av hopplöshet, dålig koncentrationsförmåga och sömnsvårigheter. Att utsättas för
misshandel, sexuella övergrepp och mobbning ökar risken för självdestruktivt beteende
och risken att begå självmord ökar om någon i den närmaste kretsen begår självmord.
Dessutom kan massmedia ibland försköna självmord som har begåtts av kändisar och på
så vis bidra till att det uppstår en modell som ökar risken för självmordsförsök.
Som riskfaktorer kan ses inre konflikter, dålig kommunikation, dödsfall, skilsmässa, mental
ohälsa och självdestruktivt beteende inom familjen.
Merparten av självmordsförsöken och självmorden begås i berusat tillstånd. I berusat
tillstånd minskar vanligtvis förmågan att styra känslor och kontrollera impulser, vilket ökar
risken för att genomföra självmordsplanerna.
Exempel på skyddande faktorer för mental hälsa hos unga:
god omsorg, socialt stöd och välfungerande interaktion inom familjen
en pålitlig vuxen som det går att det går att tala med om sina svårigheter och som
ger stöd
upplevelse av sig själv som viktig i den egna gemenskapen
tillräckliga upplevelser av uppskattning och framgång
goda vänner och närstående personer
fritidsintressen
trygg omgivning
förmåga att reda ut konflikter.
Hur bedöma självdestruktivitet hos unga?
Det går, och det är viktigt, att ställa direkta frågor om självmordstankarna. Redan det att
ångestfyllda tankar och frågor som har hållits hemliga tas till tals kan delvis lätta på
känslan av hopplöshet och inge hopp om att det finns någon som kan hjälpa och andra
möjligheter. Det kan vara lättare för den unga att uttrycka sina tankar om motparten är
lugn och visar att han eller hon faktiskt bryr sig om. Det är viktigt att inte bli arg, att lyssna i
lugn och ro och att försöka skapa tillit. Det är viktigt att enskilt samtala med den unga och
även samla in data av föräldrarna och i skolan.
Vid samtal med en ung person bör först lindrigare former av tankar kring döden tas upp.
Vid behov avancerar samtalet till att ta upp allvarligare självdestruktiva tankar eller tankar
om självmord. När en ung person med benägenhet för självdestruktiva handlingar
undersöks bör nivån för omedelbara risker fastställas. Det går att närma sig problemen
bl.a. via följande frågor:
”Har du någon gång tänkt på döden när du har haft det svårt?
Om svaret är ja, bör situationen kartläggas noggrannare;
När? Hur? Hur länge? Vilka metoder? Tanke - > önskan - > planer - >försök.
Tidigare försök? Situationer, metoder osv. bör kartläggas noggrant
Självmord/försök inom den närmaste kretsen?
Våldsbenägenhet?
29

Stressfaktorer under den senaste tiden?
Psykotiska symptom? Hörselvillor som ger befallningar? Kontroll av tankar?
Vanföreställningar?
Användning av berusningsmedel?
Allmän livssituation? Eventuella skyddande faktorer?
En ung person som talar om självmord skall alltid tas på allvar. Vid en bedömning av det
psykiska tillståndet bör karaktäristika för störningen och dess svårighetsgrad samt den
ungas möjligheter att klara av det hela beaktas. Det är viktigt att få en uppfattning om den
unga faktiskt vill dö och om det går att få honom eller henne på andra tankar. Till
självmordstankarna eller självmordsplanerna hör i allmänhet osäkerhet och önskningar om
att få hjälp. Det är viktigt att dra nytta av de här faktorerna vid samtalet med den unga.
Som exempel på faktorer som kan avslöja var den unga befinner sig avseende tanke och
handling kan nämnas att om den unga har en plan och om den går att realisera. Dessutom
är det viktigt att ta reda på om den unga har tillgång till de medel som behövs, hur
destruktiv metoden är och om den unga väljer att hemlighålla sin metod. Det väsentliga är
att få reda på vad den unga vill nå med sina ord och handlingar.
Inge hopp: påminn om att mentala problem kan behandlas.
Vård
I akuta situationer är det viktigast att värna om den ungas säkerhet. En ung person som
uttrycker en önskan om att få dö eller som har självdestruktiva tankar får inte nonchaleras
och lämnas utan stöd. En yrkesutbildad person bör göra en helhetsbedömning av den
ungas situation.
För det första bör det bedömas om den unga är i behov av övervakning och i vilken
utsträckning och hur brådskande situationen är. Om den unga vid förfrågan uppger att de
självdestruktiva tankarna är så starka att han eller hon känner rädsla inför sig själv och att
drivkrafterna inte längre går att kontrollera, bör ansvaret inte överföras på den unga eller
dennes familj. Den unga bör i stället föras till en jourhavande läkare. Om den unga anser
sig kunna kontrollera sina tankar och om det finns vuxna hemma som har engagerat sig i
vården av denne, kan vården eventuellt påbörjas inom öppenvården. Om vården inte
inleds omedelbart är det bra om någon (t.ex. skolhälsovårdaren) helst dagligen står i
intensiv kontakt med den unga genom kontrollbesök eller telefonsamtal. Det är även bra
att ingå ett avtal med den unga om att han eller hon inte får skada sig själv eller att han
eller hon lovar att söka sig till en mottagning om det inte går att hålla löftet.
Vården av en ung person som försökt begå självmord hör alltid till den specialiserade
sjukvården. Tillit ingår som ett viktigt led i vården. Vården bör genomföras utifrån
diskussioner med den unga och han eller hon bör åtminstone veta vad som är på gång
och varför. Efter att den akuta fasen är över kan den unga behöva hjälp under en längre
tid. Familjen, skolan och de övriga sociala nätverken är viktiga för att den unga skall kunna
få kontinuerlig vård och uppföljning och tillfriskna och återgå till det vardagliga livet. Det är
viktigt att stödja föräldraskap och familjens delaktighet i vårdplaneringen. Det är också
viktigt att i skolan ta ställning till hur i fortsättningen kunna stödja skolarbetet och
kontinuiteten i de relationer som den unga har. Om någon i den ungas närmaste krets,
30

