SÃ¥ vill vi utveckla krisberedskapen

0223/2004I enlighet med likhetsprincipen 9 bör samverkan mellan myndigheter och organisationerta avstamp i vardagen, baseras på den samverkan som redan finns etablerad mellanmyndigheter eller organisationer och sedan utvecklas, skalas upp, för att kunna klara aväven stora störningar i verksamheten, en svår påfrestning på samhället i fred och ytterstett läge med höjd beredskap. Detta synsätt innebär med självklarhet olika förberedelseroch åtgärder för olika myndigheter och organisationer, beroende på myndighetens ellerorganisationens uppgift och mandat, men även beroende på om samverkan äger rum pålokal, regional eller central nivå.För polis, räddningstjänst och akutsjukvård är samverkan i vardagen en följd av ett direktoperativt ansvar, medan samverkan i vardagen mellan exempelvis Statens räddningsverkoch Socialstyrelsen inte kan betecknas av samma direkta krav på samverkan. För polisen,räddningstjänsten och akutsjukvården ingår det i den ordinarie myndighetsuppgiften attha en väl fungerande och utvecklad samverkan med olika närliggande parter. Detta i syfteatt kunna lösa sina egna uppgifter på ett så bra sätt som möjligt, samt för att se till attallmänhetens och andra parters intressen skyddas och tillvaratas.2.2.1 Förtroende som grund för att dela informationI den samverkan som bedrivs i vardagen, oavsett om uppgiften handlar om samverkanrörande planering eller mer operativ samverkan, bygger deltagande parter upp en kunskapom varandras respektive organisation och ett förtroende för de personer man samverkarmed. Vid de intervjuer och diskussioner som gjorts för denna rapport, har flertaletav aktörerna betonat vikten av den kunskap som byggs upp, men även betydelsen av detförtroende som skapas mellan organisationer och personer i det förberedande och planeradeskedet.Hur väl samverkan fungerar vid en större händelse eller kris kan därför sägas bygga delspå kunskap om varandras organisationer, och dels på grundläggande förtroende för depersoner och de organisationer eller myndigheter man har att samverka med. Dettapåverkar även vilken information, samt i vilken utsträckning man kan tänka sig att delamed sig av information vid en händelse.I de diskussioner som förts med myndighetsföreträdare framkommer att det vid vissa tillfällenkan finnas hinder eller motstånd till att lämna ut en viss typ av information. Detkan handla om att man inte har kunskap om hur organisationen som mottar informationenkommer att hantera den, vad de avser att använda den till, eller i vilken utsträckningde har kompetens att fatta beslut utifrån den information de får. I andra fall handlar detom att man inte har klart för sig vilken information man kan dela med sig av, d.v.s. attman inte vet om det finns formella hinder för att dela med sig av en viss typ av information.Mycket av denna osäkerhet bottnar i att man inom den egna organisationen inte harklarlagt och undersökt vilken typ av information man kan tänkas lämna ut på begäran vidolika tillfällen.9. Likhetsprincipen innebär att arbetssätt och arbetsplats bör vara lika vare sig man arbetar normalteller om man har att hantera en kris.250