Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Brickband är dekorationsband som tillverkats med brickbandsteknik där
mönstret skapas genom individuellt vridna brickor. Tekniken finns från
romersk järnålder men under folkvandringstid befinner den sig på sin
teknologiska höjdpunkt (Nockert 1991; Savonen 2001).
Förmodligen har banden varit mönstrade, färggranna och suttit antingen
i nederkanten på ett par yllebyxor eller i kanten på ärmarna alternativt
nedtill på en tunika i ylle. I Högom knäpptes ärmarna med de välornerade
stora agrafferna medan slitsar i sidan av tunikan knäpptes med enklare,
mindre agraffer (Ramqvist 1992:89). Även i nederkanten på byxorna påträffades
brickband och dubbla agraffer, men det är något oklart hur dessa
varit fästade (Ramqvist 1992:89). Brickband har påträffats i 15 gravar i
Sverige från folkvandringstid och räknas som en lyxvara som förmodligen
är tillverkad i Norden (se vidare Nockert 1991; Savonen 2001).
Ben/horn med metall
I stensättning 2 påträffades ett föremål gjort av horn med rester av nitar
(fig. 52). Först uppfattades det som en kam, men vidare studier hos
konservatorn visade att det rör sig om en annan typ av föremål. Föremålet
(F466) har punktcirkeldekor förefaller vara någon typ av beslag. Se
vidare bilaga 9.
Kam
Fyra fragment (F265) från en obränd sammansatt kam framkom i kammaren
(A9161) i stensättning 3 (fig. 53). Kammen är tillverkad av horn
och väger 1,6 gram. Den består av tre fragment från mittskenan och ett
fragment från en stödskena. Mittskenans största bredd är 19 millimeter,
största längd 14 millimeter och tjockleken på den fasade överkanten är 4
millimeter. Stödskenefragmentet är 28,7 millimeter långt, 13,6 millimeter
brett och 1,2 millimeter tjockt. Rester efter elva nitar med nithål finns
bevarade. Nitarna är gjorda av en kopparlegering (troligtvis brons). Stödskenan
hittades tillsammans med ett av mittskenefragmenten och de
bevarade tre nithålen på stödskenan passar exakt nitarna på mittskenan.
De andra två mittskenefragmenten har tillsammans åtta nithål med
tillhörande nitrester bevarade. Avståndet mellan nitarna är 1–2 millimeter
och nitdiametern är 1,5 millimeter. Mittskenans kamtänder är tättsittande
med en tand/mm.
Vid analysarbetet av kamfragmenten har en morfologisk metod
använts. Med utgångspunkt av form- och dekorelement har en jämförelse
gjorts med liknande kammar i Mälardalen med Bo Petrés metod från
RAÄ 27, Lunda, Lovö socken, Upppland (1984c:70ff) för form- och
dekoranalys (romersk järnålder, folkvandringstid och vendeltid). Mittskenan
har ett kilformigt tvärsnitt som är koniskt avsmalnande nedåt
(M1), där rygglinjens kurvatur ej har gått att bestämma. Stödskenan har
endast underkanten bevarad och denna har fyra kantföljande linjer.
Eftersom stödskenans övre kant saknas har det ej heller gått att fastställa
skenans tvärsnitt. De parallella linjerna är den enda dekor som finns på
stödskenefragmentet. Denna kamtyp har bland annat påträffats i anläggningarna
A138, A119, A16, A26, A161 RAÄ 27 i Lunda, Lovö socken,
Uppland (Petré 1984a). Fragmentet, med kombinationen av mittskenans
tvärsnitt M1 och fyra kantföljande linjer på stödskenans underkant, har
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 31