eller i skolan, begår självmord bör det inte hemlighållas. Det är bättre att sakligt diskutera
det som har hänt. För att kunna erbjuda bästa möjliga hjälp bör olika sektorer kunna
samarbeta. De vuxna bör även se till att de själva får tillräckligt med stöd eftersom en
självmordskris hos en ung person är påfrestande för hela den närmaste kretsen. Tidig
identifiering och adekvat behandling av mentala problem och övriga bakgrundsfaktorer
som bidrar till problem främjar behandlingen av självdestruktivitet.
Källor
Haarasilta Linnea, Pelkonen Mirjami, Marttunen Mauri
Nuorten itsetuhokäyttäytymisen tunnistaminen ja arviointi- tietoa nuorten kanssa
työskenteleville aikuisille. 2002. Kansanterveyslaitos, Mielenterveyden ja
alkoholitutkimuksen osasto.
http://www.ktl.fi/attachments/suomi/julkaisut/ohjeet_ja_suositukset/itsetuhoarviointi.pdf
www.tukinet.fi
3.3 Ätstörningar
Det uppstår hela tiden nya former av ätstörningar med olika symptom. Med ätstörningar
avses olika symptomkomplex till vilka hör olika grader av försämrad och bristande fysisk,
psykisk och social funktionsförmåga. Ätstörningar kan klassificeras som både psykiska
och fysiska sjukdomar.
Enligt den nuvarande uppfattningen kan ätstörningar börja i vilken ålder som helst. Den
drabbar dock särskilt unga flickor. Anorexi (självsvält) börjar vanligen i den yngre tonåren
(12–16 år) och bulimi (hetsätning) i slutet av ungdomsåren. En femtedel av alla kvinnor
lider i någon mån av ätstörningar. Det är mera sällsynt att män och pojkar drabbas av
ätstörningar, det håller dock på att bli vanligare att även de insjuknar.
Till ätandet kan höra olika slags problem
det kan vara svårt att äta trots hunger
det är viktigare att vara smal än att vara mätt
det går inte att kontrollera ätandet
att äta utan att vara hungrig föder en ilska som riktas mot en själv
tvångstankar om att äta hälsosam mat.
En ätstörning är inte ett medvetet val, trots att den kan förefalla frivillig. Med ätstörningar
avses sådana tillstånd där mat och näringsintag på ett medvetet sätt brukas för andra
ändamål än för att tillgodose kroppens behov av näring. Genom att äta eller låta bli att äta
kan utseendet och vikten regleras. Maten har inte någon näringsmässig betydelse utan
används som ett medel för att undvika konfrontation av omedvetna inre och yttre
psykologiska konflikter. Ätstörningar är lösningar på omedvetna problem. Maten blir det
allra viktigaste för den unga och ritualer i anslutning till den erbjuder ett mentalt skydd. Det
är inte så lätt att bli frisk eftersom störningen fungerar som ett sätt att lösa problem och
som ett mentalt skydd.
31

Begränsat matintag, hetsätning, uppkastningar, användning av avföringsmedel och
tvångstankar om hälsosam kost kan vara symptom på djup förtvivlan och ett försök att
hantera mental ohälsa och stress. Ätstörningar (t.ex. anorexi) kan om de inte behandlas
även leda till döden.
Vanliga ätstörningar
1. Anorexia nervosa
Med anorexi avses ett tillstånd där en person anser sig vara tjock trots att han eller hon är
mager. Den insjuknade begränsar sitt matintag, blir utsvulten och kan rentav dö av hunger.
Exempel på symptom
kraftig bantning, ändrade matvanor
överdrivet intresse för matlagning
rädsla för fetma och kontinuerlig viktkontroll
överaktivitet och ökad fysisk aktivitet
utebliven menstruation hos kvinnor
uppkastning efter matintag, fastande
uppfattar sig som tjock, är dock extremt mager.
2. Bulimia nervosa
Den som lider av bulimi, dvs. hetsätning, vräker först tvångsmässigt i sig mat och tömmer
sig sedan antingen genom att kasta upp eller använda stora doser av avföringsmedel. De
stora matmängderna kommer således ut innan de hinner börja smälta. Då de flesta
hetsätare är normalviktiga syns det vanligen inte att de lider av bulimi. De är livrädda för
att gå upp i vikt och skäms för sitt beteende, som de hemlighåller.
Exempel på symptom
ständiga och överdrivna funderingar kring sin kroppsbild och vikt
hetsätning upprepade gånger i smyg
hormonella störningar
upprepade uppkastningar orsakar tandemaljskador
svullna spottkörtlar; inflammation i matstrupen.
3. Binge eating disorder (BED)
Den som lider av tvångsmässigt ätande (BED) äter för mycket och maten är oftast
kolhydratrik. Mat används på ett tvångsmässigt sätt för att tillfredsställa behov. De
drabbade har svårigheter att möta sina behov på något annat sätt och äter ofta stora
mängder av mat i smyg eftersom de skäms för sitt ätande. De äter oftast relativt lite i
andras sällskap.
Exempel på symptom
missnöje med sig själv och sin kropp
32

