Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

Provtagning
Flera olika prover togs i fält, såsom makrofossilprov, fosfatprov, kolprov
och vedartsprov. Makroprovsanalysen utfördes av Anneli Ekblom (bilaga
5) och Ulf Strucke utförde vedartsanalyserna (bilaga 4), baserat på de
resultaten valdes sedan kol ut som skickades för 14 C-analys till Ångströmlaboratoriet
i Uppsala (bilaga 6). Fosfatanalysen utfördes på SAU:s
kontor (bilaga 7). Totalt valdes 54 vedartsprov, tio kolprov, och 41
makroprov ut för analys. För ytterligare information hänvisas läsaren till
bilaga 3–8.
Fosfatanalyser
En kartering gjordes i fem av stensättningarna (A581, A1632, A1708,
A2583 och A1038) i anslutning till kamrarna eller där själva gravytan
bedömdes som orörd i respektive fall. Under röse 1 uppfattades ytan så
omrörd och skadad att en fosfatkartering inte utfördes. I de övriga
gravarna togs prover med 20 centimeter intervall, både innanför och
utanför kamrarnas respektive centrum, för att påvisa en eventuell närvaro
av en kropp. Vid provtagning i syfte att påvisa och avgränsa skelettgravar
är det viktigt att ha referensprover utanför graven så att de naturliga
markkemiska värdena inte feltolkas, varför sådana också togs (bilaga 7).
Resultat
Ungefär 40 procent av undersökningsområdet, 4 350 kvadratmeter av de
totala 10 600 kvadratmeter, avbanades inom ramen för den aktuella undersökningen.
Stora delar av de övriga ytorna undersöktes i samband med
de agrarhistoriska undersökningarna utförda av UV Mitt (Grusmark
2005). Inom undersökningsytan påträffades 91 anläggningar, därav bland
annat de tre stora stensättningarna och röset med tangerande stenpackningar,
två mindre stensättningar och tre omarkerade brandgravar, stolphål,
stenpackningar och en bebyggelselämning bestående av stolphål,
härdar, stenrader och en terrass.
De röseliknande stensättningarna som enligt förundersökningen skulle
dateras till bronsålder (Rundkvist m.fl. 2002) visade sig efter påbörjad
slutundersökning innehålla bland annat tre kammargravar från folkvandringstid.
De fyra röseliknande stensättningarna låg monumentalt i linje på åsens
krön (fig. 4), numrerade 1–4 från norr till söder. Röse 1 (A1228) hade det
högsta läget (27,2 m.ö.h.) och låg närmast Frestavägen. En rest sten var
placerad i den nordvästra delen av röset. Det fanns tecken på att militär
aktivitet förekommit på platsen i modern tid. Ett sådant exempel är att ett
skyttevärn hade byggts i/ovanpå röse 1. Det fanns ytterligare flyttblock i
området, främst på den östra sidan av stensättningarna. Några anläggningar
låg intill blocken. Ett exempel var brandgrav A10534, en till
utseendet oansenlig anläggning, som innehöll praktfulla fynd.
RAÄ 91:5 som låg väster om åshöjden tolkades som ett odlingsröse
och grävdes därför ut av UV Mitt som ansvarade för den agrarhistoriska
delen av området.
Det totala antalet anläggningar som undersöktes uppgick till 91.
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta 17