Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

72 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
fyllning i den spalt som funnits mellan kammarväggen och gravschaktet.
Detta var ett lager som påträffades längs kammarens nedgrävningskanter.
Det var som tjockast vid kanten och tunnade sedan ut mot mitten av gravschaktet.
Lagret bestod av lätt mörkfärgad kvartsblandad morän. Förutom
kvarts påträffades bränd lera (F267) i lagret. Det är dock tveksamt om
denna skall betraktas som ett element i gravritualen. Mer sannolikt är att
de funnits på platsen sedan tidigare och följt med i fyllnadsmassorna.
Över den inrasade väggspaltsfyllningen fanns ett mörkt sandigt lager
(A8171). Detta låg som en lins i väggspaltsfyllningen på så sätt att längs
gravschaktets kanter fanns den kvartsinblandade moränen såväl över som
under linsen. Det mörka lagret antas ha bildats av att vatten silat ner genom
stenpackningen och blivit stående nere i kammaren.
Under den inrasade väggspaltsfyllningen påträffades gravlagret
(A9161). Detta var som störst 1,0×2,95 meter och dess färg varierade från
svartbrun/mörkbrun i söder till grårödbrunt i norr. I de övre delarna var
det till sin karaktär snarlikt den inrasade väggspaltsfyllningen men var
mer brunflammig. Det bestod av mörkbrun grusig sand med enstaka stenar
i storleksordningen 0,05 meter. Lagret innehöll rikligt med kvarts från
toppen ner till botten. Det fanns något mer kvarts i norr och fragmenten
var där generellt större. Lagertjockleken var omkring 0,1 meter.
I lagret fanns det spridda små kolbitar samt klart avgränsade, cirka
0,05 meter stora sot- och kolfläckar. Dessa var relativt jämt spridda längs
gravlagrets yttre begränsning. I sydöstra delen fanns ett 0,4×0,4 meter
stort område som var hårdare än gravlagret och grusigt. Det tolkades som
spåren efter ett första inras av väggspaltsfyllning innan kammaren kollapsade.
Tolv fosfatprover togs för referens utanför kammaren och 136 prover
inuti kammaren med 20 centimeter intervall. Fosfatvärdena i kammaren
uppvisar förhöjda värden som indikerar att en organisk kropp förmultnat
i graven. Området med de mest förhöjda värdena ligger i södra delen
inom ett område som är cirka 0,8×1,95 meter, vilket är den ungefärliga
utbredningen för en människokropp. Det är naturligtvis möjligt att de förhöjda
värdena inte härrör från en begravd människa utan från exempelvis
gravgåvor. Då den förhöjda ytan väl motsvarar storleken på en människokropp
förefaller det dock rimligt att fosfaterna markerar kroppens läge.
Kontextbeskrivningar
Naturliga kontexter
A5806
X94719,67 Y96716,29 Z 25,76. Ett mylligt torvigt oregelbundet runt
lager (diameter 13 m) innehållande rikligt med rötter och löv. Det innehåller
gott om sönderdelad kvarts med inte fullt så rikligt som i stensättning
2. Kvartsen förekommer främst i lagrets botten men även högre upp.
Övergången mot den underliggande gula sanden är bitvis grusig. Lagrets
utbredning är över hela stensättningen. Intill den centrala ekstubben påträffades
ett kraftigt gnagt ben av får/get. Det var även i detta lager som
de mänskliga skelettresterna påträffades men dessa låg högre än får/get
benet. De mänskliga skelettdelarna påträffades vid en den kraftiga ekstubben
som fanns utanför den centrala gravkammaren. Den del av ekens
rötter som kraniedelarna påträffades vid var mycket kraftig och bred,
nästan skopformad och det förefaller troligt att kraniedelarna förts upp