Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Konstruktionen var delvis förstörd i samband militära övningar, där bland
annat stenmaterial har plockats ur och eventuellt flyttats till röse 1 i samband
med byggandet av skyttevärn.
Större stenar var lagda centralt i stensättningen tillsammans med ett
större stenblock (1,45×1,80 m), vilket låg norr om gravkammaren. I
själva stenpackningen påträffades stora mängder (509 kg) ”antropogent
sönderdelad” kvarts, samt ett sandstensbryne (F141) och två slipstenar i
sandsten (F370, F367). Kvartsen framkom direkt under torven, spritt över
hela stensättningen och runtomkring, med ökad koncentration mot kammaren.
Kvartsen fanns i alla lager ända ned under bottenstenar i stensättningen,
samt nedrasat i kammaren (A2815).
Kammargraven syntes i ytan som en rundad rektangulär fördjupning,
cirka 2,5 meter i diameter, och själva kammaren var 2×1 meter (fig. 11). I
tre av hörnen påträffades stolphål, cirka 0,2–0,3 meter i diameter, och i
det fjärde hörnet fanns berghällen i samma nivå (fig. 12 och fig. 13).
Konstruktionen i kammaren har sannolikt bestått av stående stolpar
med skåror för liggande plank i ett skiftesverk. I kammarens norra och
södra del stod kantställda stenar. I det nordvästra och nordöstra hörnet
påträffades också två par hörnstenar som stod ovanpå varandra. Kammargraven
var cirka 0,36 meter djup (fig. 14).
Kammaren innehöll flera olika typer av fynd, såsom två spelpjäser i
svart glas (F2, F3), skärvor från minst två olika glasbägare i grönt och
blått överfångsglas (fig. 15), tre förgyllda silveragraffer i karvsnitt med
triskelspiraler (F247, F258, F286), ett större antal fragment av silverbleck
(fig. 16), delar av ett föremål i horn med punktcirkelornamentik, dock
inte en kam (F466) (fig. 17), en del av ett förmodat svärdsbeslag (F280–
F282), ett fragment av en järnegg eventuellt från ett svärd (F485), många
andra järnfragment (fig. 18, fig. 19), keramik, harts (fig. 20), träfragment
och bränd lera. I graven påträffades också enbärsfrön och ett vetekorn.
I kammaren påträffades vidare ben från människa och tamsvin. Ett
svett tandfragment från en vuxen person påträffades mitt i kammaren och
i norra delen påträffades en del av ett bränt långt rörben från människa.
Tamsvinet är obränt och ligger främst i kammarens sydöstra del. Inom
samma område kan de kraftigast förhöjda fosfatvärden påvisas (fig. 21),
vilket kan bero på utsöndringar från tamsvinet, eller att ytan ligger nedanför
den berghäll som går i dagen i kammarens sydvästra hörn. Förmodligen
beror förhöjningen på en kombination av båda förhållandena. Det är
också rimligt att anta att tamsvinet är nedlagt som ett matoffer. Fördelningen
av fosfatvärdena i gravkammaren indikerar närvaron av en kropp,
vilken åtminstone delvis upplösts. Värdena kan jämföras med lika höga
från A1038, där delar av ett obränt människoskelett framkom i området
med de höga värdena.
Fynden, särskilt kombinationen av glaset och agrafferna, daterar gravkammaren
till senare hälften av 400-talet, det vill säga mitten av folkvandringstid.
Tyvärr går de flesta av fynden inte att tidfästa mer exakt än
folkvandringstid, och glas kan ibland vara gammalt redan vid gravläggandet
så en exakt datering därigenom är vansklig. Inte heller 14 C-dateringar
kan ge en snävare datering.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 19