Nr. 3 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

More documents

Recommendations

Info

POLITISKT DEBATTFORUM TORSTEN LINDSTRÖM Kristdemokraterna om en gymnasieskola för framtiden Ibland behöver broar byggas mellan människor för att problem och utmaningar ska kunna lösas, skriver Torsten Lindström, riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Religionskunskapsämnet har förmågan att vara en sådan bro. I gymnasieskolan förbereds eleverna inför de sista stegen ut i vuxenlivet medan grunden läggs för vidare studier eller yrkesarbete. Gymnasiet är också den skolform som genomgått de största strukturförändringarna de senaste tio åren. År 2007 kan ytterligare förändringar i gymnasieskolan genomföras efter beslut av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet i riksdagen hösten 2004. Beslutet föregicks av stor politisk vånda, som sedan också yttrat sig även i andra frågor som i årtal legat färdigberedda men ändå inte fattats som t.ex. den nya skollagen. I sammanhanget går det att höja något på ögonbrynen att ingen överenskommelse ingicks med något annat parti. Det bäddar för att en ny borglig regering efter valet 2006 kommer att göra egna ändringar i gymnasieskolan eftersom socialdemokraterna redan valt att bryta traditionen av långsiktiga uppgörelser i skolpolitiken. En diskussionsfråga i genomförandet av den nya gymnasieskolan är olika ämnens ställning och vilka ämnen som ska vara kärn- och karaktärsämnen respektive helt valbara. Tyvärr är det oundvikligt att olika ämnen ställs mot varandra i stället för att ses som komplement till varandra. Det är bra att både religionskunskap och historia blir kärnämnen. Kunskapen om våra historiska rötter har dokumenterade brister, vilket inte är så konstigt med tanke på fl era skolreformers nedskärningar i historieämnet. Det är oacceptabelt och kristdemokraterna har därför drivit kravet att historia bör bli ett kärnämne. En förutsättning har dock varit att utrymmet i historia på de program där ämnet i dag fi nns inte minskar. Lika självklart är att religionsämnet ska förbli kärnämne. Ibland behöver broar byggas mellan människor för att problem och utmaningar ska kunna lösas. Religionskunskapsämnet har förmågan att vara en sådan bro. Kristdemokraterna har en god tradition, sedan 1960-talet, av att vara ämnets förespråkare och bidrog starkt till att det blev kärnämne i gymnasieskolan. Det är glädjande att så förblir. Som kärnämne kan ett didaktiskt perspektiv anläggas som fokuserar på dels bildande kunskaper om religioner och profana livsåskådningar, dels i hög grad bidrar till elevens förmåga att på ett refl ekterande sätt forma sin egen livssyn. Intresset för existentiella frågor är stort bland unga människor som behöver stöd och hjälp i formandet av sin identitet. Inte minst under gymnasieåren kan frågor om livets mening, 26 | RELIGION & LIVSFRÅGOR kärlek, tro och död stå eleverna mycket nära. Gymnasieskolan bör därför ge eleverna verktyg för att bearbeta sina tankar kring livsfrågorna. Genom att öka förståelsen för och kunskaperna om olika livssyner och kulturer motverkas främlingsfi entlighet, rasism och segregation. Kärnan måste vara alla människors lika värde, oavsett ursprung. Skolan måste skilja mellan frågor av objektiv karaktär, där eleven själv har att bilda sig en uppfattning och frågor där skolan ska förmedla tydliga gemensamma värden. Till den första kategorin hör politisk uppfattning och religiös tro. I den delen ska skolans undervisning vara objektiv. Till de senare hör demokrati samt gemensamma normer och värderingar för vår samlevnad med andra människor. I den delen ska skolan spela en aktiv roll i förmedlandet av goda värden. Samtal kring moraliska dilemman, om vad som är rätt och fel, ska genomsyra skolans dagliga verksamhet. Det måste ske inom samtliga ämnen. Skolan måste ge alla elever särskild kännedom om kristendomens betydelse för att förstå vårt kulturarv. Insikten att kulturarv inte är något beständigt, utan utvecklas och berikas i mötet med nya kulturer måste förmedlas. Tryggheten att känna sin egen värdegrund underlättar mötet med människor av andra uppfattningar. Det svenska samhället bygger på den värdegrund som har sina rötter i den kristna traditionen och den västerländska humanismen. Värdegrunden fi nns formulerad i läroplanen. Människans unika och lika värde, människolivets okränkbarhet, solidaritet med svaga och förtryckta, jämställdhet mellan könen samt individens frihet är grundpelarna i denna etik. En gemensam värdegrund är nödvändig för att ett mångfacetterat samhälle i ständig förändring ändå ska hålla samman och ha förutsättningar för en god utveckling. Ämnet är en naturlig förankringsbas för värdegrundsarbetet. Precis som svenskämnet behövs för svenskkunskaperna krävs ett religionsämne som både fokuserar kunskaper om olika religiösa traditioner och stimulerar elevernas arbete med en egen livssyn. Kärnämneskursen i religionskunskap behöver utvecklas än mer i denna riktning. Kristendomens betydelse som bas för svensk kultur och tradition kan inte överskattas. Den måste därför ha en särställning i religionsundervisningen. Det räcker dock inte att alla gymnasieelever läser kärnämneskursen. Det behöver också en stark ställning som karaktärsämne, obligatoriskt för så många som möjligt av gymnasie-
