Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

UV MITT, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:7 

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 

Kammargravar från 

folkvandringstid 

i Lilla Sylta 

– RAÄ 91, en gravplats använd under 

brons- och järnålder 

Norrortsleden 

Uppland, Fresta socken, Lilla Sylta, 

RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4 

Dnr 423-1780-2003 

Helena Victor, Markus Andersson och Annika Westerholm; 

SAU

Riksantikvarieämbetet 

Avdelningen för arkeologiska undersökningar 

UV Mitt 

Instrumentvägen 19 

126 53 Hägersten 

Tel. 08-5191 8200 

Fax 08-5191 8459 

www.raa.se/uv 

uvmitt@raa.se 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3 

© 2005 Riksantikvarieämbetet 

ISSN 1404-6083 

Utskrift Birger Gustafsson Digital AB, Stockholm 2005 

2 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4

Innehåll 

Inledning................................................................................................................ 5 

Upplägg och innehåll............................................................................................. 5 

Definitioner och nomenklatur ........................................................................... 6 

Kammargrav ............................................................................................... 6 

Övriga benämningar ................................................................................... 8 

Förutsättningar ...................................................................................................... 9 

Områdesbeskrivning ........................................................................................ 9 

Förundersökningen ........................................................................................ 10 

Antikvariska och arkeologiska förutsättningar................................................ 11 

Mål och metodval ................................................................................................ 12 

Målsättningar och frågeställningar ................................................................. 12 

Inomlokala frågor ...................................................................................... 13 

Bygderelaterade frågor ............................................................................. 13 

Frågor relaterade till kultur och kontakter.................................................. 14 

Genomförande .................................................................................................... 14 

Rensning /baning ........................................................................................... 14 

Stensättningarna............................................................................................ 15 

Fyndhantering ................................................................................................ 15 

Bilddokumentation ......................................................................................... 16 

Kvartsinsamling.............................................................................................. 16 

Digital inmätningsteknik ................................................................................. 16 

Provtagning.................................................................................................... 17 

Fosfatanalyser ............................................................................................... 17 

Resultat............................................................................................................... 17 

Gravar............................................................................................................ 18 

Röse 1 (A1228)......................................................................................... 18 

Stensättning 2 (A581) ............................................................................... 18 

Stensättning 3 (A1632) ............................................................................. 20 

Stensättning 4 (A1708) ............................................................................. 21 

Övriga gravar ................................................................................................. 21 

Skelettgrav A1038 .................................................................................... 21 

Brandgrav A10534.................................................................................... 21 

Brandgravar A9813 och A10263............................................................... 22 

Brandgrav A 2583..................................................................................... 22 

Övriga anläggningar....................................................................................... 22 

Bebyggelselämningar .................................................................................... 22 

Fynden på RAÄ 91:1........................................................................................... 23 

Glas ............................................................................................................... 24 

Spelpjäser i A2815.................................................................................... 24 

Glasbägare ............................................................................................... 25 

Metaller .......................................................................................................... 25 

Agraffer ..................................................................................................... 25 

Övriga föremål i Cu-legering .................................................................... 28 

Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 3

4 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4 

Silver......................................................................................................... 29 

Sammansatta material .............................................................................. 29 

Järn........................................................................................................... 29 

Harts ......................................................................................................... 30 

Textilier ..................................................................................................... 30 

Ben/horn med metall ...................................................................................... 31 

Kam .......................................................................................................... 31 

Skinnskrapa .............................................................................................. 32 

Stenverktyg .................................................................................................... 32 

Vävtyngder................................................................................................ 32 

Analyser .............................................................................................................. 33 

Osteologin...................................................................................................... 33 

Dateringen........................................................................................................... 33 

Kvartsen på RAÄ 91:1.................................................................................... 34 

Könsbestämning och social ställning ............................................................. 34 

Utvärdering.......................................................................................................... 36 

Antikvarisk utvärdering................................................................................... 36 

Utvärdering av metoder i fält .......................................................................... 36 

Relationen till målsättningar ........................................................................... 37 

Potential .............................................................................................................. 38 

Vidare bearbetningsförslag ............................................................................ 41 

Sammanfattning .................................................................................................. 41 

Referenser .......................................................................................................... 43 

Muntliga källor................................................................................................ 45 

Övriga källor................................................................................................... 46 

Administrativa uppgifter....................................................................................... 46 

Bilagor ................................................................................................................. 47 

Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar ............................................................... 47 

Bilaga 2. Fyndtabell...................................................................................... 106 

Bilaga 3. Osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström, SAU............ 116 

Bilaga 4. Vedartsbestämning av Ulf Strucke, UV Mitt .................................. 123 

Bilaga 5. Makrofossilanalys av Anneli Ekbom och Håkan Ranheden 

UV Mitt. ................................................................................................... 132 

Bilaga 6. 14 C-dateringar av Göran Possnert ................................................. 136 

Bilaga 7. Fosfatanalys av Helena Victor, SAU ............................................. 137 

Bilaga 8. Glasanalys av Lars Henricson, SAU ............................................. 151 

Bilaga 9. Fältkonserveringsinsatser och föremålsanalys av Sara Fritsch, 

UV Mitt .................................................................................................... 155 

Bilaga 10. Konserveringsrapport av Åsa Norlander, RAÄ ATm ................... 169 

Tabellförteckning............................................................................................... 170 

Figurbilaga ........................................................................................................ 171 

Figurförteckning................................................................................................. 233

Inledning Projektet Norrortsleden är ett 

Inför byggandet av Norrortsleden mellan Edsberg och Rosenkälla genomförde 

SAU en arkeologisk undersökning av gravfält RAÄ 91:1 och RAÄ 

91:4 vid Lilla Sylta, Fresta socken i Uppland (fig. 1). Undersökningen 

genomfördes under perioden 1 juni–13 oktober 2004. Projektet Norrortsleden 

är ett samarbetsprojekt mellan Riksantikvarieämbetet, Avdelningen 

för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, Stockholms läns museum, 

Arkeologikonsult (AK) och Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU), 

där UV Mitt agerar huvudman och de övriga institutionerna fungerar som 

underentreprenörer. 

Ansvarig för undersökningen var projektledare Helena Victor, samt 

biträdande projektledare Markus Andersson och Annika Westerholm. 

Den arkeologiska undersökningen kom att ske i två etapper då de arkeologiska 

förutsättningarna förändrades avsevärt jämfört med vad som var 

att förvänta efter förundersökningen. RAÄ 91:1 visade sig vara ett gravfält 

från huvudsakligen folkvandringstid, med inslag från yngre bronsålder, 

förromersk järnålder, vikingatid och viss efterreformatorisk aktivitet. 

Det folkvandringstida materialet utgjordes främst av fyra röseliknande 

stensättningar i krönläge, av vilka tre innehöll kammargravar och den 

fjärde en förmodad förstörd brandgrav. Ytterligare två brandgravar, samt 

flera mindre ”satellitgravar” till en av de stora gravarna, kunde påvisas 

och knytas till perioden. Dessutom påträffades en mindre skelettgrav, 

utan gravgåvor, vars ben inte kunde dateras. 

Upplägg och innehåll 

Syftet med en daff (dokumentation av fältarbetsfasen) är att på ett snabbt 

sätt redovisa resultaten från fältarbetsfasen, att redovisa eventuella 

kommande arbeten i samband med undersökningen, samt att framhålla 

materialets potential och möjligheter för vidare bearbetning. Detta innebär 

att en fördjupad tolkning av det framtagna materialet till stor del 

saknas i föreliggande arbete. Daffen skall snarare ses som ett förberedande 

arbete inför en mer analytisk och syntetiserande bearbetning. 

Daffen inleds med en redovisning där använda arkeologiska begrepp 

definieras och fortsätter sedan med ett avsnitt där förundersökningsresultaten 

och området beskrivs översiktligt. Sedan kommer ett stycke 

rörande de antikvariska och arkeologiska förutsättningarna för undersökningen. 

Därefter följer ett kapitel som redovisar undersökningens målsättning 

och metod utifrån undersökningsplanen, samt ett avsnitt innehållande 

definitioner och nomenklatur relevanta för undersökningens rapportering. 

I avsnitt ”Genomförande” redovisas undersökningens olika fältmoment. 

Det följande avsnittet med resultat utgör daffens största del, där de 

viktigaste anläggningarna och fynden kortfattat beskrivs. Slutligen diskuteras 

mer övergripande resultat som kronologin och kvartspridningen 

inom området. Anläggningarna beskrivs mer omfattande i en bilaga. 

Daffen innehåller sedan ett avsnitt med utvärdering av grävningens 

genomförande och resultat ställt i relation till förutsättningarna. I avsnittet 

”Potential” ges riktlinjer för var vidare forskning kan ta vid. Daffen 

avslutas med en kort sammanfattning. Till daffen bifogas också 

samarbetsprojekt mellan 

Riksantikvarieämbetet, 

Avdelningen för arkeologiska 

undersökningar, UV Mitt, 

Stockholms läns museum, 

Arkeologikonsult (AK) och 

Societas Archaeologica 

Upsaliensis (SAU), där UV 

Mitt agerar huvudman och de 

övriga institutionerna fungerar 

som underentreprenörer. 

Under perioden juni–oktober 

2004 undersökte Societas 

Archaeologica Upsaliensis 

(SAU) gravfältet RAÄ 91 i 

Lilla Sylta, Fresta socken, 

Uppland. Undersökningen 

ingick i projektet Norrortsleden. 

Inom gravfältet undersöktes 

bland annat fyra stensättningar 

i krönläge där tre 

av dem var från folkvandringstid 

och innehöll kammargravar 

av olika karaktär. En 

innehöll praktfynd såsom blått 

och grönt överfångsglas, tre 

förgyllda silveragraffer, spelpjäser 

i glas, samt fragment 

av silver, brons och järn. 

Kammaren daterades till 400tal. 

De övriga kamrarna var 

mer fyndfattiga, men förefaller, 

även de, innehållit fina 

fynd. Det fanns även en 

mindre stensättning, vilken 

innehöll enbart obrända ben. 

Övriga anläggningar på området 

var resta stenar, stolphål, 

härdar och gropar. Ytterligare 

praktfynd utgjordes av 

en skinnskrapa och ett skrinhandtag 

som påträffades i en 

brandgrav på undersökningsområdets 

norra del. 



illustrationer, fynd- och anläggningstabeller. Ett urval av anläggningarna 

redovisas med profiler i renritad form eller med foton. 

De analysresultat och specialregistreringar som utförts redovisas kortfattat 

i texten och mer ingående i bifogade bilagor. Där återfinns rapporten 

om osteologi, vedart, makrofossil, 14 C-dateringar, fosfatanalys, 

glasregistrering och konservatorns analyser. 

Daffen sammanställdes av Markus Andersson, Helena Victor och 

Annika Westerholm med bidrag av Lars G. Henricson, Anne-Ingvarsson 

Sundström, Anneli Ekblom, Emma Sjöling, Jhonny Thérus och Sara 

Fritsch. 

Definitioner och nomenklatur 

Kammargrav 

Begreppet kammargrav saknar inom svensk arkeologi en entydig definition. 

Detta beror till stor del på att gravformen är mycket differentierad, 

såväl vad gäller kronologisk spridning som konstruktion. Gravformen har 

en kronologisk spännvidd från bronsålder period IV till vikingatid med 

ett avbrott under förromersk järnålder (Lamm 1973a:81). Konstruktionsmässigt 

kan begreppet inkludera allt från hällkisteliknande stenkammargravar 

till små plankbyggda konstruktioner (Lamm 1973a:87). Följande 

text syftar dock endast på träkammarkonstruktioner. I en artikel i Fornvännen 

definierar Jan Peder Lamm kammargravsbegreppet enligt 

följande: 

”Med begreppet kammargrav brukar i den svenska arkeologiska 

litteraturen avses en gravanläggning med inre träkonstruktion avsedd 

som förvaringsrum åt den döde med gravgods. Termen används 

analogt med begreppet kista. Den enda rimliga möjligheten att skilja 

de bägge företeelserna åt torde enligt min mening vara att som 

kriterium använda alternativen om det gäller en på platsen (i gravschaktet) 

timrad fast konstruktion eller en portabel sådan. I det förra 

fallet kan man tala om kammare, i det senare om kista” (Lamm 

1973a:84) 

I sin avhandling använder han en kortare definition: 

”Kammargraven kännetecknas av en på platsen (i gravschaktet) timrad 

fast konstruktion, kistan har däremot varit portabel.” (Lamm 

1973b:66) 

Ovanstående definitioner är bra men väcker vissa frågeställningar om hur 

man arkeologiskt skiljer en fast konstruktion från en mobil. I sin avhandling 

betraktar Agneta Bennett en grav som en kammargrav om den uppfyller 

följande kriterier: 

”Det som vid undersökningen har definierat en grav som kammargrav 

har varit, om den innehållit en tydlig, minst manslång, rektangulär 

nedgrävning (gravschakt), vilken i hörnen haft stolphål efter en 

träkonstruktion.” (Bennett 1987:91) 

Bennetts definition kräver således att man arkeologiskt kan påvisa hörnstolpar 

för att kunna tala om en kammargrav. Hörnstolpar är onekligen ett 

bevis på att konstruktionen varit fast men är det ett krav? Ordet ”kammar-

grav” definieras i Nationalencyklopedin av Berta Stjernquist, i en text där 

hon bland annat skriver: 

”En kammargrav bestod under större delen av förhistorien av en konstruktion 

med väggar, golv och tak av träplankor eller stockar, med 

eller utan hörnstolpar” (Stjernquist 1993:383) 

I Stjernquist definition ställs inte kravet på rester efter hörnstolpar för att 

applicera begreppet kammargrav på en viss gravform. Detta förefaller 

rimligt med tanke på att kammargravslika träkonstruktioner förekommer 

med såväl skiftesverk som knuttimring (Lamm 1973a:84). 

Om man bortser från de arkeologiska spåren för ett ögonblick och ser 

till kistans respektive kammarens praktiska funktion i ritualen torde en 

avgörande skillnad vara huruvida kroppen burits till den sista vilan i en 

träkonstruktion (kista) eller lagts på plats, tillsammans med gravgåvorna, 

i en träkonstruktion i gravschaktet (kammare). Sett ur detta perspektiv är 

det inte viktigt om träkonstruktionen är timrad i schaktet eller utanför, 

utan endast huruvida den är på plats i gravschaktet före kroppen. Att 

arkeologiskt bedöma skillnaden mellan kista och kammare enligt ovanstående 

tankar är mycket svårt. Man är hänvisad till en bedömning av 

huruvida träkonstruktionen är att betrakta som mobil. Man kan fråga sig 

om en rikt utrustad, stor träkonstruktion, eventuellt innehållande bräckliga 

gåvor såsom glas, verkligen burits på plats under begravningsceremonin? 

En följdfråga är naturligtvis, hur stor kan man låta en träkonstruktion 

vara och fortfarande betrakta den som mobil, som en kista, om 

man inte har spår efter en fast konstruktion? Lamm har i sin avhandling 

försökt ge ett riktvärde på var gränsen mellan kista och kammare kan 

tänka dras i de fall man saknar belägg för en fast konstruktion. Han 

använder måtten på en modern likkista, vars mått är omkring 2×0,7×0,6 

meter, som riktmärke och en konstruktion större än detta är således att 

betrakta som en kammare (Lamm 1973:67). 

Ytterligare ett kriterium för att betrakta träkonstruktionen som mobil 

är, naturligtvis, att den har botten. I kammargraven i Torsätra kunde 

ingen botten observeras, men då bevaringsförhållandena var tämligen 

dåliga är det oklart om detta beror på nedbrytning eller konstruktionens 

beskaffenhet. Dock var bevaringsförhållandena mycket goda för trä på 

gravfältet vid Danmarks by och där bestod gravkamrarna av ett ramverk 

utan botten (Lamm 1973a:83). 

Sammanfattningsvis kan sägas att det grundläggande kriteriet för att 

man ska kunna kalla en viss gravtyp för kammargrav är att man kan belägga 

en träkonstruktion i gravschaktet. Det andra kriteriet är att träkonstruktionen 

inte har varit mobil, i bemärkelsen att kroppen inte burits i 

den. Det andra kriteriet kan beläggas på något av följande sätt: spår av 

fast konstruktion, till exempel hörnstolpar eller knuttimring; stor träkonstruktion 

eller tunga/sköra gravgåvor som i det närmaste omöjliggjort 

transport samt avsaknad av botten i en i övrigt välbevarad träkonstruktion. 

Vi har valt att benämna de centrala konstuktionerna i stensättning 2 

(A581), 3 (A1632) och 4 (A1708) för kammargravar. För vidare detaljer 

hänvisas till respektive anläggningsbeskrivning. 



Övriga benämningar 

Begreppen röse och stensättning tillhör några av de vanligaste benämningarna 

i fråga om att kategorisera förhistoriska gravformer. I många fall 

kan dock en korrekt bedömning vara svår, då en regelrätt undersökning 

krävs för att fastställa om en fornlämning är en stensättning eller ett röse. 

De båda typerna finns i flera olika former och varianter, även om stensättningarna 

uppvisar större formrikedom. Vanligen hänvisas till Riksantikvarieämbetets 

fornminnesinventerings arbetsföreskrift (Selinge 1969) och 

till Hyenstrand (1979) för definitioner. Om bedömningssvårigheten 

skriver Bo Petré att: 

”Skillnaden mellan röse och stensättning kan vara svår att göra och 

kan variera från en bedömare till en annan. Enligt RAÄ:s föreskrifter 

skall ett röse i sin helhet vara uppbyggt av stenar utan synlig inblandning 

av lösa jordarter och ha en över markplanet markerat välvd eller 

hög profil (Selinge 1969:21).” 

Emedan stensättningar ofta bedöms i förhållande till rösen eller högar. 

”Stensättning är en gemensam term för de gravanläggningar, som 

genom en flackare profilkurvatur ej kan betraktas som rösen eller 

högar (Hyenstrand 1979:15)” (Petré 1982: 61). 

Den avgörande skillnaden mellan stensättningar och rösen ligger således i 

hur högt över markytan anläggningens konstruktion höjer sig. Stensättningen 

har endast en ”plan eller flackt välvd profil” (Selinge 1969:21) i 

förhållande till den underliggande markytan, vilket innebär att stensättningar 

i krönlägen ofta bedömts som rösen. Stensamling är den vagast 

definierade formen av arkeologiskt/topografiskt objekt och kan anses 

vara ”en ansamling stenar utan inbördes ordning” och bör användas ”när 

tveksamhet råder om huruvida stensamlingen är medvetet anlagd eller 

naturlig.” (Andersson 2004:6). Begreppet stenpackning förekommer i en 

uppsjö av arkeologiska sammanhang och konstruktionen har fyllt en stor 

mängd olika syften. En stenpackning kan löst definieras som: en av människohand 

skapad tät ansamling stenar, med eller utan jordblandning, ofta 

utan avsiktlig geometrisk form. En regelbunden stenpackning faller vanligen 

under kategorin stensättning. Dock återfinns stenpackningar ofta 

som fyllning i olika former av stensättningar och andra konstruktioner. 

Avjämnande (små)stenpackning är en kategori använd av Bennett och 

avser här en stenpackning där stenar strötts mellan packningens större 

stenar för att skapa effekten av en jämn yta (Bennett 1987:51, 198). 

Tätande stenpackning avser i princip samma icke-homogena stenpackning 

som ovan, men de mindre påförda stenarna har inte skapat en jämn 

yta utan endast tjänat som utfyllnad och tätning. Stensättning kan i vid 

bemärkelse sägas vara en ”ovan mark synlig anläggning, som har en plan 

eller endast flackt välvd profil” (Selinge 1969:21), och som innefattar 

sten som accentuerande konstruktionsdetalj. Benämningen täckgrusmantel 

är en gravdetalj vilken behandlats av bland annat Bennett (1987:63) 

och avser ett tunnare gruslager vilket applicerats på en stensättning för att 

skapa en jämn och homogen yteffekt. Enligt Bennett är stensättningar 

med täckgrus:

”…i allmänhet vällagda en- eller flerskicktade runda stensättningar, 

som i övrigt inte skiljer sig från de runda stensättningarna av ”normaltyp” 

annat än genom att de täcks av ett tunt gruslager.” (Bennett 1987: 

63). 

Förutsättningar 

Områdesbeskrivning 

Den aktuella fornlämningen (fig. 2) ligger i Fresta socken mitt i en kulturhistoriskt 

intressant bygd med lämningar från bronsålder till historisk tid. 

Området är främst känt för sina runstenar och komplexa järnåldersmiljöer 

med bland annat gravar, boplatser, stenstränssystem, broar och runstenar. 

RAÄ 91:1 låg på en nord–sydlig åsrygg strax söder om Frestavägens 

nuvarande sträckning och nordöst om sjön Fjäturen. Fornlämningslokalen 

låg 15–27 meter över havet och åsen kan betecknas som en läsidesmorän 

med berg i dagen i dess norra del. I övrigt bestod den av lätt svallad 

morän med finkornigare jordarter längs sidorna. Den var vid undersökningen 

bevuxen med gräs och mindre buskar men hade innan avverkningen 

varit täckt av kraftiga ekar och tallar. Över och intill åsen fanns flera 

större block utspridda och av dessa var ett mycket stort flyttblock, nedanför 

åsens västra sida, det mest iögonfallande. Blockfrekvensen ökade mot 

söder där åsen övergick i ett bergigt mindre höjdområde bevuxet av barrskog. 

I norr utgjordes åshöjden av den underliggande berggrunden som 

där låg i dagen. Åshöjdens norra del avslutades brant i ett mindre stup 

riktat åt norr och Frestavägen. Berggrunden låg ytligt under åsens morängrus 

i norra änden. Nedanför höjdområdena vidtog lermark. 

Åsen har under sen tid används som grustäkt, dock i relativt liten 

skala, vilket resulterat i ett täktgropssystem söder om stensättning 4. 

Detta område betecknades i förundersökningen som ett femte röse 

(Rundkvist m.fl. 2002:15), men visades sig alltså enbart vara lämningar 

efter täktverkamhet. 

Åshöjden med de monumentala gravarna på lokal RAÄ 91 omgärdades 

av stensträngar på tre håll, den östra, västra och södra sidan (fig. 3) 

(Grusmark 2005). Undersökningsområdet var inte tydligt avgränsat, men 

ytan som avverkats inför undersökningen var cirka 10 600 kvadratmeter. 

Nedanför åsen åt väster var RAÄ 271 belägen, vilken bestod av en 

boplats daterad till perioden folkvandringstid–början av vikingatid. 

Lokalen innehöll minst sju långhus och några mindre byggnader, samt 

två konstgjorda terrasser. Nedanför boplatsen påträffades en omarkerad 

folkvandringstida skelettgrav med bland annat flera förgyllda agraffknappar, 

vulstnålar och delar av ett skrin (Edenmo m.fl. 2005). Ytterligare 

väster om denna fanns en mindre boplats (RAÄ 87:3) från främst 

äldre romersk järnålder–folkvandringstid med bland annat fyra långhus 

(Pettersson & Eklund 2005). På andra sidan Frestavägen undersöktes ett 

stort gravfält, RAÄ 87: 1, med brandgravar från sen romersk järnålder– 

vendeltid, med en stor tyngdpunkt i dateringar till folkvandringstid 

(Svensson & Andersson 2005). Gravfältet överlappades delvis av Lilla 

Sylta bytomt, RAÄ 126:1, där ett flertal husgrunder har undersökts 

(Svensson m.fl. 2005). Nordöst om RAÄ 91 undersöktes ännu ett brandgravfält, 

RAÄ 228, med huvudsaklig datering till folkvandringstid (Grön- 



wall & Werthwein 2005a). I samband med de agrarhistoriska undersökningarna 

påträffades ytterligare en omarkerad brandgrav från folkvandringstid, 

lokaliserad mitt emot åsen med RAÄ 91, på andra sidan vägen 

(Holback 2005).Ungefär två hundra meter sydöst om RAÄ 91 ligger 

RAÄ 135:1–3, vilken utgörs av två låga stenfria högar, en stensättning 

samt två stensträngar. Denna fornlämning är inte undersökt men bedöms 

tillhöra brons- eller järnålder. 

Förundersökningen 

I nedanstående stycke kommer begreppen krönröse eller röse att kvarstå i 

beskrivningen av förundersökningsresultaten. I övriga avsnitt i denna daff 

gäller benämningen stensättning på tre av dessa på åskrönet placerade anläggningar 

eftersom detta är den slutgiltiga tolkningen medan den nordligaste 

fortfarande benämns röse. 

Förundersökningen av RAÄ 91 gjordes av Arkeologikonsult under 

2002. Man hade som syfte att avgränsa fornlämningsområdet. Man antog 

att de fem krönrösena var från bronsåldern. Den förmodade stensättningen 

RAÄ 91:5 ansågs sannolikt vara från äldre järnåldern och dess lokalisering 

ansågs bero på att den var exponerad mot en förmodad vandringsled. 

Arkeologikonsult rekommenderade att stensättningen RAÄ 91:5 skulle 

schaktas bort under antikvarisk kontroll. Söder om krönrösena fanns täktgropar 

som ansågs kunna innehålla rester av svårt skadade gravar (Rundkvist 

m.fl. 2002). RAÄ 91:4 som låg avskilt i söder på åskrönet undersöktes 

inte vid förundersökningen då inga ytor runtomkring den föreföll 

vara intressanta. Mellan krönrösena RAÄ 91:1 och stensträngen RAÄ 

91:2 påträffades en härd, A041, som daterades till folkvandringstid– 

vendeltid (430–660 e.Kr. 2 sigma). Härdgropen undersöktes av Arkeologikonsult 

och ansågs vara solitär i området. I A041 framkom en bit 

kopparslagg, vilket vid förundersökningstillfället ansågs vara ett för litet 

underlag för slutsatser om metallhantering. 

I de schakt som öppnades i området påträffades bränd lera och kvarts. 

Kvartsen tolkades då som naturligt förekommande och den brända leran 

ansågs inte motivera närvaron av boplatslämningar (Rundkvist m.fl. 

2002). 

Fosfatkarteringar gjordes av åssträckningen för att påvisa aktiviteter 

som kunde relateras till möjliga begravningsceremonier. Resultatet visade 

att två områden, ett på vardera sidan om åsen, hade förhöjda fosfatvärden. 

I östsluttningen nedanför krönrösena fanns ojämnheter i marken och 

därför genomfördes sökschaktning av ytan. Utöver 14 bitar bränd lera 

påträffades inga säkra anläggningar eller artefakter. Vid förundersökningen 

syntes även ett täktområde mellan krönrösena RAÄ 91:1 och den 

ensamliggande stensättningen RAÄ 91:4 vilket man trodde kunde innehålla 

rester av svårt skadade gravar. Parallellt med Arkeologikonsults 

förundersökning utförde UV Mitt, i samarbete med Stockholms läns 

museum, en förundersökning inriktad på de agrarhistoriska lämningarna i 

området (Harrysson m.fl. 2002). Syftet med den förundersökningen var 

att skikta de agrara lämningarna utifrån olika aspekter som kronologi, 

ekonomi och funktion.

Antikvariska och arkeologiska förutsättningar 

I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister var RAÄ 91 registrerad som 

ett gravfält bestående av sex stensättningar, varav en övertorvad, med en 

förmodad datering till bronsålder, samt ett stensträngssystem. 

Resultatet av förundersökningen blev att inventeringsbedömningen 

kvarstod. Gravarna daterades enbart okulärt till bronsålder (Rundkvist 

m.fl. 2002:7). 

Enligt Länsstyrelsens vetenskapliga kravspecifikation skulle det samlande 

temat för projektet Norrortsleden vara ”Landskap, gods och samhällsförändringar 

från äldre järnålder till historisk tid”, med huvudsaklig 

inriktning på stensträngslandskapet och godsbildningen i området, det vill 

säga företrädesvis perioden yngre romersk järnålder–medeltid. 

I Länsstyrelsens anbudsförfrågan inför den arkeologiska undersökningen 

fokuserades därmed frågeställningarna på perioderna efter 

bronsåldern. Till följd därav fick nämnda fornlämning en tämligen låg 

ambitionsnivå där de synliga gravkonstruktionerna skulle prioriteras. 

Undersökningen av gravfältet skulle koncentreras till de, vid förundersökningen 

konstaterade, sex gravarna, samt en möjlig stensättning. 

Fornlämningen visade sig dock, efter påbörjad undersökning, innehålla 

föremål och gravtyper från perioden folkvandringstid, eventuellt 

vikingatid. Antalet gravar steg dessutom utöver de sex som var ämnade 

att undersökas. De tillkomna gravarna utgjordes främst av så kallade 

”satellitgravar” i anslutning till de större och tidigare kända, samt en 

mindre stensättning. När gravarnas kammargravskaraktär uppmärksammades 

av ansvarig grävledare 23 juni kontaktades projektchef Åke 

Johansson, som i sin tur tog kontakt med Länsstyrelsen. I väntan på ett 

möte med representanter från Länsstyrelsen, koncentrerades grävinsatserna 

på den redan framtagna kammargraven i röse 2, samt den andra påbörjade 

stensättningen (röse 1) och arbetet med de två övriga stora stensättningarna, 

vilka enligt den ursprungliga undersökningsplanen skulle ha 

undersökts inom befintlig budget, lämnades så länge. Slutundersökningen 

påbörjades 1 juni 2005 och fortsatte till 9 juli då ett uppehåll i väntan på 

ett tillägg gjordes. 

Efter ett möte i fält den 6 juli 2005 framförde Länsstyrelsen i Stockholms 

län en begäran om att få en kompletterande undersökningsplan och 

kostnadsberäkning för resterande delar av RAÄ 91. Närvarande vid mötet 

var Mats Jonsäter och Michael Olausson från Länsstyrelsen, samt projektchef 

Åke Johansson, RAÄ UV Mitt och ansvarig grävledare Helena 

Victor, SAU. Eftersom fornlämningen visat sig vara av en helt annan 

karaktär än förundersökningen gett vid handen var en annan ambitionsnivå 

nödvändig för gravarna, och därmed blev en tilläggsbudget tvungen 

att uppföras. Då dessa tilläggskostnader vida översteg de som uppdragsgivaren, 

Vägverket, kunde ställas ansvariga för, var Riksantikvarieämbetet 

tvungna att bidra med merparten av de tillkommande kostnaderna. 

I Länsstyrelsens beslut angående tillkommande kostnader för den 

arkeologiska undersökningen bedömdes det prioriterat att undersöka 

kammargravarna, samt relationen mellan de stora gravarna och de mindre 

tangerande konstruktionerna. Resterande ytor och anläggningar skulle 

undersökas i den mån de svarade mot frågor i det ursprungliga 



vetenskapliga förfrågningsunderlaget genom omprioriteringar inom 

pågående undersökningar. 

Efter att den kompletterande undersökningsplanen och kostnadsberäkningen 

godkänts återupptogs arbetet med resterande gravar 23 augusti 

2005 och då koncentrerades i första hand på de resterande två kammargravarna. 

Länsstyrelsen föreslog att en löpande förundersökning av omkringliggande 

ytor och husområdet i undersökningsområdets sydöstra del 

skulle utföras med syfte att utröna ytornas karaktär. Detta gjordes också, 

men måste snarare betraktas som en översiktlig slutundersökning där 

vissa ytor och anläggningar prioriterades bort på grund av tidsbrist. 

Beslut om tilläggsbudgeten togs 19 oktober 2005. 

Genom de oväntade fynden skapades ett stort intresse och därmed 

beslöts att Norrortsledens gemensamma referensgrupp, vilken bestod av 

Torun Zachrisson, Sigurd Ramqvist, Claes Tollin, Alf Ericsson och Terje 

Gansum, skulle kompletteras med Jan Peder Lamm. Dessutom hade 

under arbetets gång skapats en egen, kompletterande, referensgrupp 

bestående av Kent Andersson, Per Ramqvist och Birgit Arrhenius. Flera 

av referensgruppernas medlemmar besökte undersökningen vid ett flertal 

tillfällen och tillförde mycken god kunskap. 

Informatörerna från Stockholms läns museum hade kontinuerligt uppbokade 

guidade visningar av de närliggande lokalerna. Med anledning av 

gravarnas karaktär på RAÄ 91:1 fanns en risk för plundring och arkeologerna, 

konservatorn och osteologen behövde dessutom fokusera på 

frampreparerandet av kammargravarna. Därför gjordes bedömningen att 

utesluta offentliga visningar av RAÄ 91:1. 

Parallellt med SAU:s undersökningar skulle UV Mitts agrarhistoriska 

undersökningar utföras på samma område (Grusmark 2005). 

Mål och metodval 

Målsättningar och frågeställningar 

Det ursprungliga syftet med slutundersökningen av RAÄ 91:1 och RAÄ 

91:4 var dels att tidsbestämma och översiktligt relatera de tydliga gravarna 

till omgivande fornlämningar, såväl lokala som regionala, och dels att 

studera gravfältets utformning och dess inre kronologi. Syftet var också 

att i mån av tid och ekonomi undersöka vad som dolde sig mellan de 

kända gravarna inom området. När kammargravarna påträffats möjliggjorde 

den tillskjutna budgeten att de ursprungliga frågeställningarna 

delvis kunde utökas och fördjupas. 

Frågeställningarna formulerades kring tre olika skalnivåer, från den 

enskilda graven och utåt, där varje perspektiv tillför nya frågor och 

arbetsmetoder, samtidigt som de är utformade för att skapa en kontextuell 

helhet av de många olika moment vilka ingår i framtagandet och skapandet 

av arkeologisk kunskap. 

Då det inte finns utrymme för någon fördjupad analys i denna rapport 

behandlas främst det första perspektivet, de inomlokala frågorna i detta 

sammanhang.

Inomlokala frågor 

Detta inledande perspektiv utgörs till stor del av själva fältarbetet och 

behandlar främst de enskilda anläggningarna. Vid undersökandet av 

gravarna lades, av naturliga skäl, tonvikt på analyser och dokumentation. 

Essentiellt för alla former av analyser och vidare studier inom arkeologin 

är att den enskilda anläggningen dokumenteras så noggrant som möjligt 

då detta möjliggör att det framtagna material kan knytas till mer generella 

påståenden och ett teoretiskt ramverk med vetenskapliga ambitioner. 

I fråga om gravar och begravningsritual lyfts betydelsen av detta fram 

genom det franska tafonomiska förhållningssättet anthropologie de 

terrain, vilket presenteras närmare av bland annat Liv Nilsson Stutz 

(2003), ett förhållningssätt som delvis influerat behandlingen av de komplexa 

kammargravarna. Rörande kammargravarna var målet att fastställa 

den yttre såväl som inre gravkonstruktionen, särskilt gravkammarens 

uppbyggnad och fyndens exakta placering. De olika analyserna syftade 

till att fastställa och förtydliga de olika fyndens karaktär för att spåra 

begravningsritualer och skapa underlag för de bygde- och kulturrelaterade 

frågorna. Flera 14 C-prover skulle samlas in, både från konstruktionens 

olika lager och från de fyndförande lagren. Analyserna av makrofossil 

i gravarna kan ge underlag för tolkningar av aktiviteter i samband 

med begravningarna. Bilden av det inre gravskicket nyanseras ytterligare 

med hjälp av en fosfatkartering vilken kan påvisa eventuell närvaro av 

organiska nedläggningar i graven, exempelvis en kropp eller gravgåvor i 

form av djuroffer eller dylikt. Den osteologiska analysen syftar till att 

utröna om det funnits eventuella köns- eller åldersbundna mönster i gravskicket, 

såväl som att identifiera matoffer och gravgåvor. God dokumentation 

och väl utförda analyser är en förutsättning för att de vidare frågeställningarna 

skall kunna besvaras. De inomlokala frågorna utgör således 

själva kärnan i varje arkeologisk undersökning. 

Bygderelaterade frågor 

Genom de bygderelaterade frågorna placeras den utgrävda fornlämningen 

i en lokal regional kontext. Redan i inledningsskedet ansågs att gravarna 

borde studeras i relation till andra fornlämningar i det närliggande fornlämningskomplexet 

och med dateringen av kammargravarna till folkvandringstid 

kom detta förhållandet att bli betydligt intimare. 

Den tillskjutna budgeten medförde att även många av de anläggningarna 

som inte syntes före avbaningen kunde undersökas, vilket gav en mer 

komplett bild av gravfältet. Det blev nu mycket relevant att studera relationerna 

mellan gravarna, de omgärdande stensträngarna och den intilliggande 

boplatsen som komponenter i ett samtida landskap med såväl profana 

som kosmologiska aspekter. Det blev vidare möjligt att jämföra 

platsens gravar med de samtida och mindre iögonfallande gravar vilka 

undersöktes inom projektet vid Lilla Sylta (RAÄ 87:1). Inom den lokala 

kontexten kan således viktiga frågor rörande social skiktning och hierarki, 

etniska och genusrelaterade frågor samt kronologiska förändringar 

studeras mer ingående. 



Frågor relaterade till kultur och kontakter 

Det tredje perspektivet är det bredaste och geografiskt mest omfattande. 

Det är uppenbart att kammargravarna i Lilla Sylta kan knytas till en 

samhällselit, vilket gör att ett av målen med undersökningen blir att 

utifrån fyndmaterialet belysa maktförhållanden i området och att dessutom 

studera handel och ekonomi ur både ett regionalt och ett överregionalt 

perspektiv. Det är möjligt att utifrån komparativa studier belysa 

likheter/skillnader i kammargravarnas konstruktion, innehåll och medvetna 

exponering, och genom detta diskutera förhållandet för en maktelit 

med ett omfattande överregionalt kontaktnät. 

I det vidare perspektivet länkas de specifika diskussionerna från de 

inomlokala frågorna samman med omvärlden och det folkvandringstida 

samhället. Således kan detaljer i gravkonstruktion, de enskilda fynden 

och deras placering hjälpa oss att besvara generella frågor kring hur, varför 

och på vilket sätt strukturer, influenser och kontakter varit konstruerade 

under den yngre järnåldern. 

Genomförande 

Lokalens karaktär med stora synliga stensättningar åtskilda av planare 

ytor med anläggningar föranledde att undersökningsmetoden anpassades 

och varierades utifrån lämningens karaktär. Stensättningarna rensades 

och dokumenterades parallellt med att omkringliggande ytor banades av 

med maskin och undersöktes. 

Rensning/baning 

Enligt den ursprungliga undersökningsplanen skulle undersökningen 

fokusera på de stora röseliknande stensättningarna. Då tiden var knapp 

beslutades att tidsbesparande undersökningsmetoder skulle användas i så 

stor utsträckning som möjligt där det kunde göras med acceptabel informationsförlust. 

Av den anledningen användes lövblås för att rensa de 

yttre lagren på stensättningarna. Detta innebar att mindre stenar och 

kvarts i vissa fall rubbades ur sitt läge, men det bedömdes som godtagbart 

med tanke på tidsvinsten. I samband med att lövblåsen användes i stensättning 

3 påträffades högt liggande benrester av människa. Dessa framkom 

precis under torven, vilket väckte frågor om huruvida benresterna 

var recenta och borde undersökas av kriminaltekniker. För att undersöka 

detta kontaktades Berit Sigvallius för att studera benen i fält och ett prov 

skickades för omgående 14 C-analys. Provet daterade benen till vikingatid 

varefter undersökningen kunde fortsätta utan polisiär inblandning. Efter 

användandet av lövblåsen användes även fyllhammare, borste, norgehacka, 

gotlandshacka och skärslev för handrensning. 

Områdena mellan de stora röseliknande stensättningarna maskinavbanades 

försiktigt för att finna, i ytan, osynliga anläggningar. För att inte 

utsätta personalen för arbetsmoment med stor risk för arbetsskador användes 

även maskinen för att lyfta större stenar ur stensättningarna. 

Mindre stenar avlägsnades dock för hand.

Stensättningarna 

Det inledningsvis pressade tidsschemat, på undersökningen, gjorde att 

röse 1 och ytan av stensättning 2, samt det stora flertalet mindre anläggningar, 

blev undersökta med traditionella undersökningsmetoder med 

profilritning och fotografering av undersökta kvadranter i gravarna, respektive 

halva anläggningen i de mindre konstruktionerna. 

En kontextuell undersökningsmetod vilket i korthet innebar att enskilda 

anläggningar grävdes i kronologisk ordning från det yngsta till de 

äldsta, användes vid undersökandet av de stora stensättningarna 2, 3 och 

4 i syfte att nå en förståelse för hela konstruktionsförloppet, vilket präglade 

dokumentationssystemet i dessa. De enskilda konstruktionselementen 

i gravarna undersöktes och dokumenterades var för sig och relaterades 

till omkringliggande kontexter. Dessutom frilades och dokumenterades 

en profil, i nord–sydlig respektive öst–västlig riktning, genom alla de 

stora gravarna, en metod som inte motarbetade den kontextuella dokumenteringen 

då profilen dokumenterades efter hand som kontexterna 

grävdes fram. I stor utsträckning valdes tidsbesparande undersökningsmetoder 

för undersökningen av yttre gravskick för att koncentrera de 

knappa undersökningsresurserna till gravarnas kammare. 

I kamrarna avlägsnades lagren ned till det fyndförande gravlagret med 

gotlandshacka. Gravlagret undersöktes med skärslev, svampkniv och 

tandläkarverktyg. Gravlagret delades vidare in i åtta grävenheter, i vilka 

man grävde en fjärdedel i taget för att få en finmaskig fyndspridning. I 

praktiken skedde arbetet på så sätt att ett öskar samlades in från en fjärdedels 

grävenhet i taget. Detta sållades i 2 millimeters vattensåll och eventuella 

fynd mättes in som en punkt i den aktuella fjärdedelen av grävenheten. 

Vid varje arbetsdags början mättes grävenheternas toppmått in, och 

på påsarna angavs fynddagen. Härigenom uppnåddes en stickindelning på 

omkring 5 centimeter per stick, där varje dags arbete utgjorde ett stick. 

Detta tillvägagångssätt ledde till en noggrann fyndinsamling samtidigt 

som det ledde till ett effektivt tillvaratagande av fynden, dessutom kunde 

ett relativt hög grävtempo upprätthållas. Större fynd och preparat mättes 

in med totalstation och fotograferades innan upptagande. Alla prover 

mättes också in. Dessutom fotograferades kammaren varje dag. Varje 

kammare tornfotograferades också kontinuerligt. 

De andra gravarna undersöktes i sin helhet och vattensållades. De 

dokumenterades fotografiskt och profil ritades. 

Övriga anläggningar grävdes till hälften och profilen dokumenterades. 

Fyndinsamlingen skedde främst genom handplockning. Anläggningarna 

fotograferades i plan, ritades/fotades i profil samt registrerades i en 

anläggningsbeskrivning. Den syllstensgrundsliknande konstruktionen i 

undersökningsområdets sydöstra del undersöktes enbart mycket översiktligt. 

Den kallas nedan husområdet. 

Fyndhantering 

Fynd i kammargravarna frampreparerades, där så var möjligt, med hjälp 

av tandläkarverktyg eller svampkniv. En stor del av fynden påträffades i 

samband med vattensållning. Utanför kammargravarna framkom fynden i 

samband med skärslevsgrävning eller vid sållning. Metallfynd förvarades 

i torrbox och glasfynd med destillerat vatten i kylskåp. Konservatorns 



anvisningar angående fyndhantering följdes i största möjliga utsträckning. 

Konservator Sara Fritsch fanns att tillgå i fält och alla preparat 

plockades upp i samråd med henne. Dessa preparat har sedan undersökts 

och fynden har analyserats (bilaga 9). 

Bilddokumentation 

För dokumentation i plan av de större gravarna användes huvudsakligen 

fototorn med digitalkamera. Kammargravarna tornfotograferades lagervis 

och slutligen togs bilder på den utgrävda kammaren. Bilderna fotograferades 

med koordinatkryss, vilka sedan användes för att koordinatsätta 

bilderna. De koordinatsatta bilderna sammanfogades sedan och låg till 

grund för de digitala ritningar som upprättades. I vissa fall användes 

maskinens skopa för att fästa tornfotokameran då detta bedömdes som 

tidsbesparande. 

Även profildokumentationen av de röseliknande stensättningarna 

skedde genom digital fotografering med koordinatkryss, även detta av 

tidsbesparingsskäl. Metoden gick till så att kryss mättes in på vissa 

stenar. Kryssens koordinater omvandlades sedan, genom ett script i Arc 

View, till ett eget lokalt anläggningsspecifikt koordinatsystem, där den 

ena axeln utgjordes av Z-värdet och den andra utgjordes av en skapad 

koordinataxel i linje med profilen. Profilfotografierna koordinatsattes 

sedan och ritades av på samma sätt som lodfotografierna. 

De mindre anläggningarna fotograferades med dia- och svartvit film, 

samt med digitalkamera från markplan eller från stege. Översiktsbilder 

togs av undersökningsområdet och dess omgivning, främst från markplan 

men även flygbilder togs i samband med att RAÄ 271 fotograferades. 

Områdets topografi dokumenterades även genom den laserskanning som 

gjordes av hela Lilla Sylta området. 

Kvartsinsamling 

I samspråk med Christina Lindgren bestämdes att insamlandet av den 

stora kvartsmängden på RAÄ 91:1 skulle hanteras genom att använda sig 

av fyndinsamlingsområden. Därmed mättes områden med större mängder 

kvarts in som fyndinsamlingsområden, medan mindre förekomster mättes 

in som fyndenheter. Eftersom all kvarts inte kunde tillvaratas valde vi att 

i en del fall, till exempel på stensättning 2 med sina enorma mängder 

kvarts (totalt cirka 510 kg), samla in och väga kvartsen i enbart ena 

halvan av konstruktionen. Sedan hölls uppsikt på andra halvan för att se 

om samma kvartstäthet kunde påvisas, vilket den kunde. Därmed kunde 

vi dubblera den ena halvans vikt för att få en totalvikt av kvartsen i hela 

stensättning 2. Samma tillvägagångssätt utfördes i stensättning 3. Kvartsen 

utanför de större gravarna samlades in i fyndenheter. 

Digital inmätningsteknik 

All information dokumenterades genom inmätningar med en geodimeter, 

för att sedan bearbetas i Intrasis. Dessa data vidarebearbetades sedan i 

programmet Arc View där spridningbilder skapades av fynd och anläggningar.

Provtagning 

Flera olika prover togs i fält, såsom makrofossilprov, fosfatprov, kolprov 

och vedartsprov. Makroprovsanalysen utfördes av Anneli Ekblom (bilaga 

5) och Ulf Strucke utförde vedartsanalyserna (bilaga 4), baserat på de 

resultaten valdes sedan kol ut som skickades för 14 C-analys till Ångströmlaboratoriet 

i Uppsala (bilaga 6). Fosfatanalysen utfördes på SAU:s 

kontor (bilaga 7). Totalt valdes 54 vedartsprov, tio kolprov, och 41 

makroprov ut för analys. För ytterligare information hänvisas läsaren till 

bilaga 3–8. 

Fosfatanalyser 

En kartering gjordes i fem av stensättningarna (A581, A1632, A1708, 

A2583 och A1038) i anslutning till kamrarna eller där själva gravytan 

bedömdes som orörd i respektive fall. Under röse 1 uppfattades ytan så 

omrörd och skadad att en fosfatkartering inte utfördes. I de övriga 

gravarna togs prover med 20 centimeter intervall, både innanför och 

utanför kamrarnas respektive centrum, för att påvisa en eventuell närvaro 

av en kropp. Vid provtagning i syfte att påvisa och avgränsa skelettgravar 

är det viktigt att ha referensprover utanför graven så att de naturliga 

markkemiska värdena inte feltolkas, varför sådana också togs (bilaga 7). 

Resultat 

Ungefär 40 procent av undersökningsområdet, 4 350 kvadratmeter av de 

totala 10 600 kvadratmeter, avbanades inom ramen för den aktuella undersökningen. 

Stora delar av de övriga ytorna undersöktes i samband med 

de agrarhistoriska undersökningarna utförda av UV Mitt (Grusmark 

2005). Inom undersökningsytan påträffades 91 anläggningar, därav bland 

annat de tre stora stensättningarna och röset med tangerande stenpackningar, 

två mindre stensättningar och tre omarkerade brandgravar, stolphål, 

stenpackningar och en bebyggelselämning bestående av stolphål, 

härdar, stenrader och en terrass. 

De röseliknande stensättningarna som enligt förundersökningen skulle 

dateras till bronsålder (Rundkvist m.fl. 2002) visade sig efter påbörjad 

slutundersökning innehålla bland annat tre kammargravar från folkvandringstid. 

De fyra röseliknande stensättningarna låg monumentalt i linje på åsens 

krön (fig. 4), numrerade 1–4 från norr till söder. Röse 1 (A1228) hade det 

högsta läget (27,2 m.ö.h.) och låg närmast Frestavägen. En rest sten var 

placerad i den nordvästra delen av röset. Det fanns tecken på att militär 

aktivitet förekommit på platsen i modern tid. Ett sådant exempel är att ett 

skyttevärn hade byggts i/ovanpå röse 1. Det fanns ytterligare flyttblock i 

området, främst på den östra sidan av stensättningarna. Några anläggningar 

låg intill blocken. Ett exempel var brandgrav A10534, en till 

utseendet oansenlig anläggning, som innehöll praktfulla fynd. 

RAÄ 91:5 som låg väster om åshöjden tolkades som ett odlingsröse 

och grävdes därför ut av UV Mitt som ansvarade för den agrarhistoriska 

delen av området. 

Det totala antalet anläggningar som undersöktes uppgick till 91. 



Dessutom påträffades sex anläggningar som inte undersöktes. Av de 

undersökta anläggningarna utgjordes fyra av stensättningar innehållande 

skelettgravar, en stensättning med brandgravar, två stensättningar utan 

ben, tre omarkerade brandgravar, 17 stenpackningar och dylikt, två resta 

stenar, ett röjningsröse, ett område med bebyggelselämningar med bland 

annat två härdar och 16 stolphål. Undersökningsområdet innehöll dessutom 

ytterligare fyrtiotalet övriga anläggningar (se vidare tabell 2). 

Gravar 

Röse 1 (A1228) 

Anläggningen hade en storlek på 8,0×9,0 meter samt var en meter hög 

(fig. 5) och var uppbyggd direkt ovanpå en berghäll vars höjd utnyttjats 

för att ge ett monumentalt intryck, samtidigt som hällens ”skrevor” gett 

plats åt stenpackning. Eftersom stensättning var konstruerad direkt på 

hällen framgick dess begränsning tydligt. Någon centralgrav gick inte att 

påträffa, antingen har där inte funnits någon eller så har sentida aktiviteter 

i form av skyttevärnsbyggnationer förstört den. 

Eftersom flertalet patronhylsor samt ”textrester” vars innehåll var relaterat 

till hemvärnet hittades framgick en historik kring området, vilken 

visade att där förekommit aktiviteter med militära övningar. En förklaring 

till att gropen i den centrala delen av röse 1 var så prydligt lagd är att den 

nyttjats som skyttevärn. Före undersökningen kunde dessutom konstateras 

att stenpackningen endast delvis hade ett tunt torvlagren. Under stensättningen 

framkom en stencirkel (A3320), några mindre anläggningar 

(fig. 6), samt brända människoben. I kantkedjan stod en rest sten (A2636, 

A2449) (fig. 7 och fig. 8) och utgjorde en markör åt norr. Stenen vilade 

på ett stenfundament och i detta påträffades harts och brända ben daterade 

till mellersta bronsålder. Utanför den resta stenen fanns en halvcirkelformad 

stenpackning (A1108) innehållande harts och kvarts. Röset var cirka 

1,3 meter högt (fig. 9). 

Omkring stensättningen påträffades ytterligare sex tangerande stenpackningar 

(A1170, A1184, A1203, A1428, A1440 och A1466). Dessa 

kom att benämnas sattelitgravar i fält. Vissa av dem var tydliga, medan 

andra var otydliga och svåra att urskilja från de utrasade stenmassorna. 

Formerna varierade mellan runda, halvcirkelformade anlagda mot kantkedjan, 

samt oregelbundna. I de tangerande stensättningarna påträffades 

harts (A1108 och A1170), keramik (A1170 och A1428) samt en kniv och 

en draglåsnyckel (A1184). A1170 och A2636 innehöll brända ben. 

I hela röset framkom kvarts, totalt cirka 12 kilo, exklusive den som 

påträffades i tangerande anläggningar. 

Röse 1 och stensättning 2 (A581) var tydligt åtskilda ifrån varandra 

med ett avstånd på cirka 4,5 meter. 

Stensättning 2 (A581) 

Tydligt avskilt från röse 1 låg stensättning 2, (A581) belägen på den 

naturliga moränåsen. Den var till utseendet oansenligt flack och hade en 

oval rektangulär fördjupning mot centrum vilken visade sig innehålla en 

fyndrik kammargrav (fig. 10). Storleken på A581 var 14,3×16,2 meter 

med en ungefärlig höjd på 0,43 meter. Stensättningen saknade en tydlig 

kantkedja. Däremot omgärdades den av ett bräm av småsten.

Konstruktionen var delvis förstörd i samband militära övningar, där bland 

annat stenmaterial har plockats ur och eventuellt flyttats till röse 1 i samband 

med byggandet av skyttevärn. 

Större stenar var lagda centralt i stensättningen tillsammans med ett 

större stenblock (1,45×1,80 m), vilket låg norr om gravkammaren. I 

själva stenpackningen påträffades stora mängder (509 kg) ”antropogent 

sönderdelad” kvarts, samt ett sandstensbryne (F141) och två slipstenar i 

sandsten (F370, F367). Kvartsen framkom direkt under torven, spritt över 

hela stensättningen och runtomkring, med ökad koncentration mot kammaren. 

Kvartsen fanns i alla lager ända ned under bottenstenar i stensättningen, 

samt nedrasat i kammaren (A2815). 

Kammargraven syntes i ytan som en rundad rektangulär fördjupning, 

cirka 2,5 meter i diameter, och själva kammaren var 2×1 meter (fig. 11). I 

tre av hörnen påträffades stolphål, cirka 0,2–0,3 meter i diameter, och i 

det fjärde hörnet fanns berghällen i samma nivå (fig. 12 och fig. 13). 

Konstruktionen i kammaren har sannolikt bestått av stående stolpar 

med skåror för liggande plank i ett skiftesverk. I kammarens norra och 

södra del stod kantställda stenar. I det nordvästra och nordöstra hörnet 

påträffades också två par hörnstenar som stod ovanpå varandra. Kammargraven 

var cirka 0,36 meter djup (fig. 14). 

Kammaren innehöll flera olika typer av fynd, såsom två spelpjäser i 

svart glas (F2, F3), skärvor från minst två olika glasbägare i grönt och 

blått överfångsglas (fig. 15), tre förgyllda silveragraffer i karvsnitt med 

triskelspiraler (F247, F258, F286), ett större antal fragment av silverbleck 

(fig. 16), delar av ett föremål i horn med punktcirkelornamentik, dock 

inte en kam (F466) (fig. 17), en del av ett förmodat svärdsbeslag (F280– 

F282), ett fragment av en järnegg eventuellt från ett svärd (F485), många 

andra järnfragment (fig. 18, fig. 19), keramik, harts (fig. 20), träfragment 

och bränd lera. I graven påträffades också enbärsfrön och ett vetekorn. 

I kammaren påträffades vidare ben från människa och tamsvin. Ett 

svett tandfragment från en vuxen person påträffades mitt i kammaren och 

i norra delen påträffades en del av ett bränt långt rörben från människa. 

Tamsvinet är obränt och ligger främst i kammarens sydöstra del. Inom 

samma område kan de kraftigast förhöjda fosfatvärden påvisas (fig. 21), 

vilket kan bero på utsöndringar från tamsvinet, eller att ytan ligger nedanför 

den berghäll som går i dagen i kammarens sydvästra hörn. Förmodligen 

beror förhöjningen på en kombination av båda förhållandena. Det är 

också rimligt att anta att tamsvinet är nedlagt som ett matoffer. Fördelningen 

av fosfatvärdena i gravkammaren indikerar närvaron av en kropp, 

vilken åtminstone delvis upplösts. Värdena kan jämföras med lika höga 

från A1038, där delar av ett obränt människoskelett framkom i området 

med de höga värdena. 

Fynden, särskilt kombinationen av glaset och agrafferna, daterar gravkammaren 

till senare hälften av 400-talet, det vill säga mitten av folkvandringstid. 

Tyvärr går de flesta av fynden inte att tidfästa mer exakt än 

folkvandringstid, och glas kan ibland vara gammalt redan vid gravläggandet 

så en exakt datering därigenom är vansklig. Inte heller 14 C-dateringar 

kan ge en snävare datering. 




Intill, men åtskiljd från, stensättning 2 låg stensättning 3 (A1632). Den 

var till sin karaktär lik stensättning 2, men var byggd med en mer storblockig 

stenpackning, särskilt på den västra sidan, vilken vette mot boplatsen 

på RAÄ 271. Från början betraktades stensättningen som röse just 

på grund av att den föreföll välvd genom sin placering på åskrönet. Då 

undersökningen börjat stod det dock klart att stenpackningen i huvudsak 

var enskiktad. Stensättningen uppfattades som högre än vad den egentligen 

var då topografin med den naturliga moränåsen utnyttjats för att ge 

graven monumentalitet. Stensättningen var cirka 16×18 meter, 1,10 meter 

hög, med en rektangulär fördjupning i mitten på cirka 4×2 meter omgiven 

av större stenblock och med ett mycket stort rött block i söder (2×1,5 m) 

(fig. 22). De omgärdande stenblocken var större än stenen i den övriga 

stenpackningen. I samband med den ytliga rensningen öster om fördjupningen, 

invid roten från en mycket stor ek, påträffades delar av ett obränt 

kranium och ett lårben. Dateringen av dessa tidsfäste den döde till 

vikingatid (Ua-24215). Ytligt i graven, väster om kammaren påträffades 

också en bygelnål i brons (F285) och öster om kammaren påträffades en 

röd glasflusspärla (F470). 

Under fördjupningen fanns nedgrävningen för kammaren vilken hade 

måtten 3,6×1,65 meter (fig. 23) och själva kammaren var 3×1 meter (fig. 

24, fig. 25). Nedgrävningen var 0,6 meter djup med plan botten (fig. 26). 

