Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

lagret A9665, vilket tolkas som en raserad lerklinad vägg. Stenpackningen
tolkas som ett inre element i byggnaden till vilken väggen hört. Anläggningen
verkar tillhöra ett äldre skede än syllstensraden.
A9761 tolkades till en början som ett fundament till en ässja då ett
glödskal påträffades i samband med att ytan undersöktes med en magnet.
Dock innehöll jordproverna alltför lite magnetiskt material och andra
smidesindikerande fynd för att kunna belägga någon smidesverksamhet.
I stenpackningen påträffades två fynd, ett nötskal och sex fragment lerklining.
Fynd: Lerklining (F135, vikt 9,4 g); Nötskal (F328); Bränd lera samt
okänt material (F439).
A10853
Härd, 0,7–0,8 meter, djup 0,35 meter. X 94678,69 Y 96748,4 Z 24,33.
Anläggningen påträffades under A10319, vilken tolkades som ett golvlager,
och framträdde efter rensningen som en oregelbundet rund härd med
storleken 0,7×0,8 meter i ytan och med ett djup på 0,35 meter. Formen i
profil var skålformad. Den innehöll sot, kol och skörbränd sten. Vid sidan
av anläggningens botten, på den södra sidan, fanns en större sten med
storleken 0,4 meter i diameter.
Anläggningen undersöktes hastigt med gotlandshacka under eftermiddagen
på grävningens sista dag och har därför endast dokumenterats
med en schematisk profilritning.
Makrofossilanalys: PM10866.
Fas 2
A2129
Terrass, 3,5×9,6 meter, djup 0,08 meter. X 94678,91 Y 96757,38 Z 23,07.
Anläggningen/lagrets form i plan var oregelbunden och storleken var
cirka 3,50×9,60 meter. Djupet på anläggningens lerkliningsförande lager
var cirka 0,08 meter och höjdskillnaden mellan terrassens yta och ytan
nedanför varierade. Profilen snittades från norr.
Terrassen A2129 var belägen på den östra sluttningen av husområdet.
Terrassens främsta formgivande element var en kringgärdande stenpackning
vilken låg i och ovanpå ett lerkliningsförande lager. Stenstorleken i
A2129 var 0,06–0,16 meter i diameter. Lerkliningslagret som stenarna låg
i bestod av brun lerblandad grusig humus i vilken det förekom bränd lera.
Under lerkliningslagret framkom morän.
I husområdet som anläggningen tillhör kunde två faser urskiljas. Fas 2:
bestod av stenpackningar och golvlager, därunder kom fas 1 vilken bestod
av stolphål och en härd. Stenpackningen A2129 hör till fas 2. Terrassen
A2129 var belägen i anslutning till stenraden A 2171 vilken tolkades som
en syllstensrad. Ett profilsnitt i öst–västlig riktning slog fast att lagret med
bränd lera inte sträckte sig in under syllstensraden A2171, utan slutade
cirka 0,09 meter öster om den.
Fynd: Keramik (F118, vikt 1 g); Bränd lera (F140, vikt 1070,6 g);
Ekofakt (F326) oidentifierat organiskt material.
A10319
Lager, 1,8×1 meter, djup 0,02 meter. X 94678,34 Y 96748 Z 24,47. Anläggningen
var ett oregelbundet, avlångt format lager bestående av brungrå
humusinblandad silt strax väster om de stenar vilka uppfattades som
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 99