Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

38 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
Det som utmärker kammargravarna är inte en storskalig, medvetet visuellt
tydlig överbyggnad, utan snarare gravens konstruktion, innehåll och
kroppens hanterande, det vill säga att den döde begravts obränd. Förmodligen
har även gravens placering varit relevant. Det faktum att de
fyra röseliknande stensättningarna på höjden i Sylta, av vilka tre innehöll
kammargravar, placerats i ett topografiskt exponerat läge ovanför en
delvis samtida boplats, åtskilda från lokalens övriga gravar, talar för att
någon typ av elit begravts där.
Gravfältets tydliga relation till omgärdande stensträngar, boplats och
gravfält gör lokalen högaktuell vid diskussion om frågor kring till exempel
stensträngsbygd och gårdstrukturer. I Länsstyrelsens kravspecifikation
pekas problemkomplexet kallat ”den folkvandringstida krisen” ut
som centralt. Just undersökningarna i Lilla Sylta/Kocktorp med sitt folkvandringstida
komplex utgjort av bland annat olika typer av gravområden
och en stor boplats har visat sig mycket lämpligt för att diskutera kontinuitet,
social stratifiering, centrum/periferi, rumsliga relationer och kronologiska
relationer mellan gård och gravfält samt mellan gravfält och
gravfält.
Ytterligare en målsättning var att osteologiskt analysera kön och ålder
på de gravlagda för att därigenom diskutera köns- eller åldersbundna
mönster i inre och yttre gravskick. De osteologiska analyserna kunde endast
ge svar om den gravlagdes ålder och, förutom den vikingatida skallen
i stensättning 3, kunde inga ben könsbestämmas. Däremot kan gravgåvorna
i flera fall ange könstillhörighet.
De målsättningar som berör bygd- och yttre kulturkontakter behandlas
i daffen endast i översiktliga termer och i samband med diskussionen av
fynden. Dessa målsättningar kommer istället att bearbetas vidare i
framför allt artiklar.
Potential
Det arkeologiska källmaterialet har en stor vetenskaplig potential och bör
behandlas ur ett flertal aspekter. Bearbetning kommer att ske genom två
artiklar i den av Länsstyrelsen planerade publikationen, men källmaterialet
innehåller potential för behandling av många andra aspekter utöver
detta.
De undersökta gravarna uppvisar samtidighet med de undersökta
gravarna på gravfältet vid Lilla Sylta (RAÄ 87:1), liksom likheter i formspråk
och innehåll. Tydligast är detta i den stora mängden kvarts som
påträffats i de största gravarna på båda gravfälten, till skillnad från det
närbelägna gravfältet RAÄ 228 som också innehåller gravar från folkvandringstid
men som saknar kvarts. Det är rimligt att gravfälten vid
RAÄ 87:1 och RAÄ 91 ska ses som hörandes till samma enhet, där de
monumentala gravarna vid RAÄ 91 kan innehålla lokala stormän eller
socialt viktiga individer. I detta sammanhang blir samspelet mellan
stensträngarna som hägnar in gravfälten, boplatserna vid RAÄ 271 och
RAÄ 87:3, gravarna och deras innehåll mycket påtagligt.
Stensträngarna vid RAÄ 91 är inte samtida med de monumentala
gravarna utan härrör från äldre järnålder. Det verkar som om en del av
stensträngarna vid RAÄ 91 har rensats på den typ av sten som rösena är