Det fanns inga spår efter stolphål i nedgrävningens hörn, men att det 

funnit någon form av träkonstruktion i gravschaktet kan man sluta sig till 

med utgångspunkt i ett troligt inrasat väggspaltslager (A8075), vilket 

fungerat som fyllning i det utrymme som funnits mellan kammarväggen 

och gravschaktet. Under den inrasade väggspaltsfyllningen påträffades 

det fyndförande gravlagret (A9161) (fig. 24). Detta var som störst 

1,0×2,95 meter. Fynd som påträffades bestod bland annat av två agraffer i 

brons (fig. 27) där den ena enbart bestod av en knapp (F248) och den 

andra av en hel hakedel med tre agraffer (F446). På båda agrafferna påträffades 

rester av brickband. Några bronsbleck samt fragment av järn 

framkom också. Dessutom påträffades en kam (F265), samt harts och ben 

(fig. 28). I kammaren påträffades också ett obestämt sädeskorn. 

Fördelningen av fosfatvärdena (fig. 29) i gravkammaren indikerar närvaron 

av en kropp, som åtminstone delvis upplösts, i kammarens södra 

del. Värdena kan jämföras med lika höga från stensättning A1038, där 

delar av ett obränt människoskelett framkom i samband med de höga 

värdena. Värdena i stensättning 3 är inte riktigt lika höga, men utifrån de 

få fyndens bevarandegrad förefaller det troligt att fynd och fosfater 

sipprat ned i morängruset som kammaren låg nedgrävd i. 

Kvarts fanns spridd i hela stensättningen, med en koncentration i och 

omkring kammaren. I stenpackningen samt det yttre stenbrämet insamlades 

totalt 113 kilo. Runt kammaren fanns rikligt med kvarts utspritt som 

ett bräm. Kvartsvikten i detta bräm uppgick till 83 kilo. I själva gravschaktet 

samlades 70 kilo in. Den egentliga kvartsmängden i röset är 

något högre då det på grund av tidsskäl inte gick att genomföra någon 

fullständig insamling. Den totala kvartsmängden i samtliga kontexter i 

stensättning 3 uppgick till 271 kilo, vilket utgör 32 procent av den tillvaratagna 

kvartsen på undersökningsområdet.


Cirka 2,5 meter söder om stensättning 3 låg stensättning 4 (A1708), 

vilken till skillnad från de andra stora stensättningarna var täckt av en 

täckgrusmantel ovanpå stenpackningen. Stensättningen hade en noggrant 

lagd kantkedja av mindre stenar (0,20–0,30 m) som syntes efter avtorvning 

och rensning (fig. 30). Stensättningens diameter var 11,5 meter och 

0,93 meter hög. Den södra delen var delvis förstörd av en täktgrop som 

anslöt till täktområdet söder om stensättning 4. Ursprungligen syntes en 

fyrsidig försänkning, innehållande stenpackning (stenstorlek 0,15–0,40 

m), i mitten av stensättningen. Stenpackningen var något ”luftig” med 

små hålrum emellan stenarna, och var omgärdad av större stenar, cirka 

0,40–0,80 meter i storlek. Under denna centrala stenpackning låg den 

stenkisteliknande kammaren (fig. 31, F32, F33, F34). Inga stolphål kunde 

påvisas och få fynd (fig. 33). Endast två obestämbara fragment av brända 

ben, kvarts och harts påträffades (fig. 35), förmodligen hörandes från två 

olika typer av askar (se bilaga 9) påträffades i konstruktionen. Inte heller 

fosfatvärdena uppvisar några kraftiga förhöjningar, även om maxvärdena 

är högre än det normala för moränåsen (fig. 36). Det förefaller troligt att 

fynd liksom fosfater, i ännu större utsträckning än i stensättning 3, förstörts 

och sipprat ned på grund av gravens och morängrusets genomsläpplighet. 

Övriga gravar 

Skelettgrav A1038 

Väster om stensättning 3 och 4, i sluttningen riktad mot boplatsen RAÄ 

271, påträffades en tidigare okänd stensättning (A1038). Till sin yttre 

struktur påminde den i stor utsträckning om stensättning 4 med en oval 

fördjupning, fast enbart en tredjedel så stor (fig. 37). En tydlig nedgrävning 

visar att graven var 1,9×1,0 meter och 0,24 meter hög (fig. 38). 

Graven innehöll mycket dåligt bevarade obrända ben av människa. Inga 

gravgåvor förutom kvarts påträffades. Benen kunde inte ålders- eller 

könsbestämmas. Genom att benen preparerades med 10 procents paraloid 

B72 i etanol kunde inga 14 C-dateringar utföras. Fosfatspridning i gravens 

profil indikerar att en hel kropp gravlagts (fig. 39), förmodligen från en 

vuxen, vilket också den centrala nedgrävningen indikerar. 

Brandgrav A10534 

Intill ett större stenblock sydöst om röse 1 påträffades en mindre brandgrav 

(fig. 40) med brända ben från människa och djur, agraffknappar i 

brons (F287) ett oidentifierat bronsbleck samt en skinnskrapa (F284). 

Dessutom framkom delar av ett folkvandringstida skrinhandtag (F310). 

Dessa brukar, liksom skinnskrapor, påträffas i kvinnogravar och är också 

en indikation på hög status. Inga könsindikerande ben kunde dock påvisas 

vid den osteologiska analysen. Gravgåvorna ger en datering till 

folkvandringstid. 



Brandgravar A9813 och A10263 

Invid ett annat större block strax intill A10534 påträffades ännu en 

omarkerad brandgrav (A9813). Denna innehöll inga gravgåvor utan 

endast brända ben som kunde dateras till romersk järnålder–folkvandringstid. 

Ungefär 1,5 meter norr om denna påträffades ytterligare en 

mindre brandgrav utan gravgåvor, A10263, innehållande utspridda 

brända ben. 


I den södra delen av undersökningsområdet fanns en tidigare känd stensättning 

(RAÄ 91:4) som också undersöktes (fig. 41). Ingen gravgömma 

eller förhöjda fosfatvärden kunder påvisas, inte heller några fynd. En 14 Cdatering 

(Ua-24188) av en en sotfläck under stenpackningen gav en 

datering till förromersk järnålder. 

Övriga anläggningar 

I förundersökningen diskuterades om det eventuella täktområde mellan 

krönrösena RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4 även kunde innehålla rester av svårt 

skadade gravar (Rundkvist m.fl. 2002). Täktområdet visade sig dock vid 

slutundersökningen inte innehålla vare sig fynd eller någon form av 

förhistoriska anläggningar. 

Mellan krönrösena RAÄ 91:1 och stensträngen RAÄ 91:2 påträffades 

under förundersökningen (av Ulf Strucke från UV Mitt) en härd A041, 

som daterades till folkvandringstid. Provet daterades till 430–660 e.Kr. (2 

sigma). Härdgropen undersöktes av Arkeologikonsult och den ansågs 

vara solitär i området, men kunde eventuellt också tillhört en mindre 

boplats med dragning åt väster. I härden framkom en förmodad bit 

kopparslagg och man tyckte vid förundersökningstillfället att det var ett 

för litet underlag gällande slutsatser om metallhantering (Rundkvist m.fl. 

2002). Efter en besiktning av Eva Hjärthner-Holdar kunde dock konstateras 

att slaggen inte var av koppar utan av järn. Inte heller vid slutundersökningen 

kunde slutsatser om metallhantering göras i just det området 

där man vid förundersökningen hade påträffat slaggbiten. 

Vid slutundersökningen påträffades däremot ett område med en möjlig 

huslämning som låg i den sydsydöstra delen av grävningen. Där förekom 

material som visade sig vara magnetiskt. Eftersom det endast kunde urskiljas 

ett ytterst fåtal och mycket små fragment föranledde det till att det 

inte gick att dra några slutsatser gällande en eventuell metallhantering. 

Bebyggelselämningar 

I undersökningsområdets sydöstra del påträffades i samband med schaktning 

en stenrad som uppfattades som resterna efter en stensträng och 

ansvaret för den överfördes då till den agrarhistoriska undersökningen. 

Vid en närmare rensning visade det sig dock att stenraden ej var en 

strensträngsrest utan tillhörde en utrasad syllstensrad (fig. 42), varpå 

ansvaret åter gick till SAU:s undersökning. På grund av de prioriteringar 

som stipulerades av Länsstyrelsen kom det potentiella husområdet att 

endast undersökas översiktligt, men flera anläggningar kunde ändå 

undersökas. Området rensades först fram med hjälp av grävmaskin och

sedan för hand genom ett samarbete mellan personal från SAU och UV 

Mitt (Grusmark 2005). Ytan behandlades som övriga undersökta delar av 

undersökningsområdet, förutom att ytan fotograferades med fototorn. I 

anslutning till syllstensraden påträffades en terrass samt ett område med 

rikliga mänger av bränd lera. I samband med framrensningen undersöktes 

ytan av den brända leran med en magnet och ett glödskal påträffades. Den 

brända leran uppfattades initialt som ett möjligt ässjafundament men 

inget städstabbe eller liknande kunde påvisas. Området betraktades som 

intressant dels på grund av lämningens bebyggelsekaraktär och dels på 

grund av att den var omgärdad av stensträngar (fig. 3). 

Det kunde konstateras att det inom området fanns anläggningar som 

stratigrafiskt kunde delas in i två faser (fig. 43). Den första fasen består 

av tio stolphål, en härd (A10853), två stenpackningar (A9325, A9761) 

samt ett lager bemängt med brändlera (A9665, FL2251, FL9392, 

FL9365) vilket kan utgöra resterna efter en raserad lerkliningsvägg. 

Stolphålen var spridda över ett ungefär 14×4 meter stort område med 

sydväst–nordöstlig utbredning. Inga tydliga huskonstruktioner observerades 

men fyra av stolphålen har en linjär utbredning. Denna första fas 

tolkas som resterna efter en byggnad, och lämningar efter aktiviteter i 

anslutning till denna, men dess konstruktion har inte kunnat bestämmas. 

Fas 2 består av en terrass (A2129), ett lager (A10319) samt två syllstensrader 

(A2171, A2219). Syllstensraderna är som tydligast i syd där 

det ligger fyra stenar i linje. Övriga stenar tycks rubbade ur sitt ursprungliga 

läge och syllstensraderna är därför inte lika tydliga längs den västra 

och norra sidan. Längs den östra sidan saknas syllstenar men den förmodade 

byggnaden avgränsas här i stället av terrassen. De beskrivna konstruktionselementen 

ligger på en yta på ungefär 5×6 meter. 

Terrassen och vissa av syllstenarna ligger ovanpå den brända lerkliningen 

och lagret A10319 överlagrar härden A10853. Stenpackningen 

A9325 överlagrar vissa av stolphålen. Dock täcks inget av stolphålen helt 

av sten. Inom husområdet påträffades en kniv av yngre järnålderskaraktär 

(F307), men inga andra daterande fynd påträffades. Någon 14 C-datering 

av bebyggelselämningarna ännu inte gjorts. 

Fynden på RAÄ 91:1 

I nedanstående text kommer ett urval av fyndmaterialet från RAÄ 91:1 att 

presenteras. Kvartsmaterialet behandlas i ett eget avsnitt. Samtliga fynd 

redovisas i fyndtabellen (bilaga 2). Förtydligande beskrivningar av undersökningsområdet 

görs som en komplettering till spridningsbilderna och 

paralleller dras till liknande fyndsammanhang. Praktfynden kommer 

främst vara i fokus och för information om övriga fynd hänvisas läsaren 

till fyndlistan. Allt glas som framkom i kammargraven A2815 har studerats 

av Lars G Henricson som också skrivit en sammanställning (bilaga 

8). Därför kommer endast glasmaterialet att kort nämnas i löptexten. 

Konservator Sara Fritsch har gått igenom fyndmaterialet från RAÄ 91 

och även en hänvisning till hennes resultat görs (bilaga 9). 



Glas 

Två olika typer av glasföremål påträffades i kammaren i stensättning 2, 

dels spelpjäser och dels skärvor av glasbägare. 

Spelpjäser i A2815 

Antalet spelpjäser som påträffas i gravkontexter varierar kraftigt och man 

kan anta att även inkompletta speluppsättningar lades ner i gravar (Stjernquist 

1955:124 fotnot 122). I A2815 påträffades två svarta spelpjäser av 

glasfluss (F2 och F3) (fig. 44) och det är tänkbart att endast två spelpjäser 

ursprungligen lades ner i A2815. Antalet och materialet på spelpjäser 

varierar. Pjäser i horn är vanligast, men de förekommer också i glas, 

brons och ben (Tjernberg 1948) samt bärnsten. 

F2 

Spelpjäs i svart glasfluss. Spelpjäsen är rund med en diameter som varierar 

mellan 14,0 och 14,3 millimeter med en vikt på 1,8 gram. Höjden var 

6 millimeter och den plana bottens diameter var 13,8 millimeter. Således 

var botten något mindre än den största diametern. Sedd i profil är pjäsens 

välvning låg och mjukt rundad. Färgen är svart med en mycket svag 

nyans av mörkt grönt. Spelpjäsens yta är något krackelerad. 

F3 

Spelpjäs i svart glasfluss. Spelpjäsen har en rund, oregelbunden form och 

har en diameter som varierar mellan 13,2 och 14,2 millimeter och en vikt 

på 1,8 gram. Höjden är 6,1 millimeter och den plana bottens diameter är 

omkring 12 millimeter. Således är botten något mindre än den största 

diametern. Sedd i profil är pjäsens välvning låg och mjukt rundad. Färgen 

är svart med en mycket svag nyans av mörkt grönt. Spelpjäsens yta är 

något krackelerad med en mindre skada på undersidan. 

Snarlika spelpjäser har bland annat påträffats i Grav 41 i Simris, 

Simris socken i Skåne (Stjernquist 1955:124f, PlXVII) och i Alvasta, 

Västra Tollstad, Östergötland (Stjernquist 1955:PlXLV). Dessa är 

daterade till yngre romersk järnålder. Liknande pjäser har också påträffats 

i Köpetorp, RAÄ 125, Linköpings stad, Östergötland (Molin 2005:88; 

Menander & Molin 2003) samt på Helgö (Holmqvist & Arrhenius 1964). 

Den aktuella typen av spelpjäser har i Skandinavien huvudsakligen 

påträffats i kontexter daterade till yngre romersk järnålder, med ett fåtal 

danska exempel från äldre romersk järnålder. Deras ursprung står med 

största sannolikhet att finna i de romerska glasindustrierna i Rhenområdet 

(Stjernquist 1955:124f). Spelpjäserna i A2815 var således antikviteter när 

de följde med den döda i graven under folkvandringstid. 

Jan Petersen föreslår en indelning av glasspelpjäserna i två typer baserat 

på storlek, Sætrangtypen och Avaldsnestypen, där den förra är mindre 

och har en diameter mellan 12 och 18 millimeter (Petersen 1913:79). 

Spelpjäserna i A2815 kan således tillföras Petersens Sætrangtyp. Enligt 

Stjernquist uppvisar dock glasspelpjäserna en gradvis, och omfattande, 

storleksvariation varför det finns gott om övergångsformer. Ovanstående 

kategorisering är ej heller av kronologiskt intresse (Stjernquist 1955:124).

Glasbägare 

Den vanligaste typen av glas i gravar under folkvandringstid förefaller att 

vara grönfärgat glas av Snartemotyp (Henricson 1990:53). Näsman daterar 

tillverkningen av överfångsglasen till perioden 300–500 e.Kr. (Näsman 

1984:64). Överfångsglasen anses, med reservationer, ha varit tillverkade 

i verkstäder vid Svarta Havet (jfr Näsman 1984:64f) och betraktas 

som en exklusiv gravgåva. Glasskärvors förekomst i gravar kan tyvärr 

inte entydigt användas vid datering då glasen kan vara mycket gamla vid 

tiden för nedläggningen. I exempelvis kammaren i Högom som anses vara 

anlagd omkring år 500, tillhör glasbägarna 300-talets slut (Henricson 

1990:59). Förmodligen råder samma förhållande med skärvorna i Ottarshögen. 

I stensättning 2 påträffades skärvor i 108 fyndnummer med totalt cirka 

300 skärvor från minst två olika glasbägare, tillhörande gruppen överfångsglas 

med slipad dekor. Den ena var blå och den andra grön (fig. 45). 

Bägarnas fragmentationsgrad, det vill säga den stora mängden enskilda 

skärvor, är signifikant för gruppen senromerska/folkvandringstida slipade 

glasbägare. Dessa har tillverkats i medvetet tunga och kraftiga former, 

där ytterligare ett skikt glas (färgat) har lagts över det undre klara glaset. I 

detta övre glasskikt har anlagts en slipad ornamentik, som ibland slipats 

ner till underliggande klarglas. Överfångsglas kan påvisas från sammanlagt 

sex gravar i Sverige (Henricsson se bilaga 8) samt på boplatser på 

Helgö (Lundström 1981:2, 30) och Abbetorp i Östergötland (Sandberg 

1999:16ff). Det finns endast två gravar, förutom den här rapporterade, 

med bägare i både blå och grön överfångsteknik i Skottsund, Njurunda 

socken och Västland, Skön socken båda i Medelpad (Straume 1987:109). 

Metaller 

Agraffer 

Agraffer är en av ledartefakterna för gravar från folkvandringstid. Agraffer 

förekommer i kamrarna i stensättning 2 och 3 samt i brandgraven 

A10534. Här redovisas agrafferna i respektive anläggning. 


I kammaren i stensättning 2 påträffades påträffades ett fragment av en 

bronsagraff med textilrester (F180, F495) och tre agraffknappar med 

trisklar i karvsnitt (F286, F258, F247). Dessa var av förgyllt silver och till 

utformningen mycket lika, dock inte identiska (fig. 46). 

Knapparna är av typen Hines B1iid. Denna grupp utgörs av knappar 

med ”triskeles, svastikas and running spirals” och är den största av 

grupperna med linjär- eller spiralornamentik i relief. Typen är vanlig i 

Mälardalen och kan tidsmässigt med viss tvekan knytas till andra halvan 

av folkvandringstid, det vill säga VWZ III/IV enligt Hines modifierade 

version av Bakkas kronologi (Hines 1993:17f). På Helgö har gjutformar 

till denna typ av agraffer påträffats (Variant II), men dessa har en mindre 

diameter (7 millimeter) än de här diskuterade (10 millimeter). Agraffer 

med triskeles förekommer i ett tiotal exemplar i Mälardalen och dessutom 

finns ett par fynd från Österbotten i Finland (Lamm 1972). 

Jutta Waller väljer att dela in agraffer i fyra grupper där grupp 2 utgörs 

av ”plana” agraffer med spiralmotiv till vilken knappar med triskelmotiv 



tillförs. Spiralmotivets ursprung kan spåras i den senromerska konsten 

och förekommer som ett vanligt formelement inom såväl Nydamstilen 

som tidig stil I och den efterföljande Sjörupstilen (Waller 1996:64). 

Waller daterar agrafferna i spiralmotivsgruppen till en tidig del av stil I, 

förslagsvis 400-talet e.Kr. (Waller 1996:65). 

Agraffknappar med triskelmotiv har även påträffats i bland annat 

Högom där det fanns åtta agraffer med triskelmotiv. Dessa var fördelade i 

två set med två + två knappar i varje och påträffades under den gravlagdas 

huvud (Ramqvist 1992:94). Agrafferna i Grav 17 på gravfältet vid 

Danmarks by, Uppland (RAÄ 100) liknar de som påträffades i A2815. 

De var mycket små och påträffades i vad som tolkas som en barngrav 

(Wexel, muntlig uppgift). Även i Grav 2 i Viken, Lovö, Uppland (RAÄ 

57) påträffades en agraff med triskelmotiv. Denna var den enda i sitt slag 

men det fanns ytterligare agraffer dekorerade med omegaliknande symboler 

(Lamm 1972:25f). Lamm daterar agrafferna i G2 till period VI:2 

och hänvisar, till Arwidssons åsikt att graven bör ha anlagts före år 500 

e.Kr. (Lamm 1973:58). 

I Wallers avhandling presenteras två gravar som innehåller agraffer 

med triskelmotiv. Dessa är nålgrav nr 10 och nålgrav 110 (Waller 

1996:182, 190). Båda dessa innehåller vulstnålar, varav en typ kan dateras 

till yngre folkvandringstid medan övriga förekommer under hela 

folkvandringstiden (Waller 1996:118). Nålarna kan således inte datera 

triskelagrafferna närmare än till folkvandringstid. Det bör också påpekas 

att agraffer är en av de fyndtyper Waller använder i sin analys varför det 

föreligger en viss risk för cirkelargument om man använder nålarna för 

att datera agrafferna. 

Det råder alltså delade meningar om hur triskelagrafferna bör dateras, 

men utifrån ovanstående diskussion, övrigt fyndmaterial och gravens 

konstruktion förefaller en datering till andra hälften av 400-talet vara 

rimlig. 

F286 

Agraffknappen är rund och något oregelbunden i förgyllt silver (fig. 46). 

Längs ytterkanten löper en avsatts som gör diametern något större vid 

basen. Diametern vid basen varierar mellan 13,7 och 14,3 millimeter och 

vid toppen mellan 13,3 och 13,7 millimeter. Knappens vikt var 0,8 gram. 

Motivytan är 9 millimeter och täcks av en triskel vars virvlar löper medsols. 

Triskeln är till utförandet något oregelbunden. I bildytans svicklar 

finns upphöjda trianglar. Utanför bildytan finns en smal odekorerad yta 

som avgränsas av en förhöjd 0,7 millimeter tjock och 1,4 millimeter hög 

kantlist. Agraffknappens höjd är 2,3 millimeter varav den tjockare basen 

utgör knappt mindre än hälften. Baksidan är plan sånär som på ett litet 

oregelbundet område i mitten. Knappen har förmodligen varit högre. 

F258 

Agraffknappen är rund och något oregelbunden i förgyllt silver. Längs 

ytterkanten löper en avsatts som gör diametern något större vid basen. 

Knappens vikt var 0,7 gram. Diametern vid basen varierar mellan 12,9 

och 13,9 millimeter och vid toppen mellan 12,5 och 13,1 millimeter. 

Dock kan det påpekas att den kantlist som löper runt agraffen är något 

sämre bevarad än kanten på F286 vilket försvårar mätningen av

diametern vid toppen. Motivytan är 9,8 millimeter och täcks av en triskel 

vars virvlar löper medsols. Triskeln gör ett mer regelbundet intryck än på 

F286. I bildytans svicklar finns upphöjda trianglar. Utanför bildytan finns 

en smal dekorerad yta som avgränsas av en förhöjd kantlist. Då kantlisten 

är skadad är dess ursprungliga tjocklek osäker men i nuvarande skick är 

den 0,4 millimeter tjock och 1,1 millimeter hög. Eftersom kanten är 

skadad varierar knappens höjd mellan 1,5 millimeter upp till 2,4 millimeter. 

Baksidan är plan sånär som på ett litet oregelbundet område i 

mitten. Knappen har förmodligen varit högre. 

F247 

Agraffknappen är rund och något oregelbunden i förgyllt silver. Av 

samma typ som de övriga. Knappen är i två delar. Se vidare bilaga 9. 


F248 

I A9161 påträffades en agraffknapp av Cu-legering (F248) med fastsittande 

bevarade textilrester från ett brickband (F455). Agraffknappen är rund 

i och diametern är 10,3 millimeter men de övriga måtten går ej av avgöra 

då dessa döljs av textilresterna (fig. 47). Tillsammans med brickbandsresterna 

väger agraffen 0,6 gram. Knappen kan tillskrivas Hines klass 

B1i. Denna typ är mycket vanlig och förekommer från och med Almgren 

& Nerman period V:1 (romersk järnålder) till och med VWZ III/IV med 

tyngdpunkten i andra hälften av folkvandringstid (Hines 1993:15). 

F446 

Hakdedelen av en agraff, med tre odekorerade knappar i brons (fig. 47) 

och kan tillskrivas Hines klass B1i Även denna har textilrester, bättre 

bevarande än på F248. 

Agraffen har en total längd på cirka 35 millimeter och bredd på cirka 9 

millimeter där haken sticker ut ytterligare en millimeter. Knapparnas 

diameter är cirka 10 millimeter. Skivan är en millimeter tjock, och knappskaftet 

är 5 millimeter. Haken är cirka 15 millimeter lång. 

Hines skriver att hela agraffplattor är sällsynta, särskilt i Mälardalen 

där kremeringsgravskicket leder til att dessa förstörs. Det är ännu mer 

sällan som dessa plattor kan tidfästas till någon specifik period under 

folkvandringstid även om de är vanligare från folkvandringstidens senare 

delar (Hines 1993:15). 


F287 

I brandgraven A10534 påträffades en uppsättning agraffknappar av Culegering 

(F287) bestående av åtta nitstift varav sex har runda odekorerade 

knappar (fig. 48). Det påträffades sex fragment av brickor, två av dem 

lösa och fyra tillsammans med stift och knapp. Dessutom fanns ett brickfragment 

med hake. Uppsättningen består av minst tre, men förmodligen 

fyra par om två knappar i varje. I ett fall är brickan bevarad så att avståndet 

mellan nitstiften kan utläsas. Detta var 21 millimeter mätt från centrum 

till centrum. Brickans mått är 27,0×7,2 millimeter. Ett fragment 

uppvisar ett hål avsett att fästa en hake i. Detta hål har en diameter på 

ungefär 4 millimeter. 



Knapparna är alla odekorerade men vissa har svagt fasade kanter. Deras 

diameter varierar mellan 5 och 10 millimeter med reservation för att 

knappen som uppvisar det minsta måttet är skadad. Fragmentens storlek 

fördelar sig enligt tabell 1. 

Knapparna kan tillskrivas Hines klass B1i. Denna typ är mycket vanlig 

och förekommer från och med Almgren & Nerman period V:1 (romersk 

järnålder) till och med VWZ III/IV med tyngdpunkten i andra hälften av 

folkvandringstid (Hines 1993:15). 

Tabell 1. Agraffknapparna i A10534. Alla mått anges i millimeter. I de fall skjutmåttet 

inte kom åt anger cirka att måttet inte kunde mätas exakt. Skuggade rader anger 

agraffpar. 

Knappdiameter Knapptjocklek Stiftdiameter Stiftlängd Bricktjocklek Anmärkning 

8,5 1,0 2,7 4,5 

8,5 1,1 2,5 4,7 0,7 

10 0,8 1,8 2,9 

Ca 2 Ca 6,5 0,6 2 stift i 

brickan 

7,8 1,0 2 4,5 1 Hål för hake 

9,1 1,1 ca 2 4,6 0,6 

10,0 1,0 ca 2 4,5 0,5 

0,6 

5 1 1,9 6,3 

0,8 Hake 

Övriga föremål i Cu-legering 

Bronsdel med brännförgyllning 

I kammaren i stensättning 3 (A9161) påträffades ett bronsbleck med 

brännförgyllning (F250). 

Blecket är cirka 33 millimeter långt, 10 millimeter brett och 1–2 millimeter 

tjockt och ena långsida är avsiktligt avslutad och betydligt tjockare 

än övriga avbrutna kanter (se vidare bilaga 9). Föremålet är förmodligen 

ett beslag som suttit i övergången mellan kaveln och knappen på ett 

svärdshjalt (Svante Fischer, muntlig uppgift). Tillsammans med bronsblecket 

påträffades ett fragment av obränt ben (F473) som möjligen kan 

vara horn. 

Bygelnål i A1632 

Relativt ytligt i nordöstra delen av stenpackningen i stensättning 3 påträffades 

en nål av Cu-legering (F285) (fig. 49). Nålen vägde 11,9 gram, är 

135 millimeter lång och 4,5 millimeter tjock. Nålens ena ände, den vassa 

delen, är intakt men den andra är avbruten. Nålen tolkas som en bygelnål 

till en fibula. 

Skrinhandtag i A10534 

I stensättning A 10534 påträffades fyra delar av ett ledat föremål (fig. 50a 

och b) i Cu-legering (F310). Föremålet hade med linjedekor och var 9 

millimeter tjock med en vikt på 8,6 gram. Det är inte ett komplett föremål. 

Enligt muntlig uppgift från Martin Rundkvist är föremålet ett folkvandringstida 

(375–540) skrinhandtag (fig. 50c). Dateringen framgår dels

av att skrinhandtag är vanligast i den periodens gravar, dels av den fina 

gjutna profileringen på handtagets ändar och fästemärlornas öglor. 

Dubbla kantföljande linjer samt kantföljande halva punktcirklar på 

greppet indikerar också en sådan datering. 

Silver 

För utförlig information om silverfynden som framkom i stensättning 2 

(A581) se bilaga 9. 

Silvret i kammargraven i stensättning 2 är så förstört att det oftast 

endast fanns en mörgfärgning kvar, men i en del fall kunde fragment av 

silverbleck påvisas. Silverblecken och de eventuella silvernitarna kan ha 

suttit på en större mängd föremål, allt från klädesdetaljer som skärp, 

gehäng eller väskor till vapenornamentik till hästutrustning i form av 

betsel eller sadel. 

Sammansatta material 

I stensättning 2 påträffades ett föremål som bestod av bronsbleck och 

bronsnitar, läder och pälsfragment (F280–F282). 

Två vinklade bronsbleck, med dekor i form av två parallella relieflinjer, 

omsluter ett vikt, och troligen hopsytt fragment av läder. Ett plant 

bleck, utan dekor, håller fast de vinklade blecken mot ett fragment troligen 

av päls. Det plana blecket är fastnitat i pälsfragmentet med en nit av 

brons i bleckets vardera ände. Det plana blecket är cirka 17 millimeter 

långt, cirka 8 millimeter brett och cirka 0,5 millimeter tjockt (se vidare 

bilaga 9). 

De olika delarna går att sammanfoga och föremålet är förmodligen en 

del av ett beslag på ett svärdsgehäng eller dylikt (Fischer, muntlig 

uppgift). 

Järn 

Här redovis ett urval av järnfynden på undersökningen. Främst de som 

påträffats i gravkontexterna. 

I stensättning 2 påträffades en större mängd järnfragment. Totalt insamlades 

cirka 223 gram i kammaren fördelat på minst 120 fragment. 

Inga hela föremål kan påvisas, men det fanns många bleckbitar och några 

nitar samt oidentifierbara bitar. Flera av järnfragmenten hade vidhäftade 

trärester. Det är möjligt att ett fragment av en egg (F485 i A2815) härrör 

från ett svärd eller en yxa. För mer information om järnet i kammaren 

hänvisas till bilaga 9. 

Knivar 

Två knivar i järn av förhistorisk karaktär påträffades inom undersökningsområdet. 

Den ena i en av satellitkonstruktionerna till röse 1 (A1184) 

(F145) och den andra i husområdet (F307). 

F145 

En närmast intakt kniv påträffades i A1184, en av de tangerande stenpackningarna 

till röse 1. I samma anläggning fanns också en draglåsnyckel 

(F423). Kniven vägde 25,7 gram och var 5,5 millimeter tjock med 

en bredd på 11 millimeter. Längden var 143 millimeter. Kniven kan 

förmodligen dateras till vikingatid (Ljungkvist, muntlig uppgift). 



F307 

I A2171, en av anläggningarna som tolkats som en rest av en syllstensrad 

påträffades en fragmentarisk kniv. Kniven vägde 9,8 gram och var 48,3 

millimeter lång, med en bredd på 23,9 millimeter och en tjocklek på 4,2 

millimeter. 

Draglåsnyckel 

I A1184, en av tangerande konstruktionerna till röse 1, påträffades tillsammans 

med en järnkniv (F145), ett järnföremål (F423) som tolkats som 

en draglåsnyckel med avbruten axdel (fig. 51). Brottytan är strax efter axdelens 

böjning påbörjats. Nyckeln är 135 millimeter lång i avbrutet skick 

med en tjocklek på cirka 7 millimeter och väger 18,8 gram. I den raka 

delens ände finns en ring fästad. Det finns två typer av draglåsnycklar, T- 

och L-formade där typen bestäms av om nyckeln har en axdel (L-formad) 

eller två (T-formad) (Rogers 1992:1423). Den här beskrivna nyckeln är 

L-formad och har förmodligen använts till ett lås på en kista eller liknande 

(Ottoway 1992:660). Nyckeln kan dateras till perioden folkvandringstid–vikingatid. 

Harts 

Rester efter hartstätningsringar från gravkärl eller dylikt är ett vanligt 

fynd i gravar från folkvandringstid. Man har ibland även använt harts för 

att förtydliga ornamentik (Svanberg 1995:252f). Harts var i denna undersökning 

en relativt vanlig fyndkategori i gravarna. Flera bitar av harts på 

RAÄ 91:1 hade avtryck, varav en del från trä. I bilaga 9 omnämns parallella 

räfflor på avtrycken. Den räfflade biten påträffades i kammaren i 

stensättning 3 (A1632). 

Alla stora stensättningar innehöll harts, men de flesta bitar var för 

fragmentariska för att man ska kunna bestämma deras ursprung. Ett 

undantag utgör en del av en hartstätningsring (F496) som påträffades i 

A2815. Ett annat undantag är hartsbitarna i stensättning 4 (A1708) som 

med stor sannolikhet utgör minst två kärl som tätats med harts. Det första 

kärlet var en kantig träask med botten/vägg i 45 graders vinkel (F275, 

F277, F487). Det andra kärlet var av en annan typ av kärl gjord av parallelt 

hopsatta, (kanske bundna/sydda?) slanor/strån med runt tvärsnitt 

(F278, F279). Diametern på ”stråna” är endast cirka 3 millimeter. På ett 

fragment syns även två tvärsgående förhöjda/försänkta linjer, exempelvis 

efter en sytråd. Se vidare i bilaga 9 för konservatorns information om 

hartsen. 

Textilier 

Textilier förekommer i sällsynta fall i kammargravar och då ofta i små 

mängder bevarade genom kontakten med metaller. I stensättning 3 fanns 

en mindre mängd textil bevarad på baksidan av en agraffknapp F248 samt 

en lite större bit på agraff (F446). De är resterna efter brickband, förmodligen 

i ylle (F455). Trådbredden är 0,4 millimeter. Även i kammaren i 

stensättning 2 (A2815) framkom ett fragment av textil (F495), tillsammans 

med ett fragment av en bronsagraff (F180). Detta textilfragment är 

förmodligen också från ett brickband.

Brickband är dekorationsband som tillverkats med brickbandsteknik där 

mönstret skapas genom individuellt vridna brickor. Tekniken finns från 

romersk järnålder men under folkvandringstid befinner den sig på sin 

teknologiska höjdpunkt (Nockert 1991; Savonen 2001). 

Förmodligen har banden varit mönstrade, färggranna och suttit antingen 

i nederkanten på ett par yllebyxor eller i kanten på ärmarna alternativt 

nedtill på en tunika i ylle. I Högom knäpptes ärmarna med de välornerade 

stora agrafferna medan slitsar i sidan av tunikan knäpptes med enklare, 

mindre agraffer (Ramqvist 1992:89). Även i nederkanten på byxorna påträffades 

brickband och dubbla agraffer, men det är något oklart hur dessa 

varit fästade (Ramqvist 1992:89). Brickband har påträffats i 15 gravar i 

Sverige från folkvandringstid och räknas som en lyxvara som förmodligen 

är tillverkad i Norden (se vidare Nockert 1991; Savonen 2001). 

Ben/horn med metall 

I stensättning 2 påträffades ett föremål gjort av horn med rester av nitar 

(fig. 52). Först uppfattades det som en kam, men vidare studier hos 

konservatorn visade att det rör sig om en annan typ av föremål. Föremålet 

(F466) har punktcirkeldekor förefaller vara någon typ av beslag. Se 

vidare bilaga 9. 

Kam 

Fyra fragment (F265) från en obränd sammansatt kam framkom i kammaren 

(A9161) i stensättning 3 (fig. 53). Kammen är tillverkad av horn 

och väger 1,6 gram. Den består av tre fragment från mittskenan och ett 

fragment från en stödskena. Mittskenans största bredd är 19 millimeter, 

största längd 14 millimeter och tjockleken på den fasade överkanten är 4 

millimeter. Stödskenefragmentet är 28,7 millimeter långt, 13,6 millimeter 

brett och 1,2 millimeter tjockt. Rester efter elva nitar med nithål finns 

bevarade. Nitarna är gjorda av en kopparlegering (troligtvis brons). Stödskenan 

hittades tillsammans med ett av mittskenefragmenten och de 

bevarade tre nithålen på stödskenan passar exakt nitarna på mittskenan. 

De andra två mittskenefragmenten har tillsammans åtta nithål med 

tillhörande nitrester bevarade. Avståndet mellan nitarna är 1–2 millimeter 

och nitdiametern är 1,5 millimeter. Mittskenans kamtänder är tättsittande 

med en tand/mm. 

Vid analysarbetet av kamfragmenten har en morfologisk metod 

använts. Med utgångspunkt av form- och dekorelement har en jämförelse 

gjorts med liknande kammar i Mälardalen med Bo Petrés metod från 

RAÄ 27, Lunda, Lovö socken, Upppland (1984c:70ff) för form- och 

dekoranalys (romersk järnålder, folkvandringstid och vendeltid). Mittskenan 

har ett kilformigt tvärsnitt som är koniskt avsmalnande nedåt 

(M1), där rygglinjens kurvatur ej har gått att bestämma. Stödskenan har 

endast underkanten bevarad och denna har fyra kantföljande linjer. 

Eftersom stödskenans övre kant saknas har det ej heller gått att fastställa 

skenans tvärsnitt. De parallella linjerna är den enda dekor som finns på 

stödskenefragmentet. Denna kamtyp har bland annat påträffats i anläggningarna 

A138, A119, A16, A26, A161 RAÄ 27 i Lunda, Lovö socken, 

Uppland (Petré 1984a). Fragmentet, med kombinationen av mittskenans 

tvärsnitt M1 och fyra kantföljande linjer på stödskenans underkant, har 



utifrån jämförande material och kronologier daterats med till folkvandringstid–tidig 

vendeltid (Petré 1984a). 1 

Skinnskrapa 

I A10534 påträffades tio bitar av en nästan komplett skinnskrapa, F284, 

(fig. 54) i horn. Den var cirka 3 millimeter tjock och vägde 5,6 gram. 

Skrapans uppskattade mått är cirka 22,5 millimeter överst och 67,5 

millimeter vid eggen. Höjden är cirka 52,5 millimeter. Föremålet har 

cirkeldekor på båda sidorna, med flertalet punktcirklar men med olika 

mönsterbilder. 

Petré menar att dateringen av skinnskrapor i Mälardalsområdet huvudsakligen 

är folkvandringstida (Petré 1984a:64f) vilket också Lamm menar 

utifrån sin studie i samband med fynd i kammargravarna på Lovö (Lamm 

1973b:41). De anses som ett attribut för kvinnogravar (Petré 1993). 

Skinnskrapor kan ha ett varierat utseende men gemensamt förefaller vara 

att de är tillverkade av horn, ofta älg, samt att de har en eggdel. Redskapets 

funktion är omdebatterat och att det skulle ha använts till skrapning 

av hudar förefaller osannolikt med tanke på föremålens storlek och 

material. Lamm föreslår att de till exempel använts vid textil bearbetning 

i någon form (Lamm 1973b:42) vilket verkar rimligare. 

Stenverktyg 

Flera olika typer av stenredskap påträffades. I de övre lagret på stensättning 

2 påträffades ett sandstensbryne (F141), två slipstenar i sandsten 

(F370, F367). I röse 1 påträffades en glättsten (F368) samt en malstensliggare 

(F369). Ytligt i stensättning 4 påträffades två malstenslöpare 

(F142, F143). Brynen av sandsten är mycket vanliga i gravar från yngre 

järnålder i Mälardalen (Petré 1984a:57), men det är osäkert om de ska 

tolkas som gravgåvor i stensättningarna på RAÄ 91 då brynena påträffades 

i den täckande stenpackningen. 

Vävtyngder 

Två fynd av delar av en vävtyngd gjordes på undersökningen. Ett större 

(F268) och ett mindre fragment (F267). Dessa låg i det översta lagret i 

stenpackningen till stensättning 3 (A1632). F268 låg i östra kanten av 

stensättningen men den andra i mitten. Vävtyngder är en mycket vanlig 

fyndkategori på boplatser, men kanske inte lika vanlig i fyllningen till 

kammargravar. Det finns två olika typer av vävtyngder, dels den pyramidformade 

som påträffas från förromersk järnålder och förekommer 

fram till 600-talet och dels den diskusformade som främst påträffas från 

romersk järnålder och ända in i medeltid. Typerna förekommer parallellt 

under lång tid (Ljungkvist i manus). Det större fragmentet är en del av en 

diskusformad vävtyngd men det mindre går inte att bestämma. 

1 Kamstycket är skrivet av Emma Sjöling.

Analyser 

Osteologin 

För en djupare analys av det osteologiska materialet hänvisas till bilaga 3. 

Bevarandeförhållandena för obrända ben i gravarna förefaller ha varit 

mycket dålig och endast mindre fragment framkom. De brandgravar som 

påträffades uppvisade av naturliga skäl mycket bättre bevaringsförhållanden. 

Inga av gravkonstruktionerna på RAÄ 91 kan uppvisa ben som är 

könsindikerande, men i en del fall går att avgöra ungefärlig ålder. 

I botten av röse 1 påträffades obrända ben från tamsvin och får/get 

samt ett bränt rörben från människa. I kammaren i stensättning 2 (A581) 

påträffades en svedd tand (F266) samt brända rörbenen från en vuxen 

person. Frågan är om det är samma individ, när rörbenet är bränt och 

tanden endast svedd. I kammaren i stensättning 3 (A1632) påträffades 

endast bevarade obrända ben från nöt (F9056) samt oidentifierade fragment 

av obränt ben (F473). I stenpackningen i ytan framkom i ett tidigt 

stadium delar av ett obränt kranium från en vuxen människa, förmodligen 

en man (F9083, F9084), daterat till vikingatid. I stensättning 4 framkom 

två brända benfragment som var för små för att kunna artbestämmas. I 

stensättning A1038 kunde också ett obränt rörben från människa konstateras. 

Tre brandggravar med människoben påträffades, alla sydöst om röse 1. 

I A10534, A9813 och A10263 kunde ben från en vuxen individ påvisas. 

Det skulle rent teoretisk kunna härröra från samma individ, deponerade i 

tre olika små nedgrävningar. 

Dateringen 

Innan undersökningen började förmodades det att gravarna skulle dateras 

till bronsåldern, men det visade sig snart att de anlagts under folkvandringstid 

istället. Vi var dock redan i fält osäkra på om röse 1 med sitt 

annorlunda utseende och innehåll verkligen skulle dateras till samma 

period. Det fanns tangerande konstruktioner som tydde på folkvandringstid, 

men avsaknaden av en distinkt bengömma gjorde oss tveksamma. 

Det visade sig att harts från det stenfundament som den resta stenen 

(A2636) i norra delen av kantkedjan i röset kunde 14 C-dateras till 1000– 

800 f.Kr. (2 sigma) (Ua-24216). Det förefaller troligt att ytan för röse 1 

använts i flera olika faser, där en plats med en äldre grav med rest sten 

återanvänts, något som inte är ovanligt under folkvandringstid, förmodligen 

i syfte att signalera hävd och en familjs kontinuitet. Avsaknaden av 

fynd och daterande material gör att senare faser i röse 1 är svårdaterade. 

Stensättning 2 innehåller ett flertal föremål som daterar graven till andra 

hälften av 400-talet, bland annat genom agrafferna, glaset och spelpjäserna 

även om glasartefakterna förmodligen varit föråldrade vid nedläggandet. 

Kammaren i stensättning 3 är daterad främst genom närvaron av 

agraffer och ett sädeskorn (Ua-24295) daterat till 540–660 e.Kr. (2 

sigma). Det ger en datering till senare delen av folkvandringstid. Stensättning 

4 är daterad genom harts (Ua-24217) till 420–620 e.Kr. (2 sigma) 

men inga föremål kan ge en snävare datering av konstruktionen. Med 

tanke på stensättningarnas monumentala läge på rad på en höjdrygg så 



förefaller det mindre troligt att stensättning 4 skulle ha anlagts före stensättning 

3. I så fall skulle ett utrymme ha lämnats kvar mellan grav 2 och 

4 för den senare graven 3. 

Sammanfattningsvis kan konstateras att aktiviteter i området kan beläggas 

redan under bronsålder då anläggningen vid den resta stenen 

(A2636) anlagts. Eftersom denna utgör en del av en större stensättning är 

det rimligt att anta att även röse 1 ursprungligen anlagts under yngre 

bronsålder. Under förromersk järnålder har en stensättning (A2583) utan 

ben anlagts i ett enskilt läge i södra delen av området. 

Under folkvandringstid blir området ett regelrätt gravfält och gravar 

från denna period är stensättning 2, 3, 4 och förmodligen A1038 samt 

brandgravarna A10534, A9813 och A10263. Dessutom förefaller några 

av de tangerade anläggningarna till röse 1 anlagts under denna period. 

Under vikingatid finns mer sporadiska lämningar. Exempelvis verkar en 

av de tangerande (A1184) anläggningarna ha anlagts under vikingatid 

Dessutom kunde det kranium som påträffades ytligt i stensättning 3 dateras 

till vikingatid. 

Bebyggelselämningen i områdets sydöstra del är ännu odaterad, men 

ett fynd av en kniv från yngre järnålder kan ge en ungefärlig datering av 

lämningen. 

Kvartsen på RAÄ 91:1 

Påfallande stora mängder kvarts påträffades inom undersökningsområdet. 

En översiktlig kontroll av kvartsen gjordes av Christina Lindgren (UV 

Mitt) i fält som gav vid handen att den är antropogent sönderdelad, det 

vill säga sönderslagen av människa, men inte i syfte att tillverka redskap. 

Inga regelrätta avslag eller redskap påträffades. Ungefär 850 kilo uppvägdes 

inom lokalen, där de största mängderna (509 kg) uppmättes i 

stensättning 2 (A581), men även i stensättning 3 (A1632) fanns stora 

mängder (271 kg) (fig. 55). Kvartsen koncentrerades främst runt gravarna 

1, 2 och 3 (fig. 56). Kvartsförekomsten vid gravarna kan jämföras med de 

gravar på RAÄ 87:1 som också innehöll kvarts, dock inte i lika stora 

mängder. Kvarts förekommer i gravar från folkvandringstid, men inte i 

sådana mängder som på RAÄ 91. Liknande mängder har påträffats i ett 

fåtal andra fall, exempelvis i ett röse från bronsåldern i Halland (Carlie 

1999) samt en fyrkantig stensättning i Sannarp i Halland (Streiffert & 

Strömberg 1998). 

Kvartsinventering med inriktning mot att söka efter ett kvartsbrott 

gjordes i närområdet runt Lilla Sylta. Inventeringen genomfördes av 

Roger Wikell på uppdrag av UV Mitt. Något kvartsbrott kunde dock inte 

upptäckas och ej heller några för kvartsbrytning lämpliga bergarter. 

Kvartsen är således med stor sannolikhet inte lokal utan har fraktats till 

Lilla Sylta från något annat område. 

Könsbestämning och social ställning 

Förutom det förmodat manliga vikingatida kraniet i ytan på stensättning 3 

kunde inga av benen könsbestämmas. Däremot kan en del av fynden 

könsattribueras. Exempelvis kan både spelpjäser och glasbägare anses 

vara typiskt manliga föremål i gravar (Petré 1993), men på Gotland kan

glasbägare förekomma i både manliga och kvinnliga gravar (Rundkvist 

2003). Spelpjäser är dessutom ett typiskt manliga attribut för ett övre 

socialt skick under romersk järnålder och folkvandringstid, men med 

tiden blir det vanligare att spelpjäser även uppträder i kvinnogravar, samt 

i lägre samhällsskikt, även om de ändå är flerfaldigt färre än i mansgravarna 

(Petré 1993; Rundkvist 2003; Sandberg 1994:61). 

Närvaron av importföremål som spelpjäser och glasbägare, samt 

föremål vilka skulle kunna vara delar av ett svärd, i stensättning 2:s 

kammare gör att graven kan betraktas som manlig och med hög social 

status (Petré 1993; Rundkvist 2003). Brickbanden samt en eventuell 

svärdsdedetalj i stensättning 3 tyder på att även denna är manlig då 

brickband oftare förekommer i manliga gravar (Nockert 1991:92). 

Draglås förekommer från och med romersk järnålder fram till åtminstone 

vikingatid och nycklarna är vanliga i kvinnogravar (Ottoway 1992; 

Petré 1993; Rogers 1992:1428; Rundkvist 2003). Det finns dock manliga 

gravar med nycklar i på exempelvis Helgö (Melin & Sigvallius 2001:72). 

Det är möjligt att anläggning A1184 utgör rester av en kvinnlig sekundärgrav. 

Något som kan stödja tolkningen av anläggningen som kvinnlig 

är den närbelägna kvinnograven, A10534. I den påträffades både 

skinnskrapan och skrinbeslaget. Rundkvist menar att skrinhandtag i folkvandringstida 

gravar är tecken på två saker, dels ett kvinnligt genus och 

dels på hög status (Rundkvist 2005, muntlig uppgift). Tyvärr påträffades 

inga könsindikerande ben i graven som kan verifiera detta. 

Stensättning 2 är definitivt manlig med spelpjäser, olika sorters glasbägare, 

samt eventuella vapenfragment. Stensättning 3 är mer svårbestämd, 

men har förmodligen även den huserat en gravlagd man. Eventuellt 

är stensättning 4 en kvinnograv, om man accepterar att närvaron av 

skrin och askar ska betraktas som genderattribuerande. Skrinhandtag är 

en typisk gravgåva i kvinnogravar (Rundkvist 2003:39) och kanske har 

skrin och askar rent generellt varit vanligare i kvinnogravar. Likheterna i 

gravkonstruktionen och innehållet i de andra kammargravarna skulle 

dock kunna tyda på att även stensättning 4 innehållit en gravlagd man. 

Det är intressant att notera att en man/männen är begravda i kammargravar, 

tydligt exponerade särskilt åt väster och boplatsen vid RAÄ 271, 

medan den troligt kvinnliga brandgraven (A10534), samt eventuellt 

A1184, är omarkerade anläggningar riktade åt öster. Denna variation i 

exponering syns också i gravarnas konstruktion där den västliga exponeringen 

har framhävts. 

Frågan om huruvida kammargravarna blivit plundrade/återöppnade 

eller inte går inte att besvara. Oordningen på fynden samt närvaron av 

endast två spelpjäser i stensättning 2 tyder eventuellt på en plundring/ 

återöppning av kammaren. Det är dock möjligt att endast två spelpjäser 

nedlades. De höga fosfatvärdena tyder på att kropparna, åtminstone 

delvis, förmultnat på plats, särskilt i stensättning 2 och 3. Inga tydliga 

spår av plundring eller återöppnande av gravarna kunde påvisas vid 

utgrävningen. Det är dock vanligt förekommande att kammargravar blivit 

återöppnade och det är möjligt att så även varit fallet på RAÄ 91. 



Utvärdering 

Antikvarisk utvärdering 

Detta avsnitt avser att utvärdera projektet och ställa resultaten i relation 

till Länsstyrelsens kravspecifikation och undersökningsplanen. Eftersom 

förhållandena vid undersökningen blev kraftigt förändrade efter att slutundersökningen 

påbörjats är en utvärdering av den ursprungliga undersökningsplanen 

meningslös. Istället utvärderas i fält formulerade målsättningar, 

metoder och konsekvenserna av de kraftigt förändrade förutsättningarna. 

Den ursprungliga undersökningsplanen var utformad i tron att utgrävningen 

skulle omfatta krönrösen från bronsålder. Länsstyrelsens kravspecifikation 

hade inom Norrortsledenprojekt prioriterat lämningar från 

järnålder. Klassificerandet av gravarna på moränhöjden som rösen från 

bronsålder ledde därför till både stora arkeologiska och antikvariska 

problem. När det visade sig att stensättningarna faktiskt innehöll kammargravar 

från folkvandringstid måste den ursprungliga undersökningsplanen 

med frågeställningar och kostnadsberäkningar kraftigt revideras. 

Detta skulle dessutom ske i semestertider, vilket ledde till att undersökningen 

genomfördes i två omgångar med ett uppehåll på en och halv 

månad under juli–augusti. 

Tack vare områdets nya reviderade karaktär betraktades RAÄ 91:1 nu 

som en nyckellokal inom projektet, då Länsstyrelsen i den vetenskapliga 

kravspecifikationen fokuserat på strukturer och andra förhållanden under 

tiden för skapandet av hägnadssystemen och den yngre järnåldern–tidiga 

medeltidens godsstrukturer, med frågeställningar inriktade på maktförhållande 

i främsta rummet. Gravarna utgör en mycket viktigt del i det folkvandringatida 

bebyggelsekomplex som nu undersökts i Lilla Sylta/ 

Kocktorp. 

Utvärdering av metoder i fält 

Hela undersökningsperioden präglades av en stark tidspress. Hade det 

redan vid starten av slutundersökningen varit känt att det inte rörde sig 

om rösen från bronsålder, utan att undersökningen istället gällde ett 

gravfält från folkvandringstid hade personalen haft helt andra förutsättningar. 

Man hade då i förväg kunnat formulera en genomtänkt undersökningsplan 

utifrån liknande undersökningar och valt en projektledare med 

folkvandringstida gravar som specialitet. Med förberedelser relaterade till 

rätt fornlämningstyp kunde rapporten ha bearbetats på ett kontinuerligt 

och löpande sätt, i ett tidigt skede, redan i fält. Detta i sig hade varit en 

tidsbesparande åtgärd. Exempelvis hade relevant utformade Intrasis- eller 

kontextblanketter varit tidsbesparande och underlättat efterarbetet. Helt 

nya metoder och frågeställningar fick formuleras och andra typer av 

personal, som exempelvis en osteolog, kopplades snabbt in till utgrävningens 

fortsättningsfas. 

Då den först undersökta kammargraven i stensättning 2 var så fyndrik 

uppfattades behovet av en konservator som stort inför undersökandet av 

de övriga två stensättningarna (3 och 4), och ATM kopplades in för att 

kunna bistå fältkonservatorn Sara Fritsch som hade flera olika grävningar 

att bistå. I slutändan visade det sig dock att dessa två stensättningar inne-

höll mycket färre fynd och ATM:s tjänster endast behövdes tas i anspråk 

för ett prov. 

Parallellt med SAU:s undersökningar utförde UV Mitt agrarhistoriska 

undersökningar på samma område (RAÄ 91) (Grusmark 2005). En kontinuerlig 

dialog kring anläggningar och ytor skedde i fält vilket ledde till 

ett fruktsamt utbyte av både åsikter och metoder. Denna rapport borde, 

åtminstone delvis, relateras till de resultat som framkom inom ramen för 

den undersökningen. Ytan vilken tolkats som husområde i undersökningsområdets 

sydöstra del undersöktes exempelvis både av SAU och 

UV Mitt. 

Kammargravarna undersöktes och dokumenterades mycket noggrant 

på bekostnad av omgivande anläggningar. En del anläggningar prioriterades 

bort och andra undersöktes endast översiktligt och som följd sållades 

inte innehållet alls eller endast partiellt. Dock undersöktes alla brandgravar 

lika noggrant som skelettgravarna. 

När kammargraven A581 påträffades orsakade det stor uppmärksamhet 

och antalet besökande arkeologer kom att öka markant. Detta störde 

de redan tidspressade arkeologerna och projektledaren Helena Victor fick 

ägna mycket tid åt visningar och samtal med besökare för att avlasta de 

övriga arkeologerna. Dessutom ledde de omfattande administrativa åtgärderna 

till att mycken tid togs från själva utgrävningen. 

Fyndhanteringen skapade också problem. Främst kom dessa av uppdelningen 

av fynden på två olika kontor. Över hälften av fynden har 

förvarats hos konservatorn på UV Mitt, vilket har skapat problem vid 

registrering och sammanställningar av fyndlistor samt vid tolkningen av 

anläggningar. 

Relationen till målsättningar 

De ursprungliga målsättningarna att tidfästa gravfältet, samt relatera 

fornlämningen till omgivande fornlämningar får anses som utförda, även 

om resultaten inte blev de förväntade. Eftersom målsättningarna rörande 

kammargravarna blev formulerade i samband med att dessa påträffades 

blev frågeställningarna väldigt konkreta. Frågor som gravarnas konstruktion, 

fyndinnehåll och gravskick är till stor del besvarade, även om stensättning 

3 och 4 uppvisade ett relativt magert fyndmaterial. Kompletterat 

med fosfatanalyserna kan ändå konstateras att gravarna förmodligen innehållit 

stora organiska kroppar, troligen människor och i stensättning 2 en 

gris i kammarens södra del. Eventuellt kan gravarna ha återöppnats. 

Fynden kompletterat med 14 C-dateringarna kan tidfästa gravarna relativt 

exakt. En ursprunglig målsättning var också att diskuteras gravfältets inre 

struktur och att utröna vad som fanns på ytorna runt de stora gravarna. 

Båda dessa målsättningar får också anses uppfyllda. Vi kan skönja en 

kronologisk uppbyggnad av gravarna, samt att gravfältet främst brukats 

under fokvandringstid, men att det förekommit aktiviteter, förmodligen 

av rituell karaktär redan under bronsålder i den norra delen av området, 

samt att platsen återanvänts under vikingatid till begravning/deponering i 

en mindre utsträckning. Skillnader i yttre och inre gravskick på de fem 

gravimpedimenten i Lilla Syltaområdet, liksom den samstämda dateringen 

till folkvandringstid gör det alltså möjligt att diskutera noggranna 

kronologiska och hierarkiska skillnader inom komplexet. 



Det som utmärker kammargravarna är inte en storskalig, medvetet visuellt 

tydlig överbyggnad, utan snarare gravens konstruktion, innehåll och 

kroppens hanterande, det vill säga att den döde begravts obränd. Förmodligen 

har även gravens placering varit relevant. Det faktum att de 

fyra röseliknande stensättningarna på höjden i Sylta, av vilka tre innehöll 

kammargravar, placerats i ett topografiskt exponerat läge ovanför en 

delvis samtida boplats, åtskilda från lokalens övriga gravar, talar för att 

någon typ av elit begravts där. 

Gravfältets tydliga relation till omgärdande stensträngar, boplats och 

gravfält gör lokalen högaktuell vid diskussion om frågor kring till exempel 

stensträngsbygd och gårdstrukturer. I Länsstyrelsens kravspecifikation 

pekas problemkomplexet kallat ”den folkvandringstida krisen” ut 

som centralt. Just undersökningarna i Lilla Sylta/Kocktorp med sitt folkvandringstida 

komplex utgjort av bland annat olika typer av gravområden 

och en stor boplats har visat sig mycket lämpligt för att diskutera kontinuitet, 

social stratifiering, centrum/periferi, rumsliga relationer och kronologiska 

relationer mellan gård och gravfält samt mellan gravfält och 

gravfält. 

