03.05.2013 Views

Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

8 <strong>Norrortsleden</strong> – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4<br />

Övriga benämningar<br />

Begreppen röse och stensättning tillhör några av de vanligaste benämningarna<br />

i fråga om att kategorisera förhistoriska gravformer. I många fall<br />

kan dock en korrekt bedömning vara svår, då en regelrätt undersökning<br />

krävs för att fastställa om en fornlämning är en stensättning eller ett röse.<br />

De båda typerna finns i flera olika former och varianter, även om stensättningarna<br />

uppvisar större formrikedom. Vanligen hänvisas till Riksantikvarieämbetets<br />

fornminnesinventerings arbetsföreskrift (Selinge 1969) och<br />

till Hyenstrand (1979) för definitioner. Om bedömningssvårigheten<br />

skriver Bo Petré att:<br />

”Skillnaden mellan röse och stensättning kan vara svår att göra och<br />

kan variera <strong>från</strong> en bedömare till en annan. Enligt RAÄ:s föreskrifter<br />

skall ett röse i sin helhet vara uppbyggt av stenar utan synlig inblandning<br />

av lösa jordarter och ha en över markplanet markerat välvd eller<br />

hög profil (Selinge 1969:21).”<br />

Emedan stensättningar ofta bedöms i förhållande till rösen eller högar.<br />

”Stensättning är en gemensam term för de gravanläggningar, som<br />

genom en flackare profilkurvatur ej kan betraktas som rösen eller<br />

högar (Hyenstrand 1979:15)” (Petré 1982: 61).<br />

Den avgörande skillnaden mellan stensättningar och rösen ligger således i<br />

hur högt över markytan anläggningens konstruktion höjer sig. Stensättningen<br />

har endast en ”plan eller flackt välvd profil” (Selinge 1969:21) i<br />

förhållande till den underliggande markytan, vilket innebär att stensättningar<br />

i krönlägen ofta bedömts som rösen. Stensamling är den vagast<br />

definierade formen av arkeologiskt/topografiskt objekt och kan anses<br />

vara ”en ansamling stenar utan inbördes ordning” och bör användas ”när<br />

tveksamhet råder om huruvida stensamlingen är medvetet anlagd eller<br />

naturlig.” (Andersson 2004:6). Begreppet stenpackning förekommer i en<br />

uppsjö av arkeologiska sammanhang och konstruktionen har fyllt en stor<br />

mängd olika syften. En stenpackning kan löst definieras som: en av människohand<br />

skapad tät ansamling stenar, med eller utan jordblandning, ofta<br />

utan avsiktlig geometrisk form. En regelbunden stenpackning faller vanligen<br />

under kategorin stensättning. Dock återfinns stenpackningar ofta<br />

som fyllning i olika former av stensättningar och andra konstruktioner.<br />

Avjämnande (små)stenpackning är en kategori använd av Bennett och<br />

avser här en stenpackning där stenar strötts mellan packningens större<br />

stenar för att skapa effekten av en jämn yta (Bennett 1987:51, 198).<br />

Tätande stenpackning avser i princip samma icke-homogena stenpackning<br />

som ovan, men de mindre påförda stenarna har inte skapat en jämn<br />

yta utan endast tjänat som utfyllnad och tätning. Stensättning kan i vid<br />

bemärkelse sägas vara en ”ovan mark synlig anläggning, som har en plan<br />

eller endast flackt välvd profil” (Selinge 1969:21), och som innefattar<br />

sten som accentuerande konstruktionsdetalj. Benämningen täckgrusmantel<br />

är en gravdetalj vilken behandlats av bland annat Bennett (1987:63)<br />

och avser ett tunnare gruslager vilket applicerats på en stensättning för att<br />

skapa en jämn och homogen yteffekt. Enligt Bennett är stensättningar<br />

med täckgrus:

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!