Fysisk variation och belastningsbesvär i arbetet

omväxlande arbetsbelastning och en god autonomi att lägga upp
arbetsdagen – och därmed dess mönster av belastning och återhämtning
– enligt egna behov (Toomingas m.fl., 2008). Författarna
kommer fram till att fastighetsskötare är ett sådant idealyrke. Även
om detta naturligtvis är tänkt som ett illustrativt exempel kan vi –
med de förbehåll för bristfälligt vetenskapligt stöd som hela denna
kunskapssammanställning andas – ansluta oss till en tro på att rätt
förlopp av belastning över tid, dvs. rätt fysisk variation, är en nyckel
till ett hållbart liv i arbete för den enskilde, och därmed även till
fördel för arbetslivet i stort. Vi finner att den befintliga forskningen
åtminstone inte talar mot att så är fallet.
Med försiktighet vågar vi gå så långt som till att inspirera arbetslivet
och de aktörer som har inflytande på arbetets uppläggning till att
tänka i termer av en ”belastningscirkel”, enligt samma tänk som en
klassisk kostcirkel: undvik vissa belastningar som är skadliga eller
uttröttande i sig, oavsett vad de kombineras med, och sätt i övrigt
samman arbetet av rätt proportioner av arbetsuppgifter med en god
diversitet; både i termer av låga, respektive lagom höga belastningar,
och i termer av olika arbetsställningar; kanske då med större proportioner
av ganska låga belastningar, men absolut med en representation
även av de lagom höga (Straker & Mathiassen, 2009). Däremot
kan och vill vi inte mot bakgrund av den befintliga forskningen ge
några konkreta, mera explicita råd om vilka arbetsuppgifter som
bäst kan kombineras med andra, eller hur det optimala tidsmönstret
av omväxling ser ut, på en skala från mycket sällsynta växlingar, där
belastningen brister på variation i långa perioder, till allt för snabba
växlingar, där arbetet blir ryckigt. Vi vill uppmana till att man
experimenterar med detta inom olika branscher, eftersom svaret
sannolikt beror på vilket utrymme som finns för omväxling, och
på de villkor som i övrigt råder i branschen, till exempel vad gäller
bemanning och arbetstempo. Forskningen ger inte heller några fingervisningar
om på vilket sätt genusaspekter eventuellt kan uppträda
i relation till fysisk variation, utöver den ojämnställda fördelning
av arbetsuppgifter som typiskt uppträder mellan kvinnor och män
enligt vår tidigare kunskapssammanställning (Lewis & Mathiassen,
2013). Den grundar sig enligt vår uppfattning fram för allt på attityder,
och vi ser inga biologiska hinder för att kvinnor till exempel kan
gå in i en jobbrotation på samma villkor som män. Vi vill gärna i den
delen uppmana till att se jämställdhetsfrågan som en del av en större
jämlikhetsfråga, som handlar om allas lika möjlighet att få ett arbete
som motsvarar hennes möjligheter, begränsningar och önskemål.
78