Ytterligare en målsättning var att osteologiskt analysera kön och ålder 

på de gravlagda för att därigenom diskutera köns- eller åldersbundna 

mönster i inre och yttre gravskick. De osteologiska analyserna kunde endast 

ge svar om den gravlagdes ålder och, förutom den vikingatida skallen 

i stensättning 3, kunde inga ben könsbestämmas. Däremot kan gravgåvorna 

i flera fall ange könstillhörighet. 

De målsättningar som berör bygd- och yttre kulturkontakter behandlas 

i daffen endast i översiktliga termer och i samband med diskussionen av 

fynden. Dessa målsättningar kommer istället att bearbetas vidare i 

framför allt artiklar. 

Potential 

Det arkeologiska källmaterialet har en stor vetenskaplig potential och bör 

behandlas ur ett flertal aspekter. Bearbetning kommer att ske genom två 

artiklar i den av Länsstyrelsen planerade publikationen, men källmaterialet 

innehåller potential för behandling av många andra aspekter utöver 

detta. 

De undersökta gravarna uppvisar samtidighet med de undersökta 

gravarna på gravfältet vid Lilla Sylta (RAÄ 87:1), liksom likheter i formspråk 

och innehåll. Tydligast är detta i den stora mängden kvarts som 

påträffats i de största gravarna på båda gravfälten, till skillnad från det 

närbelägna gravfältet RAÄ 228 som också innehåller gravar från folkvandringstid 

men som saknar kvarts. Det är rimligt att gravfälten vid 

RAÄ 87:1 och RAÄ 91 ska ses som hörandes till samma enhet, där de 

monumentala gravarna vid RAÄ 91 kan innehålla lokala stormän eller 

socialt viktiga individer. I detta sammanhang blir samspelet mellan 

stensträngarna som hägnar in gravfälten, boplatserna vid RAÄ 271 och 

RAÄ 87:3, gravarna och deras innehåll mycket påtagligt. 

Stensträngarna vid RAÄ 91 är inte samtida med de monumentala 

gravarna utan härrör från äldre järnålder. Det verkar som om en del av 

stensträngarna vid RAÄ 91 har rensats på den typ av sten som rösena är

uppbyggda av och stensträngarna runt gravfältet har alltså inte primärt 

utgjort en gravhägnad (Grusmark 2005:17). 

Kvartsmängden och dess spridningsbild på RAÄ 91:1 samt på RAÄ 

87:3 ökar förståelsen av kvartsens rituella betydelse på gravplatser under 

folkvandringstid. Kvarts i gravkontexter har påvisats både under brons- 

och järnålder (Carlie 1999). Jan Peder Lamm diskuterar kort om närvaron 

av kvarts i gravar från folkvandringstid (Lamm 1973b), något som också 

uppmärksammats av andra (t.ex. Johnsen-Welinder & Welinder 1973: 

102; Westman 1998; Carlie 1999). Det har exempelvis föreslagits att 

kvarts och kvartsit påträffad i och vid gravar ska betraktas som heliga vita 

stenar (jfr Westman 1998). Det förekommer också kvarts i offersammanhang 

som Käringsjön (Arbman 1945). Mer lokala studier av kvarts i 

gravar har tidigare gjorts, exempelvis av Westman (1998) och Carlie 

(1999). En studie skulle istället kunna basera sig på ett större material 

med en inbördes jämförelse mellan gravfälten från Mälardalen, med 

utblickar till övrigt svenskt och norskt material, där en genomgång av 

folkvandringstida gravar och offerkontexter kan ge en mer utförlig bild 

av kvartsförekomst i begravningssammanhang och vid rituella aktiviteter. 

Carlie menar att kvarts i gravar under äldre järnålder har haft en stark 

symbolisk innebörd och att bara vissa gravar utvalts. Närvaron av kvartsen 

kan ha fungerat som en del i fruktbarhetsritualer för att symbolisera 

livscykeln och återfödelsen. Det kan också ha haft magiska och beskyddande 

egenskaper (Carlie 1999:55). En intressant utgångspunkt kan vara 

att det har framförts att just kvarts ska betraktas som kopplat till schamanens 

magiska förmåga (Runcis 1999:146f och där anförd litt.). Carlie 

menar också att kopplingen mellan kvarts och enskilda gravar och gravmonument 

kan indikera att de gravlagda individerna haft en särskilt roll i 

samhället eller att de behövde en speciell behandling som död (Carlie 

1999:56). Ska man kanske betrakta dem som ligger i kammargravarna 

och några av gravarna på RAÄ 87:1 inte enbart som stormän med 

politiskt makt? Man kan föreställa sig att den gravlagde hade olika typer 

av ”ämbeten” med en kombinerad religiös och politisk makt. Det kan 

vidare vara så att kvartsen genom sin karaktär kan anses ha en inneboende 

liminalitet vilken gör den extra lämplig i gravsammanhang. 

Kvarts i gravar uppfattas i England och Irland som en rituell sed utförd i 

samband med gravläggandet av tidiga kristna gravar, under 400–600talet. 

På de brittiska öarna finns ett flertal tidigkristna gravar med tydliga 

kvartsinslag och i dessa gravar uppfattas alltså kvartsen som indikation på 

kristendom, till exempel på ett gravfält i Whitby i Yorkshire i England 

(Whitby Abbey Headland Project 1999). En djärv tanke är att kammargravarna 

anlagts med tidigkristna förtecken baserade på ideér uppsnappade 

i samband med den övriga internationella kontakt som fynden i stensättning 

2 indikerar. 

De kammargravar som undersöktes inom RAÄ 91 bör dels diskuteras 

avseende hur de ska uppfattas ur ett lokalt perspektiv, dels hur de kan 

fogas in i ett kontinentaleuropeiskt sammanhang och till dåtidens ledande 

skikt i samhället. Miljön i Sylta med sina fem olika gravmiljöer, boplatsen 

och det omfattande stensträngssystemet ger en god möjlighet att 

studera såväl de sociala som de rumsliga relationerna mellan gård och 

gravar under nya förutsättningar. Innehåll i gravarna, platsens läge och 



uppbyggnad samt boplatsens innehåll gör det är möjligt att betrakta 

området som en stormannamiljö under folkvandringstid. 

RAÄ 91, och Lilla Sylta/Kocktorpskomplexet i övrigt, uppvisar vissa 

strukturella likheter med andra folkvandringstida högreståndsmiljöer. 

Som exempel kan nämnas, Gamla Uppsala och Valsgärde, där framträdande 

gravar är placerade på en åsrygg som en fond i landskapsrummet. 

Kan man exempelvis uppfatta gravarna på höjden som representerande en 

individ ur en generation, en hövding eller dylik, på liknande sätt som 

noterats i båtgravarna i Valsgärde? Hur är kammargravarna lokaliserade i 

förhållande till boplatsen? Hur relaterar de till andra närliggande gravfält? 

Var i landskapsrummet är de lokaliserade? Är de medvetet exponerade på 

ett visst sätt och i så fall hur? I det sammanhanget aktualiseras frågor 

rörande till exempel om man utifrån dessa strukturella likheter kan ana en 

underliggande gemensam ideologisk/kosmologisk modell för hur man 

önskade organisera ett landskapsrum under folkvandringstid? 

Varför innehöll den minst monumentala graven de ”finaste” gravgåvorna, 

i form av till exempel två överfångsglasbägare och spelpjäser i 

glas? I detta sammanhang är det då också intressant att diskutera ifall 

kammargravarna i Sylta, liksom så många andra kammargravar, har blivit 

plundrade eller återöppnade redan under förhistorien (Groop 2000)? I en 

del fall relativt snart efter gravens anläggande. Det verkar vara snarare 

regel än undantag att innehållet är fragmentariskt och att skelettet saknas. 

Varför har man brytt sig om skelettet om man bara var ute efter att 

plundra graven på statusföremål eller ska det snarare betraktas som 

rituella plundringar utförda i en tid av ideologiska och religiösa förändringar? 

Och har skeletten i kammargravarna i Lilla Sylta verkligen 

flyttats? Det finns förvisso brända människoben i kammaren i stensättning 

2, men fosfatvärdena indikerar att en kropp förmultnat i graven. 

Kammargravarnas särskilda formspråk och innehåll bör uppfattas som 

uttryck för det som till exempel Torun Zachrisson menar vara den nya 

sociopolitiska struktur som uppkommer under folkvandringstid–vendeltid 

(Zachrisson 2004). Där en ny typ av samhälle bildas genom en förändring 

i ideologi och samhällskick mot centraliserad makt och en första början 

till en framväxande stat kan skönjas. Hur kan denna förändring uppfattas 

i det arkeologiska materialet? Kan man i Sylta se tecken på den så kallade 

folkvandringstida krisen, eller ska det välstånd som ändå förefaller finnas 

i trakten uppfattas som att det aldrig har varit fråga om någon kris i 

området? 

I sammanhanget är det också intressant att jämföra gravarna vid Lilla 

Sylta med den kammargrav, samt de brandgravar, som undersöktes av 

Stockholms läns museum vid Karby RAÄ 57, Täby socken, i samband 

med Norrortsledenprojektet (Grönwall & Werthwein 2005b) samt med 

resultaten från Modins undersökning av folkvandringstida gravfält i 

Täby. Särskilt en jämförelse mellan kammargravarnas konstruktion, innehåll 

och, kanske främst, betydelsen av närvaron av flera relativt samtida 

statusgravar så pass nära varandra i regionen, kan ligga till grund för 

diskussioner om varför och i vilka sammanhang kammargravar uppförs, 

samt vilken typ av maktförhållanden som dylika gravar kan spegla. 

Förutom kammargravarna på Lilla Sylta och i Karby bör också jämförande 

studier omfatta endera sex eller nio lokaler beroende på hur man

vill förhålla sig till de gravar som dateras till sent 300-tal. Av dessa 

lokaler utmärker sig Viken på Lovön (Lamm) och gravarna i Danmarks 

by i Danmarks socken, delvis publicerade av Wexell, då dessa lokaler 

innehåller fler än en kammargrav. Utöver gravarna i Danmarks socken 

och Viken finns det anledning att nämna Valsgärde då där finns tre 

stycken daterade kammargravar från yngre romersk järnålder–folkvandringstid 

(Groop 2000:21). 

Vidare bearbetningsförslag 

Närvaron av sotfläckar i anslutning till alla tre kamrarna bör noteras och 

en parallell till detta fenomen påträffades i Valsgärde, direkt norr om 

kammaren i grav 20 (Tjernberg 1948:52). I alla kamrarna påträffades 

sädeskorn. Det kan vara intressant att studera om detta en slump eller om 

det är en rest från matoffer eller rituella aktiviteter i samband med gravläggandet. 

Källmaterialet kan också användas i en fördjupad diskussion kring 

gravskicket under folkvandringstid. Hur relationen är mellan brandrespektive 

skelettgravar och om kan man påvisa ett rituellt återöppnande 

av gravar är några frågor som utmärker sig. 

Flera av fynden i kamrarna uppvisar spår av material som skulle kunna 

analyseras kemiskt. Exempelvis finns oidentifierat material på harts från 

stensättning 3 och 4 som förmodligen suttit i skrin eller askar. Keramikanalyser 

är också aktuellt. Materialen på keramik och harts kan säga 

något om innehållet i dessa och därmed ge fördjupad kunskap om till 

exempel gravgåvor, matvanor eller rituella aktiviteter vid begravningar. 

Resterna av brickband på agraffknapparna kan analyseras i syfte att 

bestämma färg, teknik och eventuella mönsterrester. 

En mer exakt kronologisk följd hos kammargravarna skulle kunna 

uppnås genom en noggrann genomgång av typologier hos folkvandringstida 

artefakter, kombinerat med fler 14 C-dateringar. Det finns indikationer 

på att de monumentala gravarna i Lilla Sylta byggts upp från norr till 

söder, det vill säga att den högsta punkten tagits i anspråk först. 

Sammanfattning 

Under juni–oktober 2004 utfördes Societas Archaeologica Upsaliensis 

(SAU) en arkeologisk undersökning av gravfält RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4 

vid Lilla Sylta, Fresta socken i Uppland i samband med byggandet av 

Norrortsleden mellan Edsberg och Rosenkälla. 

Genom undersökningen har 91 anläggningar undersökts inom en yta 

av 10 620 kvadratmeter där 4 350 kvadratmeter avbanades inom projektet. 

Flera gravkonstruktioner påträffades och av dessa var tre kammargravar. 

I en av dessa, grav 2, var fyndmaterialet mycket omfattande och 

innehöll bland annat glasbägare av överfångstyp, både blåa och gröna, 

silverfragment, förgyllda agraffer i silver, spelpjäser i glas, matoffer, 

eventuella delar av ett svärd, järnfragment, harts, keramik samt en svedd 

människotand och ett bränt rörben från människa. De två andra kammargravarna 

liknande grav 2 konstruktionsmässigt men var större och fyndtommare. 

I grav 3 påträffades främst bronsagraffer, brickband, en eventuell 

svärdsdetalj, en kam, järnfragment och harts, medan grav 4 endast 



innehöll harts och två fragmentariska brända ben. Hartsen visar att det 

förefaller ha funnits åtminstone två askar i graven. Alla kammargravarna, 

samt brandgravarna, dateras till folkvandringstid och det förefaller som 

att gravarna anlagts från norr till söder. Den nordligaste graven, röse 1, 

uppvisar dels en 14 C-datering till mellersta bronsåldern och dels fynd från 

folkvandringstid–vikingatid.

Referenser 

Andersson, G. & Lidström Holmberg, C. 1998. Arkeologisk undersökning 

en hög och ett gravfält i Häggvik. Häggviksleden. 

Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1998:52. Stockholm. 

Andersson, G. 2004. Lunda – delområde E. ”Lunden” – en plats för 

aktiviteter under förhistorisk och historisk tid. Väg E20. Riksantikvarieämbetet. 

UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2003:6. 

Stockholm. 

Arbman, H. 1945. Käringsjön – studier i halländsk järnålder. Lund. 

Bennett, A. 1987. Graven – Religiös och social symbol. Strukturer i 

folkvandringstidens gravskick i Mälarområdet. Theses and Papers in 

North-European Archaeology 18. Stockholm. 

Carlie, A. 1999. ”Sacred white stones” On Traditions of Building White 

Stones into Graves. Lund Archaeological Review 5 (1999): 41–58. 

Edenmo, R, Hamilton, J. & Stjerna, N. 2005. Kocktorp. Gård och grav 

från järnåldern samt historiska bebyggelselämningar. Norrortsleden. 

Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 

2005:6. Stockholm. 

Groop, N. 2000. Öppnad eller plundrad? En omtolkning av de folkvandringstida 

kammargravarna i Mälarområdet. CD–uppsats, 

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. 

Grönwall, R. & Werthwein, G. 2005a. Gravfältet RAÄ 228:4 vid 

Hagbylund. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, 

dokumentation av fältarbetsfasen 2005:9. Stockholm. 

– 2005b. Lilla Karby. Ett folkvandringstida–vendeltida gravfält i Täby, 

Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av 

fältarbetsfasen 2005:19. Stockholm. 

Harrysson, I. 2003. Norrortsleden – agrara lämningar, arbetsmoment 4. 

Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2002:18. Stockholm. 

Henricsson, L. 1990. Glas i svensk forntid. Arkeographica. Gamleby. 

Hines, J. 1993. Clasps, Hektespenner, Agraffen. Anglo-Scandinavian 

Clasps of Classes A–C of the 3rd to 6th centuries A.D. Typology, 

Diffusion and Function. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets 

Akademien. Stockholm. 

Holback, T. 2005. Agrara lämningar och en stensättning på RAÄ 131. 


fältarbetsfasen 2005: 4. Stockholm. 

Holmqvist, W. & Arrhenius, B. (red.). 1964. Excavations at Helgö, 2. 

Report for 1957–1959. Stockholm. 

Hyenstrand, Å. 1979. Arkeologisk regionindelning av Sverige. Riksantikvarieämbetet. 

Stockholm. 

Johnsen-Welinder, B. & Welinder, S. 1973. Järnåldersgravfält i Mälardalen. 

Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8° Minore. No 2. 

Lamm, K. 1972. Produktion av agraffknappar på Helgö. Institutionen för 

arkeologi, Stockholms Universitet. Stockholm. 

Lamm, J-P. 1973a. En folkvandringstida kammargrav vid Torsätra. 

Fornvännen. Tidskrift för svensk Antikvarisk forskning. Årgång 68. 

– 1973b. Fornfynd och fornlämningar på Lovö. Arkeologiska studier 

kring uppländsk järnåldersbygd. Stockholm. 



Ljungkvist, J. Manuskript. Vävtyngder: kända men outredda. I: H. Hulth 

& S. Norr (red.), Fyra järnåldersboplatser längs Mälarbanan. 

Slutundersökningsrapport. Arkeologikonsult AB. 

Lundström, A. 1981. Survey of the glass from Helgö. Excavations at 

Helgö VII. KVHAA. Stockholm. 

Melin. J & Sigvallius, B. 2001. Excavations at Helgö XIV. Cemetary 118 

and Building Group 7 and Cemetary 115. Kungl Vitterhets Historie 

och Antikvitetes Akademien. Stockholm. 

Menander, H. & Molin, F. 2003, Arkeologiska undersökningar vid 

Linköpings flygplats. Riksantikvarieämbetet. UV Öst, dokumentation 

av fältarbetsfasen 2003:3. Linköping. 

Molin, A. 2005. Glasbägare. I: Menander, H. & Molin, F. (reds.). Ett 

bredare fält. Arkeologi och kulturhistoria vid Linköpings flygplats. 

Riksantikvarieämbetet. Linköping. 

Nilsson Stutz, L. 2003. Embodied rituals and ritualized bodies. Tracing 

ritual practices in late mesolithic burials. Acta arhaeologica Lundensia, 

Series in 8°, No 46. Lund. 

Nockert, M. 1991. The Högom find and other migration period textiles 

and costumes in Scandinavia. Umeå. 

Nylén, E & Schönbäck, B. Med bidrag av Iregren, E & Nordahl, E. 1994. 

Tuna i Badelunda. Guld, kvinnor, båtar. 2. Västerås. 

Näsman, U. 1984. Glas och handel i senromersk tid och folkvandringstid. 

En studie kring glas från Eketorp-II. Öland, Sverige. AUN 5. Uppsala. 

Ottaway, P. 1992. Anglo-Scandinavian Ironwork from 16–22 Coppergate. 

The Archeology of York. Volume 17: The Small Finds. London. 

Petterson, E. & Eklund, S. 2005. Den äldsta bebyggelsen i Lilla Sylta. 



Petré, B. 1982. Arkeologiska undersökningar på Lovö, Del 1. Neolitikum, 

Bronsålder och Äldsta Järnålder. Undersökningar 1971–1980. 

Stockholm. 

– 1984a. Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 2. Fornlämning 

RAÄ 27, Lunda. Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in North- 

European Archaeology 8. Stockholm. 

– 1984b. Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 3. Gravar, gravfält 

och boplatser på Lovö. Undersökningar 1976–1984. Acta Universitatis 

Stockholmiensis. Studies in North-European Archaeology 8. 

Stockholm. 

– 1984c. Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 4. Bebyggelsearkeologiusk 

analys. Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in 

North-European Archaeology 10. Stockholm. 

Rogers, N. 1993. Anglian and Other Finds from 46–54 Fishergate. The 

Archeology of York. Volume 17: The Small Finds. London. 

Runcis, J. 1991. Den mytiska geografin – reflektioner kring skärvstenshögar, 

mytologi och landskapsrum o Södermanland under bronsålder. 

I: Olausson, M. (red.). Spiralens öga – Tjugo artiklar kring aktuell 

bronsåldersforskning. Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar. 

Skrifter nr 25. 

Rundkvist, M. 2003. Barshalder 2. Studies of Late Iron Age Gotland. 

University of Stockholm. Stockholm.

Rundkvist, M., Holmgren, I., Kjellberg, J., Nyberg, P., Fors, T., Blidmo, 

R. & Isaksson, M. 2002. Norrortsleden, Sköldnora, Fornboda och 

Stora Alby. Rapporter från Arkeologikonsult 2002:1059. Upplands- 

Väsby. 

Sandberg, T. 1999. Offrat och återfunnet. Tidevarv, 2/1999: 16–18. 

Savonen, J. 2001. Folkvandringstida brickband – makt och magi i textil. 

Magisteruppsats i Arkeologi. Institutionen för Arkeologi Stockholms 

Universitet. Stockholm. 

Selinge, K-G. 1969. Inventering av fasta fornlämningar. RAÄ, Fornminnesinventeringen. 

Arbetsföreskrifter 1969. Riksantikvarieämbetet. 

Stockholm. 

Stjernquist, B. 1955. Simris. On cultural connections of Scania in the 

Roman iron age. Acta archaeologica Lundensia. Series in 4°, 2. Lund. 

– 1993. Kammargrav. Uppslagsord i Nationalencyklopedins 10:e band: 

383. Lund. 

Straume, E. 1987. Gläser mit Facettenschliff aus skandinavischen 

Gräbern des 4. und 5. Jahrhunderts n Chr. The Institute for Comparative 

Research in Human Culture. Oslo. 

Streiffert, J. & Strömberg, B. 1998. Gravar och boplatslämningar vid 

Sannarp – Sannarp 1:1, RAÄ 3. Riksantikvarieämbetet. UV Väst, 

rapport 1998:8. Kungsbacka. 

Svanberg, F. 1995. Hartstätningsringar och svepkärl. Tor 27. Uppsala. 

Svensson, K., Spijkerman, I., Lagerlöf, S., Lindblom, C. & Larsson, A. 

2005. Lilla Sylta bytomt. Norrortsleden. Riksantikvarieämbetet. UV 

Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:5. Stockholm. 

Svensson, S. & Andersson, G., 2005. Gravfält vid Lilla Sylta. Norrortsleden. 

Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av 


Tjernberg,.A.-M. 1948. Valsgärde 20. Tor 1948: 49–64. 

Waller, J. 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen. Kontinuitet 

och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Aun 23. 

Uppsala. 

Westman, K. 1998. ”Heliga vita stenar” – Myt eller avsiktlig förekomst? 

En studie av kvartsförekomster i brons- och järnåldersgravar. Uppsats 

i påbyggnadskurs i Arkeologi, Stockholms universitet. 

Zachrisson, T. 2004. Det heliga på Helgö och dess kosmiska referenser. I: 

Andrén, A, Jennbert, K. & Raudevere, C. Ordning mot kaos – en 

studie av förkristen kosmologi. Nordic Academic Press. Lund. 

Muntliga källor 

Fischer, Svante. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala 

universitet 

Larsson, Annika. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala 

universitet 

Lindgren, Christina. fil.dr. Riksantikvarieämbetet UV Mitt 

Ljungkvist, John. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala 

universitet/ Statens Historiska museum 

Rundkvist, Martin. fil.dr. 

Wexell, Astrid 



Övriga källor 

Whitby Abbey Headland Project 1999. http://www.engh.gov.uk/projects/whitby/wahpsae/update01/update01.htm 

Administrativa uppgifter 

Riksantikvarieämbetets dnr: 423-1780-2003. 

Länsstyrelsens dnr: 431-03-30015. 

Projektnummer:1210430. 

Undersökningstid: 1 juni–8 juli 2004 och 23 augusti–13 oktober 2004. 

Projektgrupp: Arkeologer: Susanna Eklund (övergripande projektledare), 

Helena Victor (projektledare), Markus Andersson (biträdande 

projektledare och fotoansvarig), Annika Westerholm (biträdande 

projektledare), Elisabet Petersson, Ann Lindqvist (mätansvarig och 

skyddsombud), Mia Englund, Roger Wikell, Kristina Anfält, Camilla 

Forsman, Marcus Eriksson, Mattias Pettersson, Maud Emanuelsson, 

Marcus Persson, Emma Sjöling (osteolog och arkeolog), Helena 

Åqvist, Veronika Eriksson, Kristina Nordström, Gunnar Andersson 

(Riksantikvarieämbetet UV Mitt) och Marika Hansson (informatör och 

arkeolog, Stockholms läns museum). Konservator: Sara Fritsch 

(Riksantikvarieämbetet UV Mitt). Grävmaskinist: Olof Pettersson 

(Upplands Schakt). 

Underkonsulter: Altima AB, Trimtec, Entreprenör Olof Pettersson. 

Grävfirma. Jansson KB. 

Exploateringsyta: 10 600 m 2 . 

Undersökt yta: 4 300 m 2 . 

Läge: Ekonomiska kartan, blad, 10I 9e, Bollstanäs, edition 2 Maj 1982. 

Skala 1:10 000; x 6596870 y 1624020. 

Koordinatsystem: ST 74. 

Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: 

x 94641 y 96722. 

Höjdsystem: RH00. 

Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska 

arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Finns totalt 28 stycken ritningar 

varav; 1 st. planritning med Unr 4137_158 skala 1:20; 27 st. 

profilritningar Unr 4137_146–157 och 159-173 skala 1:20 (Unr 

4137_169 A9813; skala 1:10). Ritningar innefattande både profil/plan 

har följande Unr 4137_148, Unr 4137_156, Unr 4137_157, Unr 

4137_166 och Unr 4137_167. Digitalfoton: Unr 4137_1–145. 

Konserveringsrapport. 

Fynd: Fynd med Fnr 1–499 är inlämnade för fyndfördelning till Statens 

historiska museum (SHM), Stockholm.

Bilagor 

Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar 

Stensättning/Röse 1 (A1228) 

X 94749,7 Y 96727,21 Z 25,75. Fig. 5, 6, 9 och 58. 

Översiktlig beskrivning 

Stensättningen var placerad i krönläge på en nord–sydlig moränås. Det 

var den nordligaste av fyra räknat från norr. Längst i norr var stensättning/röse 

1, A1228, belägen, sedan låg stensättning 2 (A581), stensättning 

3, A1632 och den sista i raden var A1708 (fig. 4). Stensättningen var 

huvudsakligen placerad på berghällen men i dess södra del var underlaget 

morängrus. Den var lokaliserad på den högsta punkten av åsens norra del. 

Placeringen kan betecknas som monumental med exponering mot väster, 

norr och öster med en rest sten (A2449) vilken tydligt markerade graven 

mot norr. 

Före undersökningen var stenarna i stensättningens centrum blottlagda 

medan de mer perifera delarna var övermossade. Det fanns en större grop 

(A1296) centralt med dragning mot sydöst. Denna var djup med vällagda 

kanter och tolkades som ett skyttevärn. I den påträffades patronhylsor 

samt pappersbitar med text som kunde kopplas till militär aktivitet. I 

botten fanns en mindre eldstad. I samband med konstruktionen av skyttevärnet 

har stensättningen skadats kraftigt. Även stensättning 2 har skadats 

av denna aktivitet då man hämtat sten från denna. Två större träd hade 

stått i den nordvästra kvadranten. 

Den röseliknande stensättningens yttre form var rundad, något oregelbunden 

med en välvd profil. Stenarna var rundade och i storleksordningen 

0,5–0,4 meter och låg i 2–3 skikt, med endast mindre inslag av jord och 

torv. Konstruktionen kan alltså betraktas som en kal stensättning. I de 

lägre nivåerna var stenarna blandade med ett gråsvart torvigt lager vilket 

innehöll kvarts. Under stenarna framkom ett ljusbrunt siltigt lager med 

kvarts och obrända ben (huvudsakligen svin), samt under detta ett lager 

bestående av morän med lite kvarts i de övre delarna (fig. 5 och fig. 9). 

Stensättning 1 var uppbyggd direkt ovanpå en berghäll. Man hade utnyttjat 

hällen för att lägga sten/stenpackningen ovanpå för att ge ett högre 

intryck. Eftersom stensättningen var konstruerad direkt på hällen så gick 

det att se dess tydliga begränsning. Någon central grav påträffades inte. 

Antingen har där inte funnits någon eller så har konstruktionen av skyttevärnet 

förstört den. 

De metoder som användes syftade alla till att vara tidsbesparande då 

resurserna var mycket knappa. Rensningen genomfördes till stor del med 

hjälp av lövblås. Detta visade sig mycket effektivt men medförde att 

mindre stenar, patronhylsor och kvartsbitar rubbades ur sitt läge. Plan och 

profildokumentationen skedde medels koordinatsatta fotografier. Stenar 

plockades kvadrantvis med maskinens gripklo och underliggande lager 

och anläggningar grävdes för hand. Massorna sållades till cirka 50 procent 

i vattensåll. Undergrunden schaktades slutligen ner försiktigt i 5 centimeters 

stick med hjälp av maskin i händelse av att det skulle finnas en 

svårupptäckt kammare. Schaktningen avbröts då skenhällen nåddes. Det 

fanns skrevor i den underliggande hällen och dessa undersöktes för hand 

samt sållades. Inga kulturella spår påträffades dock vid den avslutande 

schaktningen. 



Stensättningen var mot nordöst tydligt begränsad av en kantkedja konstruerad 

av stora stenar (omkring 0,7 meter) med flata sidor riktade ut. En av 

kantkedjestenarna utgjordes av ett större block (troligtvis markfast) vilket 

utnyttjats i konstruktionen. Det fanns vissa stenar utanför kantkedjan men 

dessa är sannolikt att betrakta som utrasade i samband med senare aktiviteter. 

En av kantkedjestenarna i den norra delen var kantställd. Om man 

drar en cirkel baserad på kantkedjans kurvatur i den nordöstra kvadranten 

sammanfaller denna med den resta stenen (A2449) i stensättningens nordnordöstra 

del och med en djupt liggande kantkedja som framkom efter att 

sten avlägsnats ur den sydvästra kvadranten (fig. 5). 

Brottstyckena av kantkedjan antyder att stensättningen ursprungligen 

varit rund och tydligt avgränsad, samt i norr markerad med en rest sten. 

Ungefär 12 kilo kvarts insamlades i A1228 vilket utgör cirka 1,5 procent 

av kvartsen på lokalen. Kvartsen var spridd över hela konstruktionen 

och fanns i alla lager. Det fanns en tendens att mer kvarts påträffades centralt 

än i kanterna. Kvartsen samlades in i konstruktionens fjärdelar. 

Centralt, med dragning mot nordöst, påträffades i botten en vällagd 

stensättning (A3320). Denna var rund och avgränsad av en kantkedja lagt 

med stenarnas långsidor utåt (fig. 5). Stenmaterialet bestod av stenar mellan 

0,1 och 0,3 meter. Lagerföljden var den samma som i stensättningen 

i övrigt, först det torviga lagret bland stenarna, sedan ett ljusbrunt siltigt 

lager och därunder morän. I stensättningens ljusbruna siltlager påträffades 

en gristand (F9001) samt kvarts. Vare sig fyndmaterialet eller lagerföljden 

skiljer stensättningen från stensättningen i övrigt men den bör trots det 

särskiljas baserat på dess konstruktion. 

I botten av A1228 påträffades obrända människoben (F9039), dock 

utan gravkonstruktion eller gravgåvor vilket indikerar en förstörd centralgrav. 

Tillsammans med dessa påträffades också obrända ben av får/get 

(F9037). 

Under A1228 påträffades sju anläggningar i form av fyra sot- och 

kolfläckar (A2922, A2935, A2946 och A3945), två stolphål (A2570 och 

A3935) samt en mörkfärgning (A2439). Dessa var i regel perifert lokaliserade 

och påträffades intill eller under kantkedjan. Mörkfärgningen 

A2439 påträffades sydöst om den resta stenen men visade sig fortsätta in 

under den (fig. 5). 

Omkring stensättningen påträffades sju tangerande stenpackningar 

(A1108, A1170, A1184, A1203, A1428 och A1440). Dessa kallades satellitgravar 

i fält. Vissa av dem var tydliga medan andra var otydliga och 

svåra att urskilja från de utrasade stenmassorna. Formerna varierade 

mellan runda, halvcirkelformade anlagda mot kantkedjan, samt oregelbundna. 

I de tangerande stensättningarna påträffades harts (A1108 och 

A1170), keramik (A1170 och A1428) samt en kniv och en draglåsnyckel 

(A1184). A1170 och A2636 innehöll brända ben. 

Analyser och prover: Makrofossil: PM3107, PM3108, PM3319, 

PM3988. Vedartsanalys: P4978, 4992. Kolprov: PK3722, Ua-24245, 

340±35 BP, Kontaminerat prov. F9039, Brända ben (Människa, Os longum) 

Ej daterbart på grund av för liten benmängd. 

Fynd: Fynd i 1228: Glättesten (F368, 415 g); Malstensliggare (F369, 5 

kg), Bleck i järn (F480); Oidentifierat organiskt (F491); Kvarts (12 kg).

Tabell 2. Brända ben i A1228. 

Fyndenhet Fnr Art Vikt, g 

3624 9037 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 1,38 

3624 9038 Däggdjur (Mammalia indet.) 0,76 

3624 9039 Människa (Homo sapiens) 0,39 

3307 9040 Tamsvin (Sus domesticus) 28,4 













3307 9053 Mellanstort däggdjur (får-/get-/hund-/svinstorlek) 10,11 

3307 9054 Mellanstort däggdjur (får-/get-/hund-/svinstorlek) 2,17 


Under A1228 

A3320 

X 94750,91 Y 96727,41 Z 26,31. Fig. 67. Stenpackning, rundad. 1,2 meter 

i diameter, djup 0,3 meter. 

Anläggningen bestod av en oregelbundet rund stenpackning med måttten 

1,2 meter i diameter och 0,3 meter i höjd. Stenpackningen påträffades 

relativt centralt under A1228. Den var tydligt urskiljbar mot omgivande 

stenpackning och förmodades först vara en central gravgömma men 

ingen begravning kunde beläggas. Stenpackningen var omgärdad av en 

kantkedja där stenarna var lagda med långsidorna utåt. Stenstorleken i 

kantkedjan var omkring 0,3 meter. Anläggningen var innanför kantkedjan 

fylld av ett lager sten där stenstorleken varierade mellan 0,1 och 0,3 

meter. Inom A3320 observerades två lager, först ett humöst kvartsförande 

torvlager och sedan ett siltigt lager i vilket påträffades kvarts och obända 

ben. Under det siltiga lagret kom den naturliga moränen. Stenarna avlägsnades 

med hjälp av maskinens gripklo och fyllningarna grävdes för hand 

med skärslev. Jordmassorna vattensållades. 

Fynd: Obrända ben FE200631 (F9001) (Tand, Tamsvin); Kvarts 

FE200683 (915 g). 

A3406 

X 94749,48 Y 96726,42 Z 26,43. Stensamling, rund, 0,8 meter i diameter 

och 0,1 meter djup. 

Anläggningen utgjordes av en rund stensamling i botten av röse 1 

(A1228) och var 0,8 meter i diameter och 0,1 meter djup. Den bestod av 

rundade moränstenar 0,15–0,3 meter stora och var anlagd på berghällen. 

Fyllningen bestod av humös sand och anläggningen innehöll kvarts. 

Fynd: Kvarts FE 200689 (0,125 kg). 



Stolphål 

A2570 

X 94752,07 Y 96726,09 Z 26,005. Anläggningen påträffades under stenpackningen 

i stensättning 1 (A1228). Den var 0,42×0,37 meter stor i ytan 

och 0,20 meter djupt. Formen i plan var rund och i profil skålformad. Fyllningen 

bestod av svartgrå sotig sandig lera. Det innehöll 0,2 liter skärvig 

sten samt kvartsbitar. Tolkningen som stolphål är något osäker. 

Fynd: Kvarts (FE200691). 

Vedartsanalys: P4981. 

A3935 

X 94749,82 Y 96730,02 Z 25,909. Anläggningen påträffades under stenpackningen 

i stensättning 1 (A1228). Den var i ytan avlång, 0,6×0,25 meter 

och 0,12 meter djup. I profil hade anläggningen formen av två skålar, 

den östra något mindre än den västra. Tolkningen som stolphål är något 

osäker. 

Kol-/sotfläckar 

A2922 

X 94752,23 Y 96729,45 Z 26,022. Sotfläck, rundad, 0,5×0,66 meter och 

0,10 meter djup. Anläggningen var en sotfläck och påträffades under stenpackningen 

i stensättning 1 (A1228). Den bestod av två lager där lager 1 

bestod av brun grusig sand med kolfläckar och enstaka skärviga stenar. 

Det undre lager 2 bestod av ljusbrun grusig sand. 

A2935 

X 94752,67 Y 96730,16 Z 25,98. Sotfläck, oregelbunden, 0,40×0,35 meter 

och 0,08 meter djup. Anläggningen påträffades under stenpackningen i 

stensättning 1 (A1228). Den påträffades i samband med schaktning under 

stenpackningen och kan eventuellt ha tunnats ut något i samband med 

detta. Formen i plan var oregelbunden och fyllningen bestod av mörkgrå 

sotig siltig sandmorän samt avsvallat morängrus. 

A2946 

X 94752,73 Y 96729,77 Z 25,98. Sotfläck, rund, 0,43×0,37 meter och 

0,07 meter djup. Anläggningen påträffades under stenpackningen i stensättning 

1 (A1228). Den påträffades i samband med schaktning under 

stenpackningen och kan eventuellt ha tunnats ut något i samband med 

detta. Formen i plan var rund och fyllningen bestod av mörkgrå sotig siltig 

sandmorän samt avsvallat morängrus. 

A3945 

X 94748,24 Y 96729,58 Z 25,92. Kolfläck, rundad, diameter 0,30 meter 

och 0,08 meter djup. Anläggningen påträffades under stenpackningen i 

stensättning 1 (A1228). Formen i plan var oregelbundet rund och i profil 

var anläggningen skålformad. Det fanns två lager där lager 1 bestod av 

ett brunt sandigt siltlager och det undre lager 2 bestod av sandig silt med 

mycket kol. 

Fynd: Harts FE200660 (F321, vikt 0,2 g)

Påbyggda/tangerande anläggningar 

A1108 

X 94754,18 Y 96725,65 Z 25,875. Fig. 62a och 62b. Stenpackning, halvcirkelformad, 

1,6×2,9 meter, 0,35 meter djup. Anläggningen framkom 

efter schaktningen och observerades genom den relativt tydliga kantkedjan. 

Stenpackningen var halvcirkelformad med basen mot kantkedjan till 

stensättning 1 (A1228). Den bestod av en stenpackning vilken var omgärdad 

av en kantkedja vars stenar varierade mellan 0,25 och 0,75 meter 

i storlek. Den största av kantkedjans stenar var flat, cirka 0,20 meter tjock 

och bestod av röd sandsten. Stenpackningens stenar varierade mellan 0,1 

och 0,25 meter. 

Stenpackningens storlek i plan var 1,6×2,9 meter. Den var 1–3 skiktad 

och innehöll ett flertal undre stenar med flat sida mot undergrunden. I 

ytan var stenpackningen uppblandad med gråsvart mylla/torv. Fyllningen 

var sandblandad, mörkrödbrun till färgen. Direkt under fyllningen framkom 

gulbrun grusig morän. 

Det påträffades kvarts såväl i ytan som i och under stenpackningen. 

Fragmenten varierade mellan 0,01 och 0,06 meter. All kvarts tillvaratogs 

och den totala vikten uppgick till 1,5 kilo. 

En gråsvart mörkfärgning iakttogs i anläggningens nordvästliga yttre 

del, cirka 0,03 meter tjock och 0,30 meter i diameter. 

A1108 rensades och grävdes för hand och massorna sållades till 30 

procent (delvis vattensållning). Stenen plockades med maskinens gripklo. 

Anläggningen dokumenterades med digitalt tornfoto samt profilritades. 

Fynd: Harts FE200662 (F323, vikt 1 g), Kvarts FE200687 (vikt 

1 255 g). 

Prover: Makrofossilprov PM2495, Makrofossilprov PM200004. 

A1170 

X 94746,72 Y 96724,15 Z 26,48. Fig. 63a och 63b. Stenpackning, 

0,70×1,5 meter, djup 0,2 meter. 

Anläggningen var belägen i sydvästra kanten av stensättningen A1228. 

Den observerades på tornfotografierna och troddes vara anlagd mot den 

kantkedja som i samband med undersökningen av A1228 uppdagades. 

Efter att kantkedjan påträffats förefaller det sannolikt att den inmätta begränsningen 

av A1170 egentligen är för liten men inmätningen kvarstår 

då den markerar det undersökta området. 

Det undersökta området var 0,7×1,5 meter och oregelbundet halvcirkelformat 

Dess höjd var 0,2 meter. I ytan syntes stenar i storleksordningen 

0,10–0,35 meter. Ingen nedgrävning kunde skönjas. Det var större stenar i 

anläggningens norra del och det var även i denna del som den kvarts som 

fanns i anläggningen påträffades. 

Jordarten mellan stenarna bestod av gråbrun humös silt. I den östra delen 

påträffades lite kol. 

Fynd: Keramik: FE200179 (F131, vikt 12,4 g), FE 200165 (F117, vikt 

2,5 g); Harts FE200658 (F319, vikt 5 g); Brända ben FE200629 (F9057, 

vikt 0,13 g); Järnnit FE200652 (F313, vikt 1,3 g); Bränd lera FE200185 

(F134, 0,6 g); Kvarts FE200698 (vikt 359 g); ekofakt FE200668 (F329). 



A1184 

X 94753,08 Y 96731,29 Z 25,687. Fig. 64. Stenpackning, rund, 1,5 meter 

i diameter. Djup 0,2 meter. Anläggningen var placerad på en berghäll 

nordöst om stensättningen A1228. Den var en av fyra närliggande stenpackningar 

vilka först observerades på tornfotografierna och av dessa var 

detta den tydligaste konstruktionen. A1184 var en rund, relativt vällagd, 

stenpackning av stenar i storleksordningen 0,10–0,45 meter lagda i ett 

skikt. Dess diameter var 1,5 meter och dess djup 0,2 meter. Formen i profil 

var flack. Jordarten i stensättningen bestod av mörkgrå humös sand. 

Under anläggningen var hällen sprucken, möjligen pågrund av eldpåverkan. 

Anläggningen undersöktes med hjälp av skärslev och gotlandshacka 

och massorna sållades. Den dokumenterades med digitala tornfotografier 

och profilritning. 

Fynd: Kniv av järn FE200473 (F145, 25,7 g), Draglåsnyckel av järn 

FE200817 (F423) (18,8 g), Kvarts FE200690 (21,3 g). 

Prover: Makrofossilprov PM1459. 

Datering via kniven och nyckeln: folkvandringstid–vikingatid. 

A1203 

X 94754,29 Y 96730,14 Z 25,823. Stenpackning, oregelbunden, 1,6×2,0 

meter och 0,12 meter djup. Anläggningen var en av fyra närliggande stenpackningar 

nordöst om stensättning 1 (A1228). 

Den observerades först på tornfotografierna och var oregelbunden till 

formen och svåravgränsad. Profilformen var flack. Den tangerades i sydöst 

av A1428 och i sydväst av A1184. 

Stenpackningens storlek var 2×1,6 meter och bestod av 1–2 skikt av 

rundade stenar i storleksordningen 0,1–0,25 meter. Anläggningens djup 

var 0,12 meter och dess fyllning var mörkbrun siltig sand. 

Detta är den mest otydliga av de tangerande stenpackningarna i anslutning 

till A1228 och kan eventuellt till stor del bestå av utrasad sten. 

Med anledning av de närliggande och snarlika men tydligare stenpackningarna 

tolkas även denna som en tangerande stenpackning. 

Anläggningen undersöktes med hjälp av skärslev och gotlandshacka 

och massorna sållades. Anläggningen dokumenterades i plan med hjälp 

av digitala tornfotografier. 

Fynd: Kvarts FE200695 (12,3 g). 


A1428 

X 94753,33 Y 96729,01 Z 26,12. Fig. 65. Stenpackning, 1,3×1,5 meter 

och 0,25 meter djup. 

Formen i plan var oregelbundet halvcirkelformad med basen mot 

A1228:s kantkedja. Profilformen var flack. Stenpackningen bestod av 

stenmaterial i storleken 0,2–0,5 meter. 

Anläggningen var placerad nordöst om stensättningen A1228. Den 

var en av fyra närliggande stenpackningar vilka först observerades på 

tornfotografierna. Stenpackningen var belägen i anslutning till kantkedjan 

i den norra delen av A1228. Anläggningen var avgränsad av en oregelbunden 

kantkedja och innanför den fanns omkring ett dussin stenar i ytan. 

Anläggningen undersöktes med skärslev och massorna sållades. Den 

dokumenterades med digitala tornfotografier och profilritning.

I anläggningens södra del påträffades en mindre keramikkoncentration 

(F114) som möjligen kan ha utgjort ett kärl placerat på stenpackningen. 

Fynd: Keramik FE200162 (F114) (vikt 44,6 g), Kvarts FE200692 (vikt 

438 g). 


A1440 

X 94751,7 Y 96730,49 Z 25,992. Fig. 66. Stenpackning, 1,6×1,3 meter 

och 0,15 meter djup. Anläggningen var placerad över stenpackningens 

yttre kant i nordöst delen av A1228. Den var en av fyra närliggande 

stenpackningar vilka först observerades på tornfotografierna. A1440 

syntes efter avtorvning som en oregelbundet rund stenpackning som var 

lagd mot kantkedjan till A1228. Anläggningens djup var 0,15 meter och 

den hade en flack profil. Den bestod av relativt tätt packad moränsten i 

storleksordningen 0,15–0,45 meter. Den kvarts som påträffades fanns 

såväl i den övre mylliga delen av stenpackningen som mot den underliggande 

moränen. Under en kantsten i den norra delen påträffades en patronhylsa. 

Anläggningen undersöktes med skärslev och massorna sållades. Den 

dokumenterades med digitala tornfotografier samt profilritning. 


Prover: Makrofossilprov PM1464. Vedartprov: P4987. 

A1466 

X 94750,3 Y 96730,85 Z 25,936. Stenpackning, cirka 0,9 meter i diameter 

och 0,45–0,50 meter djup. Rund stenpackning av moränsten med en 

relativt tät packning (0,12–0,35 m). Anläggningen låg i östsluttning mot 

kantkedjan såväl som ovanpå stenpackningen till A1228. Formen i plan 

var rund. Fyllningskaraktären var svag eftersom anläggningen inte hade 

någon egentlig fyllning. I denna del av stensättningen fanns myllig sand 

(gråbrun) till cirka 0,10 meter, därefter rödbrun sandig morän. Grävdes 

snabbt med fyllhammare och hacka. Måttligt med kvarts kom spritt i anläggningen 

från rensfynd till moränen. Anläggningen tornfotades och 50 

procent sållades och 50 procent handplockades på kvarts fynd. 


A2449 

X 94753,41 Y 96726,03 Z 25,923. Fig. 7, 8. Rest sten. Stenen var en del 

av kantkedjan i den norra delen av A1228. Stenen hade en storlek på 

0,9×0,65 meter och var 1,25 meter hög. På stenen fanns en hålighet som 

vid en första misstanke tänktes kunna vara mänskligt tillverkad. Sven- 

Gunnar Broström bedömde dock håligheten som naturlig. Stenen var 

placerad på ett vällagt stenfundament (A2636). Norr om den resta stenen 

låg en halvcirkelformad stenpackning (A1108) som därmed tangerade 

kantkedjan till A1228. 

A2636 

X 94753,45 Y 96726,05 Z 25,92. Stenkonstruktion, stenfundament. Anläggningen 

utgjordes av en stenkonstruktion och fungerade som fundament 

till en rest sten (A2449) vilken var en del i kantkedjan till stensättning 

A1228. Konstruktionen utgjorde av ett vällagt stenfundament vars 

stenstorlek var cirka 0,10–0,45 meter. 

Formen i plan var oval (0,90 meter bred och 1,5 meter lång) och form- 



en i profil var flack med ett djup på 0,32 meter. Fyllningsfärgen var mörkgrå. 

Fynd som framkom var harts (N och S om A2449), bränd lera, två 

brända ben. Totalt påträffades cirka en halv liter kvarts. Två stycken av de 

brända ben visade sig vid en osteologisk analys vara däggdjur. 

Analyser och prover: Makrofossilprov: PM2649. Kolprov daterat: PK 

200820 (Ua-24216), 2755±40 BP, Harts (F339). 

Fynd: Harts FE200678 (F339, vikt 0,2 g), Kvarts: FE200697 

(vikt 190,6 g), Bränd lera: FE200184 (F133, vikt 1,8 g), Brända ben: 

FE200630 (F9058, vikt 0,37 g). 

A2439 

X 94752,98 Y 96726,05 Z 26,00. Mörkfärgning 0,4–1,0 meter i plan och 

0,05–0,1 meter djup. Anläggningen framkom i stick 2 i direkt söder om 

den resta stenen i stensättning 1 (A1228). Formen i plan var oregelbundet 

oval. Fyllningen bestod av humös gråbrun sand, och den innehöll enstaka 

harts- och kvartsfragment. Mörkfärgningen fortsätter under den resta 

stenen. Anläggningen grävdes med skärslev och massorna sållades till 50 

procent i vattensåll och till 50 procent i torrsåll. 

Fynd: Kvarts FE200703 (161 g). 


X 94736,05 Y 96720,57 Z 25,104. Fig. 10–14, 59, 68, 69. Stensättning 

med kammargrav, rundad (något oregelbundet oval), 15,2 meter i bredd 

och 17,5 meter i längd. 

Placering 

Stensättningen var placerat i krönläge på en nord–sydlig moränås där den 

var den andra av fyra räknat från norr. Till en början uppfattades det som 

om stensättning 2 i den södra delen överlappade stensättning 3, men vid 

undersökningen kunde det konstateras att de endast tangerade varandra. 

Förutom stensättning 3 och A728 fanns inga anläggningar i stensättningens 

direkta närhet. 

Utseende före undersökningen 

Stensättning 2 var till sin karaktär lik stensättning 3 då den var flack och 

relativt storblockig. 

Före undersökningen var främst stensättningens centrala storblockiga 

del synlig, vilken delvis var övermossad. De yttre delarna bestod av mindre 

stenar och var övertorvade vilket innebar att de inte var synliga innan 

undersökningen. I den norra delen var den storblockiga stenpackningen 

avlägsnad varför stensättningens form till en början uppfattades som mer 

oregelbundet oval än vad den egentligen var. Endast den tätande småstenspackningen 

återstod och denna var övertorvad. Detta medförde att stensättningens 

diameter växte avsevärt efter avtorvningen. 

Stensättningen låg draperad över åsen vilket medförde att den uppfattades 

högre än vad den i själva verket visade sig vara. Från början betraktades 

stensättningarna som rösen på grund av att de föreföll välvda genom 

sin placering på åskrönet. Då undersökningen börjat stod det dock klart 

att stenpackningarna i huvudsak var enskiktade och välvningen var ett 

resultat av topografin. 

Centralt i stensättningen, på åsens krön, kunde tidigt iakttas en avlång 

fördjupning. Denna tolkades till en början som ett skyttevärn liknande det

i Stensättning 1 men efter avtorvning och rensning verkade den tolkningen 

osannolik. Fördjupningens kanter var mjukt rundade och den gav intryck 

av att ha sjunkit in snarare än plockats ur. 

Störningar 

I stensättningen påträffades rikligt med patronhylsor och andra fynd som 

påvisade omfattande militär aktivitet på platsen. I stensättningens norra 

del var den storblockiga stenpackningen urplockad. Möjligen kan sten ha 

flyttats från stensättning 2 till konstruktionen av skyttevärnet i röse 1. 

Ett flertal större gran och tallstubbar fanns i stensättningen. Dessa var 

dock inte i närheten av kammaren och har således inte försvårat undersökningen 

nämnvärt. 

I stensättningens östra del fanns ett hål i stenpackningen ner till den 

underliggande moränen. Detta uppfattades innan undersökningen som ett 

möjligt stolphål men inga spår av ett sådant stod att finna under stenpackningen. 

Undersökningsmetod 

Stensättningen torvades av för hand med hjälp av gotlandshacka, skärslev, 

borste och lövblås. Större stenar avlägsnades med maskin för att 

undvika arbetsskador. Stensättningen grävdes till en början kvadrantvis 

i tiocentimetersstick. De två södra kvadranterna undersöktes först och 

dessa hann avslutas innan kammargraven konstaterades. Då denna påträffats 

ansågs det viktigare att lägga resurserna på att undersöka kammaren 

varför stensättningens norra sidan kom att undersökas någon mer 

summariskt. Fynden i stenpackningen mättes in och relaterades enbart till 

den övergripande A581. 

Såväl plan som profildokumentationen skedde med hjälp av koordinatsatta 

digitala fotografier vilka sedan digitaliserades. 

Kammaren grävdes kontextuellt och gravlagret delades in i sex områden 

(sjättedelar) och grävningen gick till så att jorden i ett öskar samlades 

in från ¼ av en 1/6 varefter den vattensållades i 2 millimeters såll. Eventuella 

fynd mättes sedan in i den aktuella 1/24. Vid varje dags början mättes 

varje 1/6:s toppmått och fynden angavs sedan med datum. Detta gav en 

stickindelning om cirka 4 centimeter. Fynd plockades upp i preparat då så 

ansågs behövas. Bedömningen gjordes i samråd med konservator. 

Ungefär 2 centimeter över det gravlagrets botten togs fosfatprover. 

Dessa togs för att undersöka om en kropp förmultnat i graven samt med 

förhoppningen att eventuellt kunna lokalisera kroppens placering. Inom 

kammaren togs proven med 20 centimeters mellanrum och utanför något 

glesare för att användas som referensprover (se vidare bilaga 7). 


Yttre gravskick 

A581 

Stensättningens storlek var cirka 17,5×15,2 meter. Den var bredare i öst– 

västlig riktning, det vill säga vinkelrät mot åsens riktning, än i nord–sydlig. 

Det är svårt att ange ett exakt mått på diametern då den dels är oregelbunden 

till formen men framför allt för att dess begränsning var otydlig. 

Eftersom storstenpackningen (A200735) var urplockad i den norra delen 

tedde sig stensättningen vid undersökningen mer oregelbundet oval än 

vad den ursprungligen bör ha gjort. 



Stensättningen bestod huvudsakligen av en storstenspackning med stenar 

i storleksordningen 0,15 meter till 0,50 meter varav en anmärkningsvärt 

stor andel bestod av en rödaktig bergart. Denna färgton fanns även i stensättning 

1, 3 och 4. Stenstorleken ökade generellt något mot centrum, i 

enstaka fall upp till 0,7 meter. Stenarna var i flera fall lagda med en flat 

sida mot undergrunden. Vissa av stenarna stack ner i moränen och var 

således naturliga moränstenar som utnyttjats i konstruktionen. Under 

vissa av stenarna påträffades antropogent sönderdelad kvarts. Kvartsen 

påträffades även högt upp i packningen vilket visar att den används i flera 

omgångar under ritualen. Dock påträffades ingen kvarts i lagerresten efter 

den ursprungliga markytan (A2787) varför man kan sluta sig till att kvartsen 

använts från att gravschaktet grävts tills stensättningen var avslutad. 

Mellan stenarna i storstenspackningen fanns en tätande stenpackning 

bestående av mindre stenar (A200736). Denna bredde sig på sina ställen 

utanför den storblockiga stensättningen och gav då intryck av att vara ett 

bräm. 

I stenpackningen påträffades stora mängder (509 kg) bearbetad kvarts 

vilket utgjorde 60 procent av den totala kvartsen på lokalen (ca 850 kg). 

Kvartsen framkom direkt under torven, spritt över hela stensättningen och 

runtomkring, med ökad koncentration mot kammaren. Kvartsen fanns i 

alla lager ända ned under bottenstenar i stensättningen, samt nedrasat i 

kammaren (A2815). I samspråk med Christina Lindgren bestämdes att 

insamlandet av den stora kvartsmängden på lokal 91:1 skulle hanteras genom 

att använda sig av fyndinsamlingsområden. Eftersom all kvarts inte 

kunde tillvaratas valde vi att i en del fall, till exempel på stensättning 2 

med sina enorma mängder kvarts samla in och väga kvartsen i enbart ena 

halvan av konstruktionen. Sedan hölls uppsikt på andra halvan för att se 

om samma kvartstäthet kunde påvisas, vilket den kunde. Därmed kunde 

vi dubblera den ena halvans vikt för att få en totalvikt av kvartsen i hela 

stensättning 2. 

I stenpackningen påträffades ett sandstensbryne (F141) och en slipsten 

i sandsten (F370). 

I stensättningens norra del fanns det ett större markfast stenblock 

vars storlek var 1,45×1,80 meter. Ungefär 1,5 meter norr om stenblocket 

observerades på tornfotografierna en rundad stensamling (A1486). Den 

innehöll enstaka kolbitar samt rikligt med kvarts men ingen konstruktion 

påträffades annat än att stenarna tycktes mer koncentrerade mot anläggningens 

mitt. Eftersom inget annat än den rundade formen skiljer anläggningen 

från rösets tätande småstenspackning betraktas den som en del av 

packningen. 

På den södra sidan av stensättningen förekom en ytlig stenpackning 

med gott om skarpkantade stenar, omkring 0,05–0,15 meter stora 

(A7475). Den innehöll, till skillnad från övriga stensättningen, ingen 

kvarts. Dess djup var cirka 0,25 meter men en exakt siffra är svår att ange 

då småstenar förekom i den tätande packningen mellan stensättningens 

större stenar. 

Inre gravskick 

Centralt under stenpackningen påträffades en, i nord–sydlig riktning utbredd, 

1,6×2,4 meter stor stenfylld rektangulär nedgrävning, det vill säga 

kammargravens gravschakt (A5000). Stenfyllningen bestod av stenar i

storlekar upp till 0,5 meter och utgjordes av rasmassorna efter den stenpackning 

som funnits på kammartaket. Gravschaktet var 0,36 meter djupt 

i förhållande till den ursprungliga markytan och grävt ner till den underliggande 

rödaktiga, fläckvis gråfärgade, skenhällen. Denna var mycket 

hård och i det närmaste omöjlig att gräva i med spade. Runt gravschaktet 

fanns en kantkedja av mindre stenar i storleken 0,15–0,3 meter. Kantkedjan 

var något trapetsoid och var inte komplett runt hela kammaren. Den 

följde inte nedgrävningens form till fullo utan går i det nordvästra hörnet 

cirka 0,3 meter utanför nedgrävningen men längs den östra kanten följer 

stenarna precis gravschaktets begränsning. 

I gravschaktets båda gavlar fanns oregelbundet rektangulära, flata, 

kantställda kantiga stenar vilka var 0,10×0,60 meter. Stenarna låg parallellt 

med varandra och avståndet mellan dem var 1,9–2,0 meter. Den södra 

stod på högkant på berghällen i gravschaktets botten medan den norra 

var vält mot söder. Dessa bör ha varit placerade mellan kammarväggen 

och gravschaktets vägg. I de nordliga hörnen observerades i respektive 

hörn två stycken 0,15–0,20 meter stora stenar travade på varandra. Även 

dessa har varit placerade i spalten mellan kammare och gravschaktets 

nedgrävning. 

