Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Glasbägare
Den vanligaste typen av glas i gravar under folkvandringstid förefaller att
vara grönfärgat glas av Snartemotyp (Henricson 1990:53). Näsman daterar
tillverkningen av överfångsglasen till perioden 300–500 e.Kr. (Näsman
1984:64). Överfångsglasen anses, med reservationer, ha varit tillverkade
i verkstäder vid Svarta Havet (jfr Näsman 1984:64f) och betraktas
som en exklusiv gravgåva. Glasskärvors förekomst i gravar kan tyvärr
inte entydigt användas vid datering då glasen kan vara mycket gamla vid
tiden för nedläggningen. I exempelvis kammaren i Högom som anses vara
anlagd omkring år 500, tillhör glasbägarna 300-talets slut (Henricson
1990:59). Förmodligen råder samma förhållande med skärvorna i Ottarshögen.
I stensättning 2 påträffades skärvor i 108 fyndnummer med totalt cirka
300 skärvor från minst två olika glasbägare, tillhörande gruppen överfångsglas
med slipad dekor. Den ena var blå och den andra grön (fig. 45).
Bägarnas fragmentationsgrad, det vill säga den stora mängden enskilda
skärvor, är signifikant för gruppen senromerska/folkvandringstida slipade
glasbägare. Dessa har tillverkats i medvetet tunga och kraftiga former,
där ytterligare ett skikt glas (färgat) har lagts över det undre klara glaset. I
detta övre glasskikt har anlagts en slipad ornamentik, som ibland slipats
ner till underliggande klarglas. Överfångsglas kan påvisas från sammanlagt
sex gravar i Sverige (Henricsson se bilaga 8) samt på boplatser på
Helgö (Lundström 1981:2, 30) och Abbetorp i Östergötland (Sandberg
1999:16ff). Det finns endast två gravar, förutom den här rapporterade,
med bägare i både blå och grön överfångsteknik i Skottsund, Njurunda
socken och Västland, Skön socken båda i Medelpad (Straume 1987:109).
Metaller
Agraffer
Agraffer är en av ledartefakterna för gravar från folkvandringstid. Agraffer
förekommer i kamrarna i stensättning 2 och 3 samt i brandgraven
A10534. Här redovisas agrafferna i respektive anläggning.
Stensättning 2 (A2815)
I kammaren i stensättning 2 påträffades påträffades ett fragment av en
bronsagraff med textilrester (F180, F495) och tre agraffknappar med
trisklar i karvsnitt (F286, F258, F247). Dessa var av förgyllt silver och till
utformningen mycket lika, dock inte identiska (fig. 46).
Knapparna är av typen Hines B1iid. Denna grupp utgörs av knappar
med ”triskeles, svastikas and running spirals” och är den största av
grupperna med linjär- eller spiralornamentik i relief. Typen är vanlig i
Mälardalen och kan tidsmässigt med viss tvekan knytas till andra halvan
av folkvandringstid, det vill säga VWZ III/IV enligt Hines modifierade
version av Bakkas kronologi (Hines 1993:17f). På Helgö har gjutformar
till denna typ av agraffer påträffats (Variant II), men dessa har en mindre
diameter (7 millimeter) än de här diskuterade (10 millimeter). Agraffer
med triskeles förekommer i ett tiotal exemplar i Mälardalen och dessutom
finns ett par fynd från Österbotten i Finland (Lamm 1972).
Jutta Waller väljer att dela in agraffer i fyra grupper där grupp 2 utgörs
av ”plana” agraffer med spiralmotiv till vilken knappar med triskelmotiv
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 25