Enighet ger styrka Finlands Svenska Andelsförbund 80 år - Pellervo

lättfattligt och som inte innebar någon genomgripande
rättslig reform. Då Curt Olsson deltog
som sekreterare i lagarbetets slutskede var
det ganska naturligt att Andelsförbundet utnyttjade
hans sakkunskap.
Curt Olssons bok "Lagen om andelslag", som
utgavs på Andelsförbundets förlag, blev en
bestseller och inte minst ett effektivt redskap
för andelsföretagens förtroendevalda, funktionärer
och medlemmar. Boken redogör och
kommenterar på ett begripligt sätt innehållet i
den nya lagen. Det är sålunda inte svårt att
förstå att Finlands Juristförbund, med Andelsförbundets
medgivande, år 1964 utgav boken i
finskspråkig version. Den nya lagen har ändrats
år 1981 och år 1989 och står nu inför ändringar,
som även Andelsförbundet aktivt försöker
påverka. Se sidan 48.xxx
För Andelsförbundet medförde den nya lagen
nya arbetsuppgifter. Det ledde till att vicehäradshövding
Svante Norrby enligt avtal från
den 1.4.1955 anställdes som ny konsultativ jurist
efter vicehäradshövding Arnold Stenvall,
som skött uppdraget med framgång sedan år
1931. Arnold Stenvall var även fullmäktigemedlem
under flera år.
Frågeställningar
På 1950-talet konsoliderade andelsverksamheten
ute i landskapen sina ställningar. Samtidigt
började man dock fråga sig, hur andelsrörelsen
skulle klara framtidens utmaningar.
" Företagsformen enligt andelsprinciperna
har som sådan intet värde om
man ej inom densamma i handling, i
själva livet, tillämpar principerna för
andelsverksamhet."
Uno Forss 1947
År 1957 anlade Uno Fors några reflexioner på
vår andelsrörelse. Han frågade: "Har Andelsförbundets
första uppgift att främja landets
svenska befolknings ekonomiska förkovran
genom andelsverksamhet och samarbete,
som förverkliga andelsidéns principer, blivit
föråldrad?" Frågan var berättigad därför att ju
mera rörelsen byggdes ut desto större växte
faran för att medlemmarna skulle fjärmas från
sina företag. Det ansågs därför livsviktigt att
medlemsintresset hölls levande och att ungdomen
skulle fås med. Man kan konstatera att
frågan är lika aktuell ännu på 1990-talet.
Andelsförbundets andra uppgift, att vara "föreningslänk
mellan landets svenska andelslag",
gav även anledning till reflexioner. Då var och
en av andelsrörelsens branscher hade egna
centrallag och specialorganisationer frågade
man sig, vad det var för mening med Andelsförbundets
uppgift att vara föreningslänk mellan
de svenska andelslagen. I den frågan låg
trots allt Andelsförbundets väsentligaste uppgift
och därvidlag kan man säga att förbundet i
flera avseenden lyckats. Man kan säga, att
Andelsförbundet spelat något av en vågmästarroll
mellan de producentkooperativa och de
konsumentdominerade andelslagen.
Tidskriftsfusion år 1959
Då jordbrukarkåren blev alltmer homogen frågade
man sig, om man inte kunde nå en bättre
hushållning genom att slå ihop några av de
många tidningar och tidskrifter, som riktade sig
till jordbrukarna i svenskbygden. År 1947 gjorde
SLF ett försök att sammanföra hela den
svenska lantbrukspressen till en enda tidskrift,
men tiden var inte mogen för en fusion. År
1959 gjorde dock SLF och Andelsförbundet
slag i saken. Ett avtal träffades om att "Tidskrift
för Lantmän" och "Lantmän och Andelsfolk"
slås ihop till "Tidskrift för Lantmän och
Andelsfolk", Tla, som blev organ för båda förbunden,
med Finlands Svenska Andelsförbund
som utgivare och förbundets VD som ansvarig
chefredaktör. Uno Forss blev sålunda den första
chefredaktören, medan AFM Håkan Sonkin,
som anställdes år 1959 som informations-
och redaktionssekreterare, blev den första red.
sekr. I redaktionsrådet invaldes prof. Nils Westermarck,
AFM Eric A. Serén och agr. Karl As-
pelin..
.
Det första numret av den nya tidskriften utkom
i januari 1960. År 1965 ändrades tidskriftens
namn igen till "Lantmän och Andelsfolk", LoA.
Ett lyckat drag för "Nya LoA" var att man började
satsa på bilagor, vilket kan ses som en