Fysisk variation och belastningsbesvär i arbetet

Arbetsväxling (jobbrotation) är alltså ett sätt att öka den enskildes
fysiska variation, förutsatt att de arbetsuppgifter som står till buds
tydligt skiljer sig i belastningsnivå och/eller belastningsvariation
från de hen redan har. På en organisationsnivå går det även att berika
utbudet av arbetsuppgifter genom att inkorporera helt nya uppgifter
i produktionen, antingen genom att skapa om de uppgifter som finns,
eller genom ”in-sourcing”, där organisationen vidgar sitt segment av
den totala kedjan av aktiviteter som krävs för att åstadkomma produkten.
Som ”in-sourcing” antyder kan detta ses som en motsats till
out-soucing; organisationen väljer till exempel att tillverka vissa komponenter
själv i stället för att handla in dom från underleverantörer,
eller man lägger in städning bland organisationens egna aktiviteter i
stället för att upphandla den. Det betyder att ”product cycle exposure”
ändras, och om de nya arbetsuppgifterna har en påtagligt annorlunda
belastningsprofil än de som redan finns kan den totala variationen
som innehålls i product cycle exposure öka. Förutsättningen för
att detta kommer den enskilda individen till nytta är, precis som för
jobbrotation, att de arbetsroller, eller ”jobb” som skapas lyckas med
att lägga en stor del av denna totala variation inom individer i stället
för mellan individer. Det är till exempel uppenbart, att en in-sourcing
av städning på ett kontorsföretag inte leder till någon berikning av de
kontorsanställdas arbete om all städning ändå görs av städare.
Möller m.fl. jämförde belastningsmönstren på tre olika monteringsstationer
på ett företag som tillverkade elektroniska kretskort
(Möller m.fl., 2004). Fem montörer arbetade en timme på var och en
av de tre stationerna, och forskarna jämförde muskelaktivitet i axlar
och underarm, och arbetsställningar för huvud och överarmar då
montörerna arbetade i en balanserad kombination av (rotation mellan)
de tre stationerna med belastningsprofilen då montören arbetade
uteslutande på en station. För alla tre stationer och montörer var
variabiliteten i belastning mellan individuella arbetscykler – drygt 3
minuter långa – påtaglig, både för arbetsställningar och för muskelaktivitet.
Medelvärdet och frekvensen av förändringar i belastning
(hur ofta-aspekten av variation) skilde sig mellan stationer, men i
högre grad för arbetsställningar och muskelbelastning i axlarna än
för underarmsbelastning. Detta innebar att rotationen mellan de tre
stationerna i vissa fall ledde till mindre variation i underarmsbelastning
än om montören arbetade enbart vid en station. Resultaten
illustrerar det mycket viktiga faktum att en arbetsväxling inte nödvändigtvis
leder till ökad fysisk variation; detta kommer att ske endast
om de arbetsuppgifter som ingår i rotationen skiljer sig tydligt i
medelbelastning och var för sig representerar en tydlig variation.
47