Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

32 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
utifrån jämförande material och kronologier daterats med till folkvandringstid–tidig
vendeltid (Petré 1984a). 1
Skinnskrapa
I A10534 påträffades tio bitar av en nästan komplett skinnskrapa, F284,
(fig. 54) i horn. Den var cirka 3 millimeter tjock och vägde 5,6 gram.
Skrapans uppskattade mått är cirka 22,5 millimeter överst och 67,5
millimeter vid eggen. Höjden är cirka 52,5 millimeter. Föremålet har
cirkeldekor på båda sidorna, med flertalet punktcirklar men med olika
mönsterbilder.
Petré menar att dateringen av skinnskrapor i Mälardalsområdet huvudsakligen
är folkvandringstida (Petré 1984a:64f) vilket också Lamm menar
utifrån sin studie i samband med fynd i kammargravarna på Lovö (Lamm
1973b:41). De anses som ett attribut för kvinnogravar (Petré 1993).
Skinnskrapor kan ha ett varierat utseende men gemensamt förefaller vara
att de är tillverkade av horn, ofta älg, samt att de har en eggdel. Redskapets
funktion är omdebatterat och att det skulle ha använts till skrapning
av hudar förefaller osannolikt med tanke på föremålens storlek och
material. Lamm föreslår att de till exempel använts vid textil bearbetning
i någon form (Lamm 1973b:42) vilket verkar rimligare.
Stenverktyg
Flera olika typer av stenredskap påträffades. I de övre lagret på stensättning
2 påträffades ett sandstensbryne (F141), två slipstenar i sandsten
(F370, F367). I röse 1 påträffades en glättsten (F368) samt en malstensliggare
(F369). Ytligt i stensättning 4 påträffades två malstenslöpare
(F142, F143). Brynen av sandsten är mycket vanliga i gravar från yngre
järnålder i Mälardalen (Petré 1984a:57), men det är osäkert om de ska
tolkas som gravgåvor i stensättningarna på RAÄ 91 då brynena påträffades
i den täckande stenpackningen.
Vävtyngder
Två fynd av delar av en vävtyngd gjordes på undersökningen. Ett större
(F268) och ett mindre fragment (F267). Dessa låg i det översta lagret i
stenpackningen till stensättning 3 (A1632). F268 låg i östra kanten av
stensättningen men den andra i mitten. Vävtyngder är en mycket vanlig
fyndkategori på boplatser, men kanske inte lika vanlig i fyllningen till
kammargravar. Det finns två olika typer av vävtyngder, dels den pyramidformade
som påträffas från förromersk järnålder och förekommer
fram till 600-talet och dels den diskusformade som främst påträffas från
romersk järnålder och ända in i medeltid. Typerna förekommer parallellt
under lång tid (Ljungkvist i manus). Det större fragmentet är en del av en
diskusformad vävtyngd men det mindre går inte att bestämma.
1 Kamstycket är skrivet av Emma Sjöling.