Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

glasbägare förekomma i både manliga och kvinnliga gravar (Rundkvist
2003). Spelpjäser är dessutom ett typiskt manliga attribut för ett övre
socialt skick under romersk järnålder och folkvandringstid, men med
tiden blir det vanligare att spelpjäser även uppträder i kvinnogravar, samt
i lägre samhällsskikt, även om de ändå är flerfaldigt färre än i mansgravarna
(Petré 1993; Rundkvist 2003; Sandberg 1994:61).
Närvaron av importföremål som spelpjäser och glasbägare, samt
föremål vilka skulle kunna vara delar av ett svärd, i stensättning 2:s
kammare gör att graven kan betraktas som manlig och med hög social
status (Petré 1993; Rundkvist 2003). Brickbanden samt en eventuell
svärdsdedetalj i stensättning 3 tyder på att även denna är manlig då
brickband oftare förekommer i manliga gravar (Nockert 1991:92).
Draglås förekommer från och med romersk järnålder fram till åtminstone
vikingatid och nycklarna är vanliga i kvinnogravar (Ottoway 1992;
Petré 1993; Rogers 1992:1428; Rundkvist 2003). Det finns dock manliga
gravar med nycklar i på exempelvis Helgö (Melin & Sigvallius 2001:72).
Det är möjligt att anläggning A1184 utgör rester av en kvinnlig sekundärgrav.
Något som kan stödja tolkningen av anläggningen som kvinnlig
är den närbelägna kvinnograven, A10534. I den påträffades både
skinnskrapan och skrinbeslaget. Rundkvist menar att skrinhandtag i folkvandringstida
gravar är tecken på två saker, dels ett kvinnligt genus och
dels på hög status (Rundkvist 2005, muntlig uppgift). Tyvärr påträffades
inga könsindikerande ben i graven som kan verifiera detta.
Stensättning 2 är definitivt manlig med spelpjäser, olika sorters glasbägare,
samt eventuella vapenfragment. Stensättning 3 är mer svårbestämd,
men har förmodligen även den huserat en gravlagd man. Eventuellt
är stensättning 4 en kvinnograv, om man accepterar att närvaron av
skrin och askar ska betraktas som genderattribuerande. Skrinhandtag är
en typisk gravgåva i kvinnogravar (Rundkvist 2003:39) och kanske har
skrin och askar rent generellt varit vanligare i kvinnogravar. Likheterna i
gravkonstruktionen och innehållet i de andra kammargravarna skulle
dock kunna tyda på att även stensättning 4 innehållit en gravlagd man.
Det är intressant att notera att en man/männen är begravda i kammargravar,
tydligt exponerade särskilt åt väster och boplatsen vid RAÄ 271,
medan den troligt kvinnliga brandgraven (A10534), samt eventuellt
A1184, är omarkerade anläggningar riktade åt öster. Denna variation i
exponering syns också i gravarnas konstruktion där den västliga exponeringen
har framhävts.
Frågan om huruvida kammargravarna blivit plundrade/återöppnade
eller inte går inte att besvara. Oordningen på fynden samt närvaron av
endast två spelpjäser i stensättning 2 tyder eventuellt på en plundring/
återöppning av kammaren. Det är dock möjligt att endast två spelpjäser
nedlades. De höga fosfatvärdena tyder på att kropparna, åtminstone
delvis, förmultnat på plats, särskilt i stensättning 2 och 3. Inga tydliga
spår av plundring eller återöppnande av gravarna kunde påvisas vid
utgrävningen. Det är dock vanligt förekommande att kammargravar blivit
återöppnade och det är möjligt att så även varit fallet på RAÄ 91.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 35