Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

8 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
Övriga benämningar
Begreppen röse och stensättning tillhör några av de vanligaste benämningarna
i fråga om att kategorisera förhistoriska gravformer. I många fall
kan dock en korrekt bedömning vara svår, då en regelrätt undersökning
krävs för att fastställa om en fornlämning är en stensättning eller ett röse.
De båda typerna finns i flera olika former och varianter, även om stensättningarna
uppvisar större formrikedom. Vanligen hänvisas till Riksantikvarieämbetets
fornminnesinventerings arbetsföreskrift (Selinge 1969) och
till Hyenstrand (1979) för definitioner. Om bedömningssvårigheten
skriver Bo Petré att:
”Skillnaden mellan röse och stensättning kan vara svår att göra och
kan variera från en bedömare till en annan. Enligt RAÄ:s föreskrifter
skall ett röse i sin helhet vara uppbyggt av stenar utan synlig inblandning
av lösa jordarter och ha en över markplanet markerat välvd eller
hög profil (Selinge 1969:21).”
Emedan stensättningar ofta bedöms i förhållande till rösen eller högar.
”Stensättning är en gemensam term för de gravanläggningar, som
genom en flackare profilkurvatur ej kan betraktas som rösen eller
högar (Hyenstrand 1979:15)” (Petré 1982: 61).
Den avgörande skillnaden mellan stensättningar och rösen ligger således i
hur högt över markytan anläggningens konstruktion höjer sig. Stensättningen
har endast en ”plan eller flackt välvd profil” (Selinge 1969:21) i
förhållande till den underliggande markytan, vilket innebär att stensättningar
i krönlägen ofta bedömts som rösen. Stensamling är den vagast
definierade formen av arkeologiskt/topografiskt objekt och kan anses
vara ”en ansamling stenar utan inbördes ordning” och bör användas ”när
tveksamhet råder om huruvida stensamlingen är medvetet anlagd eller
naturlig.” (Andersson 2004:6). Begreppet stenpackning förekommer i en
uppsjö av arkeologiska sammanhang och konstruktionen har fyllt en stor
mängd olika syften. En stenpackning kan löst definieras som: en av människohand
skapad tät ansamling stenar, med eller utan jordblandning, ofta
utan avsiktlig geometrisk form. En regelbunden stenpackning faller vanligen
under kategorin stensättning. Dock återfinns stenpackningar ofta
som fyllning i olika former av stensättningar och andra konstruktioner.
Avjämnande (små)stenpackning är en kategori använd av Bennett och
avser här en stenpackning där stenar strötts mellan packningens större
stenar för att skapa effekten av en jämn yta (Bennett 1987:51, 198).
Tätande stenpackning avser i princip samma icke-homogena stenpackning
som ovan, men de mindre påförda stenarna har inte skapat en jämn
yta utan endast tjänat som utfyllnad och tätning. Stensättning kan i vid
bemärkelse sägas vara en ”ovan mark synlig anläggning, som har en plan
eller endast flackt välvd profil” (Selinge 1969:21), och som innefattar
sten som accentuerande konstruktionsdetalj. Benämningen täckgrusmantel
är en gravdetalj vilken behandlats av bland annat Bennett (1987:63)
och avser ett tunnare gruslager vilket applicerats på en stensättning för att
skapa en jämn och homogen yteffekt. Enligt Bennett är stensättningar
med täckgrus: