Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

14 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
Frågor relaterade till kultur och kontakter
Det tredje perspektivet är det bredaste och geografiskt mest omfattande.
Det är uppenbart att kammargravarna i Lilla Sylta kan knytas till en
samhällselit, vilket gör att ett av målen med undersökningen blir att
utifrån fyndmaterialet belysa maktförhållanden i området och att dessutom
studera handel och ekonomi ur både ett regionalt och ett överregionalt
perspektiv. Det är möjligt att utifrån komparativa studier belysa
likheter/skillnader i kammargravarnas konstruktion, innehåll och medvetna
exponering, och genom detta diskutera förhållandet för en maktelit
med ett omfattande överregionalt kontaktnät.
I det vidare perspektivet länkas de specifika diskussionerna från de
inomlokala frågorna samman med omvärlden och det folkvandringstida
samhället. Således kan detaljer i gravkonstruktion, de enskilda fynden
och deras placering hjälpa oss att besvara generella frågor kring hur, varför
och på vilket sätt strukturer, influenser och kontakter varit konstruerade
under den yngre järnåldern.
Genomförande
Lokalens karaktär med stora synliga stensättningar åtskilda av planare
ytor med anläggningar föranledde att undersökningsmetoden anpassades
och varierades utifrån lämningens karaktär. Stensättningarna rensades
och dokumenterades parallellt med att omkringliggande ytor banades av
med maskin och undersöktes.
Rensning/baning
Enligt den ursprungliga undersökningsplanen skulle undersökningen
fokusera på de stora röseliknande stensättningarna. Då tiden var knapp
beslutades att tidsbesparande undersökningsmetoder skulle användas i så
stor utsträckning som möjligt där det kunde göras med acceptabel informationsförlust.
Av den anledningen användes lövblås för att rensa de
yttre lagren på stensättningarna. Detta innebar att mindre stenar och
kvarts i vissa fall rubbades ur sitt läge, men det bedömdes som godtagbart
med tanke på tidsvinsten. I samband med att lövblåsen användes i stensättning
3 påträffades högt liggande benrester av människa. Dessa framkom
precis under torven, vilket väckte frågor om huruvida benresterna
var recenta och borde undersökas av kriminaltekniker. För att undersöka
detta kontaktades Berit Sigvallius för att studera benen i fält och ett prov
skickades för omgående 14 C-analys. Provet daterade benen till vikingatid
varefter undersökningen kunde fortsätta utan polisiär inblandning. Efter
användandet av lövblåsen användes även fyllhammare, borste, norgehacka,
gotlandshacka och skärslev för handrensning.
Områdena mellan de stora röseliknande stensättningarna maskinavbanades
försiktigt för att finna, i ytan, osynliga anläggningar. För att inte
utsätta personalen för arbetsmoment med stor risk för arbetsskador användes
även maskinen för att lyfta större stenar ur stensättningarna.
Mindre stenar avlägsnades dock för hand.