I ett av kammargravens hörn gick den underliggande berghällen i 

dagen och i de övriga tre hörnen var det stolphål (A4167, A4174 och 

A4180). Dessa hade ingen observerbar färgning men var ändå mycket 

tydliga då de var fyllda med porös sand till skillnad mot den omgivande 

mycket hårda skenhällen. Stolphålen var 0,20–0,30 meter i diameter. Den 

fjärde stolpen har varit placerad direkt ovanpå berghällen. Kammarens 

dimensioner, mätt från stolphålens centrum, har varit 0,95×2,0 meter. Hur 

hög kammaren varit är omöjligt att avgöra. 

När de översta stenarna i nedgrävningen lyftes bort påträffades ett 

mylligt lager, som var sot- och kolinblandat, över hela ytan (A2901). Under 

detta fanns ett lager av brunflammig, kvartsförande morän (A3273). 

Detta lager har ursprungligen fungerat som fyllnadsmassor i väggspalten 

mellan kammarväggen och gravschaktets nedgrävning men har kalvat in i 

kammaren i samband med att väggarna kollapsat. 

Under den inrasade väggspaltsfyllningen framkom gravlagret (A2815). 

Detta var ett brungult sandigt lager med fläckvis sotinblandning. Det 

innehöll sönderdelat kvarts samt ett fåtal mindre stenar under 0,05 meter. 

I lagret observerades gott om små svarta fläckar med en diameter på 

omkring 0,05 meter och en tjocklek på ett par centimeter. Till en början 

uppfattades dessa som sotfläckar men efter att ett litet silverbleck påträffats 

i en av fläckarna undersöktes dessa lite närmare. Det visade sig att de 

var svagt blåfärgade och fältkonservatorn kunde konstatera att fläckarna 

bestod av kraftigt korroderat silver. Det fanns inget metalliskt silver kvar 

i fläckarna varför det ej var möjligt att tillvarata och konservera dem. 

Fläckarna har dock mätts in för att ge en spridning av silversalterna i 

graven. Ungefär 0,03–0,04 meter över gravlagrets botten framkom små 

utspridda kolbitar. Högre upp i gravlagret påträffades främst sotfläckar. 

Lagrets medeltjocklek var 0,06 meter men det varierade mellan 0,03 

meter i den nordvästra 1/8 till 0,1 meter i sydöst. Variationerna i lagrets 

tjocklek uppvisade samma mönster som fosfatvärdena på så sätt att ett 

tjockt lager korresponderade mot höga fosfatvärden. 



Kontextbeskrivningar 


A728, tangerande stenpackning med rest sten 

X 94732,26 Y 96728,84 Z 24,983. Fig. 70 a och 70b. Anläggningen som 

var belägen i en mindre sluttning öster om/i anslutning till A581 och bestod 

av en rest sten med omgivande stenpackning och var placerad intill 

ett stenblock som var 1,1×1,3 meter i storlek. Stenplocket innehöll en 

mindre kvartsåder, vilken dock inte använts för kvartsbrytning. Den resta 

stenen var 0,35 meter bred, 0,30 meter hög och 0,06 meter i tjocklek. 

Det som syntes i ytan innan anläggningen framrensades var stenblocket 

och den resta stenen som stack upp ur torvlagret. Även kvarts syntes 

i ytan tillsammans med stenpackningen. Stenpackningen sträckte sig 

ungefär till hälften in i A581 och till hälften utanför stensättningens kant. 

Ungefär halva den resta stenen var ovan mark/stenpackning och hälften 

var nedgrävd. Stenpackningens yttre form i A728 hade en diffus avgränsning 

i anläggningens allra yttersta östra kant. Avgränsningen var cirka 

2,0×2,6 meter. Norr om stenblocket var stenpackningen som mest utbredd 

(1,0 m) jämfört med de övriga sidorna runt om blocket. Det översta lagret 

var den ovan nämnda stenpackningen som bestod av stenar i storleken 

0,05–0,15 meter. Stenarna förekom i 1–2 lager i en mörkbrun sandblandad 

jordfyllning. Den inre formen av anläggningen hade en diffus avgränsning. 

Det förekom inga daterande föremål i anläggningen. 

Djupet på A728 var cirka 0,10 meter, dock hade den resta stenen (räknat 

från marknivån på anläggningen) ett djup på 0,18 meter. Det förekom 

kvarts i större delen av anläggningen. 

Fynd: Slipsten i sandsten, eldpåverkad (F367, vikt 690 g); Kvarts 

FE200688 (vikt 2355g). 


A1486, stensamling 

X 94741,36 Y 96723,53 Z 26,083. I tornfotografierna observerades en 

stenkoncentration, där stenarna upplevdes lagda i rund form. Anläggningen 

snittades men inga fynd påträffades förutom enstaka kolbitar och 

mycket kvarts. Stenarna tycktes mer koncentrerade i mitten och många 

stora kvartsbitar låg i mitten av anläggningen. I söder ökade stenmängden 

igen och det verkar som en till anläggning fanns strax intill och under 

denna. Den hade större stenar och tätare packad sten. Dock fanns ingen 

konstruktion som skiljde den från stensättningens småstenspackning varför 

anläggningen är att betrakta som en del av denna. 

A2743, kolfläck 

X 94738,21 Y 96721,5 Z 26,005. Kolfläck norr om gravkammaren 

(A5000). Den var cirkelrund i plan, cirka 0,3×0,4 meter stor och 0,22 meter 

djup. Anläggningen bestod av tre lager. Lager 1 – sot/kollager, lager 2 

– brungul sand, lager 3 – mörkbrun sand som förekom ovanpå A2743 och 

hörde till stensättning 2 (A581). Profilen snittades från nordväst och var 

skålformat rundad. 

A2887, ursprunglig markyta 

Lagret var mellan 0,05 och 0,1 meter tjockt och hade en ungefärlig 

solfjädersform öster om gravschaktet. Det antas vara den ursprungliga

markytan som kommit att bevaras genom att den täckts av utkastlagret 

(A4982) från gravschaktet (A5000). 

A4982, utkastlager 

X 94734,74 Y 96722,41 Z 25,671. Lagret utgörs av de massor som kastades 

ut då gravschaktet grävdes. Det var ungefärligen solfjädersformat och 

låg öster om gravschaktet. Jordarten var grusig morän och lagrets tjocklek 

uppgick till cirka 0,3 meter med uttunnande kanter. 

A7475, småstenspackning 

X 94729,29 Y 96719,83 Z 26,194. Småstenspackning i ytan av A581. 

Den utmärkte sig tydligt från den övriga packningen genom att den bestod 

av mindre stenar 0,05–0,15 meter stora. Ett annat utmärkande drag 

var att den inte innehöll någon kvarts. Till en början uppfattades det som 

om stenpackningen låg som en bro mellan stensättning 2, A581, och 

stensättning 3, A1632, men vid undersökningen visade det sig att den inte 

överlappade A1632. Tjockleken var omkring 0,25 meter. Småstenspackningens 

utbredning var cirka 1,76×2,32 meter. 

A200735, storstenspackning 

X 94734,52 Y 96720,24 Z 25,104. Stenstorleken i A581 var cirka 0,15– 

0,50 meter med en tendens till ökande stenstorlek mot mitten. I enstaka 

fall uppgick stenstorleken till 0,7 meter och då i de centrala delarna. Stenmaterialet 

bestod till en påfallande hög grad av en rödaktig bergart. Ingen 

kantkedja kunde observeras i stenpackningen. 

A200736, tätande småstenpackning 

X 94736,05 Y 96720,57 Z 25,104. Mellan stenarna i storstenspackningen 

fanns en tätande stenpackning bestående av mindre stenar (A200736) i 

storleksordningen 0,05–0,10 meter. Denna bredde sig på sina ställen utanför 

den storblockiga stensättningen och gav då intryck av att vara ett 

bräm. 


A1769, fördjupningen 

X 94735,02 Y 96719,45 Z 26,125. Är egentligen inte att betrakta som en 

anläggning utan som en observation i ytan som visade sig utgöra den fördjupning 

som den insjunkna kammaren skapat. 

A2815, gravlagret 

X 94735,16 Y 96720,45 Z 25,638. Fig. 15–21. Gravlagret bestod av brungul 

sand med fläckvis sotinblandning. Lagret var som tjockast i sydöst 

och mätte där 0,1 meter och som tunnast i nordväst där det endast var 

0,03 meter tjockt. Medeltjockleken på lagret var 0,06 meter. Fördelningen 

av lagertjockleken överensstämde med spridningen av fosfatvärdena på 

så sätt att ett tjockt lager korresponderade mot höga fosfatvärden. Strax 

ovanför lagrets botten framkom kolbitar, tidigare så hade det varit mestadels 

sotfläckar i anläggningen. Kolbitarna låg utspridda/utströdda cirka 

0,03–0,04 meter ovanför botten. Under lagret följde en mycket hård rödaktig, 

fläckvis grå, skenhäll vilken var i det närmaste omöjlig att gräva i 

med spade. 



I lagret påträffades mörka fläckar, med en blåsvart färgton, vars storlek 

var cirka 0,04 meter i diameter. Tjockleken på fläckarna var ett par centimeter. 

Dessa kunde konstateras vara färgningar efter korroderat silver 

och i ett fåtal fall innehöll de fortfarande metalliskt silver. Silverfläckarna 

plockades upp i preparat av konservator. 

Fyndspridningen i lagret var tämligen kaotisk och svårtolkad. Huruvida 

detta är ett resultat av plundring eller av att taket har rasat in är svårt 

att avgöra. Dock påträffades inga spår efter någon sekundär öppning av 

graven. 

Fosfatkarteringar gjordes i kammargraven vilket visade förhöjda fosfatvärden 

med värden som överrensstämde med de i den mindre skelettgraven 

A1038, i vilken det påträffades benmaterial. Fosfaterna uppvisade 

främst förhöjningar längs den östra kanten, och speciellt i det sydöstra 

hörnet där det även påträffades griständer. 

A2901, mörkt lager i kammaren 

X 94735,22 Y 96720,48 Z 25,717. I kammaren syntes under den inrasade 

stenpackningen först det svartgråa sandlagret vilket var cirka 0,01–0,10 

meter. Materialet var humöst och mylligt samt något grusigt och med 

någon enstaka sten förekom i storleken 0,05–0,10 meter. Lagret var som 

tjockast i mitten och avtog mot kanterna. Lagret låg ovanpå väggspaltsfyllningen 

(A3273). Inga fynd påträffades. 

A3273, väggspaltsfyllning 

X 94735,21 Y 96719,87 Z 25,701. Detta lager utgörs av den fyllning som 

ursprungligen varit placerad mellan kammarens- och gravschaktets vägg 

men som sedan kalvat in när väggen kollapsat. Fyllningen bestod av en 

grusig morän som var något mörkare och mjukare än den naturliga. Den 

innehöll även rikligt med kvarts (omkring 20 kg). Stenstorleken i lagret 

varierade mellan 0,05 och 0,10 med enstaka stenar upp till 0,3 meter. Det 

förekom även enstaka granitstenar vilka tycktes ha blivit krossade. A3273 

var som tjockast längs väggarna och mätte där 0,3 meter. Mot mitten av 

gravschaktet tunnade det ur till obefintlig tjocklek. 

Vid gavlarna norr och söder om kammaren påträffades kantställda 

plana stenar med dom ungefärliga dimensionerna 0,6×0,3×0,1 meter. 

Dessa var placerade parallellt med varandra och har ursprungligen stått i 

väggspalten söder, respektive norr om kammaren. 

A4167, stolphål 

X 94734,01 Y 96720,7 Z 25,697. Stolphål i sydöstra hörnet av kammaren. 

Detta var det grövsta av kammarstolparna och mätte 0,24×0,17 meter 

i plan. Det var oregelbundet ovalt i plan och skålformat i profilen. Fyllningen 

bestod av brungul sand. Djup 0,15 meter. 


X 94735,96 Y 96721,16 Z 25,598. Stolphål i nordöstra hörnet av kammaren. 

Det var runt och mätte 0,17 meter i diameter i plan samt skålformat i 

profilen med ett djup på 0,1 meter. Fyllningen bestod av brungul sand.


X 94736,32 Y 96720,3 Z 25,614. Stolphål i nordvästra hörnet av kammaren. 

Det var runt och mätte 0,15 meter i diameter i plan samt skålformat i 

profilen med ett djup på 0,1 meter. Fyllningen bestod av brungul sand. 

A5000, gravschakt 

X 94735,2 Y 96720,37 Z 25,776. Fig. 13. Nedgrävningen var orienterad 

i nordnordöst–sydsydvästlig riktning. Den var rektangulär med rundade 

hörn, 1,6×2,4 meter, i ytan och den var 0,36 meter djup mätt från den ursprungliga 

markytan. Nedgrävningskanterna var branta och botten plan. 

Differensen mellan de åtta bottenmått som togs under gravlagret var som 

mest 4,5 centimeter och botten sluttade mycket svagt mot sydöst. Gravschaktet 

var grävt genom moränen ner till den underliggande skenhällen. 

Denna var mycket hård och bör i princip ha omöjliggjort eventuella önskningar 

att gräva djupare. I kammarens sydöstra del kunde man i botten 

se en bit av den underliggande berghällen. Kammargravens djup var 0,36 

meter räknat från den ursprungliga markytan i A581. 

Runt gravschaktet löpte en oregelbunden och bitvis bruten kantkedja 

av små stenar, 0,1–0,3 meter stora. 

Analyser och prover: Makrofossilanalys: A581-PM2959, PM1423, 

PM2882, PM2883; A2815-PM2437. Vedartsanalys: i A581: P4982; i 

A2815: P4979–80, P4986, P4989, P4990–91, P4993, P4995, P5001–02. 

Fosfatprover: P2438, P3823–3885, P9740–9759. 

Fynd: Kvarts: 509 kilo totalt. Fynd i A581, stensättningen utom kammaren: 

Ben i A581: Ospecifierat bränt ben FE200626, (F9002, vikt 0,07 g). 

Tabell 3. Övriga fynd. 

Fnr Sakord Material Vikt, g Kommentar 

116 Skärva keramik Keramik 1,4 

141 Bryne Sandsten 84,2 

251 Odefinierat Järn 1,9 

301 Oklarheter Mineral+org material 0 

302 Oklarheter Organiskt material 0 Bränt bröd? 

322 Harts Harts 0,2 

342 Skrapa Kvarts 38,6 

370 Bearbetat Sandsten 4500 Slipstensämne i stensättning 2 

377 Bleck Järn 0,6 Kanten av kammare i stensättning 2 

Tabell 4. Ben i kammaren A2815. 

FE Fnr Art Obränd Fragm. Vikt, g 

3786 266 Människa (Homo sapiens) Svedd 0,19 

3731 9018 Tamsvin (Sus domesticus) x 152 0,36 




3732 9022 Däggdjur (Mammalia indet.) x 9 0,09 

3783 9023 Oidentifierat (Ospec.) 1 0,02 

9024 Oidentifierat (Ospec.) 1 0,01 

3438 9025 Djur (Animalia indet.) 1 0,07 







FE Fnr Art Obränd Fragm. Vikt, g 

9030 Oidentifierat (Ospec.) 1 0,09 


2960 9032 Människa (Homo sapiens) 2 1,99 

3712 9033 Tamsvin (Sus domesticus) 1 0,03 


Tabell 5. Övriga fynd i kammaren A2815. 

Fnr Sakord Material Antal fragm. Vikt, g 

1 Skärva_glas Glas 1 0,2 

2 Spelbricka Glas 1 1,8 

3 Spelbricka Glas 1 1,7 


5 Skärva_glas Glas 1 1 






































43 Skärva_glas Glas 1 0,1









































































121 Skärva_keramik Keramik 1 0,1 



130 Obestämt Bränd lera 4 1,4 

146 Bleck Järn 0 0 




150 Bleck Järn 1 1,3 


152 Obestämt Trä 0 0 


154 Odefinierat Järn 1 1,5 




158 Nit Järn 1 1 

160 Ten + fragm. Järn 2 0 


162 Ten Järn 1 0,6 

163 Ev. hyska Järn 1 2,8 



166 Föremål Järn 1 2,2 







173 Obestämt Trä 1 0,1 

174 Gravfynd Ben med järn 1 0







180 Ev. brickband Textil 1 









190 Trä och järn Trä 1 0,3 



194 Järnkorrosion Järn 0 0,6 

195 Nit Järn 1 0,9 

196 Nit Järn 1 0,5 








204 Odefinierat Järn 1 0 











215 Föremål Järn 0 0 






222 Fragment Silver 0 0 


226 Korrosionsprodukter Silver 1 0 


228 Trä Trä 1 0 





















247 Agraffknapp Silver, förgylld 0 0 

252 Bleck Silver 1 0 

254 Korrosionsprodukt Silver 0 0 

256 Obestämt Silver 0 0 

258 Agraffknapp Silver/guld 1 0,7 

259 Glasfragment Glas 1 0 




280 Läder, del av svärdskida Organiskt 1 0 

281 Päls, del av svärdskida Organiskt 1 0 

282 Bleck, del av svärdskida Brons 1 0 

283 Järnfragment Järn 1 0 

286 Agraffknapp Förgyllt silver 1 0,8 

288 Oidentifierbart Silver ? 0 

289 Nit Brons 2 0 

290 Bleck Brons 1 0 





300 Oklarheter Mineral + organiskt material 

1 0 

304 Fragment Silver 0 0 

324 Nöt Organiskt material 1 0 

325 Obestämt Organiskt material 1 0 

330 Ekofakt Organiskt material 1 0 

331 Harts Harts 1 0 



334 Harts Organiskt material 1 0 

344 Harts Harts 2 0,001 



347 Harts Harts 0 0,4
















362 Harts Harts 1 0 








379 Fragment Keramik 1 0,1 

380 Fragment Keramik 1 0,2 




384 Nit Järn 1 3 































417 Övrigt Järn 1 0,2 


419 Nit Järn 1 3,4 



424 Korrosionsmoln i marken Silverrest 0 0 











444 Sintrad lera? Oklarheter 1 0 




452 Bleck? Silver 1 0 


456 Skärva_glas Glas 1 0 





466 Skrinlock? Horn 1 0,9 



475 Ben/mineral? Oidentifiert material 1 0 

476 Träfragment Trä 1 0 

477 Träfragment Trä 1 0 


479 Trä frag Trä 1 0 

483 Preparat Preparat 1 

485 Svärdsegg ? Järn 1 0 

486 Oidentiferat Harts 1 0 

492 Glas Glas >10 0 

493 Korrosionsprodukt Silver 

495 Ev. agraffknapp Brons 1 

496 Hartsring Harts 1 0,8 

497 Glas, blått Glas 1 0,9 

498 Frö Organiskt material 1


X 94720,25 Y 96718,32 Z 25,284. Stensättning, oregelbundet rund 16×18 

meter. Fig. 22–26 samt 71 och 72. 

Placering 

Stensättningen var placerat i krönläge på en nord–sydlig moränås. Den 

var den tredje av fyra räknat från norr. Stensättning 3 var till sin karaktär 

lik stensättning 2 men uppvisade en mer storblockig stenpackning. I den 

norra delen tangerade stensättning 3 stensättning 2. Till en början uppfattades 

det som om de överlappade varandra men vid undersökningen 

kunde det konstateras att de endast tangerade. 

Utseende före undersökningen 

Före undersökningen var främst stensättningens centrala storblockiga del 

synlig. Denna var delvis övermossad. De yttre delarna bestod av mindre 

stenar och var övertorvade vilket innebar att de inte var synliga innan undersökningen. 

Detta medförde att stensättningen diameter växte avsevärt 

efter avtorvningen. 

Stensättningen låg draperad över åsen vilket fick till följd att den uppfattades 

högre än vad den i själva verket var. Från början betraktades 

stensättningarna som rösen just på grund av att de föreföll välvda genom 

sin placering på åskrönet. Då undersökningen börjat stod det dock klart 

att stenpackningarna i huvudsak var enskiktade och att välvningen var ett 

resultat av topografin. Stenpackningen såg i ytan ut att vara storblockigare 

på den västra sidan än den östra. Detta visade sig bero på att stensättningen 

på den östra sidan var täckt av en avjämnande småstenspackning 

vilken dolde den underliggande stenpackningen. 

Centralt i stensättningen, på åsens krön, syntes en avlång fördjupning. 

Denna tolkades till en början som ett skyttevärn liknande det i stensättning 

1 men efter avtorvning och rensning verkade den tolkningen osannolik. 

Fördjupningens kanter var mjukt rundade och den gav intryck av att 

ha sjunkit in snarare än plockats ur. Den centrala fördjupningen var dessutom 

kantad av större block med ett mycket stort rött block i söder. 

I ytan fanns ett antal stubbar. Den största av dessa var en ekstubbe, 

som växte alldeles sydöst om kammaren, och vars rotsystem hade växt 

ner i kammarens sydöstra del. 


Då fälttiden var mycket knapp valdes i stor utsträckning tidsbesparande 

undersökningsmetoder för undersökningen av det yttre gravskicket, detta 

för att koncentrera de knappa undersökningsresurserna till gravkammaren. 

Stensättningen rensades till största delen med hjälp av lövblås vilket 

visade sig vara mycket effektivt. I en storblockig stenpackning påverkades 

inte stenarna av luftströmmen men då stenstorleken minskade krävdes 

en viss försiktighet för att inte påverka stensättningens utseende för 

mycket. Lös kvarts samt eventuella fynd i stenpackningen löpte viss risk 

att förflyttas men den risken bedömdes vara värd att ta med tanke på den 

insparade tiden. 

De yttre övertorvade delarna av stensättningen krävde handrensning 

med fyllhammare och gotlandshacka för att få torven att släppa. De lösa 

massorna kunde sedan transporteras bort med hjälp av lövblåsen. 



Plan- och profildokumentationen skedde med hjälp av koordinatsatta digitalbilder 

fotograferade med fototorn. 

Undersökningen av stensättning 3 påbörjades under grävningens första 

del, det vill säga perioden 1 juni–9 juli. Det första som gjordes var att den 

översta småstenspackningen på stensättningens östra sidan avlägsnades. I 

samband med detta påträffades mänskliga skelettdelar i form av ett defekt 

lårben (F499) samt kraniefragment (F9075, F9076) samt obrända ben av 

nöt (F9077). Dessa var mycket välbevarande och påträffades så högt upp 

att det väcktes misstankar om att det kunde röra sig om recenta skelettdelar. 

För att undersöka om så var fallet, och i så fall vara av polisiärt 

intresse, kallades Berit Sigvallius in för att göra en osteologisk analys i 

fält. Hon rekommenderade att ett prov skickades för en snabb 14 C-analys. 

Denna gav dock en datering till 1000-tal. 

Stensättningen undersöktes stratigrafiskt på så sätt att varje kontext 

tilldelades ett eget ID-nummer. Den storblockiga stenpackningen avlägsnades 

med maskin medan småstenspackningarna främst avlägsnades 

för hand. De lager som ej bestod av stenpackningar undersöktes med 

hjälp av gotlandshacka. Massorna utanför kammaren sållades inte, med 

undantag för ett område sydväst om gravschaktet som först misstänktes 

kunna vara ett utkastlager som bildats i samband med en eventuell plundring 

(A6037). Dessa misstankar visade sig dock felaktiga vid den fortsatta 

undersökningen. 

Den kvarts som påträffades i röset samlades in och summerades kontextvis. 

Kvarts var spridd i hela anläggningen men med en koncentration 

i och omkring kammaren. I stenpackningen samt brämet insamlades totalt 

113 kilo. Runt kammaren var rikligt med kvarts utspriddt som ett bräm. 

Kvartsvikten i detta bräm uppgick till 83 kilo. I själva gravschaktet samlades 

70 kilo in. Den egentliga kvartsmängden i röset är något högre då det 

på grund av tidsskäl inte gick att genomföra någon fullständig insamling. 

Den totala kvartsmängden i samtliga kontexter i stensättning 3 uppgick 

till 271 kilo vilket utgör 32 procent av den tillvaratagna kvartsen på undersökningsområdet. 

Efter att kontexterna tillhörande det yttre gravskicket undersökts vidtog 

undersökningen av kammaren. Även denna grävdes kontextuellt men 

en profil ritades undertiden på så sätt att varje bortgrävt lagers bottenmått 

ritades in. Toppen av de nya kontexter som framkom lodfotograferades 

med koordinater. 

Väl nere i gravlagret delades detta in i åtta rutor och grävningen gick 

till så att jorden i ett öskar samlades in från ¼ av en 1/8 varefter den vattensållades 

i 2 millimeters såll. Eventuella fynd mättes sedan in i den 

aktuella 1/32:en. Vid varje dags början mättes varje 1/8:s toppmått och 

fynden angavs sedan med datum. Detta gav en stickindelning om cirka 4 

centimeter. 

Ungefär 2 centimeter över gravlagrets botten togs fosfatprover. Dessa 

togs för att undersöka om en kropp förmultnat i graven samt med förhoppningen 

att eventuellt kunna lokalisera kroppens placering. Inom 

kammaren togs proven med 20 centimeters mellanrum och utanför något 

glesare för att användas som referensprover.


Stensättningen var draperad över en moränås vilken löpte i nord–sydlig 

riktning. Det bestod huvudsakligen av en enskiktad stenpackning av relativt 

stora stenar (A5800). Denna var på den östra, samt i viss mån även 

på den norra och södra, sidan täkt av en avjämnande småstenpackning 

(A5778). Den storblockiga stenpackningen var på den västra sidan organiserad 

på så sätt att vissa stenar var lagda i koncentriska cirkelsegment. 

I de fall överlapp mellan stenarna kunde konstateras var cirkelsegmenten 

lagda medsols. På den östra sidan av den storblockiga stenpackningen 

kunde ingen liknande struktur iakttas. En tendens i den storblockiga stenpackningen 

var att stenstorleken ökade mot centrum av stensättningen. I 

anslutning till kantkedjan runt kammaren var dessutom packningen bitvis 

tvåskiktad. Mellan stenarna förekom ett naturligt avsatt, mylligt torvigt 

lager innehållande rikligt med rötter och löv (A5806). Det innehöll gott 

om sönderdelad kvarts. I lagret påträffades, intill den centrala ekstubben, 

ett kraftigt gnagt ben av får/get. Det var även i detta lager som de mänskliga 

skelettresterna påträffades men dessa låg högre upp och bör snarare 

kopplas samman med den avjämnande stenpackningen. Det påträffades 

ingen separat konstruktion som kunde sättas i samband med de vikingatida 

skelettresterna 

Runt den huvudsakliga stenpackningen löpte ett småstensbräm 

(A7413). Detta var som bredast mot öst och väst och smalnade av mot 

norr och syd, det vill säga på åskrönet. Brämet låg bitvis över de yttersta 

stenarna av storstenspackningen (A5800) och kan således betraktas som 

en förlängning av den tätande stenpackningen (A7187). Brämet tunnade 

ut mot kanterna och var därför bitvis mycket svårt att avgränsa från den 

naturliga moränstenen. 

Runt kammaren löpte ett cirka 1m brett kvartsbräm (A7949). Kvartsen 

från detta samlades in med relativt stor noggrannhet och den totala vikten 

uppgick till 83 kilo. På kvartsbrämet låg en storblockig kantkedja. Denna 

var som tydligast på den västra sidan medan den östra var något utrasad 

och således ej fullt så tydlig. Kantkedjan dominerades av ett mycket stort 

(1,5×1,4×0,8 m) rött block som låg precis söder om kammaren. 

Strax utanför kvartsbrämet öster om kammaren påträffades i stenpackningen 

en röd glasflusspärla (F470). 

Öster om kammaren fanns ett lager av utkastad morän (A8064) vilket 

antas ha bildats i samband med att gravschaktet grävdes. 

Två meter västsydväst om kammaren påträffades en mindre kolfläck 

(A7283). Denna kan inte stratigrafiskt sammankopplas till gravkonstruktionen, 

annat än att den naturligtvis är minst lika gammal som stensättningen. 

Det är tänkbart att den bildats av någon aktivitet på platsen innan 

graven konstruerades men då det förekommer liknande sot och kolfläckar 

intill de övriga kamrarna förefaller det rimligt att den är ett resultat av att 

man eldat under gravritualen. 

Gravschaktet (A8015) var till formen avrundat rektangulärt och nedgrävningskanterna 

var branta. Dess storlek var 3,8×1,8 meter, dock är 

nedgrävningens exakta avgränsning mot sydöst något osäker då den var 

störd av den stora ekstubben. Nedgrävningen var 0,6 meter djup med plan 

botten. Det fanns inga spår efter stolphål i nedgrävningens hörn men att 

det funnit någon form av träkonstruktion i gravschaktet kan man sluta 

sig till genom det inrasade väggspaltslagret (A8075) vilket fungerat som 



fyllning i den spalt som funnits mellan kammarväggen och gravschaktet. 

Detta var ett lager som påträffades längs kammarens nedgrävningskanter. 

Det var som tjockast vid kanten och tunnade sedan ut mot mitten av gravschaktet. 

Lagret bestod av lätt mörkfärgad kvartsblandad morän. Förutom 

kvarts påträffades bränd lera (F267) i lagret. Det är dock tveksamt om 

denna skall betraktas som ett element i gravritualen. Mer sannolikt är att 

de funnits på platsen sedan tidigare och följt med i fyllnadsmassorna. 

Över den inrasade väggspaltsfyllningen fanns ett mörkt sandigt lager 

(A8171). Detta låg som en lins i väggspaltsfyllningen på så sätt att längs 

gravschaktets kanter fanns den kvartsinblandade moränen såväl över som 

under linsen. Det mörka lagret antas ha bildats av att vatten silat ner genom 

stenpackningen och blivit stående nere i kammaren. 

Under den inrasade väggspaltsfyllningen påträffades gravlagret 

(A9161). Detta var som störst 1,0×2,95 meter och dess färg varierade från 

svartbrun/mörkbrun i söder till grårödbrunt i norr. I de övre delarna var 

det till sin karaktär snarlikt den inrasade väggspaltsfyllningen men var 

mer brunflammig. Det bestod av mörkbrun grusig sand med enstaka stenar 

i storleksordningen 0,05 meter. Lagret innehöll rikligt med kvarts från 

toppen ner till botten. Det fanns något mer kvarts i norr och fragmenten 

var där generellt större. Lagertjockleken var omkring 0,1 meter. 

I lagret fanns det spridda små kolbitar samt klart avgränsade, cirka 

0,05 meter stora sot- och kolfläckar. Dessa var relativt jämt spridda längs 

gravlagrets yttre begränsning. I sydöstra delen fanns ett 0,4×0,4 meter 

stort område som var hårdare än gravlagret och grusigt. Det tolkades som 

spåren efter ett första inras av väggspaltsfyllning innan kammaren kollapsade. 

Tolv fosfatprover togs för referens utanför kammaren och 136 prover 

inuti kammaren med 20 centimeter intervall. Fosfatvärdena i kammaren 

uppvisar förhöjda värden som indikerar att en organisk kropp förmultnat 

i graven. Området med de mest förhöjda värdena ligger i södra delen 

inom ett område som är cirka 0,8×1,95 meter, vilket är den ungefärliga 

utbredningen för en människokropp. Det är naturligtvis möjligt att de förhöjda 

värdena inte härrör från en begravd människa utan från exempelvis 

gravgåvor. Då den förhöjda ytan väl motsvarar storleken på en människokropp 

förefaller det dock rimligt att fosfaterna markerar kroppens läge. 


Naturliga kontexter 

A5806 

X94719,67 Y96716,29 Z 25,76. Ett mylligt torvigt oregelbundet runt 

lager (diameter 13 m) innehållande rikligt med rötter och löv. Det innehåller 

gott om sönderdelad kvarts med inte fullt så rikligt som i stensättning 

2. Kvartsen förekommer främst i lagrets botten men även högre upp. 

Övergången mot den underliggande gula sanden är bitvis grusig. Lagrets 

utbredning är över hela stensättningen. Intill den centrala ekstubben påträffades 

ett kraftigt gnagt ben av får/get. Det var även i detta lager som 

de mänskliga skelettresterna påträffades men dessa låg högre än får/get 

benet. De mänskliga skelettdelarna påträffades vid en den kraftiga ekstubben 

som fanns utanför den centrala gravkammaren. Den del av ekens 

rötter som kraniedelarna påträffades vid var mycket kraftig och bred, 

nästan skopformad och det förefaller troligt att kraniedelarna förts upp

av ekens rötter från ett djupare liggande läge. De fynd som påträffades i 

stensättningen utanför gravschaktet har tillförts denna kontext. Fynden 

hittades dock i övergången mellan det mylliga lagret och undergrunden. 

Fynd: Vävtyngd av bränd lera (F268); Bygelnål av Cu-legering 

(F285); Obrända ben från människa, kranium (F499, 9075–9076, vikt 

131,2 g) daterat till vikingatid. (F2957 Poz-6882); Obrända ben av nöt 

(F9077, vikt 11,3 g). 


A5800 

X 94720,25 Y 96718,32 Z 25,284. Anläggningen bestod av en oregelbundet 

rund stenpackning som var 13 meter i diameter med en höjd av 

0,4 meter. Stenpackningen bestod av 0,4–0,7 meter stora stenar med enstaka 

så små som 0,2 meter. Stenpackningen var enskiktad varför djupet 

blev omkring 0,4 meter. De flesta stenarna låg med en flat sida ner mot ett 

gult sandlager men ett fåtal var markfasta moränstenar. Stenpackningen 

väster om kammaren var relativt ordnad med oregelbundet koncentriskt 

lagda cirkelsegment. Dessa var i de fall överlapp kunde konstateras lagda 

medsols. Området öster om kammaren uppvisade inte samma struktur 

utan föreföll vara kaotiskt ordnat. En tendens var att stenstorleken i packningen 

ökade in mot centrum. I anslutning till kantkedjan runt kammaren 

var stenpackningen bitvis tvåskiktad. 

Mellan stenarna i A5800 påträffades mindre, knytnävsstora stenar. 

Dessa påträffades endast mellan de större stenarna och i inga fall under. 

Detta tolkas som att storstenspackningen är lagd först och att stensättningen 

sedan har tätats med mindre stenar. Det påträffades ingen kvarts 

under bottenstenarna i stensättning 3 vilket skiljer det från stensättning 2. 

I stensättningens norra del påträffades en ortoceratit i röd kalksten 

(F463) bland stenarna i stenpackningen. Ytterligare fynd påträffades 

bland stenarna men då det är oklart huruvida dessa deponerats i samband 

med konstruktionen av stensättningen eller under senare aktiviteter har 

dessa tillförts det naturligt avsatta torviga lagret (A5806). 

Fynd: Fossil, Ortoceratit i röd kalksten (F463, vikt 2 400 g). 

A5778 

X 94720,21 Y 96725,5 Z 25,287. Avjämnande stenpackning som var hästskoformad 

med måtten 6×15 meter, med ett djup på 0,2 meter. A5778 var 

en stenpackning bestående av små (0,05–0,2 m) stenar. Dessa var lagda 

som en avjämnande småstenspackning men förekom endast i sektorn 

nordnordväst–sydsydväst och lämnade således stensättningens östra sida 

öppen. Den var svår att skilja från underliggande lager då den rasat ner 

mellan stenarna i storstenspackningen (A5800) och blandat sig med den 

tätande stenpackningen (A7187). Uppskattningsvis kan dock djupet anges 

till ungefär 0,1–0,2 meter. Den skiljde sig dock från övriga kontexter genom 

att den ej innehöll någon kvarts. En tolkning som framkom i fält var 

att A5778 är en sen fas i stensättningens konstruktion och skall ses i samband 

med de vikingatida skelettresterna (F499, F9075, F9076). Huruvida 

detta är sant är dock oklart. 



A6847 

X 94723,28 Y 96725,08 Z 24,914. Anläggningen bestod av regelbunden 

stenpackning som var 6×3,7 meter stor. A6847 utgjorde ett område i 

nordöstra kvadranten av stensättning 3 där det var ett markant inslag av 

små stenar mellan de större i A5800. Stenarna var 0,5–0,1 meter stora och 

låg på/i det mörka mylliga lagret A5806. A6847 plockades bort samtidigt 

med A5806 och kvartsen särskiljdes från övrig kvarts i östra halvan av 

stensättningen. 

A7187 

X 94720,45 Y 96720,14 Z 25,325. Anläggningen bestod av en tätande 

oregelbundet rund stenpackning med en diameter om 13 meter. A7187 utgjordes 

av en gles småstenspackning, av stenar i storleksordningen 0,05– 

0,1 meter, som framkom mellan de större stenarna i A5800. Den förekom 

endast mellan stenarna i A5800 och aldrig under. Detta innebär att den 

lagts efter den storblockiga packningen och tolkas därför som en tätning 

av stensättningen. Den omges av det mörka mylliga lagret A5806. 

A7413 

X 94719,96 Y 96712,2 Z 24,917. Anläggningen bestod av ett oregelbundet 

runt bräm med yttermått: 20×15 meter och innermåttet 13 meter i diameter. 

Tjockleken var 0,3 meter. Ovanpå och utanför de yttersta stenarna 

i A5800 ligger ett bräm av små stenar i storlekar mellan 0,05–0,2 meter, 

genomsnittligen cirka 0,1 meter. Stenarna ligger i ett lager av gråbrun 

humös sandig silt. Lagrets djup var 0,2–0,3 meter där det var som tjockast 

och det tunnades sedan ut mot kanterna. Stenpackningen tunnades likt 

lagret ut mot kanten och övergick gradvis i moränen. Då övergången var 

oregelbunden och uttunnande var det svårt att klart avgränsa brämet från 

moränen. 

Brämet undersöktes på så sätt att två profiler drogs genom det. Profilschakten 

var cirka 0,5 meter breda. I fyllningen från dessa profilschakt 

påträffades 5 kilo kvarts men inga övriga fynd. 

A1528 

X 94715,1 Y 96713,82 Z 24,691. Fig. 73a och 73b. En rundat avlång 

stenkonstruktion med måtten 1,45×2,19 meter var belägen i den sydsydvästra 

kanten av brämet (A7413) runt stensättning 3 (A1632). Ingen 

fyllning var möjlig att urskilja i ytan före undersökning men fyra större 

stenar var lagda som hörnstenar i en ungefärlig rektangel med sidorna 

1,9×0,45 meter. Mellan dessa hörnstenar löpte 2–3 stenrader. Den västra 

raden hade blandade stenstorlekar, den södra radens stenstorlekar var 

0,20–0,30 meter och den östra bestod av små, djupt liggande stenar. På 

rektangelns norra sidan fanns ingen stenrad. 

Anläggningen undersöktes med hjälp av två parallella profilsnitt i 

rektangelns längdriktning. Lagren i profilsnittens nordnordvästra kant utgörs 

av brämet (A7413). Under anläggningen påträffades en mindre grop 

(A4764) vilken tolkades som en separat anläggning. 

Fynd: Obrända ben, tand från slidhornsdjur (F9056) vikt 0,61 gram.

A4764 

X 94714,67 Y 96713,73 Z 24,588. En oval grop (0,7×1,1 meter, 0,3 meter 

djup) framkom i den nordöstra delen av A1528. A4764 var inte synlig i 

ytan utan framträdde först vid utgrävandet av A1528. Fyllningen bestod 

av lerig mörkbrun morän. 

Fynd: Kvarts FE200686 (vikt 120 g). 


A7283 

X 94718,7 Y 96717,26 Z 25,681. En liten rundad kolfläck (0,2×0,1 m) 

framkom i den västra delen av stensättning 3. Den bestod av en svart 

fläck av kol och sot i moränen under stenpackningen. Vid snittning syntes 

den sotiga färgen som ett platt 1,5 centimeter tjockt lager. 

A7949 

X 94720,5 Y 96721,26 Z 25,834. Under kantkedjestenarna runt kammaren 

framkom ett brätte av sönderdelad kvarts. Kvartsbrämet var ovalt 

och cirka 4,8×3,4 meter stort. Kvartsen samlades in med relativt stor noggrannhet 

och vikten uppgick till 83 kilo. Till en början uppfattades A6087 

som en separat kontext som möjligen kunde vara ett utkastlager från en 

plundring av kammaren. Det visade sig dock att A6087 endast var en del 

av A7949 och den blev tidigt synligt då en kantkedjesten var rubbad och 

därför blottlades kvartsbrättet just där. A6087 utgår därför. 

Fynd: Röd glasflusspärla (F470). 

A7989 

X 94720,73 Y 96719,87 Z 25,723. Raseringslagret är oregelbundet avlångt 

och cirka 3,8×1,7 meter stort. A7989 är den inrasade stenpackning 

som ursprunglighen legat på kammarens tak. Den förekommer innanför 

kammarens kantkedja och bör betraktas som en del av A5800 och A7187. 

Den innehåller stenar i storlekar mellan 0,05–0,5 meter. Stenmaterialet 

är väldigt blandat och det finns många röda stenar och många är även 

skarpkantade. Stenvolymen i de inrasade massorna bedöms vara så stor 

att utrymmet mellan kantkedjestenarna troligen har varit stenfyllt och att 

stensättningen således haft en förhöjning i mitten. 

A8064 

X 94721,34 Y 96721,96 Z 25,685. Utkastlager som var oregelbundet 

rund (3×2,3 m) och skiljde sig från den övriga moränen genom att det var 

ojämnt medan den naturliga var mjukt välvd. Det innehöll inte heller lika 

många stenar som omgivningen. Tjockleken var cirka 0,3 med uttunnande 

kanter. 


A8015 

X 94720,7 Y 96719,89 Z 25,782. Gravschaktet (A8015) var till formen 

avrundat rektangulärt och nedgrävningskanterna var branta. Dess storlek 

var 3,8×1,8 meter, dock är nedgrävningens exakta avgränsning mot sydöst 

något osäker då den var störd av den stora ekstubben. Nedgrävningen 

var 0,65 meter djup med plan botten, något svagt sluttande mot syd. 

Gravschaktet var liksom i stensättning 2 grävt ner till skenhällen. Det 

fanns inga spår efter stolphål i nedgrävningens hörn. 



A8075 

X 94721,48 Y 96720,21 Z 25,508. Den inrasad väggspaltsfyllning hade 

ett yttermått på 3,7×1,8 meter, samt ett innermått på 2,5×0,85 meter. 

Detta var den morän som ursprungligen varit fyllning i spalten mellan 

gravschaktet och kammarväggen. Den är något smutsigare och mjukare i 

karaktären än den naturliga moränen samt innehåller kulturellt material, 

till exempel sönderdelad kvarts, små kolfragment, samt en bit bränd lera 

(F267). Fyndmaterialet är sannolikt att betrakta som rester efter tidigare 

aktivitet på platsen och ej avsiktligt deponerat som en del av ritualen. 

Avgränsningen mot den naturliga moränen i sydsydöst–syd är oklar då 

ekstubben har påverkat området. Inre begränsningen är inmätt något schematiskt 

då den egentliga avgränsningen är mycket ojämn och flikig. 

Moräninraset fortsätter under det bruna sandlagret A8171 men är där 

något smutsigare. Det innehåller då mörka stråk samt ett fåtal sotfläckar. 

Kvartskoncentrationen är lika hög som över A8171. 

Fynd: Bränd lera (F267, vikt 5,7 g), eventuellt vävtyngdsfragment. 

A8171 

X 94720,72 Y 96719,93 Z 25,556. Det bruna sandlagret (2,87×1,2 m) 

blev synligt under det mylliga lagret (A5806) samt under det inrasade 

takstenen (A7989). I den norra delen innehåller lagret fler stenar än i den 

södra. Lagret är även som tjockast i norr där det är cirka 0,05 meter medan 

det i söder endast är 0,01–0,02 meter tjockt. Det var svagt skålformat 

och hade i kanterna inrasad morän såväl över som under sig. Det uppfattades 

i fält som en naturlig mörkfärgning orsakad av fukt. 

A9161 

X 94720,61 Y 96719,91 Z 25,471. Fig. 27–29. Ett avrundat rektangulärt 

lager med måtten 2,95×1,0 meter och med ett djup 0,13 meter utgjorde 

själva gravlagret. Gravlagret påminde till en början om den inrasade 

väggspaltsfyllningen men var mer brunsmutsig till sin karaktär. Lagret 

bestod av mörkbrun grusig sand med enstaka stenar i storleksordningen 

0,05 meter. Det innehöll små spridda kolbitar, rikligt med kvarts samt gott 

om flammiga färgningar. 

Till formen var lagret oregelbundet rektangulärt med avrundade hörn. 

Dess sydöstra del var störd av den stora ekstubben som stod utanför kammaren. 

Lagrets utbredning ökade något när man grävde bort den inrasade 

väggspaltsfyllningen. Längs lagrets begränsning, främst längs den västra 

kanten, fanns tio klart avgränsade sot och kolfläckar, upp till 0,05 meter 

stora. Dessa kan eventuellt utgöra rester efter en väggkonstruktion som 

kolats. Längs den västra sidan fanns även en mörkfärgning (A9444) som 

var mycket skarpt avgränsad mot väster men vars östra sida flöt ihop med 

gravlagret. Även denna kan vara ett spår efter väggkonstruktionen. 

I lagrets undre del varierade färgen mellan norr och söder på så sätt 

att det var svartbrunt/mörkbrunt i söder och grårödbrunt i norr. Det fanns 

även något mer kvarts i norr, speciellt större bitar. Kvartsen förekommer, 

både i norr och söder, hela vägen ner till lagrets absoluta botten. 

I lagrets sydöstra del fanns ett område som var hårt och grusigt 

(A9772). Det var cirka 0,4×0,4 meter stort och svårt att avgränsa med 

säkerhet. Sannolikt är detta inrasad väggspaltsfyllning men då de förekommer 

i fyllningen bör de utgöra resterna efter ett tidigt inras innan hela 

kammaren kollapsade.

Lagrets tjocklek varierade mellan 0,1 och 0,13 meter och det sluttade 

svagt, med upp till 7 centimeters differens, mot söder. 

Fynden och 14 C-dateringen av ett sädeskorn tidfäster kammaren till 

folkvandringstid–vendeltid. Den äldre dateringen av träkol från ek daterar 

förmodligen det trä som använts vid konstruerandet av kammaren eller en 

inventarie i denna. 

Analyser och prover: Makrofossilprov: PM200005. Fosfatprover: 

PF9695–10130. Vedartsanalys: P4969–70, P4972–4977. Kolprov daterat: 

PK9303 (Ua-24189) 1745±40 (träkol av ek), PM200005 (Ua-24295), 

1450±36 (Sädeskorn). 

Tabell 6. Fynd i kammaren A9161. 

Fnr Sakord Material Fragm. Vikt, g Kommentar 

248 Agraffknapp Brons 1 0,6 

250 Svärdsdetalj Brons 1 0 Kaveldel 

255 Järn 0 0 


265 Kam med nitar Horn + brons 1 1,5 







446 Agraffknapp, hake Brons 1 0 Häktedelen av hel agraff 

med 3 knappar 

455 Brickband Textil 0 0 Brickband på agraff 248 

471 Brickband, ylle Textil Brickband på agraff 446 

473 Ben Obränt 1 0 

Kontexter i A9161 

A9444 

X 94720,85 Y 96719,42 Z 25,46. Den avlånga mörkfärgningen, (0,85× 

0,10 m, djup 0,1 m) mättes in som 3A då den inte gick att avgränsa mot 

sydöst. Dess utsida (d.v.s. den V:a sidan) var mycket tydligt avgränsad 

mot omgivningen medan insidan var mer diffus. Djupet var 0,05–0,1 meter. 

Mörkfärgningen kan möjligen vara ett avtryck från kammarens brädvägg. 

A9460 

X 94721,94 Y 96719,39 Z 25,5. En oregelbundet rund mörkfärgning/ 

kolfläck i A9161 (diameter 0,3 meter, djup 0,05), som uppfattades först 

som en mörkfärgning orsakad av korroderat silver men visade sig vid 

undersökningen innehålla rikligt med kolfragment. Djupet var mindre än 

5 centimeter. Placeringen i nordvästhörnet av kammaren gör att man kan 

misstänka att det är en färgning efter en stolpe men då inget stolphål påträffades 

under kan detta inte beläggas. 



A9470 

X 94721,98 Y 96719,36 Z 25,501. En mycket distinkt avlång sot- och 

kolfläck (0,15×0,10 m, djup 0,05 m) påträffades längs västra kanten i 

A9161. Påträffades i mörkfärgningen A9460. Kan eventuellt tillsammans 

med övriga sot-/kolfläckar längs kanten av A9161 utgöra resterna efter en 

väggkonstruktion. 

A9477 

X 94720,73 Y 96719,48 Z 25,452. En mycket distinkt oregelbundet rund 

sot och kolfläck (diameter 0,10 m, djup 0,05 m) påträffades längs västra 

kanten i A9161. Kan eventuellt tillsammans med övriga sot-/kolfläckar 

längs kanten av A9161 utgöra resterna efter en väggkonstruktion. 

A9483 

X 94720,18 Y 96719,54 Z 25,472. En mycket distinkt oregelbundet avlång 

sot och kolfläck (0,15×0,1 m, djup 0,05 m) påträffades längs västra 

kanten i A9161. Kan eventuellt tillsammans med övriga sot-/kolfläckar 

längs kanten av A9161 utgöra resterna efter en väggkonstruktion. 

A9562 

X 94720,94 Y 96719,7 Z 25,43. Den oregelbundet oval brun, något rödaktig, 

mörkfärgningen (0,30×0,18 m, djup 0,05 m) med grå grövre sand 

innehöll mycket kvartssplitter. 

A9611 

X 94720,06 Y 96719,69 Z 25,419. Den avlånga sot- och kolfläcken 

(0,09×0,07 m, djup 0,05 meter ) kan eventuellt tillsammans med övriga 

sot-/kolfläckar längs kanten av A9161 utgöra resterna efter en väggkonstruktion. 

A9619 


(0,20×0,23 m, djup 0,05 m) kan eventuellt tillsammans med övriga 


A9634 


(0,5×0,15 m, djup 0,05 m) uppfattades vid undersökningen som en möjlig 

rotbrand men kan även tillsammans med övriga sot-/kolfläckar längs kanten 

av A9161 utgöra resterna efter en väggkonstruktion. 

A9647 

X 94720,51 Y 96720,39 Z 25,451. Den oregelbundna avlånga sot- och 

kolfläcken (0,04×0,02 m, djup 0,05 m) kan eventuellt tillsammans med 

övriga sot-/kolfläckar längs kanten av A9161 utgöra resterna efter en 

väggkonstruktion. 

A9651 

X 94720,88 Y 96720,4 Z 25,436. Den oregelbundna sot- och kolfläcken 

(0,07×0,05 m, djup 0,05 m) kan eventuellt tillsammans med övriga


A9772 

X 94720,25 Y 96720,15 Z 25,41. Det oregelbundna runda brungula hårda 

grusiga området (0,55×0,35, djup 0,05 m) innehöll kol och kvarts och 

utgjorde således ej undergrunden. Avgränsningen var något otydlig. Uppfattades 

först som möjligt plundringsspår men kom sedan att tolkas som 

ett tidigt inras från väggspalten. Ligger i botten av A9161, men inte direkt 

mot gravschaktets botten. 


A1708 

X 94703,64 Y 96722,03 Z 24,889. Fig. 30–34, 61, 74–76. A1708 utgör en 

stensättning med en central kammargrav. A1708 är en samlande benämning 

för alla ingående kontexter och anläggningar i stensättningen. Totalt 

hade stensättningen en diameter på cirka 11,5–12,5 meter och var cirka 

0,93 meter hög. 

Stensättning 4 var till skillnad från de andra stora stensättningarna 

täckt av en täckgrusmantel ovanpå stenpackningen. Den södra delen var 

delvis förstörd av en täktgrop som anslöt till täktområdet söder om stensättning 

4. Under denna centrala stenpackning låg den stenkisteliknande 

kammaren (fig. 31, 32, 33, 34). Inga stolphål kunde påvisas och få fynd 

(fig. 33). Endast två obestämbara fragment av brända ben, kvarts och 

harts påträffades (fig. 35), förmodligen hörandes från två olika typer av 

askar (se bilaga 9), påträffades i konstruktionen. Inte heller fosfatvärdena 

uppvisar några kraftiga förhöjningar, även om maxvärdena är högre 

än det normala för moränåsen (fig. 36, bilaga 7). Det förefaller troligt 

att fynd liksom fosfater, i ännu större utsträckning än i stensättning 3, 

förstörts och sipprat ned på grund av gravens och morängrusets genomsläpplighet. 

Placering 

Stensättningen var placerad i krönläge på en nord–sydlig moränås. Den 

var den fjärde stora stensättningen av fyra räknat från norr. Avståndet till 

den nordligare stensättningen (A1632) var cirka 2,5 meter. Ungefär 1,5 

meter nordnordöst om stensättning 4 låg en stenpackning, A1905, i vilken 

det påträffades keramik. I övrigt var det sparsamt med anläggningar i 

den omedelbara närheten. Direkt söder om stensättning 4 fanns en mindre 

grustäkt vilken skadat stensättningens kantkedja något. Täkten var 

7,5×3,0 meter och utbredd i öst–västlig riktning. Ytterligare täktgropar 

fanns cirka 5 meter söderut. 

Utseende före undersökning 

Före undersökningen framstod stensättningen som en förhöjning på åsens 

krön. Den uppvisade stenar i ytan men inte alls lika rikligt som i de andra 

stensättningarna. Ursprungligen syntes en en avrundat rektangulär fördjupning 

i nord–sydlig riktning innehållande stenpackning (stenstorleken 

0,15–0,40 m), i mitten av stensättningen. Stenpackningen var något ”luftig” 

med små hålrum emellan stenarna, och var omgärdad av större stenar, 

cirka 0,40–0,80 meter i storlek. Fördjupningen troddes till en början 



vara ett skyttevärn liknande det i stensättning 1 men efter avtorvning och 

rensning verkade den tolkningen osannolik. Fördjupningens kanter var 

mjukt rundade och den gav intryck av att ha sjunkit in snarare än plockats 

ur. Stensättningen låg draperad över åsen vilket fick till följd att den 

uppfattades högre än vad den i själva verket var. Från början betraktades 

stensättningarna som rösen just på grund av att de föreföll välvda genom 

sin placering på åskrönet. 

Det fanns ett antal stubbar i anläggningens yta. Dels en stor som växte 

sydsydväst om försänkningen samt dels en vardera på stensättningens 

östra respektive västra sida. Ingen av dessa stubbar antas nämnvärt ha påverkat 

anläggningens form eller innehåll. I anslutning till stensättningen 

fanns även ett antal stenblock. Ett av dessa tangerade stensättningens sydvästra 

sida och mätte 2,0×1,3 meter. Strax norr om stensättningen fanns 

ett 1,5×1,1 meter stort block och cirka 1,5 meter sydsydöst om fördjupningen 

låg ytterligare ett vars storlek var ungefär 1 meter. Samtliga av 

dessa block var markfasta. 


Stensättningens yttre handrensades med fyllhammare och gotlandshacka 

varpå de lösa massorna transporterades bort med hjälp av lövblåsen. Efter 

att rensningen frilagt täckgrusmanteln dokumenterades denna i plan med 

koordinatsatta digitala tornfotografier. Tornfotografering användes även 

för att plandokumentera den underliggande stenpackningen efter att täckgrusmanteln 

avlägsnats. 

Stensättningen undersöktes stratigrafiskt på så sätt att varje kontext 

tilldelades ett eget ID-nummer. Lagren i stensättningen handgrävdes med 

fyllhammare, gotlandshacka och skärslev. Fyllningen provsållades med 

jämna mellanrum i 4 millimeters torrsåll. Större stenar i stensättningen 

avlägsnades med hjälp av maskinens gripklo medan mindre plockades 

för hand. En profil lades i nord–sydlig och denna dokumenterades genom 

digitala fotografier vilka sammanfogades i Arc View. Till skillnad från 

övriga stensättningar mättes alla kvartsfynd in då mängden i stensättning 

4 var avsevärd mindre än i 2:an och 3:an. 

Efter att kontexterna tillhörande det yttre gravskicket undersökts vidtog 

undersökningen av kammaren. Även denna grävdes kontextuellt men 

en profil ritades undertiden på så sätt att varje bortgrävt lagers bottenmått 

ritades in. Fyllningen vattensållades kontinuerligt med 2 millimeters 

såll. Toppen av de nya kontexter som framkom lodfotograferades med 

koordinater. Lagren undersöktes med skärslev samt då det var befogat 

med svampkniv. I bottenlagret togs fosfatprover i syfte att undersöka 

om en kropp förmultnat i graven samt med förhoppningen att eventuellt 

kunna lokalisera kroppens placering. Inom kammaren togs proven med 

20 centimeters mellanrum och utanför något glesare för att användas som 

referensprover. 


Stensättningen hade en noggrant lagd kantkedja av mindre stenar 

(0,20–0,30 m) som syntes efter avtorvning och rensning (fig. 30). Stensättningens 

yttre utgjordes av en täckgrusmantel (A5305) vars tjocklek var 

omkring 0,1 meter. Denna täckte hela den underliggande stenpackningen 

och bredde ut sig något utanför denna i en oregelbundet rund form. I detta

lager påträffades den övervägande delen av kvartsen i stensättning 4, 

speciellt i stensättningens norra del. Den exakta avgränsningen var svår 

att avgöra då täckgrusmantelns fyllning var snarlik omgivande jordarter. 

Täckgrusmanteln sipprade även ner mellan stenarna i den underliggande 

stenpackningen och ner till det tredje lagret. 

Under täckgrusmanteln framkom en rund stenpackning (A6872) med 

stenar vars storlek varierade från 0,05–0,6 meter. Stenpackningen innehöll 

en anmärkningsvärt hög andel stenar av en rödaktig bergart. Den var 

huvudsakligen enskiktad men inom ett område, med en diameter på cirka 

1,5 meter, öster och väster om kammaren var den tvåskiktad. Stenpackningen 

omgärdades av en mycket prydligt lagd kantkedja bestående av 

0,2–0,3 meter stora stenar. Då stenpackningen var mycket tydligt avgränsad 

mättes denna in med stor noggrannhet. Mot kanterna av kammargravens 

schakt fanns stenar i storleken 0,4–0,8 meter vilka omgärdade 

gravschaktet. Stenarna var jämförelsevis stora i förhållande till stenpackningens 

övriga stenmaterial. 

