Media och arkiv - Visa filer

Mikael PedersenSyftet med att under konflikter förstöra den andreskulturarv har framhållits vara att radera ut de fysiskabevisen på dennes existens och möjlighet tillinflytande över det område eller den kultur somden egna gruppen gör anspråk på. Om detta för enangripare inte kan uppnås därför att den informationsom står att finna i de dokument som är måletför förstörelsen redan är säkrad, spridd och välkänd, så torde också den bakomliggande orsakentill förstörelsen i princip ha upphört (eventuelltmed undantag av dokument med starkt symbolisktvärde). Genom att tillgängliggöra och sprida kännedomom de skriftliga delarna av kulturarvet, t exgenom att urskilja handlingar med särskilt stort intresseoch att använda digital informationsteknikför att sprida kunskap och kännedom kring dessa,torde en situation kunna uppstå där förstärandetav skriftliga dokument inte anses tjäna något störresyfte eftersom informationen ändå kommeratt finnas tillgänglig och förbli väl känd hos enbred allmänhet. Det kan också konstateras attUNESCO:s övergripande strategi för att säkra bevarandeav kulturarvet bygger på liknande urvalsprinciper(UNESCO wop).Genom de erfarenheter som här redovisatsframkommer att speciellt värdefulla handlingarborde kunna erbjudas ett mer effektivt skyddmot förstörelse genom att ett aktivt urval för bevarande-och tillgängliggörandeinsatser tillåts skebland arkivbestånden, samt att en omfattande digitallagring som inte är platsbunden introducerasI kombination med andra mer övergripande insatserför att motverka förstörelsen av kulturarvet(t ex i form av att verka för attitydförändringar påglobal nivå), kan arkivsektorn med sådana insatserbidra till en utveckling där syftet som ligger bakomden medvetna förstörelsen av arkiv under konflikteri framtiden ska te sig omöjligt för en angripareatt uppnå.Men även om handlingar och arkiv skulle kunnages ett definitivt skydd mot förstörelse uppenbarasnya problem som behöver genomlysas Avslutningsviskan här konstateras att ett projekt som Memoryof the World visserligen har potential att bidra tillen positiv utveckling kring skydd av arkiv, men attprogrammet samtidigt kan utnyttjas i olika syften,vilket t ex uppenbaras genom exemplet Tibet:"The Tibetan archives are an im portant and essentia!part of the world' s documentary heritage andthey contribute significantly to human memory andto cultural awareness and continuity. The antiquityand variety of the texts are rich and unique in humancultural heritage. They are important not only toTibetan history narrowly, but to the transcendentinfluence of Tibetan Buddhism on other culturesall over the world. Therefore, the preservation andorganization of these materials are essential ingredientsin human cultural tradition; and therefore,the Tibetan archives are a critically important partoftheMEMORYOFTHEWORLD".Detta framhåller nu den statliga arkivbyrån i Kina(som kontrollerar landets samlade arkiv, inklusivede tibetanska), och nominerar de tibetanska arkiventill UNESCO:s lista över världens skriftliga kulturarv(Yuqing I996, s. I I I-I I4). Detråder naturligtvisinga tvivel kring de tibetanska arkivens värde,men om UNESCO beviljat ansökan bör även hasi åtanke att det övergripande målet med den kinesiskaaggressionen mot Tibet är att utradera dentraditionella tibetanska kulturens inflytande översamhället: Det har framhållits att den tibetanskakulturen tillhör det förflutna och att den ska ersättasav ett modernt kinesiskt förhållningssätt. Vilkakonsekvenser detta innebär för det tibetanskafolket, den tibetanska kulturen och de tibetanskaarkiven har tidigare redogjorts för, och det kan iljuset därav diskuteras hur UNESCO bör förhållasig till en sådan här situation. Om man tillskriver detibetanska arkiven sitt stora historiska värde, spelarman då också den kinesiska regimen i händerna?Visar man därmed acceptans för att den tibetanskakulturen nu tillhör historieböckerna, och att manaccepterar det kinesiska övertagandet av politiskoch kulturell kontroll över Tibet?42ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I