upprepat och okontrollerat frosseri i smyg
vanligen varken uppkastningar eller fastande
leder ofta till övervikt eller viktförändringar.
4. Ortorexi (tvångsföreställningar om hälsosam kost)
Den som lider av ortorexi vill äta så hälsosamt som möjligt. Ätstörningen börjar ofta i
samband med att någon försöker börja äta hälsosammare eller inte tål ett visst födoämne
(t.ex. allergi). Den drabbade har ofta tidigare varit vegetarian och dessutom följt någon
strikt diet. I bakgrunden kan också finnas en ideologi. Vid ortorexi försöker den drabbade
skapa ordning i den kaotiska tillvaron genom att reglera sitt ätande. Det går inte att
kontrollera omvärlden men det går att ha kontroll över sitt eget liv och sin kost.
Exempel på symptom
en viss diet eller näringsteori följs slavmässigt
all fritid går åt till att tillreda, skaffa och odla födoämnen
försök att få andra att äta hälsosammare
leder ofta till anorexi eller bulimi
kan inte gå någonstans utan egen matsäck
rätt sorts mat finns bara hemma
antalet produkter som duger som föda minskar och det är svårt att få tillräckligt med
energi.
Gemensamt för alla som lider av ätstörningar är att de isolerar sig, känner avsky inför sig
själva, har ångest och är deprimerade. Ätandet regleras av vissa ritualer och regler. Om
de som har insjuknat avviker från dem leder det till att de bestraffar sig själva.
Vad göra?
Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, lärare och närstående har en
nyckelroll i fråga om att upptäcka olika sjukdomar. Som närstående lönar det sig att
snabbt, men finkänsligt, ta itu med problemet. Det lyckas bäst genom att uppmuntra och
stödja den insjuknade. Det är bra att både den insjuknade och de närstående skaffar
information om sjukdomen. Det största problemet vid behandlingen av ätstörningar är
bristande information.
Det primära är att korrigera näringstillståndet. Det gäller att välja terapiform utifrån den
aktuella situationen. Ofta används olika terapiformer parallellt.
Det allmänna målet är att patienten vårdas inom öppenvården. Patienten behöver
psykiatrisk vård men det är också viktiga att det somatiska tillståndet följs. Den somatiska
uppföljningen sker t.ex. vid en behandlingsenhet för ätstörningar eller inom den
specialiserade sjukvården eller primärvården.
Vården av patienter med ätstörningar baserar sig på ett samarbete mellan olika
yrkesgrupper, den unga och dennes familj. Tillräcklig och konkret information gynnar
samarbete och vice versa. Ett gott samarbete främjar också den ungas och familjens rätt
till integritet.
33

De som lider av ätstörningar har ofta svårt att be om hjälp. De är rädda att deras sätt att
försöka klara av stressiga situationer och problem genom att reglera sitt ätande och sin
vikt eller genom att äta vid ångest tas ifrån dem.
Källor
Moilanen, Irma, Räsänen Eila, Tamminen Tuula, Fredrik Almqvist, Kirsti Kumpulainen,
Jorma Piha (toim.) 2004. Lasten- ja nuorisopsykiatria. Duodecim.
Lasten ja nuorten syömishäiriöiden hoito. Käypähoito – suositus. Suomen
lastenpsykiatriyhdistys. Duodecim.
www.syomishairioistentuki.fi
www.yths.fi
www.tukiasema.net
3.4 Beroende
Det går att bli beroende av nästan vad som helst. Den som är beroende av något (t.ex. ett
medel, en verksamhet) söker omedelbar tillfredsställelse och njutning. Beroendet kan
börja utvecklas i puberteten och även senare. Benägenhet för beroende kan vara
genetiskt betingad eller ha sina rötter i den tidiga barndomen, rentav i fosterstadiet och
fostrets upplevelser och exponeringar. Tidiga upplevelser i fosterstadiet och barndomen
leder dock inte i sig till beroenden. Faktorer i miljön och individens eget beteende bidrar till
utvecklingen av ett beroende. Beroendet kan vara fysiskt, psykiskt och socialt.
Ett beroendeförhållande är en konfliktfylld företeelse. Å ena sidan bereder det omedelbar
njutning, å andra sidan leder det till problem och andras fördömande. Beroendet framkallar
också skam- och skuldkänslor. Den som i sin egen sociala omgivning inte klarar av att
kontrollera sina egna handlingar upplever sig ofta som en sämre människa. Den drabbade
förnekar problemet och försöker upprepade gånger visa att han eller hon klarar av även
helt omöjliga saker.
De konflikter och det fördömande som är förknippade med problemet leder till att de
drabbade vill hemlighålla sitt beteende. Beroendet blir därför ofta ett personligt problem
som andra helst inte tar itu med trots att de är medvetna om det. De egna
skyddsmekanismerna och omgivningens reaktioner kan således förvärra beroendet.
Det går att ta sig ur ett beroende. För att det skall lyckas måste dock den som är beroende
av något godkänna det för sig själv och fatta ett beslut om att ta itu med det. Det går inte
att förändras genom att passivt invänta en lösning. Det gäller att hitta någonting som kan
ersätta det som har framkallat beroendet. Den som får omgivningens stöd kan lättare
ändra sin livsstil.
Beroendet uppfattas alltför ofta som ett individuellt problem. Det uppstår och utvecklas
dock på ett avgörande sätt i interaktion med den sociala verkligheten. Ett samhälle som
karaktäriseras av urvattnade traditioner, främlingsskap och begränsade framtidsperspektiv
är särskilt benäget att framkalla olika former av substitutverksamhet, t.ex. missbruk.
34

Det är vanligt att söka kortvarig njutning och tröst genom alkohol, tobak och mat. Det kan
även hända att någon slumpmässigt blir beroende av penningspel, shopping, Internet,
dataspel, e-post och sex.
Den som är beroende av något kan tillfriskna om han eller hon inser att någonting är på
tok och själv vill förändras.
Internetberoende
Med internetberoende avses sådan okontrollerad och tvångsmässig användning av
Internet som också orsakar problem på andra livsområden. Det är bra att stanna upp och
fundera om användningen av Internet är överdriven, framkallar skuldkänslor och tar för
mycket av den tid som behövs för studier, familj, vänner och fritidsintressen.
Internetberoendet kan vara lindrigt, dvs. ett fritidsintresse som är något överdrivet, eller
allvarligt, dvs. ett begär som styr hela livet. Det finns anledning till oro om några av de
följande kriterierna uppfylls:
du blir upprymd av att komma ut på Internet
du har ett behov av att förbruka alltmer tid på Internet
det blir allt värre för dig att sluta och du fastnar på Internet trots att du har viktigare
saker att göra
du blir irriterad och ilsken om du inte kan vara på Internet eller kolla din e-post
dagligen.
Eftersom internetberoendet inte är förknippat med något kriminellt, omoraliskt eller annat
som direkt skadar andra kan det ofta utvecklas på ett smygande sätt. Du kanske vaknar till
insikt om att något är på tok först när du får stora telefonräkningar, problem med musarm,
färre sociala relationer eller sämre studieprestationer.
Du kan få ytterligare information om beroendet via A-klinikstiftelsen, Droglänken (Aklinikkasäätiön
Päihdelinkki).
http://www.paihdelinkki.fi/testa/internetbruk
http://www.paihdelinkki.fi/testa/avtal-om-internetbruk.htm
http://www.shvs.fi/netcomm/default.asp?strLAN=SV
(www.yhts.fi)
Spelmani
De främsta orsakerna till penningspel är spänning och risktagning. Vissa spelar också för
att få sällskap, tiden att gå och pengar.
Ibland får spelandet ett övertag. Det bereder varken spänning eller gott sällskap längre
och ger inte heller pengar. De största problemen är begär, brist på pengar, skam- och
skuldkänslor, konflikter i den närmaste kretsen och försummelse av övriga
angelägenheter.
35