Under stenpackningen låg ett lager av brungul sand (A7203) vilket 

innehöll mindre stenar upp till 0,07 meter. Det förekom kvarts även i 

detta lager, men då främst i övergången mellan detta och den överliggande 

täckgrusmanteln. På stensättningens östra sida förekommer kvartsen 

i (A7203). I detta lager påträffades öster om gravschaktet en mängd sot-/ 

kolfläckar (A7329, A7354, A7365, A7465, A200240 och A7838). Sot-/ 

kolfläckarna påträffades direkt under stenpackningen. Det var vid undersökningen 

i vissa fall svårt att avgränsa enskilda sot-/kolfläckar varför 

vissa mättes in som ett gemensamt område. 

I mitten av stensättningen fanns en fyrsidig försänkning (A1744) 

vilken var fylld med sten. Stenstorleken i den översta delen av försänkningen 

var 0,15–0,40 meter. Utöver denna fördjupning observerades, i 

den nordvästra delen, en grop (A4966) vilken tolkades som en täktgrop 

och antogs ha tillkommit i samband med gravkammarens anläggande. 

Möjligen kan jord och stenmaterial ha plockats ifrån täktgropen och sedan 

använts vid anläggandet av kammargraven. Gropen uppvisar inga 

förhöjningar i fosfatvärdena. 

Sydsydväst om stensättning 4, i täktområdets omedelbara närhet, fanns 

ett flertal stenar som hade slängts upp på, och i anslutning till, stensättningen. 

Detta antas ha skett i samband med aktiviteterna vid täktgropen 

(A4773). Den uppslängda stenen schaktades av skiktvis av med maskin 

för att se om eventuella rester av anläggningar kunde skönjas i de underliggande 

lagren. Det visade sig dock endast vara opåverkat material under 

stenarna. Området med uppkastade stenar mätte 1,8×2,3 meter. 

På den östra sidan av stensättningen syntes i ytan en till formen rektangulär 

stenpackning. Denna antogs till en början utgöra en enskild 

anläggning men visade sig sedan vid undersökningen tillhöra stenpackningen 

då den bestod av samma lager som i resten av stensättningen. 

Det kan vara värt att påpeka att stensättningens yttre konstruktion hade 

slående likheter med A1038, som låg strax sydväst om stensättning 3. De 

båda stensättningarna hade utseendemässiga likheter som en övertäckande 

grus/jordmantel och en fördjupning i mitten. 



Kammargraven A9311 

Kammargraven syntes först i ytan som en fyrsidig försänkning (A1744) 

vilken var fylld med sten (7804) samt av täckgrusmanteln (A5305). Stenfyllningen 

är egentligen att betrakta som en del av stenpackningen A6872 

med representerar den sten som legat på kammartaket och som rasat in 

när denna kollapsat. Stenarna låg relativt tätt packade men hade öppna 

hålrum. Förmodligen har kammargraven dränerats på grund av dessa 

hålrum vilket kan vara en förklaring till de förhållandevis få fynd som påträffades. 

Stenarna i gravschaktets övre del varierade i storlek mellan 0,15 

och 0,40 meter medan stenarna djupare ner i schaktet mätte 0,15–0,20 

meter. I den södra delen av gravschaktet fanns en större sten vilken mätte 

0,9×0,9 meter och vars tjocklek var 0,5 meter. Denna var synlig i ytan. 

Täckgrusmantelns tjocklek i gravschaktet varierade mellan 0,1 och 0,3 

meter. Längs gravschaktets kanter låg stenar i storleksordningen 0,3–0,4 

meter. Det fanns en kantställd sten i den södra änden och en kantställd 

sten i den norra änden av kammaren. Avståndet mellan dessa stenar var 

cirka 2,4 meter. I den norra änden stöttades den kantställda stenen upp av 

en underliggande sten. De kantställda stenarna var rektangulärt formade 

och var cirka 0,3–0,6 meter i storlek. 

Längs gravschaktets kanter låg det inrasade lager (A7876) som ursprungligen 

fungerat som fyllning i spalten mellan kammarväggen och 

gravschaktet. Lagret var som tjockast ut mot kanterna, där det mätte 0,5 

meter och tunnade ut mot mitten till en tjocklek av 0,05 meter. Det bestod 

av någon smutsig siltig morän 

I anläggningens södra del, liksom i den norra, framkom ett mörkt, 

starkt sotfärgat, lager (A7914) strax under den inrasade täckgrusmanteln. 

Tjockleken på lagret var cirka 0,05–0,2 meter. I kammarens centrum, 

mellan A7914:s två områden, fanns ett mörkt gråbrunt lager (A7910). 

Detta lager varierade mellan 0,1 och 0,3 meter i tjocklek. Det låg på 

samma höjd som A7914 och kan eventuellt utgöra ett lager tillsammans 

med detta, men då karaktären skiftade valdes att tilldela dem två olika 

lagerkontexter. 

Under ovanstående lager framkom ett rektangulärt mörkbrunt lager 

med rundade kanter (A8078). I lagrets översta del påträffades kvarts. 

Under detta lager fanns det fyndförande gravlagret (A9311) i vilket det 

påträffades harts samt två brända ben. Detta lagers tjocklek varierade 

mellan 0,12 och 0,32 meter. Lagret uppvisade något förhöjda fosfatvärden 

men inte lika höga som i övriga skelettgravar. Strax innan botten av 

kammaren, under gravlagret, framkom ett cirka 0,1 meter tjockt lager 

som bestod av brungul sand. Även i detta lager påträffades harts. Undergrunden 

bestod av skenhälla, vilket det ej gick att gräva i eftersom det var 

alltför hårt. 

Totalt påträffades 5 kilo kvarts i stensättning 4, vilket utgör 0,6 procent 

av den totala kvartsmängden på hela slutundersökningsområdet. 


Yttre Gravskick 

De lager som fanns i stensättning 4, A1708 presenteras i korthet i kontextbeskrivningarna 

nedan.

A5305 

X 94705,52 Y 96720,97 Z 24,889. A5303 bestod av en oregelbundet 

rund, cirka 12 meter i diameter och cirka 0,1 meter tjock täckgrusmantel 

vilken bestod av torvinblandad humös sandig morän vilken även innehöll 

större gruskorn. Den kvarts som framkom i stensättningen påträffades 

övervägande i detta lager. Lagret var omkring 0,1 meter tjock över 

stenpackningen. Det täckte även kammaren och dess tjocklek varierade 

där mellan 0,1 och 0,3 meter. Lagret förekom även mellan stenarna i stenpackningen 

A7804. 

Lagret undersöktes med gotlandshacka och den kvarts som påträffades 

mättes in. 

Fynd: Kvarts FE5306, FE5903–5951, FE5953–5958, FE5960–5961, 

FE6540–6563, FE7374–7393, FE7395–7398, FE7549–7552, FE7823– 

7828, FE7837, FE7871–7875, FE7911–7913; Klackjärn F422. 

A6872 

X 94703,44 Y 96721,77 Z 24,572. Detta var stensättningens huvudsakliga 

stenpackning. Den var rundad och tydligt avgränsad av en kantkedja. 

Dess diameter varierade mellan 11,5 och 12,5 meter. Stenstorleken varierade 

från 0,05 meter till 0,60 meter i diameter. Kantkedjan bestod av stenar 

i storleken 0,2–0,3 meter. Överlag innehöll hela stensättningen många 

stenar av en röd bergart. 

Direkt öster och väster om den fyrsidiga fördjupningen (A1744) var 

stenpackningen (A6872) tvåskiktad, till skillnad från övriga delar som endast 

var enskiktad. Utbredningen av den tvåskiktade stenpackningen var 

ungefär 1,5 meter i diameter. 

Fynd: Bergart, malsten/löpare (F143, vikt 256,5 g). 

A7203 

X 94703,41 Y 96720,21 Z 24,889. A7204 bestod av ett oregelbundet runt, 

homogent brungult sandigt lager innehållande stenar i storleken 0,07 meter 

som framkom direkt under stenpackningen A6872. Lagret var cirka 12 

meter i diameter. 

Det förekom kvarts i detta lagers övre del, dvs. i övergången mellan 

täckgrusmanteln (A5305) och sandlagret. Kvartsen var dock rikligare i 

täckgrusmanteln. 

Fynd: Kvarts FE7394, 7487, 7805, FE7835–7836, FE7946–7948. 

A1744 

X 94704,14 Y 96721,59 Z 25,741. A1744 är egentligen inte att betrakta 

som en anläggning utan som en observation i ytan. Det var den fördjupning 

som den hoprasade kammaren skapade. 

Sot-/kolfläckar i stensättningen, A1708 

A7329 

X 94702,14 Y 96724,89 Z 25,127. A7329 utgjordes av en oregelbunden 

sot-/kolfläck med storlek 4,0×1,2 meter och djup upp till 0,06 meter, på 

den markyta som framkom under stensättning 4. Fläcken var belägen 

vid ett markfast block. Anläggningen sätts i samband med stensättningens 

uppbyggnad. A7329 var oregelbunden i plan och storleken var cirka 

3,0×1,5 meter och lagret var mestadels millimetertunt, dock fanns en 

mindre fläck där tjockleken var cirka 0,06 meter. 



A7354 

X 94704,09 Y 96723,3 Z 25,662. A7354 utgjordes av en oregelbundet 

rektangulär sot-/kolfläck under lagret A6872. Anläggningen var tydligt 

avgränsad mot lagret A7203 och låg på den gamla markytan. Inga stenar 

var synliga i ytan. Formen i plan var rundad och cirka 0,2–0,4 meter. 

Tjockleken var mellan 0,02 och 0,05 meter. Fyllningen var svart finkornig 

sand med inslag av humus. 

A7365 

X 94706,99 Y 96722,61 Z 25,568. A7365 utgjordes av en oval sot-/kolfläck 

i den norra delen av stensättning 4 och var cirka 1,0 meter i omkrets 

och sträckte sig upp mot profilen och in mot hörnet av kammarens 

nordöstra del. Det tunna sotlagret var cirka 0,01–0,04 meter i tjockt. Fyllningen 

var svart finkornig sand med inslag av grus och jord. Sotfläcken 

låg direkt under markytan. 

A7465 

X 94700,54 Y 96722,98 Z 25,712. A7465 var en av flera sotfläckar i 

lagret mellan A6880 och A7203. Den var avlångt böjd med en storlek på 

cirka. 0,7×0,25 meter och kan eventuellt ha utgjort ett pinn/stolphål men 

djupet var endast 0,05 meter. Tolkningen som stolphål får dock anses som 

mycket tveksam. Den hade fläckvis svart fyllning och direkt under anläggningen 

så kom brungul sand. 

A7838 

X 94704,64 Y 96723,04 Z 25,626. A7838 utgjordes av en oval sot-/kolfläck 

öster om kammaren med storlek 0,4–0,3 meter och en tjocklek 

på 0,01–0,08 meter. Fyllningsfärgen var svart och jordarten morängrus. 

Anläggningen framkom i lager A7203 på den ursprungliga sluttande 

marknivån. 

A200240 

X 94703,88 Y 96723,52 Z 25,517. En sot-/kolfläck som i plan var avlångt 

oregelbunden, storleken var 2,4×0,9 meter och tjockleken var 

0,01–0,05 meter. Fyllningen var svart och jordarten var morän. Det var 

måttligt med kol och dominant med sot. Anläggningen låg i lager 7203 på 

den gamla markytan som hade ”svetts av”. Det sotade området fortsatte 

söderut men undersöktes inte där. Inga fynd framkom. 

A10353 

X 94700,6 Y 96722,85 Z 25,67. A10534 utgjordes av en avlångt böjd sotfläck, 

sydsydöst om kammaren. Den var cirka 0,2×0,7 meter stor i plan 

och upp till 0,1 meter tjock. Den påträffades vid avbaning med maskin 

efter att kammaren var undersökt. Anläggningen var oregelbunden till 

formen både i plan och i profil. Anläggningen var starkt sotfärgad mestadels 

i den norra delen och mot mitten av anläggningen. Den innehöll sten 

i storleken 0,03–0,06 meter. Runt om samt under anläggningen fanns 

brungul sand. Södra delen av anläggningen var mer flammig än i resten 

av A10353. Jordarten var sandig silt.

A10366 

X 94700,97 Y 96723,19 Z 25,732. A10366 utgjordes av en rund sotfläck, 

sydsydöst om kammaren, vilken var cirka 0,2 meter i diameter och cirka 

0,07 meter tjock. Den hade samma karaktär som A10353. Fyllningen var 

svart, starkt sotfärgad och under anläggningen fanns brungul sand. Formen 

i plan var rund och i profil var den rundad (skålformad). Anläggningen 

framkom på den östra sidan i samband med slutschaktningen efter att när 

kammaren i stensättningen var färdiggrävd. 

Täktgropen i stensättning 4 

A4966 

X 94705,77 Y 96719,72 Z 24,971. I den nordvästra delen av stensättning 

4 fanns en grop (A4966) vilken tolkades som en täktgrop och antogs ha 

tillkommit i samband med gravkammarens anläggande. A4966 utgjorde 

ett lager i täktgropen som var oregelbundet rundat med en ytterdiameter 

på cirka 1,8 meter och en innerdiameter på cirka 0,4 meter. Möjligen 

kan jord och stenmaterial ha plockats ifrån täktgropen och sedan använts 

vid anläggandet av kammargraven. Det kunde man se eftersom lagren i 

A4966 överrensstämde med lagren i A9311. 

A7488 

X 94705,73 Y 96719,21 Z 25,179. A7488 utgjorde själva stenfyllningen 

i gropen A4966 som hade en oregelbunden rundad form. Stenarna låg i 

2–3 skikt. Ett par stenar längs östra ”långsidan” kan vara kantställda. Stenarnas 

ungefärliga storlek var 0,1–0,4 meter. I dess norra del låg en drygt 

0,5–0,6 meter stort block. Diametern på anläggningen var ungefär 1,8 

meter. 

A9581 

X 94705,79 Y 96719,15 Z 25,186. A9581 utgjorde ett oregelbundet lager 

som fanns under stenpackningen i A7488. Storleken på anläggningen var 

cirka 1,8×1,4 meter och tjockleken var cirka 0,4 meter. Begränsningen 

var tydlig och hade samma typ av fyllningslager som återfanns i kammaren, 

A9311, det vill säga ett gråmelerat siltlager med inslag av lera och 

småsten, mot botten övergående i mörkgrå silt. 

A200795 

X 94705,77 Y 96719,27 Z 25,14. A200795 utgör den nedgrävning som 

urspungligen tolkades som en sekundärgrav på grund av koncentrationen 

av sten. Vid undersökandet förändrades dock tolkningen till att anläggningen 

sannolikt utgjorde en täktgrop uppkommen i samband med kammarens 

anläggande. Nedgrävningen hade en rundad form i plan med en 

dimension på cirka 2,0×1,8 meter i storlek. Djupet var 0,65 meter. Sidorna 

var sluttande och bottenformen var skålformad. 

A4773, recent täktgrop 

Direkt söder om/i anslutning till stensättningen fanns en recent täktgrop 

(A4773). Täktgropen som hade en öst–västlig riktning var cirka 7,5×3,0 

meter i storlek. Stenstorleken var blandad från 0,05–0,5 meter. Formen i 

plan var rektangulär. Kantkedjan var något bruten av täktgropen, men i 

övrigt väl bevarad. 



I området som låg direkt sydsydväst om stensättning 4 i täktområdets 

omedelbara närhet fanns flertalet stenar som delvis hade slängts upp på 

stensättningen. 

Stenarnas var spridda inom ett 1,8×2,3 meter stort område. Den uppslängda 

stenen schaktades av skiktvis med maskin för att se om eventuella 

rester av anläggningar kunde skönjas i de underliggande/intill liggande 

lagren. Det visade sig dock endast vara opåverkat material under dem. 


A7919 

X 94704,34 Y 96721,65 Z 25,49. A7919 är en inmätning av nedgrävningskanten 

i kammaren. Gravschaktet utgjordes av en rektangulär nedgrävning 

med raka sidor. Det mätte i plan 3,8×1,9 meter och djupet var cirka 

0,6 meter. Nedgrävningskanten var stensatt med 0,2–0,4 meter stora stenar. 

Lager A7876 låg i jämnhöjd med lager A7919. Schaktet var grävt ner 

till den underliggande skenhällen vilken var mycket hård och praktiskt 

taget omöjlig att gräva i med spade. 

A7804 

X 94704,45 Y 96721,46 Z 25,517. Lagret består av ett raslager med stenpackning 

som ursprungligen legat på kammartaket innan detta kollapsade. 

Det är egentligen att betrakta som en del av A6872, stensättningens 

huvudsakliga stenpackning. Lagret består huvudsakligen av stenar i storleksordningen 

0,15–0,20 meter och var relativt tätt packad med små ”luftiga” 

hålrum. Kammargraven har förmodligen under många år dränerats 

på grund av dessa som gett fritt spelrum för regn och dylikt, vilket kan 

vara en förklaring till de förhållandevis få fynd som påträffades i stensättning 

4. 

I de översta delarna uppgick stenstorleken till 0,40 meter. I den södra 

delen av kammaren fanns en större sten vars storlek var cirka 0,90 meter. 

Den syntes i ytan och var 0,52 meter djup. 

A7876 

X 94705,23 Y 96721,84 Z 25,49. Lagrets utgörs av de massor som varit 

placerade mellan kammarväggen och nedgrävningskanten men som sedan 

kalvat in i samband med att kammaren kollapsat. Det var som tjockast 

mot kanterna där det mätte 0,5 meter och tunnade sedan ut mot mitten ner 

till 0,05 meter. I plan var formen oregelbunden. Det bestod av gråbrun 

siltig morän. 

A7914 

X 94703,44 Y 96721,5 Z 25,343. Ett mörkt starkt sotfärgat lager i kammarens 

södra del. Det bestod av humös sotinblandad svart fyllning. Lagret 

låg i jämnhöjd med undre delarna av A7804 och 5305. Förmodligen hör 

det samman med lagret A7910 men då det fanns vissa färgskiftningar i 

lagren betraktas dessa som skilda kontexter. Tjockleken var cirka 0,1–0,2 

meter. 

I anläggningens södra del, cirka 0,3 meter ifrån kammargravens västra 

kant och därefter cirka 0,4 meter mot norr i kammaren framkom A7910. 

Likaså i anläggningens norra del, cirka 0,1 meter från kammargravens 

västra kant och därefter cirka 0,3 meter in mot söder i kammaren framkom 

lager A7914. Tjockleken på lagret var cirka 0,05–0,2 meter.

A7910 

X 94704,42 Y 96721,64 Z 25,336. Lager A7910 bestod av mörkgrå silt 

och var beläget mellan A7914:s två områden. Tjockleken på lagret var 

cirka 0,1–0,3 meter. Det mörkgrå lagret i A7910 låg på samma nivå som, 

och påminde om, det sotfärgade lagret i A7914. De tilldelades dock olika 

kontextnummer på grund av att det ena lagret var starkt sotfärgat. Lager 

A7804 fanns ovanpå samt i jämnhöjd med lager A7910. 

A8078 

X 94704,34 Y 96721,56 Z 25,198. Lagret tolkades som det inrasade kammartaket. 

Lagret hade i plan en rektangulär form med rundande kanter 

och bestod av en mörkbrun fyllning med enstaka kolinslag. Lager A8078 

låg ovanpå lager A9311 men under lager A7910 och lager A7914. Det påträffades 

kvarts i lagrets översta skikt. 

Fynd: Kvarts FE8095–8099, FE8933. 

Makrofossilanalys: PM8940, tre granbarr samt 1 obestämt sädeskorn. 

Vedartsanalys: P8932 träkol, björk och ek. 

A9311 

X 94704,46 Y 96721,95 Z 25,198. Fig. 35–36. Detta lager betraktas som 

det fyndförande lagret. Lagret var rektangulärt och följde kammarformen 

och fortsatte under några nedrasade stenar i södra änden. Fyllningen bestod 

av brungrå silt som var fläckig. Det gick inte att avgöra om fläckarna 

berodde på totalförstörda fynd eller en naturlig förruttnelseprocess eller 

dylikt i marken. Lagret hade en tjocklek på cirka 0,1–0,3 meter och i det 

påträffades harts samt ännu oidentifierat organiskt material. 

Det fanns en kantställd sten i den södra änden och en kantställd sten 

i den norra änden av kammaren. Avståndet mellan dessa stenar var cirka 

2,4 meter. I den norra änden stöttades den kantställda stenen upp av en 

underliggande sten. De kantställda stenarna var rektangulärt formade och 

var cirka 0,3–0,6 meter i storlek. 

Analyser och prover: Fosfatprover: P9338–9944. Makrofossilanalys: 

PM 8940 visade sig innehållslöst. 14 C-datering: F279/PK9579 (Ua- 

24217), 1535±40 BP, harts. 

Tabell 7. Fynd. 

Fnr Sakord Material Fragm. Vikt, g Kommentar 

272 Oidentifireat Harts 

275 Del av ask? Harts 1 0,2 Kärl 1, kantig 

277 Del av ask? Harts 4 2,6 Kärl 1, kantig 

278 Del av ask? Kärl 2, rund 

279 Del av ask? Harts 0 0 Kärl 2, rund, 14 C-datering 

437 Träkol Träkol >10 0 


481 Träkol Kol 1 

487 Del av ask? Harts 1 Kärl 1, kantig 

488 Träkol Träkol >10 

489 Träkol Träkol 9 

Kvarts: FE9312–9313, FE9419–9420, FE9503–9507 och FE9573–9574. 



A10527 

X 94704,18 Y 96721,71 Z 24,929. Detta lager uppfattades som ”botten” 

av kammaren. Lagret bestod av brungul fläckig sand och låg ovanpå den 

skenhäll som utgjorde botten av gravschaktet. Tjockleken var igenomsnitt 

0,1 meter. I lagret påträffades harts samt två bitar bränt ben vilka inte 

kunnat artbestämmas. Eftersom lagret, trots att det utgör konstruktionens 

botten, innehöll fynd får man förmoda att fynden i A10527 ursprungligen 

härrör från A9311. 

Fynd: Harts: F272, F276, F340, F341, F458, F464: Brända ben: F9036 

(2 stycken, oidentifierade, vikt 0,01 g). 

A9135 

X 94704,78 Y 96721,79 Z 25,165. A9135 bestod av ett gråfärgat lager 

som var cirka 0,4×0,5 meter stort och 0,1 meter tjockt. Lagret kan möjligen 

vara rester av något organiskt material. Det låg i den norra delen 

av gravschaktet och tycks vara samma sorts lager som lager A9145 och 

A9152. 

A9145 

X 94704,1 Y 96721,76 Z 25,137. A9145 bestod av ett gråfärgat lager som 

var cirka 0,5×0,7 meter stort och 0,1 meter tjockt. Lagret kan möjligen 

vara rester av något organiskt material. Det låg i den norra delen av gravschaktet 

och tycks vara samma sorts lager som lager A9135 och A9152. 

A9152 

X 94704,12 Y 96721,17 Z 25,17. Var ett gråfärgat lager, cirka 0,4×0,5 

meter stort och 0,1 meter i tjocklek. Kan möjligen vara rester av något organiskt 

material. Framkom i den västra delen och anses vara samma lager 

som i lager A9135 och A9145. Metalldetektorn gav utslag i lager A9152, 

dock framkom inga bevarade rester av metall. 

Skelettgrav A1038 

X 94712,04 Y 96708,15 Z 23,489. Fig. 37–39, 77. A1038 bestod av en 

oregelbundet rund stensättning med täckgrusmantel och med storlek 

4,5×5,2 meter och höjd 0,24 meter. I ytan syntes en fördjupning (A1971) 

som var 2,1×1,8 meter stor. A1038 låg i en slänt cirka 3,0 meter sydväst 

om stensättning 3 och cirka 8,0 meter västnordväst om stensättning 4. I 

övrigt fanns inga anläggningar i dess direkta närhet. 

Utseende före undersökning/yttre gravkonstruktion 

Anläggningen var inte känd sedan förundersökningen men observerades 

i ytan före avbaningen. Den bestod av en svagt välvd flack övertorvad 

förhöjning i vars mitt det fanns en fördjupning (A1971). Undersökningen 

påbörjades genom att växthorisonten banades av med maskin. Sedan 

vidtog handrensning med gotlandshacka. Efter framrensningen framstod 

anläggningen som en oregelbundet rund stensättning med täckgrusmantel 

med en central avlång fördjupning (A1056). Den var till sitt utseende lik 

Stensättning 4, dock avsevärt mycket mindre. Då täckgrusmanteln var lik 

den omgivande moränen var konstruktionen svår att exakt avgränsa. Den 

uppfattades till en början inte som en skelettgrav utan snittades av tidsbesparingsskäl 

likt övriga anläggningar utanför krönstensättningarna.

Anläggningens storlek var cirka 4,5×5,2 meter. Fördjupningen (A1056) 

i dess mitt mätte 1,6×1,9 meter och var omkring 0,2 meter djup. Täckgrusmantelns 

tjocklek var cirka 0,05–0,2 meter och den bestod av gråaktig 

grusig morän uppblandat med en finare ljusbrunt sandigt material. 

Den innehöll tämligen rikligt med kvarts. Över nedgrävningen övergick 

moränmanteln till ett gråbrunt lager med en tjocklek på strax under 0,05 

meter. Stenstorleken i anläggningen varierade mellan 0,1 och 0,4 meter. 

Runt nedgrävningen observerades en möjlig kantkedja. 

Anläggningen undersöktes till 60 procent under slutundersökningens 

första fas. Tiden var mycket knapp och därför valdes tidsbesparande metoder. 

Själva stensättningens västra halva undersöktes med fyllhammare 

medan nedgrävningen och dess närmaste omgivning undersöktes med 

skärslev. 

Inre gravkonstruktion (A2421) 

Under moränmanteln framkom en avrundat rektangulär nedgrävning i 

nordnordväst–sydsydöstlig riktning (A2421), vilken var täckt av ovannämnda 

gråbruna lager. Under detta innehöll nedgrävningen två lager, 

dels ett lager av brunsvart sandig silt vars tjocklek varierade mellan 0,04 

och 0,24 meter. I detta lager låg stenar i storleken 0,05–0,3 meter. Stenarna 

tycktes organiserade i tre rader och två skikt. Flertalet stenar hade en 

flat sida lagd mot botten, men några av de större stenarna stack ned i det 

underliggande lagret vilket bestod av siltig sand. Nedgrävningens kanter 

och botten var klädda av detta lager, möjligen för att stabilisera den omgivande 

moränen. 

I det sandiga lagret under stenarna påträffades de små förekomsterna 

av de urlakade obrända benen. Eftersom de obrända benen (F9078) i 

graven visade sig vara så sköra plockades de upp i preparat av fältkonservatorn. 

För att stabilisera benen penslades dom med 10 procent 

paraloid B72 i etanol. Detta gjordes för att försöka hålla samman benmaterialet 

och därmed underlätta inför den osteologiska analysen. Enligt 

konservatorn har de obrända benen bevarats tack vare att de låg under två 

lager sten där ett mikroklimat bildats. Vidare menade fältkonservatorn att 

de svaga mörkfärgningarna runt de obrända benen kunde vara ”skuggor” 

av organiskt material. Utöver benen påträffades ett fåtal kvartsbitar. 

Under det siltiga sandlagret framkom morängruset, undergrunden. 

Morängruset framkom även direkt under den gråaktiga moränmanteln i 

själva stensättningen. 

Nedgrävningen grävdes med skärslev och sållades, huvudsakligen i 

2 millimeter vattensåll. Hela nedgrävningen, samt dess närmaste omgivning, 

undersöktes men den östra halvan av stensättningen sparades och 

undersöktes med fyllhammare under slutundersökningens andra fas. 

En serie fosfatprover togs längs profilen. Då det påträffades obrända 

ben i nedgrävningen kom dessa fosfatvärden att fungera som referenser 

för andra prover tagna på undersökningen under snarlika jordartsförhållanden. 

Fosfaterna uppvisar en kraftig förhöjning i anslutning till de 

påträffade benen. Då provtagningen endast är gjord linjärt ger den ingen 

uppfattning om kroppen utbredning utan indikerar endast dess ungefärliga 

förekomst. 

Tyvärr har ingen 14 C-datering kunnat göras av anläggningen. Två försök 

har genomförts dels på de obrända benen, dels på kol från ett makro- 



prov. De obrända benen blev odaterbara då de behandlades med 10 procent 

paraloid B72 i etanol och kolet i makroprovet gav ett recent resultat. 


Fnr Sakord Material Antal fragm. Vikt, g Kommentar 

320 Träkol Trälkol 1 0,1 

335 Nöt Organiskt material 0 0 Förmodligen recent 

336 Ekofakt Organiskt material 4 0,4 Förmodligen recent 

9078 Obrända ben Ben 10,24 

FE3765 Kvarts Kvarts 110,8 

FE200696 Kvarts Kvarts 144 

Analyser och prover: Fosfatprov: Prov nr 3886–3934. Makrofossilanalys: 

PM200002, PM3766, PM3912,PM3915, PM3917. Vedartsprover: P4958, 

P4959. Kolprover: PK200818 (Ua-24214)-kontaminerat, PK200007 (Ua- 

24187)-recent. 


Brandgrav, rund, 0,27 meter i diameter, 0,12 meter djup. X 94743,46 

Y 96731,29 Z 25,401. Fig. 83a och 83b. 

Placering 

Anläggningen var belägen i östsluttningen i området sydöst om stensättningen 

A1228. Den låg knappt 2 meter väster om mittblocksgraven 

A10534. 

Utseende före undersökning/Yttre gravkonstruktion 

Anläggningen låg direkt nordväst om en större sten vilken mätte cirka 

1,2×1 meter. Den saknade markering utöver stenen och syntes inte före 

avbaningen, utan påträffades när området rensades. Den utgjordes i plan 

av en sotfläck, cirka 0,55 meter i diameter. 

Inre gravkonstruktion 

Anläggningen bestod av två lager. Det översta lagret bestod av ett svart 

sotigt lager som innehöll mycket kol och brända ben. Det undre lagret 

utgjordes av en nedgrävning innehållande en svagt grå siltig sand vilken 

var flammig till sitt utseende och fetare än det underliggande morängrus. 

Nedgrävningen var 0,22 meter djup. Några mindre stenar låg i botten av 

anläggningen. Dessa kan ha fungerat som någon form av stöd eller markerat 

en grop där man deponerat benen. Benen kan möjligen ha varit placerade 

i en behållare av förgängligt material. 

A9813 visade sig innehålla rikligt med brända ben, framför allt människoben. 

Totalt hittades 89 fragment av brända människoben. Dessutom 

påträffades en tand av nöt (obränd) samt några fragment av får/get 

(brända). Förmodligen hör också benen från FE10835 också till denna 

anläggning, även om dessa ben påträffades separat. Benen är daterade till 

romersk järnålder–folkvandringstid. 

Anläggningen innehöll också större bitar kol (se bilaga 9). 

Anläggningen undersöktes med skärslev och jorden sållades i 2 millimeters 

vattensåll.

Analyser och prover: Vedartsanalys i FE10835: P4957. Kolprov i A9813: 

PK200822 (Ua-24218), 1670±40 BP, Bränt ben. 

Fynd: Oidentifirat föremål av oidentifierat material FE200949, F453; 

Träkol (F490), se bilaga 9. 

Tabell 9. Ben (FE9821). 

Fnr Art Obränd Fragm. Vikt, g 

9003 Människa (Homo sapiens) 13 5,1 


9005 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 4 0,61 

9006 Nöt (Bos taurus) x 1 1,17 


Tabell 10. Ben från FE10835. 

Fnr Art Obränd Fragm. Vikt, g 




9082 Slidhornsdjur (Bovidae) x 3 0,31 


Brandgrav, oval, 1,06×1,8 meter och 0,09 meter djup. X 94745,22 

Y 96730,01 Z 25,574. Fig. 82b och 82c. 

Placering 

Anläggningen var placerad cirka 0,60 meter sydsydöst om A1228, i närheten 

av de andra brandgravarna A9813 och A10535. Den framkom delvis 

under stenansamlingen A9789 när denna snittades. 

Utseende före undersökningen/yttre gravkonstruktion/Inre gravskick 

Områdena intill rösena rensades för hand. Anläggningen snittades i väst– 

östlig riktning och hela anläggningen undersöktes med skärslev. Anläggningen 

var grund och fyllningen bestod av grå, delvis sotig lite fet sand 

och innehöll brända ben. Undergrunden bestod av morän. Jordmaterialet 

sållades. Ena halvan av graven sållades inomhus efter avslutad grävning 

pga tidsbrist. I anläggningen framkom 15,9 gram brända människoben av 

en vuxen individ samt ett oidentifierat fragment. 

Fynd: Kvarts FE200694 (vikt 57g); Brända ben FE10284 (F9009 vikt 

2,33 g), (F9010, vikt 0,65 g), (F9011, vikt 0,7 g), (F9012, vikt 0,34 g), 

(F9013, vikt 3,65 g), (F9014, vikt 0,17 g), (F9015, vikt 0,76 g), (F9017, 

vikt 6,54 g); Obrända ben FE10284 (F9016, vikt 0,75 g). 

A9789 

X 94744,76 Y 96728,74 Z 25,857. Stenpackning/stensamling, oval, 

1,0×1,8 meter. Fig. 82a. 

Placering 

Anläggningen låg i den östra sluttningen strax utanför A1228. Brandgraven 

A10263 överlappades delvis A9789. 

Utseende före undersökningen/yttre konstruktion 

Anläggningen bestod av en relativt gles stenpackning utan någon färgad 

fyllning. Stenstorleken varierade mellan 0,05 och 0,3 meter. Den var oregelbunden 

men något oval till formen. Vid snittning framkom den orörda 



moränen direkt under stenarna men i östra delen framkom mörkare jord 

med brända ben och en del mindre sten. Denna stensamling tolkades som 

en ny grav, A10263. 

Anläggningen undersöktes till 50 procent, huvudsakligen med skärslev. 

Jorden sållades i 2 millimeter vattensåll. 

Fynd: Kvarts FE200693 (vikt 412 g). 


Mittblocksgrav, oregelbunden, 0,63 meter i bredd, 1,5 meter i längd, 0,12 

meter djup. X 94743,33 Y 96733,69 Z 24,795. Fig. 40, 84. 

Placering 

Anläggningen var belägen i östsluttningen i området sydöst om stensättningen 

A1228. Den låg direkt väster om ett 1,2 meter stort block. Blocket 

utgjorde en del av en blockansamling i undersökningsområdets nordöstra 

del. Utöver blocket fanns ingen markering synlig i ytan. Anläggningen 

påträffades i samband med handrensning runt blocken i undersökningens 

slutskede. 

Utseende före undersökning/yttre gravkonstruktion 

Anläggningens yta var täckt av myllig morän under vilken den påträffades 

i en till formen oregelbunden stenpackning. Stenarna i packningen 

var cirka 0,1 meter stor. 


Stenpackningen var enskiktad och uppfattades vid undersökningen som 

en påbättrad naturlig stenansamling. I den påträffades cirka 0,5 kilo 

kvarts med en koncentration till den sydliga delen, intill stenblocket. 

Under den mylliga moränen och stenpackningen framkom ett 0,12 meter 

djupt, rikligt sot/kolförande lager bestående av gråbrun sand. I detta lager 

påträffades det rikligt med brända ben samt ett flertal fynd som daterar 

graven till folkvandringstid. Undergrunden bestod av gulröd morän med 

småsten. 

Fyndlagret undersöktes med skärslev och sållades i 2 millimeters vattensåll. 


Fnr Sakord Material Fragm Vikt, g 



129 Ev. vävtyngd Bränd lera 2 4,4 

261 Nöt Organiskt material 1 0 

269 Ev. vävtyngd Bränd lera 1 4,7 


284 Skinnskrapa Horn 10 5,7 

287 Agraffknapp Brons 1 4,1 


310 Skrinhandtag Brons 4 8,6

Tabell 12. Ben. 

Fnr Art Benslag/tand Fragm. Vikt, g 

9059 Människa (Homo sapiens) Neurocranium 58 11,05 

9060 Människa (Homo sapiens) Temporale, os 4 1,12 

9061 Människa (Homo sapiens) Parietale, os 1 1,08 

9062 Människa (Homo sapiens) Os longum 81 19,08 

9063 Människa (Homo sapiens) Costa 3 0,3 

9064 Människa (Homo sapiens) Humerus 3 0,84 

9065 Människa (Homo sapiens) Radius 2 0,32 

9066 Människa (Homo sapiens) Metapodium 1 0,15 

9067 Människa (Homo sapiens) Ulna 1 0,27 

9068 Människa (Homo sapiens) Phalanges manus/pedi 2 0,27 

9069 Människa (Homo sapiens) Phalanx 3 1 0,05 

9070 Människa (Homo sapiens) Dens 10 0,35 

9071 Däggdjur (Mammalia indet.) Obestämt 1 0,07 

9072 Däggdjur (Mammalia indet.) Os longum 2 1,06 

9073 Människa (Homo sapiens) Obestämt 37,44 

9074 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Metapodium 3 0,3 

A2583 

Stensättning, rundad, 4,0 meter i diameter, 0,5 meter hög. X 94644,94 

Y 96724,08 . Z 27,773. Fig. 41, fig. 78–79. 

Placering 

Anläggningen var placerad längst söderut i undersökningsområdet. Den 

låg på en liten höjd och i en rät linje med de stora stensättningarna (räknat 

från norr till söder A1228, A581, A1632, A1708). Mellan A2583 och de 

stora stensättningarna fanns ett grustäktsområde. Mellan dessa två områden 

var det cirka 50 meter avstånd. Runtomkring A2583 påträffades inga 

fynd och inte heller några anläggningar. Bortom den södra stensättningen 

och undersökningsområdets slut fanns ett brantare bergsparti. 

Den var känd sedan förundersökningingen och benämndes där som 

RAÄ 91:4. Den var delvis överväxt men väl synlig före avbaningen. Maskin 

användes för att avlägsna växthorisonten och sedan rensades anläggningen 

med hjälp av fyllhammare, gotlandshacka och lövblås. Stenarna 

lyftes med maskin och områden som bedömdes som intressanta, såsom 

skrevor, undersöktes med skärslev. Massorna sållades i ett 2 millimeters 

vattensåll. Efter att anläggningen bedömdes vara färdiggrävd gjordes 

en slutrensning med fyllhammare och såll för att inte riskera att missa 

relevant information. Anläggningen tornfotograferades och fotografiet 

koordinatsattes sedan och låg till grund för digitalisering. Profilritning bedömdes 

som överflödig och ritades därför inte. 

Utseende före undersökningen/yttre gravkonstruktion 

Anläggningen var rund, cirka 4,0 meter i diameter, och relativt låg med 

en svagt välvd stenpackning. Centralt i packningen låg en stor rundad 

sten som inte var markfast. I övrigt så fanns några större skärviga stenar, 

cirka 0,30–0,40 meter i storlek. Anläggningen var delvis lagd direkt på 

berghäll och delvis på morän. Berghällen gick i dagen i anläggningens 

norra del samt i sydöst. På berghällen i anläggningens norra del låg skärvig 

sten. Precis söder om hällen fanns en kantkedja (A200744) med sju 

stenar konstruerad på så sätt att berghällen utgjorde kantkedjans nordligaste 

del. Kantkedjans inre diameter mätte ungefär 1,4 meter. Stenstorleken 

i kantkedjan var mellan 0,3och 0,7 meter. I sydvästra delen kan 



möjligen kantkedjan ha rubbats något av en stubbe. Om så skett bör kantkedjans 

ursprungliga form varit något mer rektangulär än den nuvarande 

rundade. 

Området innanför kantkedjan var täckt av en bitvis torvinblandad 

skärvstenspackning (A3480). Skärvstenarna mätte cirka 0,1 meter och var 

lagda platt mot marken. De verkar härröra från den intilliggande berghällen. 

Dock fanns inga tecken på att den spruckit genom eldpåverkan. Det 

förekom även skärvsten på berghällen norr om kantkedjan. Utanför kantkedjan 

fanns vad som uppfattades som ett otydligt, svåravgränsat bräm av 

småsten och en låg jordvall (A200742). 

Lagren i stensättningen utgjordes av torv blandad med skärvig sten 

och hade därunder en moränstenpackning med ovanpåliggande skärvsten 

(A200743). I packningen fanns rikligt med skärvor vilka härrörde från 

berghällen. Under det andra lagret var det sandig/grusig morän och skärvig 

sten. Under den grusiga moränen och i anslutning till moränen framkom 

den berghäll som inte syntes före undersökningen av anläggningen. 

På berghällen förekom sprickor, sannolikt naturliga. 

Under en av kantkedjestenarna i den östra delen påträffades en tunn 

sotfläck, (A3815) vilken hade en diameter på 0,3 meter. Inga fynd påträffades 

i sotfläcken men ett kolprov togs och det gav en datering till förromersk 

järnålder. 

Analyser och prover: Fosfatprover: Prov nr 3800–3814. Makrofossilprov: 

PM200003. Vedartsanalyser: P4996. Kolprov i A3815: PK3822 

(Ua–24188), 2180±40 BP, träkol tall. 

Fynd: två kvartsbitar. 

Kontextbeskrivningar av A2583 

A3480 

X 94644,21 Y 96724,26 Z 28,001. Stensättningen bestod centralt av en 

skärvstenspackning. Denna bestod av relativt små (ca 0,1 m) platta skärvstenar 

vilka var lagda platt på moränen och den underliggande berghällen. 

Packningen var bitvis torvinblandad. Den förekommer huvudsakligen 

innanför kantkedjan. 

Då den låg direkt an mot moränen och berghällen och endast bestod av 

ett lager bedömdes det som att en profil ej behövde ritas. 

A3815 

X 94644,45 Y 96725,42 Z 28,062. Sotfläck (0,3 meter i diameter) som låg 

i A3480 och A2583. Låg nästan direkt på berghällen och därför gjordes 

ingen profilritning. 

A200742 

X 94644,94 Y 96724,08 Z 27,773. Otydligt och svåravgränsat bräm bestående 

av småsten och låg jordvall. 

A200743 

X 94645,3 Y 96723,94 Z 27,793. En stenpackning bestående av såväl 

moränsten som skärvsten. 

A200744 

X 94644,21 Y 96723,73 Z 28,001. Begränsning av kantkedjan. 

A1905 

X 94710,51 Y 96726,36 Z 24,789. Fig. 85. A1905 utgjordes av en rundad 

stenpackning som var 2,0 meter bred och 2,6 meter lång.

Placering 

Anläggningen var placerad cirka 1,5 meter nordnordöst om stensättning 

4, A1708. Stenpackningen låg i anslutning till ett större block (1,0 meter i 

omkrets). 

Utseende före undersökningen/yttre konstruktion 

Formen i plan var rund. Stenpackningen var relativt gles och hade varierande 

stenstorlek, mellan 0,05 och 0,5 meter. Jordarten i anläggningen bestod 

av gråbrun lerig sand och innehöll lite kol. Det är tveksamt om man 

kan tala om en egentlig fyllning i anläggningen då jordarten inte på något 

tydligt sätt avvek från den omgivande. I utkanten av stenpackningen påträffades 

keramikbitar. Det förekom även kvarts i packningen, dock inte i 

några stora kvantiteter. 


Fynd: 26 mindre bitar av keramik, (F132, vikt totalt 46,5 g) framkom i 

utkanten av anläggningen; Kvarts, (FE200684, vikt 298,6 g). 

A7553 

X 94715,28 Y 96684,2 Z 21,27. Fig. 86. A7553 tolkades som ett prydligt 

lagt odlingsröse/röjningsröse som var beläget i undersökningsområdets 

västra del, cirka 6,0 meter sydväst om ett större flyttblock i en sluttning, 

nära en dikeskant angränsandes till åkern. 

Efter framrensning då röjningssten avlägsnades framstod anläggningen 

som en väl avgränsad rund/oval stenpackning cirka 2,4×2,75 meter i diameter. 

Stenarna i packningen var cirka 0,2–0,8 meter i diameter, medelstorleken 

var cirka 0,3 meter i diameter. Anläggningen bestod av ett lager 

med sten och fyllningen var gråbrun lera. I anläggningen förekom kvarts, 

men inga övriga fynd. 

A9531 

X 94719,04 Y 96731,6 Z 24,098. Fig. 81a och 81b. A9531 utgjordes av 

en rundad stenpackning som var 1,7 meter bred och 3,3 meter lång samt 

0,2 meter djup. 

Placering 

A9531 påträffades i en svag sluttning cirka 1,2 meter öster om A1632. 

Anläggningen var placerad sydväst om ett större stenblock som hade en 

omkrets på 2,6×2,8 meter. 

Utseende före undersökning/ Yttre konstruktion 

Anläggningen framkom efter att området hade schaktas av och syntes i 

plan som en rund, relativt tät, stenpackning (1,7×3,3 m). Den hade ingen 

tydlig avgränsning åt öster eller söder. 

Packningens stenstorlek varierade mellan 0,1 och 0,3 meter i diameter 

(i genomsnitt 0,2 m). 

I profil var formen oregelbunden och fyllningen bestod av gråbrun 

sandig silt cirka 0,15 meter ned i anläggningen. Det framkom 3 stycken 

fragment av keramik i det gråbruna lagret i stenpackningen strax intill 

stenblocket. Det påträffades också 10 kilo kvarts i samma lager som keramiken 

men med en spridningsbild över hela anläggningen. Undergrunden 

bestod av brungul siltig sand. Angränsande till och under stenpackningen 

A9531 framkom en härd, A10876. 




Jorden sållades i 2 millimeters såll. 

Fynd: Keramik (F127) (vikt 2,8 g); Kvarts totalt 10 kilo. 

Bebyggelselämningar 

I undersökningsområdets sydöstra del påträffades i samband schaktning 

ett mindre område med bebyggelselämningar (fig. 42). Det kunde konstateras 

att det inom området fanns anläggningar som stratigrafiskt kunde 

delas in i två faser (fig. 43). Den första fasen består av 10 stolphål, en 

härd (A10853), 2 stenpackningar (A9325, A9761) samt ett lager bemängt 

med bränd lera (A9665, FE2251, FE9392, FE9365) vilket kan utgöra resterna 

efter en raserad lerkliningsvägg. Stolphålen var spridda över ett ungefär 

14×4 meter stort område med sydväst–nordöstlig utbredning. Inga 

tydliga huskonstruktioner observerades men fyra av stolphålen låg på 

linje. Denna första fas tolkas som resterna efter en oidentifierad byggnad, 

och lämningar efter aktiviteter i anslutning till denna. 

Fas 2 består av en terrass (A2129), ett lager (A10319) samt två syllstensrader 

(A2171, A2219). Syllstensraderna var som tydligast i söder 

där det låg fyra stenar i linje. Övriga stenar tycktes rubbade ur sitt ursprungliga 

läge och syllstensraderna var därför inte lika tydliga längs den 

västra och norra sidan. Längs den östra sidan saknades syllstenar men den 

förmodade byggnaden avgränsades här i stället av terrassen. De beskrivna 

konstruktionselementen ligger på en cirka 5×6 meter stor yta. 

Syllstenarna låg delvis ovanpå den brända lerkliningen och lagret 

A10319 vilket överlagrade härden A10853. Stenpackningen A9325 överlagrade 

vissa av stolphålen. Dock täcktes inget av stolphålen helt av sten. 

Stenpackningen vilken utgjorde en del av terrassen låg delvis ovanpå 

lager med lerkliningsfragment. Inom husområdet påträffades en kniv av 

yngre järnålderskaraktär (F307), men inga andra daterande fynd påträffades. 

Någon 14 C-datering av bebyggelselämningarna har ännu inte gjorts. 

Fas 1 

A4275 

Stolphål, runt, 0,4 meter i diameter, djup 0,2 meter. X 94672,58 Y 

96743,82 Z 24,965. Anläggningen påträffades i ett enskilt läge i söder, 

cirka 6,0 meter väster om det terrasserade området. 

Efter framrensningen så syntes stolphålet som en mörkfärgning. Anläggningen 

var rund i plan och skålformad i profil. Fyllningen bestod av 

brungrå sand. Tre bitar keramik hittades i anläggningen varav en möjlig 

bottenbit. 

Fynd: Keramik (F112, vikt 12,7 g) en bottenbit, Keramik (F113, vikt 

4,6 g). 

A9316 


96748,65 Z 24,46. Syntes i plan som en rund mörkfärgning i sanden. I 

ytan fanns cirka fem synliga stenar 0,05–0,1 meter i diameter. Anläggningen 

var rund i plan och skålformad i profil. I botten påträffades en 

större sten och i den undersökta halvan sju stenar cirka 0,05–0,15 meter 

i diameter. Fyllningen utgjordes av brun sand. Anläggningen var belägen 

mycket nära A9325, men var tydligt separerad från denna. 

Makrofossilanalys: PM10352.

A10285 

Stolphål, runt, 0,4 meter i diameter, djup 0,08 meter. X 94676,16 

Y 96747,68 Z 24,49. Syntes i plan som en mörkfärgning, cirka 0,4 meter i 

diameter, kantad av sten 0,1–0,3 meter i diameter. Anläggningen var rundad 

i plan och skålformad i profil. Fyllningen var brungrå sand med inslag 

av enstaka kolbitar och stenar av storleken 0,05–0,1 meter i diameter. 

Makrofossilanalys: PM10318. 

A10306 


Y 96755,87 Z 23,67. Synligt i plan som en krans av stenar kring ett mörkare 

rundat område cirka 0,4 meter i diameter. Anläggningen var rund i 

plan och skålformad i profil. Fyllningen utgjordes av gråbrunt grus med 

inslag av lera. Den grävda halvan innehåll åtta stenar, 0,1–0,15 meter i 

diameter, belägna runt stolpfärgningen och av större dimensioner i botten 

och på den södra sidan vilka troligen utgjort en stenskoning. 

A10586 


Y 96750,06 Z 24,28. Rund sotfläck i moränen, rund i plan och svagt Uformad 

i profil. Fyllningen utgjordes av brun sand med inslag av humus 

och sot. Anläggningen var kantad av fyra stenar, cirka 0,1 meter i diameter 

och återfanns under stenpackningen A9325. Stolphålet täcktes dock 

inte helt av någon större sten. 


A10620 


Y 96749,72 Z 24,29. Rund grå mörkfärgning i sanden under stenpackningen 

A9325. Formen i profil var skålformad och fyllningen utgjordes 

av grå sand med inslag av sot och humus. Anläggningen var troligen 

stenskodd och delvis täckt av en större sten vilken skadat dess östra del. I 

höjd med stolphålets botten låg en större sten, cirka 0,4 meter i diameter. 


A10630 


Y 96749,11 Z 24,43. Synlig i ytan som en rund mörkare grå fläck mellan 

cirka fem stenar, 0,1–0,2 meter i diameter. Anläggningen var U-formad i 

profil och troligen stenskodd. I ena kanten förekom en något större sten, 

cirka 0,3 meter i diameter. Fyllningen utgjordes av grå sand. 


A10651 

Stolphålsbotten, runt, 0,25 meter i diameter, djup 0,08 meter. X 94678,22 

Y 96749,23 Z 24,36. Botten av ett stolphål synligt i ytan som en rund, 

grå fläck i gul sand, i ytan kantad av ett tiotal mindre stenar. Den var skålformad 

i profil och fyllningen utgjordes av grå sand med två, cirka 0,1 

meter i diameter, i botten. Anläggningen var belägen bredvid en, cirka 0,3 

meter i diameter, sten och i kanten av stenpackning A9325. 



A9688 


96755,27 Z 23,86. Anläggningen var synlig i ytan som en rund sotig fläck 

med kol i mitten, belägen i sluttningen mot öster strax nedanför A2171 

och A9761. Den var skålformad i profil och fyllningen utgjordes av gråare 

grusblandad lera med inblandning av kol. Anläggningen var kantad av 

ett tiotal stenar, 0,05–0,15 meter i diameter, och möjligen stenskodd. Två 

större stenar var belägna vid sidan av botten. Anläggningen tolkas som ett 

stolphål till A2171. 


A10298 

Stolphålsbotten, rund, 0,28 meter i diameter, djup 0,05 meter. X 94679,12 

Y 96750,93 Z 24,23. Framträdde som en rund, sotig, mörk fläck i den något 

humusblandade sanden med tre 0,15–0,3 meter i diameter stora stenar 

i ytan. Anläggningen var rund i plan och flackt skålformad i profil. Den 

väldigt distinkta fyllningen utgjordes av grå sand med inslag av sot och 

humus. 


A9665 

Lager, avlång och oregelbundet, 1,6×0,5 meter, djup cirka 0,2 meter. 

X 94676,39 Y 96754,32 Z 23,89. A9665 var ett brungrått, något grusigt, 

lerlager kraftigt bemängt med bränd lera och lerklining. Lagret tolkas 

som de ut/inrasade partierna av en lerklininad vägg. 

A9325 

Stenpackning, 3,8×1,4 meter, djup 0,15 meter. X 94675,94 Y 96749,71 

Z 24,30. Anläggningen utgörs av en avlång gles stenpackning, cirka 3,8× 

1,4 meter, vilken smalnar av till omkring 0,8 meter i ändarna. Formen 

i plan var oregelbunden och i profil var den flack. Den var utbredd i 

nord–sydlig riktning och var belägen i en sluttning mot öster strax ovan 

syllstensraden A2171. Stenstorleken var mellan 0,05 och 0,35 meter i diameter 

med två större block vilka mätte 0,60 meter i diameter. Fyllningen 

bestod av humusinblandad, brun, grusig sand med ett djup på mellan 0,1 

och 0,15 meter. 

Under anläggningen framkom flera stolphål. Dessa täcktes till viss del 

av några av de större stenarna i packningen. Inget stolphål var dock helt 

täckt varför det är tänkbart att stenpackningen legat runt stolphålet och 

sedan tippat över när stolpen försvunnit. Det är även tänkbart att stenarna 

rubbats, och kommit att täcka stolphålen, i samband med senare aktivitet 

under Fas 2. 

Anläggningen tolkas, tillsammans med övriga anläggningar kopplade 

till Fas 1, som rester efter en byggnad. 


Fynd: Bränt ben (F9000); Kvarts (FE10608, vikt 17 g). 

A9761 

Stenpackning, 0,9×1 meter, djup 0,20 meter. X 94676,89 Y 96754,71 

Z 23,94. Anläggningen bestod av en oregelbundet formad, gles stenpackning, 

0,9×1,0 meter stor, av stenar i storleksordningen 0,1–0,3 meter 

i diameter. Den var 0,20 meter djup. Stenpackningen täcktes delvis av

lagret A9665, vilket tolkas som en raserad lerklinad vägg. Stenpackningen 

tolkas som ett inre element i byggnaden till vilken väggen hört. Anläggningen 

verkar tillhöra ett äldre skede än syllstensraden. 

A9761 tolkades till en början som ett fundament till en ässja då ett 

glödskal påträffades i samband med att ytan undersöktes med en magnet. 

Dock innehöll jordproverna alltför lite magnetiskt material och andra 

smidesindikerande fynd för att kunna belägga någon smidesverksamhet. 

I stenpackningen påträffades två fynd, ett nötskal och sex fragment lerklining. 

Fynd: Lerklining (F135, vikt 9,4 g); Nötskal (F328); Bränd lera samt 

okänt material (F439). 

A10853 

Härd, 0,7–0,8 meter, djup 0,35 meter. X 94678,69 Y 96748,4 Z 24,33. 

Anläggningen påträffades under A10319, vilken tolkades som ett golvlager, 

och framträdde efter rensningen som en oregelbundet rund härd med 

storleken 0,7×0,8 meter i ytan och med ett djup på 0,35 meter. Formen i 

profil var skålformad. Den innehöll sot, kol och skörbränd sten. Vid sidan 

av anläggningens botten, på den södra sidan, fanns en större sten med 

storleken 0,4 meter i diameter. 

Anläggningen undersöktes hastigt med gotlandshacka under eftermiddagen 

på grävningens sista dag och har därför endast dokumenterats 

med en schematisk profilritning. 


Fas 2 

A2129 

Terrass, 3,5×9,6 meter, djup 0,08 meter. X 94678,91 Y 96757,38 Z 23,07. 

Anläggningen/lagrets form i plan var oregelbunden och storleken var 

cirka 3,50×9,60 meter. Djupet på anläggningens lerkliningsförande lager 

var cirka 0,08 meter och höjdskillnaden mellan terrassens yta och ytan 

nedanför varierade. Profilen snittades från norr. 

Terrassen A2129 var belägen på den östra sluttningen av husområdet. 

Terrassens främsta formgivande element var en kringgärdande stenpackning 

vilken låg i och ovanpå ett lerkliningsförande lager. Stenstorleken i 

A2129 var 0,06–0,16 meter i diameter. Lerkliningslagret som stenarna låg 

i bestod av brun lerblandad grusig humus i vilken det förekom bränd lera. 

Under lerkliningslagret framkom morän. 

I husområdet som anläggningen tillhör kunde två faser urskiljas. Fas 2: 

bestod av stenpackningar och golvlager, därunder kom fas 1 vilken bestod 

av stolphål och en härd. Stenpackningen A2129 hör till fas 2. Terrassen 

A2129 var belägen i anslutning till stenraden A 2171 vilken tolkades som 

en syllstensrad. Ett profilsnitt i öst–västlig riktning slog fast att lagret med 

bränd lera inte sträckte sig in under syllstensraden A2171, utan slutade 

cirka 0,09 meter öster om den. 

Fynd: Keramik (F118, vikt 1 g); Bränd lera (F140, vikt 1070,6 g); 

Ekofakt (F326) oidentifierat organiskt material. 

A10319 

Lager, 1,8×1 meter, djup 0,02 meter. X 94678,34 Y 96748 Z 24,47. Anläggningen 

var ett oregelbundet, avlångt format lager bestående av brungrå 

humusinblandad silt strax väster om de stenar vilka uppfattades som 



den norra syllstensraden. Lagret var 1,8×1 meter stort i ytan och 0,02 

meter djupt. I dess yta fanns små kolstänk och under lagret fanns sand. 

Anläggningen tolkas som ett kulturlager, eventuellt en rest efter ett golvlager. 


A2171 

Syllstensrad, cirka 5,8 meter. X 94676,14 Y 96752,9 Z 23,88. Syllstensrad 

bestående av större stenar 0,40–0,60 meter i diameter och enstaka 

mindre, konstruerad i öst–västlig riktning, vinkelrät mot terrassen 2129. 

Fyllningen i området intill syllstensraden varierade. I syllstenshörnet åt 

nordöst var fyllningen brungrått lerblandat grus, ibland med så mycket 

lera att den dominerade. Under delar av syllen fanns även lerklining. 

Syllstensraden framkom vid schaktningen och uppfattades först som 

en stensträngsrest. Ansvaret för den överfördes därför till den agrarhistoriska 

undersökningen. Dock visade den sig inte vara en stensträngsrest 

utan sannolikt en skadad syllstensrad bestående flera stenar på linje samt 

fyra stycken möjligen utrasade. I anslutning till de större stenarna fanns 

enstaka mindre i storleksordningen 0,2 meter i diameter. 

