Enighet ger styrka Finlands Svenska Andelsförbund 80 år - Pellervo

Konklusion
Vilken betydelse har då Finlands Svenska Andelsförbund
haft för andelsverksamheten i
svenskbygden?
Man kan säga att Andelsförbundets betydelse
var störst under de första åren och de första
decennierna, så länge det var aktuellt att
grunda nya andelslag. Detta kom även till synes
genom de finlandssvenska centrallag och
branschförbund som grundades. Det skulle ha
varit mycket svårare att få till stånd självständiga
svenska centralorganisationer, utgående
från en riksomfattande takorganisation.
Andelsförbundet har även haft andra betydande
uppgifter, såsom att informera om andelsidén
och om den kooperativa företagsformen,
att betona medlemsinflytandet, att svara för de
förtroendevaldas utbildning och, inte minst, att
utgöra en föreningslänk mellan branscherna.
När det har rått meningsskiljaktigheter har Andelsförbundet
varit ett forum för diskussion.
Inom andelsrörelsen har det sedan starten
funnits två slag av andelslag, konsumentkooperativa
(handelslag, andelsbanker) och producentkooperativa
(andelsmejerier, andelsslakterier,
äggandelslag m.fl.). Från bägge
dessa grupper har andelslag varit medlemmar
i Andelsförbundet, som behövts som en utjämnande
faktor.
De förtroendevalda i nyckelställning
Ett särdrag för andelslagen har varit att de ledande
organen, styrelser och förvaltningsråd,
för det mesta bestått av förtroendevalda, medlemmar/ägare.
Då ägarna i kooperativa företag
oftast haft en annan målsättning för sitt ägande
än ägarna i aktiebolag har det ställts stora
krav på de affärschefer/direktörer, som tillsammans
med de förtroendevalda lett andelsföretagen.
Under årens lopp har bland de förtroendevalda
kunnat märkas en starkare aktivitet
att påverka besluten, men tyvärr även en
mindre medvetenhet om sitt ansvar vid beslutsfattandet.
Fackledningen i sin tur har kunnat
ta åt sig för stor makt och lett in företagen
på områden, som inte haft förankring hos
medlemmarna/ägarna. Ett exempel var Hankkijakonkursen
år 1992, där det i första hand
inte var fråga om att Hankkijas ledning skulle
ha fattat felaktiga beslut. Framförallt var det
vid de strategiska valen fråga om att ägarnas
omdöme och äkta vilja inte beaktades. En
känd kooperatör har sagt att Hankkija föll på
att företaget var en "indianhövding utan indianer".
Genom kooperationens historia går de förtroendevaldas,
styrelse-, direktions- och förvaltningsrådsmedlemmarnas
insatser som en
ryggrad, på vilken andelsrörelsens struktur
stöder sig. Vi har därför idag all orsak att med
vördnad tänka på dem som kring sekelskiftet
och de första årtiondena satte sig ned vid mötesborden
för att leda de första trevande försöken
till kooperativ företagsverksamhet.
Resultatet syns idag i att stora delar av livsmedelsförädlingen,
handeln och bankverksamheten
i vårt land domineras av kooperativa
företag.
Andelsförbundet har i sin roll som takorganisation
dragit sitt lilla strå till stacken genom att ge
de finlandssvenska förtroendevalda ledarna ett
uns av arbetsverktyg i form av information och
ledarutbildning.
Landskapsvis utveckling
Om Andelsförbundets 80-åriga verksamhetsperiod
kan man säga att andelsverksamheten
vuxit sig stark i svenskbygden, även om det
senaste decenniets kraftiga omdaning krympt
ihop eller försvagat endel bastioner. En
granskning landskapsvis kan vara på sin plats.
ÅLAND. Man kan börja med Åland, därför att
andelsverksamheten på Åland kom i gång tidigt
i de flesta branscher. Kooperationen var
en lämplig samarbetsform i de mer eller mindre
isolerade skärgårdskommunerna. Till de
största bakslagen får räknas Andelslaget
Samgångs konkurs år 1990, något som minskat
handelslagens marknadsandel. En ny våg
av kooperation har dock redan svept över öriket.
Idag är nio av Andelsförbundets medlemmar
åländska.
ÅBOLAND. Även i de åboländska skärgårdskommunerna
idkades tidigt andelsverksamhet.
I dag har dock Åboland få självständiga an-