Om spelberoendet är så kraftigt att det inte går att på egen hand ta sig ur det är det bäst
att vända sig till dem som kan erbjuda professionell hjälp, t.ex. A-kliniker.
För dem som lider av spelberoende och deras anhöriga finns samtalstjänsten Peluri, tfn
0800 100 101, vardagar kl. 12–18. Det går att ringa inom landet med lokalsamtalsavgift.
Adressen till webbsidan finns på www.peluri.fi.
http://www.paihdelinkki.fi/testa/spel
http://www.paihdelinkki.fi/testit/testi.htm på finska
Källor
Heiskanen Tarja & Salonen Kristina. 1997. Miten hoidan mielenterveyttäni.
Murto Lasse. Peliriippuvuus, A-klinikkasäätiö.
Peltoniemi Teuvo. Nettiriippuvuus, A-klinikkasäätiö.
www.paihdelinkki.fi
www.yths.fi
www.mielenterveysseura.fi
36

4 Kokkopas – Missbrukar- och mentalvårdstjänster för unga i
Karleby
37

5 Förebyggande av tobaksrökning och användning av
berusningsmedel
5.1 Förebyggande av användning av tobaksprodukter
Det är viktigt att förebygga användningen av tobaksprodukter eftersom tobaksrökning
orsakar individuella och samhälleliga olägenheter. De främsta av dem är beroende,
sjukdomar och övriga hälsoproblem och sociala problem. Med förebyggande arbete avses
alla de åtgärder som vidtas för att förebygga och minska användningen av
tobaksprodukter och olägenheter orsakade av dem. I skolan är de studerande involverade
i intensiva sociala nätverk och grupptrycket som riktas mot icke-rökare är ofta en
betydande bevekelsegrund för rökning.
Mål
att förebygga och senarelägga tobaksrökning hos de studerande
att öka de studerandes kännedom om de risker och problem som tobaksrökning
leder till
att uppmuntra de studerande att sluta röka.
Lag om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning
Reklam och indirekt reklam som gäller tobaksprodukter är förbjuden (8 §).
Tobaksprodukter och rökdon får inte i näringsverksamhet säljas eller på annat
sätt överlåtas till en person som inte har fyllt aderton år (10 §).
Tobaksrökning är enligt 12 § i lagen förbjuden i lokaler som är avsedda för unga
samt på sådana utomhusområden som främst är avsedda för personer som inte
fyllt aderton år och i gemensamma samt för allmänheten och kunder avsedda
lokaler på en arbetsplats.
Skolans ordningsregel
Tobaksrökning är förbjuden i skolans lokaler, utomhusområden och i dess
omedelbara närhet.
Förebyggande arbete
De studerande bör informeras om tobaksrökningens verkningar och risker.
Temat bör tas upp inom olika läroämnen enligt läroplanen och diskuteras i olika
sammanhang, t.ex. klassdiskussioner, allmänna debatter.
Skolan samarbetar med föräldrarna. Vid föräldramöten kan utöver sedvanliga
skolfrågor också frågor som gäller tobaksrökning och berusningsmedel
diskuteras.
Frågor om tobaksrökning och berusningsmedel diskuteras vid
hälsoundersökningar inom skolhälsovården.
Utomstående personer kan bistå skolan avseende det förebyggande arbetet.
Åtgärder
De påföljder som gäller om en studerande röker i skolan eller i dess omedelbara
närhet eller i en annan situation i anslutning till skolgången bör ha klargjorts för
de studerande och framgå av skolans anvisningar.
38