Fynd: Kniv (F307, vikt 9,8 g) fragment; Bränd lera. (F137, vikt 

3 602,2 g); Metall (F316, vikt 0,1 g) Hoprullat bleck, troligen silver, eventuellt 

recent (se bilaga 9); Kvarts (FE9377, FE9497, FE9700, FE9701 

vikt totalt 64,9 g). 

A2219 

Syllstensrad, cirka 4,6 meter i östnordöst–västsydväst och 3,4 meter i 

nord–sydlig riktning. X 94679,57 Y 96749,3 Z 24,12. .A2219, syllstensrad 

bestående av större stenar 0,40–0,50 meter i diameter och enstaka 

mindre. Syllstensraden hade ett lätt vinklat utseende och var cirka 4,60 

meter i östnordöst–västsydväst riktning och i nord–sydlig riktning 3,40 

meter lång. Anläggningen undersöktes endast översiktligt genom två mindre 

profilsnitt som lades i den södra och sydvästra delen. En av profilerna 

sträckte sig igenom A10651 och gick igenom A2219. 

I ett område som var cirka 4×3 meter stort mellan A2171 och A2129 

och runt A9665, A9761 samt A9688 påträffades flera fynd som inte direkt 

kunde kopplas till en tydlig anläggning, men som ändå anses höra 

till konstruktionerna. Fynden påträffades inom de ytor där stora mängder 

bränd lera samlades in. 


Fnr FE Material Material Fragm. Vikt, g 

138 FE2251 Lerklining Bränd lera 34 131 

139 FE200750 Lerklining Bränd lera 127 204,7 

337 FE4758 Slagg Järn 1 0,001 

385 FE9392 Odefinierat Järn 1 8,2 

440 FE2251 Bränd lera, sintrad? Bränd lera 5 0 



443 FE4760 Bränd lera, sintrad? Bränd lera 2 0

Tabell 14. Anläggningar. 

Anr X Y Z Typ Form 

i plan 

Form 

i profil 

Längd, m Djup, m Fyllning Anmärkning 

529 94732,73 96728,99 0,00 Sten - - - 581 

581 94736,05 96720,57 25,10 Stensättning Rund - 17,6 - Sten, morängrus Stensättning 2 yttre begränsning 

703 94734,98 96720,18 26,23 Fördjupning Oval Rundad 2,5 - - I 581 

728 94732,26 96728,84 24,98 Rest sten Oval - - Sten I kanten av A581 

1038 94712,04 96708,15 23,49 Stensättning Rund - 5,2×4,5 - Sten, morängrus Stensättning skelettgrav 

1056 94711,84 96707,71 23,68 Fördjupning Oval - 1,97×1,15 0,2 - I A1038 

1108 94754,18 96725,65 25,88 Stensättning Njure - 1,6×2,9 - Sten, jord I kanten av röse1 

1170 94746,72 96724,15 26,48 Stenpackning Njure - 0,7×1,2 0,1 Sten, morängrus I kanten av röse1 

1184 94753,08 96731,29 25,69 Stenpackning Rund Flack 1,5 0,2 Sten, morängrus I kanten av röse1 

1203 94754,29 96730,14 25,82 Stenpackning Oregelb. - 1,8×1,6 0,12 Sten, morängrus I kanten av röse1 

1228 94749,7 96727,21 25,76 Stensättning Rundad - 9,3×8,6 - Sten Röse 1 

1296 94748,66 96726,98 26,45 Störning Oval - 1,4×1,2 0 - Skyttevärn i röse 1 

1336 94731,15 96725,12 25,59 Brätte Brätte - 1 - Stenpack A581, SÖ kvadranten 

1355 94741,38 96720,87 25,20 Brätte Brätte - 1 - Stenpack A581, N delen 

1408 94726,82 96731,82 24,20 Ogrävd Oval - 1,3×0,97 - - Bortprioriterad 

1428 94753,33 96729,01 26,13 Stenpackning Oregelb. - 1,4×1,3 - Stenpack I kanten av röse1 

1440 94751,7 96730,49 25,99 Stenpackning Oregelb. - 1,67×1,35 - Sten, morängrus I kanten av röse1 

1466 94750,3 96730,85 25,94 Stenpackning Rund - 0,9 0,5 Sten, morängrus I kanten av röse1 

1486 94741,36 96723,53 26,08 Stensamling Rund - 2,62×2,3 - Stenpackn I brätte till 581 

1528 94715,1 96713,82 24,69 Stensamling Oval Diffus 2,19×1,43 - Sten, morängrus I kanten av stensättning 3 

1547 94714,07 96729,45 24,61 Ogrävd Rundad - 0,96 - - Bortprioriterad 

1632 94719,98 96719,65 24,76 Stensättning Rundad - - Sten, morängrus Stensättning 3 

1680 94720,58 96720,26 26,04 Fördjupning Oval - 4,4×2,93 - I stensättning 3 

1708 94703,64 96722,03 24,89 Stensättning Rund - 11,9 - Sten, morängrus R4 samlande kontext 

1744 94704,14 96721,59 25,74 Fördjupning Rektangulär - 3,71×2,15 - - Kammarfördj i stensättning 

4 

1769 94735,02 96719,45 26,13 Inre konstruktionselement 

Rektangulär - 2,41×1,6 - Kammare Kammaren i stensättning 

2 

1905 94710,51 96726,36 24,79 Stenpackning Rund - 2,04×2,56 - Sten, morängrus 


Oval - 2×1,1 - Stenpack Gravschakt 

2129 94678,91 96757,38 23,07 Lager Oregelb. - 8,8×3 - Sten, lera Terrasslager 

2171 94676,14 96752,9 23,88 Syllstensrad Oregelb. - 6,3×2,4 - Sten Syllstensrad? 

2219 94679,57 96749,3 24,12 Syllstensrad Böjd rad - 5×3 - Sten Syllstensrad? 

2439 94752,98 96726,05 26,00 Mörkfärgning Njure - 1×0,4 0,1 Sand Vid rest sten i röse 1 

2449 94753,41 96726,03 25,92 Sten Oregelb. - 0,9×0,65 1,25 Sten 

hög 

Resta stenen 

2537 94735,52 96742,68 22,99 Ogrävd Rund - 2,6×2,36 - - Bortprioriterad 

2570 94752,07 96726,09 26,01 Stolphål Rund Skålformad 0,42×0,37 0,2 Sotig lera Under stensättning 1 

2583 94644,94 96724,08 27,77 Stensättning Rund - 4 - Sten, skärvsten S stensättningen 

2636 94753,45 96726,05 25,92 Stenkonstruktion 

Oval Flack 1,5×0,9 0,32 Mörk silt Anl runt rest sten 

2743 94738,21 96721,5 26,01 Kolfläck Rund Skålformad 0,4×0,3 0,22 Sot/sand Kolfkläck i/under stensättning 

2 

2748 94737,39 96722,73 25,89 Ogrävd Oregelb. - 0,2×0,14 - - Bortprioriterad 

2802 94734,17 96720,59 25,72 Mörkfärgning Oregelb. - 0,14×0,12 - Fyndlager I kammare i stensättning 

2 


Rektangulär Fyrkantig 2× 1 - Kammare Gravlager i stensättning 2 

2887 94734,67 96722,27 25,80 Lager Oregelb. - 2,9×1,9 - Morän Original mark under 

stensättning 2 



i plan 


Form 

i profil 


2901 94735,22 96720,48 25,72 Lager Rektangulär - 2,28×1,74 - Sand? Över kammaren i stensättning 

2 

2922 94752,23 96729,45 26,02 Sotfläck Oval - 0,52×0,66 0,1 Kol/sand Under röse 1 

2935 94752,67 96730,16 25,98 Sotfläck Oregelb. - 0,4×0,35 0,08 Sot/sand Under röse 1 

2946 94752,73 96729,77 25,99 Sotfläck Rund - 0,4×0,37 0,07 Sot/sand Under röse 1 

3207 94745,11 96723,17 26,15 Ogrävd Oval - 4×2,8 - - Bortprioriterad 

3273 94735,21 96719,87 25,70 Kulturlager Rektangulär - 2,35×1,25 - Kvarts/morän Raseringslager i stensättning 

2 

3320 94750,91 96727,41 26,32 Stenpackning Rund - 1,13 - Kvarts/silt I/under röse 1 

3406 94749,48 96726,42 26,43 Stensamling Rund - 0,8 0,1 Sand Under röse 1 

3480 94644,21 96724,26 28,00 Yttre 

konstruktionselement 

Oregelb. - 3,12×1,88 - Skärvst I S stensättning 

3815 94644,45 96725,42 28,06 Sotfläck Oval Flack 0,3×0,2 0,05 Sot o kol Under S stensättning, 

daterad 

3935 94749,82 96730,02 25,91 Stolphål Oval Skålformad 0,62×0,26 0,12 Sand I röse 1 

3945 94748,24 96729,58 25,92 Kolfläck Rund Rundad 0,3 0,08 Kol/silt I röse 1 

4167 94734,01 96720,7 25,70 Stolphål Oval - 0,24×0,18 - Sand I kammare i stensättning 2 

4174 94735,96 96721,16 25,60 Stolphål Rund - 0,17 - Sand I kammare i stensättning 

2 

4180 94736,32 96720,3 25,61 Stolphål Rund - 0,15 - Sand I kammare i stensättning 

2 

4210 94705,08 96736,31 24,16 Stensamling Oval Oregelb.un 1,38×1 0,1 Humös sand - 

4275 94672,58 96743,82 24,97 Stolphål Rund Skålformad 0,4 0,2 Sand - 

4303 94674,82 96734,34 25,62 Stolphål Oval Skålformad 0,8×0,6 0,2 Kol/silt Kantstenar 

4316 94674,49 96728,31 25,22 Stensamling Oregelb. - 1 - Sand/lera Ev. stolphål 

4389 94704,04 96748,6 24,17 Stensamling Rund - 1,6 - Morängrus 

4593 94703,35 96713,95 24,38 Ogrävd Oval - 0,7×0,6 - - Bortprioriterad 

4764 94714,67 96713,73 24,59 Grop Oval Flat, rak kant 1,1×0,7 0,3 Lera/morän I kanten av stensättning 3 

4773 94697,31 96723,78 25,06 Störning Oval - 7,5× 2,8 - Täktgrop i kanten av 


4792 94689,73 96728,12 24,99 Störning Oregelb. - 5×4 - Sten Recent sten från täkt 

4807 94685,6 96728,93 25,28 Grop Rund - 3,6 - - Recent grop från täkt 

4833 94685,2 96722,2 24,73 Lager Oregelb. - 4,6×3,6 - Sten Recent sten från täkt 

4873 94688,29 96726,08 24,83 Störning Oregelb. - 11×9,5 - Täktgrop, recent 

4966 94705,77 96719,72 24,97 Yttre konstruktionselement 

Rund Skålformad 2×1,8 0,65 Sand/grus I stensättning 4 

4982 94734,74 96722,41 25,67 Lager Oregelb. - 3,3×2,7 - Morängrus I stensättning 2 



Rektangulär Flat, rak kant 2,4×1,5 - Kammare Gravschakt i stensättning 

2 

Rund - 12,5 - Hög Yttäckning stensättning 4 

5550 94721,2 96713,79 25,26 Stenrad Rad - 5,87 - Sten Rad i V delen av stensättning 

2 


2 


2 


2 


2 


Oregelb. - 15×12 - Stenp Yttäckning på stensättning 

3


i plan 


Form 

i profil 


Rund - 13 - Stenp Stenpackning i stensättning 

3 

5806 94719,67 96716,29 25,76 Lager Rund - 13 - Torv Ytlager i stensättning 3 





Oregelb. - 5,7×4 - Småsten Stenpackning i stensättning 

3 

Rund - 11,5 - Sten Stenpackning på stensättning 

4 

Rund - 12 - Sten Stenpackning på stensättning 

3 

Rund - 12,3 - Sand Sandlager under stensättning 

4 

7283 94718,7 96717,26 25,68 Kolfläck Rund Flack 0,2×0,1 0,015 Sot/sand I stensättning 3 

7329 94702,14 96724,89 25,13 Sotfläck Oregelb. - 4×1,5 0,06 Sot/sand Under stensättning 4 

7354 94704,09 96723,3 25,66 Sotfläck Avlång - 0,2×0,4 0,05 Sot/sand Under stensättning 4 

7365 94706,99 96722,61 25,57 Sotfläck Rund - 1 0,04 Sot/sand Under stensättning 4 


Rund - 19 - Småstensp Bräm till stensättning 3 

7465 94700,54 96722,98 25,71 Sotfläck Oregelb. - 0,8×0,3 - Sot/sand I/under stensättning 4 



Oval - 2,4×1,7 0,25 Småsten Stenpackning i stensättning 

2 

Rund - 1,8 - Stenpack I stensättning 4 

7553 94715,28 96684,2 21,27 Röjningsröse Rund - 2,6 - Sten/lera - 








Rektangulär - 3,37×1,76 - Sten Takpackning i stensättning 

4 

Rund - 0,4×0,3 0,08 Sot/sand I stensättning 4 

Rektangulär - 3,8×2 0,42 Silt Inrasad väggspalt i stensättning 

4 

Rektangulär - 2,59×1,1 0,25 Kammare Kammare i stensättning 4 

Oval - 1,08×0,75 0,18 Humös silt I kammaren i stensättning 

4 

Rektangulär - 3,8×1,9 - Kam grav Gravschakt i stensättning 

4 

Oval - 5×3,3 - Kvarts Kvartsbräm i stensättning 

3 

7989 94720,73 96719,87 25,72 Kulturlager Rektangulär - 3,8×1,9 - Sten Raseringslager 


Rektangulär - 3,8×1,9 - Kam grav Gravschakt i stensättning 

3 

8064 94721,34 96721,96 25,69 Lager Oval - 2,9×2,4 0,03 Morängrus Stensättning 3 

8075 94721,48 96720,21 25,51 Kulturlager Rektangulär - 3,7×1,9 - Morängrus Raseringslager i stensättning 

3 


Oval - 3×1,28 - Morängrus Över kammaren i stensättning 

4 

8171 94720,72 96719,93 25,56 Lager Oval - 2,8×1,2 0,02 Sand I kammare i stensättning 

3 

8755 94745,39 96724,46 26,31 Sotfläck Oval - 0,16×0,2 - Sot/morän - 



i plan 







Form 

i profil 


Rund - 0,52×0,41 0,1 Org.? I kammare i stensättning 

4 

Oregelb. - 0,72×0,5 0,1 Org.? I kammare i stensättning 

4 

Oval - 0,47×0,27 0,1 Org.? I kammare i stensättning 

4 

Rektangulär - 2,95×1 - Grus/sand Gravlager i stensättning 4 

Rektangulär - 2,66×1,11 0,22 Silt ”Kistan” i stensättning 4 


9325 94675,94 96749,71 24,30 Stenpackning Oregelb. - 3,8×1,4 0,15 Grus/sand Ev. byggnadsrest 

9444 94720,85 96719,42 25,46 Mörkfärgning Linje - 0,87 Lång - Tfrån brädvägg? I stensättning 

3 

9460 94721,94 96719,39 25,51 Mörkfärgning Rund - 0,3 0,05 I stensättning 3 

9470 94721,98 96719,36 25,50 Kolfläck Oregelb. - 0,09×0,17 0,05 I kammaren i stensättning 

3 

9477 94720,73 96719,48 25,45 Kolfläck Rund - 0,09×0,11 0,05 I kammaren i stensättning 

3 


3 

9531 94719,04 96731,6 24,10 Stenpackning Rund Oregelb. 3 - Silt/sten - 

9562 94720,94 96719,7 25,43 Mörkfärgning Oval - 0,29×0,18 0,05 Sand I kammaren i stensättning 

3 

9581 94705,79 96719,15 25,19 Lager Oregelb. - 1,8×1,4 0,4 Silt I stensättning 4 


3 


3 

9634 94719,54 96720,56 25,42 Kolfläck Avlång - 0,5×0,15 0,05 I kammaren i stensättning 

3 


3 


3 

9665 94676,39 96754,32 23,89 Lager Oregelb. - 1,62×0,7 - Lera Byggnadsrest? 

9688 94677,87 96755,27 23,86 Stolphål Rund Skålformad 0,46 0,1 Lera/grus Byggnadselement 

9761 94676,89 96754,71 23,94 Stenpackning Oregelb. - 1,7×1,35 0,2 Lera/grus Byggnadselement 

9772 94720,25 96720,15 25,41 Kulturlager Oregelb. - 0,5×0,4 0 Morängrus Raseringslager i stensättning 

3 

9789 94744,76 96728,74 25,86 Stensamling Oregelb. - 1,8×1 - Sten/silt - 

9813 94743,46 96731,29 25,40 Brandgrav Rund - 0,55 0,22 Sand/grus Brandgrop 

10263 94745,22 96730,01 25,57 Brandgrav Oval - 1,78×1 0,09 Sand/grus Spridda brända ben 


10298 94679,12 96750,93 24,23 Stolphål Rund - 0,28 0,05 Sand - 

10306 94678,71 96755,87 23,67 Stolphål Rund - 0,4 0,2 Grus - 

10319 94678,34 96748 24,47 Lager Oregelb. - 1,8×1 0,02 - 

10353 94700,6 96722,85 25,67 Sotfläck Oregelb. - 0,7×0,5 - Sot/silt 1708 i stensättning 4 

10366 94700,97 96723,19 25,73 Sotfläck Rund - 0,3 - Sot/silt 1708 i stensättning 4 

10527 94704,18 96721,71 24,93 Lager - 0,1 Silt Bottenlager i kammare 4 

10534 94743,33 96733,69 24,80 Brandgrav Oregelb. - 1,52×,63 0 Sand/grus Brandlager 





10853 94678,69 96748,4 24,33 Härd Rund - 0,4 0,35 Skörbr sten -


i plan 

Form 

i profil 


10876 94717,94 96732,59 23,93 Härd Oval - 0,74×0,5 0,14 - 

200240 94703,88 96723,52 25,52 Kolfläck Oregelb. - 2,42×0,93 0,05 Sotig morän I stensättning 4 

200735 94734,52 96720,24 25,10 Yttre 


200736 94736,05 96720,57 25,10 Yttre 


Njure - 16,6×11 - Sten Stenpackning i stensättning 

2 

Rund - 17,4 - Sten Stenpackning i stensättning 

2 

200737 94734,01 96720,7 25,70 Kulturlager Oval - 0,24×0,18 - Sand I kammaren i stensättning 

2 

200738 94735,96 96721,16 25,60 Kulturlager Rund - 0,17 - Sand I kammaren i stensättning 

2 

200739 94736,32 96720,3 25,61 Kulturlager Rund - 0,15 - Sand I kammaren i stensättning 

2 

200742 94644,94 96724,08 27,77 Yttre 


Oval - 5×4,2 - Sten Bräm till S stensättning 

200743 94645,3 96723,94 27,79 Yttre 


200744 94644,21 96723,73 28,00 Yttre 


Rund - 4 - Sten Stepackning i S stensättning 

Oregelb. - 2,5 - Sten Kantkedja i S stensättning 

200786 94705,87 96719,17 25,44 Fördjupning Rund - 1,8 - I stensättning 4 

200795 94705,77 96719,27 25,14 Nedgrävning Rund - 1,8 - I stensättning 4 


Bilaga 2. Fyndtabell 

Fnr Anr X Y Z Fyndomständighet 

Sakord Material Antal Vikt, g Anmärkning 

1 2815 94735,34 96720,33 25,7 Gravfynd Skärva_glas Glas 1 0,2 Kammare stensättning 2 

2 2815 94734,90 96720,58 25,7 Gravfynd Spelbricka Glas 1 1,8 Kammare stensättning 2 

3 2815 94734,55 96720,45 25,8 Gravfynd Spelbricka Glas 1 1,7 Kammare stensättning 2 


5 2815 94734,98 96720,27 25,7 Gravfynd Skärva_glas Glas 1 1 Kammare stensättning 2 

















































































































112 4275 94672,46 96743,66 25,0 I anläggning Skärva_keramik Keramik 1 12,7 


114 1428 94753,33 96729,01 26,1 I anläggning Skärva_keramik Keramik 23 44,6 Satellit 



118 2129 94681,84 96757,26 23,2 I anläggning Skärva_keramik Keramik 2 1 

119 0 94673,39 96743,41 25,0 Rensfynd i 

schakt 

Skärva_keramik Keramik 4 11,1 

120 0 94684,13 96757,26 23,0 Rensfynd i 

schakt 


121 2815 94735,65 96720,65 25,7 Gravfynd Skärva_keramik Keramik 1 0,1 Kammare stensättning 2 



125 10534 94743,14 96733,43 24,9 Gravfynd Skärva_keramik Keramik 1 7,2 Brandgrav 

0 94750,73 96706,78 22,6 Rensfynd i 

schakt 




129 10534 94743,32 96733,47 24,9 Gravfynd Obestämt Bränd lera 2 4,4 Brandgrav 

130 2815 94734,27 96720,61 25,7 Gravfynd Obestämt Bränd lera 4 1,4 Kammare stensättning 2 



133 2636 94753,45 96726,05 25,9 I anläggning Obestämt Bränd lera 5 1,8 

134 1170 94747,14 96724,12 26,4 I anläggning Obestämt Bränd lera 1 0,6 

135 9761 94676,89 96754,71 23,9 I anläggning Lerklining Bränd lera 6 9,4 Spisröse? 

136 94725,21 96741,75 23,2 I schakt Lerklining Bränd lera 12 35,9 

137 2171 94677,08 96754,28 23,9 I anläggning Lerklining Bränd lera 1308 3602,2 

138 FE2251 94676,80 96754,72 23,9 I schakt Lerklining Bränd lera 34 131 Spisröse? 

139 FE200750 94676,95 96756,20 23,5 I terrasskant Lerklining Bränd lera 127 204,7 Terrasskant 

140 2129 94678,91 96757,38 23,1 I anläggning Lerklining Bränd lera 95 1070,6 

141 581 94737,09 96713,97 25,5 I anläggning Bryne Sandsten 1 84,2 I stensättning 2 

142 1708 94678,39 96750,87 24,2 I anläggning Malstenslöpare Bergart 1 255,3 Stensättning 

143 1708 94703,64 96722,03 24,9 I anläggning Malstenslöpare Bergart 1 256,5 Stensättning 4 

144 0 94750,82 96703,00 21,7 I schakt Råämne Bergart 1 1517,9 

145 1184 94753,08 96731,29 25,7 I anläggning Kniv Järn 1 25,7 Satellit 

146 2815 94735,16 96720,45 25,6 Gravfynd Bleck Järn 0 0 Kammare stensättning 2 







150 2815 94735,03 96720,52 25,7 Gravfynd Bleck Järn 1 1,3 Kammare stensättning 2 


152 2815 94734,58 96720,74 25,7 Gravfynd Obestämt Trä 0 0 Kammare stensättning 2 


154 2815 94735,18 96720,10 25,7 Gravfynd Odefinierat Järn 1 1,5 Kammare stensättning 2 




158 2815 94735,33 96720,65 25,7 Gravfynd Nit Järn 1 1 Kammare stensättning 2 

160 2815 94735,81 96720,40 25,7 Gravfynd Ten + fragm. Järn 2 0 Kammare stensättning 2 


162 2815 94735,02 96720,75 25,7 Gravfynd Ten Järn 1 0,6 Kammare stensättning 2 

163 2815 94735,12 96720,38 25,7 Gravfynd Ev. hyska Järn 1 2,8 Kammare stensättning 2 



166 2815 94735,88 96720,34 25,7 Gravfynd Föremål Järn 1 2,2 Kammare stensättning 2 







173 2815 94735,24 96720,45 25,7 Gravfynd Obestämt Trä 1 0,1 Kammare stensättning 2 

174 2815 94735,54 96720,63 25,7 Gravfynd Gravfynd Ben med järn 1 0 Kammare stensättning 2 






180 2815 94734,82 96720,85 25,75 Gravfynd Ev. brickband Textil 1 Kammare stensättning 2 









190 2815 94735,66 96720,9 25,7 Gravfynd Trä och järn Trä 1 0,3 Kammare stensättning 2 



194 2815 94735,02 96720,30 25,7 Gravfynd Järnkorrosion Järn 0 0,6 Kammare stensättning 2 

195 2815 94735,15 96720,29 25,7 Gravfynd Nit Järn 1 0,9 Kammare stensättning 2 












204 2815 94734,88 96720,31 25,7 Gravfynd Odefinierat Järn 1 0 Kammare stensättning 2 











215 2815 94735,16 96720,45 25,6 Gravfynd Föremål Järn 0 0 Kammare stensättning 2 





221 2815 94734,29 96720,54 25,8 Gravfynd Bleck Järn 1 1,5 

222 2815 94735,80 96720,40 25,7 Gravfynd Fragment Silver 0 0 Kammare stensättning 2 


226 2815 94734,89 96720,13 25,7 Gravfynd Korrossionsprod. Silver 1 0 Kammare stensättning 2 


228 2815 94735,54 96720,27 25,7 Gravfynd Trä Trä 1 0 Kammare stensättning 2 


















247 2815 94735,43 96720,43 25,7 Gravfynd Agraffknapp Silver, förgylld 0 0 Kammare stensättning 2 

248 9161 94719,70 96719,69 25,6 Gravfynd Agraffknapp Brons 1 0,6 Kammare stensättning 3 

250 9161 94720,07 96719,99 25,4 Gravfynd Svärdsdetalj Brons 1 0 Kammare stensättning 3 

251 581 94735,55 96718,83 26,1 I anläggning Odefinierat Järn 1 1,9 Stensättning 2 

252 2815 94735,47 96720,51 25,7 Gravfynd Bleck Silver 1 0 Kammare stensättning 2 

253 94673,57 96728,36 25,3 Detektorfynd Bleck Cu-leg. 0 0 Ev. recent 

254 2815 94734,89 96720,16 25,7 Gravfynd Korrosionsprodukt Silver 0 0 Kammare stensättning 2 

255 9161 94720,03 96719,86 25,5 Gravfynd Järn 0 0 

256 2815 94735,16 96720,45 25,6 Gravfynd Obestämt Silver 0 0 Kammare stensättning 2 

258 2815 94735,06 96719,76 25,8 Gravfynd Agraffknapp Silver/guld 1 0,7 Kammare stensättning 2 




259 2815 94735,44 96720,25 25,7 Gravfynd Glasfragment Glas 1 0 Kammare stensättning 2 


261 10534 94742,70 96733,70 24,8 Gravfynd Nöt Org. material 0 0 Brandgrav 




265 9161 94720,33 96720,01 25,5 Gravfynd Kam med nitar Horn + brons 1 1,5 Kammaren stensättning 3 

267 8075 94720,91 96720,53 25,7 I anläggning Ev. vävtyngdsdel Bränd lera 1 5,7 I stensättning 3, ev. del av 

vävtyngd 

268 5806 94721,01 96726,53 25,4 I anläggning Vävtyngd Bränd lera 1 17,4 I stensättning 3, SÖ kvadranten 

ev. del av vävtyngd 

269 10534 94742,95 96733,75 24,8 Gravfynd Obestämt Bränd lera 0 4,7 Brandgrav 


271 1486 94741,36 96723,53 26,1 I anläggning Harts Harts 1 0,001 

272 10527 94703,75 96721,90 25,0 Gravfynd Harts Harts 2 0,1 Kammaren stensättning 4 

273 9161 94720,09 96719,98 25,5 Gravfynd Harts Harts 1 0,1 


276 10527 94703,89 96721,39 25,0 Gravfynd Harts Harts 1 0 Kammaren stensättning 4 


278 9311 94703,56 96721,69 25,0 Gravfynd Harts Harts 1 1 Kammaren stensättning 4 

279 9311 94704,62 96721,97 25,0 Gravfynd Harts Harts 0 0 Kammaren stensättning 4, 

daterad 

280 2815 94735,71 96720,49 25,7 Gravfynd Läder, del av 

svärdskida 

Org. 1 0 Kammare stensättning 2 

281 2815 94735,71 96720,49 25,7 Gravfynd Päls, del av svärdskida 

Org. 1 0 Kammare stensättning 2 

282 2815 94735,71 96720,49 25,7 Gravfynd Bleck, del av 

svärdskida 

Brons 1 0 Kammare stensättning 2 

283 2815 94735,08 96720,30 25,7 Gravfynd Järnfragment Järn 1 0 Kammare stensättning 2 

284 10534 94743,73 96733,58 24,8 Gravfynd Skinnskrapa Horn 1 5,7 Brandgrav 

285 5806 94725,21 96717,40 26,3 I anläggning Nål Brons 1 11,9 Ytligt i stensättning 3 

286 2815 94735,02 96720,76 25,7 Gravfynd Agraffknapp Förgyllt silver 1 0,8 Kammare stensättning 2 

287 10534 94743,03 96733,73 24,9 Gravfynd Agraffknapp Brons 1 4,1 Brandgrav 

288 2815 94735,77 96720,54 25,7 Gravfynd Oidentifierbart Silver ? 0 Kammare stensättning 2 

289 2815 94734,57 96720,78 25,7 Gravfynd Nit Brons 2 0 Kammare stensättning 2 

290 2815 94735,29 96720,92 25,7 Gravfynd Bleck Brons 1 0 Kammare stensättning 2 





300 2815 94735,50 96719,64 26,0 Gravfynd Oklarheter Mineral + org. 

material 

1 0 Kammare stensättning 2 

301 581 94735,64 96718,78 26,1 I anläggning Oklarheter Mineral + org. 

material 

1 0 I stensättning 2 

302 581 94731,85 96721,48 26,0 I anläggning Oklarheter Org. material 1 0 Bränt bröd? I stensättning 

2 

303 9161 94720,86 96719,45 25,5 Gravfynd Föremål Järn 1 3 

304 2815 94734,75 96720,22 25,7 Gravfynd Fragment Silver 0 0 Kammare stensättning 2 

305 0 94671,64 96737,92 25,5 Rensfynd i 

schakt 

Hästskosöm Järn 1 5,8 

306 9161 94720,42 96719,60 25,4 Gravfynd Bleck Brons 1 0 Kammaren stensättning 3 

307 2171 94677,57 96754,16 24,1 I anläggning Kniv Järn 1 9,8 Syllstenstensrad 

308 9161 94719,96 96720,42 25,5 Gravfynd Bleck Brons 1 0 Kammaren stensättning 3 




309 10534 94743,64 96733,59 25,0 Gravfynd Bleck Brons 3 0 Brandgrav 

310 10534 94743,58 96733,57 25,0 Gravfynd Skrinhandtag Brons 0 8,6 Brandgrav 

311 0 94687,64 96719,47 24,8 Detektorfynd Föremål Järn 1 32,6 Möjligen beslag 

312 0 94741,21 96701,73 22,2 Detektorfynd Ring Järn 1 24,4 Recent 

313 1170 94747,14 96724,12 26,4 I anläggning Ten Järn 1 1,3 

314 FE 3665 94708,84 96727,61 24,8 I schakt Blyföremål Bly 1 0 

315 0 94682,67 96728,51 25,9 Detektorfynd Hake Järn 1 11,8 Recent fönsterhake 

316 94675,82 96756,07 23,9 Detektorfynd Bleck Trol. silver 0 0 Terasskant 

317 0 94699,71 96721,15 25,8 Detektorfynd Byxklämma Järn 1 6,8 Recent byxklämma 

318 0 94737,30 96733,73 24,7 Rensfynd i 

schakt 


319 1170 94746,77 96723,71 26,5 I anläggning Harts Harts 2 5 

320 1038 94712,22 96707,30 23,6 Gravfynd Träkol Trälkol 1 0,1 I skelettgrav 1038 

321 3945 94748,22 96729,52 25,9 I anläggning Harts Harts 4 0,2 I röse 1 

322 581 94730,73 96722,20 25,9 I anläggning Harts Harts 1 0,2 

323 1108 94754,18 96725,65 25,9 I anläggning Harts Harts 1 1 Stensättning vid rest sten 

324 2815 94735,16 96720,45 25,6 Gravfynd Nöt Org. material 1 0 Kammare stensättning 2 

325 2815 94734,89 96720,37 25,7 Gravfynd Obestämt Org. material 1 0 Kammare stensättning 2 

326 2129 94678,91 96757,38 23,1 I anläggning Obestämt Org. material 4 0 

328 9761 94676,89 96754,71 23,9 I anläggning Ekofakt Org. material 0 0 

329 1170 94747,14 96724,12 26,4 I anläggning Ekofakt 1 0 

330 2815 94735,09 96720,29 25,7 Gravfynd Ekofakt Org. material 1 0 Kammare stensättning 2 

331 2815 94735,55 96720,42 25,7 Gravfynd Harts Harts 1 0 Kammare stensättning 2 



334 2815 94735,00 96720,03 25,7 Gravfynd Harts Org. material 1 0 Kammare stensättning 2 

335 1038 94712,22 96707,30 23,6 Gravfynd Nöt Org. material 0 0 I skelettgrav 1038, förmodligen 

recent 

336 1038 94712,22 96707,30 23,6 Gravfynd Ekofakt Org. material 4 0,4 I skelettgrav 1038, förmodligen 

recent 

337 FE 4758 94675,28 96754,54 24,1 Rensfynd i 

schakt 

Slagg Järn 1 0,001 Glödskal? 

338 0 94657,99 96757,00 24,4 Detektorfynd Hästskosöm Järn 1 5,3 

339 2636 94753,05 96726,07 25,9 I anläggning Harts Harts 1 0,2 Daterad 

340 10527 94704,69 96721,38 Gravfynd Harts Harts 2 0,2 Kammaren stensättning 4 


342 581 94731,61 96721,18 26,2 I anläggning Skrapa Kvarts 1 38,6 

344 2815 94735,05 96720,50 25,7 Gravfynd Harts Harts 2 0,001 Kammare stensättning 2 





















362 2815 94735,17 96720,57 25,7 Gravfynd Harts Harts 1 0 Kammare stensättning 2 




367 728 94733,48 96728,53 25,2 I anläggning Slipsten Bergart 1 690 

368 1228 94752,36 96725,58 26,1 I anläggning Glättsten Bergart 1 415 Röse 1 

369 1228 94748,18 96726,99 26,4 I anläggning Malsten liggare Bergart 1 5000 I röse 1 

370 581 94734,89 96727,82 25,5 I anläggning Bearbetat Sandsten 1 4500 Slipstensämne i stensättning 

2 

371 0 94679,84 96748,84 24,5 Rensfynd 

i schakt 

Piplera 1 0,9 


374 0 94708,28 96726,36 25,0 Rensfynd i 

schakt 


375 2815 94735,47 96720,15 Gravfynd Bleck Järn 4 1,3 Kammare stensättning 2 

376 2815 94735,97 96720,38 Gravfynd Bleck Järn 1 1 Kammare stensättning 2 

377 581 94734,23 96719,56 Gravfynd Bleck Järn 1 0,6 Kanten av kammare i stensättning 

2 


379 2815 94735,33 96720,82 Gravfynd Fragment Keramik 1 0,1 Kammare stensättning 2 

380 2815 94736,17 96720,66 Gravfynd Fragment Keramik 1 0,2 Kammare stensättning 2 




384 2815 94734,98 96720,11 25,7 Gravfynd Nit Järn 1 3 Kammare stensättning 2 

385 FE 9392 94676,08 96756,28 I anläggning Odefinierat Järn 1 8,2 Terrasskant 



























410 9161 94720,86 96719,45 25,5 Gravfynd Föremål Järn 2 3,7 

411 9161 94720,86 96719,45 25,5 Gravfynd Bleck Järn 2 0,8 

412 94708,28 96726,36 25,0 Rensfynd i 

schakt 






417 2815 94735,03 96720,12 25,7 Gravfynd Övrigt Järn 1 0,2 Kammare stensättning 2 





422 5305 94702,30 96719,89 25,9 I anläggning Klackjärn Järn 1 21 Recent 

423 1184 94753,08 96731,29 25,7 I anläggning Draglåsnyckel Järn 1 18,8 Satellit 

424 2815 94734,80 96719,92 25,7 Gravfynd Korrosionsmoln i 

marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


marken 


Silverrest 0 0 Ej bevarat, kammare stensättning 

2 


2 


2 


2 


2 


2 


2 


2 


2 


2 


2 

437 9311 94703,17 96721,59 25,3 Gravfynd Träkol Träkol >10 0 Kammaren stensättning 4 

439 A9761 94676,87 96754,41 24,1 I anläggning Bränd lera, sintrad? 

Bränd lera 8 0 I spis? 

440 FE 2251 94677,32 96753,66 24,1 I anläggning Bränd lera, sintrad? 

Bränd lera 5 0 I spis? 


Bränd lera 3 0 Terrasskant 

442 FE 4761 94678,70 96754,82 23,9 I schakt Bränd lera, sintrad? 

Bränd lera 5 0 


Bränd lera 2 0 Terrasskant 

444 2815 94735,95 96720,42 0,0 Gravfynd Sintrad lera? Oklarheter 1 0 Kammare stensättning 2 


446 9161 94719,57 96720,44 25,5 Gravfynd Agraffknapp, hake Brons 1 0 Häktedelen av hel agraff 

med 3 knappar 


448 2815 94735,37 96720,60 25,7 Gravfynd Skärva_glas Glas 7 0,3 Kammare stensättning 2



452 2815 94735,08 96719,88 25,7 Gravfynd Bleck? Silver 1 0 Kammare stensättning 2 

453 9813 94743,51 96731,27 25,4 Gravfynd Oidentifierad mat Oidentifierad 

mat 

1 0 Brandgrav 


455 9161 94719,70 96719,69 25,6 Gravfynd Brickband Textil 0 0 Kammaren i stensättning 

3, brickband på agraff 248 

456 2815 94734,98 96720,09 25,7 Gravfynd Skärva_glas Glas 1 0 Kammare stensättning 2 






463 5800 94725,74 96718,66 0,0 I anläggning Fossil Fossil 1 240 I stensättning 3 



466 2815 94734,73 96719,71 25,8 Gravfynd Skrinlock? Horn 1 0,9 Kammare stensättning 2 

470 5806 94721,82 96720,81 26,1 I anläggning Glasflusspärla Glas 2 0 Ytligt i stensättning 3 

471 9161 94719,70 96719,69 25,6 Gravfynd Brickband, ylle Textil Kammaren i stensättning 

3, brickband på agraff 446 

472 2815 94734,88 96720,35 25,66 Gravfynd Bleck Brons 1 0 Kammare stensättning 2 

473 9161 94720,07 96719,99 25,4 Gravfynd Ben Obränt 1 0 Kammare stensättning 3 

474 2815 94735,48 96720,25 25,67 Gravfynd Bleck Järn 1 0 Kammare stensättning 

475 2815 94735,08 96720,30 25,7 Gravfynd Ben/mineral? Oidentifierar 

mat 

1 0 Kammare stensättning 2 

476 2815 94735,08 96720,30 25,7 Gravfynd Träfragment Trä 1 0 Kammare stensättning 2 

477 2815 94735,54 96720,29 25,7 Gravfynd Träfragment Trä 1 0 Kammare stensättning 2 


479 2815 94735,44 96720,25 25,7 Gravfynd Träfragm. Trä 1 0 Kammare stensättning 2 

480 1228 94749,71 96726,59 - Gravfynd Bleck Järn 1 0 Centralt stensättning 1 

481 9311 94704,88 96721,86 25,04 Gravfynd Träkol Kol 1 Kammare stensättning 4 

482 94729,38 96756,23 22,06 Detektorfynd Knapp Brons 1 

483 2815 94735,08 96720,30 25,7 Gravfynd Preparat Preparat 1 Kammare stensättning 2 

485 2815 94735,09 96720,29 25,7 Gravfynd Svärdsegg? Järn 1 0 Kammare stensättning 2 

486 2815 94735,50 96719,64 26,0 Gravfynd Oidentifierat Harts 1 0 V om kammare stensättning 

2 

487 9311 94705,15 96721,24 25,02 Gravfynd Harts Harts 1 Kammare stensättning 4 

488 9311 94705,15 96721,24 25,02 Gravfynd Träkol Träkol >10 Kammare stensättning 4 

489 9311 94703,27 96721,99 25,26 Gravfynd Träkol Träkol 9 Kammare stensättning 4 

490 9813 94743,51 96731,27 25,4 Gravfynd Träkol Träkol 7 0 Brandgrav 

491 1228 94750,18 96727,99 26,3 Gravfynd Oidentifierad Org. 1 I stensättning 1 

492 2815 94735,48 96720,25 25,67 Gravfynd Glas Glas >10 0 Kammare stensättning 

493 2815 94735,39 96720,52 25,64 Gravfynd Korrosionsprodukt Silver Preparat från kammare 


495 2815 94734,82 96720,85 25,75 Gravfynd Ev. agraffknapp Brons 1 Kammare stensättning 2 

496 2815 94735,76 96720,42 25,7 Gravfynd Hartsring Harts 1 0,8 Kammare stensättning 2 

497 2815 94734,73 96719,71 25,8 Gravfynd Glas, blått Glas 1 0,9 Kammare stensättning 2 

498 2815 94735,02 96720,76 25,7 Gravfynd Frö Org. material 1 Kammare stensättning 2 



Bilaga 3. Osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström, SAU 

Under sommaren och hösten 2004 undersöktes RAÄ 91 i Fresta socken, 

Upplands Väsbys kommun, Uppland. De funna gravarna kan dateras till 

folkvandringstid, eventuellt vikingatid och utgörs av fyra stensättningar, 

varav tre innehållande kammargravar, med några så kallade ”satellitgravar” 

samt ett par mindre brandgravar och en mindre skelettgrav. 

Material och metod 

Materialet utgörs av 103,06 gram brända och 349,2 gram obrända (och 

svedda?) människo- och djurben. Av det brända materialet har 88,8 gram 

kunnat identifieras till art, av det obrända materialet artbestämdes 88,3 

gram. Materialet redovisas i tabellerna 15–22, samt i katalogen. De flesta 

ben hittades i gravanläggningar och 13 fragment (20,9 g) är lösfynd. 

De brända benen har grupperats efter Wahls (1982:16f) indelning i förbrännings- 

och fragmenteringsgrad. Majoriteten brända ben är gulvita/ 

gråvita till färgen vilket tyder på att de utsatts för en medelhög till hög 

förbränning. Fragmenteringsgraden är också hög och majoriteten av fragment 

är

Benen undersöktes okulärt och vägdes. Referenssamlingen hos SAU 

användes för jämförelser och identifikation. Köns- och åldersbestämningarna 

av människobenen baseras på kriterier angivna i Buikstra & Ubelaker 

(1994). Även poängsättningsmetoderna angivna i nämnda volym har 

använts för de olika köns-/ålderskriterierna, vilka syftar till att ge en så 

konsekvent och enhetlig bedömning som möjligt. Dock har inte snävare 

åldersbestämningar än ”adult” (>18 år) kunnat göras utifrån det hårt fragmenterade 

materialet. När så varit möjligt har djuren åldersbestämts utifrån 

benens fusionering och tändernas frambrott enligt Silver (1969). Alla 

uppgifter registrerades i en databas (Microsoft Access). 

Stensättning 1 – A1228, A3320, A1170, A2636 

Från dessa anläggningar kommer totalt 186,5 gram ben. Främst obrända 

djurben, tamsvin och får/get har noterats, samt en mindre mängd brända 

ben (9 fragment 0,89 g) tillhörande oidentifierade djur samt människa. 

Fragmenten av extremitetsben från människa har ett relativt tjockt yttre 

skikt (kompakta) varför det är troligt att de tillhört (minst en) vuxen person. 

Benen från gris och får/get kommer företrädesvis från köttrika delar, 

vilket skulle kunna betyda att den avlidne försetts med ett matoffer. 

Tabell 16. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från anläggningar 

i stensättning 1. 

Anr Art Benslag Antal Vikt, g Obränt 

1228 Tamsvin (Sus domesticus) Ulna 1 3,37 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Tibia 2 51,85 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Talus 2 7,39 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Phalanx 1 1 0,79 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Os longum 2 2,19 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Metapodium 2 3,5 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Femur 2 54,24 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Dens 1 0,98 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Coxae, os 3 27,27 X 

Tamsvin (Sus domesticus) Costa 7 15,91 X 

Människa (Homo sapiens) Os longum 4 0,39 - 

Mellanstort däggdjur (får-/getstorlek) Vertebra 2 2,17 X 

Mellanstort däggdjur (får-/getstorlek) Obestämt 15 10,11 X 

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Radius 1 1,38 X 

Däggdjur (Mammalia indet.) Obestämt 2 0,76 X 

3320 Tamsvin (Sus domesticus) Dens (M2) 1 3,7 Svedd? 

1170 Oidentifierat (ospec.) Obestämt 1 0,13 - 

2636 Däggdjur (Mammalia indet.) Os longum 4 0,37 - 

Fragmenteringsgrad (enligt Wahl 1982): 1. Största fragment (mm): 12. 

Färg/förbränningsgrad: vit/vitgrå/gulvit. 

MIND för stensättning 1: 1 människa (adult), 1 tamsvin (juvenil


svin (I A2815 framkom även ett obränt bearbetat fragment av ben eller 

horn. För vidare upplysningar, se konservatorns rapport). Fragmenten av 

en permanent kindtand från människa uppvisar spår av nötning och fragment 

av extremitetsben från människa är kraftiga, således har de bedömts 

tillhöra (minst) en vuxen individ. 

Tabell 17. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från 

anläggningar i stensättning 2. 

Anr Art Benslag Obränd Antal Vikt, g 

581 Oidentifierat (Ospec.) Obestämt - 1 0,07 

2815 Djur (Animalia indet.) Obestämt - 1 0,07 

Däggdjur (Mammalia indet.) Dens X 9 0,09 

Människa (Homo sapiens) Dens (Molar) Svedd 15 0,19 

Människa (Homo sapiens) Os longum - 2 1,99 

Oidentifierat (Ospec.) Obestämt - 9 0,30 

Tamsvin (Sus domesticus) Dens - 1 0,03 

Tamsvin (Sus domesticus) Dens X 16 0,80 

Fragmenteringsgrad (enligt Wahl 1982): 1. Största fragment: 14 mm. 

Färg/förbränningsgrad: vitgul/vitgrå. 

MIND för stensättning 2: 1 människa (adult), 1 tamsvin (

A1056 

I en slänt nedanför stensättning 3 och hög 4 påträffades denna s.k. ”skelettgrav” 

vilken utgörs av en nedgrävning med stenpackning. Under en 

sten och i ett lager av sand påträffades fragment av ett obränt långt rörben 

från människa, (10,24 g). Benfragmenten är mycket dåligt bevarade varför 

en åldersgruppering ej är möjlig. 

F4292 (lösfynd) 

Sydöst om stensättning 4 påträffades två obrända diafysfragment av radius 

från nöt, 19,07 gram. 

A9325 

I det så kallade ”husområdet” sydöst om stensättningarna framkom ett 

vitbränt oidentifierat benfragment 0,01 gram (ca 4 mm). 

A9813, F10835 

0,60 meter från ett större stenblock sydöst om stensättning 1 påträffades 

en rund sotfläck inramad av ett par stenar. I sotfläckens översta lager hittades 

brända ben av människa och djur samt obrända djurtänder. FE10835 

påträffades strax intill och tolkas som härrörande från A9813. 

De relativt kraftiga fragment av extremitetsben och neurokranium 

(inga suturer bevarade) från människa som påträffats i detta område skulle 

kunna komma från samma, sannolikt vuxna, individ. 

Tabell 19. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från anläggningarna 

A9813 och F10835. 

Anr/Fnr Art Benslag Obränd Antal Vikt, g 

A9813 Människa (Homo sapiens) Obestämt - 73 1,92 


Människa (Homo sapiens) Temporale, os - 3 1,45 

Nöt (Bos taurus) Dens X 1 1,17 

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Metapodium - 4 0,61 

F10835 Människa (Homo sapiens) Frontale, os - 1 0,19 


Människa (Homo sapiens) Neurocranium - 1 0,3 

Slidhornsdjur (Bovidae) Dens X 3 0,31 


Färg/förbränningsgrad: gråvit/vitgul. 

MIND: 1 människa (adult), 1 nötkreatur och 1 får/get. 

A10534 

I nordöstra delen av RAÄ 91, intill ett stenblock, påträffades totalt 73,8 

gram brända ben av människa och djur. Från samma anläggning kommer 

även andra fynd såsom till exempel en skinnskrapa, en fibula och keramik. 

Ålderskriterier: Fragment av parietale med del av sutura sagittalis, helt 

sammanväxt endocranialt, men synlig ectocranialt, Radius: caput radii 

fusionerad, stadium 2 (jfr Buikstra & Ubelaker 1994:41). 

Inga könskriterier närvarande. 



Tabell 20. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från A10534. 


10534 Människa (Homo sapiens) Costa - 3 0,3 

Människa (Homo sapiens) Dens - 10 0,35 

Människa (Homo sapiens) Humerus - 3 0,84 

Människa (Homo sapiens) Metapodium - 1 0,15 


Människa (Homo sapiens) Obestämt - Ej räknade 37,44 


Människa (Homo sapiens) Parietale, os - 1 1,08 

Människa (Homo sapiens) Phalanges manus/pedis - 2 0,27 

Människa (Homo sapiens) Phalanx 3 - 1 0,05 

Människa (Homo sapiens) Radius - 2 0,32 

Människa (Homo sapiens) Temporale, os - 4 1,12 

Människa (Homo sapiens) Ulna - 1 0,27 

Däggdjur (Mammalia indet.) Obestämt - 1 0,07 

Däggdjur (Mammalia indet.) Os longum - 2 1,06 

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Metapodium - 3 0,3 


Färg/förbränningsgrad: grå/ljusbrun. 

MIND: 1 människa (adult), 1 får/get. 

A10263 

Under stenpackning i östsluttningen utanför stensättning 1 framkom 15,9 

gram brända människoben och ett oidentifierat fragment. 

Ålderskriterier: kraftig kompakta samt muskelfästen på långa rörbensfragment, 

parietalefragment cirka 5 millimeter tjockt. 

Inga könskriterier närvarande. 

Tabell 21. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från A10263. 


10263 Människa (Homo sapiens) Femur - 1 0,65 

Människa (Homo sapiens) Humerus - 1 0,7 


Människa (Homo sapiens) Obestämt - Ej räknade 6,54 


Människa (Homo sapiens) Parietale, os - 1 0,17 

Människa (Homo sapiens) Radius - 1 0,34 

Människa (Homo sapiens) Vertebra - 4 0,76 

Oidentifierat (Ospec.) Obestämt X 1 0,75 


Färg/förbränningsgrad: gulbrun/blågrå. 

MIND: 1 människa (adult). 

Att notera: Människobenen funna i anläggningarna A9813, A10534, 

A10263 och fyndenhet 10835 skulle, åtminstone rent teoretiskt, kunna 

tillhöra samma individ. 

I A9161 framkom fyra obrända kamfragment av ben eller horn. För vidare 

upplysningar om kamfragmenten se konservatorns rapport.

Referenser 

Buikstra, J. E. & Ubelaker, D.H. eds., 1984. Standards for data collection 

from human skeletal remains. Proceedings of a seminar at the Field 

Museum of Natural History organized by Jonathan Haas (Arkansas 

Archeological Survey research series, 44), Fayetteville, Arkansas; Arkansas 

Archeological Survey. 

Silver, I. A., 1969: The ageing of domestic animals. I: Brothwell, D. R. & 

Higgs, E. (Eds.): Science in Archaeology. London. 

Wahl, von J. 1982. Abhandlungen. Leichenbranduntersuchungen. Ein 

Überblick über die Bearbeitungs- und Aussagemöglichkeiten von 

Brandgräbern. Praehistorische Zeitschrift 57. Band 1982. Berlin, New 

York. 

Tabell 22. Fyndnummerlista – ben. 

Anr FE Fnr Art Benslag/tand Obränd Fragment Vikt, g 

2815 3786 266 Människa (Homo sapiens) Dens Svedd? 15 0,19 

9161 9570 473 Oidentifierat Obestämt X 2 0,4 

9325 9364 9000 Oidentifierat (Ospec.) Obestämt 1 0,01 

3320 200631 9001 Tamsvin (Sus domesticus) Dens Svedd? 1 3,7 


9813 9821 9003 Människa (Homo sapiens) Os longum 13 5,1 

9813 9821 9004 Människa (Homo sapiens) Temporale, os 3 1,45 

9813 9821 9005 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Metapodium 4 0,61 

9813 9821 9006 Nöt (Bos taurus) Dens X 1 1,17 

9813 9821 9007 Människa (Homo sapiens) Obestämt 73 1,92 

200627 9008 Oidentifierat (Ospec.) Obestämt 1 0,16 

10263 10284 9009 Människa (Homo sapiens) Neurocranium 10 2,33 

10263 10284 9010 Människa (Homo sapiens) Femur 1 0,65 

10263 10284 9011 Människa (Homo sapiens) Humerus 1 0,7 

10263 10284 9012 Människa (Homo sapiens) Radius 1 0,34 


10263 10284 9014 Människa (Homo sapiens) Parietale, os 1 0,17 

10263 10284 9015 Människa (Homo sapiens) Vertebra 4 0,76 

10263 10284 9016 Oidentifierat (Ospec.) Obestämt X 1 0,75 

10263 10284 9017 Människa (Homo sapiens) Obestämt 6,54 

2815 3731 9018 Tamsvin (Sus domesticus) Dens X 2 0,36 




2815 3732 9022 Däggdjur (Mammalia indet.) Dens X 9 0,09 



2815 3438 9025 Djur (Animalia indet.) Obestämt 1 0,07 

2815 3983 9026 Oidentifierat (Ospec.) 1 0,01 


2815 3736 9028 Oidentifierat (Ospec.) 1 0,01 





2815 3712 9033 Tamsvin (Sus domesticus) Dens 1 0,03 


4292 9035 Nöt (Bos taurus) Radius X 2 19,07 


1228 3624 9037 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Radius X 1 1,38 

1228 3624 9038 Däggdjur (Mammalia indet.) Obestämt X 2 0,76 


1228 3307 9040 Tamsvin (Sus domesticus) Tibia X 1 28,4 


Anr FE Fnr Art Benslag/tand Obränd Fragment Vikt, g 

1228 3307 9041 Tamsvin (Sus domesticus) Tibia X 1 23,45 

1228 3307 9042 Tamsvin (Sus domesticus) Femur X 1 30,53 

1228 3307 9043 Tamsvin (Sus domesticus) Femur X 1 23,71 

1228 3307 9044 Tamsvin (Sus domesticus) Coxae, os X 2 21,61 

1228 3307 9045 Tamsvin (Sus domesticus) Coxae, os X 1 5,66 

1228 3307 9046 Tamsvin (Sus domesticus) Ulna X 1 3,37 

1228 3307 9047 Tamsvin (Sus domesticus) Talus X 1 5,36 

1228 3307 9048 Tamsvin (Sus domesticus) Talus X 1 2,03 

1228 3307 9049 Tamsvin (Sus domesticus) Os longum X 2 2,19 

1228 3307 9050 Tamsvin (Sus domesticus) Metapodium X 2 3,5 

1228 3307 9051 Tamsvin (Sus domesticus) Phalanx 1 X 1 0,79 

1228 3307 9052 Tamsvin (Sus domesticus) Costa X 7 15,91 

1228 3307 9053 Mellanstort däggdjur (får-/get-/hund-/svinstorlek) Obestämt X 15 10,11 

1228 3307 9054 Mellanstort däggdjur (får-/get-/hund-/svinstorlek) Vertebra X 2 2,17 


1528 200632 9056 Slidhornsdjur (Bovidae) Dens X 11 0,61 


2636 200630 9058 Däggdjur (Mammalia indet.) Os longum 4 0,37 

10534 10559 9059 Människa (Homo sapiens) Neurocranium 58 11,05 

10534 10559 9060 Människa (Homo sapiens) Temporale, os 4 1,12 

10534 10559 9061 Människa (Homo sapiens) Parietale, os 1 1,08 


10534 10559 9063 Människa (Homo sapiens) Costa 3 0,3 

10534 10559 9064 Människa (Homo sapiens) Humerus 3 0,84 

10534 10559 9065 Människa (Homo sapiens) Radius 2 0,32 

10534 10559 9066 Människa (Homo sapiens) Metapodium 1 0,15 

10534 10559 9067 Människa (Homo sapiens) Ulna 1 0,27 

10534 10559 9068 Människa (Homo sapiens) Phalanges manus/ 

pedi 

2 0,27 

10534 10559 9069 Människa (Homo sapiens) Phalanx 3 1 0,05 

10534 10559 9070 Människa (Homo sapiens) Dens 10 0,35 

10534 10559 9071 Däggdjur (Mammalia indet.) Obestämt 1 0,07 

10534 10559 9072 Däggdjur (Mammalia indet.) Os longum 2 1,06 

10534 10559 9073 Människa (Homo sapiens) Obestämt 37,44 

10534 10559 9074 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Metapodium 3 0,3 

5806 6864 9075 Människa (Homo sapiens) Neurocranium X 1 30,8 

5806 2957 9076 Människa (Homo sapiens) Neurocranium X 1 88,45 

5806 5962 9077 Nöt (Bos taurus) Coxae, os X 1 11,3 

5806 7326 494 Människa (Homo sapiens) Os longum X X ? 

1038 3724 9078 Människa (Homo sapiens) Os longum X 10,24 

10835 9079 Människa (Homo sapiens) Frontale, os 1 0,19 

10835 9080 Människa (Homo sapiens) Neurocranium 1 0,3 

10835 9081 Människa (Homo sapiens) Longus, os 5 0,88 

10835 9082 Slidhornsdjur (Bovidae) Dens X 3 0,31 


Bilaga 4. Vedartsbestämning av Ulf Strucke, UV Mitt 

Analys ID 3209 

Anläggning: Odlingslager Provnr: PM4887 

Vikt: 0,1 Analyserad vikt: 0,1 

Fragment: 7 Analyserat 7 

Art: Bark Antal: 1 

Material: Träkol 

Kommentar: 

Art: Björk Antal: 3 


Kommentar: Ettårig kvist 

Art: Gran Antal: 1 


Kommentar: 

Art: Hassel Antal: 1 


Kommentar: Skalfragment 

Art: Tall Antal: 2 


Kommentar: 


Anläggning: 10285 Provnr: ID 10316 





Kommentar: 







Kommentar: Ej helt förkolnad. 







Kommentar: 



Kommentar: 





Art: En Antal: 1 


Kommentar: Kvist 







Art: Växtdelar Antal: 1 

Material: Förkolnat 

Kommentar: Skalfragment hassel. Mycket litet fragment osäkert om det 







Kommentar: Ej helt förkolnad. 







