Rätten till utbildning- Om elever som inte går i skolan - Skolverket
Rätten till utbildning- Om elever som inte går i skolan - Skolverket
Rätten till utbildning- Om elever som inte går i skolan - Skolverket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
utmaningar utifrån sin nivå (<strong>som</strong> kan variera över tid), kan ägna lång tid åt<br />
något de känner motivation inför men lika gärna tröttnar på variationsbristen,<br />
ofta kan framstå <strong>som</strong> skolbegåvade och emellanåt uppvisar en livlig berättarfantasi.<br />
Ojämnhet är ett begrepp <strong>som</strong> föräldrarna ofta använder för att beskriva<br />
sina barns kompetenser.<br />
Problemen tycks särskilt hänga ihop med den sociala situationen och hur<br />
de bemöts. Vissa föräldrar menar att det <strong>inte</strong> är alldeles enkelt för deras barn<br />
att vara <strong>till</strong>sammans i grupp med andra barn när de har behov av att få tät<br />
återkoppling på vad de gör eller gärna bevakar vad andra gör, vilket beskrivs<br />
<strong>som</strong> t.ex. ”hon är polis”, ”han vill gärna vinna”. De flesta nämner svårigheter<br />
att förstå nyanser, läsa mellan raderna (t.ex. ironi) och att avläsa sociala samspelsregler.<br />
En förälder efterfrågar att <strong>skolan</strong> efter kritiska situationer diskuterar<br />
och analyserar alternativa handlingsmönster med flickan. Ofta innebär rasterna<br />
eller i något fall skolskjutsen särskilda problem.<br />
Vanligen saknar barnen kamrater under åtminstone de senare grundskoleåren.<br />
En konsekvens av detta är att barnen ofta blir isolerade eller vistas i ett<br />
ensidigt vuxensällskap. En förälder beskriver det <strong>som</strong> att pojken nöter ut sina<br />
kamrater, en annan att pojken <strong>inte</strong> kan avläsa sociala koder <strong>som</strong> förekommer<br />
i leken mellan barnen. Utanförskapet uppges av de flesta av föräldrarna ha accelererat<br />
med tiden och i flera av de äldre ungdomarnas fall (flickorna) rör det<br />
sig idag om synnerligen problematiska livsstilar.<br />
Sammantaget tycks föräldrarna ha fått kämpa dels för att få utredningarna<br />
<strong>till</strong> stånd så att man kan argumentera för barnens behov, dels för att få stöd av<br />
<strong>skolan</strong> och andra samhällsfunktioner. Kampen har enligt de flesta föräldrarna<br />
varit mycket slitsam och <strong>inte</strong> sällan har situationerna blivit desperata och lett<br />
<strong>till</strong> omfattande frånvaro från <strong>skolan</strong> för barnen och från arbetet för föräldrarna.<br />
<strong>Om</strong>kring hälften av de <strong>inte</strong>rvjuade har spontant uppgivit att de varit eller<br />
är sjukskrivna på grund av svårigheterna, i vissa fall rör det sig om en period på<br />
flera år.<br />
några sammanfattande reflektioner<br />
Föräldrarnas berättelser om barnens skolsituation visar <strong>inte</strong> bara på <strong>skolan</strong>s<br />
svårigheter när det gäller att bemöta barnen så att deras rätt <strong>till</strong> <strong>utbildning</strong> <strong>inte</strong><br />
äventyras, de visar också på vilka svåra problem <strong>skolan</strong> måste kunna hantera.<br />
Av föräldrarnas berättelser fram<strong>går</strong> att de är mycket väl medvetna om att deras<br />
barn har speciella problem. Dessa kunskaper måste <strong>skolan</strong> sannolikt bli bättre<br />
på att utnyttja för att åstadkomma fungerande lösningar.<br />
Det är tydligt att för samtliga ovanstående föräldrar är det <strong>inte</strong> diagnosen<br />
<strong>som</strong> är stämplande, det är hur man har bemött deras barn genom att t.ex.<br />
80 rätten <strong>till</strong> <strong>utbildning</strong>