Samarbetsparter
Förebyggande arbete utförs i samråd med olika sektorer. Det bör fattas beslut
om hur samarbetet skall förlöpa.
Den som är beroende av tobaksprodukter kan kontakta enheten Nuotta.
Enheten erbjuder hjälp vid problem orsakade av olika former av missbruk. Tfn
28 74 99.
5.2 Strategi för att förebygga användningen av berusningsmedel och
narkotika
Barns och ungas användning av berusningsmedel förekommer i den finländska berusningskulturen
och i det finländska samhället. Berusningsmedel hör inte till skolsamfunden För att stödja ett sunt
liv utan berusningsmedel behövs målmedvetna förebyggande åtgärder som beaktar de
ungas totala livssituation. Avsikten är att skolans strategi för förebyggande av
berusningsmedel och narkotika är ett arbetsredskap som årligen används i skolarbetet och
vid utvärderingen av skolans praxis och fostran avseende berusningsmedel.
Lagstiftning
Alkohollagen:
Alkoholdrycker får inte innehas av personer som inte har fyllt aderton år. Alkoholdrycker
får inte heller serveras till den som inte har fyllt aderton år. Alkoholdrycker får inte
förmedlas till personer under aderton år (31 §). Starka alkoholdrycker får inte säljas till
personer som inte har fyllt tjugo år; svaga alkoholdrycker får dock säljas till personer som
har fyllt aderton år (16 §).
Narkotikalagen:
Produktion, tillverkning, import, export, distribution, innehav och användning av samt
handel med narkotika för andra än medicinska och vetenskapliga ändamål eller ändamål
som främjar förebyggande eller undersökning av narkotikabrott är förbjudna. Det är
dessutom förbjudet att odla opiumvallmo, kokabuske eller hampa för att användas som
narkotika eller råvara för narkotika (3 §).
Om man tillverkar, innehar eller anskaffar och använder narkotika är det enligt strafflagen
ett narkotikabrott (1 §).
Berusningsmedlens verkningar
Användning av berusningsmedel leder till beteendeförändringar. Unga kan t.ex. bli
ointresserade av andra och isolera sig. Till symptomen kan också höra plötsliga
humörväxlingar, ångest, depression, impulsivitet, fientlighet och våldsamt beteende. De
unga kan förändras till det yttre och missköta sin personliga hygien. Skolgången förändras
och intresset för studierna minskar, vilket yppar sig som bl.a. trötthet, studiesvårigheter
och frånvaron. Det sociala umgänget lider och det märks i skolan, hemmet och
kamratkretsen. Till riskerna vid användningen av berusningsmedel hör olyckor, slagsmål,
fysisk och psykisk ohälsa, överdoseringar och beroende.
Mål
att bry sig om: se det unika hos de studerande, kontrollera frånvaron, handleda
de studerande i att ta ansvar
att stödja känslan av samhörighet i skolan: utflykter, temaeftermiddagar
39

att stödja självkänslan
att inse att det är viktigt med positiv respons
att känna igen problem och att tidigt ta itu med dem
att vidta konkreta åtgärder.
5.3 Arbetsfördelning och engagemang
Elevkåren
lägger fram ärenden på möten och begär kommentarer
alla studerande bör engageras genom undervisning och upprepade gånger
påminnas om de skadeverkningar som missbruk har
iakttar sekretessbestämmelser.
Lärare / grupphandledare
tar del av strukturen för strategin som årligen läggs fram vid ett lärarmöte
deltar i bearbetningen, övervakningen och uppdateringen av strategin i samråd
med elevvårdsgruppen
dryftar i små grupper sina egna möjligheter att vidta åtgärder
uppmuntras till att ta upp temat i samband med undervisning i det egna ämnet
(rätt information vid rätt tidpunkt)
tillvägagångssätt: vem kontakta i problemsituationer, hur avancera?
iakttar gemensamma regler
iakttar sekretessbestämmelser.
Ämneslärare
kontrollerar frånvaron och rapporterar om dem
samarbetar med grupphandledaren.
Grupphandledare
intervjuar och övervakar sin egen grupp
årliga intervjuer med de egna studerande är särskilt viktiga.
Elevvårdsgruppen
stödjer lärare, grupphandledare och övriga anställda
övervakar i förebyggande syfte hur studierna avancerar
deltar i bearbetningen, övervakningen och uppdateringen av strategin
agerar i akuta situationer och deltar i samordnandet
iakttar sekretessbestämmelser.
Hälsovårdare och kurator
utför förebyggande arbete
gör test (hälsovårdare)
hänvisar till vård
stödjer i anslutning till fortsatt vård.
Personal
deltar i ett möte som ordnas för hela personalen på hösten; presentation av och
kommentarer kring strategin
40

uppmuntras till att föra vidare informationen på ett överenskommet sätt (se
tillvägagångssätt)
iakttar sekretessbestämmelser.
Föräldrar
får ta del av och kommentera strategin för det förebyggande arbetet vid
föräldramöten
informeras eventuellt via e-post / övriga meddelanden
informeras om sekretessbestämmelserna.
5.4 Modell för tidig identifiering och tidigt ingripande
1. Oro väcks i skolan
trötthet / yttre förändringar
frånvaro
studieprestationerna försämras och studierna avancerar inte
olust, apati
2. Identifiering / misstanke
grupphandledare / lärare / studiekamrater / hälsovårdare / övrig personal /
föräldrar misstänker missbruk
ärendet läggs fram för medlemmar i elevvårdsgruppen: gruppen beslutar om
åtgärder och ansvarsområden
1. Samtal med den studerande (rektor, hälsovårdare, studiehandledare)
a) den studerande erkänner att han eller hon använder berusningsmedel
föräldrarna / vårdnadshavaren kontaktas
hälsovårdaren: den studerandes eller vårdnadshavarens samtycke till
testning
testet görs
om resultatet är positivt
diskussion om hänvisning till vård, skriftligt avtal ingås.
b) den studerande nekar till användning av berusningsmedel
samtycke till testning? föräldrarnas/ vårdnadshavarnas samtycke
den studerande samtycker till testning testning* resultat +
diskussion om hänvisning till vård, skriftligt avtal* resultat –
föräldrarna kontaktas, arbetsförmågan utreds genom
laboratorieundersökningar o.d.
fortsatta åtgärder vid behov
möten för uppföljning en gång i veckan.
c) den studerande nekar till användning av berusningsmedel och vägrar
genomgå tester
anmälan till föräldrarna / vårdnadshavaren
intensifierad uppföljning av arbetsförmågan
41

möten varje vecka (hälsovårdare/kurator/studiehandledare).
2. Arbetsförmågan återställs och den studerande söker sig till fortsatta studier /
får ett yrke.
3. Förmedling av berusningsmedel på skolans område leder till en
polisundersökning. Den som observerar aktiviteter av detta slag är skyldig att göra
en anmälan.
4. Den som är oroad över minderårigas användning av berusningsmedel kan vända
sig till enheten Nopsa. (40 § i barnskyddslagen).
Samarbetsparter
Nuotta – rådgivning och stöd för unga
ungdomspolikliniken och ungdomsavdelningen
bastrygghetscentralen vid Karleby stad
polisen
hälsocentralen
samarbetsparterna uppdateras och inkallas till ett samarbetsmöte varje höst.
Länkar
www.stm.fi
www.health.fi/paihde
www.kokototuus.com
www.puolitotuus.com
www.oph.fi
www.tukinet.net
www.a-klinikka.fi
www.paihdelinkki.fi
www.suomenaa.fi
www.liite.com
www.myllyhoito.fi
www.nuorisuomi.fi
42

