Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Stensättning 3 (A1632)
X 94720,25 Y 96718,32 Z 25,284. Stensättning, oregelbundet rund 16×18
meter. Fig. 22–26 samt 71 och 72.
Placering
Stensättningen var placerat i krönläge på en nord–sydlig moränås. Den
var den tredje av fyra räknat från norr. Stensättning 3 var till sin karaktär
lik stensättning 2 men uppvisade en mer storblockig stenpackning. I den
norra delen tangerade stensättning 3 stensättning 2. Till en början uppfattades
det som om de överlappade varandra men vid undersökningen
kunde det konstateras att de endast tangerade.
Utseende före undersökningen
Före undersökningen var främst stensättningens centrala storblockiga del
synlig. Denna var delvis övermossad. De yttre delarna bestod av mindre
stenar och var övertorvade vilket innebar att de inte var synliga innan undersökningen.
Detta medförde att stensättningen diameter växte avsevärt
efter avtorvningen.
Stensättningen låg draperad över åsen vilket fick till följd att den uppfattades
högre än vad den i själva verket var. Från början betraktades
stensättningarna som rösen just på grund av att de föreföll välvda genom
sin placering på åskrönet. Då undersökningen börjat stod det dock klart
att stenpackningarna i huvudsak var enskiktade och att välvningen var ett
resultat av topografin. Stenpackningen såg i ytan ut att vara storblockigare
på den västra sidan än den östra. Detta visade sig bero på att stensättningen
på den östra sidan var täckt av en avjämnande småstenspackning
vilken dolde den underliggande stenpackningen.
Centralt i stensättningen, på åsens krön, syntes en avlång fördjupning.
Denna tolkades till en början som ett skyttevärn liknande det i stensättning
1 men efter avtorvning och rensning verkade den tolkningen osannolik.
Fördjupningens kanter var mjukt rundade och den gav intryck av att
ha sjunkit in snarare än plockats ur. Den centrala fördjupningen var dessutom
kantad av större block med ett mycket stort rött block i söder.
I ytan fanns ett antal stubbar. Den största av dessa var en ekstubbe,
som växte alldeles sydöst om kammaren, och vars rotsystem hade växt
ner i kammarens sydöstra del.
Undersökningsmetod
Då fälttiden var mycket knapp valdes i stor utsträckning tidsbesparande
undersökningsmetoder för undersökningen av det yttre gravskicket, detta
för att koncentrera de knappa undersökningsresurserna till gravkammaren.
Stensättningen rensades till största delen med hjälp av lövblås vilket
visade sig vara mycket effektivt. I en storblockig stenpackning påverkades
inte stenarna av luftströmmen men då stenstorleken minskade krävdes
en viss försiktighet för att inte påverka stensättningens utseende för
mycket. Lös kvarts samt eventuella fynd i stenpackningen löpte viss risk
att förflyttas men den risken bedömdes vara värd att ta med tanke på den
insparade tiden.
De yttre övertorvade delarna av stensättningen krävde handrensning
med fyllhammare och gotlandshacka för att få torven att släppa. De lösa
massorna kunde sedan transporteras bort med hjälp av lövblåsen.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 69