Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden

76 Norrortsleden – RAÄ 91:1 och RAÄ 91:4
A8075
X 94721,48 Y 96720,21 Z 25,508. Den inrasad väggspaltsfyllning hade
ett yttermått på 3,7×1,8 meter, samt ett innermått på 2,5×0,85 meter.
Detta var den morän som ursprungligen varit fyllning i spalten mellan
gravschaktet och kammarväggen. Den är något smutsigare och mjukare i
karaktären än den naturliga moränen samt innehåller kulturellt material,
till exempel sönderdelad kvarts, små kolfragment, samt en bit bränd lera
(F267). Fyndmaterialet är sannolikt att betrakta som rester efter tidigare
aktivitet på platsen och ej avsiktligt deponerat som en del av ritualen.
Avgränsningen mot den naturliga moränen i sydsydöst–syd är oklar då
ekstubben har påverkat området. Inre begränsningen är inmätt något schematiskt
då den egentliga avgränsningen är mycket ojämn och flikig.
Moräninraset fortsätter under det bruna sandlagret A8171 men är där
något smutsigare. Det innehåller då mörka stråk samt ett fåtal sotfläckar.
Kvartskoncentrationen är lika hög som över A8171.
Fynd: Bränd lera (F267, vikt 5,7 g), eventuellt vävtyngdsfragment.
A8171
X 94720,72 Y 96719,93 Z 25,556. Det bruna sandlagret (2,87×1,2 m)
blev synligt under det mylliga lagret (A5806) samt under det inrasade
takstenen (A7989). I den norra delen innehåller lagret fler stenar än i den
södra. Lagret är även som tjockast i norr där det är cirka 0,05 meter medan
det i söder endast är 0,01–0,02 meter tjockt. Det var svagt skålformat
och hade i kanterna inrasad morän såväl över som under sig. Det uppfattades
i fält som en naturlig mörkfärgning orsakad av fukt.
A9161
X 94720,61 Y 96719,91 Z 25,471. Fig. 27–29. Ett avrundat rektangulärt
lager med måtten 2,95×1,0 meter och med ett djup 0,13 meter utgjorde
själva gravlagret. Gravlagret påminde till en början om den inrasade
väggspaltsfyllningen men var mer brunsmutsig till sin karaktär. Lagret
bestod av mörkbrun grusig sand med enstaka stenar i storleksordningen
0,05 meter. Det innehöll små spridda kolbitar, rikligt med kvarts samt gott
om flammiga färgningar.
Till formen var lagret oregelbundet rektangulärt med avrundade hörn.
Dess sydöstra del var störd av den stora ekstubben som stod utanför kammaren.
Lagrets utbredning ökade något när man grävde bort den inrasade
väggspaltsfyllningen. Längs lagrets begränsning, främst längs den västra
kanten, fanns tio klart avgränsade sot och kolfläckar, upp till 0,05 meter
stora. Dessa kan eventuellt utgöra rester efter en väggkonstruktion som
kolats. Längs den västra sidan fanns även en mörkfärgning (A9444) som
var mycket skarpt avgränsad mot väster men vars östra sida flöt ihop med
gravlagret. Även denna kan vara ett spår efter väggkonstruktionen.
I lagrets undre del varierade färgen mellan norr och söder på så sätt
att det var svartbrunt/mörkbrunt i söder och grårödbrunt i norr. Det fanns
även något mer kvarts i norr, speciellt större bitar. Kvartsen förekommer,
både i norr och söder, hela vägen ner till lagrets absoluta botten.
I lagrets sydöstra del fanns ett område som var hårt och grusigt
(A9772). Det var cirka 0,4×0,4 meter stort och svårt att avgränsa med
säkerhet. Sannolikt är detta inrasad väggspaltsfyllning men då de förekommer
i fyllningen bör de utgöra resterna efter ett tidigt inras innan hela
kammaren kollapsade.