6 Modell för krishantering
6.1 Handlingsschema för krissituationer
INFORMATION OM VAD SOM HAR HÄNT
KRISGRUPP
- sammankommer
- kontrollerar fakta
- planerar åtgärder
KONTAKT TILL HEMMET
Gemensam överenskommelse
om tillvägagångssätt och vad
som får informeras om
REKTOR
VAL AV LÄMPLIGT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
KONTAKTPERSON
- vanligen rektorn
- informerar t.ex. medierna
Allvarlig
Elev avlider Lärare eller någon
olyckshändelse PRINCIPER eller
bland den övriga
våldssituation i skolan
personalen avlider
jämlikhet: alla skolor bör följa samma åtgärdsmodell, varvid alla får den hjälp de behöver i
krissituationer
åtgärder bör vidtas i anslutning till alla krissituationer
i krissituationer bör man agera utan dröjsmål, men lugnt och metodiskt
Allvarlig sjukdom fakta hos bör alltid kontrolleras Självmord och eller informationen bör endast Allvarlig bestå av fakta
en elev agerandet bör planeras självmordsrisk utifrån den aktuella krissituationen olyckshändelse och vid planeringen bör
gemensamma anvisningar iakttas
utanför skolan
vid planeringen och vidtagandet av åtgärderna bör olika parters önskemål och det som de
samtycker till beaktas
krisgruppen / elevvårdsgruppen bör göra upp en handlingsplan
ingen behöver helt ensam och utan att få stöd och information svara för agerandet i
Ångestframkallande 6.2 Exempel krissituationer på kriser Nära anhörig och tillvägagångssätt
till en
Åtgärder efter första
nyheter det rekommenderas
elev
att
avlider
ett arbetspar svarar för agerandet
hjälpen
i krissituationen.
1. Allvarlig olyckshändelse eller våldssituation i skolan
Slå larm för att få behövlig hjälp.
Kalla samman krisgruppen / elevvårdsgruppen.
Meddela hemmet.
43

Se till att eventuella ögonvittnen till olyckan får det stöd de behöver.
Ordna eventuella diskussioner i klassrummen och ge individuellt stöd enligt
behov.
Kontakta vid behov debriefinggruppen.
Princip: En chockad får inte lämnas ensam. Det utses ansvarspersoner som lyssnar
till och tar hand om den studerande tills föräldrarna kommer.
2. En studerande avlider
Informera alla studerande:
minnesstund ordnas för hela skolan
fallet diskuteras i klasserna
det tas reda på om den avlidnes kamrater är i ytterligare behov av samtal.
Yttre faktorer: flaggning på halv stång, fotografi, ljus (sorglådan används).
Om dödsfallet sker under ett skollov bör minnesstunden hållas senare.
Ta reda på om klasskamraterna kan delta i begravningen.
Kontakta vid behov debriefinggruppen.
3. En lärare eller någon bland den övriga personalen avlider
Information och yttre faktorer enligt de ovan nämnda anvisningarna.
Lärare kan själva också vara nedbrutna av sorg, vilket bör beaktas när man
kommer överens om vem som orkar göra vad i den aktuella situationen.
Vid behov bör utomstående hjälp erbjudas, bl.a. debriefinggrupp.
Den sorg som de studerande känner kan vara mycket stark eftersom lärare
oftast är mycket viktiga för dem.
Minnesstunder, minnesrunor.
4. Allvarlig sjukdom hos en elev
Skolan bör komma överens med vårdnadshavaren om vad som kan berättas för
de övriga studerande, den studerandes egen åsikt bör respekteras.
Grupphandledare (lärare) får vid behov anvisningar om första hjälpen /
tillvägagångssätt vid kritiska situationer
Klasskamraterna uppmuntras till att hålla kontakt med den sjuka.
De ungas behov av aktivitet bör tas tillvara (t.ex. cancerinsamling, lämplig
välgörenhetsverksamhet, konkreta sätt för att uppmärksamma studerande som
är på sjukhus eller i hemvård).
5. Självmord eller självmordsrisk
Efter självmord samma åtgärder som i punkt 2 (en studerande avlider).
Kom överens med hemmet om hur ärendet tas upp i skolan.
Skuldkänslor hos studerande och lärare bör diskuteras.
Kontrollera hur eventuella övriga s.k. riskstuderande mår och ordna vid behov
personligt stöd.
Kontakta vid behov debriefinggruppen.
44

Princip: Det bästa sättet för att förebygga nya fall är saklig information. Det är även
viktigt att lära de studerande att det finns utvägar i svåra problemsituationer. Om de
har hamnat i en återvändsgränd kan de eventuellt se att det finns andra
handlingsalternativ än självmord.
6. En allvarlig olycka utanför skolan
a) En olycka som kommer nära in på (sker i närheten av skolan, verkningarna av olyckan
berör elever och / eller lärare på nära håll)
utred vad som har hänt
vidta eventuella fortsatta åtgärder, t.ex. diskussioner i klasser och personligt stöd.
b) En olycka som sker långt borta (geografiskt sett, påverkar inte skolan direkt)
om det är frågan om en mera chockerande händelse bör det tas ställning till om det
behövs t.ex. diskussioner i klasserna
kräver vanligen inte brådskande åtgärder, eventuella åtgärder kan planeras i lugn
och ro.
c) Ångestframkallande nyheter
bör vid behov diskuteras i klasserna
studerande bör ges möjligheter att uttrycka sina känslor, rädslor och sorger,
information ges utgående från de studerandes ålder och om sannolikheten för att
något liknande kan tänkas inträffa i den egna livsmiljön
ta reda på om någon behöver särskilt stöd.
7. Nära anhörig till en elev avlider
Kom överens med familjen om vad som får berättas i klassen.
Det kan eventuellt ta många år innan den studerande kan prata om det som har
hänt.
Det kan vara svårt att koncentrera sig och/eller prestera på grund av sorgen; den
sörjande måste få tid och det är viktigt att acceptera normala sorgreaktioner.
Tillståndet bör följas upp och vid behov bör den studerande få hjälp om det tar lång
till att återhämta sig.
Ibland får skolan inte genast information om att en nära anhörig har dött. Om ett
barn har symptom bör läraren fråga om det har hänt någonting speciellt i familjen.
När skolan får reda på vad som har hänt skall den erbjuda den sörjande tillbörligt
stöd.
Åtgärder efter första hjälpen:
1. Ytterligare stöd bör vid behov erbjudas dem som berörs mest
hänvisning till sorggrupper, personliga stödbesök osv.
arbetshandledning för dem som har utsatts för svåra och emotionellt påfrestande
arbetsuppgifter.
2. Utvärdering
när den akuta krissituationen är över bör krisgruppen samlas för att utvärdera
händelseförloppet och vad man lärde sig av det
45

