Swedwatch - Chokladen mörka hemlighet

lite på kakaon var den ändå den mest lönsamma av alla grödor. Någon hjälp från stat
eller företag var det inte tal om.
– Jag vet att vi mätte upp odlingen en gång när vi skulle skaffa papper på att vi ägde
den. Det var enda gången som det kom en statligt anställd jordbrukstekniker till oss.
För övrigt har jag aldrig fått något stöd.
Han säljer via en mellanhand som kommer till hans gård. De företag som köper upp
och exporterar kakaon har han aldrig mött.
– Det svåraste av allt är att sälja kakaon. Det fi nns alldeles för många uppköpare och
de är skickliga på att pressa ned priset.
– Det brukar vara jag själv som besprutar min odling. Jag skyddar mig inte. Efter
behandlingen dricker jag mjölk och vinäger. Mina grannar har ofta bett mig komma
och behandla deras odlingar också.
Zongo har några få anställda, enbart män.
– Arbetsuppgifterna är inte uppdelade, vi gör allt tillsammans. Det är röjningen av
skogen som är det jobbigaste. Framförallt när man ska fälla stora träd. Dessutom är
transporten av kakaon skadlig för hälsan. Det är mycket tungt att bära kakaon.
Samtliga odlingsägare som intervjuats hävdar att de behandlat sin arbetskraft väl.
Zongo är inget undantag.
– Om en arbetare vill så kan han bryta sitt kontrakt. Det händer ibland. Det fi nns dom
som är bra arbetare, men som har dålig karaktär. När man fått nog av en arbetare så
är det bäst att betala för den tid han har arbetat och låta honom gå.
”Barn under 14 år orkar inte bära kakaosäckarna på huvudet”
Adama Bationo är 43 år gammal. Han är från Burkina Faso, men har ägt en kakaoodling
på några hektar i Elfenbenskusten sedan 1980. Efter att den väpnade konfl ikten
uppstod så har han fl ytt till Burkina Faso med sin familj. Just nu lever han i ett läger
vid gränsen till Elfenbenskusten.
– Jag köpte min markbit, dels genom att betala och dels genom att jobba för den
gamle ägaren. När jag hade fått marken delade jag upp den i tre delar som jag arrenderade
ut. Jag övervakade hur de jobbade tills de hade skördat kakaofrukterna.
– De första åren var svåra. Det dröjde hela tio år innan jag kunde arrendera ut
marken. Förutom kakao odlade jag ris, jams och majs. Kakaon odlade jag för pengarnas
skull och det andra var för att äta.
Adama kunde tjäna motsvarande cirka 50 000 SEK per år. Efter det att han hade
betalat alla utgifter så återstod mindre än hälften av pengarna. Men inbördeskriget
gjorde att inkomsterna mer än halverats.
– Det betalar sig inte längre att odla kakao. Det enda som är billigt är ens lidande!
36 SwedWatch ● Chokladens mörka hemlighet