Kommentar: 







Kommentar: 





Art: Ek Antal: 4 


Kommentar: Ej tillvaratagen. Ej helt förkolnad. 



Kommentar: 


Material: Förkolnat 

Kommentar: Skalfragment av hassel. 







Kommentar: 







Kommentar: 




Fragment: 17 Analyserat 17


Material: Förkolnad 

Kommentar: Innerbark av barrträd. 


Anläggning: 204 Stensträng Provnr: PM4807 



Art: Barrträd Antal: 1 


Kommentar: 



Kommentar: 



Kommentar: 



Kommentar: Granbarr 



Kommentar: Kottefjäll gran. 







Kommentar: 


Anläggning: 218 Åkerdike Provnr: PM4832 





Kommentar: 



Kommentar: 



Kommentar: Ej helt förkolnad 







Kommentar: 







Kommentar: 




Anläggning: 263 Stensträng Provnr: PM4898 





Kommentar: Rot och kvist 






Material: 

Kommentar: Ej daterbar mängd. Ej tillvarataget. 


Anläggning: 2815 Provnr: PK4201 





Kommentar: 






Material: 

Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar:







Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 


Anläggning: 3532 Härd Provnr: PK4652 



Art: Salix sp Antal: 28 


Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: 



Kommentar: 





Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: 



Kommentar: Vald för eventuell datering. 



Kommentar: 



Kommentar: 





Art: Al Antal: 33 




Kommentar: Kraftigt rötad. 

Kommentar: 







Kommentar: 

Art: Organiskt material Antal: 3 

Material: Organiskt material 

Kommentar: Kåda. 







Kommentar: Mycket hårt bränd. 







Kommentar: Ej helt förkolnad.




Fragment: över 100 Analyserat 31 



Kommentar: Provet söndersmulat. 



Kommentar: Provet söndersmulat. 







Kommentar: Troligen rot. 







Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 









Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 







Kommentar: 





Art: Al Antal: 2 


Kommentar: 







Kommentar: 



Kommentar: 







Kommentar: Kvist.







Kommentar: Kvist 







Kommentar: Treårig kvist. 







Kommentar: 



Bilaga 5. Makrofossilanalys av Anneli Ekblom och 

Håkan Ranheden, UV Mitt 

Makrofossilanalys har på uppdrag SAU utförts på jordprover ifrån gravområde 

RAÄ 91, Fresta socken daterat till folkvandringstid. Proverna 

bestod av fyllning ifrån gravar och stenpackningar. Syftet med analysen 

var att med hjälp av de botaniska makrofossilierna belysa användning 

och funktion av anläggningar. Vad det gäller de provtagna gravkontexter 

var ytterliggare en frågeställning att diskutera eventuella rituella aktiviteter 

eller offer i samband med gravläggning. Generellt innehöll proverna 

mycket sparsamt med förkolnade fröer eller frukter, varför det inte är 

möjligt att närma sig dessa frågeställningar på basis av denna analys. 

Metod 

En provmängd på cirka 1,5–2 liter togs ut i fält från varje anläggning. Därefter 

preparerades proverna. Preparering gjordes genom en kombination 

av slamning och flotering. Materialet sattes i rörelse i en 10 liters hink under 

det att vatten tillsattes. Principen för denna preparering är att rörelsen 

får det organiska materialet att lägga sig på ytan av lösningen medan det 

minerogena sjunker till botten. Vid själva flotationen tillförs dock sådan 

rörelseenergi att även bränt material följer med vid den följande dekanteringen 

över siktarna. Siktar med en minsta diameter av 0,5 millimeter har 

använts. Processen upprepas flera gånger tills inget organiskt material eller 

förkolnade växtrester längre kan observeras i det resterande materialet. 

Proverna analyserades i 10–40 gångers förstoring med hjälp av ett stereomikroskop. 

Bestämningen av fröerna gjordes med hjälp av referenslitteratur 

Beijerink (1969), Berggren (1969, 1981), Jacomet m.fl. (1989), 

Jacomet (1989), Anderberg (1994). Referenssamlingen på GAL, Riksantikvarieämbetet 

konsulterades även. Sammanlagt 41 stycken prover har 

analyserats. Innehållet av moderna fröer i proverna var rikligt, och färska 

granbarr förekom i större mängder i proverna. Endast förkolnat material 

har beaktats i analysen, övriga påträffade färska fröer och annat växtmaterial 

har betraktats som moderna då bevaringsförhållandena inte bedöms 

som gynnsamma nog för att organiskt material skall ha bevarats. Analyserade 

prover och påträffade förkolnade frön och frukter presenteras i tabell 

23 och tabell 24. Mängden träkol, färskt trä samt innehållet av ben och 

mollusker i samtliga analyserade prover har uppskattats till antal och denna 

uppskattning är relativ (x: mkt sparsamt, xx: sparsamt, xxx: måttligt, 

xxxx: rikligt, xxxxx: mycket rikligt). Fragmenterade sädeskorn och andra 

fröer presenteras i tabell 23 uppskattade till minimum antal (med undantag 

av fragment av hasselnötskal). Sädeskornen är listade under vulgär 

namn med vetenskapligt namn inom parantes medan ogräs fröerna är listade 

med vetenskapligt namn och vulgär namn inom parantes. 

Kort diskussion om analysresultatet 

Samtliga prover innehöll mycket sparsamt med förkolnade frö eller frukter. 

Totalt framkom endast elva sädeskorn samtliga spridda i olika anläggningar. 

Materialet dominerades av förkolnade granbarr och enbärsfröer. 

I A9688 förekom ett flertal fragment av hasselnötskal. Förekomsten av 

granbarr och enbärsfröer speglar troligt den naturliga miljön på platsen, 

snarare än gravritual. Med en större kunskap om provtagna kontexter är 

det dock möjligt att denna diskussion kan fördjupas.

Tabell 23. Påträffade förkolnade fröer och frukter. 

Anr PM Antal Påträffade makrofossil Kommentarer 

1038/2421 0 2 Obestämt frö 

1038/2421 0 20 Granbarr (picea) 

1038/2421 0 11 Enbärsfrö (juniper communis) 

581 2959 3 Tallbarr (pinus spp) 

581 2959 1 Granbarr (picea) 

581 1423 1 Enbärsfrö (juniper communis) 



581 2883 1 Obestämt frö 

581 2883 1 Vete obestämd (triticum indet) 0,5 

581 2882 Kv 2 Träkol gren eller barkdel 

581 2882 Kv 2 Träkol gren eller rotdel 


1108 2495 1 Sädeskorn obestämt (cerealea ind) 


1108 2000004 Träkol gren 

1108 2495 0,5 Sädeskorn obest., ev. tillräckligt för datering 







1228 3108 1 Skalkorn (hordeum vulg. Vulg.) 




1440 1464 1 Hasselskal (corylus) 





1440 1464 1 Sädeskorn obest + 1 fragm. av hasselnötsskal 

1769 2437 1 Vete obestämd (triticum indet) 



1038/2421 200002 1 Granbarr (picea) 

1038/2421 3766 Träkol, ytterbark? 

1038/2421 3915 Träkol 

1038/2421 3912 Träkol 

1038/2421 3766 Träkol 

1038/2421 3917 Träkol 







Anr PM Antal Påträffade makrofossil Kommentarer 



9161 2000005 1 Sädeskorn obest 




9688 10257 26 Hasselskal (corylus) Ca 2 stycken 


9688 10257 1 Havre (avena fatua) 

cf havre (cf avena spp) 





10319 10852 1 Rubus spp 




10620 10629 1 Hasselskal (corylus) 





Tabell 24. Analyserade makroprover. 

Anr PM Kontext Kol Färskt trä Färska fröer 

581 964 Under botten st. xx 125 

581 1423 xx 43 

581 1424 xxx 30 

581 2883 Kv 2, under mörka lagret x 9 

581 2959 xxx(x) 7 

728 749 xxx 18 

1108 2495 xx 11 

1108 200004 Mörkfärgning, Ö halvan under kont x(x) 0 

1184 1459 xx 0 

1203 1454 Anl. S del – centralt xx 0 

1228 3988 xx 0 

1428 1478 x 0 

1428 1478 Södra delen mot botten x 0 

1440 1464 NÖ delen xx 0 

1769 2437 x 100 

1038/ 

2421 

200001 Stenpackning x X 0 

1038/ 

2429 

200002 xx 0 

2636 2649 Rest sten i ruta 1. Anl. S under stenen xx 0 

3108 0 Röse 1 N profilbanken xx 3 

3319 0 xx 7 

3815 200003 xxxx 0

Anr PM Kontext Kol Färskt trä Färska fröer 

4303 4620 xxxx 7 

4764 4772 xx 31 

5078 8940 xxxx 1 

9161 200005 xxx 0 

9316 10352 xx 0 

9325 10596 xx 3 

9429 9421 x 0 

9688 10257 xxxx 0 

10285 10318 xxx 18 

10298 10661 xx 272 

10306 10313 xx 0 

10319 10852 xx 3 

10586 10595 xx 2 

10620 10629 xx 0 

10630 10638 xx 3 

10651 10660 xx 0 

10853 10866 xx 0 

10876 10892 xxx 0 

1228 3107 Röse 1 NV kvadrat i profil xx 6 

581 9786 Vall kring röse, lager 2, under upphör 

morän 

xx 0 


Bilaga 6. 14 C-dateringar av Göran Possnert, Uppsala universitet 

Prov nr Anr Typ Lab. nr 14 C-ålder 

BP 

PK3722 A1228 Stensättning Ua-24245 340 ±35 1490AD–1530AD 

1550AD–1640AD 

PM200005 A9161 Gravlager Ua-24295 1450 ±35 560AD–590AD 

595AD–650AD 

PK200819 A1632 Stensättning Ua-24215 1050 ±40 900AD–920AD 

960AD–1030AD 

PK200820/ 

FE200678 

(F339) 

A2636 Rest stens 

fundament 


Ua-24216 2755 ±40 970BC–960BC 

930BC–830BC 

Kal. 1 σ Kal. 2 σ δ 13 C 

‰ PDB 

Material Kommentarer 

1470AD–1650AD -25,8 Hasselnötsskal Under sten i botten. 

Kontaminerat 

prov 

540AD–660AD -23,9 Sädeskorn obest. 

890AD–1040AD -20,1 Ben (människa, 

neurocranium) 

1000BC–820BC -26,5 Harts 

PK9579 A9311 Gravlager Ua-24217 1535 ±40 430AD–600AD 420AD–620AD -27,3 Harts 

PK200822 A9813 Brandgrav Ua-24218 1670 ±40 260AD–280AD 

340AD–430AD 

250AD–470AD 

500AD–540AD 

-21,8 Brända ben 

(Människa, os 

longum) 

PK200818 A1038 Gravschakt Ua-24214 – – Ben (människa, 

os longum) 

PK200007 A1038 Gravschakt Ua-24187 180 ±40 1660AD–1690AD 

1730AD–1810AD 

1920AD–1950AD 

PK3822 A3815 Sotfläck Ua-24188 2180 ±40 360BC–280BC 

260BC–170BC 

PK9303 A9161 Gravlager Ua-24189 1745 ±40 240AD–350AD 

370AD–380AD 

1640AD–1710AD 

1720AD–1890AD 

1910AD–1960AD 

Skelettrester i 

torvlagret 

Ej daterbart p.g.a. 

konservering 

-24 Träkol av en Kontaminerat 

prov 

380BC–110BC -25,7 Träkol från tall 

130AD–160AD 

170AD–200AD 

210AD–420AD 

-26 Träkol av ek 

F9039 A1228 Stensättning Brända ben (människa, 

os longum) 

Ej daterbart p.g.a. 

för liten benmängd

Bilaga 7. Fosfatanalys av Helena Victor, SAU 

Arbetet med reflectoquant gjordes av Mia Englund och de statistiska beräkningarna 

samt rapportens sammanställning av Helena Victor. 

Fosfatprover på SAU analyseras vanligen med hjälp av Mercks RQflex 

2 (reflectoquant). Analysen går till så att fosfaterna i jordproven löses ut 

med svavelsyra, lösningen får sedan reagera med en mätsticka vars färgning 

avläses med apparaturen. De analysresultat som redovisas i texten 

anges i antal ppm PO4ˉ³ löslig i 0,2 M H2SO4 (den fosfatmängd som en 

viss mängd svavelsyra av en viss styrka klarar av att lösa ut). 

Valet av analysmetod görs utifrån en önskan om att snabbt få resultat 

till en rimlig kostnad. Valet av reflectoquanten görs eftersom ingen torkning 

och malning av proverna krävs, dessutom är det möjligt att själva 

genomföra analysen med denna utrustning. Detta innebär att det går att 

snabbt och billigt få analysresultaten. Det är faktiskt möjligt att göra analysen 

redan i fält, om så önskas, och därigenom låta själva grävningen 

och dess prioriteringar påverkas. Förutom fördelarna finns också en del 

nackdelar. Dessa består bland annat i att resultaten troligen inte blir lika 

noggranna som med vissa andra metoder, till exempel eftersom provens 

kornstorlek inte är densamma i alla prov. Provmängden uppmäts dessutom 

med ett volymmått i stället för ett viktmått som kanske kan bidra till 

ökad precision, men i gengäld innebär en sådan procedur att torkning av 

proven är nödvändig (Persson 1996:443). Bristen på precision hänger alltså 

inte samman med reflectoquanten, utan med det faktum att den tillåter 

analys utan åtgärder så som torkning och malning av proven, som i sin tur 

ökar precisionen i analysen. Det finns dock inga skäl att tro att en större 

exakthet i analysen innebära en större mängd användbar information eller 

en bättre tolkning av fosfatspridningen. Detta eftersom det räcker med att 

konstatera inom vilka områden det finns förhöjningar jämfört med den 

omgivande terrängen (ibid.). De tidigare nämnda nackdelarna kan man 

nämligen komma förbi genom att vara noggrann med att behandla alla 

prover lika (att ha goda rutiner för provanalys) samt genom att redovisa 

resultaten på ett sådant sätt att små förhöjningar som beror på minskad 

noggrannhet i analysen inte kan komma att störa tolkningarna. 

Metoden med fosfatkartering av gravar baserar sig på att nedbrutna 

organiska material, i detta fall obrända kroppar, genererar förhöjda fosfatvärden. 

Metoden att kartera gravar med hjälp av fosfatanalys har varit 

känd i över tio år (Blidmo 1995), men förefaller inte ha använts i praktiken 

särskilt ofta. I Norrbotten har metoden testats (Arkeologi i Norrbotten 

1998:20) liksom vid undersökningen av Bastubacken i Västmanland. 

På Bastubacken provtogs gravar med skelettrester bevarade i större eller 

mindre omfattning för att testa metoden och skaffa ett referensmaterial. 

Fosfatanalysen visade tydligt på kraftigt förhöjda fosfatvärden på de ytor 

där kroppar legat under nedbrytningsprocessen (Franzén & Olofsson 

1996:27ff). Resultaten visar att gravar med bevarade skelett ger högre 

fosfatvärden jämfört med gravar med lite eller inga bevarade ben. I samtliga 

gravar, oavsett benmängd påvisades förhöjda fosfatvärden. De högsta 

fosfatvärdena tenderade att koncentrera sig till bröst och bäckenregionerna. 

Det poängterades också att det är viktigt att ta hänsyn till eventuell 

närvaro av andra organiska material som gravgåvor i form av djur- eller 

matoffer (Franzén & Olofsson 1996:31). 


Tabell 25. Statistik för fosfatvärdena 

i A1038. Värdena anges både i fosfatgrader 

(P°) och i ppm. 

P° ppm 

Median 6,0 30,0 

Antal 7,2 36,0 

Medelvärde 16,9 84,4 

Stdav 25,9 129,3 

Minimum 3,0 15,0 

Maximum 116,0 580,0 

Kvartil 1 3,0 15,0 

Kvartil 2 6,0 30,0 

Kvartil 3 19,5 97,5 


Det är önskvärt att undvika en rent subjektiv bedömning av vad som anses 

vara naturliga grupper av fosfatvärden. Därför bör värdena redovisas 

i enlighet med den vedertagna metoden att dela in värdena i grupper 

utgående från median- och kvartilvärden (se t.ex. Kyhlberg 1993). Detta 

innebär att värdena delas in i tre grupper. Grupp 1 består av minimivärdet 

till första kvartilen, från första kvartilen till tredje kvartilen utgör grupp 

två och den sista gruppen består av värden från den tredje kvartilen till 

maximivärdet. Medianvärdet utgör alltså mittenvärdet i grupp 2. Utifrån 

kvartilerna kan man gruppera fosfatresultaten i tre grupper. Grupp 1 är att 

betrakta som låga, grupp 2 utgör normalintervallet medan grupp 3 är att 

betrakta som förhöjda. Under normala omständigheter kan man förvänta 

sig en bred spridning på fosfatvärdena, men vid provtagning i förmodade 

skelettgravar kan inte samma statistiska gruppering användas då provtagningen 

är mycket riktad och värdena tenderar att falla i två grupper med 

förhöjda respektive icke-förhöjda värden. I fallet med provtagningen vid 

kammaren i Stensättning 2 (A581) exempelvis togs 21 prover för referens 

utanför kammaren och 61 prover inuti kammaren med 20 centimeters 

intervall och dessa prover visar att proverna tagna utanför graven är låga 

och de flesta i graven är förhöjda. 

Därmed borde nog värdena snarare delas in i två gruppen, det vill säga 

normala och förhöjda. Därför utgör snarare medianvärdet eller medelvärdet 

den ungefärliga brytpunkten för förhöjning. Vid provtagning i en grav 

som ofta kan bestå av en nedgrävning måste också beaktas på vilket djup 

provet är taget. Om man bara tar prover på gravens botten och ovanför 

kanterna, kan värdena bli missvisande då proverna kan vara tagna i olika 

markhorisonter. Det är viktigt att ta prover från den sterila nivån under 

anläggningen och det kan ibland vara svårt att avgöra vid nedgrävningar. 

Vid provtagningen på gravfältet vid RAÄ 91 har referensprover tagits i 

uppenbart samma markhorisont, men utanför den aktuella anläggningen. I 

samband med förundersökningen utfördes en mycket grov fosfatanalys av 

undersökningsområdet vilken uppvisade låga värden med ett maxvärde 

på 81 ppm i kanten till åkermarken åt väster (Rundkvist 2002). Eftersom 

inte hela undersökningsområdet har fosfatkarterats noggrant och markförhållandena 

inom ytan är väldigt varierande från morängrusåsar till tung 

lermark, har samma procedur och statistiska beräkningsmodell använts 

på de olika områdena var för sig. I rapporten används ppm-värdena, eftersom 

det är det vanligaste enheten vid redovisningar av fosfatanalyser. 

Stensättning A1038 

Denna grav bör betraktas som nyckelgraven beträffande fosfatvärden i 

skelettgravar på lokal 91 eftersom det i denna konstruktion påträffades 

obrända skelettdelar i dåligt skick. I denna grav kan man alltså se vilka 

värden fosfatprover får under de aktuella geologiska förhållandena på 

platsen då en kropp upplösts. Nedgrävningen med graven låg i morängrus 

vilket är den fyllning som höjdryggen till stor del består av. De höga värdena 

uppmättes endast i det området där de bevarade benen påträffades, 

vilket tyder på dåliga förutsättningar för fosfatvärdena att bevaras i morängruset 

(fig. 39). Maxvärdena i denna grav är 580 ppm och referensproverna 

utanför ligger under 45 ppm, vilket också är jämförbart med de låga 

fosfatvärdena som har uppmätt i marken i samband med förundersökningen 

(Rundkvist 2002). Graven låg också i en sluttning och man kan

anta att genomsipringen av fukt i konstruktionen varit stort, vilket kan 

förklara de relativt låga värdena utom i det område där benen bevarats. 

Ett mikroklimat hade skapats under några skyddande stenar och därför 

har de ben som har bevarats inte varit lika utsatta för genomströmning 

som övriga delar av kroppen. Eftersom denna anläggning inte uppfattades 

som en skelettgrav förrän halva konstruktionen redan undersökts, togs 

enbart fosfatprover (36 st.) i själva profilen som genomkorsade området 

med skelettresterna. Därför redovisas fosfatkartan som en avlång yta, 

även om graven från början förmodligen varit mer rektangulär. Benen i 

graven var så dåligt bevarade att kroppens utbredning inte gick att avgöras 

mer än med hjälp av nedgrävningens konstruktion. I denna grav kan 

alltså inte fosfatvärdena ge vägledning om hur kroppen legat eller dylikt. 


21 prover togs för referens utanför kammaren och 61 prover inuti kammaren 

med 20 centimeters intervall (fig. 21 och 87). Fosfatvärdena i kammaren 

uppvisar kraftigt förhöjda värden (280–520 ppm) som indikerar 

närvaron av en förmultnad kropp i graven. Området i kammarens sydvästra 

hörn bestod av berghäll och där kunde inga prover tas, vilket kan leda 

till en något missvisande bild av fosfaterna. Det kan vara så att fosfaterna 

”runnit” ned öster om berghällen där fosfatvärdena är som högst. Det kan 

också spegla ett faktiskt förhållande där organiskt material deponerats i 

denna del av kammaren. Obrända ben av tamsvin i samma område tyder 

på detta. Men det är mest troligt att de förhöjda värdena är en kombination 

av båda faktorerna. 


Tolv prover togs för referens utanför kammaren och 136 prover inuti 

kammaren och i den inrasade väggspalten med 20 centimeters intervall 

(fig. 29 och 89). Fosfatvärdena i kammaren uppvisar förhöjda värden 

(160–470 ppm) som indikerar att en organisk kropp förmultnat i graven. 

Det är naturligtvis möjligt att de förhöjda värdena inte härrör från en begravd 

människa utan från exempelvis ett djur eller dylikt. Området med 

de mest förhöjda värdena ligger dock inom ett område som är 0,8×1,95 

meter, vilket är den ungefärliga utbredningen för en människokropp. Ifall 

värdena härrör från en människa har denna blivit begravd i kammarens 

södra del. Det kan spegla ett faktiskt förhållande där organiskt material 

deponerats i denna del av kammaren, men bevaringsförhållandena i morängruset 

är inte särskilt goda som visades i A1038 där enbart de ben som 

skyddats av en sten bevarats. Strax öster om den södra delen av graven 

fanns också en högre belägen sekundär grav där delar av ett obränt skelett 

påträffades och förhöjda värden öster om själva kammaren kan också härröra 

från denna kropp. De förhöjda värdena väster om kammaren däremot 

kan inte förklaras med en sekundärgrav, utan kanske ska kopplas till en 

plundring där man gått in i graven från väster. Det finns dock inga andra 

indikationer på att graven plundrats utom möjligen den lilla mängden 

fynd som påträffades i gravkammaren. 


Denna anläggning visade sig innehålla väldigt lite fynd, enbart lite ben 

och harts medan gravens i sig var mycket välanlagd. Totalt togs 188 fos- 




P° ppm 

Median 29 145 

Antal 84 84 

Medelvärde 34,27 171 

Stdav 24,00 120,02 

Minimum 3,00 15 

Maximum 104,00 520 

Kvartil 1 11,00 55 

Kvartil 2 29,00 145 

Kvartil 3 56,50 282,5 




P° ppm 

Median 16,5 83 

Antal 29,6 148 

Medelvärde 25,0 125 

Stdav 22,5 112,38 

Minimum 3,0 15 

Maximum 94,0 470 

Kvartil 1 8,0 40 

Kvartil 2 16,5 82,5 

Kvartil 3 32,5 162,5 




P° ppm 

Median 10,0 50,0 

Antal 23,6 118,0 


Stdav 7,3 36,5 


Maximum 52,0 260,0 

Kvartil 1 7,0 35,0 

Kvartil 2 10,0 50,0 

Kvartil 3 13,8 68,8 





P° ppm 

Median 7,0 35,0 

Antal 3,0 15,0 



Maximum 22,0 110,0 


fatprover, varav 93 innanför kammaren och 95 utanför med bland annat 

i en nedgrävning i ytan utanför kammaren. Proverna i kammaren togs 

med 20 centimeters intervall och mer glest utanför (fig. 36 och 88). Till 

skillnad från de andra två kammargravarna kunde ett tydligt mönster av 

förhöjda värden inte urskiljas i den centrala gravkammaren eller utanför. 

Det finns svaga förhöjningar i värdena i nordöstra delen av kammaren 

inom samma område som hartsfragment från två askar påträffades. Den 

tydligaste förhöjningen kunde påvisas i kammarens södra del, särskilt 

den sydöstra. Detta mönster finns också i kammaren i stensättning 2 

(A518) och i stensättning 3 (A1632). Det finns alternativa tolkningar där 

man exempelvis kan föreställa sig att graven inte innehållit någon människokropp, 

men att gravgåvor i form av organiska material, till exempel 

ett djur eller dylikt lagts ned i kammarens södra ände samt att någon av 

askarna eller skrinen i norra änden innehållit organiskt material. Ett annat 

tolkningsalternativ som stämmer väl med bevarandegraven på de få 

fynden i graven är att gravens innehåll blivit så kraftigt förstört till följd 

av urlakning genom regn och dylikt att fosfaterna därmed sköljts bort. 

Gravkammaren ligger i den delen av åsen som har tjockast lager morängrus 

över det naturliga berget. Kamrarna i stensättning 2 och 3 har båda 

legat relativt tätt över berget varpå fosfaterna förmodligen haft mycket 

bättre förutsättningar att bevaras i anslutning till graven. I stensättning 4 

däremot har graven legat omgärdad av morängrus där, på liknande sätt 

som i stensättning A1038, ben och eventuella andra föremål varit mycket 

utsatta. Det är också möjligt att graven i stensättning 4 aldrig innehållit en 

kropp, utan att endast ett fåtal gravgåvor bland annat i form av två askar 

nedlagts. 

Stensättning A2583 

Stensättning A2583 var helt fyndtom förutom en mindre kolfläck i botten 

som kunde dateras till förromersk järnålder. För att utröna om stensättningen 

möjligen innehållit en skelettgrav togs 15 fosfatprover i och runt 

konstruktionen. Ingen av värdena från dessa prover tyder på att en kropp 

legat i konstruktionen. 

Referenser 

Arkeologi i Norrbotten- en forskningsöversikt. 1998. Länsstyrelsen i 

Norrbotten, Ájtte, Norrbottens museum, Riksantikvarieämbetet, 

Silvermuseet. Luleå. 

Blidmo, R. 1995. Liten fosfathandbok för arkeologer. Arkeologikonsult. 

Stockholm. 

Franzén, U. & Olofsson, J. 1996. Fosfatkartering av skelettgravar i Bastubacken. 

I: J. Wikborg (red.), Bastubacken – ett gravfält från romersk 

järnålder. Raä 73, Tortuna sn, Västmanland. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult 

AB, Nr 15. Slutundersökningsrapport: 27–32. Uppsala. 

Kyhlberg, O. 1993. Kvantitativ analys av fosfatdata. I Arkeologi i 

Sverige. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. 

Rundkvist, M., Holmgren, I., Kjellberg, J., Nyberg, P., Fors, T., Blidmo, 

R. & Isaksson, M., 2002. Norrortsleden, Sköldnora, Fornboda och 

Stora Alby. Rapporter från Arkeologikonsult 2002:1059. Arkeologisk 

förundersökning, Raä 87:1–3, 90, 91:1, 91:4–5, 126, 131:2, 135:1–3, 

265, 271, 272, 274, 275. Fresta socken, Uppland.

Tabell 30. Fosfatlista för RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4. 

ID Anr Resultat PPM värde x y z 

3886 A1038 3 15 94714,18 96706,88 23,505 

3887 A1038 6 30 94713,94 96706,93 23,496 

3888 A1038 3 15 94713,76 96706,98 23,497 

3889 A1038 22 110 94713,55 96707,07 23,528 

3891 A1038 4 20 94713,42 96707,04 23,487 

3891 A1038 5 25 94713,17 96707,12 23,495 

3892 A1038 3 15 94712,96 96707,18 23,478 

3893 A1038 6 30 94712,79 96707,21 23,445 

3894 A1038 12 60 94712,58 96707,33 23,433 

3895 A1038 8 40 94712,44 96707,36 23,413 

3896 A1038 11 55 94712,23 96707,36 23,374 

3897 A1038 95 475 94711,99 96707,45 23,389 

3898 A1038 75 375 94711,84 96707,27 23,344 

3899 A1038 25 125 94711,62 96707,47 23,363 

3900 A1038 12 60 94711,4 96707,52 23,361 

3901 A1038 21 105 94711,21 96707,54 23,358 

3902 A1038 6 30 94711,03 96707,58 23,378 

3903 A1038 3 15 94710,84 96707,62 23,376 

3904 A1038 3 15 94710,65 96707,63 23,382 

3905 A1038 3 15 94710,5 96707,62 23,351 

3906 A1038 4 20 94710,25 96707,63 23,453 

3907 A1038 3 15 94709,9 96707,81 23,487 

3908 A1038 3 15 94709,67 96707,86 23,526 

3909 A1038 4 20 94709,48 96707,87 23,528 

3910 A1038 3 15 94709,29 96707,91 23,551 

3911 A1038 11 55 94712,45 96707,51 23,386 

3912 A1038 10 50 94712,25 96707,53 23,403 

3913 A1038 116 580 94712,03 96707,57 23,37 

3914 A1038 30 150 94711,83 96707,6 23,369 

3915 A1038 19 95 94711,62 96707,64 23,379 

3916 A1038 22 110 94711,44 96707,66 23,372 

3917 A1038 34 170 94711,26 96707,69 23,373 

3931 A1038 3 15 94713,09 96707,29 23,509 

3932 A1038 3 15 94712,92 96707,36 23,48 

3933 A1038 6 30 94712,76 96707,43 23,44 

3934 A1038 11 55 94712,59 96707,46 23,42 

9995 A1632 16 80 94719,32 96720,71 25,589 

9996 A1632 17 85 94719,24 96720,46 25,531 

9997 A1632 17 85 94719,14 96720,28 25,513 

9998 A1632 27 135 94719,07 96720,07 25,525 

9999 A1632 17 85 94719,1 96719,91 25,497 

10000 A1632 9 45 94719,03 96719,72 25,528 




10001 A1632 6 30 94719,3 96719,51 25,502 

10002 A1632 3 15 94719,32 96719,69 25,493 

10003 A1632 28 140 94719,38 96719,93 25,397 

10004 A1632 65 325 94719,36 96720,11 25,358 

10005 A1632 94 470 94719,42 96720,27 25,348 

10006 A1632 60 300 94719,45 96720,45 25,393 

10007 A1632 31 155 94719,47 96720,64 25,455 

10008 A1632 15 75 94719,6 96720,77 25,513 

10009 A1632 15 75 94719,69 96720,72 25,646 

10010 A1632 34 170 94719,78 96720,58 25,502 

10011 A1632 73 365 94719,66 96720,49 25,41 

10012 A1632 88 440 94719,56 96720,19 25,35 

10013 A1632 75 375 94719,55 96720,04 25,375 

10014 A1632 31 155 94719,55 96719,81 25,414 

10015 A1632 7 35 94719,53 96719,63 25,495 

10016 A1632 7 35 94719,33 96719,5 25,491 

10017 A1632 14 70 94719,71 96719,51 25,487 

10018 A1632 92 460 94719,79 96719,77 25,389 

10019 A1632 75 375 94719,7 96719,97 25,366 

10020 A1632 66 330 94719,73 96720,13 25,352 

10021 A1632 71 355 94719,88 96720,37 25,374 

10022 A1632 70 350 94719,86 96720,47 25,447 

10023 A1632 44 220 94719,87 96720,69 25,547 

10024 A1632 10 50 94720,1 96720,68 25,556 

10025 A1632 18 90 94720,05 96720,55 25,462 

10026 A1632 41 205 94720,01 96720,4 25,385 

10027 A1632 43 215 94719,98 96720,16 25,367 

10028 A1632 78 390 94719,95 96719,99 25,378 

10029 A1632 65 325 94719,9 96719,79 25,387 

10030 A1632 31 155 94719,85 96719,58 25,464 

10031 A1632 30 150 94719,81 96719,38 25,527 

10032 A1632 63 315 94719,78 96719,17 25,633 

10033 A1632 50 250 94719,98 96719,15 25,627 

10034 A1632 12 60 94720,05 96719,32 25,496 

10035 A1632 20 100 94720,07 96719,56 25,428 

10036 A1632 28 140 94720,14 96719,73 25,383 

10037 A1632 70 350 94720,16 96719,92 25,372 

10038 A1632 64 320 94720,2 96720,1 25,347 

10039 A1632 24 120 94720,2 96720,33 25,368 

10040 A1632 7 35 94720,29 96720,49 25,445 

10041 A1632 10 50 94720,26 96720,71 25,612 

10042 A1632 51 255 94720,45 96720,64 25,593 

10043 A1632 28 140 94720,42 96720,49 25,452


10044 A1632 3 15 94720,42 96720,34 25,363 

10045 A1632 57 285 94720,41 96720,13 25,369 

10046 A1632 70 350 94720,36 96719,95 25,367 

10047 A1632 40 200 94720,27 96719,74 25,351 

10048 A1632 4 20 94720,29 96719,57 25,384 

10049 A1632 3 15 94720,25 96719,39 25,455 

10050 A1632 4 20 94720,19 96719,24 25,55 

10051 A1632 9 45 94720,36 96719,15 25,636 

10052 A1632 9 45 94720,39 96719,3 25,479 

10053 A1632 3 15 94720,48 96719,51 25,406 

10054 A1632 61 305 94720,46 96719,68 25,365 

10055 A1632 58 290 94720,52 96719,87 25,362 

10056 A1632 22 110 94720,6 96720,05 25,362 

10057 A1632 14 70 94720,66 96720,25 25,363 

10058 A1632 8 40 94720,69 96720,44 25,438 

10059 A1632 27 135 94720,71 96720,53 25,514 

10060 A1632 7 35 94720,84 96720,57 25,567 

10061 A1632 3 15 94720,81 96720,42 25,437 

10062 A1632 12 60 94720,79 96720,22 25,359 

10063 A1632 20 100 94720,79 96720,03 25,367 

10064 A1632 26 130 94720,74 96719,85 25,366 

10065 A1632 71 355 94720,68 96719,63 25,38 

10066 A1632 9 45 94720,65 96719,43 25,432 

10067 A1632 10 50 94720,63 96719,25 25,52 

10068 A1632 5 25 94720,58 96719,13 25,712 

10069 A1632 8 40 94720,79 96719,02 25,75 

10070 A1632 7 35 94720,81 96719,23 25,503 

10071 A1632 3 15 94720,81 96719,4 25,411 

10072 A1632 37 185 94720,89 96719,59 25,402 

10073 A1632 61 305 94720,86 96719,74 25,385 

10074 A1632 41 205 94720,91 96719,99 25,372 

10075 A1632 18 90 94721,01 96720,18 25,368 

10076 A1632 10 50 94721,05 96720,41 25,452 

10077 A1632 7 35 94721,06 96720,52 25,536 

10078 A1632 22 110 94721,27 96720,47 25,524 

10079 A1632 17 85 94721,25 96720,35 25,435 

10080 A1632 23 115 94721,19 96720,16 25,378 

10081 A1632 32 160 94721,16 96719,92 25,39 

10082 A1632 30 150 94721,13 96719,74 25,408 

10083 A1632 23 115 94721,1 96719,55 25,394 

10084 A1632 7 35 94721,04 96719,35 25,418 

10085 A1632 14 70 94721,04 96719,19 25,556 

10086 A1632 11 55 94720,96 96719,03 25,776 




10087 A1632 4 20 94721,08 96719,05 25,754 

10088 A1632 27 135 94721,16 96719,17 25,539 

10089 A1632 5 25 94721,2 96719,34 25,411 

10090 A1632 8 40 94721,25 96719,54 25,384 

10091 A1632 17 85 94721,28 96719,74 25,392 

10092 A1632 37 185 94721,37 96719,89 25,39 

10093 A1632 28 140 94721,4 96720,09 25,401 

10094 A1632 14 70 94721,45 96720,29 25,46 

10095 A1632 14 70 94721,42 96720,5 25,578 

10096 A1632 7 35 94721,66 96720,35 25,583 

10097 A1632 16 80 94721,63 96720,22 25,495 

10098 A1632 21 105 94721,61 96720,08 25,411 

10099 A1632 18 90 94721,58 96719,84 25,413 

10100 A1632 28 140 94721,5 96719,71 25,403 

10101 A1632 34 170 94721,48 96719,46 25,401 

10102 A1632 14 70 94721,39 96719,29 25,428 

10103 A1632 8 40 94721,39 96719,11 25,56 

10104 A1632 3 15 94721,32 96718,93 25,805 

10105 A1632 11 55 94721,47 96718,92 25,812 

10106 A1632 3 15 94721,5 96719,09 25,556 

10107 A1632 16 80 94721,58 96719,22 25,465 

10108 A1632 26 130 94721,58 96719,38 25,392 

10109 A1632 38 190 94721,64 96719,58 25,401 

10110 A1632 19 95 94721,72 96719,76 25,42 

10111 A1632 14 70 94721,78 96719,98 25,426 

10112 A1632 8 40 94721,84 96720,15 25,54 

10113 A1632 9 45 94721,82 96720,31 25,597 

10114 A1632 14 70 94722,01 96720,29 25,654 

10115 A1632 39 195 94722,01 96720,13 25,591 

10116 A1632 8 40 94721,91 96719,79 25,429 

10117 A1632 9 45 94721,87 96719,54 25,431 

10118 A1632 14 70 94721,84 96719,36 25,442 

10119 A1632 3 15 94721,78 96719,18 25,453 

10120 A1632 7 35 94721,73 96719,01 25,583 

10121 A1632 6 30 94721,69 96718,88 25,816 

10122 A1632 4 20 94721,83 96718,96 25,657 

10123 A1632 8 40 94721,97 96719,12 25,571 

10124 A1632 18 90 94722,01 96719,35 25,471 

10125 A1632 4 20 94722,03 96719,58 25,487 

10126 A1632 3 15 94722,12 96719,76 25,516 

10127 A1632 22 110 94722,14 96720,1 25,598 

10128 A1632 9 45 94722,16 96720,2 25,628 

10129 A1632 4 20 94722,26 96719,64 25,599


10130 A1632 28 140 94722,16 96719,26 25,629 

10572 A1632 10 50 94721,96 96721 25,926 

10573 A1632 11 55 94721,3 96721,09 25,908 

10574 A1632 13 65 94720,77 96721,15 25,841 

10575 A1632 64 320 94720,25 96721,44 25,786 

10576 A1632 35 175 94718,26 96720,44 25,859 

10577 A1632 15 75 94718,31 96719,73 25,886 

10578 A1632 13 65 94719,64 96718,42 25,993 

10579 A1632 11 55 94720,28 96718,07 25,936 

10580 A1632 7 35 94720,88 96718,39 25,988 

10581 A1632 5 25 94721,72 96718,01 26,036 

10582 A1632 22 110 94723,03 96719,01 26,13 

10583 A1632 14 70 94723,07 96719,78 26,093 

9838 A1708 16 80 94705,95 96721,74 25,189 

9839 A1708 17 85 94705,89 96722,02 25,203 

9840 A1708 12 60 94705,6 96722,24 25,13 

9841 A1708 16 80 94705,32 96722,25 25,089 

9842 A1708 7 35 94705,11 96722,23 25,056 

9843 A1708 7 35 94704,9 96722,26 25,069 

9844 A1708 6 30 94704,63 96722,31 25,094 

9845 A1708 10 50 94705,67 96722,05 25,074 

9846 A1708 10 50 94705,47 96722,05 25,008 

9847 A1708 10 50 94705,28 96722,07 25,014 

9848 A1708 7 35 94705,07 96722,08 25,006 

9849 A1708 7 35 94704,86 96722,06 25,003 

9850 A1708 6 30 94704,67 96722,09 25,014 

9851 A1708 17 85 94704,46 96722,1 25,005 

9852 A1708 10 50 94704,28 96722,1 25,02 

9853 A1708 13 65 94704,06 96722,13 24,956 

9854 A1708 11 55 94703,86 96722,13 25,051 

9855 A1708 10 50 94703,66 96722,13 25,047 

9856 A1708 17 85 94703,47 96722,19 25,07 

9857 A1708 13 65 94703,27 96722,19 25,094 

9858 A1708 11 55 94703,1 96722,28 25,174 

9859 A1708 0 0 94702,7 96722,26 25,253 

9860 A1708 19 95 94702,77 96721,86 25,138 

9861 A1708 52 260 94703 96721,88 25,083 

9862 A1708 20 100 94703,2 96721,88 25,074 

9863 A1708 12 60 94703,41 96721,82 24,982 

9864 A1708 6 30 94703,63 96721,84 24,979 

9865 A1708 10 50 94703,82 96721,81 24,962 

9866 A1708 14 70 94704,12 96721,81 24,913 

9867 A1708 19 95 94704,18 96721,86 24,927 




9868 A1708 11 55 94704,47 96721,77 24,938 

9869 A1708 15 75 94704,65 96721,82 24,961 

9870 A1708 11 55 94704,89 96721,92 24,96 

9871 A1708 23 115 94705,11 96721,84 24,947 

9872 A1708 30 150 94705,29 96721,85 24,946 

9873 A1708 7 35 94705,5 96721,81 24,977 

9874 A1708 8 40 94705,71 96721,8 25,03 

9875 A1708 21 105 94705,69 96721,63 24,99 

9876 A1708 12 60 94705,52 96721,62 24,969 

9877 A1708 6 30 94705,31 96721,64 24,946 

9878 A1708 9 45 94705,12 96721,61 24,941 

9879 A1708 11 55 94704,88 96721,62 24,949 

9880 A1708 27 135 94704,7 96721,58 24,982 

9881 A1708 12 60 94704,48 96721,61 24,973 

9882 A1708 9 45 94704,25 96721,61 24,936 

9883 A1708 15 75 94704,06 96721,6 24,963 

9884 A1708 3 15 94703,82 96721,59 24,953 

9885 A1708 8 40 94703,62 96721,64 24,953 

9886 A1708 11 55 94703,47 96721,65 24,96 

9887 A1708 10 50 94703,27 96721,64 24,98 

9888 A1708 13 65 94703,03 96721,65 25,034 

9889 A1708 15 75 94702,77 96721,65 25,128 

9890 A1708 13 65 94702,84 96721,47 25,102 

9891 A1708 8 40 94703,03 96721,45 25,044 

9892 A1708 16 80 94703,29 96721,43 24,991 

9893 A1708 10 50 94703,45 96721,46 24,943 

9894 A1708 10 50 94703,6 96721,42 24,939 

9895 A1708 6 30 94703,83 96721,42 24,982 

9896 A1708 11 55 94704,06 96721,43 24,984 

9897 A1708 16 80 94704,25 96721,42 24,987 

9898 A1708 5 25 94704,46 96721,41 24,939 

9899 A1708 8 40 94704,68 96721,41 24,968 

9900 A1708 11 55 94704,86 96721,37 24,96 

9901 A1708 9 45 94705,15 96721,39 24,958 

9902 A1708 6 30 94705,36 96721,42 24,986 

9903 A1708 3 15 94705,52 96721,41 25,001 

9904 A1708 13 65 94705,72 96721,41 25,023 

9905 A1708 6 30 94705,75 96721,22 25,075 

9906 A1708 10 50 94705,54 96721,25 25,033 

9907 A1708 7 35 94705,32 96721,26 25,029 

9908 A1708 6 30 94705,16 96721,25 25,006 

9909 A1708 13 65 94704,7 96721,23 24,99 

9910 A1708 6 30 94704,46 96721,25 24,992


9911 A1708 11 55 94704,28 96721,22 25,02 

9912 A1708 5 25 94704,07 96721,25 25,003 

9913 A1708 7 35 94703,84 96721,21 25,001 

9914 A1708 16 80 94703,62 96721,25 25,005 

9915 A1708 10 50 94703,46 96721,3 24,977 

9916 A1708 17 85 94703,21 96721,25 25,061 

9917 A1708 9 45 94703,06 96721,26 25,11 

9918 A1708 8 40 94702,81 96721,27 25,18 

9919 A1708 6 30 94702,96 96721,11 25,24 

9920 A1708 30 150 94703,26 96721,12 25,134 

9921 A1708 3 15 94703,44 96721,1 25,085 

9922 A1708 8 40 94703,57 96721,08 25,093 

9923 A1708 9 45 94703,83 96721,06 25,098 

9924 A1708 7 35 94704,17 96721,05 25,109 

9925 A1708 3 15 94704,26 96721 25,14 

9926 A1708 11 55 94704,53 96721,03 25,083 

9927 A1708 6 30 94704,57 96721,07 25,092 

9928 A1708 14 70 94704,91 96721,04 25,08 

9929 A1708 11 55 94705,15 96721,07 25,093 

9930 A1708 13 65 94705,34 96721,08 25,088 

9931 A1708 12 60 94705,6 96721,07 25,111 

9932 A1708 11 55 94705,73 96721,05 25,168 

9971 A1708 22 110 94706,43 96721,13 25,547 

9972 A1708 4 20 94706,61 96721,59 25,471 

9973 A1708 6 30 94705,88 96722,66 25,399 

9975 A1708 11 55 94703,71 96722,7 25,441 

9975 A1708 9 45 94703,69 96722,7 25,441 

9976 A1708 3 15 94702,63 96722,69 25,564 

9977 A1708 48 240 94701,62 96722,39 25,667 

9978 A1708 4 20 94701,78 96721,44 25,536 

9979 A1708 12 60 94703,04 96720,36 25,674 

9980 A1708 12 60 94703,64 96720,25 25,671 

9981 A1708 14 70 94704,5 96720,19 25,62 

9982 A1708 15 75 94705,14 96720,22 25,536 

9983 A1708 3 15 94706,38 96719,23 25,111 

9984 A1708 9 45 94706 96719,67 25,175 

9985 A1708 4 20 94705,71 96719,74 25,23 

9986 A1708 10 50 94706,1 96719,41 25,04 

9987 A1708 19 95 94705,8 96719,39 25,058 

9988 A1708 16 80 94705,57 96719,17 24,963 

9989 A1708 17 85 94705,88 96719,05 24,921 

9990 A1708 10 50 94706,08 96718,83 25,005 

9991 A1708 10 50 94704,74 96718,56 25,409 




9992 A1708 8 40 94704,69 96719,26 25,453 

9993 A1708 7 35 94707,1 96719,43 25,475 

9994 A1708 7 35 94705,87 96718,04 25,173 

3800 A2583 12 60 94646,85 96724,64 27,891 

3801 A2583 22 110 94645,9 96725,63 28,036 

3802 A2583 10 50 94644,53 96725,51 28,118 

3803 A2583 15 75 94643,85 96725,17 28,054 

3804 A2583 6 30 94643,65 96724,61 28,027 

3805 A2583 11 55 94644,27 96724,57 28,022 

3806 A2583 7 35 94644,7 96724,29 28,036 

3807 A2583 6 30 94643,96 96723,99 27,937 

3808 A2583 3 15 94643,35 96723,53 27,995 

3809 A2583 18 90 94641,9 96723,1 28,074 

3810 A2583 4 20 94643,92 96723,25 27,804 

3811 A2583 3 15 94644,64 96723,43 27,874 

3812 A2583 5 25 94643,81 96722,13 27,844 

3813 A2583 7 35 94645,17 96722,77 27,886 

3814 A2583 3 15 94647,21 96723,45 27,683 

2438 A581 11 55 94734,03 96719,99 25,954 

3823 A581 74 370 94734,26 96720,41 25,689 

3824 A581 44 220 94734,18 96720,6 25,711 

3825 A581 28 140 94734,14 96720,81 25,759 

3826 A581 45 225 94734,33 96720,62 25,695 

3827 A581 66 330 94734,29 96720,86 25,745 

3828 A581 63 315 94734,63 96720,3 25,705 

3829 A581 104 520 94734,59 96720,5 25,693 

3830 A581 64 320 94734,54 96720,69 25,701 

3831 A581 59 295 94734,48 96720,89 25,731 

3832 A581 18 90 94734,93 96719,96 25,721 

3833 A581 60 300 94734,88 96720,16 25,695 

3834 A581 58 290 94734,82 96720,35 25,699 

3835 A581 41 205 94734,74 96720,56 25,681 

3836 A581 64 320 94734,73 96720,74 25,691 

3837 A581 60 300 94734,71 96720,94 25,698 

3838 A581 17 85 94735,13 96720,05 25,693 

3839 A581 62 310 94735,07 96720,22 25,679 

3840 A581 56 280 94735,02 96720,38 25,679 

3841 A581 58 290 94734,97 96720,61 25,682 

3842 A581 45 225 94734,94 96720,8 25,669 

3843 A581 68 340 94734,89 96720,99 25,695 

3844 A581 10 50 94735,39 96719,89 25,701 

3845 A581 40 200 94735,33 96720,07 25,676 

3846 A581 35 175 94735,31 96720,29 25,684


3847 A581 80 400 94735,23 96720,49 25,667 

3848 A581 61 305 94735,18 96720,65 25,671 

3849 A581 73 365 94735,13 96720,84 25,671 

3850 A581 33 165 94735,1 96721,05 25,708 

3851 A581 17 85 94735,59 96719,95 25,69 

3852 A581 66 330 94735,52 96720,13 25,669 

3853 A581 48 240 94735,47 96720,3 25,672 

3854 A581 49 245 94735,45 96720,43 25,658 

3855 A581 72 360 94735,36 96720,71 25,652 

3856 A581 51 255 94735,31 96720,9 25,656 

3857 A581 31 155 94735,31 96721,08 25,725 

3858 A581 12 60 94735,83 96720,01 25,7 

3859 A581 30 150 94735,74 96720,21 25,685 

3860 A581 42 210 94735,67 96720,36 25,671 

3861 A581 9 45 94735,62 96720,56 25,658 

3862 A581 67 335 94735,56 96720,74 25,671 

3863 A581 64 320 94735,52 96720,92 25,679 

3864 A581 26 130 94735,44 96721,12 25,705 

3865 A581 30 150 94735,98 96720 25,725 

3866 A581 13 65 94735,92 96720,21 25,68 

3867 A581 45 225 94735,87 96720,38 25,672 

3868 A581 21 105 94735,76 96720,58 25,674 

3869 A581 75 375 94735,75 96720,78 25,656 

3870 A581 46 230 94735,7 96721 25,666 

3871 A581 27 135 94735,67 96721,17 25,716 

3872 A581 12 60 94736,22 96720,1 25,73 

3873 A581 26 130 94736,13 96720,26 25,692 

3874 A581 19 95 94736,08 96720,44 25,669 

3875 A581 11 55 94735,98 96720,63 25,669 

3876 A581 51 255 94735,97 96720,83 25,678 

3877 A581 55 275 94735,91 96721,02 25,65 

3878 A581 34 170 94735,86 96721,2 25,675 

3879 A581 7 35 94736,04 96721,2 25,673 

3880 A581 10 50 94736,1 96721,03 25,679 

3881 A581 34 170 94736,16 96720,86 25,703 

3882 A581 19 95 94736,22 96720,69 25,692 

3883 A581 24 120 94736,26 96720,5 25,696 

3884 A581 20 100 94736,35 96720,12 25,713 

3885 A581 24 120 94734,93 96719,97 25,721 

9740 A581 8 40 94734,6 96721,56 26,037 

9741 A581 4 20 94734,54 96722,13 26,102 

9742 A581 7 35 94735,1 96722,09 26,1 

9743 A581 6 30 94735,65 96722,12 26,129 




9744 A581 27 135 94736,09 96722,24 26,063 

9745 A581 11 55 94735,18 96721,56 26,095 

9746 A581 3 15 94735,73 96721,68 26,1 

9747 A581 11 55 94736,1 96721,66 26,155 

9748 A581 10 50 94736,66 96721,18 26,027 

9749 A581 8 40 94736,95 96721,33 25,912 

9750 A581 9 45 94737,09 96720,68 25,956 

9751 A581 19 95 94736,76 96720,63 25,979 

9752 A581 13 65 94737,21 96720,15 25,93 

9753 A581 7 35 94736,71 96720,1 26,017 

9754 A581 3 15 94736,58 96719,4 25,9 

9755 A581 7 35 94736,36 96719,71 25,939 

9756 A581 8 40 94735,89 96719,21 25,921 

9757 A581 11 55 94735,85 96719,55 25,939 

9758 A581 11 55 94735,33 96719 25,874 

9759 A581 12 60 94735,25 96719,35 25,904

Bilaga 8. Glasanalys av Lars G. Henricson, SAU 

Två slipade glas i överfångsteknik från en kammargrav 

I kammargraven från Sylta har i 108 fyndnummer återfunnits cirka 300 

skärvor från minst två olika glasbägare, tillhörande gruppen överfångsglas 

med slipad dekor. Bägarnas fragmentationsgrad, mängden enskilda 

skärvor, är signifikant för gruppen senromerska/folkvandringstida slipade 

glasbägare. Dessa har tillverkats i medvetet tunga och kraftiga former, där 

ytterligare ett skikt glas (färgat) har fångats an över det undre (klarglas) 

(överfång – Ty. Überfang). I detta övre glasskikt har anlagts en slipad 

ornamentik, som ibland slipats ner till underliggande klarglas. Gruppen 

överfångsglas är nära nog konsekvent drabbad av kraftig sprickbildning 

(sönderfall) på grund av bristen på en kvalificerad kylprocess. Glasets 

avkylning (avspänning) i en kylugn motverkar och utjämnar temperaturskillnader 

mellan glasets yta och dess inre. Glas har låg värmeledningsförmåga, 

utjämningen sker därför mycket långsamt. Vid en otillräcklig 

kylprocess riskeras permanenta materialspänningar, som utlöser sprickor 

och ett successivt sönderfall (jfr Simmingsköld 1958:383ff). Med tillägg 

av ytterligare ett glasskikt (överfångstekniken) ökar förutsättningarna för 

bägarens fysiska destruktion. 

Den nära nog heltäckande spridningen av bägarskärvorna över gravens 

undersökta yta är intressant, den ger ett viktigt underlag för en diskussion 

kring gravläggningens formella ritualer. 

Överfångsglas kan påvisas från sammanlagt 6 (7?) gravar i Sverige: 

Hallbjens-Bjärges, Lau socken, Gotland; Lovö, Lovö socken, Uppland; 

Ottarshögen, Husby, Vendel socken, Uppland; Skottsund, Njurunda 

socken, Medelpad och Västland, Skön socken, Medelpad (Straume 

1987:109:62, Taf. 89,9; 112:70, Taf. 93,4; 112:72, Taf. 10,94.1; 113f:73, 

Taf. 95,1 a–c, 95,2 a–f; 116f:77,3,4). I Mjälby I:15, Lundbacken, anl. 

48, Tillinge socken, RAÄ 297, finns skärvor från ett glas med blått överfångsskikt 

(Artursson m.fl. 1994:38f). Ett överfångsglas (alternativt glas 

med påklippta blå fläckar) i Tors Hög (västhögen) i Gamla Uppsala socken, 

Uppland, har föreslagits av Näsman (1984:63), dessa skärvor kan inte 

påvisas i genomförd inventering (Henricson självsyn). 

På Helgöbosättningen återfinns skärvor med överfångsteknik i husgrupp 

III och IV (Lundström 1981:2, 30). En nyupptäckt skärva från 

Abbetorp, Väderstads socken, i Östergötland (Sandberg 1999:16ff) med 

blått överfång och med ett slipat medaljongornament är även denna en 

sällsynthet från en svensk bosättning. 

Gravarna dateras här generellt till D1–C3 det vill säga 300-tal vt (i vår 

tideräkning) (jfr Ellegård 1992:19) utom graven från Ottarshögen som 

givits en datering till tidigt 500-tal (Straume 1987:18, 109:62, 112:70, 

112:72, 113:73, 116:77). Överfångsglasen anses, med reservationer, ha 

varit tillverkade i verkstäder vid Svarta Havet (Jfr Näsman 1984:64f). 

Relaterat till Eldrid Straumes helhetliga inventeringen av Skandinaviska 

senromerska och folkvandringstida slipade glas, och då även slipade 

överfångsglas (Straume 1987) kan den blå varianten påvisas i fem svenska 

gravar, Hallbjens Bjerges, Lovö, Ottarshögen, Skottsund och Västland. 

Gröna glas återfinns i endast två gravar: Skottsund och Vestland. Även 

i graven från Mjälby är överfångsskiktet blått. Kombinationen blått och 

grönt överfång fördelade på flera glas kan endast återfinnas i dessa två 



svenska fynd, Vestland och Skottsund. Intressant är att den gröna varianten 

endast återfinns i gravar med flera glas. I graven från Skottsund finns 

tre glasbägare, i Vestlandsgraven finns fyra glas, möjligen fem. I den nyupptäckta 

graven från Sylta finns flera glas, sannolikt två, båda med överfångsteknik, 

ett blått och ett grönt. 

Bevarade skärvor från de båda glasbägarna från Sylta ger inte i något 

fall relevanta möjligheter till rimliga rekonstruktionsförslag. F9 kan 

möjligen vara ett mynningsfragment, med slitage på kantens utsida. Den 

största slipade skärvan är 14 millimeter lång. I två skärvor (F17 och F78) 

kan bägarens totala tjocklek mätas till cirka 7–8 millimeter, vilket enligt 

erfarenhet beskiver gruppens tyngd och kraftighet. Överfångsskiktet kan 

generellt mätas till cirka 1,5–2 millimeter. Slipad ornamentik kan beskrivas 

utifrån 16 (17?) skärvor, 8 (9?) blå och 8 gröna. Inom F17, F98 (blå) 

och F104 (grön) kan möjligen antydas ett slipat medaljongornament. Slipningarna 

har generellt utförts med relativt fint polerade ytor, utom i sex 

fyndnummer (4 blå, 2 gröna) där den ursprungligen grova slipade ytan 

inte efterbearbetas med finare slipstenar och polering. Att ställa en finslipad 

yta emot en grov är en sannolikt medvetet anlagd estetik, och är väl 

känd från periodens glasbägarproduktion. Slipade linjer kan identifieras 

från skärvor i elva fyndnummer (5 blå och 6 gröna), täta parallellt slipade 

linjer i tre fyndnummer (2 gröna och 1 blå). Sammantaget ger dessa 

båda bägare från Sylta intrycket att ha starka likheter i sitt ornamentala 

utförande. I jämförande perspektiv kan ornamentiken möjligen erinra om 

bägaren med blått överfång från Evebö, Gloppen Pgd., Sogn og Fjordane, 

(Straume typ VIII, 1987:79, Taf. 9:86). 