det är viktigt att lyfta fram eventuella utvecklingsbehov, behov av utbildning, behov
av arbetshandledning osv.
6.3 Åtgärder för att främja och utveckla handlingsberedskap i
krissituationer
Skolväsendet i Karleby
En gemensam modell för krishantering har utarbetats för hela skolväsendet.
Modellen uppdateras regelbundet.
Skolorna får information om modellen.
Till skolorna delas ut material som underlättar krishantering:
krispärm och sorglåda till alla skolor
lärarna får en sammanfattning av modellen för krishantering i
visitkortsformat.
Utbildning ordnas:
Kursbricka inom skolväsendets omfattar regelbundet en kurs i krishantering.
Kurser i krishantering kan också vid behov ordnas som uppdragsutbildning
vid enskilda skolor.
Resurser anvisas för kurser i debriefing för ett antal personer.
Skolväsendet behöver ingen egen debriefinggrupp utan det är naturligast att
uppmuntra företrädare för skolväsendet att söka sig till kurser i krisarbete och via
dem till debriefinggrupper vid hälsocentralen.
Lärare och skolans personal
Medlemmarna i planeringsgruppen besöker olika skolor och delar ut material och
informerar om den gemensamma modellen för krishantering.
På skolorna förs diskussioner och i anslutning till dem kan skolans modell för
krishantering ses över eller konstateras vara i ordning.
I fortsättningen besöks skolorna årligen, i början av höstterminen förs diskussioner
för att försäkra sig om att skolans handlingsberedskap i krissituationer är i ordning
och eventuella ändringar görs, t.ex. i fråga om krisgruppens sammansättning.
Skolans personal informeras om möjligheten att delta i kurser i krisarbete och i
debriefinggrupper.
Skolorna kan enligt intresse ordna egna kurser för hela personalen (t.ex.
fortbildning).
Krisgruppen / elevvårdsgruppen samlas för att främja handlingsberedskapen i
krissituationer minst en gång om året. På samma gång uppdateras materialet (t.ex.
telefonnummer ses över). Det tas dessutom ställning till krisgruppens egna
utbildningsbehov.
Elever och föräldrar
Skolan redogör för sin modell för krishantering i sina meddelanden till hemmen.
Dessutom tas ämnet upp med de studerande under t.ex.
grupphandledningslektioner i början av läsåret.
Skolan informerar om skolans modell för krishantering under föräldramöten. Vid
föräldramöten kan även krishantering fokuseras utifrån olika teman eller
expertföreläsningar.
46

Temadagar eller temaveckor för de studerande om t.ex. krissituationer och
problemlösningsfärdigheter.
47

7 Rekommendationer
”Skolans välfärdspaket” innehåller praktisk information för utvärderingen av välfärden i
skolan och stödjandet av det arbete som utförs för att främja välfärden. Utifrån
informationen kan skolväsendet och enskilda skolor planera och vidta behövliga åtgärder
för att främja välfärden.
7.1 Praktiska åtgärdsrekommendationer
1. Information om syftet med och innehållet i ”Skolans välfärdspaket”
en av medlemmarna i arbetsgruppen för ”Skolans välfärdspaket” inbjuds till en
fortbildningsdag för lärare
alla anställda på skolan informeras (elevkåren, lärare, tutorer, övrig personal)
föräldrar informeras i samband med föräldramöten
skolans direktion informeras
föräldraföreningen (om det finns en sådan) informeras
information via skolans webbsidor.
2. Användning av ”Skolans välfärdspaket”” under grupphandledningslektioner
i samband med planeringen av substansen för grupphandledningslektionerna
reserveras ett bestämt antal lektioner per läsår för de teman som ingår i ”Skolans
välfärdspaket”
lektionerna i fråga kan förberedas av t.ex. en grupp som består av medlemmar från
elevkåren, personalen och elevvårdsgruppen
”Skolans välfärdspaket” kan tjäna som ett stöd vid hanteringen av akuta
krissituationer på skolan.
3. Användning av ”Skolans välfärdspaket” i anslutning till individrelaterat arbete i
skolan
vid samtal mellan grupphandledare och studerande
när någon blir orolig för en studerande
någon av de aspekter som ingår i ”Skolans välfärdspaket” kan årligen tas upp i
skolan och ingå som ett led i de utvecklingssamtal som förs mellan
grupphandledare och studerande.
4. Användning av resultat av enkätundersökningen Hälsa i skolan för att främja
välfärden hos stadens ungdomar
De ungas välfärd följs och utvärderas regelbundet. Syftet är att etablera åtgärder för att
systematiskt och på lång sikt främja de ungas hälsa. Enkäten Hälsa i skolan är ett bra
hjälpmedel för ändamålet.
Temadag för skolhälsan i staden
Kan ordnas som t.ex. en temaeftermiddag utifrån aktuella resultat av enkäten
Hälsa i skolan, dvs. positiva och negativa resultat.
Exempel på resultat av enkäten Hälsa i skolan 2005 i Karleby: Resultaten
visade att gymnasieeleverna var särskilt oroliga för den stora arbetsmängden
(46 procent). Av gymnasieeleverna hade 48 procent studiesvårigheter och tolv
48

