OLOF FRANCK Om religionskunskap i den mångkul <strong>Religionskunskap</strong> är ett ämne som, för att låna en formulering hämtad från Sven-Åke Selander, kan karakteriseras med hänsyn till begreppen kultur, etik och integration, skriver Olof Franck, ordförande i FLR. Dess plats i det mångkulturella samhällets utbildning med målet vidgade, fördjupade och konstruktiva omvärldsanalyser kan motiveras i relation till dessa begrepp. BAKGRUND I Why I am not a Christian konstaterar Bertrand Russell att ”Min egen uppfattning om religion är densamma som Lucretius´. Jag ser den som en sjukdom, född av fruktan och som en källa till oräkneligt elände för människosläktet”. (1) Vare sig man önskar sympatisera med denna inställning eller ej – och jag misstänker att ståndpunkterna här varierar rikligt i övertygelse och nyans – är förekomsten av religiösa föreställningar och riter, vilka spelar en inte oväsentlig roll i många människors liv, omfattande och på åtskilliga sätt tydlig. Religiös tro tar sig många uttryck och påverkar individers och kollektivs förhållningssätt moraliskt, samhälleligt och politiskt. Det här är inte något uppseendeväckande fenomen. Ordet ”religion” brukar etymologiskt härledas till latinska rötter med betydelser som ”ofta återkomma till”, ”fl itigt syssla med”, ”vara bunden vid”, och står således för en kraft eller vilja eller kanske rentav drift att existentiellt knyta bestämda föreställningar och övertygelser till sig på sätt som inte kan frigöras från livets gång, från vardagslivet eller från tillvaron utanför de språkliga, religiösa ramar dessa grundläggande perspektiv ritar upp. Den som beskriver sig vara ”religiös” eller ”troende” ger inte uttryck för en uppfattning som förhåller sig distanserad till livet, till vardagen, till tillvaron i stort. Paul Tillich formulerade en hållning av detta slag i termer av ultimate concern, ”det som djupast eller ytterst angår en människa”. (2) En sådan karakteristik andas inte ljumhet eller kyla. Genom historien syns åtskilliga exempel på hur religiösa tänkare brukat rationella metoder och argument för sina övertygelser – ibland med avsikten att intellektuellt belägga en eller annan ståndpunkt, men, oftare och snarare, med intentionen att ge en trons kärna, förankrad i existentiella språng, språkliga klädedräkter vilka tänks göra det ytterst ofattbara fattbarare och det innerst obegripliga begripligare. Resultaten av dessa mer eller mindre förnuftssökande verksamheter ser vi, enkelt uttryckt, i religiösa läror och teologier, och tolkningarna – de existentiella, etiska, fi losofi ska och psykologiska – av dessa. Och läror och teologier har spelat och spelar en avgörande roll i människors 12 | RELIGION & LIVSFRÅGOR liv, inte, kanske, främst för själva de språkliga ramarnas skull, utan för att dessa ramar inrymmer någonting ”som djupast angår” dem, och inspirerar till förhållningssätt och ståndpunkter på både individuell och social nivå. Religion och religiös tro är således, vilken inställning man än må ha till den, en kraft och ett fenomen som bör göras till föremål för noggranna studier av den som vill förstå människan och samhället i såväl historiskt som samtida analytiskt perspektiv. I förståelsen av ett samhällsliv, det må vara religiöst homogent eller mångkulturellt, är det av största vikt att medborgares förankring i kulturella-religiösa traditioner görs till föremål för vetenskapliga studier och tolkningar. Religionsvetenskapliga studier är nödvändiga inom ramen för en samhällsvetenskaplig omvärldsanalys vilken på sikt kan inrymmas i en strävan efter att skapa förståelse för olikheter och variationer inom ramen för ett demokratiskt förändringsarbete, där integritet och individuell frihet relateras till begrepp som medborgarskap, samhällelig tillhörighet och demokratisk grundsyn – och där mångfald ses som möjlighet snarare än hinder. Det vetenskapliga studiet har således inte enbart ett vidgat och fördjupat vetande som mål. Visionen – och den kan väl relateras till vad Sven-Eric Liedman beskrivit som ”den mjuka upplysningens” (3) , det vill säga den som fokuserar på människans moraliska och existentiella utveckling där demokratiska värden kan och bör fi nna sin aktiva roll för både den enskildes och de socialt samlevandes välbefi nnande – har också, och inte minst, en etisk förankring. Det mångkulturella samhället genererar berättigade krav på en god utbildning i kulturell och religiös variation, och skolan har ett ansvar för att bland andra och i synnerhet blivande samhällsvetare ges de förutsättningar som är erforderliga för att forskning och samhällsanalys med framtida konsekvenser ska kunna genomföras. 20 % av svenska medborgare beräknas ha sina rötter utanför landets geografi ska gränser (4) , och med sådana proportioner i termer av ”mångkulturella fakta” är det nödvändigt att analyser som ger utrymme för dialog, ömsesidig förståelse och demo- ▲
turella demokratins gymnasium – och sex kategorimisstag RELIGIONSKUNSKAP I DEN MÅNGKULTURELLA DEMOKRATINS SKOLA 2:05 | 13