Enighet ger styrka Finlands Svenska Andelsförbund 80 år - Pellervo

förbundet. Från hösten 1921 tog samarbetet
med Odalmannen dock fastare form, då agronom
Ruben Bremer engagerades som redaktionssekreterare
för den del av Odalmannen
som bar namnet "Andelsbladet". Bremer hade
tidigare medverkat i tidskriften Pellervo och i
Tidskrift för Finlands svenska Lantmän.
Då Ragnar Laurén blev ordförande i Andelsförbundet
betonade han betydelsen av en
egen svensk andelstidskrift i Andelsförbundets
regi. Efter "långa och spännande" förhandlingar
med Svenska Lantbrukssällskapens Förbund
och Sällskapet Pellervo, som sades ha
planer på att återuppliva svenska Pellervo, fick
Laurén sin röst hörd. Odalmannens namn ändrades
till Lantmän och Andelsfolk. Ruben
Bremer utsågs till denna "första" LoA:s chefredaktör
och redaktionssekreterare, poster som
han skötte ända till år 1946. Ett villkor för LoA
från Svenska Lantbrukssällskapens Förbunds
sida var att tidskriften skulle kvarstå som organ
även för detta förbund. I redaktionsutskottet
erhöll Svenska Lantbrukssällskapens Förbund,
Centrallaget Enigheten och Andelskassornas
Centralkreditanstalt varsin representant.
Åren 1936 utgav Andelsförbundet - för att öka
informationen till äggproducenterna - en specialtidskrift
"Hönsgården", på initiativ av prof.
Nils Westermarck. Denna tidskrift utkom i tre
år för att senare återuppstå som bilaga i LoA.
" Andelsverksamhet är självverksamhet
och ett värn för andlig och
materiell frihet. Andelsrörelsen
kom till vid en tidpunkt, då
nedärvda fri- och rättigheter
trampades i stoftet av satrapklackar.
Må andelsverksamhetens
belackare icke glömma detta."
Ragnar Laurén i LoA 1936
(satrap = tyrannisk ståthållare)
Livlig verksamhet
Förutom den normala verksamheten - konsultationer,
konsulentarbete, revisioner och möten
- bedrev förbundet en omväxlande verksamhet.
Det var fråga om mejeridagar, kurser
för tröskverksskötare, för andelskassornas
bokförare och för handelslagens personal, rörande
jordbruksprodukter och -förnödenheter.
Förbundet publicerade statistik över andelslagens
verksamhet och bidrog med statistiskt
material till utställningar m.m. Förbundet utgav
kooperativ litteratur, konsulenten uppgjorde en
uppmärksammad utredning om den framstegsvänliga,
d.v.s. den socialistiska andelsrörelsens,
frammarsch i svenskbygden m.m.
År 1928 inledde de två första äggandelslagen i
svenskbygden i Esse och Purmo sin verksamhet,
som en följd av den agitationsverksamhet
Andelsförbundet bedrivit för äggproduktion och
kooperativ ägghandel. Andelsmejerierna var
även intresserade av äggmottagning och äggförsäljning.
Kimito Andelsmejeri var först i detta
avseende år 1928. Mejerierna upphörde
dock snart med ägghandel i större skala, då
disponenten för Esse Äggandelslag, Uno
Backman, år 1931 grundade Österbottens
Äggcentrallag för att packa och marknadsföra
äggen från äggandelslagen, som bildades i de
flesta kommuner i svenska Österbotten.
Andelsförbundet utarbetade mönsterstadgar
för äggandelslagen, motböcker för äggleverantörerna,
månadssammandrag och kassamemorialer.
Uno Backman, som studerat hönsskötsel
i Amerika i början på 20-talet och sedan
organiserat äggproduktionen i Pedersörebygden,
blev vald till ÖÄC:s första VD, en post
han besatte ända till år 1968, då sonen Ingmar
blev VD. Uno Backman, ofta kallad "Äggbackman",
kan betraktas som den kooperativa
ägghandelns grundläggare i svenska Österbotten
och han var även en stöttepelare inom
Andelsförbundet. Hans insatser inom äggbranschen
kan väl jämföras med Ragnar Lauréns
inom mejeribranschen.
Ungefär samtidigt med äggandelslagen verkade
även Andelsförbundet för att ett antal tjur-
och galtandelslag liksom tröskverks- och maskinandelslag
bildades i svenskbygden. De
små telefon- och elektricitetsandelslagen ägnades
flera års studier och handledning.