Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

”…i allmänhet vällagda en- eller flerskicktade runda stensättningar,
som i övrigt inte skiljer sig från de runda stensättningarna av ”normaltyp”
annat än genom att de täcks av ett tunt gruslager.” (Bennett 1987:
63).
Förutsättningar
Områdesbeskrivning
Den aktuella fornlämningen (fig. 2) ligger i Fresta socken mitt i en kulturhistoriskt
intressant bygd med lämningar från bronsålder till historisk tid.
Området är främst känt för sina runstenar och komplexa järnåldersmiljöer
med bland annat gravar, boplatser, stenstränssystem, broar och runstenar.
RAÄ 91:1 låg på en nord–sydlig åsrygg strax söder om Frestavägens
nuvarande sträckning och nordöst om sjön Fjäturen. Fornlämningslokalen
låg 15–27 meter över havet och åsen kan betecknas som en läsidesmorän
med berg i dagen i dess norra del. I övrigt bestod den av lätt svallad
morän med finkornigare jordarter längs sidorna. Den var vid undersökningen
bevuxen med gräs och mindre buskar men hade innan avverkningen
varit täckt av kraftiga ekar och tallar. Över och intill åsen fanns flera
större block utspridda och av dessa var ett mycket stort flyttblock, nedanför
åsens västra sida, det mest iögonfallande. Blockfrekvensen ökade mot
söder där åsen övergick i ett bergigt mindre höjdområde bevuxet av barrskog.
I norr utgjordes åshöjden av den underliggande berggrunden som
där låg i dagen. Åshöjdens norra del avslutades brant i ett mindre stup
riktat åt norr och Frestavägen. Berggrunden låg ytligt under åsens morängrus
i norra änden. Nedanför höjdområdena vidtog lermark.
Åsen har under sen tid används som grustäkt, dock i relativt liten
skala, vilket resulterat i ett täktgropssystem söder om stensättning 4.
Detta område betecknades i förundersökningen som ett femte röse
(Rundkvist m.fl. 2002:15), men visades sig alltså enbart vara lämningar
efter täktverkamhet.
Åshöjden med de monumentala gravarna på lokal RAÄ 91 omgärdades
av stensträngar på tre håll, den östra, västra och södra sidan (fig. 3)
(Grusmark 2005). Undersökningsområdet var inte tydligt avgränsat, men
ytan som avverkats inför undersökningen var cirka 10 600 kvadratmeter.
Nedanför åsen åt väster var RAÄ 271 belägen, vilken bestod av en
boplats daterad till perioden folkvandringstid–början av vikingatid.
Lokalen innehöll minst sju långhus och några mindre byggnader, samt
två konstgjorda terrasser. Nedanför boplatsen påträffades en omarkerad
folkvandringstida skelettgrav med bland annat flera förgyllda agraffknappar,
vulstnålar och delar av ett skrin (Edenmo m.fl. 2005). Ytterligare
väster om denna fanns en mindre boplats (RAÄ 87:3) från främst
äldre romersk järnålder–folkvandringstid med bland annat fyra långhus
(Pettersson & Eklund 2005). På andra sidan Frestavägen undersöktes ett
stort gravfält, RAÄ 87: 1, med brandgravar från sen romersk järnålder–
vendeltid, med en stor tyngdpunkt i dateringar till folkvandringstid
(Svensson & Andersson 2005). Gravfältet överlappades delvis av Lilla
Sylta bytomt, RAÄ 126:1, där ett flertal husgrunder har undersökts
(Svensson m.fl. 2005). Nordöst om RAÄ 91 undersöktes ännu ett brandgravfält,
RAÄ 228, med huvudsaklig datering till folkvandringstid (Grön-
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 9