Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

152 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
svenska fynd, Vestland och Skottsund. Intressant är att den gröna varianten
endast återfinns i gravar med flera glas. I graven från Skottsund finns
tre glasbägare, i Vestlandsgraven finns fyra glas, möjligen fem. I den nyupptäckta
graven från Sylta finns flera glas, sannolikt två, båda med överfångsteknik,
ett blått och ett grönt.
Bevarade skärvor från de båda glasbägarna från Sylta ger inte i något
fall relevanta möjligheter till rimliga rekonstruktionsförslag. F9 kan
möjligen vara ett mynningsfragment, med slitage på kantens utsida. Den
största slipade skärvan är 14 millimeter lång. I två skärvor (F17 och F78)
kan bägarens totala tjocklek mätas till cirka 7–8 millimeter, vilket enligt
erfarenhet beskiver gruppens tyngd och kraftighet. Överfångsskiktet kan
generellt mätas till cirka 1,5–2 millimeter. Slipad ornamentik kan beskrivas
utifrån 16 (17?) skärvor, 8 (9?) blå och 8 gröna. Inom F17, F98 (blå)
och F104 (grön) kan möjligen antydas ett slipat medaljongornament. Slipningarna
har generellt utförts med relativt fint polerade ytor, utom i sex
fyndnummer (4 blå, 2 gröna) där den ursprungligen grova slipade ytan
inte efterbearbetas med finare slipstenar och polering. Att ställa en finslipad
yta emot en grov är en sannolikt medvetet anlagd estetik, och är väl
känd från periodens glasbägarproduktion. Slipade linjer kan identifieras
från skärvor i elva fyndnummer (5 blå och 6 gröna), täta parallellt slipade
linjer i tre fyndnummer (2 gröna och 1 blå). Sammantaget ger dessa
båda bägare från Sylta intrycket att ha starka likheter i sitt ornamentala
utförande. I jämförande perspektiv kan ornamentiken möjligen erinra om
bägaren med blått överfång från Evebö, Gloppen Pgd., Sogn og Fjordane,
(Straume typ VIII, 1987:79, Taf. 9:86).
Glasmassan i de båda bägarna från Sylta visar hög kvalitet i sin smältprocess
vilket är signifikant för gruppen. Enskilda fragment är vittrade
och har en ljust brunochra ton. Endast ett fåtal mindre blåsor och stråk av
blåsor kan iakttas, massan har en hög klarhet och transparens och är nära
nog visuellt föroreningsfri.
Referenser
Artursson, M. m.fl. 1994. Lundbacken. Ett gravfält från äldre romersk
järnålder. Del 1 Gravar norr om järnvägen. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult,
Nr 11. Slutundersökningsrapport. Arkeologikonsult.
Stockholm 1994.
Ellegård, A. 1992. Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt
ljus. Uddevalla 1992.
Lundström, A. 1981. Survey of the glass from Helgö. Excavations
at Helgö VII. KVHAA. Stockholm.
Näsman, U. 1984. Glas och handel i senromersk tid och folkvandringstid.
En studie kring glas från Eketorp-II. Öland, Sverige. AUN 5. Uppsala.
Sandberg, T. 1999. Offrat och återfunnet. Tidevarv, 2/1999.
Simmingsköld, B. 1958. Glasets teknologi. Stockholm.
Straume, E. 1987. Gläser mit Facettenschliff aus skandinavischen Gräbern
des 4. und 5. Jahrhunderts n Chr. The Institute for Comparative
Research in Human Culture. Oslo 1987.