procent hade utsatts för fysiskt hot. Två procent hade minst en gång i veckan
blivit mobbade. Dessutom uppgav många att de ofta gick sent och lade sig.
Omkring 24 procent uppgav att de drack sig berusade minst en gång i månaden.
Som exempel på positiva faktorer kan nämnas att problemen i anslutning till
skolans arbetsklimat har minskat, att de fysiska förhållandena på skolorna har
blivit allt bättre och de studerande var nöjda med skolhälsovården.
Samarbete med elevvården, social- och hälsovårdsmyndigheterna,
ungdomsväsendet och övriga organisationer
Samarbetet bör utvecklas så att de observationer som görs via enkäten Hälsa i
skolan även leder till konkreta åtgärder.
Den sakkunskap som lokalt utsedda skolhälsoambassadörer har kan tas tillvara
i samband med att enkätundersökningar görs om skolhälsan. Namnen på de lokala
skolhälsoambassadörerna fås av kontaktpersonen för hälsofostran vid
hälsocentralen.
Regler för arbetet för att främja skolhälsan framgår av stadens strategier,
välfärdsprogrammen inom landskapet och målen för de rikstäckande programmen
och rekommendationerna.
5. Användning av resultat från enkäten Hälsa i skolan på skolnivå
I det rikstäckande folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 ses skolorna som centrala enheter för
hälsofrämjande. Enligt undersökningsresultaten är hälsa och inlärning nära förankrade i
varandra. Ohälsa har konstaterats vara en störande och rentav hindrande faktor för
inlärning. I alla de beslut som skolan fattar bör välfärd och hälsa beaktas. Verksamheten
för att främja välfärden bör vara systematisk och långsiktig och basera sig på utvärdering.
För att åtgärder för att främja välfärden skall kunna vidtas i skolan bör alla aktörer
på skolan vara engagerade.
Den praxis och de planer som skolan följer för att stödja välfärden bör ses över.
Viktiga faktorer för hälsa och välfärd bör kartläggas genom analys av positiva och
negativa resultat av enkäten Hälsa i skolan.
Utifrån kartläggningen bör det göras upp en åtgärdsplan.
Studerande, lärare och skolans övriga personal får ta del av resultaten av enkäten
Hälsa i skolan.
Resultaten läggs fram vid föräldramöten och för skolans direktion och
föräldraförening (om det finns en sådan).
Skolhälsoambassadörer kan inbjudas till föräldramöten eller skolan för att ytterligare
klargöra resultaten av enkäten om skolhälsan och för att planera eventuella
åtgärder utifrån resultaten.
Företrädare för elevvården fördjupar sig i resultaten från den egna skolan, redogör
för resultaten och planerar fortsatta åtgärder utifrån resultaten.
Alla skolor kan konsultera stadens elevvårdsteam.
6. Utveckling av kamratgruppsverksamhet för studerande, t.ex. tutorverksamhet
Det är viktigt att utveckla och beakta följande aspekter:
att utarbeta kriterier för tutorer; t.ex. självutvärdering i början och slutet av
utbildningen, klara av egna studier, den egna livssituationen, medvetenhet om egna
motiv, tillräckliga interaktiva färdigheter
att öka tutorernas självkännedom och medvetenhet om sina egna gränser
att sammanställa information om vanliga svårigheter i anslutning till studier
49

att tillhandahålla information om vem en studiekamrat som behöver hjälp kan
hänvisas till
att genom utbildning öka förmågan att bemöta andra
att tillhandahålla utbildnings- och arbetshandledningstjänster för tutorer.
7. Översyn av skolans ordningsregler särskilt avseende trakasserier, mobbning och
våld
8. Uppdatering av innehållet i ”Skolans välfärdspaket”
skolorna bör årligen åtminstone kontrollera att alla namn och telefonnummer
stämmer
alla kommuner bör uppdatera innehållet i sina informationspaket om välfärden i
skolan senast i samband med följande läroplan
skolorna kan ta egna initiativ i fråga om innehållet i informationspaketet
frågor i anslutning till välfärden gäller alla som finns på skolan
verksamhetsplanen och verksamhetsberättelsen för elevvården (görs upp varje
läsår) uppmuntrar till kontinuerliga diskussioner och kontinuerlig planering och
utvärdering
skolan kan under ett läsår koncentrera sig på något av de teman som ingår i
informationspaketet.
9. Introduktion i elevvård och ”Skolans välfärdspaket” för nyanställda
Introduktion i ”Skolans välfärdspaket” och elevvården bör ingå som ett led i introduktionen
av nyanställda. Som hjälpmedel kan användas Karleby stads Chefshandbok för
personalledning (verksamhetsmodell och kontrollista för introduktion).
7.2 Kursplan
För att nå målen avseende ”Skolans välfärdspaket” är det viktigt med kontinuerlig,
långsiktig och välplanerad utbildning.
Stadens kursplan
år 2006 kriser och krishantering
våren 2007 mobbning, våld och trakasserier
hösten 2007 mental hälsa 1 (depression och destruktivt beteende)
våren 2008 mental hälsa 2 (ätstörningar och beroenden)
hösten 2008 tobak och berusningsmedel
Kurser ordnas regelbundet för mindre grupper bestående av skolpersonal inom den
grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Teman för kurserna är
bemötande av barn och unga och lärares känslomässiga bearbetning och
möjligheter att orka.
Kurser kan ordnas inom regionen och för olika kommuner och städer. Dessutom kan det
ordnas kurser utgående från de särskilda behov som en viss skola har. Den som har
frågor m.m. i anslutning till kurserna kan vända sig till utbildningschefen.
50

Alla i personalen bör delta i kurserna i mån av möjlighet och enligt behov. Målet är att
alla tillsammans skall främja välfärden i skolan.
51