Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
80 <strong>Norrortsleden</strong> – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4<br />
vara ett skyttevärn liknande det i stensättning 1 men efter avtorvning och<br />
rensning verkade den tolkningen osannolik. Fördjupningens kanter var<br />
mjukt rundade och den gav intryck av att ha sjunkit in snarare än plockats<br />
ur. Stensättningen låg draperad över åsen vilket fick till följd att den<br />
uppfattades högre än vad den i själva verket var. Från början betraktades<br />
stensättningarna som rösen just på grund av att de föreföll välvda genom<br />
sin placering på åskrönet.<br />
Det fanns ett antal stubbar i anläggningens yta. Dels en stor som växte<br />
sydsydväst om försänkningen samt dels en vardera på stensättningens<br />
östra respektive västra sida. Ingen av dessa stubbar antas nämnvärt ha påverkat<br />
anläggningens form eller innehåll. I anslutning till stensättningen<br />
fanns även ett antal stenblock. Ett av dessa tangerade stensättningens sydvästra<br />
sida och mätte 2,0×1,3 meter. Strax norr om stensättningen fanns<br />
ett 1,5×1,1 meter stort block och cirka 1,5 meter sydsydöst om fördjupningen<br />
låg ytterligare ett vars storlek var ungefär 1 meter. Samtliga av<br />
dessa block var markfasta.<br />
Undersökningsmetod<br />
Stensättningens yttre handrensades med fyllhammare och gotlandshacka<br />
varpå de lösa massorna transporterades bort med hjälp av lövblåsen. Efter<br />
att rensningen frilagt täckgrusmanteln dokumenterades denna i plan med<br />
koordinatsatta digitala tornfotografier. Tornfotografering användes även<br />
för att plandokumentera den underliggande stenpackningen efter att täckgrusmanteln<br />
avlägsnats.<br />
Stensättningen undersöktes stratigrafiskt på så sätt att varje kontext<br />
tilldelades ett eget ID-nummer. Lagren i stensättningen handgrävdes med<br />
fyllhammare, gotlandshacka och skärslev. Fyllningen provsållades med<br />
jämna mellanrum i 4 millimeters torrsåll. Större stenar i stensättningen<br />
avlägsnades med hjälp av maskinens gripklo medan mindre plockades<br />
för hand. En profil lades i nord–sydlig och denna dokumenterades genom<br />
digitala fotografier vilka sammanfogades i Arc View. Till skillnad <strong>från</strong><br />
övriga stensättningar mättes alla kvartsfynd in då mängden i stensättning<br />
4 var avsevärd mindre än i 2:an och 3:an.<br />
Efter att kontexterna tillhörande det yttre gravskicket undersökts vidtog<br />
undersökningen av kammaren. Även denna grävdes kontextuellt men<br />
en profil ritades undertiden på så sätt att varje bortgrävt lagers bottenmått<br />
ritades in. Fyllningen vattensållades kontinuerligt med 2 millimeters<br />
såll. Toppen av de nya kontexter som framkom lodfotograferades med<br />
koordinater. Lagren undersöktes med skärslev samt då det var befogat<br />
med svampkniv. I bottenlagret togs fosfatprover i syfte att undersöka<br />
om en kropp förmultnat i graven samt med förhoppningen att eventuellt<br />
kunna lokalisera kroppens placering. Inom kammaren togs proven med<br />
20 centimeters mellanrum och utanför något glesare för att användas som<br />
referensprover.<br />
Översiktlig beskrivning<br />
Stensättningen hade en noggrant lagd kantkedja av mindre stenar<br />
(0,20–0,30 m) som syntes efter avtorvning och rensning (fig. 30). Stensättningens<br />
yttre utgjordes av en täckgrusmantel (A5305) vars tjocklek var<br />
omkring 0,1 meter. Denna täckte hela den underliggande stenpackningen<br />
och bredde ut sig något utanför denna i en oregelbundet rund form. I detta
Change language