Rätten till utbildning- Om elever som inte går i skolan - Skolverket

förstår att det är en prestation av vissa barn att överhuvudtaget ta sig dit och
möta alla intryck. En förälder beskriver att flickan blev så utmattad av skoldagen
att hon stängde in sig och satt med sina pussel en lång tid efteråt. En
annan att hon var så uppvarvad av oklara krav och förväntningar att hon inte
kunde somna på kvällarna och sedan inte var utvilad på morgnarna.
Samtliga föräldrar utom två beskriver ett bemötande från skolan som starkt
kan ifrågasättas. En av de två som inte talar om ett dåligt bemötande berättar
istället hur hon på egen bekostnad fått en specialpedagog att komma till skolan
för att i huvudsak handleda de lärare som skulle möta flickan och hur detta
resulterat i en positiv utveckling. De andra beskriver sig själva som besvärliga
föräldrar, föräldrar som bråkar och som vägrar att acceptera att barnen mår
dåligt. De uppger ofta att de suttit på otaliga elevvårdskonferenser eller andra
sammanträden, inte sällan ensamma på ena sidan ett bord där det på andra
sidan suttit en handfull personer som de uppfattat som åklagare, det var dom
mot mej. Många föräldrar uppger att de fått höra att deras barn är ouppfostrade,
lata eller i bästa fall ”hon kan om hon bara vill”. En förälder som ville
använda sig av BUP för att flickan skulle utredas för neuropsykiatrisk diagnos
blev istället anmäld av BUP för bristande föräldraskap. Senare utreddes flickan
och fick diagnosen grav ADHD.
Skolans lösningar
Ett par föräldrar uppger att skolan bjudit till och försökt hitta lösningar, men
i så gott som samtliga fall har man inte lyssnat på föräldrarnas förslag eller
tankar om problematiken, det var ingen diskussion, dom lyssnade inte på mej
och inte på flickan som ville gå i skolan. I några fall har skolan svarat med
att det går bra, hon är så rar och trevlig. När sedan barnet successivt tydligare
uttrycker en frustration över att inte förstå situationer och uppgifter, eller
skolvägrar, söker skolan problematiken utanför skolmiljön och ifrågasätter den
sociala hemmiljön. Detta beskrivs av föräldrarna som oerhört kränkande. Vissa
föräldrar berättar att det funnits enskilda lärare som på ett bra sätt klarat av
situationer och gett stöd, men att motsatsen har dominerat. En förälder uppger
att hon till läraren sagt att man bör ta hänsyn till flickans dyslexi men fått
svaret att några barn får man offra.
Skolans lösningar har enligt föräldrarna sällan diskuterats eller dokumenterats.
I de fall något åtgärdsprogram har upprättats har det enligt föräldrarna
skett efter deras påtryckningar och skolan tycks sällan beskriva sitt ansvarstagande,
ja det blev ett handlingsprogram för vad (pojken) skulle göra eller i
programmet stod att vi skulle sitta hemma och läsa för (pojken). En förälder
menar att åtgärdsprogrammet var ett bländverk, dels innehöll det inga kon­
78 rätten till utbildning