Glasmassan i de båda bägarna från Sylta visar hög kvalitet i sin smältprocess 

vilket är signifikant för gruppen. Enskilda fragment är vittrade 

och har en ljust brunochra ton. Endast ett fåtal mindre blåsor och stråk av 

blåsor kan iakttas, massan har en hög klarhet och transparens och är nära 

nog visuellt föroreningsfri. 

Referenser 

Artursson, M. m.fl. 1994. Lundbacken. Ett gravfält från äldre romersk 

järnålder. Del 1 Gravar norr om järnvägen. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult, 

Nr 11. Slutundersökningsrapport. Arkeologikonsult. 

Stockholm 1994. 

Ellegård, A. 1992. Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt 

ljus. Uddevalla 1992. 

Lundström, A. 1981. Survey of the glass from Helgö. Excavations 

at Helgö VII. KVHAA. Stockholm. 

Näsman, U. 1984. Glas och handel i senromersk tid och folkvandringstid. 

En studie kring glas från Eketorp-II. Öland, Sverige. AUN 5. Uppsala. 

Sandberg, T. 1999. Offrat och återfunnet. Tidevarv, 2/1999. 

Simmingsköld, B. 1958. Glasets teknologi. Stockholm. 

Straume, E. 1987. Gläser mit Facettenschliff aus skandinavischen Gräbern 

des 4. und 5. Jahrhunderts n Chr. The Institute for Comparative 

Research in Human Culture. Oslo 1987.

Tabell 31. Glasförteckning och -beskrivning. 

Fnr (antal 

fragm.) 

Längd, 

bredd, mm 

Beskrivning 

1 9×7 Klarglas med grönt överfångsskikt, ca 1,5 mm tjockt. Ett fåtal större blåsor i klarglasmassan och ett fåtal mindre blåsor i 

överfångsglaset. 

4 7×5 Klarglas med blått överfångsskikt, ca 1,5 mm tjockt. 1 mm stråk av små blåsor i klarglasmassan mot överfångsskiktet. 

Relativt grovt slipad linje. 

5 4×2 Klarglas. 


7 4×2 Klarglas med grönt överfångsskikt. 

8 (ca 5 fr.) 6–2 Klarglas. 

9 17×4 Blått överfångsskikt, mynningsfragment? Kraftigt slitage på skärvans utsida. Skikt av tät blåsighet längs skärvans kant. 


5×2 Klarglas med grönt överfångsskikt. 






16 (3 fr.) 4×3 Klarglas. 

17 (4 fr.) 7–5 1. Klarglas med blått överfångsskikt, ca 1,5 mm tjockt. Ett fåtal mindre blåsor i överfångsskiktet. 

5×3 2. Klarglas med blått överfångsskikt, 1,5 mm tjockt. Spår av en finare slipad yta. 

11×6 3. Klarglas med blått överfångsskikt, ca 1,5 mm tjockt med ett fåtal mindre blåsor i klarglaset. Slipad yta? 

12×7 4. Klarglas med blått överfångsskikt. Slipad yta, i form av medaljong? Bägarens tjocklek 7–7,5 mm tjock. 

18 (3 fr.) 6–3 Klarglas med gröna överfångsskikt. 


21 (3 fr.) 5–3 Klarglas med blått överfångsskikt. 



24 5×3 Klarglas med blått överfångsskikt, med spår av slipad linje. 

25 3×2 Klarglas med blått överfångsskikt. 




29 (3 fr.) 8–2 Klarglas. 







36 7×5 Klarglas, med blått överfångsskikt, ca 1,5 mm tjockt, nära nog blås- och föroreningsfritt. Spår av grovt slipad linje. 

Spår av slitage på skärvans utsida. 





41 9×4 Klarglas med blått överfångsskikt med spår av slipad yta. 



44 7×4 Klarglas med grönt överfångsskikt med spår av slipad ornamentik. 


46 (2 fr.) 5×4 Klarglas med blått överfångsskikt. 


48 (6 fr.) 5–4 Klarglas med grönt överfångsskikt. 

(1 fr.) 6×2 Klarglas. 







Fnr (antal 

fragm.) 

Längd, 

bredd, mm 


Beskrivning 







60 (4 fr.) 5–2 Klarglas 











71 4×3 Klarglas med grönt överfångsskikt 



74 (2 fr.) 5×4 Klarglas med blått överfångsskikt. 


76 (3 fr.) 12–3 Klarglas med grönt överfångsskikt, 1,5 mm tjockt. Ett med spår av två slipade 


78 10×7 Klarglas med grönt överfångsskikt. Grovt slipad linje. Ett fåtal mindre blåsor i klarglasmassan. Bägaren ca 8 mm tjock. 


80 (2 fr.) 5–3 Klarglas med grönt överfångsskikt, med frekvent blåsighet. 

81 7×4 Klarglas med grönt överfångsskikt och med ett fåtal små blåsor i klarglaset. 


83 6×3 Klarglas med grönt överfångsskikt. Spår av slipad linje. 



86 7×4 Grönt överfångsskikt med två parallella slipade linjer. 



89 9×4 Blått överfångsskikt, ca 2 mm tjockt. 

90 5×3 Blått överfångsskikt. 

91 (2 fr.) 3–2 Blått överfångsskikt. 




95 (2 fr.) 14–10 Grönt överfångsskikt (passform), ca 1,5 mm tjock. Grovt slipade parallella linjer. Ytterst få små blåsor i klarglaset. 

Frekvent med små blåsor i. 

96 5×3 Grönt överfångsskikt. 


98 11×6 Blått överfångsskikt, ca 2 mm tjockt. Blåsfritt klarglas. Grovt slipad linje, i form av medaljong? 


100 (4 fr.) 6–4 Klarglas. 

101 8×4 Blått överfångsskikt med två parallellt slipade grova linjer. 



104 9×6 Grönt överfångsskikt med spår av slipad medaljong. 

105 (5 fr.) 5–2 Klarglas. 

106 5×4 Grönt överfångsskikt med slipad linje. 

107 (ca 10 fr.) 1–4 Klarglas, delvis med ljust bruna vittrade ytor. 

108 (ca 10 fr.) 1–3 Klarglas, delvis med ljust bruna vittrade ytor. 

109 (3 fr.) 7–4 Klarglas. 

110 6×4 Blått överfångsskikt med fåtal mindre blåsor. 

111 (4 fr.) 4–2 Klarglas.

Bilaga 9. Fältkonserveringsinsatser och föremålsbestämning 

av Sara Fritsch, UV Mitt 

Inledning 

På den arkeologiska undersökningen av RAÄ 91 deltog en konservator i 

fältarbetet. Som en konsekvens därav kom ett urval av fynden att konserveras, 

helt eller delvis, av fältkonservatorn. Denna konserveringsrapport 

omfattar endast de fynd som fältkonservatorn har arbetat med. I första 

hand valdes för fältkonservering de fynd som var i behov av omedelbara 

åtgärder eller då det var nödvändigt att frampreparera fynd för identifiering. 

Fyndmaterialet som föreliggande rapport omfattar har delats upp efter 

materialslag, vilka redovisas i separata tabeller. Konserveringsåtgärderna 

påbörjades i fält under hösten 2004 och avslutades i november 2005. Åtgärderna 

redovisas i tabellerna nedan tillsammans med de observationer 

som gjorts i samband därmed. 

Preparat 

En udda ”fyndkategori” för RAÄ 91 var de många preparat som togs upp. 

Med preparat avses att man tar upp komplicerade eller mycket sköra fynd 

med omkringliggande jord för att gräva ut dem under kontrollerade former 

inomhus. På så sätt har man också möjlighet att successivt stabilisera 

föremålet allt eftersom det grävs ut eller framprepareras. Framprepareringen 

sker vanligen under mikroskop vilket medför att chansen ökar att 

man finner också mycket små fragment. Eftersom fyndmaterialet i skelettgravarna 

var kraftigt nedbrutet och fragmenterat togs många små preparat, 

vilka ibland enbart utgjordes av avvikande färgskiftningar i jorden. 

I vissa fall innehöll preparaten identifierbara fynd, ofta silver, eller rättare 

korrosionsprodukter av silver, samt mikroskopiskt små fragment av glas. 

I andra fall var preparaten ”tomma”, det vill säga något annat än just en 

färgskiftning gick inte att påvisa – inga korrosionsprodukter, fiberstruktur 

eller annat som skulle kunna analyseras påträffades. Preparaten redovisas 

i en egen tabell oberoende av vad de innehöll. Denna tabell är alltså inte 

indelad efter materialslag som de övriga. 

Genomgång av fragmenterat material 

En del av arbetet med fyndmaterialet från RAÄ 91 har bestått i att gå 

igenom kraftigt fragmenterat material okulärt i mikroskop i syfte att identifiera 

av vad det bestod, både materialslag och där så varit möjligt vilken 

typ av föremål. Samtliga resultat av genomgånget material har meddelats 

projektledarna under arbetets gång, däremot redovisas inte samtliga resultat 

i denna konserveringsrapport. Det gäller i första hand då det inte 

varit möjligt att identifiera materialslag enbart genom okulär besiktning 

i mikroskop. Det finns förstås möjlighet att gå vidare med kemisk analys 

om man anser att så är befogat. Men det gäller också då resultatet varit av 

alltför allmän karaktär. Med det avses här att det varit möjligt att identifiera 

materialslag, men fragmenten har varit för små eller nedbrutna för 

att kunna identifiera vilken typ av föremål de utgjort. De materialslag som 

har identifierats har varit trä, kol, harts, bränd lera, keramikfragment och 

ben. Totalt är det ett femtiotal fynd som har analyserats okulärt i mikroskop 

men som inte redovisas i konserveringsrapporten. Då genomgången 



har gett resultat som det finns anledning att redovisa utförligare så tas det 

upp i fyndtabellerna nedan under respektive materialslag. 

Konserveringsåtgärder 

Vissa konserveringsåtgärder, som kan sägas vara generella, har utförts på 

samtliga fynd som omfattas av denna rapport. De är följande: 

• Okulär besiktning i mikroskop. 

• Mekanisk frampreparering med diverse handverktyg under mikroskop. 

• Förvaring i ett för fyndet anpassat klimat. 

• Dokumentation i form av textbeskrivning och då det ansetts befogat 

även med foto. 

För att undvika upprepning anges inte ovanstående generella konserveringsåtgärder 

i tabellen, förutom dokumentation i form av textbeskrivningar 

och foto. I de fall då generella konserveringsåtgärder inte vidtagits 

(vanligen att ingen eller enbart partiell frampreparering utförts), så anges 

det i kolumnen ”Övriga konserveringsåtgärder”. I samma kolumn redovisas 

också då andra konserveringsåtgärder utförts, vilka kan variera 

beroende på fyndens material och tillstånd, samt förslag på vidare analys 

eller konserverande åtgärder. Dessa anges bara i kortfattad form intill respektive 

fynd i tabellen. 

Tabellförklaring 

F anger fyndnummer. 

Sakord, material och föremålsbeskrivning anger vad fyndet består av 

– exempelvis ”pärla” – med så hög bestämningsgrad som möjligt – exempelvis 

”spiralpärla” – samt av vilket material det är tillverkat. Vid 

behov anges även antal fragment, om det behövs för att möjliggöra 

en beskrivning av fyndet. Beskrivningen av fyndet omfattar mått och 

speciella detaljer, vanligen om fyndet har dekor, konstruktionsdetaljer 

eller liknande. I de fall då en fyndidentifiering inte är möjlig, så anges 

”oid. fragment”. Ibland ges dock förslag på vad fyndet troligen består 

av, då med ett frågetecken efter – ”?”. Med ”avsiktligt avslutade kanter” 

menas kanter som motsvarar föremålets ursprungliga utseende, det 

vill säga motsatsen till avbrutna kanter. Med ”recent” avses här medeltida 

eller yngre. 

Tillstånd. Anger föremålets tillstånd ur huvudsakligen två aspekter; materialförlust 

och originalytans tillstånd. Materialförlust anges mycket 

ungefärligt med hjälp av tre nivåer: 

• Komplett – ingen materialförlust, även om föremålet är kraftigt deformerat 

eller i delar. Om ett föremål är i flera delar eller fragment anges 

det separat. 

• Defekt – viss materialförlust. 

• Fragment – om man kan anta att huvuddelen av föremålet saknas, eller 

att så mycket av föremålet saknas eller är skadat att det inte går att 

identifiera. 

Originalytans tillstånd vad gäller metaller innebär i allmänhet en ytlig beskrivning 

av korrosionsbilden, enligt följande: 

• Tydlig originalyta – originalytan klart urskiljbar, men med mindre skador. 

Möjligt att ”se” och identifiera föremålet. Dekor urskiljbar.

• Skadad originalyta – större delen av originalytan skadad eller borta. 

Föremålet kan vara identifierbart, men eventuell dekor helt eller till 

största delen förstörd. 

• Originalyta saknas – ofta på grund av smältskada, mekanisk eller kemisk 

nedbrytning (ex. CuCl). Föremålet inte identifierbart. 

För andra typer av material, till exempel organiskt, beskrivs bland annat 

om fiberstruktur kan iakttas, vilket ju är en förutsättning för exempelvis 

artbestämning av läder eller analys av textila vävtekniker et cetera. Vad 

gäller komposita fynd delas de olika materialslagen upp och beskrivs var 

för sig enligt ovanstående. Även andra skador, exempelvis sprickbildning, 

krackelering eller deformation anges i kolumnen ”Tillstånd”. 

Kommentar. Här beskrivs särskilda observationer, exempelvis avvikande 

korrosionsprodukter, rester eller fragment av sekundärt material, konstruktionsdetaljer 

et cetera. Informationen i kolumnerna ”Sakord, material 

och föremålsbeskrivning”, ”Tillstånd” och ”Kommentar” kommer 

delvis att sammanfalla. 

Övriga konserveringsåtgärder. Anger om andra konserveringsåtgärder 

vidtagits än de som är gemensamma för samtliga fynd, se ”Konserveringsåtgärder” 

ovan. Vid behov ges även förslag på vidare analys eller 

konserverande åtgärder. 

Förkortningar 

Ag Silver 

Ag-leg Silverlegering 

Cu Koppar 

Cu-leg. Kopparlegering (brons) 

kons. Konservering 

korr.prod. Korrosionsprodukt 

leg. Legering 

oid. Oidentifierad 


Tabell 32. Fynd av silver, Ag-legering. 

Fyndnummer och foto Sakord, material och 

föremålsbeskrivning 

F298, FE3444, A2815 Bleck. 

F296, F3685, A2815 Bleck. 

F264, F3302, A2815 Bleck. 

Tre fragment trol. av Ag-leg. 

bestående av ca 2 mm tjockt, 

plant bleck. Saknar dekor etc. 

En ”grop” i det i övrigt plana 

blecket, trol. en gammal skada. 

Inga avsiktligt avslutade kanter, 

varför urspr. form ej går att 

avgöra. Mått i rekonstruerat 

skick: ca 10×7 mm. 

Ett fragment av Ag-leg. bestående 

av ca 0,5 mm tjockt, plant 

bleck. Saknar dekor etc. En 

avsiktligt avslutad kant. Mått: 

ca 12×9 mm. 

Cirka 0,5 mm tjockt, plant 

bleck av Ag-leg. Även efter 

rekonstruktion är blecket långt 

ifrån komplett, men man kan 

urskilja två avsiktligt avslutade 

sidor, i 45 graders vinkel, varav 

den ena sidan kan vara svagt 

välvd. Blecket är helt plant och 

saknar dekor, nithål eller dylikt. 

Mått i rekonstruerat skick: ca 

15×18 mm. 

F247, F3649, A2815 Agraffknapp. 

F258, FE3065, A2815 Agraffknapp. 

F304, FE3434, A2815 

SV-rutan, SO-hörnet 

Förgylld agraffknapp av Agleg. 

i två delar. Dekor i form 

av karvsnittsornamentik, s.k. 

triskelemotiv. Diam. i rekonstruerat 

skick: ca 15 mm Höjd: 

ca 2 mm. 

Även oid. fragment av trä 

impregnerade med järnsalter 

påträffades. 

Förgylld agraffknapp av Agleg. 

Dekor i form av karvsnittsornamentik, 

s.k. triskelemotiv. 

Diam. i rekonstruerat skick: ca 

15 mm. Höjd: ca 2 mm. 

Flertal millimetersmå fragment 

av Ag-leg. varav det största 

är lätt välvt. Största fragment 

längd: ca 5 mm. 


Tillstånd Kommentar Övriga konserveringsåtgärder 

Fragment. Tre fragment, 

samtliga med passform. Tydlig 

originalyta. 

Ag-leg.? Korr.prod. inte helt 

typiska för Ag-leg. – se kommentar. 

Härrör trol. inte från samma 

föremål som F3302 (bleck) och 

F3685 (bleck), dimensioner och 

originalyta. överrensstämmer 

inte. 

Ag-leg.? Korr.prod. inte helt 

typiska för Ag-leg.: mörkgrå 

och vita korr.prod om vartannat 

över svart yta motsvarande 

originalytan. Originalytan är 

”mjuk” och då den poleras rivs 

bruna, pulvriga korr.prod. upp. 

Fragment. Tydlig originalyta. Snarlik F3302 (bleck) samt 

F3734 (bleck, se tabell 35) vad 

gäller dimensioner och korr. 

prod. Härrör trol. från samma 

föremål, men passform saknas. 

Defekt. Sex fragment samtliga 

med passform, men om 

två grupper, se bild. De två 

fragment som utgör den lilla 

gruppen till vänster i bild kan 

ha passform ungefär som på 

bilden, men det är inte säkert. 

Tydlig originalyta. 

Defekt, samt i två större delar 

och ett mindre fragment Delarna 

har inte passform p.g.a. slitage 

och mindre materialförlust 

vid brottyorna. Skadad originalyta. 

Förgyllningen har krackelerat 

och delvis lyfts ur läge 

av underliggande korroderande 

Ag-leg. Bitar av förgyllning 

böjdes tillbaka i läge och limmades 

med Paraloid B72. Bitar 

av förgyllning saknas, i synnerhet 

på agraffknappens utsida 

och ovansidans ytterkant, med 

påföljd att dessa partier är mer 

eroderade än de där förgyllningen 

ligger kvar in situ. 

Defekt. Skadad originalyta. 

Mindre bitar av förgyllningen 

saknas, i synnerhet på agraffknappens 

utsida och ovansidans 

ytterkant, med påföljd att 

dessa partier är mer eroderade 

än de där förgyllningen ligger 

kvar in situ. 

Fragment. Skadad originalyta. 

Korr.prod. av järn på silverbleckets 

bägge sidor, (dock mer på 

den ena sidan), vilka kan vara 

sekundära (från annat föremål). 

Snarlik F3685 (bleck) samt 

F3734 (bleck, se tabell 35) vad 

gäller dimensioner och korr. 

prod. Härrör trol. från samma 

föremål, men passform saknas. 


bägge sidor (dock 

mer på den ena sidan), vilka 

kan vara sekundära (från annat 

föremål). 

Identisk med F3065 (agraffknapp) 

från samma grav. 

Ej identifierbara fragment av 

obränt trä impregnerade med 

järnsalter påträffades i omkringliggande 

jord. 

Identisk med F3649 (agraffknapp) 

från samma grav. 

Fotorekonstruktion, 

ej limmad. 

Ag-leg.? Metallanalys 

bör göras. 

Stabiliserad med 

10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Fotorekonstruktion. 

Ej limmad. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Förgyllningen limmad 

med Paraloid 

B72, (HMG product). 

Fragment 

av förgyllning 

som lossnat sparat 

separat. 

Trä och järn 

fragment sparat 

separat. 

Punktvis stabiliserad 

med 10 % 

Paraloid B72 i 

etanol.



F316, FM 1546, A2171 Bleck. 

Cirka 0,5 mm tjockt och 5 mm 

brett bleck trol. av Ag-leg. Slät, 

saknar dekor. Ihoprullat. Ev. 

recent. Mått i hoprullat skick: 

ca 8×5×3 mm. 

Tabell 33. Fynd av kopparlegering (Cu-leg.). 



F306, FR 9580, A9161 Bleck. 

F308, FR9304, A9161 Bleck. 

F289, FE3449, A2815 Nitar. 

Ett fragment av knappt 1 mm 

tjockt bleck av Cu-leg. Saknar 

dekor. Inga avsiktligt avslutade 

kanter, ursprungliga form kan 

inte avgöras. Mått i skadat 


Ett fragment av knappt 1 mm 

tjockt bleck av Cu-leg. Saknar 

dekor. Inga avsiktligt avslutade 

kanter, urspr. form kan ej avgöras. 

Mått i skadat skick: ca 

10×8 mm. 

Två nitar av Cu-leg. samt ett 

fragment av knappt 1 mm 

tjockt bleck med nithål (satt 

fastkorroderad vid en av nitarna), 

också av Cu-leg. En nit 

är komplett, längd: ca 7 mm. 

Den andra är avbruten, längd i 

skadat skick: ca 4 mm. 

F290, FE3688, A2815 Bleck. 

Ett fragment av ca 1 mm tjockt 

bleck av Cu-leg. med nithål, 

samt rest av järnnit. Dekor i 

form av kantföljande relieflinje. 

Avlångt bleck, vars ena ände är 

avsiktligt avslutad i en rundad 

spets, den andra änden är avbruten. 

Mått i skadat skick: ca 

13×5 mm. 

F250, FR9570, A9161 Bleck med brännförgyllning. 

Cirka 1–2 mm tjockt bleck av 

Cu-leg. En långsida är avsiktligt 

avslutad och är betydligt 

tjockare än övriga avbrutna 

kanter. Ursprunglig form inte 

möjlig att avgöra. Blecket är 

avsiktligt böjt både längs den 

avbrutna långsidan och diagonalt 

vid en kortsida. Mått i 

skadat skick: ca 10×33 mm. 


Komplett. Tydlig originalyta. Att döma av korr.prod. kan 

fragment vara recent. 


Fragment. Tydlig originalyta. 

Ena sidan har slitage och förefaller 

nött. 

Under frampreparering bröts 

ett fragment av, vilket limmades 

tillbaka. 


Ena sidan har slitage och förefaller 

nött. 

Defekt. Skadad originalyta. 

Förefaller ha silverinnehåll? 

Åtminstone den större niten har 

vitmetall på skaftet. 


Under framprep. bröts blecket 

av och fick limmas ihop igen. 


Med små ytor av brännförgyllning 

bevarad. 

Påträffades tillsammans med 

F473, obränt ben. 

Att döma av korr.prod. och dimensioner 

härrör fragment från 

samma föremål som F9304 

(bleck). 

Ena sidan har metallgula fläckar 

– här är det inte fråga om 

förgyllning utan ett korrosionsfenomen. 

Att döma av korr.prod. och dimensioner 

härrör fragment från 


(bleck). 

Ena sidan har metallgula fläckar 

– här är det inte fråga om 

förgyllning utan ett korrosionsfenomen. 

Trol. inte ”kamnitar” – dels är 

de lite grova, dels med tanke på 

det vidhängande metallblecket. 

Nitarna kan ha varit försilvrade, 

eller bestå av en silverlegering? 

Åtminstone den större 

niten har vitmetall i metallisk 

form, i synnerhet på nitskaftet. 

Att döma av dimensioner, 

korr.prod. och dekor i form av 

relieflinje härrör fragment från 


(bleck, se tabell 35). 

Trots att fragment stabiliserades 

gick det inte att helt avlägsna 

jord etc. från originalytan, 

fragment är för skört. 

Mycket tunna korrosionsskikt, 

vilket ibland kan tyda på recent 

material. Här är det nog snarare 

ett korrosionsfenomen. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Limmad med Paraloid 

B72, (HMG 

product). 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 


med 10 % 


etanol. 

Silverinnehåll? 

Metallanalys bör 

göras. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 


B72 (HMG 

product). 




F253, F1479, rensfynd Bleck. 

Cirka 0,5 mm tjockt bleck av 

Cu-leg. som vikts två gånger. 

Ett nithål mitt på. Urspr. belagd 

med vitmetall – försilvring 

eller förtenning. Dekor i form 

av relieflinjer. Ev. recent. Mått: 

ca 65×6 mm. Nithålets diam.: 

ca 2 mm. 

F309, FR10561, A10534 Bleck. 

F248 (knappen), F455 (textilfragm.), 

FE9128, A9127 

Tre fragment av ca 0,3 mm 

tjockt bleck av Cu-leg. Slät, 

saknar dekor. Ett fragment har 

en avsiktligt avslutad långsida 

och ett nithål, mått: ca 6×8 

mm. Övriga två fragment har 

avbrutna kanter – ursprunglig 

form kan inte avgöras. Mått: ca 

18×9 mm resp. ca 7×8 mm. 

Agraffknapp. 

Agraffknapp av Cu-leg. med 

rester av textil. Knappen förefaller 

vara slät, d.v.s. saknar 

dekor, men originalytan är 

så skadad att det är svårt att 

avgöra. 

Knappens diam.: 10,3 mm. 

F310, F10560, A10534 Beslag/handtag. 

Fyra fragment av Cu-leg. Två 

plana fragment har dekor i 

form av kantföljande relieflinje. 

Två fragment är ledade och 

består dels av halvrund ten med 

dekor i form relieflinjer, vilka 

omsluts av bleck också med 

relieflinjer. Mått: 9 mm. 

F287, FE10562, A10534 Agraff. 

Tio fragment av agraff av Culeg. 

bl.a. bestående av fragm av 

skena samt sex knappar. Knapparna 

är släta saknar dekor, 

diam.: ca 9 mm. 

I ett fall är skenan/brickan 

bevarad så att avståndet mellan 

nitstiften kan mätas. Detta 

var 21 mm mätt från centrum 

till centrum. Brickans mått är 

27,0×7,2 mm. Ett fragment uppvisar 

ett hål avsett att fästa en 

hake i. Detta hål har en diam. på 

ungefär 4 mm. 



Komplett. Mindre sprickor och 

nagg längs kanterna. 

Skadad originalyta. 

Fragment, tre stycken, samtliga 

saknar passform. Tydlig originalyta. 

Cu-leg.: defekt. Skadad originalyta. 

Originalytan saknas till 

större delen, men formen är 

möjlig att se. 

Textil: fragment. Tydlig fiberstruktur. 

Blecket har varit helt täckt av 

vitmetall, men denna har till 

största delen korroderat bort. 

Finns huvudsakligen kvar i 

de längsgående relieflinjerna, 

varför blecket närmast ser ”bemålat” 

ut. 

Att döma av korr.prod. så kan 

blecket vara recent. 

Originalytan består av nästan 

svarta korr.prod., med gröna 

korr.prod. under. Här utgörs 

trol. de svarta korr.prod. av 

tenn från legeringen, alltså ett 

korrosionsfenomen. 

Knappen av Cu-leg. behandlades 

med Paraloid B72, men 

inte textilfragment 

Defekt. Tydlig originalyta. Utgör förmodligen delar av ett 

handtag till ett skrin. 

Fragment. Tydlig originalyta. Är minst 3 agraffer. Kan gissningsvis 

vara 4 stycken dubbla 

agraffer. Dessa består av 8 

nitstift som förmodligen suttit 

två och två (nitarna). I två fall 

bevisligen! Ett fragment har 2 

nitar och sju stycken fragment 

har 1 nit. 

Försilvring eller 

förtenning? 

Metallanalys bör 

göras. 


med 10 % 


etanol. 

Textilanalys bör 

göras.

Tabell 34. Fynd av bly. 



F314, FE3665, detektorfynd Oid. föremål. 

Oid. föremål av bly, möjl. blyvikt 

eller (mindre trol.) tillplattad 

rundkula? 

Tjocklek: ca 8 mm. Diam.: ca 

16 mm. 

F453, FE200940, A9813 Oid. fragment av oid. material. 

(Inmätt som bly men består 

inte av bly). 

F482, FE10584, detektorfynd Knapp. 

Tabell 35. Preparat. 

Plan, rund undersida, diam.: 

ca 14 mm. Ovansidan rundad, 

höjd: ca 8 mm. 

Knapp av tenn eller bly-tennleg. 

Plan, slät ovansida, saknar 

dekor. Diam: ca 23 mm. Ögla 

på baksidan. Trol. recent. 

Fyndnummer och ev. foto Sakord, material och 


F288, FE4164, A2815 Oid. fragment. 

Ett fragment av Ag-leg. Fragment 

”består” enbart av en rest 

av en originalyta, med vidhäftande 

”pulver” av korr.prod. på 

ena sidan och sand på andra. 

Mått: 4×3×0,2 mm. 

F452, FE3452, A2815 Bleck? 

Fragment av Ag-leg. Har trol. 

utgjort ett ca 2 mm tjockt 

bleck. Ursprunglig form inte 

möjlig att avgöra. Mått i skadat 


F297, FE4125, A2815 (Oid. fragment). 

Korr.prod. av Ag-leg. – inget 

eg. föremål. 


Defekt. Saknar originalyta. 

Trol. materialförlust p.g.a korr. 

vilket har deformerat föremålet. 

Delvis voluminös korr. 

(vårtbildning) samt sprickbildning 

(på den ena plana ytan). 

Defekt. Saknar (trol.) originalyta. 

(Originalytan går ej att 

definiera – består av ännu oid. 

material). 

Komplett. Skadad, men med 

synlig originalyta. 

Delvis kraftigt krackelerad 

p.g.a. korr, särskilt längs kanter 

och i öglan. 

Saknar originalyta och har materialförlust, 

vilket gör det svårt 

att identifiera föremålet. Form 

och dimensioner tyder på att 

det kan ha varit en blyvikt. 

Består inte av bly. Förefaller 

bestå av hårt packad sand 

med inslag av svart, glansigt 

mineral? Kan kanske vara en 

naturlig bildning, ev. av hoppressad 

sand? 


med 10 % 


etanol. 



Består enbart av rest av originalyta 

– svart kompakt, ca 0,1 

mm tjock yta – med vidhäftande 

korr.prod. på ena sidan 

och sand på den andra. 

Fragment. Saknar originalyta. 

(Bland de pulvriga korr.prod. 

finns dock ett fåtal, mindre än 

millimetersmå, plana fragment 

som trol. utgjort en originalyta). 

Fragment. Originalyta saknas. 

Partiell framprep. eftersom det 

trots stabilisering med Paraloid 

B72 inte gick att avlägsna mer 

sand/jord utan att hela fyndet 

skulle ha ”försvunnit”. 

Preparatet innehöll ”pulvriga” 

korr.prod. av Ag-leg. vilka 

dränktes med Paraloid B72 för 

att ligga kvar då omkringliggande 

jord avlägsnades. 

Fragment utgör trol. rester 

av ett plant bleck. Kan härröra 

från samma föremål som 

F4163 (bleck?). 

Partiell framprep. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 



10 % Paraloid 

B72 i etanol. 




F222, FE4163, A2518 Bleck? 

Två större fragment av Agleg. 

samt en mängd mindre än 

millimetersmå fragment. Har 

trol. utgjort ett ca 2 mm tjockt 

bleck. Ursprunglig form inte 

möjlig att avgöra. Mått i skadat 

skick: 16×12 resp. 18×8 mm. 

I omkringliggande jord påträffades 

också fragment av ofärgat 

och blått glas, max ca 4×3 mm 

samt fragment av träkol. 

F258, FE3065, A2815 Fragment av förgyllning, ca 

5×1 mm härrörande från agraffknapp. 

Fyndet bestod av 

den jord som togs upp omkring 

F3065 (agraffknapp F258, se 

tabell 32) 

F472, FE3976, A2815 Bleck. 

F446 (knapp), F471 (textil) 

FE9528, A9161 

F473, FE9570 Oid. fragment. 

Två fragment av ca 1 mm 

tjockt och ca 6 mm brett bleck 

av Cu-leg. Dekor i form av 

kantföljande relieflinje. Lätt 

böjt. Det större fragment ca 11 

mm långt, har ett nithål i den 

ena brottytan. Det mindre fragment 

är ca 6 mm långt. 

Agraff. 

Halv agraff av Cu-leg. bestående 

av ”hake-halvan”. Består 

av en skena, ca 8×35 mm vilket 

ungefär motsvarar urspr. mått. 

En uppvikt långsida utgör haken. 

På skenan sitter tre knappar 

fästade. Knapparna är släta 

och saknar dekor. Knapparnas 

diam.: ca 10 mm. Fragment av 

textil mellan skenan och knapparna. 

I omkringliggande jord 

påträffades fragment trol. av 

harts samt kol. 

Fragment av obränt ben. Största 

fragment mått: ca 10×10×5 

mm. Ev. horn enl. osteolog. 

F474, FE4166, A2815 Oid. föremål. 

F228, FJ4157, A2815 Oid. fragment. 

Rektangulärt bleck av järn. En 

böjd ten eller nål parallellt med 

blecket. 

Bleckets mått: ca 50×16 mm. 

Två fragment av obränt trä. 

Mått: ca 8×3 mm resp 6×5 mm. 

Utgår, FE9428, A9311 Inga fynd påträffade. 

Utgår, FE9572, A9311 Inga fynd påträffade. 



Ag-leg.: fragment. Saknar 

originalyta (Bland de pulvriga 

korr.prod. finns dock ett fåtal, 

mindre än millimetersmå, plana 

fragment som trol. utgjort en 

originalyta.) 

Glas: glasfragment är kraftigt 

krackelerade, med påföljd att 

uppsplittringen i allt mindre 

skärvor fortsätter. 

Fragment av förgyllningen från 

F3065 (agraffknapp F258). 

Fragment. Saknar passform. 


Knappar av Cu-leg.: två kompletta, 

en med mindre materialförlust 

längs kanten. Tydlig 

originalyta. 

Skena av Cu-leg.: defekt, mindre 

materialförlust vid bägge 

kortsidorna. Haken delvis avbruten. 

Tydlig originalyta. 

Textil: mycket välbevarat 

textilfragment med tydlig fiberstruktur. 

Preparatet innehöll ”pulvriga” 

korr.prod. av Ag-leg. vilka 

dränktes med Paraloid B72 för 

att ligga kvar då omkringliggande 

jord avlägsnades. 

Fragment utgör trol. rester 

av ett plant bleck. Kan härröra 

från samma föremål som 

F3452 (bleck?). 

Fragment sparat separat för 

ev. analys. 

Att döma av dimensioner, 

korr.prod. och dekor i form av 

relieflinje härrör fragment från 


(bleck, se tabell 33) 

Trots att fragment stabiliserades 

gick det inte att helt avlägsna 

jord etc. från originalytan, 

fragment är för skört. 

Utgör ”hake-halvan” av en 

agraff. 

Textilfragment förefaller utgöra 

två skikt av tyg: tyget ligger 

vikt vid haken. 


Ag-leg. stabiliserad 

med 10 % 

med Paraloid B72 

i etanol. 

Fragment som kan 

kan ha utgjort originalytan 

sparade 

separat. 

Fragment av glas 

bör stabiliseras. 

Metallanalys kan 

göras. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 


B72, (HMG 

product). 


med 10 % 


etanol. 

Textilanalys bör 

göras. 

Hartsfragment (?) 

sparade separat 

för ev. analys. 

Fragment. Originalyta saknas. Punktvis stabiliserad 

med 10 % 


i etanol. 

Defekt. Skadad originalyta. Upptaget som ”glas”. 

Om fullständig fram.prep. görs 

bör föremålet gå att identifiera. 

Fiberstruktur synlig. Upptaget som ”järn”. 

Partiellt framprep. 

Fullständig framprep. 

bör göras. 

Åtgärd mot fortsatt 

korrosion bör 

göras.



F283 (järn), F475 (obränt 

ben), F476 (trä), F483 (preparat), 

FE4129, A2815 

Oid. fragment. 

Fragment av järn, obränt ben 

och obränt trä. 

”Benen” har minerala inblandningar. 

Osäkert om det är ben 

enligt osteologen som anser att 

kemiska analyser kan ge mer 

klarhet. 


Kraftigt nedbrutet material. 

Både obränt trä och obränt 

ben som bevarats p.g.a. att det 

impregnerats av korr.prod. av 

järn. Ej okulärt identifierbart. 

Upptaget som ”järn ev. trä”. 

Materialet kommer från gravens 

botten. Ett större ”fragment” 

har sparats för att visa 

hur gravinnehållet ansamlats 

som en ”sörja” av org. material 

impregnerat av metallsalter 

från gravgåvorna, ovanpå den 

sterila gravbottnen. 

Utgår, FE9442, A9161 Inga fynd påträffade. Upptaget som ”rostklump i 

preparat”. 

Utgår, glasgrus i hela anläggningen. 

FE3689, A2815 

Oid. fragment. 

Fragment av glas. Millimetersmå 

fragment av ofärgat 

resp. blått glas. Merparten av 

fragment är ofärgade, enstaka 

är blå eller tvåfärgade. De 

tvåfärgade fragment tyder på 

överfångsglas. 

Kraftigt krackelerat glas, med 

påföljd att uppsplittringen i allt 

mindre skärvor fortsätter. 

Upptaget som ”glas”. Ansamling 

av glasfragment uppblandad 

med jord/sand. 

Utgår. FE4124, A2815 Inga fynd påträffade. Upptaget som ”silver?” 

Utgår. FE3735, A2815 Inga fynd påträffade. Upptaget som ”denna jord tillhör 

silverblecket…” 

Utgår. FE9443, A9311 Inga fynd påträffade. 

F445 (ag-korr.), F477 (trä), 

FE4128, A2815 

F259 (glas), F478 (ag-korr.), 

F479 (trä), FE4128, A2815 

(Oid. fragment). 


eg. föremål.Fragment av obränt 

trä och kol. 

(Oid. fragment). 


eg. föremål. Fragment av 

obränt trä och kol. 

F226, FE3448, A2815 (Oid. fragment). 


eg. föremål.Fragment av obränt 

trä och kol. 

F252, FE3734, A2815 Bleck. 

Ett fragment av Ag-leg. bestående 

av ca 0,5 mm tjockt, plant 

bleck. Slät, saknar dekor. Mått: 

ca 6×4 mm. 

Ag-leg.: fragment. Saknar originalyta. 

Övriga fragment: för små för 

utförligare beskrivning. 

Glas: kraftigt krackelerat glas, 

med påföljd att uppsplittringen 

i allt mindre skärvor fortsätter. 

Ag-leg.: fragment. Saknar originalyta. 

Övriga fragment: för 

små för utförligare beskrivning. 

Ag-leg.: fragment.Saknar originalyta. 

Övriga fragment: för 

små för utförligare beskrivning. 

Korr.prod. av Ag. dränkt i Paraloid 

B72 (Har legat kvar in 

situ p.g.a. av att de ligger intill 

en bit kvarts). 

Fragment. Tydlig originalyta. Snarlik F3302 och F3685 

(bleck, se tabell 32) vad gäller 

dimensioner och korr.prod. 

– härrör trol. från samma föremål. 

Passform saknas dock. 


bägge sidor (dock 

mer på den ena sidan), vilka 

kan vara sekundära (från annat 

föremål). 


med 10 % 


etanol. 

Fragment av glas 

bör stabiliseras. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Glasfragment, stabiliserat 

med 10 % 


i etanol. 

Övriga fragment 

är inte stabiliserade. 

Stabiliserad 

med 10 % med 


etanol. 




F265, FE9306, A9161 Kam. 

Sammanslagen med FE9307, 

nedanför. Samma kam 

F265, FE9307, A9161 

Sammanslagen med FE9306, 

ovanför. Samma kam 

F280 (läder), F281 (päls), 

F282 (brons), FE3697, A2815 

Två större fragment av kam, 

bestående av ben/hornplatta 

med nitar av Cu-leg. in situ. 

Dessutom påträffades i omkringliggande 

jord tre fragment 

av nitar utan passform, samt 

mindre fragment av ben/horn. 

Det ena större fragment utgör 

en del av en stödskenan. Stödskenan 

har tre nithål med rester 

av nitar i två, samt dekor i form 

av fyra parallella, kantföljande 

relieflinjer. Mått i skadat skick: 

ca 28,7 mm. Det andra fragm. 

utgör en del av mittskenan. 

mittskenan har tre nithål med 

rester av nitar i varje. Längs 

en sida syns avbrutna rester av 

tänder. Mått i skadat skick: ca 

19 mm. 

Kam. 

Två fragment av kam, bestående 

av ben/hornplatta med 

nitar av Cu-leg. in situ. Bägge 

fragment utgör delar av kamskenan. 

Kamskenan har mkt. 

tätt sittande nithål längs två 

sidor, rester av nitar i en del 

av dem. Längs en sida syns 

avbrutna rester av tänder. Mått 

i skadat skick: ca 14 mm. 

Oid. föremål. 

Fragment av bleck av Cu-leg. 

delvis med dekor, samt fragment 

av läder samt trol. också 

päls. Två vinklade bleck, med 

dekor i form av två parallella 

relieflinjer, omsluter ett vikt, 

och trol. ihopsytt fragment 

av läder. Ett plant bleck, utan 

dekor, håller fast de vinklade 

blecken mot ett fragment trol. 

av päls. Det plana blecket är 

fastnitat i ”päls”fragment med 

en nit av Cu-leg. i vardera 

ände. Mått, plant bleck, längd: 

ca 17 mm men urspr. minst 19 

mm bredd: ca 8 mm tjocklek: 

ca 0,5 mm. Vinklade bleck, 

bredd: ca 10 mm längd innan 

vinkeln, (varefter de bägge är 

avbrutna): ca 6 mm. 

Läderfragment: ca 13×10×4 

mm. 



Nitar av Cu-leg. Defekt. Skadad 

originalyta. 

Platta av ben/horn: defekt. 

Skadad originalyta med delvis 

bortspjälkade partier. 

De två fragment saknar säker 

passform, varför de inte limmades 

ihop. 

Nitar av Cu-leg. Fragment. 


Platta av ben/horn: defekt. Tydlig 

originalyta. 

De två fragment saknar säker 

passform, varför de inte limmades 

ihop. 

Fragmenten har passform, men 

har inte limmats samman eftersom 

man då inte skulle kunna 

se fyndets konstruktion. 

Bleck av Cu-leg.: fragment. 


Läder?: fragment. Fiberstruktur 

delvis synlig. 

Päls?: läderfragment som 

på ena sidan har strån, alla i 

samma riktning, som måste 

vara hår. Håren uppblandade 

med jord, svårt att framprep. 

ytterligare eftersom det org. 

materialet är ”upplöst”. 

Observera hur tätt nithålen är 

placerade. 

Kraftigt nedbrutet föremål och 

därför svårt att identifiera. Men 

eftersom konstruktionen är 

tämligen komplicerad, och intressant, 

borde det vara möjligt 

att identifiera föremålet. 


10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Mindre fragment 

av ben/horn sparade 

separat. Mindre 

fragment av nit 

sparade separat. 


med 10 % 


etanol. 

Mindre fragment 

av ben/horn sparade 

separat. 


med 10 % 


etanol. 

Obs! Endast vissa 

fragment har limmats 

samman, 

för att det ska 

vara möjligt att se 

föremålets konstruktion. 


B72, (HMG 

product). 

Analys bör göras 

på läder och framför 

allt päls. Ett 

lossnat fragment 

av ”päls” sparat 

separat.



F284, A10534 Skinnskrapa. 

10 bitar av en nästan komplett 

skinnskrapa i horn. Föremålet 

har cirkeldekor på båda sidorna, 

med flertalet punktcirklar 

men med olika mönsterbilder. 

Mått: Föremålet var ca 3 mm 

tjock och vägde 5,6 g. Skrapans 

uppskattade mått är cirka 22,5 

mm överst och 67,5 mm vid 

eggen. Höjden är ca 5,25 cm. 

F466, FE3616, A2815 Remändesbeslag. 

Fragment trol. av remändesbeslag, 

bestående av platta av 

ben/horn, med två nitar av Culeg. 

Plattan har dekor i form 

av punktcirklar. Mått: ca 7 mm 

tjockt. Även fragment av glas 

påträffades i omkringliggande 

jord. Millimetersmå fragment 

av ofärgat resp. blått glas. 


Defekt. Tydlig originalyta. Limmad med Paraloid 

B72 (HMG 

product). 

Platta av ben/horn: defekt. 

Skadad originalyta. med delvis 

bortspjälkade partier. 

Nitar av Cu-leg.: fragment. 



10 % Paraloid 

B72 i etanol. 

Tabell 36. Fynd av järn. Arkeologiskt järn är benäget att fortsätta att korrodera och brytas ned efter upptagandet. Det bör här påpekas 

att de konserveringsåtgärder som gjorts i fält och som redovisas nedan inte är avsedda att bromsa en fortsatt nedbrytning. 

Därför bör samtliga fynd av järn behandlas ytterligare för att motverka fortsatt korrosion. 





Två fragment ett av järn, det 

andra av järn och trä. Fragment 

av järn och trä består av en 

halvrund ”ten” som ligger tätt 

emot en bit trä, ev. en del av 

beslag eller dylikt? Mått ca 

14×12 mm. 

Det andra fragmentet består av 

en järnten med runt tvärsnitt. 

Längd: ca 16 mm. 

Ett plant fragment av järn – ev. 

ett bleck, samt tre fragment av 

obränt trä. Fragment av järn 

förefaller ha en avsiktligt avslutad 

kant och är ca 12×9 mm. 


Järn: fragment. Originalyta 

inte synlig på grund av enbart 

partiell framprep. Originalytan 

är dock trol. skadad. 

Trä: fragment. Fiberstruktur 

synlig. 

Järn: fragment. Originalyta 

inte synlig på grund av enbart 

partiell framprep. Originalytan 

är dock trol. skadad. 

Trä: fragment. Fiberstruktur 

synlig. 

Fragment av järn och trä, 

FJ4159, såg ut som det gör nu 

även i ”originalskick”, d.v.s. 

den halvrunda järntenen har 

legat an mot träet (annars är 

det under likartade fyndomständigheter 

inte ovanligt att ett 

träfragment kan korrodera fast 

vid ett järnföremål som det urspr. 

inte hört samman med). 

Träfragment är ovanligt välbevarade 

eftersom de har impregnerats 

med korr.prod. av järn. 


Fullständig framprep. 

bör göras. 

Vedartsanalys bör 

göras. 



göras. 


Vedartsanalys bör 

göras. 



göras. 




F480, FE3307, A1228 Bleck. 

Bleck av järn. Plant, ca 1 mm 

tjockt bleck. Skada eller ev. 

nithål, men ingen rest av nit. 

De två långsidorna är avsiktligt 

avslutade, bleckets bredd är sålunda 

ca 10 mm. Kortsidorna är 

avbrutna så bleckets ursprungliga 

längd går inte att avgöra. 

Mått (efter limning, men i skadat 

skick): ca 33×10 mm. 


Ett fragment av järn. En långsida 

av fragmentet är avsiktligt 

avslutad och utgör vad som 

förefaller vara en egg. Övriga 

tre sidor är avbrutna. Kan vara 

fragment av ett svärd? Mått: ca 

30×15 mm. 

Tabell 37. Fynd av oidentifierade/avvikande material. 



F301, FE2900, A581 Slagg? 

F300, FE2958, A1769 i A581 

stick 2 

F444, FE200927, A2815, 

NV-ruta 

Kristallint? 

Sten? 

Kristallint material 

Slagg? 

Sten? 



Defekt, och i 3 delar, samtliga 

med passform. Tydlig originalyta. 

Fragment. Fragmentets ena, 

plana, sida har tydlig originalyta. 

Andra sidan är vinklad 

och har skadad originalyta 

längs den avsiktligt avslutade 

kanten (eggen), i övrigt saknas 

originalyta. 

Blecket har en skada eller ev. 

ett nithål, vid vilket blecket 

brutits av. Formen på hålet 

är inte helt runt, men det kan 

bero på korr. Hålets form samt 

avsaknaden av en nit tyder på 

att det inte är ett nithål, men 

hålets placering och storlek (ursprunglig 

diam. ca 2 mm) tyder 

på att det ändå kan vara det. 

Att döma av form och dimensioner 

är det trol. att fragment 

utgör en del av en svärdsklinga. 

Graven innehöll fler likartade 

fragment av järn, vilka också 

bör framprep. och analyseras 

för att undersöka om det finns 

fler fragment som styrker hypotesen 

om en svärdsklinga. 


Limmad med 

cyanoakrylat. 



göras. 

Liknande fragment 

från samma 

anl. bör framprep. 

för att identifiera 

ev. fragment av 

svärd. 



göras. 


Lite skiktade ytor (se nedan), 

fler rundade. Grön. Har tyngd. 

Rester av sekundärt nedbrutet 

org. material inuti – tyder på att 

nåt gick att äta? 

Skiktade ytor somlikn ex. glimmer 

– ingen inbördes likartad 

riktning på dessa ytor. Svart. 

Rester av sekundärt nedbrutet 

org. material inuti – tyder på att 

nåt gick att äta? 

Lera med kvartskorn med en 

mörk (svart) sida som är porig 

och av sintrad karaktär. Förefaller 

homogen, vilket i så fall är 

en nyckel till flertal ”svarta sintrade 

klumpar” i A 2815. 

F302, FE747, A581 Matskorpa/org. material Svart, lätt, blåsigt material. 

Färska brott och blåsiga partier 

har lackblank yta. En sida (troligen 

nött) har tätare struktur: 

pulvrig, är matt och påminner 

mkt om strukyuren på fyndet 

ovan. 

Ej glas/metallslagg. Ej harts. Ej 

kol. Ej bränd lera. Ej organiskt. 

Mineraliskt. 

Troligen värmepåverkan 

(kanske sintrad) som orsakat 

”bubblig” yta. 

Ej glas/metallslagg. Trol. ej 

harts. Trol. ej bränd lera. Ej 

organiskt. 

Mineraliskt. 

Troligen värmepåverkad (kanske 

sintrad). 

Kanske kolinnehåll? 

Om förgående riktigt är det fråga 

om kraftigt upphettad lera. 

Ej slagg (Enligt Eva Hjärthner- 

Holdar 16/11-04). 

Ej sten. Trol. ej matskorpa. 

Möjl. harts/tjära? 

Ena sidans likhet med fyndet 

ovan antyder att det är ”lera”. 

Bör analyseras. 



Bör analyseras 

Samma material 

som F3624 nedan.



F491, FE3624, A1228 Bränt bröd? Svart, lätt, blåsigt material, 

dock mycket mindre blåsor än 

fyndet ovan, tätare struktur. 

Påminner om org. struktur. 

Färska brott har lackblank yta. 

F490, FE200939, A9813 Träkol 7 fragm. Ovanligt tät, tydlig 

trästruktur, märkliga former 

Tabell 38. Fynd av harts. Rengjorda mekaniskt, med pensel och avjoniserat vatten. 

Ff = flytförmåga, där 1= flyter, 2= svävar, 3= sjunker. 


Org. mat. Eva Hjärthner-Holdar 

16/11. 


Samma material 

som F747 ovan. 

Sökt efter bearbetningsspår 

dock 

utan resultat. 

Fyndnummer och foto Beskrivning Kommentar 

Sakord, material och föremålsbeskrivning 

F271, A1486 Porig – ff. 1 

Porig brottyta. Krackelyrer. 1 fragment 

Till oidentifierat föremål 

F486, FE2985, A581, V om 

kammare 2 

Porig – ff. 1 

Ojämn yta. Ej krackelerad? 

Avtryck, mönster struktur på 

originalytan 

Inga avtryck 

Ojämn originalyta 

Inga avtryck, men gropar som 

efter inbakade luftblåsor 

1 fragment till oidentifierat föremål Ojämn yta 

F273, FE9308, A9161 Tät – ff. 1 

Troligen avtryck; parallella räff- 

Slät brottyta. Ej krackelerad 

1 fragment till oidentifierat föremål 

lor, samt en jämn ”kant” 

F272, FE10530, A10527 

i A9311 

F276, FE10528, A10527 

i A9311 

F278, FE10529, A10527 i 

A9311 

Tät – ff. 3 

Slät brottyta. Sprickor 



Slät brottyta. Ej krackelerad 



Slät brottyta. Ej krackelerad. 

1 fragment. Del av kärl (2) 

F279, FE9579, A9311 Tät – ff. 3 

Slät brottyta. Ej krackelerad. 

1 fragment. Del av kärl (2) 

F277, FE9421, A9311 Tät – ff. 3 

Släta brottytor krackelyrer – mycket 

skör. Del av kärl (1) 

Inga avtryck 

En ojämn/gropig yta som troligen 

är originalyta 

Inga avtryck 

Troligen både slät och ojämn 

originalyta 

Avtryck; parallella, ojämna räfflor 

på en sida 

Avtryck; parallella, ojämna 

räfflor på en sida och två tvärsgående 

linjer 

Tydliga avtryck av trä på två sidor 

som är i 45 graders vinkel 

- 

Övrigt 

- Omöjligt avgöra vad 

som är brott resp. 

Originalyta 

Rest av inbakat gult 

material. Beläggning 

av brungult material 

och träkolsrest på en 

sida. 


material 


material 


material 


material 

Beläggningen bör 

analyseras kemiskt 

Inbakat gult material 

bör analyseras 

kemiskt (gäller 

samtliga) 

Svårt avgöra vad 

som är brott resp. 

originalyta 

Kärl 2 

Kärl 2 

- Kärl 1 


Fyndnummer och foto Beskrivning Kommentar 

Sakord, material och föremålsbeskrivning 

F486, FE8941, A9311 Tät – ff. 3 



F275, FE9468, A9311 Tät – ff. 3 




Avtryck, mönster struktur på 

originalytan 





Övrigt 

Rödaktig hinna mot 

insidan av kärl, (fragmentes 

tredje sida). 

Kärl 1 

- Kärl 1 

Hinnan bör analyseras 

kemiskt 

Analys/tolkning 

Röse 4 (A9311) innehåller med stor sannolikhet minst två kärl som tätats 

med harts, enligt följande: 

Kärl 2: bestående av F277, F275 och F487 var en (4) kantig (alltså ej 

rund) träask med botten/vägg i 45 graders vinkel. Det tycks finnas en 

rödaktig hinna på den sida av tätningen som vette in mot kärlet; en rest 

av kärlets innehåll eller en nedbrytningsförändring? Kemisk analys bör 

göras. 

Kärl 1: bestående av F278, F279 var en annan typ av kärl gjord av 

parallellt hopsatta, (kanske bundna/sydda?) slanor/strån med runt 

tvärsnitt. Diametern på ”stråna” är endast cirka 3 millimeter vilket är 

konstigt. På ett fragment syns även två tvärsgående förhöjda/försänkta 

linjer, exempelvis efter en sytråd?

Bilaga 10. Konserveringsrapport av Åsa Norlander, RAÄ, ATm 

Preparat från grav 3, A2815 samt jordklumpar från grav 4 

Beskrivning av föremål och skadebeskrivning 

Preparatet var upptaget med gipsbindor som stödmaterial. Den sandiga 

jorden var vid utgrävningen torr. Först fotograferades och röntgades preparatet 

innan utgrävningen påbörjades. På grund av att preparatet innehöll 

mängder av kvartsbitar i olika storlekar, var röntgenbilden svår att tolka. 

Ett litet spetsformat fragment med hög röntgenkontrast kunde tyvärr inte 

hittas vid utgrävningen av preparatet. 

Gråsvarta klumpar som i preparatet låg i ansamlingar och som ibland 

bildade sammanhängande områden sparades. Men det var omöjligt att 

avlägsna dem utan att de föll sönder. Klumparna röntgades, men röntgenbilden 

var svårtolkad. Två prover togs från de gråsvarta ansamlingarna i 

preparatet, prov 1 och 2. De små jordklumparna från grav 4, prov 3 och 

4, analyserades också i svepelektronmikroskopet. Samtliga analyserade 

klumpar visade sig bestå enbart av jordmineraler, det vill säga huvudsakligen 

silikater. 

Jämnt spritt i hela preparatet låg små bitar av bränt trä. Två små spetsiga 

fragment av obränt trä hittades, liksom flera små glasfragment. Dessa 

var mest ofärgat genomskinliga men några fragment hade dessutom blå 

färg. Till sist hittades också små fragment av hartstätning. På det ena fragmentet 

syns avtryck av träfibrer i två riktningar. 

Konserveringsåtgärder 

De små glasfragmenten rengjordes med pensel och 95 procentig etanol. 

Fyra fragment kunde limmas ihop två och två med paraloidlim, HMG. 

Hartsfragmenten rengjordes också med pensel fuktad med etanol liksom 

de små träfragmenten. 



Tabellförteckning 

1. Agraffknapparna i A10534. . ....................................................................................... 28 

2. Brända ben i A1228. ................................................................................................... 49 

3. Övriga fynd. ................................................................................................................ 61 

4. Ben i kammaren A2815. .............................................................................................. 61 

5. Övriga fynd i kammaren A2815. ................................................................................. 62 

6. Fynd i kammaren A9161. ............................................................................................ 77 

7. Fynd. ................................................................................................................... 87 

8. Fynd. ................................................................................................................... 89 

9. Ben (FE9821). ............................................................................................................. 90 

10. Ben från FE10835. ...................................................................................................... 91 

11. Fynd. ................................................................................................................... 92 

12. Ben. ................................................................................................................... 92 

13. Fynd. ................................................................................................................. 100 

14. Anläggningar. ............................................................................................................ 101 

15. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt. ................................ 116 

16. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från anläggningar i 

stensättning 1. ............................................................................................................ 117 


stensättning 2. ............................................................................................................ 118 


stensättning 3. ............................................................................................................ 118 

19. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från anläggningarna 

A9813 och F10835. ................................................................................................... 119 

20. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från A10534. ........... 120 

21. Fördelning av arter, antal brända/obrända fragment samt vikt från A10263. ........... 120 

22. Fyndnummerlista – ben. ........................................................................................... 121 

23. Påträffade förkolnade fröer och frukter. .................................................................... 133 

24. Analyserade makroprover. ........................................................................................ 134 

25. Statistik för fosfatvärdena i A1038. ......................................................................... 138 

26. Statistik för fosfatvärdena i A581. . .......................................................................... 139 

27. Statistik för fosfatvärdena i A1632. . ........................................................................ 139 

28. Statistik för fosfatvärdena i A1708. . ........................................................................ 139 

29. Statistik för fosfatvärdena i A2583. ......................................................................... 140 

30. Fosfatlista för RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4. ................................................................. 141 

31. Glasförteckning och -beskrivning. ............................................................................ 153 

32. Fynd av silver, Ag-legering. ...................................................................................... 158 

33. Fynd av kopparlegering (Cu-leg.). ............................................................................ 159 

34. Fynd av bly. ............................................................................................................... 161 

35. Preparat. ................................................................................................................. 161 

36. Fynd av järn. ............................................................................................................ 165 

37. Fynd av oidentifierade/avvikande material. .............................................................. 166 

38. Fynd av harts. ........................................................................................................... 167

Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?