Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

storlekar upp till 0,5 meter och utgjordes av rasmassorna efter den stenpackning
som funnits på kammartaket. Gravschaktet var 0,36 meter djupt
i förhållande till den ursprungliga markytan och grävt ner till den underliggande
rödaktiga, fläckvis gråfärgade, skenhällen. Denna var mycket
hård och i det närmaste omöjlig att gräva i med spade. Runt gravschaktet
fanns en kantkedja av mindre stenar i storleken 0,15–0,3 meter. Kantkedjan
var något trapetsoid och var inte komplett runt hela kammaren. Den
följde inte nedgrävningens form till fullo utan går i det nordvästra hörnet
cirka 0,3 meter utanför nedgrävningen men längs den östra kanten följer
stenarna precis gravschaktets begränsning.
I gravschaktets båda gavlar fanns oregelbundet rektangulära, flata,
kantställda kantiga stenar vilka var 0,10×0,60 meter. Stenarna låg parallellt
med varandra och avståndet mellan dem var 1,9–2,0 meter. Den södra
stod på högkant på berghällen i gravschaktets botten medan den norra
var vält mot söder. Dessa bör ha varit placerade mellan kammarväggen
och gravschaktets vägg. I de nordliga hörnen observerades i respektive
hörn två stycken 0,15–0,20 meter stora stenar travade på varandra. Även
dessa har varit placerade i spalten mellan kammare och gravschaktets
nedgrävning.
I ett av kammargravens hörn gick den underliggande berghällen i
dagen och i de övriga tre hörnen var det stolphål (A4167, A4174 och
A4180). Dessa hade ingen observerbar färgning men var ändå mycket
tydliga då de var fyllda med porös sand till skillnad mot den omgivande
mycket hårda skenhällen. Stolphålen var 0,20–0,30 meter i diameter. Den
fjärde stolpen har varit placerad direkt ovanpå berghällen. Kammarens
dimensioner, mätt från stolphålens centrum, har varit 0,95×2,0 meter. Hur
hög kammaren varit är omöjligt att avgöra.
När de översta stenarna i nedgrävningen lyftes bort påträffades ett
mylligt lager, som var sot- och kolinblandat, över hela ytan (A2901). Under
detta fanns ett lager av brunflammig, kvartsförande morän (A3273).
Detta lager har ursprungligen fungerat som fyllnadsmassor i väggspalten
mellan kammarväggen och gravschaktets nedgrävning men har kalvat in i
kammaren i samband med att väggarna kollapsat.
Under den inrasade väggspaltsfyllningen framkom gravlagret (A2815).
Detta var ett brungult sandigt lager med fläckvis sotinblandning. Det
innehöll sönderdelat kvarts samt ett fåtal mindre stenar under 0,05 meter.
I lagret observerades gott om små svarta fläckar med en diameter på
omkring 0,05 meter och en tjocklek på ett par centimeter. Till en början
uppfattades dessa som sotfläckar men efter att ett litet silverbleck påträffats
i en av fläckarna undersöktes dessa lite närmare. Det visade sig att de
var svagt blåfärgade och fältkonservatorn kunde konstatera att fläckarna
bestod av kraftigt korroderat silver. Det fanns inget metalliskt silver kvar
i fläckarna varför det ej var möjligt att tillvarata och konservera dem.
Fläckarna har dock mätts in för att ge en spridning av silversalterna i
graven. Ungefär 0,03–0,04 meter över gravlagrets botten framkom små
utspridda kolbitar. Högre upp i gravlagret påträffades främst sotfläckar.
Lagrets medeltjocklek var 0,06 meter men det varierade mellan 0,03
meter i den nordvästra 1/8 till 0,1 meter i sydöst. Variationerna i lagrets
tjocklek uppvisade samma mönster som fosfatvärdena på så sätt att ett
tjockt lager korresponderade mot höga fosfatvärden.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 57