RØDE MORD INDLEDNING 4 KRIMINALLITTERATURGENREN 6 ...

Visst hade han fördomar gentemot hela det här stället; fullproppat med fördomar, och det irriterade
honom en smula att han inte fåt dem bättre bekräftade, trots att Barboza låtit honom se båda det ena och
det andra. [...] men ingenstans hade han kunnet vädre sig till den förväntade instängda sexualiteten, den
frustrerade könsförnekelsen, eller vad det nu var han hade inbillat sig. Kanske var det bara frågan om
den gamla vanliga, hederliga kvinnorädslan, insikten i att det trots allt var det modsatte könet som hade
störst utsikter att kopla grepp på livet. (Nesser, Det grovmaskiga nätet, p. 181)
Som serien skrider frem bliver Van Veeterens forhold til ekskonen ikke bedre. Hvert eneste
møde er en prøvelse for Van Veeteren, og den opløste familie og Renates forsøg på at
samle, hvad der skulle være af rester af et lykkeligt familieliv, er forgæves:
Det hela hade varit ett av Renates återkommande arrangemang för att rehabilitere sitt dårlige samvete
och den familj som alldrig existerat, och resultatet hade blivit lika misslyckat som det funnits anledning att
förvänta sig. Konversationen hade gått på sprickig is över mörkt vatten. Erich hade lömnat dem mitt i
desserten, förbärende ett viktigt möte med en dam. Sedan hade de suttit där, ex-make och ex-make, över
en tvivelaktig ostbricka och våndats och försökt undvika att såra varandra mer än nödvändigt. (Nesser,
Kvinnan med födelsemärke p. 45)
I løbet af serien lader Van Veeteren sig pensionere, han bliver antikvar og finder en ny kone/kæreste,
som er medvirkende til, at han, da han får en mere perifer rolle i serien, fremstår
mindre misogyn, gnaven og afvisende. Ovenstående citat peger også på et af Van
Veeterens andre familiære problemer, nemlig det dårlige og overfladiske forhold, som han
har til sine børn. Dette problem deler han med sine andre svenske kolleger.
Børnene i fiktionen
Den opløsning af familien, som de forliste ægteskaber fører med sig i den moderne familie,
der beskrives i bøgerne, fører til et ændret forhold imellem børn og forældre. I de tre
serier beskrives forholdet imellem faderen og børnene som meget anstrengt.
Alle tre kommissærer oplever, at de har en distance til deres børn, og forholdene imellem
fædre og børn bærer præg af mangler og bristende kommunikation.
Van Veeteren har selv valgt at distancere sig fra sin opløste kernefamilie med kone og
et barn af hvert køn. Hans to børn, sønnen Erich og datteren Jess, står ham på ingen måde
rigtigt nær. Datteren Jess placeres i første bog langt væk fra faderen i Maardam, både i
fysisk afstand og i Van Veeterens mentale landskab:
64