eleverna. En kort kärnämneskurs kan knappast anses vara tillräcklig för att ge eleverna redskap att på allvar forma en livshållning som bidrar till trygghet och förmåga att refl ektera under livets gång. I gällande regelverk avgörs frågan om religionskunskapens utrymme som karaktärsämne av regeringen och myndigheterna, inte av riksdagen. Det är oroväckande eftersom den nuvarande regeringen hittills varit på snudd till oförmögen att förstå religionsämnets betydelse. Den nuvarande skolministern har t.ex. i frågesvar till Riksdagen inte velat ta klar ställning för religionsämnet. En ny regering efter valet 2006 lär ha betydligt bättre förutsättningar i det avseendet. Religionskunskap borde vara karaktärsämne på åtminstone de samhälls- och naturvetenskapliga programmen. En svaghet i det nya gymnasiet är att inte godkända betyg kommer att fordras i alla kärnämnen för att få ut den nya s.k. gymnasieexamen. Så borde ha varit fallet. Var fj ärde gymnasieelev lämnar redan skolan utan fullständiga betyg och det individuella programmet har blivit skolans största. Trots problemen har lärarna enträget arbetat vidare med att skapa bra förutsättningar för elevens lärande. Och problemen går att lösa. Tillsammans kan lärare och övrig personal, elever, föräldrar och politiker skapa en gymnasieskola för framtiden. Därvidlag blev den proposition ”Kunskap och kvalitet” som ligger till grund för förändringarna 2007 ett slag i luften. Konkreta förslag lyste med sin frånvaro på fl era områden. Dessutom saknas det helhetstänkande som är nödvändigt för att kvalitetssäkra hela utbildningssystemet. Skolans viktigaste uppgift är att förmedla kunskap. För att möjliggöra det krävs kompetenta lärare, en stimulerande arbetsmiljö samt arbetsro och trygghet. Skolpolitiken måste ha sin grund i kunskap, ansvar och trygghet. Alla tre delar måste fungera för att vi ska få en kvalitativ skola. Lärlingsutbildning inom ramen för ett eget nationellt program, fl er betygssteg, samma spelregler för fristående och kommunala skolor, konkreta förslag för att komma åt mobbningen och hårdare krav på bättre ordning och mer arbetsro blir natur- liga följder av den hållningen. För att gymnasieskolan ska vara en attraktiv arbetsplats krävs att kommunerna satsar på personalen. Det måste fi nnas en större fl exibilitet när det gäller utformandet av tjänster så att lärarna kan kombinera sin undervisning med till exempel forskning. En rejäl satsning på lärarnas löner, fortbildningsmöjligheter och arbetsmiljö måste ingå i alla skolsatsningar. En avgörande uppgift är att utforma skolan så att lärare får vara lärare. Det är också viktigt att lärarna får tillräcklig kompetensutveckling för att kunna göra ett bra arbete. Sammanfattningsvis innehåller den nya strukturen för gymnasieskolan ändå fl era steg i rätt riktning, även om väldigt mycket återstår. En prioriterad uppgift måste till exempel vara att ytterligare stärka möjligheterna för religionsämnet. Ett paradigmskifte behövs i synen på utbildning. Människan, inte institutionerna, måste stå i centrum. För elevernas skull. Torsten Lindström är riksdagsledamot för Kristdemokraterna i utbildningsutskottet, fi l.mag., adjunkt, tjänstledig gymnasielärare i religionskunskap och historia och f.d. universitetsadjunkt och lärarutbildare. Telefon: 070-276 28 03, 08-786 46 86, 0220-133 49 E-post torsten.lindstrom@riksdagen.se www.torsten.kristdemokrat.se Postadress: Torsten Lindström, Riksdagen, 100 12 Stockholm SYNPUNKTER PÅ RELIGIONSKUNSKAPEN Hur ser Du på religionskunskapens uppdrag och uppgift? Vad händer med re-ämnet och re-undervisningen just på Din skola? Vilka utmaningar och möjligheter fi nns det? SKRIV OCH BERÄTTA I ROL! RELIGIONSKUNSKAP I DEN MÅNGKULTURELLA DEMOKRATINS SKOLA 2:05 | 27
Page 1 and 2: NR 3 • 2005 RELIGIONSKUNSKAP I DE
Page 3 and 4: REDAKTÖREN HÄLSAR Religionskunska
Page 5 and 6: Nya i FLR:s styrelse CHRISTINA OSBE
Page 7 and 8: ”En symfoni måste omfatta allt
Page 9 and 10: Kvinnan på bilderna har inget med
Page 11 and 12: MÅNGFALD och MÖJLIGHETER Känner
Page 13 and 14: turella demokratins gymnasium - och
Page 15 and 16: RELIGION och SAMHÄLLE Författare:
Page 17 and 18: perspektiv till den demokratiska v
Page 19 and 20: VÄLKOMMEN TILL EN KONFERENS PÅ TE
Page 21 and 22: FLR Föreningen Lärare i Religions
Page 23 and 24: Aronsson publicerat undersökningen
Page 25: BESÖK FLR:S HEMSIDA! www.flr.se P

Nr. 3 - Föreningen Lärare i Religionskunskap

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?