Fysisk variation och belastningsbesvär i arbetet

4. Varför är variation
i fysisk belastning intressant?
Trots vissa förbehåll för att det vetenskapliga stödet än så länge är
otillräckligt för att man säkert ska kunna säga om repetitivt, styrt och
bundet arbete leder till ökad risk för belastningsbesvär, verkar det
vara rimligt att anta att så är fallet. Det betyder att information om
fysisk variation i olika yrken och arbetsuppgifter är relevant för att
förstå i vilken mån de är förknippade med risk för belastningsbesvär.
Det är även rimligt att förmoda att en ändrad fysisk variation kan
resultera i en ändrad risk för belastningsbesvär på en organisationsoch
yrkesnivå, och kanske även i en annan trötthetsutveckling och
prestanda på en individnivå.
Andelen av sysselsatta i Sverige som anser sig ha ett ”omväxlande”
arbete är strax över 50 procent (Arbetsmiljöverket, 2014a). Män
och kvinnor ligger nästan lika i detta avseende. Även om ”omväxlande”
inte är synonymt med variation i fysisk belastning antyder
denna siffra att brist på fysisk variation är utbredd i arbetslivet. Flera
trender i näringslivet talar för att det knappast kommer att ske några
större förändringar till det bättre framöver. Den tekniska utvecklingen
har lett till att många yrken som tidigare var förknippade
med tungt (och fysiskt varierat) kroppsligt arbete nu är stillasittande
och endast kräver små rörelser och begränsad muskelkraft. Tydliga
exempel är skogs- och gruvindustrin. Många verksamheter i både industri
och tjänstesektor eftersträvar i dag en ”lean” produktion, där
onödig tidsanvändning rationaliseras bort och produktionen standardiseras
(Liker, 2004). Detta kan begränsa utrymmet för de anställda
att påverka själva arbetsprocessen och att ta små spontana pauser,
vilket i sin tur leder till minskad variation (Wells m.fl., 2007). Många
företag koncentrerar i dag sin egen verksamhet till få kärnområden
och handlar in komponenter och tjänster från underleverantörer i
stället för att producera dem själva, så kallad outsourcing. Det betyder
att urvalet av olika arbetsuppgifter inom företagets ramar, dvs.
diversiteten (se kapitel 3), minskar och därmed även utrymmet för
att skapa jobb med fysisk variation. Vid produktionstoppar anställer
företaget tillfällig arbetskraft (Benach m.fl., 2014), som tilldelas
enkla arbetsuppgifter, samtidigt som dessa uppgifter då inte längre
ingår i repertoaren för den fasta arbetsstyrkan. Både tillfälligt och
24