Att-motivera-till-att-vilja-leva

MI-samtalets förlopp
FÖRHÅLLNINGSSÄTTET I MOTIVERANDE SAMTAL
Förhållningssättet innehåller fyra olika beteenden
som präglar samtalsledarens sätt att möta klienten.
De utgör en helhet, samtidigt som de förstärker
varandra. De fyra beteenden som ingår i förhållningssättet
är: samarbete, acceptans, välvilja och
framkallande.
Varför kallas de olika komponenterna av MIförhållningssättet
för ”beteenden”? För att det är
något som samtalsledaren aktivt gör under samtalet.
Det räcker inte med att man har en tanke
eller en känsla om att man bör vara exempelvis
accepterande, samtalsledaren måste också visa det
med sitt sätt att samtala.
Samarbete
…innebär att samtalsledaren förhåller sig till klienten
som en likställd och att samtalsledaren har
som mål att samtalet ska vara mellan två jämlika
personer, ett samtal där båda parterna har kunskap
som kan vara till nytta för det som samtalet
handlar om.
Samtalsledaren tillämpar samarbete när samtalets
läggs upp på ett sådant sätt att det underlättar
för klienten att vara delaktig. Klientens idéer
efterfrågas och uppmuntras och samtalsledaren
visar att klienten betraktas som expert på sin situation
och sitt dilemma. Samtalsledaren anpassar
innehållet i samtalet utifrån klientens mål, idéer
och värderingar. Klienten engageras i problemlösning
och samtalsledaren är följsam och inväntar
klientens beredskap att fatta ett beslut.
Acceptans
… är ett beteende hos samtalsledaren där hon är
empatisk, visar sin respekt för klientens absoluta
värde som människa och rätt till sin autonomi,
och är uppmärksam på klientens styrkor och goda
egenskaper. Samtalsledarens acceptans i mötet
med en klient är inte ett passivt förhållningssätt,
det är att aktivt välja att inte döma klienten. Acceptans
i ett samtal underlättar för klienten att bli
mer öppen med sitt dilemma och mer flexibel i sitt
sätt att resonera.
Samtalsledare (och förstås även klienter) är ofta
egensinniga. Det är lätt för samtalsledaren att bli
dömande i mötet med en person som farit illa och
ändå inte är beredd att förändra sin situation. Det
är då ett aktivt val att vara accepterande av ett sådant
beteende hos klienten. Lösningen är att inte
hamna i ett resonemang om vad som är rätt eller
fel, utan att fråga sig vad beteendet berättar om
klientens dilemma och hur beteendet kan hanteras
i ett samtal genom samarbete.
Att betona klientens autonomi handlar om att
samtalsledaren visar sin respekt för att klienten har
en odiskutabel rätt att välja och fatta beslut och är
expert på sin egen situation. Det är en del av den
accepterande hållningen i MI. Samtalsledaren säger
och visar på andra sätt i samtalet att klienten har
valet att antingen förändra sig eller att vara kvar
i status quo och säger när det behövs att klienten
inte kan tvingas till en förändring. Samtalsledaren
utforskar på ett aktivt sätt vilka olika val som kan
vara aktuella att göra och avvaktar med att själv
ge förslag på lösningar tills klienten frågar efter
sådana eller ber om lov när man behöver göra det.
Detsamma gäller när man ska dela med sig av
information.
Empati är ett förhållningssätt som samtalsledaren
har för att visa sin acceptans av klienten.
Empati innebär till exempel att samtalsledaren
närmar sig samtalet som en möjlighet att lära sig
om klienten, och är genuint nyfiken på klientens
dilemma, och hennes åsikter och idéer om detta.
Empati är också att försöka föreställa sig hur det
är att vara i klientens situation. Samtalsledaren
tydliggör sin vilja till empati när hon med hjälp av
frågor och reflektioner visar att hon vill bli säker
på att hon förstår klienten. Empati fångar in alla
14