Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

90 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
prov. De obrända benen blev odaterbara då de behandlades med 10 procent
paraloid B72 i etanol och kolet i makroprovet gav ett recent resultat.
Tabell 8. Fynd.
Fnr Sakord Material Antal fragm. Vikt, g Kommentar
320 Träkol Trälkol 1 0,1
335 Nöt Organiskt material 0 0 Förmodligen recent
336 Ekofakt Organiskt material 4 0,4 Förmodligen recent
9078 Obrända ben Ben 10,24
FE3765 Kvarts Kvarts 110,8
FE200696 Kvarts Kvarts 144
Analyser och prover: Fosfatprov: Prov nr 3886–3934. Makrofossilanalys:
PM200002, PM3766, PM3912,PM3915, PM3917. Vedartsprover: P4958,
P4959. Kolprover: PK200818 (Ua-24214)-kontaminerat, PK200007 (Ua-
24187)-recent.
Brandgrav A9813
Brandgrav, rund, 0,27 meter i diameter, 0,12 meter djup. X 94743,46
Y 96731,29 Z 25,401. Fig. 83a och 83b.
Placering
Anläggningen var belägen i östsluttningen i området sydöst om stensättningen
A1228. Den låg knappt 2 meter väster om mittblocksgraven
A10534.
Utseende före undersökning/Yttre gravkonstruktion
Anläggningen låg direkt nordväst om en större sten vilken mätte cirka
1,2×1 meter. Den saknade markering utöver stenen och syntes inte före
avbaningen, utan påträffades när området rensades. Den utgjordes i plan
av en sotfläck, cirka 0,55 meter i diameter.
Inre gravkonstruktion
Anläggningen bestod av två lager. Det översta lagret bestod av ett svart
sotigt lager som innehöll mycket kol och brända ben. Det undre lagret
utgjordes av en nedgrävning innehållande en svagt grå siltig sand vilken
var flammig till sitt utseende och fetare än det underliggande morängrus.
Nedgrävningen var 0,22 meter djup. Några mindre stenar låg i botten av
anläggningen. Dessa kan ha fungerat som någon form av stöd eller markerat
en grop där man deponerat benen. Benen kan möjligen ha varit placerade
i en behållare av förgängligt material.
A9813 visade sig innehålla rikligt med brända ben, framför allt människoben.
Totalt hittades 89 fragment av brända människoben. Dessutom
påträffades en tand av nöt (obränd) samt några fragment av får/get
(brända). Förmodligen hör också benen från FE10835 också till denna
anläggning, även om dessa ben påträffades separat. Benen är daterade till
romersk järnålder–folkvandringstid.
Anläggningen innehöll också större bitar kol (se bilaga 9).
Anläggningen undersöktes med skärslev och jorden sållades i 2 millimeters
vattensåll.